Erik Edwardson

Etiopiensvenskarnas anhöriga är positiva till Jonas Sjöstedts agerande

2012-02-17T22:25:00.000+01:00

Dagens Nyheter tar till brösttoner mot Jonas Sjöstedt. Peter Wolodarski hävdar att Sjöstedt bedriver "privatdiplomati" och kan ha "skadat frigivningsprocessen" av de i Etiopien fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson.

Peter Wolodarski är således inte överens med varken journalisternas anhöriga, advokat eller socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin.

Jonas Sjöstedt säger:

- Jag har inte förhandlat med eller haft några direkta kontakter med Etiopiens regering i fallet. Däremot har jag blivit kontaktad av en person som står mycket nära en regering för ett annat afrikanskt land som är vänligt inställt till Sverige. De har erbjudit sig att vädja för de två svenskarnas frigivande i direkta kontakter med Etiopiens regering. Det har jag varit positiv till. Jag har även informerat de anhöriga om detta.

Detta bekräftas av Johan Perssons pappa, Kjell Persson, som är positiv till Jonas Sjöstedts agerande.

Peter Wolodarskis och Mats J Larssons spekulationer kring "marxism-leninism" tyder på att Dagens Nyheter har en egen politisk agenda i frågan.

Länkar: AB, DN 1, DN 2, HD, Homo politicus, Nemokrati, SmP, SR, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SVT, Sydsvenskan, Vänsterpartiet.

Motioner till Vänsterpartiet Skånes distriktsårskonferens 2012-03-10

2012-02-17T21:26:00.000+01:00

Prioritera de större orterna
Den organisatoriska basen i Vänsterpartiets politiska arbete är partiföreningarna. Utan väl fungerande partiföreningar spelar det ingen större roll hur bra politik vi formulerar. Vår största tillgång är våra medlemmar. Om de ska kunna tas tillvara krävs fungerande partiföreningar.

Med erfarenhet från omvalet i Västra Götalandsregionen skrev Thaher Pelaseyed så här på sin blogg 2011-05-16:

“Vänsterpartiets valresultat är också en besvikelse. Vi var väl förberedda inför valet på så sätt vi hade våra politiska prioriteringar fastlagda. Vi lyckades också mobilisera vår organisation. Men jag konstaterar att vi inte lyckas bedriva en stark valrörelse utanför storstadsregionerna. Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller."

Om man delar denna syn på Vänsterpartiets organisation borde man instämma i den prioritering av små och svaga partiföreningar distriktstyrelsen gör i sitt förslag till verksamhetsplan för Vänsterpartiet 2012. Eller?

Vi menar att distriktsstyrelsen istället bör prioritera att Vänsterpartiet får starka och väl fungerande partiföreningar i de medelstora och större orterna i Skåne. Vi tror att starka och väl fungerande partiföreningar i medelstora och större orter kommer stödja arbetet i de mindre orterna.

Vi föreslår därför

att stycket som inleds med meningen “Distriktets uppgift är att stödja partiföreningarna i deras politiska arbete” och avslutas med meningen “Distriktet har också ett ansvar för att försöka få igång partiföreningar på orter där Vänsterpartiet inte finns representerat, genom att exempelvis anordna ‘Nyfiken på V-möten’” ersätts med nedanstående:

Distriktets uppgift är att stödja partiföreningarna i deras politiska arbete. Högsta prioritet i nuläget är att få väl fungerande och starka partiföreningar i medelstora och större orter i Skåne, men även de mindre föreningarna ska stödjas. Genom fadderarbete, studier och utåtriktade aktiviteter ska verksamheten ute i distriktet stöttas. Distriktet har också ett ansvar för att försöka få igång partiföreningar på orter där Vänsterpartiet inte finns representerat, genom att exempelvis anordna “Nyfiken på V-möten”.

Undersök och utveckla organisationen
Om Vänsterpartiet ska lyckas i valet 2014 i Skåne måste vi klara att bedriva en stark valrörelse i hela Skåne. Vi behöver stärka våra existerande partiföreningar och, om möjligt, bygga nya partiföreningar. Vi behöver också sätta igång ett arbete för att, som det står i strategidokumentet, få fler företrädare med annan etnisk bakgrund än svensk, med LO-bakgrund, kvinnor och yngre. Om vi ska utveckla, förstärka och bygga ut vår organisation behöver vi först ta reda på hur organisationen ser ut i dagsläget. En sådan undersökning bör innehålla sådant som:

Antal medlemmar i partiföreningen?
Antal aktiva medlemmar i partiföreningen?
Hur ser styrelserna ut, till exempel avseende ledamöternas ålder, kön, facklig tillhörighet, etniskt ursprung och hur länge ledamöterna suttit?
Hur ser det ut i kommunpolitiken, till exempel avseende ledamöternas ålder, kön, facklig tillhörighet, etniskt ursprung och hur länge ledamöterna suttit?
Hur ser det utomparlamentariska arbetet ut?
Vad görs för att aktivera medlemmar?

En sådan undersökning bör sedan ingå i en plan för organisationsutveckling som antas på distriktsårskonferensen 2013.

Vi föreslår därför

att distriktsstyrelsen ges i uppdrag att genomföra en undersökning av partiföreningarna i Skåne i enlighet med ovanstående som sedan ingår i en plan för organisationsutveckling. Planen bör innehålla tydliga och mätbara mål och på så vis vara möjlig att utvärdera.

Prioritera internfeminismen
Strategidokumentet framhåller betydelsen av ett bättre internfeministiskt arbete i Vänsterpartiet. Vi behöver utveckla vårt internfeministiska arbete för att bli ett bättre feministiskt parti men också för att bättre ta tillvara på varje medlem i Vänsterpartiet och utveckla vår organisation.

Vi föreslår därför

att följande mening läggs till sist i skrivningen om det feministiska utskottet: Det feministiska utskottet ansvarar för att utveckla det internfeministiska arbetet i distriktet och partiföreningarna.

Strategidokumentet
Vänsterpartiets kongress antog ett strategidokument som slår fast vilket organisatioriskt och politiskt projekt Vänsterpartiet ska ha de kommande åren. Det är bra att distriktsstyrelsen i sitt förslag till verksamhetsplan nämner strategidokumentet men vi skulle vilja se att distriktsstyrelsen tydligare visar att vi ska arbeta med och utifrån strategidokumentet i distriktet och partiföreningarna.

Vi föreslår därför

att följande mening läggs in i verksamhetsplanen: Distriktsstyrelsen ska sätta igång och driva arbete med och utifrån strategidokumentet i distriktet och partiföreningarna.

Samtliga motioner undertecknade av Daniel Ekelund (Vänsterpartiet Landskrona), Erik Edwardson (Vänsterpartiet Höganäs) och Emma Wennerholm (Vänsterpartiet Höganäs).

Att tala för döva öron

2012-02-09T07:00:00.001+01:00

Under gårdagens kommunfullmäktige i Höganäs behandlades en interpellation ställd av Vänsterpartiet där vi, mot bakgrund av de uppmärksammade skandalerna, frågade hur Höganäs kommun kvalitetsgranskar privatiserad äldreomsorg.

Vår interpellation innehöll en redogörelse av olika konkreta exempel och uttalanden av olika personer. Interpellationen innehöll uppgifter om från vilka källor alla uppgifter var hämtade.

Trots detta visade Péter Kovács svar tydligt att han inte förstått poängen med vår interpellation. Uppenbarligen har de styrande högerpolitikerna i Höganäs antingen inte följt debatten om privatiserad äldreomsorg eller inte förstått den.

Endast ledamöter från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna yttrade sig i debatten kring interpellationen. Inte en enda politiker från högerpartierna gick upp i talarstolen för att försvara privatiseringarna av äldreomsorg eller för att utveckla Péter Kovács otillräckliga svar på vår motion.

Det var en svag, feg och oansvarig insats av de folkvalda från Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Vänsterpartiets svar på högerns privatiseringar av vår äldreomsorg är att istället tillsätta resurser som ökar kvaliteten i offentligt driven äldreomsorg.

Ett tips till högeralliansen i Höganäs är att hädanefter läsa Vänsterpartiets motioner och interpellationer noga. Kolla gärna upp de källor vi anger. Om högeralliansen hade gjort det hade de tidigare kunnat rätta till sitt pinsamma misstag med den politiske sekreteraren.

Läs vår interpellation och Péter Kovács svar på den
Se webbsändning av fullmäktige

Läs också:
Vinstkrav försämrar och fördyrar vården
Vänsterpartiets Hans Linde besöker äldreboende i S:t Olof
Underbemanning i 5 månader på Carema i Vellinge
Färre anställda på privata boenden
Inga nya besked om Carema

Kullagymnasiet + Höganäs Sportcenter

2012-02-08T15:42:00.001+01:00

Kullagymnasiets elever ska få avgiftsfria kort till Höganäs Sportcenter. Jättebra! Det är en positiv sak som Kullagymnasiet kan använda i sin marknadsföring och kan också bidra till bättre hälsa och därmed bättre studieresultat hos eleverna.

För mig är detta ett exempel på bra samverkan mellan olika kommunala verksamheter. Det är också ett tydligt exempel på hur man konkret kan arbeta för att göra Höganäs kommun mer attraktivt för ungdomar.

Hoppas detta betyder att Ulf Molin och andra högerpolitiker inte längre tycker det är en bra idé att lägga ut Höganäs Sportcenter på entrepenad och att vi får ha kvar både Höganäs Sportcenter och Kullagymnasiet i kommunal regi.

Av någon oklar anledning vill högeralliansen i Höganäs privatisera 50 procent av kommunens verksamhet.

Läs:
Kullagymnasiets elever får gratis kort till Höganäs Sportcenter

Vänster för framtiden - avgiftsfri kollektivtrafik

2012-02-06T21:15:00.000+01:00

Vänster för framtiden - avgiftsfri kollektivtrafik

Vänsterpartiet Höganäs bjuder in till öppna möten för samtal kring rödgrön politik. Hur skapar vi ett jämlikt och hållbart samhälle med trygga arbeten åt alla? Hur ser en politik ut som försäkrar alla rätten till en god välfärd?

Vänsterpartiet Höganäs kommer bjuda in kunniga föredragshållare och vill få igång samtal om vänsterpolitik. Allas kunskaper och åsikter är viktiga när vi tillsammans bygger framtidens vänster.

Vårt första möte kommer handla om avgiftsfri kollektivtrafik. Inbjuden talare är Magnus Welroos som skrivit en rapport om hur Vänsterpartiet vill utveckla kollektivtrafiken i Skåne. Ett hållbart resande uppnås bara om fler åker kollektivt.

Mötet om avgiftsfri kollektivtrafik hålls i Café Amanda på Höganäs Bibliotek onsdag 8 februari klockan 19.00.

Kommande möten kommer bland annat handla om sex timmars arbetsdag och feministiskt självförsvar.

Fri entré! Välkomna!

Läs:
Inför avgiftsfri kollektivtrafik i Skåne
Öppna möten om rödgrön politik

Vasst VU i Vänsterpartiet

2012-02-04T15:37:00.001+01:00

Vänsterpartiets nya partistyrelse har i helgen sitt första ordinarie möte. Idag har de bland annat valt verkställande utskott.

Verkställande utskottet består av:

Jonas Sjöstedt, partiordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Ulla Andersson, 1:e vice ordförande
Josefin Brink, 2:e vice ordförande
Hans Linde, ledamot
Rossana Dinamarca, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot

Det är ett starkt lag som kommer stå för den kontinuerliga ledningen av Vänsterpartiet. Själv glädjer jag mig mycket åt att Aron Etzler valdes till partisekreterare. Aron Etzler är en skarp politisk analytiker. I boken Trondheimsmodellen har han studerat hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han studerat Nya Moderaterna. Detta kommer bli viktiga kunskaper för Vänsterpartiet när vi nu utvecklar vår organisation, kommunikation och politik.

Så här säger Jonas Sjöstedt om valet av Aron Etzler:

"Aron har studerat mycket vänsterpolitik och har breda kunskaper hur vänsterpolitiken fungerar i andra länder. Han har ett strategiskt tänk som kommer att vara en styrka för oss".

Och så här säger Aron själv:

"Jag lämnar journalistiken och tänker i stället köra undersökande politik. Vi kommer att undersöka saker först innan vi beslutar oss för något nytt".

Läs vidare: DN, Expressen, Folkbladet, HD, NT, SvD

Om verkställande utskottet och internfeminism

2012-02-01T23:51:00.000+01:00

Igår var jag i Malmö och lyssnade på Jonas Sjöstedt. I morse hörde jag Rossana Dinamarca debattera skolfrågor i TV och nyss såg jag på YouTube Ulla Andersson debattera ekonomi och banker på Handelshögskolan i Göteborg.

Det är fantastiskt roligt och peppande att vi har så starka och kunniga företrädare.

Idag har valkommittén presenterat sitt förslag till verkställande utskott. Beslut ska tas av partistyrelsen i helgen. När jag lade ut länken på Facebook skrev en socialdemokratisk politiker jag känner och respekterar så här: "Vilket bra lag! Blir lite avundsjuk!".

Förslaget ser ut så här:

Ulla Andersson, 1:e vice ordförande

Rossana Dinamarca, 2:e vice ordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Josefin Brink, ledamot
Hans Linde, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot

Förslaget är dock inte oomstritt. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vet att kön spelar roll. Därför menar vissa att vi, när vi valt en man till partiordförande, inte kan välja en man till partisekreterare. Rossana Dinamarca kandiderar inte som andra vice ordförande, hon kandiderar endast till posten som vice ordförande. Rossana menar posten som vice ordförande urholkas om den delas av två kvinnor och att det är "en dålig kompromiss för att möta kritiken mot att en man, Aron Etzler, föreslås bli partisekreterare hos en manlig partiledare".

Det är bra, riktigt och viktigt att vi ständigt är vaksamma över de interna könsstrukturerna i vårt parti. Men för den skull anser jag inte att vi inte kan utse en man till partisekreterare när vi har en manlig partiordförande.

Jag har inga synpunkter på om det är bra eller dåligt att utse två vice partiordförande. Men om man vill ha två vice ska det vara en poäng i sig, inte för att man tycker att det gör det lättare att utse en man till partisekreterare.

Så här ser jag på saken.

1. Vår partistyrelse ska bestå av en majoritet kvinnor. Det har vi glädjande nog med råge uppnått. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

2. Verkställande utskottet ska bestå av en majoritet kvinnor. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. Alltså: om vi låter Aron Etzler och Hans Linde ingå i partistyrelsen ska resterande fyra ledamöter vara kvinnor. Ulla Andersson (201 röster på kongressen), Rossana Dinamarca och Josefin Brink (191 röster på kongressen) bör vara självskrivna i verkställande utskottet. Återstår en plats för ytterligare en kvinna. Vi har många starka kandidater till den platsen bland resterande 18 kvinnor i partistyrelsen.

3. Den som är bäst lämpad som partisekreterare bör utses. När vi diskuterar frågan bör vi plädera för den kandidat vi förordar. Jag har själv skrivit mycket om varför jag tycker att Aron Etzler bör bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För att ta det kort hänvisar jag till böckerna Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna, Allt rött blir blått, till massor av artiklar samt till det faktum att Aron Etzler fick ett starkt stöd på kongressen (191 röster). Aron kandiderade öppet till posten som partisekreterare innan kongressen. Det kan nog vara så att många röstade på honom just för att få honom som partisekreterare.

4. Internfeminismen är viktig. Vi ska inte bara granska hur det ser ut i vår partistyrelse utan även i partiföreningar och partidistrikt. I Höganäs, som är en väldigt liten partiförening, har vi en kvinnlig ordförande och en kvinnlig gruppledare. I Malmö, som är Skånes största partiförening, ersattes en manlig partiordförande (som suttit tio år på posten) med en annan man. I partiföreningar i vår närhet har såväl Helsingborg som Landskrona män på ordförandeposten. Jag känner inte till förhållandena i dessa partiföreningar och har därför heller inga synpunkter på deras val.

5. Men det är viktigt att vi kritiskt granskar strukturerna i vårt parti och stärker internfeminismen. Det kommer göra oss till ett bättre parti på alla sätt. Vi måste både förändra saker här och nu och på sikt. På sikt kan vi bli ett bättre feministiskt parti genom att lyfta fram och stärka kvinnor i partiet. Det gör vi bland annat genom att ge dem framträdande poster i partiföreningar och distrikt.

6. Vår nyvalda partistyrelse ska vara synlig och aktiv. Ledningen måste medvetet arbeta för att lyfta fram många ledamöter, både internt och utåt.

7. Alltså - kön spelar roll men det duger inte att vår internfeminism endast väcks till liv när vissa poster i partiet ska tillsättas. Internfeminismen måste genomsyra hela organisationen och vi måste tänka långsiktigt. Vi måste planera och arbeta för vår framtida ledning. Om en man i nuläget är bäst lämpad som partisekreterare kan den mannen utses.

8. Vem vill Jonas Sjöstedt se som partisekreterare? Partiordförande och partisekreterare ska arbeta som ett team. Jonas Sjöstedt avgör inte vem som ska utses till partisekreterare men det är viktigt att lyssna på honom.

Inledningsvis skrev jag om några av våra starka företrädare. Men hur bra de än är tror jag inte det räcker långt om vi inte har en stark organisation. Jonas Sjöstedt har framhållit att vi måste bli mer av aktionsparti. Han har jämfört med nederländska Socialistiska partiet, som Aron Etzler skrivit om i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

Aron Etzler har länge studerat politisk organisation, kommunikation, taktik och strategier. Den kunskapen behöver vi nu när vi ska utveckla Vänsterpartiet.

I sin kommande bok, Allt rött blir blått, har Aron Etzler studerat Moderaternas framgångar. Vänsterpartiet ska ta på sig en större roll i svensk politik. Det innebär att vi ska ta fighten med Moderaterna. De är vår politiska huvudmotståndare. Aron Etzlers kunskaper kommer bli viktiga i det arbetet.

Jonas Sjöstedt sa så här igår: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det är viktigt att vi nu gör som det står i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Jag hoppas att partistyrelsen på sitt första ordinarie möte nu till helgen utser Aron Etzler till partisekreterare och att arbetet för att utveckla Vänsterpartiets organisation, kommunikation och politik nu sätter fart. Ta fasta på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Gör partistyrelsen till en synlig kollektiv ledning för Vänsterpartiet.

Hur som helst litar jag på att partistyrelsen kommer fatta kloka beslut. Vi har själva valt vår partistyrelse. Nu ska vi lita på dem och stödja dem och ta eget ansvar för Vänsterpartiets utveckling.

Länkar:

Etzler föreslås som partisekreterare

Om diskussionen kring partisekreterare

Undersökande politik

Vad gör vi nu?

Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!

Valresultat på kongressen

Jonas Sjöstedt i Malmö och något om vänsterpopulism och annat

2012-01-31T23:41:00.000+01:00

Idag har jag och cirka 249 andra varit på Tryckeriet i Malmö och lyssnat på Jonas Sjöstedt. Det var verkligen mäktigt och hoppingivande inför framtiden att vi var så många. Applåderna var många och långa. Vänsterpartiet är verkligen på gång!

Jonas Sjöstedt pekade ut fyra områden där vänstern är helt nödvändig i svensk politik.

1. EU-krisen.
2. Välfärden och högerns privatiseringar.
3. Klimatpolitiken där vår politik är unik och nödvändig eftersom vi till skillnad från Miljöpartiet har en radikal fördelningspolitik.
4. Arbetsmarknaden där vi är partiet som står upp för arbetarnas rättigheter och arbetets värde.

En av Jonas Sjöstedts stora styrkor är att han lyckas koppla samman olika politiska frågor till en sammanhållen berättelse om ett annat och bättre samhälle. Jag tycker också mycket om hans resonerande och lågmälda men samtidigt skarpa och tydliga sätt att uttrycka sig.

Jonas sa också många kloka saker om Vänsterpartiet som organisation. Vi måste bli starkare och vi måste bli mer av ett aktionsparti. Han framhöll nederländska Socialistiska partiet som ett positivt och eftersträvansvärt exempel.

Jonas sa: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det gäller nu att vi lyckas utnyttja detta tillfälle.

Vi ska givetvis göra allt vi kan för att byta regering och politik 2014. Men jag menar att det också är viktigt att vi tänker längre än så. Avgörande nu är att vi gör allt för att utveckla vår egen politik och vår egen organisation. Liksom Jonas Fogelqvist menar jag att det nu är hög tid att vi på allvar lossar "förtöjningarna till moderskeppet" Socialdemokratin.

Vi ska bli det folkligt radikala partiet i svensk politik. Det visar vi genom tydliga och spektakulära manifestationer som när Vänsterpartiet i Umeå konkret visar inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi kan också lära oss av exempelvis Förbundet Allt åt allas uppmärksammade överklassafari till Solsidan. Vi ska också vara det parti som protesterar mot orimliga löner och förmåner.

Vi måste lära oss att prioritera. Om vi ska prioritera det utomparlamentariska och utåtriktade arbetet kan vi tvingas att nedprioritera det parlamentariska arbetet. Vänsterpartiet Landskrona har valt att satsa på arbetet i fullmäktige och utomarlamentariskt arbete och har därför valt att inte ta alla kommunalpolitiska platser de kunnat få. Bra tänkt tycker jag. Vi kan lära av nederländska Socialistiska partiet vars partiföreningar inte ställer upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.

Vi måste bli bättre på att visa upp och vara stolta över våra styrkor. Vi borde till exempel stolt berätta hur många kvinnor vi har i vår partistyrelse. Vi måste tänka långsiktigt och ta tillvara på och lyfta fram våra begåvningar. De är vår framtida ledning.

Själv funderar jag över hur en positiv och bra vänsterpopulism skulle se ut. Med ordet populism menar jag en folkligt radikal politik, en vänsterpolitik som, med Daniel Suhonens ord, "lyckas kanalisera folkets vrede".

Efter att ha läst om det högerextrema partiet Jobbik i Ungern är jag än mer övertygad om att det är i den riktningen Vänsterpartiet bör gå. Risken är annars stor att folket vrede inte riktas uppåt utan nedåt, mot "den andre". Det är vi, inte de högerextrema, som ska ha örat mot marken, leva och verka "bland tuvor, gräsrötter och ogräs".

Jag har lånat hem och ska läsa om Bim Clinells bok De hunsades revansch som, om jag minns rätt, tydligt visar hur franska Front national lyckades mobilisera för att vänstern inte gjorde sitt jobb, inte fanns i folks vardag.

Till sådant som att se bortom valet 2014 och inte göra det till den allt avgörande frågan, vänsterns relation till Socialdemokratin, nödvändigheten av att fokusera på vår egen organisation och politik och vad vänsterpopulism kan eller bör vara återkommer jag.

Tre intervjuer med Jonas Sjöstedt: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.

Prioritera miljö- och klimatarbetet i Höganäs kommun

2012-01-29T10:37:00.000+01:00

Höganäs kommun får en bottenplacering i en klimatrapport utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting. Rapporten bygger på siffror från 2009. Ansvariga tjänstemän och politiker i Höganäs kommun tar dock lätt på rapporten. De menar dels att siffrorna inte stämmer, dels att mycket gjorts sedan 2009.

Jag vill då påminna om Miljöaktuells miljörankning av Sveriges kommuner från 2010 där Höganäs hamnade på plats 123 och Naturskyddsföreningens klimatindex från 2010 där Höganäs hamnade på plats 189.

Kan de placeringarna också bortförklaras?

Det faktum att en miljöstrateg ännu inte anställts visar att miljö- och klimatarbetet i Höganäs kommun inte alls värderas lika högt som exempelvis näringslivsarbetet. En näringslivsansvarig har vi men alltså ingen miljöstrateg.

Ett enkelt förslag är att Höganäs kommun hädanefter lägger minst lika stor vikt vid undersökningar av kommunens miljö- och klimatarbete som vid Svenskt Näringslivs tendentiösa undersökningar av det de kallar "företagsklimat" i Sveriges kommuner.

Jag föreslår kommunledningen att hädanefter prioritera miljö- och klimatarbetet högt. Sätt som mål att vi ska inta topp tio-placeringar i kommande undersökningar. Miljö- och klimatmedvetande måste genomsyra all politik.

För övrigt är enligt Naturskyddsföreningen Vänsterpartiet Skånes bästa miljöparti.

Utbildningsdag om internfeminism och IT

2012-01-20T22:49:00.004+01:00

Här har jag samlat några konkreta exempel på hur du kan använda dig av IT i ditt politiska arbete och olika resurser för kommunikation och opinionsbildning.

Detta ingår i en utbildningsdag om internfeminism och IT.

Den som endast följer Vänsterpartiets interndebatt genom Vänsterpress och kanske också Flamman missar många viktiga diskussioner, synpunkter och åsikter.

Många vänsterpartister driver personliga bloggar där de diskuterar politik. Många av bloggarna samlas på Bloggvänstern. Några exempel på bloggare jag tycker är bra: Erik Berg, Henning Süssner Rubin, Thaher Pelaseyed, Jonas Sjöstedt, Jonas Wikström, Ali Esbati, Emil Broberg, Linda Snecker och Ida Gabrielsson. Birger Schlaug är också intressant att följa. På sistone har han lovordat Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Marika Lindgren Åsbrink och Lena Sommestad är alltid läsvärda.

Frågan om delat ledarskap var en av de stora diskussionerna inför kongressen. Två av de bästa inläggen skrevs på bloggar: ett inlägg för och ett inlägg mot. Se även diskussionerna i bloggarnas kommentarsfält.

