söndag 9 juni 2019

Édouard Louis: Vem dödade min far

Louis, Édouard: Vem dödade min far (Wahlström & Widstrand, 2019), ISBN 9789146235354.

I den självbiografiska romanen Vem dödade min far berättar Édouard Louis om sin pappa och om vad politiken, kapitalismen och patriarkatet (manlighetsidealen) - våldet - gör med honom.

Édouard Louis har tidigare berättat om sin uppväxt i romanen Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Det är en historia om en uppväxt i en fattig, homofob och våldsam arbetarmiljö. Édouard Louis lämnar sin familj och uppväxtmiljö.

I Vem dödade min far återvänder han till sin far som redan vid 50 års ålder är fysiskt utsliten.

Fadern har råkat ut för en arbetsplatsolycka (kapitalismens våld) och sedan förvärras hans situation genom en rad politiska beslut, han förvägras den medicin han behöver och den franska motsvarigheten till vår "arbetslinje" tvingar honom att ta slitsamma arbeten som ytterligare bryter ner hans kropp.

Fadern har förändrats som människa, han och sonen har talat med varandra och lyssnat till varandra. Fadern har lämnat homofobin och rasismen, men som Édouard Louis skriver:

"Men det de gjort mot din kropp berövar dig möjligheten att utforska den person du blivit."

Vem dödade min far är en stark och effektiv anklagelse mot kapitalismen och de politiker som administrerar den.

Jag tror att vi som arbetar för en mänskligare samhällsordning (socialism alltså) kan lära oss några saker av boken:

1. Var konkret. Sätt namn och ansikte både på de som drabbas av politiken (våldet) och de ansvariga.

2. Utnyttja känslor - vrede, sorg, ja till och med hat.

Några citat ur boken:

"Du tillhör den kategori människor som politiken dömer till en för tidig död." (s. 13).

"Du var lika mycket ett offer för våldet du utövade som för det våld du själv var utsatt för." (s. 72).

"Du var medveten om att politik i ditt fall var en fråga om liv och död." (s 81).

Ett roligt citat (om mamman efter att hon kastat ut pappan och börjat ett nytt liv): "Hon skaffade sig nya intressen, men framför allt nya saker att ogilla." (s. 30).

Läs också:
Patrik Lundberg: Vem dödade min mor?