söndag 15 december 2024

Anders Sundelin: Kjell Höglund och hans värld

Sundelin, Anders, Kjell Höglund och hans värld, Kaunitz-Olsson, [Stockholm], 2024

Intressant om pappan Erik "Ecka" Höglund och barndomen i Klövsjö och Rossön och sedan gymnasieåren i Strömsund. Pappan var bagare och kommunist, Rossön sjöd av aktivitet och i Strömsund arrangerade Sällskapet Lajbanerna konserter och annat. Det var tider då Sverige hade levande småorter och ett levande civilsamhälle. Ecka verkar ha varit den sortens kommunist man möter i C. H. Hermanssons intervjuböcker Kommunister.

"Ecka, säger människor jag talar med. Ecka var 'speciell'. Han hade humor. Han var slagfärdig. Också snäll. Jättetrevlig. Eckas långskorpor och limpor var 'outstanding'. han skrev bra, mest insändare men även dikter, rimmad vers, och de handlade om människor han mött, orättvisor han stött på, politik naturligtvis. Han tog sig tid att sitta ner och formulera sig, renskrev dikterna på skrivmaskin, fick så utlopp för sin ilska, sin humor. Kvinnan från barnavårdsnämnden i Östersund, hon som försökt ta Valborg ifrån honom, späkar i flera efterlämnade dikter. 'Min färg var den röda - men även gul och blå / byråkratin som var kvinna - kunde jag aldrig först.'" (s. 73)

"Man tog en kopp kaffe på Eckas, köpte bröd hos Eckas, diskuterade politik med Ecka. Han engagerade sig återigen i politiken, valdes in i kommunfullmäktige, satt i skolnämnden, vinnlade sig i övrigt om näringsliv och arbetsmarknad. Han hyste planer för bygden, var aldrig rädd att säga sin hjärtas mening. Han ville alltid mer.

- Jag har aldrig varit rädd för att diskutera och föreslå andra vägar, säger han i tevedokumentären Jag klev av tåget på den här planeten och här är jag. Men som regel har jag förlorat." (s. 74)

"Peter Frost, en trettiotvå år yngre partikamrat, säger att Ecka var humanist i själ och hjärta. Han säger att Ecka höll låg profil, väsnades inte, var en duktig organisatör. Han kom senare att bli partiombudsman. Barnen säger att det fanns ett rättvisepatos som drev fader: att ta från de rika och ge till de fattiga. Han var god man för många, hjälpte människor med bouppteckningar och skrivelser. Han satt i kyrkofullmäktige fastän han var kommunist, säger någon. Han var kyrkokassör." (s. 75)

"Då fanns en skola, en folkskola med tjugo, tjugofem elever i varje klass, upp till och med sjuan. Då fanns Konsum och Kontantaffären och Palles och ytterligare en livsmedelsbutik. Då fanns postkontor och bankkontor, manufaktur med damkonfektion, en pappershandel som också sålde herrkläder, en färghandel som också sålde cyklar. Guldsmed. Järnhandel. Blomsterhandel. Bröderna Anderssons Verskstäder förstås med tjugotalet anställda och doningar som såldes ända bort i Japan. Finbageriet fanns, det vill säga Eckas, 'Kondis', och ytterligare ett bageri. Pensionat. Fortfarande finns sjöarna och älven, de många små öarna, detta vidsträckta vattenrike med låga flacka stränder." (s. 85)

"Sällskapet [Lajbanerna, min anm.] hade bildats i februari /.../ Under två år kom Lajbanerna att arrangera popgalor, popkonserter och jazzkvällar, visaftnar /.../ Strömsunds första diskotek, en konstutställning /.../ Lajbanerna fortsatte med att arrangera en Bachkonsert i kyrkan /.../ Femhundra medlemmar. Initiativtagar evar unga gymnasister från Strömsund, Gäddede och Östersund. Genom gymnasiet hade byn blivit metropol i provinsen." (s. 113)

fredag 13 december 2024

Carl Johan De Geer: Den perforerade epoken

De Geer, Carl Johan, Den perforerade epoken, Kaunitz-Olsson, [Stockholm], 2024

Handlar om Carl Johan De Geers filmarbete. En sak jag funderat på under läsning om och av Carl Johan De Geer är hur förutsättningar för kreativt arbete förändrats. Förr gick det att leva billigt och därmed behövde inte intäkterna vara så stora. Så ser det inte ut nu. Vad betyder det för oetablerade konstnärer och författare och andra? Vad betyder det för de som går mot strömmen?

tisdag 10 december 2024

Lars Gustafsson: Yllet

Ingår i: Gustafsson, Lars, Valda skrifter 2, Natur och kultur, Stockholm, 1998

Yllet utgavs 1973.

Några citat:

"En gång i tiden, tänkte jag, en gång i tiden förfogade människorna i den här trakten själva över den. de utnyttjade lokala energiresurser, vattenkraft i små kvarnar, havren som hästarna åt hade vuxit på platsen. Motorsågarna driva med bensin som måste köpas för dyra pengar långt bortifrån.

En gång handskades människorna här i trakten själva med naturen, med skogen, med åkrarna. Nu är de bara instrument för att forsla råvaror härifrån, någon annanstans där de kommer till nytta.

De här människorna lever hjälplösa i sitt eget land." (s. 274f.)

"- Alltså, en massa av er kommer att beröras på olika sätt av att trehundrafemtio man vid Bruket inte längre får arbete. Detta formuleras så som ni kan se i dagens tidning att det inte längre finns arbetstillfälle för trehundrafemtio man. O.K. Det är det ni vill diskutera. Nå, vi sätter upp problemet som man sätter upp ett matematiskt problem. Vad är det alltså som fattas? Är det så att det inte längre finns jobb som skulle behöva göras här i norra Västmanland? Är landskapet färdigt? Befinner sig allting i ett slutgiltigt skick? Har vi alla de sjukhus, de skolor, de telefonledningar vi skulle behöva?? Är alla kanaler rensade, alla trasiga hus lagade, alla åkrar uppodlade?" (s. 280)