Även diskussioner som initieras av partiet finns ibland endast på nätet. Ett exempel på detta är Vänsterpartiets framtidskommission.

Om man hittar bloggar man vill bevaka gör man det smidigast via en RSS-läsare, till exempel Google Reader. Du kan också prenumerera på nyheter och pressmeddelanden från Vänsterpartiet via RSS.

Om man själv vill starta en blogg är Googles Blogger ett exempel på ett bra bloggverktyg. Ett annat exempel är WordPress.

Google Alerts är ett sätt att bevaka ett visst ämne. Du bevakar en sökning på Google och blir uppdaterad via e-post. Testa också gärna Google Nyheter.

På Facebook förs många diskussioner, bland annat i grupperna Vänsterpartiets framtid, Ny i Vänsterpartiet, Vänsterns Klimat- och Miljögrupp. Du kan också följa Jonas Sjöstedt via Facebook.

Facebook kan också användas för opinionsbildning. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs, Vi gillar Kullagymnasiet!

Twitter används också av många i Vänsterpartiet. Kongressen kunde man följa via hashtaggen #vkongress. Nu twittras det om vänsterpolitik under hashtaggen #vpol. På Twitter kan du till exempel följa Rossana Dinamarca.

Om du skaffar ett konto hos Google får du, förutom Google Reader och Blogger, bland annat tillgång till Gmail, Google Dokument, Picasa, YouTube och Google Kalender.

Google Dokument kan du bland annat använda för ordbehandling. En bra sak är att du smidigt kan arbeta gemensamt med andra i ett dokument.

Picasa använder du för att ladda upp bilder. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs.

YouTube använder du för att ladda upp filmer. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs, Jonas Sjöstedts linjetal.

Partiföreningen bör såklart ha en hemsida. Tyvärr är det många partiföreningar i Skåne som inte har det. Vänsterpartiet använder WordPress för de lokala hemsidorna.

Exempel: Vänsterpartiet Höganäs.

Vi använder vår hemsida främst i opinionsbildande syfte. Men eftersom jag samlar många viktiga länkar på hemsidan blir den också en bra resurs i vårt politiska arbete genom att vi enkelt kan hitta information i olika ämnen och olika uttalanden som våra politiska motståndare gjort.

När vi länkar till en artikel i Helsingborgs Dagblad syns det i anslutning till artikeln.

Bra exempel på opinionsbildning på nätet är: En liten sida om riskkapital i äldreomsorgen, En liten sida om tvångsprivatisering och Josefin Brinks tacktal på YouTube till bemanningsföretagen.

Tidningarnas kommentarsfält är en arena för opinionsbildning där vänstern borde vara synligare.

Daniel Ekelund ska visa Dropbox och MediaWiki.

Lär dig mer om sociala medier:

Delning.nu: en kurs i sociala medier

WebbIT: innehåller bland informativa filmer om hur olika webbtjänster fungerar, se under Verktyg. Filmerna finns också på YouTube

.SE: här finns mycket att läsa, till exempel Anders Thoressons Flöden, kvitter och statusuppdateringar : en guide om omvärldsbevakning på nätet
Testa om du har ett säkert lösenord

Vänsterpartiet vs Miljöpartiet

2012-01-19T06:28:00.000+01:00

Igår var det partiledardebatt i riksdagen. Ingrid Runsten skriver om den i dagens ledare i Helsingborgs Dagblad.

Ingrid Runsten verkar vara en av alla dessa ledarskribenter som likställer förnyelse med att gå åt höger. Alltså skriver hon om Vänsterpartiet: "Men Vänsterpartiet står för samma gamla politiska förenklingar som tidigare, om än i mer tilltalade förpackning."

Vilka politiska förenklingar? Är det att vi vill ta bort vinstintressena ur välfärden? Eller att vi vill ha full sysselsättning som övergripande mål i budgeten? Eller att vi vill minska inkomstklyftorna i Sverige?

En upplysning till Ingrid Runsten: Vänsterpartiet har ny partiordförande, vi har inte bytt partiprogram. Vi är fortfarande ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologiskt grund.

Miljöpartiet tar inte avstånd från privata vinstintressen i välfärden. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att det kommer växa fram en massa trevliga personal- och föräldrakooperativ. De ser inte att det är stora företag som Attendo och Carema som tar över. Den naiviteten var möjligen ursäktlig för ett antal år sedan. Nu däremot måste man vara ideologiskt förblindad om man inte ser vad privatiseringarna leder till.

Gustav Fridolin säger: "Om Vänsterpartiet fått bestämma hade inga nya idéer fått växa fram".

Vilka nya idéer inom välfärden har Carema och Attendo bidragit med? Att väga blöjor är möjligen en ny idé men knappast någon bra idé.

Grundorsaken till privatiseringarna av välfärden är att skapa möjligheter till profit inom nya områden.

Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Vi bör utveckla och utöka inflytande från anställda, brukare och anhöriga inom vår gemensamma välfärd.

För övrigt bör Gustav Fridolin veta att klimat- och miljöfrågor inte är något nytt för Vänsterpartiet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger alltid i topp när Naturskyddsföreningen granskar de politiska partiernas miljöpolitik. I Skåne är faktiskt Vänsterpartiet det bästa miljöpartiet enligt Naturskyddsföreningen. Det beror på att Miljöpartiet valt att styra tillsammans med högern i Region Skåne. Klimat- och miljöengagemanget har fått gett vika för maktintresset. Till exempel står Miljöpartiet bakom de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken i Skåne. Vänsterpartiet har istället lagt motioner om avgiftsfri kollektivtrafik.

En ordentlig klimat- och miljöpolitik kräver att vi omfördelar från privat till gemensamt och att vi utjämnar de ekonomiska klyftorna.

Se även:
Birger Schlaug: Modigt, tydligt och trovärdigt av Sjöstedt
Jonas Sjöstedt under partiledardebatten

Vad gör vi nu?

2012-01-16T23:07:00.000+01:00

Man kan tycka att det vänder snabbt i politiken. Från valnederlaget 2010 och ha sett ut att riskera att åka ur riksdagen ser det nu ljust ut för Vänsterpartiet. Det gäller dock att både kunna glädjas åt och utnyttja allt det positiva vi nu ser och samtidigt ha is i magen och inse att det är förändringar på ytan vi ser. De politiska maktförhållandena har inte ändrats. Vänsterpartiet som organisation har inte förändrats nämnvärt.

Jonas Sjöstedt har fått mycket positiv uppmärksamhet, beslutet om partiskatt verkar bli ett trauma för borgerliga ledarskribenter, opinionssiffrorna går upp (AB, DN, Expr) och Jonas Sjöstedt vinner debatter åt oss (DN, Studio Ett, Agenda, Ekots lördagsintervju).

Själv har jag efter kongressen hört mycket positivt om Vänsterpartiet från socialdemokratiska bekanta. Det bekräftas också av insändare som denna. Det är dock samtidigt tydligt att min lilla partiförening inte är tillräckligt stark, vare sig organisatoriskt eller politiskt, för att kunna utgöra ett verkligt oppositionsparti, alltså ett parti som på allvar utmanar högern.

Jag tror att det är avgörande för oss att vi får igång ett utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt i det av kongressen antagna strategidokumentet och den slutrapport Framtidskommissionen överlämnat till partistyrelsen. Gamnis-Christer Olsson har berättat att de i Borlänge läste strategidokumentet i studiecirkelform inför kongressen. Studiecirkelns diskussioner ska sedan utmynna i ett lokalt strategidokument. Bra!

I februari ska partistyrelsen konstituera sig. Vi har tre olika kandidater till partisekreterarposten. De har alla tre presenterat sig och sin syn på Vänsterpartiets utmaningar.

Aron Etzler: "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"

"Paradoxen kring riktiga förändringar är att de inte kan genomföras med dekret. Snarare behöver partiledningen visa resultat, entusiasmera och vara beredda att diskutera. Vänsterpartiet har en period av politisk och organisatorisk ingenjörskonst framför sig om man vill bli det professionella parti som kan växa långsiktigt. Men förväntningarna på att få fart på partiet är skyhöga."

Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"

"Vi i vänstern behöver göra en rejäl 'makeover' på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering."

Mia Sydow Mölleby: "Stärk Vänsterpartiets organisation"

"Vänsterpartiet har nyss avslutat sin kongress. En avgörande kongress som valt en ny partiordförande, en ny partistyrelse och antagit ett strategidokument som slår fast vilket politiskt och organisatoriskt projekt partiet ska ha de närmaste åren. Det råder stor entusiasm i partiet. Risken finns att den positiva känslan av en ny färdplan för framtiden upplevs som att man nått i hamn. Men det är nu det stora arbetet börjar. Det är nu hela organisationen måste samla sig och målmedvetet börja arbeta för att nå framgångar i valet 2014."

Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.

Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.

I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Nu är det upp till partistyrelsen att avgöra vem av de tre kandidaterna som är rätt person till uppgiften att vara Vänsterpartiets partisekreterare under denna för partiet avgörande period.

Jag uppskattar det öppna kandiderandet, men samtidigt är det lite svårt att förhålla sig till det eftersom vi medlemmar inte har något inflytande över beslutet.

Kanske det vore bra att i framtiden välja partisekreterare på kongressen? Det kunde kombineras med att vi, som Thaher Pelaseyed skriver, alltid låter kongressen "besluta om ett strategidokument eller dylikt som stakar ut partiets prioriteringar under kongressperioden".

Länkar:

Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet (DN 2011-12-27)

Etzler vill bli partisekreterare i V (Rapport 2011-12-27)

Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann? (Brunchrapporten 2011-12-28)

Intervju med Aron Etzler i Resumé

Aron Etzler: Vänstern måste tala så folk begriper (SvD 2012-01-05)

Intervju med Aron Etzler med anledning av hans kommande bok (Politikerkollen 2012-01-07)

Intervju med Mia Sydow Mölleby och Karin Rågsjö (SVT Forum 2012-01-08)

Om partisekreterarvalet - Josefin Brink, Aron Etzler, Karin Rågsjö och Jonas Sjöstedt uttalar sig (TV4Nyheterna)

"Ny vänsterstrid" - Aron Etzler, Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby uttalar sig (Aftonbladet 2012-01-07)

Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse

Tobias Smedberg: "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)" (Dagens Opinion 2012-01-16)

Jöran Fagerlund: Mitt dream-team i VU

Olle Svenning om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt

2012-01-16T19:53:00.000+01:00

Olle Svenning tillhör de skribenter jag läser med stort intresse. Jag rekommenderar varmt hans bok Lojaliteter : min far(s), där han berättar den tragiska historien om sin far - den socialdemokratiske politikern Eric Svenning. Eric Svenning var en av dessa starka, patriarkala socialdemokratiska ledare som, på gott och ont, ledde byggandet av välfärdssverige. När makten sinade tog han sitt liv.

Den 15 januari publicerade Olle Svenning en kolumn ("Sjöstedt gör slut med v:s historia") i Aftonbladet om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Den är, som alltid, läsvärd men några saker bör kommenteras.

Olle Svenning jämför Jonas Sjöstedt med C. H. Hermansson. Han menar att på bägge "ställs svindlande förväntningar". Det är nog både sant och inte sant. En skillnad mellan nu och då är att Vänsterpartiet, till skillnad från SKP/VPK, är ett enat parti. Alla var minsann inte nöjda med C. H. Hermansson och hans strävan att förändra SKP/VPK. Partiet var då djupt splittrat och motsättningarna tilltog. inte minst i samband med dåliga valresultatet 1968. Motsättningarna ledde sedan till att VPK splittrades.

En likhet mellan dagens Vänsterparti och C. H. Hermanssons ambitioner är viljan att skapa ett från socialdemokratin självständigt parti. Det uppskattades då inte av de moskvatrogna kommunisterna. Dagens vänsterpartister verkar enade kring ambitionen att bygga ett starkare Vänsterparti som kan ta ett större eget utrymme i politiken. Däremot tror jag många av oss inte riktigt inser vad det kommer betyda eller göra med partiet eller för den delen hur vi ska göra. Själv tror jag hårt på att vi sakta formulerar och omformulerar vår politik genom att vara ett lyssnande och undersökande parti med högt utvecklad interndemokrati. Med den metoden tror jag risken är liten att vi hamnar fel.

Det är såklart vanskligt med historiska jämförelser, mycket är väldigt förändrat både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt, men jag tror inte det är en dum idé att nu, när Vänsterpartiet ska transformeras, ägna en stund åt historiska studier. Detta trots att Vänsterpartiet är ett helt annat parti än dåvarande SKP/VPK. Själv läser jag Werner Schmidts C-H Hermansson : en politisk biografi.

Olle Svenning skriver också: "Det gick inte att spåra ett uns av revolutionär kampanda eller antiparlamentarism när Vänsterpartiet nyligen höll kongress. Jag kan inte påminna mig en enda fråga där Jonas Sjöstedts åsikter inte skulle kunna rymmas inom socialdemokratin."

Om det kan sägas att Vänsterpartiet inte är ett antiparlamentariskt parti, däremot har vi som ambition att verka såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Det finns en ambition att lägga mer energi på det utomparlamentariska arbetet, men den verkliga utmaningen är nog att framgångsrikt kombinera de två arbetssätten. De ska helst inte bara finnas bredvid varandra, utan samverka och förstärka varandra.

Om Olle Svenning tycker att Jonas Sjöstedt lika väl kunde vara socialdemokrat så tycker jag nog ett rimligare sätt att se på detta är: Många socialdemokrater skulle lika gärna kunna vara vänsterpartister. Socialdemokratin är nog snarare en allians än ett parti. Inom socialdemokratin ryms allt från vänsterpartistiska åsikter till rent borgerliga. Vänsterpartiet däremot, trots att det är ett brett parti med högt i tal, betraktar jag som ett avsevärt mer helgjutet parti. Den kannibalism vi nu ser inom socialdemokratin kan nog delvis bero på att partiet varit så sammanväxt med statsapparaten, att partiboken varit en väg till makt och inflytande. Många av de ledande personerna inom socialdemokratin verkar inte precis vara besjälade av någon "social demokrati".

För övrigt finns också i detta uttalande av Olle Svenning en likhet mellan Jonas Sjöstedt och C. H. Hermansson - socialdemokraterna ville gärna värva C. H. till socialdemokratin.

Läs också:
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Intervju med Jonas Sjöstedt i Aktuellt i politiken
Björn Johnson: Ljus framtid för V om Sjöstedt spelar sina kort rätt
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Intervju med Jonas Sjöstedt i Flamman
Jonas Sjöstedt linjetal på kongressen (även på YouTube)
Vänsterns partikongress överraskade
Ledare i Folkbladet av Widar Andersson
Intervju med Jonas Sjöstedt i Arbetarbladet
Intervju med C. H. Hermansson
C. H. Hermansson: Vänsterns väg

Om diskussionen kring partisekreteraren

2012-01-13T23:48:00.000+01:00

Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?

Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.

Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.

Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.

Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.

Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.

Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.

Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.

I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.

Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:

1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?

Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.

Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.

De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.

Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.

Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.

Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.

Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?

Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.

Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.

Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.

Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.

Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.

Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.

Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,

Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.

Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.

Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.

Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.

Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.

Avslutningsvis två citat:

Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

Utöver detta vill jag också säga:

1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.

Organisatoriskt-politiskt utvecklings- och förändringsarbete krävs

2012-01-13T10:52:00.000+01:00

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att partistyrelsen och partisekreteraren har ett stort arbete för att få igång arbete kring strategidokumentet i partiföreningar och distrikt. Strategidokumentet bör få genomslag nu när partiföreningar och distrikt ska anta verksamhetsplaner för 2012.

Jag tror vi behöver en partisekreterare som kan leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt från Framtidskommissionens arbete (strategidokument och slutrapport).

Den diskussion som nu förs kring partisekreteraren tyder kanske på att partisekreteraren bör väljas på kongressen. Det skulle kunna leda till att vi inför och under kongresserna får goda diskussioner kring Vänsterpartiets organisatoriska utveckling.

Vänsterpartiets framtidskommission har gjort ett omfattande och bra arbete som nu måste få ett ordentligt genomslag i Vänsterpartiet på alla nivåer.

Så här står det i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Läs:
Thaher Pelaseyed: Reflektioner från en kongress
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Erik Edwardson: Prioritera strategidokumentet

Kollektiv ledning och tydliga företrädare

2012-01-13T08:12:00.001+01:00

Dessa personer utgör Vänsterpartiets kollektiva ledning:

Partiordförande:

Jonas Sjöstedt

Ordinarie i partistyrelsen:

Ulla Andersson, Gävleborg

Josefin Brink, Storstockholm

Rossanna Dinamarca, Älvsborg

Mats Einarsson, Storstockholm

Mussie Ephrem, Örebro

Aron Etzler, Storstockholm

Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän

Anna Hövenmark, Norrbotten

Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland

Kalle Larsson, Storstockholm

Birger Lahti, Norrbotten

Hans Linde, Göteborg

Ida Legnemark, Älvsborg

Sara Mohammadi, Skåne

Martina Nilsson, Skåne

MonaLisa Norrman, Jämtland

Mats Pilhem,Göteborg

Kaj Raving, Kalmar

Ana Rubin, Skåne

Karin Rågsjö, Storstockholm

Tamara Spiric, Västerbotten

Mia Sydow Mölleby, Örebro

Ersättare i partistyrelsen:

Hediye Güzel, Storstockholm

Veronica Kallander, Storstockholm

Malin Karlsson, Norrbotten

Ann Carin Landström, Skaraborg

Peter Möller, Västerbotten

Madeleine Nyvall, Värmland

Linda Snecker, Östergötland

Henrik Holmqvist Dinamarca

Erik Hegelund, Storstockholm

Emma Wallrup, Uppsala

Vänsterpartiets partistyrelse har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män. Bra! Även verkställande utskottet bör bestå av en tydlig majoritet kvinnor.

Vår partistyrelse ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Det är då viktigt att de görs kända inom partiet. Jag skulle vilja se en ordentlig presentation av samtliga förtroendevalda (partistyrelse, programkommission, revisorer, valberedning) i Vänsterpress och på vår hemsida.

Jag skulle också vilja se att vi arbetar med talespersoner och ansvariga för olika områden som vi profilerar både utåt och inåt.

Vi behöver till exempel talespersoner/ansvariga inom denna områden:

Utbildningspolitik

Ekonomisk-politisk talesperson

Arbetsmarknadspolitik

Sex timmars arbetsdag (Ana Rubin!)

Klimat- och miljöpolitik

Landsbygdspolitik/regionalpolitik

Organisationsutveckling (strategidokumentet)

Utrikespolitik

Feminism (det kvinnopolitiska nätverket)

Fackligt arbete
Industripolitik

Kommunalpolitik (vi behöver ett kommunalpolitiskt handlingsprogram)

I partistyrelsen har vi flera starka kommunala företrädare. Vi skulle kunna föra fram de kommuner där Vänsterpartiet är med och styr som rödgröna exempel på kommunalpolitik. Starka företrädare som Martina Nilsson och Tamara Spiric skulle vi kunna föra fram även nationellt.

Vänsterpartiet måste hänga ihop på alla nivåer: nationellt, landsting/regioner, kommuner. Där har partistyrelsen ett stort ansvar.

Högst prioritet nu bör Vänsterpartiets organisatoriska uppryckning ha. Det av kongressen antagna strategidokumentet och Framtidskommissionen slutrapport måste komma till användning på alla nivåer i Vänsterpartiet. Det arbetet bör ledas av partisekreteraren men fler behöver involveras. Vi behöver en partisekreterare som kan driva Vänsterpartiets långsiktiga organisatoriska utveckling. Vi behöver en partisekreterare som kan bidra till Vänsterpartiets nödvändiga utveckling och förändring.

Om vi ska kunna möta de utmaningar vi står inför måste vår organisation bli starkare och vi måste bli mer av rörelse- och aktionsparti.

Läs:

Råd till Vänsterpartiets partistyrelse, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vänstern måste tala så folk begriper, "Alla ska fatta vad vänstern vill", "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"

Prioritera strategidokumentet

2012-01-12T11:43:00.001+01:00

Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.

Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.

Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:

"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.

Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."

Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.

Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.

"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.

Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.

Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.

Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.

Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.

Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse

Fjärde kongressdagen

2012-01-08T22:50:00.001+01:00

Kongressens fjärde och sista dag är avslutad. Vad jag förstår har det varit en alldeles extraordinär kongress. Jag är glad och känner stor tillförsikt inför framtiden. Det viktigaste tror jag är uppnått: Vänsterpartiet går taggat och enat från kongressen, strategidokumentet är antaget, en ny ledning är tillsatt och en rad goda beslut har fattats. Goda förutsättningar för en Vänster för framtiden!

Idag har bland annat följande beslut fattats:

Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.

Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.

Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.

Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.

Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.

Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.

De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."

Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:

"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."

Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.

Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.

Vårt mål är den demokratiska socialismen!

Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt Silverstrand, Birger Schlaug, DN 1, DN 2, DN 3, Ekot, Expr 1, Expr 2, Fredrich Legnemark, GP 1, GP 2, Gudrun Schyman, HD, Huddingeperspektiv, Jonas Sjöstedt, Kjell Hanseklint, Kommunalarbetaren, Rapport, Rosas blogg, SvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5, Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör

Tredje kongressdagen

2012-01-07T22:46:00.001+01:00

Även denna dag har jag suttit klistrad framför datorn och följt Vänsterpartiets kongress. Det blev dock inte lika sent denna dag eftersom kongressdelegaterna ikväll är på en välförtjänt kongressfest. Hoppas de har riktigt, riktigt roligt och trevligt!

Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:

Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.

Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.

Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.

Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.

Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".

Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.

Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.

De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.

Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.

Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.

Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.

Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.

Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.

Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!

Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.

Andra kongressdagen

2012-01-06T23:25:00.000+01:00

Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.

Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.

Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.

Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.

Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.

Se pläderingar och val på SVT Forum.

Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:

Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro

Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.

Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.

Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.

Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"

Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld

Första kongressdagen

2012-01-06T00:42:00.000+01:00

Första kongressdagen är avslutad. Lars Ohly inledde med ett fantastiskt bra tal. Det finns att se på YouTube. Sedan följde debatt och beslut kring delat partiledarskap samt strategidokumentet. Bra beslut fattades tycker jag.

1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.

2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.

3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?

En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.

Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!

Det kan bli riktigt bra det här!

2012-01-05T08:50:00.000+01:00

Ida Gabrielsson intervjuas i Sydsvenskan och säger mycket klokt. Vänsterpartiet ska inte vara ett parti för "Stockholms akademiska vänsterkretsar", vi ska vara ett folkligt parti. Redan C. H. Hermansson uppmärksammade frågan om "the establishment", se Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Jämför också gärna med Daniel Suhonens artikel "Populist - javisst".

Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".

Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".

Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".

Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.

Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".

Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.

Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.

Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:

"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."

I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:

"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."

Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.

Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1

Vänsterpartiets berättelse

2012-01-05T00:51:00.000+01:00

Jag har funderat en del på vad Vänsterpartiet är för parti och hur jag vill att Vänsterpartiet ska vara. Eftersom jag bara varit medlem sedan 2010 och är aktiv i en liten partiförening är mina insikter, insyn och utblickar begränsade. Men jag tog politiskt ställning för socialismen när jag gick på gymnasiet, det är nu drygt 20 år sedan. Jag har röstat på VPK/Vänsterpartiet i samtliga val sedan dess bortsett från när jag röstade på Kommunal vänster i två kommunval i Mariestad och på Kulturradikalerna i ett kommunval i Lund.

Att jag gick med 2010 berodde på flera saker. Jag insåg att det i längden är ohållbart för en socialist att vara oorganiserad. Det är ju nu ganska många år sedan jag slutade vara aktiv i Folket i Bild/Kulturfront. Jag ville också engagera mig någonstans där jag fick lära mig om och ägna mig åt praktisk, vardaglig politik. När jag då läste Vänsterpartiets partiprogram och gillade vad jag läste tyckte jag att det var dags att bli medlem. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag känner mig hemma i Vänsterpartiet, jag har lärt mig massor och lär mig fortfarande mycket nytt hela tiden.

Jag läste inte enbart partiprogrammet utan även andra partidokument. Jag började prenumerera på Flamman och läste Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångs historier från Norge och Nederländerna. Aron Etzlers ledare och hans bok hade en effekt på mig som liknade när jag som ung började läsa Jan Myrdal. Jag blev peppad och såg nya saker.

Ytterligare en anledning var att jag ville bidra till att byta regering och politik i valet 2010. Det jag såg ske med Sverige gjorde mig förbannad, rädd och ledsen. För mig var det rödgröna samarbetet något positivt. Det blev sedan inte bra, men grundtanken var jag- och är fortfarande - för.

Valförlusten 2010 och Socialdemokratins kris är - menar jag - vänsterns och arbetarrörelsens kris. Det handlar inte främst om Håkan Juholt eller ens om det rödgröna samarbetet. Det rödgröna samarbetet blev fel eftersom det byggdes uppifrån, vi fick aldrig någon rödgrön rörelse, för många uppgörelser gjordes in i det sista i slutna rum och de rödgröna vågade aldrig utmana högerns berättelse om samhället. De politiska skillnaderna blev för små. Redan där syntes Socialdemokratins kris. De mäktade inte med att formulera sin egen politik utan förhöll sig istället till högerns. Den läxan verkar de ännu inte lärt.

Vi vänsterpartister känner oss nu optimistiska. Det är rätt och riktigt. Vi har kommit en bit på väg i vårt utvecklingsarbete.

En anledning till att jag förordar Jonas Sjöstedt som partiledare är att han förklarar Vänsterpartiets politik på ett sätt jag gillar. När han berättar om hur miljö- och klimatpolitik hänger ihop med en politik för jämlikhet ser jag hur en helt ny politisk berättelse börjar formuleras. Den vill jag vara med och formulera och sprida. Jonas Sjöstedt pratar också om Vänsterpartiet som organisation på ett nytt sätt.

Nu var inte detta blogginlägg tänkt som ännu ett argumenterande för vissa personer. Men samma hoppfulla känsla inför politiken som Jonas Sjöstedt ger mig kände jag när jag läste vad Aron Etzler vill göra som partisekreterare.

Jag tycker att det är viktigt att Vänsterpartiet nu bygger ett nytt självförtroende samtidigt som vi intar en prövande och självkritisk hållning till vår politik och organisation.

Därför kan jag känna viss tveksamhet inför den uppblossade debatten kring sex timmars arbetsdag. Anledningen är inte att jag är emot en arbetstidsförkortning. Men jag tycker det är svårt att förhålla sig till frågan utan att veta mer hur strategin för att nå fram ska se ut. Om det är som det skrivs i denna artikel att Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson står för en annan strategi än Rossana Dinamarca tycker jag det vore olyckligt om de olika strategierna ska göras till personfrågor. Antingen hade vi inför kongressen fört ordentliga diskussioner kring olika strategier och sedan beslutat vilken vi väljer på kongressen eller så ger vi partistyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi. Ytterligare ett alternativ är att vi på kongressen 2012 beslutar om vilken strategi som är den riktiga.

Det är också viktigt att vi inser att en fråga som sex timmars arbetsdag ska passa in i en heltäckande politik, i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut. Arbetstidsförkortning ska fungera tillsammans med och sättas i relation till sådant som: en radikal klimat- och miljöpolitik, höjda löner för lågavlönade, bättre arbetsvillkor (slut på delade turer och varannan helg), ökad personaltäthet, rätt till heltid, ökade resurser till offentlig sektor, utbyggnad av välfärden...

Det kan kanske vara så att sex timmars arbetsdag blivit en viktig symbolfråga för oss i Vänsterpartiet. Det är säkert en viktig fråga men sex timmars arbetsdag är inte målet med vår politik. Målet med vår politik är en demokratisk och jämställd socialism. Frågan om sex timmars arbetsdag hänger också samman med vår syn på arbete. Vi vill att arbetet ska präglas av glädje, personlig utveckling och demokratiska villkor. Arbetet är något gott. Det finns också mängder av värdefulla arbetsuppgifter att utföra som nu inte utförs.

På samma sätt som kanske diskussionerna kring om vi måste ha en kvinnlig partiordförande kanske sättet att behandla och reagera på frågan om sex timmars arbetsdag beror på att vi har en dåligt utvecklad diskussion kring socialism och en verkligt systemkritisk eller systemöverskridande politik som utmanar kapitalismen (strukturreformer).

Vi behöver visioner i politiken, vi behöver mål på kort, medellång och lång sikt. Jag ser gärna att vi driver arbetstidsförkortning men då behöver vi en strategi och vi behöver sätta frågan i relation till annat. Vi behöver en sammanhållen berättelse och en trovärdig politik. Vad som är trovärdigt avgörs till största delen av politiska maktförhållanden. Jag är inte insatt i frågan men åtminstone jag är inte i nuläget redo att avgöra vilken strategi som är realistisk eller vilken prioritet frågan ska ha.

Men jag är övertygad om att vi kan få sex timmars arbetsdag att ingå i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut - ett jämlikt, jämställt och klimatsmart Sverige med full sysselsättning, en välfärd i toppklass, fördjupad, utökad och utvecklad demokrati. Alltså ett människovärdigare land där kapitalets makt minskar och folkets makt ökar.

Åter till det rödgröna samarbetet. Lars Ohly har sagt att en av hans främsta insatser som partiledare varit "att han fått partiet att göra upp med inställningen att stå vid sidan av och kräva allt-eller-inget". Det tycker jag vi ska hålla fast vid. Vi ska vara hårda förhandlare och vi ska inte kompromissa om vad som helst men vi ska tydligt visa att vi är ett parti som vill vara med och styra och vi ska ta vårt ansvar för att såväl regering som politik byts ut 2014. Bästa sättet att ta det ansvaret i nuläget är att vi utvecklar vår organisation och politik och att vi inte stänger några dörrar för eventuella samarbeten redan nu.

Åter till berättelsen. Den består av vår politik men också av vår organisation och vår kommunikation. Arbetarrörelsens kris tror jag grundas i att folkrörelsetanken och folkrörelsepraktiken urvattnats. Därför tycker jag att det av partistyrelsen antagna strategidokumentet och det av Vänsterpartiets framtidskommission framtagna slutdokumentet är viktiga. De visar på en annan väg att gå än PR-trick, think-tanks och politikerbroilers. Jag tycker också att vi ska fortsätta studera det nederländska Socialistiska partiet men kanske i ännu högre utsträckning svensk folk- och arbetarrörelsehistoria. Jag menar inte att vi ska kopiera historiska exempel eller exempel från andra länder men vi kan lära av dem. Vi kan bygga ett verkligt modernt feministiskt och socialistiskt parti.

Politiken och organisationen hänger ihop. Vi behöver en effektiv organisation för att föra ut vår politik. Men minst lika viktigt är det att det är med hjälp av en undersökande, lyssnande och verkligt demokratisk och öppen organisation som vi formulerar den bästa politiken. Politik, organisation och praktik hör intimt samman.

Jag ser ljust på Vänsterpartiets framtid. Under den kommande kongressen ska vi välja goda företrädare, diskutera brett och med högt i tak samt fatta en mängd viktiga beslut. Detta ska vi göra med stolthet och glädje samtidigt som vi inser att Vänsterpartiet, vänstern i stort och arbetarrörelsen, är i kris. Vi måste vara nyfikna, förändringsvilliga och ödmjuka.

Länkar:

En bra intervju med Jonas Sjöstedt i Västerbottensnytt där han bland annat säger: "Vi ska vara ett parti som är öppet, har en levande debatt och prövar nya arbetsmetoder"

TV-intervju med Lars Ohly där han formulerar mycket viktigt

Intervju med Staffan Norberg och Ida Gabrielsson

Rossana Dinamarca: Jag vill förändra samhället i grunden

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Hög tid att arbetstiden sänks för alla svenskar"

Birger Schalug: S och MP borde ha lyssnat mer på Lars Ohly

Kortare arbetstid för vissa grupper

Johan Ehrenberg: Fridolin trixar för att slippa 6 timmarsdagen

Jenny Bengtsson: 6 timmars arbetdag - en klassfråga väl värd att väcka

"Kortare arbetstid inget Fridolin kan säga nej till"

Petter Larsson: Mr 12 procent?

Sjöstedt utmanar Juholt från vänster

V skulle missgynnas av ett dubbelt ledarskap

Ulla Andersson slåss in i kaklet om att få leda Vänsterpartiet

Radiointervju med Linda Snecker och Emil Broberg

Rossana Dinamarca om friskolor och vinster

Carina Högstedt: Därför är det nödvändigt med delat V-ledarskap

Veligt vägval

Jonas Wikström

2012-01-04T08:09:00.003+01:00

Jag har nominerat Jonas Wikström till partistyrelsen. Det har jag gjort eftersom han skrivit många kloka texter om Vänsterpartiets kris och framtid. I Vänsterpartiets eftervalsdebatt medverkade han med texten "Tio punkter för ett framtida Vänsterparti". Jonas Wikström skriver i Flamman. På hans blogg hittar du mängder med skarpa analyser och bra förslag. Jag tror han har mycket att bidra med i partistyrelsen.

Så här presenterar sig Jonas Wikström:

Född: 1976
Sysselsättning: Marknadsansvarig
Medlemskap sedan: 1992

BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND

35 år, bor i Stockholm, jobbar som marknadsansvarig på Jusektidningen, innan dess upplageansvarig på Flamman i flera år. Varit ordförande för Uppsaladistriktet, suttit i ungdomsförbundets programkommitté mm. Inga partiuppdrag de senaste åren. Utbildad statsvetare.

VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?

Maximera det politiska utfallet i varje givet läge, inte bara önska sig andra lägen. Bygga på befintliga styrkor, inte bara önska sig nya. Sätta bättre mål och fokusera på att vinna frågor, inte bara markera ståndpunkt. Leda genom att entusiasmera! Lägga grunden för ett sammanhållet men politiskt öppet rödgrönt alternativ i valet 2014. Börja vinna val igen till varje pris. Se också http://jonaswikstrom.blogspot.com/2010/10/10-punkter-for-ett-battre-v.html

VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?

Strategi, taktik, opinionsbildning, varumärke, kommunikation.

Läs:
Samtliga kandidatpresentationer

Tobias Smedberg

2012-01-04T07:57:00.000+01:00

Tobias Smedberg är en av de jag nominerat till Vänsterpartiets partistyrelse. Tyvärr fanns han inte med i valberedningens förslag. Anledningen till att jag nominerade honom var att jag tycker att han kom med goda bidrag till Vänsterpartiets eftervalsdebatt.

Två av hans texter finns med i Socialistisk Debatt nummer 197. Tobias Smedberg är PR-konsult. I artikeln "Naivt tro vänstern kan äga nog medier för att få ut budskap" visar han hur vi genom smartare utspel kan få uppmärksamhet för vår politik även i borgerliga media. Det är något vi måste lära oss. Läs också hans artikel "Snabba förslag, lyhördhet och utomparlamentarisk uthållighet". Jag tror hans kunskaper skulle vara värdefulla i partistyrelsen.

Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till partistyrelsen:

Född: 1978
Sysselsättning: PR-konsult och småföretagare
Medlem sedan: 2001

BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND

33 år, Värmdö. Grundare till Sveriges första värderingsdrivna pr-byrå Agenda PR. Hjälper där organisationer, fackförbund och företag att bilda opinion och påverka samhällsdebatter. Har uppdrag för t ex Global Rättvisa, TCO, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga med flera. Var tidigare ordförande för Sveriges största studentorganisation, SFS. Är suppleant i Storstockholms distriktsstyrelse, styrelseledamot i Värmdö partiförening. Sammankallande i Storstockholms miljö- och klimatutskott.

VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?

Partistyrelsens viktigaste uppgift på kort sikt är att leda oss till ett regeringsskifte i nästa val. För att lyckas måste partiet gå från att uppfattas som ett nej-sägar parti till att vara en positiv förändringskraft. Vi ska bygga förtroende genom att inte bara visa långsiktiga visioner, utan också fullt trovärdiga förslag på hur vi ska ta de första stegen i rätt riktning. PS behöver prioritera i verksamheten så vi kan ägna energi åt att bli mer synliga och relevanta i människors vardag.

VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?

Jag vill arbeta med att styra vår verksamhet och politiska inriktning så att vi kan öka partiets förtroende bland medborgare. Jag vill bidra med de erfarenheter jag har från att i rollen som pr-konsult ha hjälpt allt från små ideella organisationer till stora företag att bli relevanta och synliga i olika samhällsdebatter. Vi står utan de tankesmedjor och yttre stödaktörer som högern har, därför vill jag att vi inom vårt eget parti utvecklar en starkare opinionsbildande funktion.

VARFÖR VILL DU ARBETA MED DESSA FRÅGOR OCH HUR?

Vi måste återupprätta förtroendet hos allmänheten för att få ökat mandat att på allvar förändra samhället. Vi måste göra vår politik mer begriplig för människor utanför partiet. PS kan arbeta fram en central funktion vars uppgift är att ta fram opinionsbildande material som låter oss i vänstern rikta uppmärksamheten åt vår egen politik, både lokalt och nationellt. Varför inte börja ett sådant arbete genom att initiera landets största dialog om välfärd?

Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till programkommissionen:

VAD HAR DU FÖR POLITISKA OCH/ELLER ANDRA KOMPETENSOMRÅDEN? VAD KAN DU TILLFÖRA PROGRAMKOMMISSIONEN?

Jag har i sju år arbetat som rådgivare inom politisk påverkan och opinionsbildning. Jag hoppas att jag kan tillföra kompetens att översätta politiska visioner till ett sammanhang som blir begripligt och relevant i människors vardag. De sakpolitiska områden jag främst arbetat med är högre utbildning och forskning, miljö- och klimatpolitik, kollektivavtalsfrågor, transporter, apotek, funktionshinder, antidiskriminering
och vissa internationella frågor som handelsavtal och ockuperade områden.

VILKA FRÅGOR ANSER DU ÄR VIKTIGA ATT ARBETA MED I PROGRAMKOMMISSIONEN? MOTIVERA.

En viktig utmaning för programkommissionen är att omsätta socialistiska teorier i ett för det moderna samhället relevant sammanhang. Våra program behöver fokusera mer på hur ett nutida socialistiskt samhälle bör se ut och hur vi kan uppnå detta, och mindre på hur allt gått snett i tidigare led. Våra programtexter bör inledas vilken politik vi företräder, inte med vilken politik vi motsäger oss. Politik för hållbarhet och full sysselsättning bör få stort utrymme i den moderna vänsterns program.

HUR VILL DU ATT ARBETET MED PROGRAMFRÅGOR I VÄNSTERPARTIET SKA BEDRIVAS?

Ett modernt Vänsterparti måste vara mer ett lyhört och inlyssnande parti. Vår politik måste utvecklas i en relation med både de som är medlemmar och de som står utanför partiet. Programfrågor behöver behandlas än mer i rådslag med våra medlemmar, med våra väljare och med kunniga aktörer som står utanför vårt parti. Framtidskommissionens regionala träffar kan vara en inspirationskälla också för programkommissionen.

Läs:
Vänsterkongressens fem hetaste debatter - Aron Etzler är favorit som partisekreterare
Socialistisk Debatt nummer 197
Sjöstedt är en valvinnare
Aron Etzler: Varje sten måste vändas
Samtliga kandidatpresentationer

Inväntar kongressdebatten

2012-01-03T21:25:00.000+01:00

I morse skrev jag detta om delat partiledarskap: "Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för."

Efter att ha läst Jonas Wikströms kloka inlägg i frågan ändrar jag mig igen. Jag hoppas det blir möjligt att följa kongressdebatten via TV eller internet. Om inget nytt framkommer under debatten skulle jag, om jag vore kongressombud, låta försiktighetsprincipen råda och antingen rösta emot delat partiledarskap eller lägga ner min röst i frågan.

Det finns goda argument både för och emot delat partiledarskap. Frågan är heller inte kongressens viktigaste. Jag hoppas på ett peppat Vänsterparti efter kongressen som med gott mod och stor entusiasm tar sig an vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Ta fasta på Framtidskommissionens råd!

Om det blir delat partiledarskap hoppas jag vi ändrar stadgarna så att vi kan välja om vi vill ha delat partiledarskap eller ej.

Läs:
Birger Schlaug: Lars Ohly, Vänsterpartiet och kapitalismens kreativitet...

Frågan om V:s framtida ledarskap fortfarande öppen

Delat och kollektivt

2012-01-03T08:12:00.001+01:00

En majoritet av Vänsterpartiets distrikt vill ha delat ledarskap, enligt en rundringning Svenska Dagbladet gjort. Lars Ohly, Rossana Dinamarca och andra har ställt delat ledarskap i motsättning till det kollektiva ledarskap vi har i Vänsterpartiet. Det är en motsättning som inte finns menar jag. Skillnaden blir, och den är inte obetydlig, att vi får två direktvalda på kongressen istället för en. Det minskar såklart kollektiviteten i val av ledning. Men det innebär inte att vi blir som Miljöpartiet där språkrören har ett stort inflytande över ledningen.

Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.

Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.

Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.

Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.

Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!

Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.

Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.

En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.

Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.

Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.

Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik

Ida, Lars, Jonas, Ulla och Rossana

2012-01-02T20:58:00.000+01:00

Ida Gabrielsson och Lars Ohly har intervjuats i TV4. Lars Ohly får frågan: Vad är det för parti du lämnar över nu?

Han svarar: Ett vänsterparti som mår ganska bra trots att vi inte haft genomslag för vår politik i Sverige under ett antal år. Ett parti med självfötroende som i huvudsak är väldigt enat utan att för den skull inte tycka likadant i alla frågor. Vi har en stark frustration över att våra idéer inte fått genomslag.

Ida Gabrielsson betonar bland annat att vår feminism ska gå ut på att vi uppmärksammar kvinnors levandsvillkor. Jämför gärna detta med Ulla Anderssons debattartikel i dagens Expressen.

"Vänsterpartiet kommer vara mycket mer enat efter den här kongress än kanske nåt annat parti", säger Lars Ohly. Jag hoppas verkligen att han får rätt men helt säker på det vågar jag inte vara efter att ha hört en radiodokumentär med Rossana Dinamarca där hon menar att "lojalitetsband" spelat roll under processen där Vänsterpartiet väljer ny partiordförande. Det är väl i och för sig helt naturligt men det gäller antagligen i så fall samtliga kandidater.

Vi får nog räkna med att en del kommer bli besvikna över att just deras favorit inte valts och att detta inte kommer gå helt obemärkt förbi. Bland annat därför hoppas jag vi kan fokusera på strategidokumentet och att det kan fungera som en enande, inspirerande och peppande faktor i Vänsterpartiet.

Det är en väldigt bra, personlig och öppenhjärtlig intervju med Rossana. Jag är inte överens med henne när hon verka mena att kollektivt ledarskap förutsätter en partiordförande. Det går såklart att kombinera kollektivt ledarskap med två partiledare.

Jonas Sjöstedt fortsätter mangla Carl B Hamilton i eurodebatten. Så här avslutar Jonas Sjöstedt dagens artikel:

"Det brukar invändas att det europeiska samarbetet skulle drabbas om euron avvecklades. Det är precis tvärtom om. Med dagens utveckling får vi mindre demokrati och mer centralstyre av EU:s byråkrater. Utan euron kan vi få ett mer jämlikt samarbete mellan demokratier i Europa. Ett samarbete där folks behov är viktigare än bankernas vinster."

"Analysen är dålig"

2012-01-02T18:02:00.000+01:00

Jag är nu helt uppslukad av Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Läs den om du inte redan gjort det! Den är både spännande och lärorik!

Erik Blix intervjuade C. H. Hermansson i radioprogrammet P4 Extra söndag dagen före hans 94-årsdag. C. H. är alltså årsbarn med ryska revolutionen.

C. H. vill inte säga något om valen som ska göras under den kommande kongressen. "Gamla gubbar ska inte lägga sig i", säger han.

Men han uttalar sig om arbetarrörelsens kris i Sverige. Ungefär så här säger han: Arbetarrörelsen har väldigt stora problem. Analysen är dålig för närvarande. Vad är det som har hänt? I samtliga nordiska länder, utom ett, sitter det idag där regeringar där socialdemokraterna och vänstersocialisterna är med. Enda undantaget är Sverige, vilket är bedrövligt.

Han berättar också vackert om kärleken till sin fru. De var gifta i över 60 år. "Vi gick tillsammans", säger han. Det tycker jag är ett väldigt fint och rörande sätt att beskriva ett livslångt äktenskap.

Lyssna på radiointervjun. Den börjar 10:28 in i programmet.

Lyssna också på:
"Någon jävla ordning ska det va' i ett parti"
Samtal med C H Hermansson

Och här en TV-intervju:
Riksdagsman CH Hermansson interjuas av Gustaf Olivecrona, Åke Ortmark och Lars Orup

Och här en tidningsinterju:
C H kallar sig inte längre kommunist

En eller två partiledare?

2012-01-01T21:08:00.000+01:00

Vänsterpartiets kongress inleds torsdagen den 5 januari. Efter öppningsprogrammet ska beslut fattas om vi ska ha delat ledarskap eller ej. Jag har skrivit om frågan tidigare. Trots att jag noga följt debatten har jag svårt att själv bestämma mig för om jag vill att vi inför delat ledarskap eller inte.

De bästa argumenten för och emot finns samlade på Thaher Pelaseyeds blogg (missa inte kommentarerna!) samt på bloggen Homo Politicus.

Ruzica Stanojevic, distriktsordförande i Vänsterpartiet Skåne, skriver i ledaren i interntidningen Menander 2011 : 6 att hon "gått från att vara försiktigt positiv till att vara väldigt tveksam". Tyvärr finns inte texten på nätet.

Ruzica argumenterar emot delat ledarskap med Miljöpartiet som avskräckande exempel. Om jag förstår Ruzica rätt så menar hon att delat ledarskap riskerar att leda till att vi får en kvinna som hamnar i skuggan av en man samt till att vi blir ett toppstyrt parti.

Även Lars Ohly har varnat för att delat ledarskap kan leda till att vi blir ett mer toppstyrt parti. Se till exempel talet han höll på Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar. Partistyrelsen varnade också för toppstyrning när de sa nej till delat ledarskap.

Argumenten har bemötts bra av andra men jag drar dem här igen. Delat ledarskap behöver inte innebära mer toppstyrning om vi inte vill ha det. Två partiledare behöver inte ges större befogenheter eller beslutanderätt än vad en har. Socialdemokraterna och Moderaterna är bägge exempel på toppstyrda partier med en partiledare. Visst kan två partiledare bli ett sammansvetsat par som blir betydelsefulla i partistyrelsen och verkställande utskottet, men samma sak kan hända med en partiordförande och en vice ordförande eller med en partiordförande och en partisekreterare eller någon annan konstellation.

Delat ledarskap behöver heller inte med någon sorts automatik leda till att kvinnan hamnar i skuggan av en man. Ruzica menar att Åsa Romson är totalt frånvarande. Jag gissar att Åsa Romson kommer synas mer framöver och om Miljöpartiet vill göra henne mer synlig bör de föra fram henne mer i debatterna. Om vi tittar på den förra ledarduon i Miljöpartiet var det väl snarast Maria Wetterstrand som lyste starkast. Hon växte in i sin uppgift.

Alltså - delat ledarskap går mycket väl att kombinera med det kollektiva ledarskap vi vill ha i Vänsterpartiet och delat ledarskap behöver givetvis inte innebära att en kvinna hamnar i skuggan av en man. Det innebär däremot att vi vet att vi alltid får minst en kvinna i vår yttersta ledning.

Ruzica hävdar också att det förs diskussioner i Vänsterpartiet om huruvida "vår feministiska profil bör stärkas eller tonas ner". Jag har inte sett några sådana diskussioner. Tvärtom tycker jag det verkar som att vi är överens om att vår feministiska profil ska stärkas. Detta framgår till exempel av det av partistyrelsen antagna strategidokumentet.

Ruzica tonar också ned betydelsen av att diskutera personfrågor. Det har hon gjort tidigare också. Jag tycker inte det är bra. Personfrågor och organisatoriska frågor är politiska. Vi måste öppet och kamratligt kunna argumentera för och emot olika kandidater till ledande positioner. Jag tycker att vi bör vara glada och stolta över vår öppna process och goda partiledarkandidater. Att närmare 500 personer kom till Moriskan i Malmö för att lyssna på våra partiledarkandidater tyder på att intresset för vem eller vilka som väljs till partiledare i Vänsterpartiet är stort. Det ser också märkligt ut när Ruzica vill tona ned betydelsen av personfrågor när hon själv argumenterat för Rossana Dinamarca och mot Jonas Sjöstedt.

Jag hoppas också på att den öppenhet vi sett inför valet av partiordförande kommer finnas även på lokal- och distriktsnivå i Vänsterpartiet.

Men åter till frågan om delat ledarskap eller inte. Den är inte enkel. Jag har själv inte lyckats bestämma mig ännu men har gått från att vara övervägande negativ till att vara försiktigt positiv. Jag hoppas alla kongressombuden läser igenom argumenten för och emot.

För övrigt anser jag att Menander borde kompletteras - och kanske på sikt ersättas - med att allt material i den läggs ut på Vänsterpartiet Skånes hemsida med möjlighet till RSS-bevakning.

Reality check inför årsskiftet

2011-12-31T18:38:00.000+01:00

Mycket ser ljust ut för Vänsterpartiet nu. Vi har haft en öppen och god process inför kongressen. Det ser ut som att vi kommer välja en lysande partiordförande, nämligen Jonas Sjöstedt. Vi kan få en kunnig och vass partisekreterare, nämligen Aron Etzler. Den föreslagna partistyrelsen och programkommissionen innehåller många bra namn. Partistyrelsen har antagit ett viktigt strategidokument och Vänsterpartiets framtidskommission har lagt fram ett slutdokument som innehåller mängder av goda förslag till den nya partistyrelsen.Stämningen verkar vara god i partiet och vi har fört breda diskussioner med högt i tak under hösten och vintern. Vi har genomfört lyckade kampanjer om sjukvård och äldreomsorg. Våra frågor (äldreomsorg, euron) är heta politiska frågor. Vi har fått många nya medlemmar. Opinionssiffrorna pekar försiktigt uppåt.

Allt detta ska vi glädjas åt. Men framför allt handlar det nu om att ta tillvara på de möjligheter vi har. Vi måste anta utmaningarna. Vi måste våga förändra och göra nödvändiga, kanske smärtsamma, prioriteringar.

Vänsterpartiet är fortfarande ett parti i kris.

- Vi ligger alldeles för lågt i opinionen.
- Visst fick vi nya medlemmar efter valet, men det fick även andra partier.
- Nu verkar alla nöjda med vårt öppna sätt att tillsätta partiordförande. Så lät det inte när Jonas Sjöstedt utmanade Lars Ohly under Almedalen. Alla har ännu inte insett att personfrågor och frågor kring organisation och kommunikation är politiska frågor.
- Vänsterpartiet är ett organisatoriskt och antagligen också politiskt svagt parti.
- Viljan att byta regering 2014 verkar vara låg hos vissa medlemmar. Utan rödgrönt samarbete inget regeringsbyte. Ett resultatinriktat Vänsterparti måste kunna förhandla och kompromissa.
- Vänsterpartiet har dålig ekonomi.
- Tendenser till plakatpolitik finns, till exempel när man propagerar för sex timmars arbetsdag utan att redogöra för hur den ska införas eller hur frågan ska drivas. Eller kanske man snarare ska säga att Vänsterpartiet håller sig med vissa symbolfrågor. Att vi "alltid" skanderat "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetdag" är inte i sig ett argument för sex timmars arbetsdag.
- Internfeminismen är inte tillräckligt utvecklad. Detta resulterar bland annat i att vissa kräver att nästa partiordförande måste vara en kvinna. Samma personer krävde dock inte att Lars Ohly borde avgå till förmån för en kvinna. Nu menar också vissa att om vi väljer en man till partiordförande så kan vi inte välja en man till partisekreterare. Jag menar att sådant i så fall måste anges i stadgarna. Vi bör se partistyrelsen som en kollektiv ledning för Vänsterpartiet. Vi ska ha en majoritet kvinnor i partistyrelsen och i verkställande utskottet. Vi ska också medvetet arbeta för att föra fram de kvinnor vi har i partistyrelse och programkommission samt tänka framåt. Vi skapar själva våra framtida företrädare.
- Vänsterpartiet har för svaga partiföreningar, särskilt på landsbygden. Vad jag sett och förstått finns inte i Nordvästra Skåne en enda väl fungerande partiförening. I hela Skåne är det väl bara Malmö som har en väl fungerande partiföreningen. Men även om vi betraktar partiföreningen i Malmö som stark så fick vi endast 5,18% av rösterna i kommunvalet 2010.
- Det är rätt och riktigt att förändringarna börjar uppifrån. Man städar som bekant en trappa uppifrån. Men vi måste också gå mot större öppenhet på lokal- och distriktsnivå. Skånedistriktets sätt att sköta valet av ombud till kongressen visar att den vilja till öppenhet som finns på central nivå ännu inte sipprat ned i organisationen.

Men vi är på rätt väg och jag är ser hoppfullt på Vänsterpartiets framtid. Jag tror att krisen kan göra oss till ett bättre parti.

Läs vidare:
Aron Etzler: Varje sten måste vändas
Thaher Pelaseyed: Omvalet en besvikelse

Att bli angripen av DN är inte dåligt utan bra

2011-12-31T17:56:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt har intervjuats i Dagens Industri. Jonas säger att han är väldigt taggad och han ser ljust på Vänsterpartiets framtid. Taggad blir man också av att läsa intervjun och det finns verkligen anledning att känna sig hoppfull inför Vänsterpartiets framtid.

Jonas Sjöstedt påpekar att om man vill ha "bättre välfärd, mer jobb åt ungdomarna och miljösatsningar, då måste det finansieras”. Alltså måste vissa skatter höjas.

Jonas Sjöstedt vill också se en ny regering. Han menar att de rödgröna partierna måste ge besked i regeringsfrågan före valet 2014. Det håller jag med om. Vänsterpartiet ska vara resultatinriktade. Vi måste medverka till att högerregeringen avsätts. Sverige behöver en ny regering och en ny politik.

Men vi har mycket att lära av det i stort sett misslyckade rödgröna samarbetet inför valet 2010. De rödgröna måste presentera en politik som skiljer sig radikalt från högerns, vi får inte låsa in oss i förhandlingsrum, vi behöver inte bli överens om allt och vi behöver en rödgrön rörelse. Vänsterpartiet har en del att lära av tyska Die Linke som lärt sig bli hårda förhandlare.

Intervjun i Dagens Industri har fått Dagens Nyheter att på ledarplats gå till angrepp på Jonas Sjöstedt. Som vanligt är förnyelse liktydigt med högerpolitik för DN:s ledarskribenter. Jag hoppas vi kan överraska dem genom att förnya Vänsterpartiet genom att utveckla vår vänsterpolitik.

DN skriver: "Sjöstedt är saklig, påläst och förtroendeingivande. Och kommer sannolikt att driva en tydlig vänsterlinje." De menar att Vänsterpartiet framför allt kommer hota Socialdemokraterna. Det troligaste är givetvis att Vänsterpartiet kommer ta väljare från Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt locka personer som annars inte skulle ha röstat. Men jag tror också att ett vässat Vänsterparti kan skapa en del problem även för övriga partier. Inte minst kan man tänka sig att en stärkt och mer offensiv vänsterflygel i svensk politik kan få hela det politiska fältet att kantra åt vänster. Om inte annat kommer det bli jobbigt för högern att tvingas förhålla sig till en partiledare som Jonas Sjöstedt och ett Vänsterparti som lägger konkreta och tydliga förslag som ökar jämlikheten, skapar jobb och motverkar klimathotet.

Läs vidare:
Tysk vänster in i makten centrum

Undersökande politik

2011-12-31T17:33:00.001+01:00

Aron Etzler har intervjuats i Resumé. Aron Etzler är chefredaktör på Flamman och kandiderar till posten som partisekreterare i Vänsterpartiet.

I intervjun ger han en rad goda exempel på hur han vill att Vänsterpartiet ska arbeta. Det jag framför allt fastnar för är när han jämför politik med journalistik:

"De journalistiska metoderna är extremt användbara i politiken. Man måste ta reda på problem i samhället och vad de beror på. Ofta är det inte vad man ser först, utan man måste gräva för att se vad som hänt. Sen måste man när lösningar presenteras göra ett riktigt och gediget arbete."

Här är Aron Etzler, med tydlig inspiration från nederländska Socialistiska partiet, något avgörande på spåren. En del har menat att en brist med Vänsterpartiets arbete inför kongressen har varit att vi i alltför liten utsträckning diskuterat politik. Det är fel menar jag. Vi har diskuterat organisation, kommunikation och personfrågor. Det är också politik.

Jag, liksom säkert de flesta vänsterpartister, tycker att Vänsterpartiets politik på det stora hela taget är bra. Men jag tror ändå att en hel del behöver förändras på sikt. Vi ska inte ta något för givet. Gamla ställningstaganden bör granskas. Håller de fortfarande?

Jag tror att vi bäst utvecklar vår politik genom undersökningar av konkreta situationer och företeelser. Vi måste också bli bättre på att lyssna. Där har vi mycket att lära från nederländska Socialistiska partiet som arbetar med dörrknackning och enkäter.

Efter att ha undersökt och lyssnat formulerar vi sedan våra lösningar med en väl utvecklad interndemokrati.

Genomförda val, aktioner, kampanjer etc ska noga utvärderas. Valutvärderingar är viktiga och ska genomföras på alla nivåer efter en gemensam mall.

Termen "undersökande politik" har jag lånat av Aron Etzler.

Läs också:
Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!
Glada nyheter från Nederländerna
...
Uppdatering:
Henning Süssner Rubin har skrivit fint och klokt på sin blogg om politik som ett sätt att vara. Läs!

Glada nyheter från Nederländerna

2011-12-29T16:21:00.000+01:00

Aron Etzler meddelar via Facebook att Socialistiska partiet nu är näst största parti i Nederländerna. Nederländska Socialistiska partiet har utarbetat ett eget sätt att arbeta och organisera sig. De prioriterar det utomparlamentariska arbetet högt, de skolar och tar hand om sina medlemmar, de är ett aktionsparti, de lyssnar på medborgarna med dörrknackning som metod och de fokuserar på det konkreta och det vardagliga.

Aron Etzler säger också på Facebook att Socialistiska partiet inte gör någon "stor affär av siffrorna heller - alltid fokus på politiken, inte tillfälliga upp- och nedgångar i opinionen. Det är klokt."

Aron Etzler har beskrivit nederländska Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

Nu när Aron Etzler är nominerad till partistyrelsen av valberedningen och kandiderar till posten som partisekreterare hoppas jag att Vänsterpartiet ska lära mer av nederländska Socialistiska partiet och framför allt praktisera mer av lärdomarna från dem.

Jag är övertygad om att Aron Etzler skulle bli en utomordentlig partisekreterare och att han skulle kunna bidra till att göra Vänsterpartiet till ett starkare, effektivare och bättre parti.

Läs vidare:

Brief history of the SP

Partiet som gaskar upp vänstern i Holland

Socialt arbete grunden för politisk aktion

Hermansson och Sjöstedt

2011-12-29T16:02:00.000+01:00

Jag läser nu Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Den är mycket intressant och bra och väcker många tankar inte bara om Vänsterpartiets historia utan även om vår samtid och framtid.

Jag kollade upp vad som står om C. H. Hermansson i Nationalencyklopedin och där står: "Som debattör utvecklade Hermansson en personlig stil, präglad av lågmäldhet och saklighet."

Samma omdöme kan ges Jonas Sjöstedt. Det är alltid en fröjd att se honom vinna debatter. Jag tycker också det finns andra beröringspunkter mellan C. H. Hermansson och Jonas Sjöstedt. Bägge är ekonomiskt kunniga och jag tror att även Jonas Sjöstedt, liksom C. H. Hermansson gjorde, kan bidra till politisk utveckling inom Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt är också precis som C. H. Hermansson en populär politiker.

Läs vidare:
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Jonas Sjöstedt: Meningen med föreningen
Jonas Sjöstedt: En socialistisk strategi för Sverige 2011

Aktuella ord från 1949

2011-12-29T15:50:00.000+01:00

Så här sa C. H. Hermansson under ett partistyrelsemöte 14-16/10 1949:

"Vi kan inte utforma vår politik som en överbjudningspolitik gentemot socialdemokratin, det skulle om något vara opportunism, vara svanspolitik. Ej heller kan vi sträva efter att alltid vara eniga med socialdemokratin. Vi måste utforma vår taktik självständigt." Ur: Schmidt, Werner: C-H Hermansson : en politisk biografi, s. 187.

Orden är fortfarande aktuella. Samma slutsats har Vänsterpartiets framtidskommission kommit fram till. I presentationen av Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport står det:

"Framtidens Vänsterparti måste utveckla ett självständigt förändringsprogram och inte reducera sig själva till vare sig samarbetspartner eller enbart kritiker av Socialdemokraterna. Vänsterpartiet har länge byggt sin politiska identitet i relation till ett stort Socialdemokratiskt parti. Det kommer Vänsterpartiet inte att kunna göra i framtiden. När Socialdemokratin är i kris är det vårt ansvar att skaffa en större kostym. Vänsterpartiets självbild behöver förändras."

Vänsterpartiet har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Hittills har mycket gjorts rätt, till exempel den öppna tillsättningen av ny partiordförande. Men mycket återstår och besluten på kongressen är avgörande. Jag hoppas Vänsterpartiets framtidskommissions strategidokument och slutrapport kommer bidra till vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Men beslut och dokument är inget värda utan människor som har viljan, förmågan och kraften att göra jobbet. Jag hoppas på ett enat och taggat Vänsterparti efter kongressen som vill utvecklas och förändras. Jag tror också det blir så, det mesta ser positivt ut.

Läs vidare:
Ida Gabrielsson: Vi kan bli starka utan (S)
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Jonas Sjöstedt: Meningen med föreningen
Jonas Sjöstedt: En socialistisk strategi för Sverige 2011

Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!

2011-12-28T20:30:00.001+01:00

Idag har Aron Etzler offentliggjort att han vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För mig är det ett väldigt glädjande besked. Utan att veta vilka övriga som vill bli partisekreterare eller är lämpade att bli det menar jag att om vi väljer Aron Etzler till partisekreterare bidrar det till att vi toppar laget.

Det faktum att han gått ut öppet med att han vill bli partisekreterare talar för honom. Så bör vi arbeta i Vänsterpartiet. De som vill väljas till någon post bör gå ut öppet med det och också berätta varför de vill bli valda. Öppenheten som vi haft i partiledarvalet bör genomsyra även övriga personval. Nu verkar alla gilla detta men så lät det inte när Jonas Sjöstedt öppet utmanade Lars Ohly under Almedalen.

Aron Etzler säger att han "vill vara en utåtriktad, politisk partisekreterare med integritet" och "att V måste bli tydligare, engagera medlemmarna på ett nytt sätt och visa på skillnaderna mellan höger och vänster."

Vänsterpartiet kommer alltså få ny partiordförande (en eller två) samt en ny partisekreterare. Det ger möjligheter till nystart och nytändning och utveckling av Vänsterpartiets politik, organisation och kommunikation. Vi har också infört en ny central organisation.

Precis som Aron Etzler tror jag "att vi har världens chans att göra något bra av Vänsterpartiet". Personvalen är viktiga och jag tror att Aron Etzler med sitt tänkande, sina kunskaper och kommunikationsförmåga kan bidra till Vänsterpartiets utveckling.

Att Aron Etzler tidigt efter valnederlaget krävde Lars Ohlys avgång är ett argument för att välja Aron Etzler till partisekreterare. Han visade då på den nödvändiga krismedvetenhet som annars tyvärr ofta saknas i Vänsterpartiet.

Men framför allt har han genom sina böcker, artiklar i Flamman och Kommunalarbetaren och medarbetande i Panelen i Godmorgon, världen! visat att han är en av Sveriges skarpaste politiska analytiker. Jag hoppas att Aron Etzler ges chansen att i Vänsterpartiet i praktisk politik omsätta sin kunskap och sina insikter.

Så här skrev Aron Etzler i Flamman 2010-11-10:

"Det är möjligt att Vänsterpartiet någon gång i historien kunde nöja sig med att ha fem procent av väljarkåren. Men det är en sak att vara ett femprocentsparti, till vänster om en stabil socialdemokrati som har 47 procent som varit fallet tidigare, en annan att vara det i en period när S knappt når 30. Det är också möjligt att man någon gång förut kunde avstå från att föra systemkritik på tal. Men det var rimligen före de systemkrascher, klimatkatastrofer och naturresurskriser som ett vänsterparti rimligen borde försöka förhindra idag."

Det ligger helt i linje med Vänsterpartiets framtidskommissions insikt om att Vänsterpartiet nu måste "bygga en ny självständig identitet och axla en större roll än tidigare". Citatet visar också på det faktum att vi måste stärka vår miljö- och klimatpolitik. En kraftfull, och alltså realistisk i den bemärkelsen att den verkligen löser några problem, miljö- och klimatpolitik både kräver systemkritik och är i sig systemkritisk. Att våga formulera och föra ut en radikal miljö- och klimatpolitik är systemkritiskt på en helt annan nivå än vad exempelvis det är att driva krav på sex timmars arbetsdag.

I Flamman fördes efter valnederlaget en intensiv debatt. Aron Etzler stod för kloka inlägg och han bidrog till Vänsterpartiets påbörjade, men långt ifrån avslutade, förnyelse genom att öppna Flammans spalter för debatten. Så här skrev Aron Etzler 2010-09-23: "Partier blir framgångsrika om de kan identifiera samhällsproblem, ställa rätt diagnos, rikta kritik mot de motståndare som är ansvariga, formulera sina lösningar, organisera människor för att bilda opinion, kommunicera dem med medborgarna, försvara dem mot motståndare." Allt detta tror jag han kan bidra till som partisekreterare.

Själv hade jag eftervalsdebatten i åtanke när jag nominerade personer till partistyrelsen och programkommissionen. Jag nominerade Aron Etzler, Tobias Smedberg och Jonas Wikström mycket med tanke vad de skrivit under eftervalsdebatten. Tyvärr finns inte Tobias Smedberg och Jonas Wikström med i valberedningens förslag till ny partistyrelse.

Det är inte en eller några personer som kan rädda Vänsterpartiet. Men personvalen är mycket viktiga. Det är dags att toppa laget. Om valberedningens förslag till partistyrelse är det optimala kan jag inte uttala mig om. Det är avgörande att partistyrelsen kan fungera som ett lag oavsett vem eller vilka som väljs till partiordförande och att den är beredd att göra prioriteringar och förändringar. Jag tycker att Vänsterpartiets framtidskommission strategidokument och slutdokument i huvudsak är bra. Det är nu läge att börja bygga det nya Vänsterpartiet. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu vill vi se påtagliga förändringar.

Med Aron Etzler får vi en intellektuell partisekreterare som noga studerat både hur man bygger framgångsrika vänsterpartier och hur moderaternas väg till framgång sett ut. Det förstnämnda handlade boken Trondheimsmodellen om, en bok som innehåller tankar jag menar kan utveckla och stärka Vänsterpartiet. Det sistnämnda ägnar han sig åt i sin kommande bok Allt blått blir rött. Med en partisekreterare som lärt känna fienden har vi stora möjligheter att bli ett verkligt skarpt oppositionsparti.

Jag hoppas verkligen att Aron Etzler väljs till partisekreterare. Det kan det bidra till att dessa ord av Aron Etzler besannas:

"Vi är det förlorande laget. Och det skall inte fortsätta så."

Läs vidare:
Aron Etzler: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden.
Aron Etzler: Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
Aron Etzler: Allt rött blir blått.

Lyssna:
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?

Ska vi diskutera socialismen?

2011-12-25T19:42:00.000+01:00

Så här avslutar Jenny Lindahl Persson sin artikel "Hjältar i vardagen":

"Det är en sådan gärning som bara är möjlig när allt det här härliga sammanträffar i en rörelse: dynamisk teoretisk debatt, engagemang från breda medlemslager i programskrivningar och teoretiska frågeställningar samt möjlighet för medlemmarna att i demokratiska processer få fälla avgörandet. Och därtill en helt enastående utåtriktad verksamhet, som både utvecklar och får ledning av den teoretiska debatten." (Sprängkraft : systerskap för förändring, Nixon 2011, s. 19).

Den sista meningen i stycket tänker jag på när jag läser motionen "Socialism för 2000-talet!" som ska behandlas på Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012.

Så här lyder motionen:

"Socialism för 2000-talet!

En utbredd känsla har snabbt spridit sig över världen: saker kan inte fortsätta som förut. En drastisk förändring behövs. Denna känsla delas av ensamstående mammor i arbetslöshet, industriarbetare, läkare, hemtjänstpersonal, datorprogrammerare och många fler. Fattigdom, krig, stress, oro inför avbetalningar, rädsla för arbetslöshet, hot mot klimatet, försämrad välfärd och pension, brist på förskolor, maktlöshet på jobbet, en enorm ökning av klassklyftorna och en avsky inför korruptionen i toppen har lagts på hög och lett till ett förakt för etablissemanget. Förtroendet för auktoriteter – politiker, direktörer, banker, fackföreningsledare, media – är lägre än på länge.

Men trots detta har inte ens de mest aktiva demonstranterna på gatorna i Barcelona och Aten en klar idé om ett alternativ till kapitalismen. Och arbetarrörelsen i Europa går på knäna. I några länder har ordet 'socialism' blivit populärt igen, men även där har de flesta svårt att förklara konkret vad de menar med 'Socialism för 2000-talet'.

Vi behöver en vision av ett nytt samhälle, som inte är baserat på modeller från det förflutna utan på verkligheten här och nu, och som omfattar de omedelbara steg som behöver tas för att ta oss ur den kris vi befinner oss i och börja bygga något bättre.

Det måste vara en bred och öppen diskussion som inte bara innefattar partimedlemmar utan också arbetarrörelsens organisationer, forskare och allmänhet. Om vårt parti tog spetsen i den här frågan hoppas vi att det skulle kunna bidra till en renässans för socialistiska idéer, men även stora framsteg för vår organisation. Därför vill vi att programkommissionen ges särskilt ansvar att initiera en sådan diskussion i och utanför partiet. Partistyrelsen bör givetvis även delta och ta ett stort ansvar, men programkommissionen har en särskild ställning i utvecklandet av våra idéer.

Vi yrkar

att programkommissionen ges i uppdrag att under kommande kongressperiod initiera en bred diskussion om en socialistisk vision för 2000-talet, med deltagande av partimedlemmar, arbetarrörelseorganisationer, folkrörelser, forskare och allmänhet."

Programkommissionen föreslår kongressen att bifalla motionen:

"Programkommissionen tycker att motion B36 förslag angående en bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet är bra och viktig. Nästkommande programkommission måste kunna få forma sitt eget arbete, men förslaget i B36 är tillräckligt öppet skrivet för att detta ska kunna ske. Programkommissionen tycker att motion B36 intentioner att fördjupa och bredda den ideologiska diskussionen i Vänsterpartiet är goda. En sådan diskussion ska kopplas konkret till dagens strategiska ställningstaganden för att flytta fram arbetarklassens positioner, samtidigt som det ska finnas plats för mer långtgående diskussioner rörande en socialistisk strategi.

Programkommissionen föreslår

att motion B36 bifalls"

Om det är bra eller inte att bifalla denna motion tycker jag är svårt att sia om i nuläget. Det kan bli bra, men det kan också bli dåligt. En "bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet" måste bottna i praxis. De teoretiska diskussionerna måste hänga samman med konkret, praktiskt politiskt arbete. Praxis utvecklar teorin och vice versa, precis som Jenny Lindahl Persson skriver om Ung Vänsters feministiska teori och praktik.

Ett socialistiskt parti bör givetvis diskutera socialismen. Det förutsätter dock även att vi inte strävar efter att bli överens i alltför många frågor. Vänsterpartiet är och bör under överskådlig framtid vara ett brett vänsterparti. Vi kan ha olika åsikter om sådant som plan kontra marknad till exempel. Men det finns också ställningstaganden där vi inte får ha skilda uppfattningar. Ett sådant ställningstagande är enligt min mening att vi är ett demokratisk socialistiskt parti. Vi vill ha en demokratisk socialism. De borgerliga demokratiska fri- och rättigheterna (yttrande- och tryckfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, religionsfrihet osv) är stora folkliga framsteg som vi vill försvara och utvidga. Av detta följer att jag delar Jonas Sjöstedts syn på Kuba: "Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier." Det är också Vänsterpartiets linje: ”För vänsterpartiet är mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val nödvändiga beståndsdelar i varje demokratiskt samhälle. Det är i praktiken inte möjligt att dra en skarp gräns mellan demokratier och icke-demokratier, men Kuba uppfyller i detta avseende inte de minimikrav som måste ställas på en demokrati.” (Antaget på kongressen 2008). Vänsterpartiet är inte, precis som Proletären skriver, något kommunistiskt parti.

Jag är rädd att diskussionerna kommer att föras vid sidan av, eller ovan, den politiska praktiken i Vänsterpartiet. Vänsterpartiet befinner sig också i ett läge där vi har en svag organisation. Den måste förstärkas och utvecklas. Det är som Aron Etzler säger i en intervju i Clarté: "hur en organisation arbetar är synnerligen politiskt".

Vänsterpartiet har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet.

Läs vidare:
"Partiet som gaskar upp vänstern i Holland"
"Socialt arbete grunden för politisk aktion"
"Holländska vänstern ignorerar rasismen"

Bra kan bli bättre

2011-12-25T13:11:00.003+01:00

Mona Sahlin går idag ut och säger att hon vill att Socialdemokraterna ska utse sin näste partiordförande i en öppen process. Socialdemokraterna kan lära av Vänsterpartiet.

Den öppna process vi haft inför kongressen 2012 har varit mycket positiv. Men bra kan bli bättre. Jag hoppas vi utvärderar arbetet inför kongressen 2012 för att bli ännu bättre till framtida kongresser.

Här några förslag och synpunkter jag har inför kommande kongresser:

Alla som nomineras till personval (ordförande, partistyrelse, programkommission, revisorer) bör presenteras offentligt i god tid före kongressen.

De som kandiderar till förtroendeposter bör kandidera öppet i god tid före nomineringsstopp och ges utrymme att presentera sig själva.

Hela valberedningens förslag (ordförande, partistyrelse, programkommission, revisorer) bör presenteras samtidigt för att på så vis visa att det är ett lag vi väljer och att Vänsterpartiet tillämpar ett kollektivt ledarskap.

Vi bör överväga att hålla rådgivande medlemsomröstningar i val av partiordförande.

Vi bör se över hur ombuden till kongressen väljs. I Skånes val av ombud till kongressen fick vi inte information om hur de som kandiderade till kongressen ställde sig i ett antal viktiga frågor: partiordförande, delat ledarskap eller ej, förslaget till ny EU-skrivning, strategidokumentet.

Annat som kan bidra till större öppenhet är:

Att samtliga förtroendevalda (kanske även riksdagsledamöter samt anställda) presenteras på rikshemsidan med bild, presentationstext, länkar till sociala media.

Förbättra möjligheterna för medlemmar att följa partistyrelsens arbete.

Att vi håller medlemsomröstningar i vissa frågor.

Att vi låter medlemmarna uttrycka sin åsikter i vissa frågor genom enkäter.

Att vi håller rådslag i vissa frågor.

Det är också viktigt att vi låter öppenheten få genomslag i hur vi arbetar i partiföreningar och distrikt.

Läs vidare: Alltid rött alltid rätt.

Åttapartivalet 2010

2011-12-23T20:30:00.003+01:00

Åttapartivalet 2010 är namnet på en rapport utgiven av Statistiska centralbyrån. Henrik Oscarsson och Sören Holmberg vid Göteborgs universitet har författat rapporten.

Hela rapporten finns tillgänglig på internet.

Här några citat av särskilt intresse för Vänsterpartiet ur rapporten:

"Taktikröstandets mest kända fenomen är 'kamrat 4-procent' som uppträdde mest tydligt på 1980-talet. I första hand Socialdemokratiska anhängare stödröstade på Vänsterpartiet för att få till en S-regering. Kamraten var som mest hjälpsam i valet 1982 då hela 42 procent av V:s väljare kom från andra partier (38 procent från S). I valet 2010 är det endast 11 procent av V:s väljare som är potentiella taktikröstare. I det Rödgröna samarbetet 2010 har ett svagt Socialdemokratiskt parti få taktikröstare att bjuda på och behovet fanns inte. Vänsterpartiet låg i de flesta mätningar relativt tryggt över 4 procent." (s. 51).

"På den Rödgröna sidan kan fler väljare 2010 peka ut någon profilfråga för Miljöpartiet (64 procent) än för Socialdemokraterna (59 procent) eller Vänsterpartiet (42 procent). Resultaten för S och V är bland de sämsta partierna uppnått i någon av våra profilundersökningar sedan 1982." (s. 57).

"Folkpartiet är ett exempel på det första slaget parti med endast en starkt profilerad fråga medan Vänsterpartiet kan representera det andra slaget parti med många olika men mindre välkända profilfrågor." (s. 58).

"De borgerliga mittenpartierna har enligt väljarna gjort en motsatt resa från mitten ut åt höger. I valet 1982 placerades KD i snitt på 57, FP på 60 och C på 62. Alla tre partierna placeras något mer till höger 2010,
tydligast för KD med 68, men också för FP med 66 och C med 63." (s. 69). Detta tycker jag talar för att vad vi sett i svensk politik inte är en samling i mitten utan snarare en förflyttning högerut.

"Klassröstningen är fortfarande starkare i Sverige än i våra nordiska grannländer (Aardal 2011). Sambanden mellan klass-/yrkestillhörighet och partival är i huvudsak oförändrade mellan 2006 och 2010 trots att de två arbetarrörelsepartierna – Vänsterpartiet och Socialdemokraterna – gjorde ett så dåligt val." (s. 87).

Läs också:
Vänsterpartiets valutvärdering.
Vänsterpartiets verksamhetsberättelse.
"Taktikröster gynnade KD och SD" (Dagens Nyheter 2011-12-21).

En röd vår

2011-12-23T12:55:00.000+01:00

Så här mot slutet av året är det bra att ta sig tid till både reflektion och framåtblickande. Jag tror att 2012 kan bli ett bra år för Vänsterpartiet.

Avgörande beslut kommer fattas på Vänsterpartiet kongress 5-8 januari. Genom en rad åtgärder har goda förutsättningar för att Vänsterpartiet ska gå stärkt ur valnederlaget 2010 skapats.

Framtidskommissionen har arbetat fram ett strategidokument och ett slutdokument. Bägge dokumenten innehåller en rad goda organisatoriska, strategiska och politiska förslag som jag tror kommer bidra till ett starkare, vassare och bättre vänsterparti. Processen i sig har varit betydelsefull i och med att den varit så bred och öppen. Jag gissar att betydelsefulla lärdomar kan dras ur den för framtida utvecklingsarbete inom Vänsterpartiet. Ett stor tack till de som ingått i Framtidskommissionen: Ida Gabrielsson (sammankallande), Maria Chergui, Mattias Håkansson, Thaher Pelaseyed, Vasiliki Tsouplaki och Björn Öberg samt Tommy Jansson som varit Framtidskommissionens sekreterare!

Den för allmänheten mest synliga delen av Vänsterpartiets utvecklingsarbete har varit vår kandidatkampanj inför kongressen 2012. Fyra utomordentliga kandidater (Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt) har rest land och rike runt och presenterat sina visioner om en vänster framtiden samt svarat på frågor. Flera av utfrågningarna drog stor publik. Till Moriskan i Malmö till exempel kom närmare 500 personer. Detta bådar gott inför framtiden. Det finns ett intresse för Vänsterpartiet och vänsterpolitik! Kandidaterna har inte enbart deltagit i utfrågningarna utan har också rest runt till partiföreningar och varit väldigt aktiva i media. Ett stort tack till de fyra kandidaterna och till alla de som på olika sätt arbetat med kandidatkampanjen!

Valberedningen har lagt vad jag förstår starka förslag till ny partistyrelse och programkommission. Av de 33 föreslagna till partistyrelsen är 14 nyval. Enligt Kalle Larsson är det antagligen den största andelen nyval på länge. Min personkännedom är dålig men jag kan ändå se att valberedningens förslag innehåller många goda namn. Inte minst är jag glad att Aron Etzler är föreslagen. Jag tror han kan bidra med politisk analysförmåga i partistyrelsen. Förhoppningsvis kan han ta med sig kunskaperna från arbetet med boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Jag tror Vänsterpartiet har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet. I mars kommer Aron Etzlers bok Allt rött blir blått (Karnevals förlag) där han analyserat Moderaternas framgångar. Den kunskapen kan komma att bli betydelsefull för Vänsterpartiet. Ett stort tack till valberedningen för ert arbete!

I de två senaste opinionsmätningarna har Vänsterpartiet gått framåt. I SvD/Sifos decembermätning får Vänsterpartiet 6,3 procent och i TV 4/Novus decembermätning får Vänsterpartiet 6,4 procent. I bägge mätningarna är Vänsterpartiet fjärde största parti och alltså större än C, FP, KD och SD.

Den politiska geografin talar till Vänsterpartiets fördel. Vi har både karta och kompass när massmedia fylls av vård- och omsorgsskandaler och eurokris.

Vänsterpartiet har precis förändrat sin organisation. Den nya organisationen ska förstärka partiets arbete på flera områden. Anki Ahlsten säger: "Den nya organisationen är ett resultat av vår valutvärdering, Framtidskommissionens slutsatser och önskemål från medlemmarna. På det här viset blir vi bättre och mer effektiva". Enligt Lars Ohly är det "den största och viktigaste förändringen av partiets sätt att arbeta" som han varit med om.

Under våren kommer Vänsterpartiet förnya sin kommunikation genom en ny central hemsida, nya lokala hemsidor samt en strategi för sociala medier. En ny grafisk profil har antagits och en ny kommunikationsplan är under utarbetande. Vänsterpartiet har redan nu visat på innovativa sätt att arbeta med nätet genom de olika kampanjsidorna: om riskkapital, om tvångsprivatiseringar och om bra mat i äldreomsorgen. Framtidskommissionens sida, nätsändningarna av kandidatutfrågningarna samt kandidatsajten har också varit bra. Kongressen har en egen hemsida där allt material finns samlat. Allt detta är goda exempel på transparens och öppenhet i politiken.

Vänsterpartiets förslag till ett matlyft inom äldreomsorgen är ett bra exempel på hur vi i framtiden ska formulera vad vi vill istället för att fastna i kritik av andra partiers politik. Förslaget är också bra eftersom det direkt anknyter till den pågående debatten om villkoren i svensk äldreomsorg samt för att det är så konkret och materiellt.

De under 2011 två genomförda kampanjerna om vård och äldreomsorg har varit bra. Förhoppningsvis kan vi lära av dem och i framtiden driva effektiva och slagkraftiga kampanjer.

Kongressen är avgörande. Det är där besluten fattas och riktlinjerna för Vänsterpartiets fortsatta arbete fastställs. Personligen är jag väldigt glad att partistyrelsen bifallit motion C10 som yrkar på att Vänsterpartiet ska utarbeta ett nytt miljöprogram. Vänsterpartiet ska vara det rödgröna partiet i svensk politik.

Jag har här och nu inte möjlighet att gå igenom kongressmaterialet men jag hoppas på att vi kommer gå stärkta och peppade ur kongressen.

Ett stort tack till alla ni som på olika sätt bidragit till Vänsterpartiets utvecklingsarbete! Det mesta återstår att göra men vi har lagt en god grund och kommit en bit på väg. Förutsättningarna är goda!

Sist vill jag tacka Lars Ohly för hans insats som partiordförande i Vänsterpartiet. Under hans ledning har vi blivit ett enat parti och ett möjligt regeringsparti. Det rödgröna samarbetet har kritiserats av många. Själv tycker jag att det var rätt att vi gick in i samarbetet, men det blev fel. I ledaren i Vänsterpress 2011 : 12 skriver Lars Ohly att han hoppas att vi "kan samla våra krafter för att bli det radikala förändringsalternativ som människor som röstar på oss har rätt att kräva". Jag hoppas alla medlemmar i Vänsterpartiet läser Lars Ohlys ledare noga och funderar på vilka utmaningar Vänsterpartiet står inför och vilka krav som ställs på oss. Det räcker inte att ha rätt, vi måste få rätt också!

Jag är glad och stolt över att vara medlem i Vänsterpartiet! Precis som Eric Sundström i Dagens Arena tror jag att vi går en röd vår till mötes!

God Jul och Gott Nytt År!

Ledning för framtidens vänster?

2011-12-20T09:05:00.001+01:00

Igår presenterade Vänsterpartiets valberedning sitt förslag till partistyrelse, programkommission och revisorer:

Partiordförande:
Jonas Sjöstedt

Partistyrelse, ordinarie ledamöter:
Ulla Andersson, Josefin Brink, Rossanna Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Aron Etzler, Henric Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Lotta Johnsson Fornarve, Kalle Larsson, Birger Lathi, Hans Linde, Ida Legnemark, Sara Mohammadi, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Kaj Raving, Anna Rubin, Karin Rågsjö, Tamara Spiric, Mia Sydow Mölleby.

Partistyrelse, suppleanter:
Hediye Güzel, Erik Hegelund, Freddy Jenssen, Veronica Kallander, Malin Karlsson, Ann Carin Landström, Peter Möller, Madeleine Nyvall, Linda Snecker, Henning Süssner Rubin.

Revisorer, ordinarie:
Marianne Ericsson, Kristina Hallberg, Mikael Persson.

Revisorer, suppleanter:
Staffan Folke, Inga-Lill Franzén, Brith Fäldt.

Programkommission:
Vilmer Andersen, Elisabeth Biström, Ali Esbati, Ida Gabrielsson, John Hörnqvist, Emelie Kinberg, Anders Neergaard, Christina Snell Lumio, Jessica Svensson.

Nedanstående valdes på kongressen 2010:

Partiordförande:
Lars Ohly

Partistyrelse:
Anki Ahlsten, Wilmer Andersen, Ulla Andersson, Josefin Brink, Emil Broberg, Rossana Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Marianne Ericsson, Henrik Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Wiwi-Anne Johansson, Kalle Larsson, Ida Legnemark, Hans Linde, Leif Lindström, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Tamara Spiric, Claes Wallenius, Alice Åström.

Ersättare i partistyrelsen:
Naile Aras, Birgitta Axelsson Edström, Sören Bergkvist, Gunnar Bergman, Freddy Jensen, Lotta Johnsson Fornarve, Ann-Carin Landström, Ana Rubin, Linda Snecker, Thomas Ylvén.

Programkommission:
Wirgina Bogatic, Ida Gabrielsson, Mikael Gustafsson, Hediye Guzel, John Hörnqvist, Linnea Nilsson, Lisa Rasmussen, Pär Ström, Nazem Tahnlzadeh.

Revisorer:
Marie-Ann Eriksson, Thomas Magnusson, Kristina Hallberg.

Revisorsersättare:
Inga-Lill Franzen, Mikael Persson, Folke Staffan.

Av de jag själv nominerat finns inte Jens Holm, Tobias Smedberg och Jonas Wikström med. Jens Holm hade kunnat bidra med kunskap och engagemang i miljö- och klimatfrågor. Tobias Smedberg och Jonas Wikström tycker jag har bidragit med kloka inlägg i diskussionen kring Vänsterpartiets kris, eller som andra säger, Vänsterpartiets framtid.

Jonas Wikström har kommit med några tänkvärda kommentarer på Twitter angående valberedningens förslag. Det är 21 omval, bara 6 nya ordinarie. Det kan jämföras med Moderaterna som bytte ut 8 av 13 i sin partistyrelse efter katastrofvalet 2002. Kalle Larsson replikerar att det för Vänsterpartiet är en stor förändring. Jonas Wikström har också noterat att den föreslagna partistyrelsen inte verkar vara ett representantskap. Förhoppningsvis innebär det att den kan utgöra en verklig ledning.

Själv har jag inga synpunkter på de föreslagna namnen eftersom jag i princip har noll koll på personer inom Vänsterpartiet. De jag känner till tycker jag verkar vara kunniga och bra.

Valberedningen förslag till partiordförande presenterades i lördags. Jag hade gärna sett att man presenterade hela förslaget samlat. Det hade gett en tydligare signal om att det är ett lag vi väljer på kongressen. Jag hade gärna sett en mer utförlig presentation av de föreslagna med bild och en kort text som berättar något om dem. Nu får vi bara veta vilket distrikt de föreslagna tillhör. För mig är det inte någon intressant information. De valda ska inte representera något distrikt. Jag skulle också vilja veta hur valberedningen gjort sitt urval och vilka övriga som nominerats.

Jag hoppas de föreslagna vill och förmår utgöra ledning under Vänsterpartiets nödvändiga utvecklingsarbete. Framtidskommissionens slutdokument innehåller en mängd konkreta förslag på förändringar och prioriteringar. Man kan, som Jonas Wikström gjort, kritisera dokumentet men som Ida Gabrielsson skriver i Flamman är det nu viktigt "att vi lyckas gå från ord till handling".

Jonas Sjöstedt verkar ha insikt om att mycket måste göras inom Vänsterpartiet. I Dagens Arena säger han: "Fram till nästa val måste Vänsterpartiet göra väldigt mycket. Just nu pågår politikutveckling kring full sysselsättning, finansreglering och arbetsrätt. Klassiska vänsterfrågor. Sedan arbetar vi med att se över hur vi prioriterar och kommunicerar vår politik". Det låter lovande.
...
Uppdatering:
Lena Olsson är kritisk mot valberedningens förslag som hon menar sätter hängslen, livrem och strypkoppel på Jonas Sjöstedt. Wiwi-Anne Johansson, som inte ingår i valberedningen förslag, meddelar att hon fortsätter kandidera. Wiwi-Anne Johansson tillhörde den minoritet i partistyrelsen som ville att Vänsterpartiet skulle arrangera en rådgivande medlemsomröstning om vem, eller vilka, vi vill se som partiordförande.

Vänster för framtiden med Jonas Sjöstedt

2011-12-10T21:36:00.001+01:00

Idag har jag gått som på nålar och väntat på att klockan skulle bli 15.00 och att få se vem Vänsterpartiets valberedning föreslår som ordförande i Vänsterpartiet. De föreslog, precis som jag hoppades, Jonas Sjöstedt.

Det var en fantastiskt peppande känsla att se Jonas Sjöstedt under presskonferensen omedelbart rada upp flera prioriterade politikområden: klimatkrisen, eurokrisen, jobbpolitiken, riskkapitalbolag inom välfärden...

Personligen är jag mycket glad över att Jonas Sjöstedt redan nu starkt fört fram att vi ska bli ett tydligare rödgrönt parti som kraftfullt driver miljö- och klimatfrågorna.

Jag tror att Jonas Sjöstedt kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett mer framgångsrikt och inflytelserikt parti. Men partiledarvalet är bara en del av Vänsterpartiets förändrings- och förnyelsearbete. Vi ska också välja en ny partiledning och en ny programkommission. Det är viktiga personval. Vi ska under kongressen behandla ett stort antal motioner och ta viktiga strategiska beslut.

Ikväll ringde Helsingborgs Dagblad och ställde frågor om partiledarvalet. Jag blev lite ställd men hoppas jag fick fram vad jag ville ha sagt: att jag är glad att Jonas Sjöstedt är föreslagen som ordförande, att han är den kandidat jag själv nominerat och som också Vänsterpartiet Höganäs nominerat, att frågan ännu inte är avgjord, att vi (nu när Hans Linde har hoppat av) har ytterligare två goda kandidater, att kongressen kommer avgöra om vi ska ha en eller två partiledare, att partiledarvalet är en del av ett större förändringsarbete. Jag poängterade att vi i Vänsterpartiet för omfattande diskussioner om vår politik och organisation och att det är högt i tak och god stämning.

Det som i massmedia framförs som att det kan bli strid om Sjöstedt inom Vänsterpartiet är en positiv och naturlig sak. Det är också helt naturligt att valberedningen inte enat förordade Jonas Sjöstedt. Tre av elva medlemmar i valberedningen stödde inte Jonas Sjöstedt. Lite märkligt kan jag tycka att det är om ingen av de tre stödde Ulla Andersson som ju har ett stort stöd i partiet och gjort väldigt bra ifrån sig i kandidatutfrågningarna. För att inte tala om hur fantastiskt bra hon utvecklat och fört fram Vänsterpartiets ekonomiska politik! Vi har haft fyra kandidater till partiledare, nu kvarstår tre, och vi har en helt unikt öppen process. Den är inte avgjord förrän ombuden på kongressen sagt sitt. Detta är en styrka hos Vänsterpartiet. Vi är ett öppet, levande och demokratiskt parti.

Jag är väldigt optimistisk inför Vänsterpartiets framtid, även om jag kanske inte tror på några snabba och stora valframgångar. Inte minst är jag optimistisk efter att ha läst Framtidskommisssionens slutrapport, som innehåller många goda förslag och idéer och massor av kunskap. Jag är väldigt glad och stolt över att vara medlem i ett parti som helt öppet lägger ut ett dokument som i flera avseenden är väldigt kritiskt mot Vänsterpartiets organisation och politik.

Jonas Sjöstedt har redan idag på flera sätt lyckats leva upp till sådant som står i Framtidskommissionens slutdokument, han har till exempel kopplat samman miljö- och klimatpolitiken med jobbpolitiken.

Om vi håller fast vid den här öppenheten, goda stämningen och viljan att vända på varje sten tror jag vi har stora förutsättningar att bli ett större, starkare och modernare vänsterparti.

Efter kongressen börjar det verkliga förändringsarbetet. Tillsammans bygger vi en vänster för framtiden!

Länkar:

Jonas Sjöstedt: Det finaste uppdrag man kan väljas till

Intervju med Ida Gabrielsson om Vänsterpartiets utmaningar (SVT)

Ida Gabrielsson om Vänsterpartiets utmaningar (Sveriges radio)

Intervju med Jonas Sjöstedt (Sveriges radio)
V ändrar inställning till S (Dagens Nyheter 2011-12-08)

Uppdatering 2011-12-11:
Helsingborgs Dagblad skriver på ledarplats att Vänsterpartiet inte var redo för dubbelt partiledarskap. Det är fel på två sätt: 1. Frågan är ännu inte avgjord. Den avgörs på kongressen i januari. 2. Det handlar inte om att vara redo eller inte, frågan är om Vänsterpartiet vill ha delat ledarskap. Det finns fördelar och nackdelar och frågan diskuteras flitigt i partiet. Själv tillhör jag dem som ännu inte bestämt mig för om jag vill ha det eller inte. Däremot har Helsingborgs Dagblad rätt i att Vänsterpartiet mycket väl kan ta väljare från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet. Det kommer vi i så fall göra tack vare vår politik. Jonas Sjöstedt kan bidra till detta genom att han är bra på att föra ut vår politik och han kommer säkert på ett positivt sätt bidra till Vänsterpartiets förnyelsearbete. Den socialdemokratiska bloggaren Krassman tror på tvåsiffrigt för Vänsterpartiet, Dick Erixon spår hela 16 procent för Vänsterpartiet i valet 2014, Widar Andersson på Folkbladet skriver: "Vänstern kan ha något stort på gång" (se även artikel på Newsmill) och även DN:s Maria Croft tror att Vänsterpartiet kan komma att plocka röster från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet.

Det rödgröna

2011-12-10T12:41:00.001+01:00

Precis som Jonas Sjöstedt och Jonas Wikström tror jag att det är nödvändigt med ett rödgrönt regeringsalternativ inför valet 2014 om vi ska ha någon chans att byta regering. Ett starkt Vänsterparti är nödvändigt om regeringsbytet ska leda till en verklig förändring i politiken.

Det rödgröna samarbetet inför valet 2010 var bra i sig men sköttes dåligt och fick ett dåligt resultat. Det slöts för många överenskommelser, skillnaderna gentemot högeralliansen var för små, för mycket tid ägnades åt förhandlingar i slutna rum, det skapades ingen rödgrön rörelse.

Tyvärr har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet svikit det rödgröna oppositionsarbetet. Ett exempel på det i den kommun där jag själv bor är att Miljöpartiets Jean-Daniel Maurin inte kontaktat sin ersättare Roger Nilsson (S) när Jean-Daniel Maurin inte kunnat medverka på vissa möten. Det är förståeligt och acceptabelt att inte kunna närvara på alla möten men att då inte kontakta sin ersättare, med resultatet att oppositionen inte alls närvarar på mötet, är att visa en bristande respekt för den rödgröna oppositionspolitiken. "Miljöutskottet är viktigt för Miljöpartiet", säger Jean-Daniel Maurin. Det är bra men miljöutskottet är också viktigt för den rödgröna oppositionen.

Jag hoppas att det kommer bli möjligt att ställa upp ett rödgrönt alternativ i valet 2014, både i riksdagsvalet och i kommuner, till exempel Höganäs, och regioner/landsting. I Höganäs vill jag att en rödgrön överenskommelse ska vara att vi tar ställning för en gemensamt ägd och styrd välfärd genom att avskaffa utmaningsrätten.

Vänsterpartiet har ett dubbelt ansvar. Först och främst bygga och utveckla vårt eget parti och vår egen politik men också medverka till att en rödgrön oppositionspolitik förs och att vi får rödgröna alternativ i valet 2014.

Kandidaterna och politiken

2011-12-10T09:46:00.001+01:00

Ett antal vänsterpartister för fram Rossana Dinamarca som den av våra partiledarkandidater som vill prioritera frågan om sex timmars arbetsdag (se "Med Dinamarca för sex timmars arbetsdag", Flamman 2011 : 48).

Vänsterpartiet är, till skillnad från till exempel Socialdemokraterna, ett verkligt demokratiskt parti. Det är inte partiordföranden som bestämmer politiken eller "bygger ett lag". Kongressen beslutar om våra politiska prioriteringar. Att inte Anna-Klara Bratt, som fört fram de små politiska skillnaderna kandidaterna emellan som en brist i Vänsterpartiets val av ny partiordförande, förstått detta är en sak men framstående medlemmar i partiet borde veta bättre.

Själv har jag fört fram Jonas Sjöstedt engagemang för och kunnighet i miljö- och klimatfrågor som ett argument för honom. Gör jag då inte samma fel som de som kopplar samman frågan om sex timmars arbetsdag med Rossana Dinamarca? Nej, miljö- och klimatpolitiken och frågan om sex timmars arbetsdag är inte jämförbara storheter.

Om Vänsterpartiet ska bli ett verkligt rödgrönt parti måste miljö- klimatfrågorna genomsyra alla politikområden. Miljö- och klimatpolitiken är inte en fråga, utan ett perspektiv. Vi ska inte acceptera att miljö- och klimatfrågan ses som en fråga vid sidan av andra. Det är därför vi behöver en partiordförande som äger kunskap och engagemang som gör att vi kan få med miljö- och klimatfrågor som ett perspektiv i alla politiska frågor och debatter.

Jag hoppas att Vänsterpartiet vill bli det parti som på allvar tar sig an samtidens stora fråga, nämligen den som handlar om vår framtida överlevnad. Ett led i detta är att välja Jonas Sjöstedt som partiordförande. Ett annat är att skriva ett nytt miljöpolitiskt program. Men framför allt måste vi förmå att ha miljö- och klimatfrågorna som ett perspektiv som genomsyrar all vår politik. Att ta miljö- och klimatfrågorna på allvar innebär att en verkligt systemöverskridande politik måste föras. De hänger intimt samman med frågor om samhällelig kontroll över produktionen och med jämlikhet och rättvisa. Vi måste förändra stora delar av vårt samhälle (produktion, transporter, boende) om vi leva på ett hållbart sätt.

Under den sista kandidatutfrågningen fick Jonas Sjöstedt frågan vilken fråga han tycker är partiets viktigaste. Han svarade: "Ska vi ta ett lite större perspektiv så är det ju klimatfrågan. Om vi inte löser den, blir det andra lite meningslöst på sikt." Det är helt rätt.

I artikeln hävdas det också att Rossana Dinamarca tydligt profilerat sig i industripolitiken. Vad jag sett har den profileringen endast bestått i att hon sagt att Vänsterpartiet ska ta fram ett industripolitiskt program och att vi vi måste bygga ut och rusta upp järnvägen.

Vänsterpartiet behöver ett industripolitiskt program och om sex timmars arbetsdag verkligen är en fråga som bör prioriteras behöver vi en strategi för hur frågan ska drivas och genomföras. Men ännu har vi varken sett något industripolitiskt program eller någon strategi för sex timmars arbetsdag.

Läs vidare:

Göran Greider: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället

Pål Steigan: En gång skall jorden bliva vår
...
Uppdatering:
Vänsterpartiets valberedning föreslog Jonas Sjöstedt som ny partiordförande. Det glädjer mig. Valberedningen var inte enad. En minoritet förordade istället Rossana Dinamarca. Patrik Strand, som var en av de som förordade Rossana Dinamarca, menar att vi som feministiskt parti måste ha en kvinnlig partiordförande. Jag tycker att det är konstigt att de som nu säger så aldrig föreslog att Lars Ohly borde träda tillbaka till förmån för en kvinna. För övrigt tycker jag som Eva-Britt Svensson att det viktigaste är "att Vänsterpartiet växer bland väljarna, så att vi får genomslag för en feministisk politik". Patrik Strand menar också att Rossana Dinamarca "står för en systemförändring när det gäller politiken, bland annat sex timmars arbetsdag". Rossana sitter i den avgående partistyrelsen och verkställande utskottet. Hon har länge tillhört ledningen för partiet. Jag har svårt att förstå att hon mer än någon annan skulle stå för en "systemförändring när det gäller politiken". Men i ett läge när vi haft fyra goda kandidater till partiledarposten är det naturligt att valberedningen inte varit enig. Jag tycker det är bra att Rossana fortsätter kandidera och hoppas också Ulla Andersson gör det. Hans Linde har beslutat sig för att dra tillbaka som kandidatur. Det är de valda ombuden på Vänsterpartiets kongress som väljer partiordförande och partiledning. Jag hoppas att alla fyra kandidaterna kommer finnas med i vår framtida ledning.

Vänsterpartiets ansvar och möjligheter

2011-12-07T21:57:00.001+01:00

Vänsterpartiet får 5,2 procent av rösterna i Statistiska centralbyråns undersökning av partisympatierna i november 2011. Det är en uppgång jämfört med undersökningen från maj 2011 då vi fick 4,5 procent. Men det är en nedgång från valresultat 2010 då vi fick 5,6 procent. Siffrorna är usla och duger inte på långa vägar.

I Flamman 2011 : 48 formulerade Stellan Hermansson höga mål för Vänsterpartiet: "Inför EU-parlaments och riksdagsvalen 2014 bör målsättningarna vara: Minst tre platser i EU-parlamentet. Minst tio procent i riksdagsvalet". Jonas Sjöstedt har sagt: "Om vi visar att vi är ett trovärdigt alternativ och får ut vår politik tror jag det finns ett underlag för minst 10–15 procent för oss" och det tror också socialdemokraten Jan Andersson är möjligt.

Själv vågar jag inte sätta så höga parlamentariska mål, utan nöjer mig med att hoppas på att vi får ett tydligt bättre valresultat än 2010 och att vi blir fjärde största parti i riksdagen. Jag hoppas också på ett byte av regering och politik men det kräver att socialdemokratin kommer på banan igen. Ett stärkt vänsterparti krävs om ett regeringsbyte också ska leda till en tydlig förändring av politiken i rödgrön riktning.

Vänsterpartiet har redan nu en politik som förtjänar ett mycket högre antal röster. Aftonbladet publicerade 2011-11-15 en undersökning där 42 854 personer svarade på frågan: "Ska företag med säte utanför EU få äga och driva vårdbolag i Sverige?". 92,9 procent svarade nej. Vänsterpartiet är det enda riksdagsparti som svarar nej på frågan.

Idag har en undersökning publicerats av svenska folkets inställning till euromedlemskap. Inom alla partier är en tydlig majoritet av sympatisörerna motståndare mot svenskt medlemskap. 2014 är det val både till EU-parlamentet och riksdagen och rätt skött kan förhoppningsvis Vänsterpartiets EU-politik ge utdelning i bägge valen.

Om Leif Pagrotskys uttalanden om socialdemokraternas skattepolitik blir verklighet är det viktigt att Vänsterpartiet förmår formulera, kommunicera och driva en progressiv och radikal skattepolitik som omfördelar från privat till offentligt och från rika till fattiga. En lärdom från det rödgröna nederlaget i valet 2010 var att regeringsalternativen skilde sig alltför lite åt. Utan att våga avvika från högerns skattepolitik går det heller inte att på några verkligt avgörande sätt formulera en politik som svarar mot folkets intressen eller mot de krav miljö- och klimatkrisen ställer. Det är sorgligt att socialdemokraterna inte inser det. Socialdemokratins kris ger Vänsterpartiet möjligheter men ställer också krav på oss. Det är som det står i strategidokumentet: "Vänsterpartiet måste ta ett större eget ansvar för arbetarrörelsen och utforma en egen roll i det svenska politiska landskapet".

Men, som Stellan Hermansson påpekar, leder en politik som delas av många inte automatiskt till framgångar i opinion och val. Rossana Dinamarca hävdar att vi äger debatten om skolpolitiken. Men det gav oss ingen framgång i valet 2010. Det räcker inte att ha rätt, vi måste också få rätt.

Vänsterpartiet måste bli ett starkare, bättre och slagkraftigare parti med fler aktiva medlemmar. Vi måste stärka vårt utomparlamentariska arbete och också lyckas kombinera det med vårt parlamentariska arbete. Själv tycker jag att nederländska Socialistiska partiet, som det skildras i Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna, är en inspirationskälla. Vänsterpartiet måste också utveckla kontakterna med fackförenings-, hyresgäst- och miljörörelse. Vi måste stärka vår feminism och framför allt måste vi utveckla vår miljö- och klimatpolitik. Miljö- och klimatfrågorna är vår tids centrala frågor och de bör även vara centrala i Vänsterpartiets politik. Jag vill också att vi övertar Socialdemokraternas paroll "Arbete åt alla" och Centerpartiets "Hela landet ska leva".

En bra början är att vi går stärkta och peppade ur kongressen 2012.

Statligt eller kommunalt?

2011-12-05T19:39:00.001+01:00

I Flamman 2011 : 48 argumenterar Jonas Thunberg för att skolan bör förstatligas. Det är lätt att hålla med om hans argument. Kommunaliseringen har lett till att vi får en mindre likvärdig skola i Sverige. Men samtidigt finns det starka skäl till att driva skolan kommunalt. Besluten fattas närmare brukarna. Och om man vill förstatliga skolan så varför då inte också förstatliga äldreomsorg, barnomsorg, bibliotek?

Jag kommer att tänka på vad som står om Gustav Möller i Tomas Forsers biografi över Per Nyström: "I hela Möllers filosofi ingick att mer och mer skulle decentraliseras ut till kommunalmännen." ("Jag har speglat århundradet" : en bok om Per Nyström : historiken, publicisten, ämbetsmannen, s. 152).

Frågan är inte enkel. Kan likvärdig välfärd garanteras med kommunal drift? Är likvärdighet viktigare än principen att flytta besluten närmare medborgarna? Jag vet inte. Diskussioner behövs.

Läs vidare:
Jonas Sjöstedt: Vänstern och skolpolitiken.
Rossana Dinamarca: V:s skolpolitik - inte bara betygskritik.
Alla rätt till kunskap - Vänsterpartiets utbildningspolitiska program.

Anna-Klara Bratt ljuger

2011-12-04T20:18:00.001+01:00

Anna-Klara Bratt, chefredaktör på Feministiskt Perspektiv, har tidigare efterlyst en "öppen och demokratisk tillsättningsprocess" när Vänsterpartiet väljer efterträdare till Lars Ohly. Nu när vi har det är hon ändå "lite besviken". Anna-Klara Bratt ljuger i radio och säger att fyra partiledarkandidater rest runt i landet och pratat med enbart medlemmar. Det är inte sant. Våra kandidatutfrågningar har varit öppna för allmänheten, olika sorters utfrågare har engagerats, åhörare och andra har getts möjlighet att ställa frågor och flera av utfrågningar har varit möjliga att följa på nätet. Till Moriskan i Malmö kom närmare 500 åhörare för att lyssna till våra fyra kandidater och för att diskutera vänsterns framtid. Om utfrågningen i Göteborg skrev Ulf Bjereld: "Jag blev genuint avundsjuk när jag såg hur det går att hantera ett partiledarval genom en process som kombinerar öppenhet med ett starkt medlemsengagemang".

Vi har en kandidatsajt som presenterar partiledarkandidaterna, på Framtidskommissionens sida har viktiga framtidsfrågor för Vänsterpartiet diskuterats, i Flamman, Vänsterpress och på internet har det diskuterats flitigt och med högt i tak och på kongressajten finns alla motioner och dokument som ska behandlas på kongressen fritt tillgängliga. Kongressen är också öppen för journalister och allmänhet. Vänsterpartiet kan säkert på flera sätt utveckla arbetet inför framtida kongresser men att vara "lite besviken" över det som varit en helt unik process i svensk politik tycker jag helt enkelt är gnälligt.

Det kan också vara så att Anna-Klara Bratts gnälliga missnöje beror på att hon inte verkar få som hon vill. Hon vill att Vänsterpartiet, liksom anpassliga Miljöpartiet, ska gå från att vara EU-motståndare till att bli EU-kritiker.

Eva-Britt Svensson har tydligt visat att det både går att vara EU-motståndare och samtidigt driva en resultatinriktad politik i EU. Hon säger: "Jag är övertygad om att det bästa för Vänsterpartiet är att vi även i fortsättningen har med i vårt program att vi är motståndare till EU".

Läs också:
Anna-Klara Bratt: "Lars Ohlys avgång öppnar för en ny vänster" (Aftonbladet 2011-08-09)).

Magnus Utvik: Med Stalin som Gud

2011-11-29T07:21:00.001+01:00

I boken Med Stalin som Gud berättar Magnus Utvik om sitt engagemang i det lilla albanientrogna partiet KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige. Magnus Utviks politiska engagemang börjar i VPK:s (Vänsterpartiet Kommunisterna, nuvarande Vänsterpartiet) ungdomsförbund KU (Kommunistisk Ungdom, nuvarande Ung Vänster). Han tycker dock snart att KU inte är tillräckligt radikala eller konsekventa, till exempel blir ett besök av VPK:s lokala fullmäktigerepresentant en stor besvikelse för KU-medlemmarna.

Magnus Utvik blir aldrig medlem i KPS. Hans ansökan om medlemskap avslås. Så som Magnus Utvik beskriver KPS verkar det ha varit en sekt, mest upptagen av rent interna angelägenheter samt av att strida med andra organisationer på vänsterkanten.

Boken har ett begränsat värde som skildring eller värdering av grupperna till vänster om VPK just för att det är en så liten och extrem sekt som skildras. Den lärdom jag tycker kan dras är att den vänster som inte ser demokratiska fri- och rättigheter (organisations-, mötes-, yttrande- och tryckfrihet mm) som stora folkliga framgångar som ska försvaras och utvecklas inte är något att ha.

Så här ser en diskussion mellan KPS-anhängaren Magnus Utvik och hans socialdemokratiske far ut (s. 150):

"Vi lever i en kapitalistisk diktatur, tycker du det är en framgång?"

"Sverige är ingen diktatur."

Jag pekade på pappa.

"Det är ju för att ni inte fattar det som ni är arbetarklassens huvudfiende."

Pappa pekade på sig själv.

"Är jag din fiende?"

"Politiskt är du det."

Den "vänster" som kallar Sverige en kapitalistisk dikatur, och då alltså spottar på våra demokratiska fri- och rättigheter, är inte värd att kallas vänster. En verklig vänster värderar våra demokratiska fri- och rättigheter högt och vill försvara, utveckla och utvidga dem.

Jag gillade boken men däremot gillade jag verkligen inte Magnus Utviks fula och felaktiga påhopp på Jonas Sjöstedt. Det var ett billigt och ohederligt sätt att marknadsföra boken.

Läs vidare:
Jonas Sjöstedt: Utvik argumenterar ohederligt.
Jonas Sjöstedt: Har Magnus Utvik slutat slå sin fru?

Hans Lagerberg: Per Meurling : en intellektuell vildhjärna

2011-11-22T23:53:00.001+01:00

Per Meurling känner jag till tack vare Jan Myrdal. En av alla insatser Myrdal gjort är den att han introducerat mängder av författare och tänkare - och konst! - för sina läsare. Vi skulle idag behöva någon som gör något liknande. Jag är rädd för att mängder av kunskaper och erfarenheter från den radikala rörelsen annars går till spillo. Vänsterns textproduktion, inklusive 1970-talets, borde digitaliseras: böcker, tidningar, broschyrer. Hoppas verkligen Projekt Runeberg kommer fortsätta att digitalisera Jan Myrdals verk.

Jag såg fram emot att läsa Hans Lagerbergs bok men blev tyvärr besviken. Den handlar för lite om Per Meurling och tiden och sammanhangen Per Meurling verkade i. Hans Lagerberg ägnar för mycket utrymme och möda åt att resonera kring sådant som de intellektuellas ansvar och vänsterns skuld. Jag tycker att Hans Lagerberg verkar grubbla onödigt mycket över sitt eget politiska engagemang. Uppgörelsen med det forna engagemanget blir inte tillräckligt konkret.

Men det är absolut en bok som bör läsas, både för nytta och nöje! Per Meurling är en oerhört fascinerande gestalt och även om jag kände till honom och en hel del om åtminstone vissa av sammanhangen han verkat i lär jag mig mycket. Det är ju också alltid uppiggande att läsa om det för mig närmast mytiska lundensiska 30-talet med gestalter som Per Nyström och Per Meurling. Vi får också läsa om David Sprengel och Krusenstjernafejden.

Per Meurling var en spränglärd marxist och en vilt sluggande polemiker. Han var en intellektuell som blev rättrogen sovjetkommunist för att sedan lämna SKP och gå till våldsamt angrepp på sina forna partikamrater. Han verkar ha varit en på många sätt, både privat och mer yrkesmässigt, omöjlig person och bland annat just därför exemplarisk. Inte så att man själv vill vara sådan eller egentligen tycker att andra ska vara sådana, men man vill ändå att sådana personer finns.

Det är avgörande är dock givetvis det han skrivit. Jag hoppas att Hans Lagerbergs bok leder till att unga på vänsterkanten upptäcker Per Meurling och andra ur den radikala traditionen. Om några, liksom Per Meurling, låter sig influeras av arvet från Diderot och upplysningen skulle det kunna verka livgivande för den svenska vänstern. Jag hoppas också på att det kan leda till att fler, bakvägen liksom, upptäcker Jan Myrdal.

Bra alltså att Hans Lagerberg skrivit en bok om Per Meurling, även om jag hade önskat mig en annan bok.

Hänvisningar till vad Jan Myrdal skrivit om Per Meurling finns i Skriftställning 14, som innehåller ett namnregister.

Läs vidare:
Hans Lagerberg om Per Meurling
Texter av Per Meurling på marxistarkiv.se
Per Meurlings Från franska till ryska revolutionen samt Jan Myrdals förord till boken Den goda tonens pingviner
.

Rödgrönt haveri

2011-11-22T07:12:00.001+01:00

Miljöpartiet gör upp med regeringen om det statliga ägandet och Socialdemokraterna viker ner sig i frågan om kravet på en lag som reglerar partibidrag. Det är sorgligt. Vi skulle behöva en kraftfull rödgrön opposition. Nu får Vänsterpartiet ensamt ta på sig ansvaret att bedriva rödgrön oppositionspolitik. Jag hoppas ändå att en del kontakter och beröringspunkter finns kvar från det rödgröna samarbetet inför valet 2010, inte minst bland de unga intellektuella som samlades i boken Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Men som läget ser ut nu med en förvirrad socialdemokrati och ett miljöparti som flörtar med högern känns ett samarbete inför valet 2014 mycket avlägset. Vänsterpartiets uppgift nu är att fokusera på sin egen politik och organisation med målet att bygga ett slagkraftigt parti som kan nå framgångar såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Vänsterpartiet ska bli det rödgröna alternativet i svensk politik. Vi har en hel del att göra. Organisationen måste skärpas men också politiken, inte minst miljö- och klimatpolitiken samt regionalpolitiken. Men vi har också betydande styrkor, Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som säger nej till privata vinster i välfärden, vi har den mest progressiva ekonomiska politiken och vi vinner debatterna om euron och bankerna. Endast ett socialistiskt parti kan möta kapitalismens kris, alltså miljö- och klimatkrisen och den ekonomiska krisen.

Läs också: Lena Sommestad.

Inför Vänsterpartiets kongress 2012

2011-11-21T22:09:00.001+01:00

Ikväll har det varit utfrågning av Vänsterpartiets partiledarkandidater i Umeå. Utfrågningen livesändes på ABF Live! och kan också ses i efterhand.

Följande utfrågningar har filmats och går att se på nätet:

1/9 Stockholm: SVT Forum, ABF Live!
19/9 Malmö: del 1 och del 2
9/10 Västerås: Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde, Jonas Sjöstedt
14/11 Göteborg
21/11 Umeå

Under kongressen, som hålls i Uppsala 5-8 januari 2012, ska bland annat ny partiordförande en eller två), partistyrelse och programkommission väljas. Beslut ska fattas om ett strategidokument och om texten om EU i partiprogrammet och en massa motioner ska behandlas. Information om allt detta finns på kongressajten. Kolla också kandidatsajten och Framtidskommissionens sida. Bra argument för och emot delat partiledarskap finns i detta och detta blogginlägg.

Nervös borgerlighet

2011-11-20T22:57:00.001+01:00

När Expressens ledarredaktion på detta desperata sätt försöker misskreditera Vänsterpartiet förstår man att borgerligheten börjar bli lite nervös. De börjar väl tycka att det går lite väl bra för Vänsterpartiet. Vi får ju rätt i fråga efter fråga. I dagens två stora frågor (eurokrisen och vanvården inom äldreomsorgen) är det endast Vänsterpartiet som har en vettig och fungerande politik.

Så här skriver Jonas Sjöstedt på sin blogg om Kuba:

"Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. I USA finns däremot dessa grundläggande demokratiska rättigheter, landet är en politisk demokrati. Visst kan man diskutera bristerna i USAs demokrati och visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden mellan länderna är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt."

Vänsterpartiet har en öppen process inför kongressen 2012. Du kan själv se efter vad som sades under partiledarkandidatutfrågningen i Göteborg. Utfrågningen filmades och finns på YouTube.

Exemplarisk vänsterpopulism

2011-11-06T01:15:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt vinner debatt efter debatt efter debatt om eurokrisen. Hoppas verkligen kongressen väljer honom till Vänsterpartiets partiordförande för det kommer bli en fröjd att se honom i partiledardebatterna inför valet 2014. Att han kommer vinna debatter åt oss har han visat med all önskvärd tydlighet. Jag tror också han kommer vinna röster åt oss.

I veckan har också Jonas Sjöstedt visat på vad jag vill kalla en exemplarisk vänsterpopulism när han på sin blogg berättade att han lämnar banken Nordea. Det gav omedelbar massmedial uppmärksamhet. Bra, mer sånt i Vänsterpartiet! Det är precis som Daniel Suhonen skrivit i Aftonbladet: vi behöver en vänster som "lyckas kanalisera folkets vrede".

Läs också: Vänsterpartiet skänker partistöd till Malvan, Varför röstar V för skyhöga chefslöner inom offentlig sektor?, Vänsterpartiet Skaraborg protesterar mot höga regiondirektörslöner!, Inte förstått - eller inte vilja förstå?

Föredömlig transparens

2011-11-06T00:46:00.000+01:00

Idag har jag med stort intresse följt helgens partistyrelsemöte via hashtaggen #vbeslut på Twitter. Partistyrelsen har visat på föredömlig transparens genom att på detta sätt göra det möjligt för oss att följa detta viktiga möte då partistyrelsen gått igenom motionerna till Vänsterpartiets kongress i Uppsala den 5-8 januari 2012.

Den avgående partistyrelsen beslutade sig för att säga nej till delat (eller utökat) partiledarskap. Jag tycker partistyrelsens motivering tyder på att de är oroväckande nöjda med sakernas tillstånd: "Men vi har landat i att partiets nuvarande ledningsorganisation i allt väsentligt fungerar väl, och vi har utvecklat ett tydligt kollektivt ledarskap de senaste åren som vi bör fortsätta".

Jag hoppas och utgår från att partistyrelsen tagit till sig alla de goda argument för och emot delat partiledarskap som förts fram på Thaher Pelaseyeds blogg samt bloggen Homo Politicus.

Beslut jag glatt mig åt under dagen är att partistyrelsen bifaller en motion om att ett nytt miljöpolitisk program ska tas fram, att åkermark ska bevaras, att alla preventivmedel ska ingå i högkostnadsskyddet och att en feministisk checklista för politiska beslut ska tas fram.

Jag hoppas verkligen kongressen beslutar att vi ska ta fram ett nytt miljöpolitiskt program. Jag vill att Vänsterpartiet tydligare och starkare driver miljöpolitiska frågor.

Läs vidare: Anna Hövenmark, Homo Politicus, Jonas Sjöstedt.

Dålig debattstil

2011-11-05T22:13:00.000+01:00

På Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar rådde Lars Ohly oss att "reagera hårt mot varje oförsonlighet och dålig debattstil som ibland används i våra diskussioner. Med respekt och kamratskap som grund är jag säker på att vår gemensamma klokskap kommer att leda till ett tydligare och bättre Vänsterparti som förmår förändra verkligheten."

De diskussioner jag sett eller deltagit i inför kongressen tycker jag oftast varit just respektfulla och kamratliga. Jag tycker nog att Lars Ohly drar för stora växlar på ett dåligt exempel från Aftonbladet (men jag har inte sett någon nämna det lika dåliga exemplet från Västerbottens Folkblad).

Lars Ohly påpekar också: "Våra politiska fiender finns utanför partiet, inte på andra sidan kongressalen."

Åsa Hagelstedt formulerar sig så hårt i sitt angrepp i Flamman mot oss som förordar någon av de manliga kandidaterna till partiordförande att man undrar om hon ser sina främsta politiska fiender inom eller utanför Vänsterpartiet.

Ett personval som valet av partiordförande är faktiskt en "fråga om individer". Själv tillhör jag dem som förordar Jonas Sjöstedt som partiordförande. Utan att ha deltagit i samma diskussioner som Åsa Hagelstedt tycker jag det låter konstigt att hon mött många som sagt att just Ulla Andersson och Rossana Dinamarca inte skulle hålla måttet. I de diskussioner jag tagit del av har det tvärtom framhållits att vi har fyra starka kandidater.

Jag kan heller inte låta bli att undra varför Åsa Hagelstedt eller någon av de andra som framfört att vi nu måste välja en kvinnlig partiledare inte tidigare argumenterat för att Lars Ohly borde ha avgått till förmån för en kvinna.

Vi måste vara medvetna om och uppmärksamma på patriarkala strukter inom Vänsterpartiet men att säga att vår öppna och positiva process inför kongressen är pinsam och att Vänsterpartiet "inte är ett dugg bättre än det patriarkala samhälle vi kritiserar" tycker jag är väl hårda ord. Ett sådant synsätt på partikamrater försvårar de diskussioner inför kongressen som ska bidra till goda kongressbeslut.

Motion om Flamman och Socialistisk debatt

2011-10-05T21:49:00.000+02:00

Flamman och Socialistisk debatt är två utomordentliga tidningar som borde ha mycket högre upplagor samt läsas av alla medlemmar i Vänsterpartiet. Vi behöver dem bägge för att utveckla vår idédebatt. Socialistisk debatt kan även bidra till Vänsterpartiets studieverksamhet genom att möten och studiecirklar kan anordnas kring olika nummer av tidskriften. Socialistisk debatt skulle behöva en ordentlig hemsida. I skrivande stund har Flamman enligt TS en upplaga på 3 300. Om samtliga medlemmar i Vänsterpartiet prenumererade skulle alltså upplagan mer än tredubblas. Om Flammans och Socialistisk debatts upplagor ökar kan de också utvecklas som tidningar.

Jag yrkar därför

att varje medlem som inte är prenumerant på Flamman får en provprenumeration med ett följebrev från Vänsterpartiets ordförande med uppmaning om att börja prenumerera
att varje medlem som inte är prenumerant på Socialistisk debatt får ett provnummer med ett följebrev från Vänsterpartiets ordförande med uppmaning om att börja prenumerera
att Vänsterpartiet bistår Socialistisk debatt med resurser för att bygga en ordentlig hemsida åt tidskriften

Erik Edwardson, Vänsterpartiet Höganäs
...
Insänd till Vänsterpartiet 2011-10-04.
...
Partistyrelsens svar:

Motionen vill att partiets medlemmar som ej prenumererar på Flamman och Socialistisk Debatt skall få en provprenumeration på dessa.

Partistyrelsen delar uppfattningen att dessa två publikationer är viktiga för den breda vänstern. Därmed också att partiet på olika sätt skall stödja deras utgivning. Främst genom att rekommendera medlemmar att teckna en prenumeration. Men samtidigt måste deras ställning som oberoende socialistiska publikationer respekteras. De är ej och skall ej bli ”partialster”. Därför är förslaget att det i medlemskapet skall ingå en provprenumeration på Flamman och ett provnummer av Socialistisk Debatt olämpligt då deras oberoende ställning kan ifrågasättas. Likaså är det olämpligt att kongressen beslutar om resurser för att bygga en hemsida åt Socialistisk Debatt. Eventuella resurstillskott bör beslutas av partistyrelsen.

Partistyrelsen föreslår

att motion C37 avslås

Motion om arbetsgrupper och nätverk

2011-10-05T21:47:00.000+02:00

Vänsterpartiet behöver fler aktiva medlemmar och vi behöver också bli bättre på att tillvarata medlemmarnas kunskaper, förmågor och intressen. Detta kan vi uppnå genom att erbjuda fler arenor för aktivitet än partiföreningar och partidistrikt, till exempel olika arbetsgrupper och nätverk. I partistyrelsens förslag till strategidokument formuleras detta så här i stycke 29: "Den traditionella partiorganisationen är central för interndemokratin men kan inte vara den enda arenan för aktivitet. Medlemmars kunskap, samhörighet och intresse hänger ihop efter många fler faktorer än den geografiska."

Jag yrkar

att följande mening läggs till efter ovan nämnda citat: Medlemmars organisation i olika arbetsgrupper och nätverk ska uppmuntras och underlättas.

Erik Edwardson, Vänsterpartiet Höganäs
...
Insänd till Vänsterpartiet 2011-10-04.
...
Partistyrelsens svar:

Partistyrelsen håller med i motionens intention, men tycker att det redan framgår med de skrivningar som finns i strategidokumentet. Medlemmars aktivitet ska uppmuntras och underlättas, oavsett om man är aktiv i nätverk, arbetsgrupper eller till exempel i facket.

Partistyrelsen föreslår

att motion S74 avslås

Mina nomineringar till Vänsterpartiets kongress 2012

2011-10-05T21:37:00.000+02:00

Jag nominerar härmed Jonas Sjöstedt som partiordförande.

Om kongressen beslutar om delat ordförandeskap nominerar jag Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson.

Till partistyrelsen nominerar jag nedanstående:

Jonas Sjöstedt

Ulla Andersson

Hans Linde

Rossana Dinamarca

Josefin Brink

Aron Etzler

Tobias Smedberg

Jonas Wikström

Ida Gabrielsson

Jens Holm

Till programkommissionen nominerar jag nedanstående:

Aron Etzler

Jonas Wikström

Ali Esbati

Ida Gabrielsson

Motion om EU och Vänsterpartiets EU-politik

2011-10-05T21:32:00.001+02:00

I partistyrelsens förslag till strategidokument står det: "Vi strävar inte efter att bli populära i det politiska etablissemanget, utan efter att hitta ett bättre sätt att kommunicera våra politiska prioriteringar så att människor förstår vad vi menar och upplever oss som relevanta." Ändå används argumentet att "våra politiska motståndare ifrågasatt trovärdigheten i våra krav på förändringar, när vi ändå vill gå ur EU" för att ändra vår skrivning om EU i partiprogrammet. Eva-Britt Svensson, som personifierar det faktum att vi kan driva en konstruktiv EU-politik samtidigt som vi är EU-motståndare, är klokare än så. I Flamman 2011 : 37 säger hon: "Människor förstår att man kan ha en principiell uppfattning om något."

I diskussionsmaterialet inför EU-konferensen i Göteborg den 3-4 september stod det att programkommissionen med sitt förslag till ny EU-text i partiprogrammet vill "förtydliga att utträdeskravet inte är ett mål i sig, utan ett möjligt medel, samt under vilka förhållanden vänsterpartiet bör driva det aktivt." För mig är utträdeskravet ett mål i sig, eftersom det är EU:s överstatlighet jag vänder mig emot. I vårt partiprogram står det på sidan 14: "Ett försvar av demokratin kräver idag också ett försvar av den nationella självbestämmanderätten." På sidan 17 står det: "Överstatliga organ som kränker de nationella folkvalda parlamentens suveränitet är ingen hållbar lösning."

Vänsterpartiets EU-politik, förutsatt att vi inte döljer vårt motstånd mot EU:s överstatlighet, kan - särskilt nu när Miljöpartiet anpassat sig till det politiska etablissemanget - bidra till att vi blir ett relevant parti för svenska folket. 2014 är det inte bara val till riksdag, landsting och kommuner utan också till Europarlamentet. Det är därför viktigt att vi tydligare driver vår EU-politik och att vi är laddade med kunskap och argument inför valrörelsen till Europaparlamentet. Vi bör därför under perioden fram till kongressen 2014 hålla breda diskussioner om EU och Vänsterpartiets EU-politik för att kunna bedriva en framgångsrik valrörelse till Europaparlamentet. Lyckas vi med det kan det också bidra till framgångar i riksdagsvalet 2014. Vänsterpartiet ska vara det självklara valet för demokratiska och progressiva EU-motståndare.

Jag yrkar

att vi behåller nuvarande skrivningar om EU i vårt partiprogram
att partistyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett strategidokument för Vänsterpartiets EU-politik till kongressen 2014 som kan användas i EU-valrörelsen 2014
att programkommissionen ges i uppdrag att ta fram förslag på ny skrivning om EU i vårt partiprogram till kongressen 2014
att partistyrelsen ges i uppdrag att initiera en bred och kunskapshöjande debatt i Vänsterpartiet om EU och Vänsterpartiets EU-politik

Erik Edwardson, Vänsterpartiet Höganäs
...
Insänd till Vänsterpartiet 2011-10-04.
Se även: Om Vänsterpartiets EU-politik.
...
Ur programkommissionens svar:
Flera motioner om EU och Vänsterpartiets EU-politik har lämnats in till kongressen. Här ett utdrag ur programkommissionens svar på motionerna:

Syftet med de förslag till ändringar programkommissionen lagt har alltså inte varit att försvaga EU-kritiken, vilket flera av ovanstående motioner menar eller invänder mot. Så i flera avseenden – om än inte alla – är programkommissionen överens med flera av motionerna ovan om vilken inställning Vänsterpartiet ska ha till EU-medlemskapet. Syftet har istället varit att reda ut vari kritiken bör grundas och hur den bäst bör drivas. Att detta inte framgått tydligare är att beklaga eftersom det skymmer de debatter programkommissionen ville föra upp till diskussion.

Nuvarande partiprogram slår fast att ”Vänsterpartiet arbetar /../ för ett svenskt utträde ur EU.” Detta har dock inte inneburit att partiets ledande organ har drivit saken aktivt genom att lägga fram direkta förslag om utträde, vare sig i riksdagen eller i samband med utspel och kampanjer. Istället har partiet fört fram en tydlig EU-kritik, samtidigt som det principiella motståndet har kvarstått.

Programkommissionen har mot bakgrund av ovanstående menat att vårt nya förslag till skrivningar om just utträdet var tydligare och mer bindande för partistyrelse och parlamentariker, eftersom det inte bara slog fast ett principiellt motstånd, utan även specificerade under vilka förhållanden utträdeskravet kunde lyftas aktivt som ett dagskrav, av partiledningen. Det vill säga om ”försöken att vrida EU åt vänster misslyckas” och ”EU:s destruktiva utveckling förvärras”. Man kan invända att specifikationen kunde ha varit ännu tydligare. Men tidigare fanns ingen specifikation alls.

Programkommissionen menar vidare att partistyrelsens taktik för att hålla EU-kritiken och EU-motståndet vid liv i väntan på en sådan utveckling, i stora drag varit bra. Genom att hålla fast vid Vänsterpartiets grundläggande EU-motstånd har partiet legitimerat den ståndpunkten och visat att man kan vara både EU-motståndare och konstruktiv EU-kritiker samtidigt. Genom att föra fram konkreta förslag på hur EU kan förändras har partiet förblivit relevant i EU-debatten, vilket gjort det svårare att avfärda Vänsterpartiet med att vi ”ändå bara vill gå ur”.

Därför är programkommissionen inte överens med de motioner som menar att det bästa sättet att stärka EU-motståndet är att i alla lägen driva utträdeskravet mer eller mindre som huvudkrav eller dagskrav. Ibland bör det göras. Men många gånger är snarare en konstruktiv EU-kritisk linje mest gångbar. Vilket som bör gälla beror inte bara på opinionsvindar, utan också på vilka förutsättningar som finns av andra skäl, att vinna stöd för det förra eller det senare. Det är till exempel dramatiskt lättare att vinna stöd för en uppbrytning av EMU idag än för bara något år sedan. Att driva det kravet nu, som partiet gör, är därför rimligare än det varit för bara något år sedan, då ingen skulle ha lyssnat till det. Vilket illustrerar hur olika politiska lägen kan aktualisera olika taktiska linjer, utan att våra grundläggande principiella ställningstaganden förändrats.

Programkommissionen har dock ändå tagit intryck av kritiken av de nya skrivningarna om utträde. Om så pass många uppfattar de nya skrivningarna på annat sätt än vad som var tänkt, så är det bättre att formulera om, så att partiets principiella inställning blir så tydlig som möjligt.

Därför föreslår programkommissionen att delar av den gamla skrivningen om utträdet kvarstår i programmets principdel. Det ska vara tydligt att Vänsterpartiet även i framtiden ska verka för att Sverige ska lämna EU på det sätt som beskrivs ovan. Samtidigt vill programkommissionen behålla de skrivningar som utvecklar hur vi vill förändra EU, och hur vi på olika sätt vill jobba för att skapa de sorters europeiska och mellanstatliga samarbeten vi vill se istället för EU.

Motion om bibliotekspolitiskt program

2011-10-05T21:20:00.000+02:00

Biblioteken är en nödvändig beståndsdel i såväl kultur- som utbildningspolitik. Folkbiblioteken är omtyckta och välbesökta institutioner. I många kommuner är de det självklara navet i kulturlivet. För många vuxenstuderande spelar folkbiblioteken en stor roll, både för litteraturförsörjning och som studieplats. Samtidigt är folkbiblioteken hotade, bland annat genom att vissa kommuner vill lägga ut dem på entrepenad. Biblioteken står också inför stora utmaningar, bland annat beroende på den digitala utvecklingen.

Sverige behöver en offensiv nationell bibliotekspolitik som innefattar de olika biblioteksformerna - folkbibliotek, skolbibliotek, forskningsbibliotek. En sammanhållen och nytänkande politik behövs. Så här skriver Conny Persson, Chef Stadsbiblioteket Gefle Vapen, i tidskriften Framsidan 2011 : 4:

"Idag finns inte en gemensam bibliotekskatalog för hela Sverige. Skillnaderna i bibliotekstillgång är också mycket stora mellan olika kommuner och landsdelar. I den kommande nya praktiska kulturpolitiken kan portföljmodellen både vara en möjlighet och ett hot för biblioteken. Jag skulle vilja att politiker ånyo läser om Ture Edboms ståndpunkter och syn på det 'politiska biblioteket'. Men framförallt att politiker börjar debattera och diskutera bibliotekens roll. För min personliga del börjar jag alltmer luta åt att staten skall ta över och garantera en hög kvalité i alla kommuner vad gäller bibliotek. Inga mellanhänder med länsbibliotek eller så. Ta bort alla projektpengar hos kulturråd och satsa dem i väl utbyggda bibliotek och i gemensamma kataloger och webbportaler och transporter! Detta så att alla kommuner i hela landet får tillgång till en rättvis 'intellektuell infrastruktur'."

Utan att säga att han har rätt i varje del så är hans helhetssyn och nytänkande befriande.

Vänsterpartiet antog 2009 ett kulturpolitisk program som innefattar folk- och skolbibliotek. Jag menar att Vänsterpartiet behöver ett separat biblioteksprogram eftersom biblioteken handlar om såväl kultur- som kunskapspolitik. Biblioteken är också såpass centrala institutioner och står inför så stora utmaningar att de är värda ett eget program.

Jag yrkar

att partistyrelsen ges i uppdrag att utse en arbetsgrupp som till kongressen 2014 formulerar ett bibliotekspolitiskt program
att denna arbetsgrupp ges instruktioner att arbeta brett och ta in kunskaper och synpunkter från bibliotekarier, biblioteksorganisationer, debattörer, forskare, lärare, författare och andra

Erik Edwardson, Vänsterpartiet Höganäs
...
Insänd till Vänsterpartiet 2011-10-04.
Se även: Miljöpartiets Motion 2011/12:MP1603 Grön bibliotekspolitik.
...
Partistyrelsens svar:

Motionerna föreslår arbetsgrupper för programskrivning eller utveckling av politik i olika former, i olika frågor.

Partistyrelsen föreslår avslag på samtliga utom C10. Vi ger en generell motivering, och därefter en motivering för varje motion i nummerordning.

Partistyrelsen anser att det är olyckligt om kongressen binder upp den kommande partistyrelsen med konkreta åtaganden. Det är bra om kongressen pekar på vilken inriktning och vilka prioriteringar som partistyrelsen ska arbeta med. Men när det gäller i vilka former som den kommande partistyrelsen ska arbeta efter, är det svårt för kongressen att besluta om, då kongressen inte har en helhetsbild av vilka resurser som partistyrelsen har till sitt förfogande. Partistyrelsen har fått brottas med minskade resurser efter flera val, så det känns än mer angeläget att den kan planera och prioritera fritt. Detta är partistyrelsens principiella uppfattning vad gäller kongressens beslut om programarbete och arbetsgrupper.

När det gäller principer för att starta ett programarbete så vill vi också råda kommande partistyrelse att vara restriktiv. Vi tycker att man ska prova varje förslag utifrån behov, och att man bör tänka igenom vad som avgör om det finns ett behov. I vissa frågor har vi en tydlig politik, men vi har tagit beslut om frågor på så olika ställen att det kan finnas behov av att sammanställa dem, till exempel i en rapport som en tjänsteman kan skriva eftersom det inte är nya beslut som ska tas. Andra frågor som här tas upp är frågor där vi nyligen har tagit ett program eller beslut i andra former som man är missnöjd med. Men då de nyligen antagits så är det inte sannolikt att partiet i en ny process skulle tycka så mycket annorlunda. Däremot kan det dyka upp frågor där vi inte har en helhetspolitik, eller kanske i olika sammanhang har kommit fram till motstridiga ställningstaganden. Eller så har rent av förutsättningarna för tidigare ställningstaganden förändrats så pass att vi måste pröva dem och se om vi har anledning att ändra våra ställningstaganden. I dessa senare fall kan det vara motiverat med någon sorts process i partiet, där ett programarbete kan vara ett sätt att arbeta.

Motion C9 föreslår att en arbetsgrupp utses som ska ta fram ett bibliotekspolitiskt program. Partiet har sedan 2009 ett nytt kulturpolitiskt program, ”Kulturkompassen”. Där tas även biblioteksfrågorna upp. Partistyrelsens uppfattning är att vi i övrigt har en politik vad gäller biblioteken. Det finns därför inte skäl att anta ett särskilt program bara för denna fråga.

Motion: Vänsterpartiet behöver ett IT-politiskt program

2011-09-27T21:18:00.000+02:00

IT-politik handlar inte om teknik i snäv betydelse. IT-politik handlar om tillgång och äganderätt till information, kultur och programvara. IT-politik handlar om demokrati, insyn, ekonomi och om utvecklandet av nya tjänster och företag. Vänsterpartiet har på tidigare kongresser behandlat motioner om upphovsrätt och fri programvara. Vi undertecknare av denna motion vill att Vänsterpartiet inför kongressen 2014 tar ett brett grepp kring IT-frågorna. Vi menar att det är en kanske liten, men dock viktig, beståndsdel i en modern politik för dagens och framtidens Sverige. Vi vill att partistyrelsen ges i uppdrag att bilda en arbetsgrupp som till kongressen 2014 tar fram ett IT-politiskt program. Detta program ska sedan kunna användas i valrörelsen 2014.

Vänsterpartiet IT-politiska program bör innehålla resonemang kring, ställningstaganden i och konkreta förslag rörande sådant som:

En ökad användning av fri programvara i offentlig sektor
Öppna offentliga data
Användande av öppna dokumentformat i offentlig sektor
Informationsfrihet
Yttrandefrihet
Integritet
Ett fritt och öppet Internet
Att överbrygga den digitala klyftan
Att ge hela Sverige god tillgång till Internet
DRM (Digital Rights Management / Digital Restrictions Management)
Mjukvarupatent
Användande av IT för att öka medborgarnas insyn i offentliga verksamheter och politik

Den IT-politiska arbetsgruppen kan också komma med konkreta förslag på hur Vänsterpartiet kan utveckla sin interna och externa kommunikation med hjälp av IT. Vi bör också sträva efter att leva som vi lär, alltså själva använda fri programvara och öppna dokumentformat.

Vi yrkar

att partistyrelsen ges i uppdrag att bilda en IT-politisk arbetsgrupp som tar fram ett IT-politiskt program i enlighet med ovanstående till Vänsterpartiet kongress 2014

Daniel Ekelund, Landskrona

Erik Edwardson, Höganäs

Alfonso X Allende, Malmö

Kristin Johansson, Malmö

Lisa Petersson, Höör

Emma Wennerholm, Höganäs

Jesper Berglund, Falkenberg

Lars Abrahamsson, Kista

Daniel Sandman, Kiruna

Joakim Wendell, Stockholm

Cecilia Mattsson, Landskrona

Magnus Ahlkvist, Enköping
...
Ovanstående motion är insänd både till Vänsterpartiet Skånes höstkonferens den 1 oktober 2011 och till Vänsterpartiets kongress den 5-8 januari 2012.
...
Partistyrelsens svar:

Motionerna föreslår arbetsgrupper för programskrivning eller utveckling av politik i olika former, i olika frågor.

Partistyrelsen föreslår avslag på samtliga utom C10. Vi ger en generell motivering, och därefter en motivering för varje motion i nummerordning.

Partistyrelsen anser att det är olyckligt om kongressen binder upp den kommande partistyrelsen med konkreta åtaganden. Det är bra om kongressen pekar på vilken inriktning och vilka prioriteringar som partistyrelsen ska arbeta med. Men när det gäller i vilka former som den kommande partistyrelsen ska arbeta efter, är det svårt för kongressen att besluta om, då kongressen inte har en helhetsbild av vilka resurser som partistyrelsen har till sitt förfogande. Partistyrelsen har fått brottas med minskade resurser efter flera val, så det känns än mer angeläget att den kan planera och prioritera fritt. Detta är partistyrelsens principiella uppfattning vad gäller kongressens beslut om programarbete och arbetsgrupper.

När det gäller principer för att starta ett programarbete så vill vi också råda kommande partistyrelse att vara restriktiv. Vi tycker att man ska prova varje förslag utifrån behov, och att man bör tänka igenom vad som avgör om det finns ett behov. I vissa frågor har vi en tydlig politik, men vi har tagit beslut om frågor på så olika ställen att det kan finnas behov av att sammanställa dem, till exempel i en rapport som en tjänsteman kan skriva eftersom det inte är nya beslut som ska tas. Andra frågor som här tas upp är frågor där vi nyligen har tagit ett program eller beslut i andra former som man är missnöjd med. Men då de nyligen antagits så är det inte sannolikt att partiet i en ny process skulle tycka så mycket annorlunda. Däremot kan det dyka upp frågor där vi inte har en helhetspolitik, eller kanske i olika sammanhang har kommit fram till motstridiga ställningstaganden. Eller så har rent av förutsättningarna för tidigare ställningstaganden förändrats så pass att vi måste pröva dem och se om vi har anledning att ändra våra ställningstaganden. I dessa senare fall kan det vara motiverat med någon sorts process i partiet, där ett programarbete kan vara ett sätt att arbeta.

Motion C12 föreslår att partistyrelsen ska utse en IT-politisk arbetsgrupp. Denna ska ta fram ett IT-politiskt program till nästa kongress. Motion C13 föreslår att partiet tar fram en övergripande teknikpolitik. Partistyrelsen menar att partiet redan har drivit en hel del av de frågor som tas upp i dessa båda motioner. Det gäller exempelvis patenterat utsäde och handelsavtalet Acta. Det gäller även tekniköverföring till utvecklingsländer när det gäller miljöteknik (2011/12:V226). Det gäller integritetsfrågor vid IT-användning. Eftersom IT-frågor och teknikfrågor inte hör till partiets prioriterade frågor ser inte partistyrelsen att behov finns att ytterligare utveckla partiets politik inom dessa områden genom att ta fram program, tillsätta arbetsgrupper eller liknande.Motion C12 föreslår att partistyrelsen ska utse en IT-politisk arbetsgrupp. Denna ska ta fram ett IT-politiskt program till nästa kongress. Motion C13 föreslår att partiet tar fram en övergripande teknikpolitik. Partistyrelsen menar att partiet redan har drivit en hel del av de frågor som tas upp i dessa båda motioner. Det gäller exempelvis patenterat utsäde och handelsavtalet Acta. Det gäller även tekniköverföring till utvecklingsländer när det gäller miljöteknik (2011/12:V226). Det gäller integritetsfrågor vid IT-användning. Eftersom IT-frågor och teknikfrågor inte hör till partiets prioriterade frågor ser inte partistyrelsen att behov finns att ytterligare utveckla partiets politik inom dessa områden genom att ta fram program, tillsätta arbetsgrupper eller liknande.

Enkät till nominerade till Vänsterpartiets kongress 2012

2011-09-18T20:32:00.001+02:00

Jag har blivit nominerad till att åka som ombud/suppleant på Vänsterpartiets kongress i Uppsala den 5-8 januari 2012. Alla som nominerats ska svara på några enkätfrågor för att underlätta valberedningens arbete och för att medlemmarna i Vänsterpartiet i Skåne ska kunna lära känna kandidaterna bättre.

Namn: Erik Edwardson

Kandiderar du till kongressen? Ja.

Kandiderar du som: Jag kandiderar såväl som ordinarie som suppleant.

Kön: Man.

Sysselsättning: Bibliotekarie.

Medlem i ungdomsförbund/parti sedan: Medlem i Vänsterpartiet sedan 2010.

1. Beskriv kortfattat vem du är (ålder, bostadsort, yrke, politisk erfarenhet i och utanför Vänsterpartiet, engagemang i andra folkrörelser etc):

Jag är född 1967 och uppväxt i Lugnås utanför Mariestad i Västergötland. Bor i Nyhamnsläge och arbetar som ungdomsbibliotekarie i Höganäs. Före mina studier arbetade jag inom omsorgen. Det är länge sedan men de åren har betytt mycket för mig. I Vänsterpartiet Höganäs ansvarar jag för vår hemsida. Jag sitter med i partiföreningens styrelse och är bland annat aktiv genom att skriva insändare, interpellationer och motioner. Jag är medlem i BiS (en socialistisk bibliotekarieförening), Clarté, fackföreningen DIK, Folket i Bild/Kulturfront och Svensk Biblioteksförening.

2. Vilka politiska frågor brinner du för?

I Höganäs arbetar vi mycket med att motarbeta den styrande högeralliansens privatiseringar av vår gemensamma välfärd. De har infört utmaningsrätten och vill privatisera 50 procent av all kommunal verksamhet. Men jag skulle vilja se att Vänsterpartiet arbetar mer med hur vi ska utveckla vår gemensamma välfärd till exempel genom ett ökat inflytande från anställda och brukare. Jag vill också att vi tydligare talar om demokratiperspektivet i privatiseringsfrågan, att privatiseringarna på flera sätt inskränker vår demokrati. Vi måste kunna visa att vår politik för minskade klyftor är en bra politik för breda befolkningslager, att de flesta faktiskt tjänar på att vi får ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Jag skulle också vilja se att Vänsterpartiet tydligare driver miljö- och klimatfrågor. Endast ett socialistiskt parti som vill omfördela från rika till fattiga och från privat till gemensamt kan driva miljö- och klimatfrågorna kraftfullt och trovärdigt. Miljö- och klimatfrågorna är också såväl systemkritiska som systemöverskridande.

3. Har du åkt som ombud/suppleant på Vänsterpartiets kongress tidigare? Nej.

4. Vad anser du är viktigaste frågor inför den kommande kongressen?

Några av de frågor som vi vet kommer tas upp under kongressen är: Vänsterpartiets EU-politik, strategidokumentet, val av partiledare samt om vi ska ha delat ledarskap eller ej. Angående EU-politiken anser jag det vara viktigt att utträdeskravet står kvar i partiprogrammet och att det är tydligt formulerat. Strategidokumentet tycker jag i huvudsak är bra. Jag tror Vänsterpartiet behöver ges en tydlig organisatorisk och politisk inriktning. Jag tror de organisatoriska frågorna är de viktigaste för oss de kommande åren, att Vänsterpartiet blir en starkare och effektivare organisation som kan kommunicera tydligt såväl externt som internt. Jag vill att Vänsterpartiet blir mer av både rörelseparti (med inspiration från nederländska Socialistiska partiet) och kampanjparti som kan agera kraftfullt, tydligt och samfällt. Vår politik menar jag att vi bör sträva efter att utveckla i dialog med våra väljargrupper och med en väl utvecklad interndemokrati. Angående partiledarfrågan är jag väldigt glad att vi nu har en öppen process inför kongressen med fyra goda kandidater. Jag hade gärna sett att vi genomfört rådgivande medlemsomröstningar både avseende partiledare och om huruvida vi ska ha delat ledarskap eller ej. Den av kandidaterna jag håller främst är Jonas Sjöstedt. Jag menar att det är tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har denna positiva process inför kongressen. Jag tror också att vi behöver förnyelse i partiledningen och av de fyra kandidaterna är Jonas den enda som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Han är en kunnig politiker som visat att han kan vinna såväl debatter som röster. Han är mycket kompetent inom det som jag ser som de viktigaste politikområdena: den ekonomiska och den ekologiska krisen, alltså kapitalismens kris. Att det 2014 även är val till EU-parlamentet anser jag talar för Jonas. Jag tycker att han är den godaste kommunikatören bland våra kandidater. Jag tror han kan bidra till att Vänsterpartiet lyckas formulera en egen roll och position i svensk politik. Fler argument har jag formulerat på min blogg: http://erikedwardson.blogspot.com/2011/09/preliminart-stallningstagande-i.html. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag förordar delat ledarskap eller ej.

5. Vilka frågor vill du arbeta med under kongressen? Varför vill du arbeta med dessa frågor och varför?

Förutom det jag nämnt i övriga svar menar jag att de viktigaste frågorna under denna kongress är de som handlar om strategidokumentet och om hur vi kan utveckla vår organisation och kommunikation samt förnya vår ledning.

6. Varför tycker du att just du ska åka?

Att jag är ny medlem i Vänsterpartiet kan innebära både nackdelar och fördelar. Jag är inte insatt i alla frågor, vet inte lika mycket som mer erfarna medlemmar om hur partiet är uppbyggt och fungerar och har heller inte så stor personkännedom. Men detta uppvägs kanske av att jag varit politiskt engagerad länge. Det kan också vara så att jag som ny medlem kan se på vissa frågor med en annan blick än de som varit medlemmar länge.

Några ostrukturerade synpunkter

2011-09-12T23:56:00.000+02:00

Så här lyder ett, enligt min mening, centralt avsnitt i Vänsterpartiets strategidokument:

"Vi har länge byggt vår identitet i relation till ett starkt socialdemokratiskt parti, som närmast prenumererar på regeringsmakten. Det kan vi inte göra i framtiden, eftersom ett sådant parti inte längre existerar. Vänsterpartiet måste ta ett större eget ansvar för arbetarrörelsen och utforma en egen roll i det svenska politiska landskapet."

Det är ord som förpliktigar. På kort sikt måste vi snart se att det händer något i Vänsterpartiet. Fram till och med kongressen hoppas jag på breda, konstruktiva diskussioner. Kritik och självkritik behövs. Efter kongressen behöver vi fortsatt snack men framför allt verkstad. Vi behöver en verklig ledning som inte räds organisatoriska och kanske också politiska förändringar. Vår partistyrelse bestämde sig för efter valnederlaget att vi inte skulle ha en extrakongress utan istället tillsattes Framtidskommisionen. Det var nog ett klokt beslut, men ibland undrar jag. Som medlem i en liten partiförening tycker jag mig nämligen inte sett mycket av central ledning efter valnederlaget. Tack vare vår öppna process inför partiledarvalet får nu ändå Vänsterpartiet mycket massmediautrymme men vad sittande partistyrelse gör vet jag inte. De har ju faktiskt inte avgått än utan ska utgöra vår ledning fram till kongressen i januari. Detta kanske är orättvis kritik men det är så det ser ut från min horisont. Fram till 2014 måste vi växa som organisation, gå fram i opinionen, stärka vår organisation och utveckla vår politik för att efter valet 2014 bli en stark och självständig del i en rödgrön regering.

Här nedan några ostrukturerade synpunkter och kanske en del orättvis kritik

Partistyrelsens arbete: om öppenhet, delaktighet och engagemang
När partistyrelsen beslutade att inte genomföra en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan utbröt en livlig diskussion på Facebook. Några partistyrelseledamöter bloggade också om frågan. Det var en positiv upplevelse, även om partistyrelsen inte beslutade som jag önskat och heller inte lyckades övertyga mig med sina argument mot rådgivande medlemsomröstningar. I normala fall har åtminstone inte jag en susning om vad partistyrelsen diskuterar och beslutar på sin möten. Jag tror vi behöver en mycket större öppenhet i arbetet om vi ska uppnå kollektivt ledarskap och få fler engagerade medlemmar. I vårt förändringsarbete behöver vi ha stor tilltro till vår ledning och då behöver vi också veta vad de gör. Alla kallelser och protokoll bör finnas enkelt tillgängliga för alla medlemmar. Ett argument emot det är att det kan göra att partistyrelsen inte vågar diskutera vissa känsliga frågor. Så här säger Stig Henriksson: "Vi måste göra upp med partikulturen. Den nya ledningen måste få utrymme att leda utan att få så stor intern kritik." Jag tror det ligger något i det, fast det får ju inte betyda att det blir lågt i tak eller att vi lägger locket på. Därför är diskussionerna fram till och med kongressen viktiga. Det är nu vi ska lägga grunden för vårt nödvändiga förändringsarbete. En öppen och ärlig process fram till kongressen kan ge partistyrelsen den förankring i partiet de behöver för att kunna genomföra organisatoriska och politiska förändringar. Rossana Dinamarca sa under den första partiledarkandidatutfrågningen att vi arbetar med ett industripolitiskt program (är detta vår industripolitik?) och med att uppdatera frågan om sex timmars arbetsdag. Martina Nilsson, Ida Legnemark, Ana Rubin och Tamara Spiric skriver i Flamman: "Det feministiska arbete är heller inte något som hänger på en enskild individ utan det måste skapas förutsättningar i hela partiet för en ordentlig feministisk offensiv. Det arbetet har vi inlett...". På Facebook har jag läst att vi har en ny strategiplan. Allt detta skulle jag som medlem vilja veta något om.

Vänsterpartisternas relation till massmedia
Förra veckan intervjuades jag av borgerliga Helsingborgs Dagblad. Journalisten avslutade intervjun skämtsamt med orden "nu får du vara med i borgarpressen". Jag svarade då att jag har inga problem med borgarpressen. Men en hel del partimedlemmar verkar ha det. Oftast klagar man över att vi inte får något massmediautrymme, att vi inte får våra insändare publicerade. Dessa klagomål kombineras sedan ibland med att man drömmer om en socialistisk dagstidning. Men nu när vi i och med våra partiledarkandidater får mycket massmediauppmärksamhet är inte heller det bra. Det handlar ju, tycker vissa, bara om "person", inte om "politik". Vi måste lära oss hantera massmedia och att gilla läget. Tobias Smedberg har skrivit klokt om detta i Socialistisk debatt nummer 197. Istället för att drömma om en socialistisk dagstidning tycker jag vi ska göra allt för att sprida Flamman och Socialistisk debatt.

Om personfrågor
Det verkar inte vara riktigt fint att diskutera personfrågor i Vänsterpartiet. I den aktuella situationen anser jag detta vara dubbelt fel. För det första handlar all uppmärksamhet kring våra partiledarkandidater om politik. För det andra är personfrågor viktiga och omöjliga att särskilja från politiken. Mitt preliminära ställningstagande är att Jonas Sjöstedt är den starkaste av våra kandidater och det baserar jag bland annat på hans förmåga att kommunicera, att vinna debatter och värva röster. Vi behöver en partiledare som kan bli populär och omtyckt. Jag skulle önska att vi öppet, ärligt och kamratlig diskuterar för- och nackdelar med våra partiledarkandidater. Helst skulle jag vilja se en sådan öppen diskussion kring alla personval som ska göras på kongressen.

Om internkommunikation
På Facebook har jag lite barnsligt och provokativt föreslagit att vi lägger ned Vänsterpress och i Skåne också medlemstidningen Menander och istället satsar på att utveckla vår digitala kommunikation. Det är nog inte bra förslag men jag tror verkligen att det är den digitala kommunikationen vi bör utveckla och prioritera (hemsida, intranät, sociala medier). Detta bör kombineras med en satsning på att ge alla partimedlemmar chansen att lära sig använda internet. Det är också redan nu så att de som inte använder internet missar mycket information och många diskussioner. Mycket av Framtidskommissionens diskussioner har bara förts på internet, kandidatsajten ligger på nätet och om man inte följer den diskussion som förs på bloggar och Facebook missar man mycket. Ett exempel är Thaher Pelaseyeds blogginlägg mot delat partiledarskap och den diskussion den gav upphov till. Inom parentes sagt verkar det tyvärr inte som Lars Ohly läst kommentarerna på Thaher Pelaseyeds blogginlägg.

Om EU-frågan
Som jag ser det finns det tre olika alternativ i Vänsterpartiets EU-politik: 1. Behålla utträdeskravet men inte driva det, 2. Behålla utträdeskravet och börja driva det, 3. Ta bort utträdeskravet och bli EU-kritiker istället för EU-motståndare. Jag hoppas innerligt att alternativ 1 eller 2 vinner på kongressen. Vad jag hört diskuterades alternativ 3 på EU-konferensen. Om det var så borde alla olika alternativ presenterats före kongressen så att även vi som inte deltog på den kunde komma med argument före kongressen. Vi måste föra våra diskussioner så öppet som möjligt och eftersträva att involvera så många som möjligt. Glöm inte de medlemmar som är aktiva i små partiföreningar.

Om förändringsvilja
Som jag tidigare framfört är ett av mina argument för att förorda Jonas Sjöstedt att han verkar ha vilja och mod att förändra Vänsterpartiet. Han verkar ha en verklig ambition att få Vänsterpartiet att växa och bli en självständig politisk kraft. Främst har han visat det genom att tidigt utmana Lars Ohly om partiledarskapet. Om inte han gjort det hade vi inte haft den öppna process vi nu har. Men annars tycker jag mig se en viss förändringsovilja: man vill inte ha delat partiledarskap (det vill kanske inte jag heller i och för sig, har inte bestämt mig än), man vill inte ha rådgivande medlemsomröstningar, man vill inte välja en partiledare som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Jag kan respektera att man är emot de exempel på förändringar jag gett exempel på ovan, men kan heller inte låta bli att fundera över hur länge krisen pågått i Vänsterpartiet. Det var ju inte så att vi drabbades av en kris i samband med valnederlaget 2010, krisen har pågått länge. Det känns då lite svagt att bara hänvisa till strategidokumentet som ska antas på kongressen i januari 2012. Vad har gjorts tidigare? Vad görs nu? Varför ser vi inga reaktioner från partiledningen på de dåliga opinionssiffrorna?

Om långsiktighet och envishet
Jag har tidigare skrivit om att uthållighet krävs både i vårt politiska arbeta och i vårt organisatoriska arbete. Jag påmindes om detta då kampanjen Fråga förorten nämndes i Flammans kandidatutfrågning. Sådana kampanjer måste tillåtas pågå länge för att göra verkan. De ska inte främst ses om värvning av röster och medlemmar utan som en långsiktig metod att bygga ett lyssnande rörelseparti, som ett sätt att långsiktigt förändra vår politik. Dörrknackning och andra metoder för att undersöka, lyssna och lära ska vara självklara beståndsdelar av vårt arbete, ja kanske själva grundvalen i vårt arbete. Samtidigt måste vi bli ett kampanjparti som kan agera snabbt och samfällt. Vänsterpartiet behöver genomgå en minst lika omfattande förändring som Moderaterna, men det är svårare för oss eftersom vi är ett demokratiskt parti med viljestarka medlemmar. Det är samtidigt vår styrka, medlemmarna är vår styrka. Jonas Thunberg har skrivit: "Partiet behöver både en organisatorisk och politisk nystart. Om vi börjar med organisationen kan vi konstatera att de mest framgångsrika vänsterpartierna i Europa har en sak gemensamt: de är medlemspartier, och har därmed lätt att mobilisera till kampanjer på lokal nivå."

Något om varför jag gick med i Vänsterpartiet 2010
Jag är född 1967 och har alltid röstat på Vänsterpartiet (med undantag av mina två första val då jag röstade på Kommunal vänster (SKP:s efterföljare) i kommunvalet i Mariestad. Jag har varit politiskt engagerad sedan jag gick på gymnasiet. Aktiv har jag varit främst i Folket i Bild/Kulturfront. Jag kände mer och mer att jag ville göra något konkret och praktiskt politiskt och efter att ha noga tänkt igenom saken bestämde jag mig för att gå med i Vänsterpartiet 2010. Det berodde mycket på att Vänsterpartiet faktiskt är ett parti som sitter med i parlamentariska församlingar, som verkligen deltar i det konkreta och inte alltid så romantiska politiska arbetet. Den rödgröna valrörelsen entusiasmerade mig också, även om jag senare blivit kritisk mot hur den utföll. Den blev ju aldrig någon rörelse utan bara uppgörelser i slutna förhandlingsrum. Jag har senare också tänkt att kanske Vänsterpartiet gav upp för mycket av sin politik för att få vara med i samarbetet. Men just då tyckte jag att det var rätt eftersom det visade på en faktisk vilja från Vänsterpartiets sida att vara med och göra politik. Jag ville inte längre vara aktiv i en så utpräglat intellektuell organisation som FiB/K utan i en mer praktisk. Därför blir jag heller inte så väldigt imponerad när det till exempel förs fram som en stor politisk framgång i vår skolpolitik att vinst in privatskolor ska utredas, när vi behöver en (skol)politik som ger oss röster eller ännu hellre att vi lyckas förändra den faktiska verkligheten.

För att återkoppla till inledningen vill jag alltså att vi Vänsterpartiet på allvar gör vad vi kan för att blir ett parti som får politiskt inflytande, att vi på allvar eftersträvar att bli en självständig politisk kraft och att vi efter kongressen påbörjar det nödvändiga förändringsarbete som krävs för att vi återigen ska bli ett relevant parti i svensk politik. Jag tror att mycket måste förändras på alla nivåer i partiet om detta ska kunna bli verklighet.

Vår öppna process i partiledarvalet är bra och hoppingivande men vi behöver också i större utsträckning än nu diskutera organisation och politik. Strategidokumentet kan vara en bra ingång till de diskussionerna.

Länkar:
Sjöstedt storfavorit som ny V-ledare.
Ida Gabrielsson: "Människor går inte igång på teknikaliteter eller floskler".
Johanna Palmström: Hänger det på Vänsterpartiet? (Dagens Arena).
Ulla Andersson: "Jag vill sätta kvinnors behov i centrum".
Hans Linde: "Vänsterpartiets utmaning är att ´bli relevant i människors vardag".
Jonas Fogelqvist: Drömmar om Vänsterpartiet.
Fyra vänsterkandidater visar upp sig / Jonas Thunberg och Staffan Norberg (SR P1).
Vart är Vänsterpartiet på väg? Gudrun Schyman och Aron Etzler i SVT.
Lars Ohly, Stefan Lindborg, Jonas Thunberg och Rossana Dinamarca i SR P1.
Gudrun Schyman: Vänsterpartiet måste bli spännande igen.
Intervju med Hans Linde i Fria Tidningen.
Intervju med Ulla Andersson i Fria Tidningen.
Intervju med Rossana Dinamarca i Fria Tidningen.
Rossana Dinamarca vill också leda Vänsterpartiet (SR P1).
Intervju med Jonas Sjöstedt i SVT.
Jonas Sjöstedt kritiserar Juholt i SVT.
Intervju med Ulla Andersson i SVT.
Intervju med Ulla Andersson SVT Gävledala.
Intervju med Rossana Dinamarca i SVT.
Intervju med Hans Linde i SVT.
Jonas Wikström: 10 punkter för ett bättre (V).
Jonas Wikström: Vänstern och 4,6 miljoner.

Preliminärt ställningstagande i partiledarfrågan

2011-09-04T17:30:00.005+02:00

Enligt en rundringning TT gjort bland Vänsterpartiets distrikt är det än så länge ett jämnt lopp mellan våra fyra partiledarkandidater. Själv har jag hela tiden haft Jonas Sjöstedt som favorit. Jag försöker vara öppen och följa med i diskussionerna men har ännu inte haft anledning att ändra mitt ställningstagande.

Till en partiledares uppgifter hör att tydligt och begripligt kunna föra ut partiets politik, att vara en god kommunikatör. En partiledare ska kunna vinna debatter och Vänsterpartiet är i stort behov av en partiledare som kan få fler att rösta på och kanske till och med engagera sig i Vänsterpartiet. Allt detta tror jag Jonas Sjöstedt skulle göra mycket bra.

Men Vänsterpartiet är också ett parti som befinner sig i en långvarig kris. Vi behöver en partiledare och en partiledning som kan och vågar vara nytänkande både politiskt och organisatoriskt. Här tycker jag Jonas Sjöstedt är den klart starkaste kandidaten. Som jag ser det är det mycket tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har vår positiva process inför kongressen. Han har också visat att han är villig att pröva nya organisatoriska idéer som delat partiledarskap och medlemsomröstningar. Jag ser det också som en styrka att han inte tillhör den avgående partiledningen.

De eventuella politiska skillnader som finns i politiska profileringar mellan kandidaterna tycker jag inte är avgörande. Men om jag ändå ska säga något om det gillar jag Jonas Sjöstedts ambition att lyfta miljö- och klimatfrågorna. Det vill jag också att vi gör, främst för att de är avgörande politiska frågor, men också för att de om de tas på allvar är både systemkritiska och systemöverskridande. Endast ett socialistiskt parti kan driva en verkligt trovärdig miljö-och klimatpolitik som också står för jämlikhet, rättvisa och demokrati. Om vi ska lösa klimatkrisen behöver vi mer av kollektiva lösningar och vi måste få en demokratisk styrning av ekonomin.

Jonas Sjöstedt är också den av kandidaterna som tydligast talat om socialism. Det är bra. Jag tror det är hög tid att Vänsterpartiet börjar prata om socialism igen och att vi formulerar en självständig politik utan att snegla på Socialdemokraterna.

Med Jonas Sjöstedt menar jag att vi får en partiledare som både kan och vill kommunicera inom och utom partiet och som är både folklig och intellektuell. Han har politisk bredd och med honom som partiledare får vi en ledare som kan bidra till att Vänsterpartiet tar täten i diskussionerna kring både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Bägge kräver vänsterpolitik för att lösas på ett vettigt sätt.

2014 är det inte bara riksdagsval utan också val till Europaparlamentet. Med Jonas Sjöstedt som vår partiledare skulle övriga partiledare få det svårt i debatterna.

Om vi ska ha delat partiledarskap tror jag att Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skulle komplettera varandra på ett bra sätt. De har också redan samarbetet i en rad gemensamma debattartiklar. Jag tycker att Ulla Andersson gjorde en stark insats i den finanspolitiska debatten inför valet 2010 och jag gillar hennes fokus på kvinnors vardagsvillkor, barn- och äldreomsorg samt hennes vilja att göra Vänsterpartiet till det nya landsbygdspartiet.

Länkar:
Vänsterpartiets kandidatsajt.
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiets ledarkandidater (SVT Forum).
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiet ledarkandidater (ABF Live).
Vänsterkandidaterna gästar Epstein (Epstein i P1).
De vill ta över V (TV4 Nyheterna 2011-08-26).
Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater (TV 4 Nyhetsmorgon).
Jonas Sjöstedt intervjuas i Fria Tidningen.
Sjöstedt för mycket höger för Skellefteå (Västerbottensnytt).
Jonas Sjöstedt: Lars Ohly lyckades ena Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH.
Vänsterpartiets partiledarkandidater (SVT Forum 2011-08-26).
Vänsterpartiet efter Lars Ohly. Jonas Sjöstedt och Hans Linde intervjuas i P1-Morgon.

Det odelbara ordet

2011-08-22T22:21:00.002+02:00

I Sydsvenskan 2011-08-21 läser jag att tumult uppstått i samband med att Sverigedemokraternas ungdomsförbund hållit ett torgmöte på Värnhemstorget i Malmö och att de där mötts av motdemonstranter. Två personer omhändertogs - en sverigedemokrat och en motdemonstrant - för "störande av allmänna ordningen".

Sydsvenskan rapporterar: "De många motdemonstranterna överröstade talarna på mötet med hjälp av sina röster och megafoner."

En antirasism som uttrycks på detta vis tror jag inte bara skadar saken i sig utan vad som är än allvarligare visar den att de säkerligen välmenande motdemonstranterna inte riktigt förstått vad våra demokratiska fri- och rättigheter går ut på.

Yttrande- och tryckfrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet gäller inte endast oss själva eller åsikter vi antingen håller med om eller kan finna uthärdliga.

Vår inställning till demokrati ställs på prov genom vår inställning till motståndarens rättigheter. Som Rolf Andersson skriver i förordet till Jan Myrdals viktiga bok Det odelbara ordet : texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism (Hägglunds förlag 2002): "De medborgerliga fri- och rättigheterna är odelbara. Motståndaren - hur vämjeliga och motbjudande hans åsikter än må vara - har liksom du yttrande- och tryckfrihet." Detta gäller givetvis även mötes- och demonstrationsfrihet.

Det kan vara helt ok med motdemonstrationer eller protestmöten men de måste hållas på ett sådant sätt att de inte stör eller hotar mötet eller demonstrationen man vill protestera mot. De måste utföras på ett sätt som respekterar våra motståndares medborgerliga fri- och rättigheter.

Om vänstern vill få folklig förankring menar jag att vi måste göra upp med detta arbetssätt. Vi i vänstern ska vara de bästa demokraterna - främst för att det är en utökad, fördjupad och utvidgad demokrati vi vill ha, men också för uppnå politisk trovärdighet.
...
Uppdatering 2011-08-28:
En liknande motdemonstration hölls i Norrköping 2011-08-27. Jag blir glad när jag läser att Ung Vänster inte deltog i motdemonstrationen som tydligen hade som uttalat syfte att störa SDU:s möte och därmed kränka SDU:s mötes- och demonstrationsfrihet. Vi måste klara av att bedriva en tydlig antirasistiskt politik och samtidigt respektera våra motståndares demokratiska fri- och rättigheter.

Låt oss anordna medlemsomröstningar

2011-08-22T21:32:00.001+02:00

Vänsterpartiet Västerbotten låter medlemmarna rösta om partiordförande och delat partiledarskap. Tidigare har Wiwi-Anne Johansson och Jonas Sjöstedt argumenterat för medlemsomröstningar. Mats Einarsson har argumenterat mot. Han befarar att det kan "leda till en uppdelning av partiet i olika fraktioner som kampanjar mot varandra." Han tror menar också att sannolikt skulle "en minoritet av medlemmarna välja att delta i omröstningen." Han menar även "att ett parti-ledarval bör föregås av en gemensam diskussion, som på en kongress."

Mats Einarssons argument övertygar mig inte. Fraktionsbildning kan vi få utan medlemsomröstningar. Jag tror att många medlemmar vill rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte. Visst bör ett partiledarval, eller en förändring som att införa delat partiledarskap, föregås av en gemensam diskussion. Men den diskussionen pågår ju just nu, och den kommer intensifieras genom utfrågningar av kandidaterna, material i Vänsterpress och Flamman och en kandidatsajt. Vänsterpartiet är större än delegaterna på en kongress.

Ytterligare ett argument som förts fram emot att hålla en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan är att det kan dyka upp kandidater efter att omröstningen hållits. Det stämmer men jag anser att seriösa kandidater till partiledarskapet inte väntar till kongressen med att kandidera. Det är viktigt att alla medlemmar ges chansen att ta ställning till våra kandidater, inte endast ombuden på kongressen.

I våra stadgar står det: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär."

Jag tycker det finns flera starka argument för att låta alla medlemmar rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte.

Det skulle öka medlemsdemokratin och tydligt visa att vi är ett öppet parti som vågar testa nya grepp och tar vårt kritiska läge på allvar. Men det jag tycker är de främsta argumenten är att jag tror att det skulle kunna bli en del av en organisatorisk uppryckning i Vänsterpartiet. Nu när vi har en öppen och positiv process inför kongressen skulle vi kunna engagera ännu fler medlemmar genom att låta dem rösta.

Vi talar om att vi måste få fler aktiva medlemmar och att vi måste få mer av kollektivt ledarskap, i form av en aktiv och synlig partistyrelse. Vi har nu en fantastisk möjlighet att skapa goda förutsättningar för detta. Vägen fram till kongressen kan ge den nyvalda partiledningen bättre eller sämre förutsättningar. En öppen process med frimodiga och kamratliga diskussioner tror jag ger den kommande partiledningen de bästa möjligheterna att kunna göra ett bra arbete, till exempel för att genomföra förändringar i linje med de strategidokumentet föreslår.

Medlemsomröstningar kräver att medlemmarna ges ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter. Kandidatsajten kommer säkert bidra till detta vad gäller partiledarfrågan. Jag skulle vilja att vi bygger en sajt där vi samlar information inte endast om partiledarkandidaterna utan även om alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på kongressen samt argument för och emot delat partiledarskap. Låt oss samla alla de debattinlägg som skrivits i frågan på ett ställe. Låt allt vara möjligt att kommentera så att vi kan föra diskussioner direkt på sajten. Partiföreningar och distrikt har också ett stort ansvar för att medlemmarna ges goda diskussionsmöjligheter.

Kongressen och processen fram till den kan bli riktigt entusiasmerande för Vänsterpartiet. Jag tror våra diskussioner kan engagera många medlemmar, och även människor utanför Vänsterpartiet.

Det är också så att den partistyrelse som väljs på kongressen kommer tvingas göra förändringar och prioriteringar. Som Jonas Wikström skrivit behöver vi "en handlingskraftig partiledning." Då är det avgörande att Vänsterpartiets medlemmar verkligen står bakom sin partiledning, känner den och känner för den. Om det ska kunna uppnås måste många engageras i processen inför kongressen, tagit del av diskussionerna, getts möjlighet att delta i dem och haft en chans att påverka besluten.

Detta tror jag medlemsomröstningar i partiledarfrågan samt om huruvida vi ska ha delat partiledarskap eller ej kan bidra till att vi uppnår.

Thaher Pelaseyed skriver: "Kongressen i Uppsala 5-8 januari blir viktig. Min känsla är att det är nu eller aldrig." Den känslan har jag också. Därför hoppas jag partistyrelsen allvarligt överväger att anordna dessa medlemsomröstningar samt att om de beslutar genomföra dem ger alla medlemmar ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter.

Läs också:
"Ohlys avgång kan leda till provval" (Svenska Dagbladet 2011-08-09).
Wiwi-Anne Johansson: "Låt V:s medlemmar rösta om partiledare" (Expressen 2011-08-10).
"Kritik mot toppstyrda ledarval" (Svenska Dagbladet 2011-08-12).
"Toppstyre i partierna när ny ledare väljs" (Euronewspages 2011-08-12).
Lotta Hördin: "Låt medlemmarna avgöra" (Helsingborgs Dagblad 2011-08-13).
"Splittrade åsikter om att rösta fram partiledare" (Flamman 2011-08-17).
Jonas Sjöstedt: "Medlemsomröstningen om ny partiledare har startat" (2011-08-22)