söndag 20 november 2011

Nervös borgerlighet

När Expressens ledarredaktion på detta desperata sätt försöker misskreditera Vänsterpartiet förstår man att borgerligheten börjar bli lite nervös. De börjar väl tycka att det går lite väl bra för Vänsterpartiet. Vi får ju rätt i fråga efter fråga. I dagens två stora frågor (eurokrisen och vanvården inom äldreomsorgen) är det endast Vänsterpartiet som har en vettig och fungerande politik.

Så här skriver Jonas Sjöstedt på sin blogg om Kuba:

"Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. I USA finns däremot dessa grundläggande demokratiska rättigheter, landet är en politisk demokrati. Visst kan man diskutera bristerna i USAs demokrati och visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden mellan länderna är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt."

Vänsterpartiet har en öppen process inför kongressen 2012. Du kan själv se efter vad som sades under partiledarkandidatutfrågningen i Göteborg. Utfrågningen filmades och finns på YouTube.

8 kommentarer:

  1. Expressenledaren handlade om deras otydliga/obefintliga svar vid en publik utfrågning, men det gläder mig att Jonas Sjöstedt uttalar sig så tydligt på sin blogg. Jag tror han kan bli en mycket bra ledare för V och partiledarprocessen verkar mycket positiv.

    Samtidigt tror jag inte att många av oss borgare oroar sig för Vänsterpartiet. Alliansen lär inte förlora många röster till dem. Socialdemokraterna har nog däremot anledning att oroa sig.
    /Martin

    SvaraRadera
  2. Hej Martin! Tack för din kommentar! I takt med att effekterna av privatiseringarna blir tydliga tror jag nog att en del väljare faktiskt kan gå från högeralliansen till Vänsterpartiet. Det är ju endast Vänsterpartiet som tydligt säger nej till privata vinstintressen i välfärden. Om inte annat tror jag ett skarpare och större Vänsterparti kan bli en riktig jobbig motståndare för högern. Jag tror precis som du att Jonas Sjöstedt skulle bli en ypperlig ordförande för Vänsterpartiet.

    SvaraRadera
  3. Hej Erik! Jag uppskattar din trevliga respons! Om Vänsterpartiet helt motsätter sig privata alternativ (=privata vinster), då tror jag inte man vinner särskilt många röster från Alliansen, eftersom vi som tror på marknadsekonomi inte ser någon automatisk motsättning mellan vinst och kvalitet. Men som blåslampa i baken på Alliansen på det som fungerar illa inom välfärden kan Vänsterpartiet göra mycket gott. Jag kan tex tänka mig behov av en del regleringar och justeringar när det gäller aktörers dominans på marknaden, möjligheten att skatteplanera (som med koncerninterna ränteavgifter), uppstramade upphandlingsregler och –kompetens, samt inte minst ökad tillsyn. Om inget görs åt missförhållanden kan det naturligtvis bli röstflöden vänsterut, även om de inte går direkt till V. Samtidigt hoppas jag på en bra debatt kring hur man säkrar god vård, istället för enögda ideologiska kamper kring vårdformer – det går ju lika bra att hitta illa fungerande offentliga vårdinrättningar. Mvh, Martin

    SvaraRadera
  4. Hej igen Martin! Vilken bra och rolig diskussion detta blev! Av flera orsaker menar jag att driftsformen är avgörande: att vi gemensamt styr över välfärden, insyn (offentlighetsprincipen) och meddelarfriheten. För mig är det också en fråga om makt. Folket förlorar makt till kapitalet i och med privatiseringarna. Det ständiga mantrat från borgerligheten nu är: ökad tillsyn. Du skriver det också. Erfarenheterna från välfärd som drivs med privata vinstintressen är att en mycket omfattande kontrollapparat måste byggas upp och den löser ändå inte problemen. Vill vi verkligen bygga upp en gigantisk byråkrati? Vad kommer hända med politiken (och demokratin) om den endast ska handla om upphandlingar och kontroll? Nej, jag tror inte heller på några stora väljarstömmar från borgerlighet till vänster. Men jag är övertygad om att många röstar borgerligt trots att de inte delar högerns syn på hur välfärden bör organiseras. Det beror dels på en skicklig höger men också på en vänster (såväl V som S) som inte lyckats formulera och/eller nå ut med slagkraftiga, relevanta och trovärdiga alternativ till högeralliansens politik. Arbetarrörelsen och vänstern har varit på defensiven väldigt länge nu. Nederlagen började långt före valnederlaget 2006 och högerpolitiken kommer inte bara från borgerligheten utan även inifrån socialdemokratin. Det är inget man ändrar på i en handvändning. Jag räknar med ett långsiktigt arbete men hoppas, och tror faktiskt också på, en positiv trend uppåt och framåt för V. Vi måste få ett bättre valresultat 2014 än 2010 men framförallt är det avgörande att vi blir ett bättre, starkare och större parti. Men om det ska bli ny regering och politik 2014 krävs att S skärper sig och att MP stannar på den rödgröna sidan.

    SvaraRadera
  5. Visst är det kul när man kan diskutera politik utan tillmälen och svartmålningar, trots olikheter i åsikt och ideologi! Mina barn går på Waldorfskola/-förskola – en fantastisk skolmiljö med engagerade lärare och föräldrar. Denna skattefinansierade privatskola hade inte varit möjlig för 20 år sedan. Samtidigt finns det gränser för vilka verksamheter som kan fungera på marknadsvillkor. Kanske är äldrevården en sådan – A-C Marteus på Expressen var inne på det spåret igår. Jag är inte beredd att hålla med ännu. En tillsynsmyndighet à la Skolinspektionen behöver inte innebära en gigantisk byråkrati, men framförallt behövs detta även om all vård skulle drivas offentligt. Offentligt driven vård är långt ifrån en garanti för värdig vård – i synnerhet inte om kommunernas budgetar blir snävare och snävare. Jag tror mycket på mer kompetent upphandling och uppföljning. De senaste 15-20 åren har visat en del hårresande exempel på privatiseringar som jag ideologiskt ställt upp på, men som genomförts som inkompetenta hafsverk. Första privata upphandlingen av Stockholms tunnelbana var ett tidigt exempel. Glömde för övrigt bort meddelarfriheten – håller med dig, den är viktig och behöver förlängas till privat verksamhet också.
    Vi har en ideologisk skillnad i synen på makt. Du uttrycker det som att folket behöver staten (eller statligt ägande) för att få makt gentemot kapitalet. Jag tror på individens makt, gentemot kapitalet – och ibland gentemot staten själv. Vi föräldrar och lärare har tex stor makt på barnens skola. Vad är fö ditt eget svar på din fråga om vad som händer politiken och demokratin? Jag ser inget självklart negativt för vare sig politik eller demokrati med ett mindre statligt ägande/drivande. Vänliga hälsningar, Martin

    SvaraRadera
  6. Hej igen! :)

    Den offentligt drivna välfärden (kommunal eller statlig) behöver inte vara enhetlig. Den kan till exempel innehålla olika pedagogiska riktningar. Jag vill se en offentlig välfärd som har resurser och möjligheter att experimentera och utveckla olika arbetssätt och metoder. Jag vill se en offentlig välfärd där anställda och brukare ges stort inflytande. Vänsterpartiet säger inte bara nej till privata vinstintressen i välfärden. Vi vill också se ökade resurser till den offentliga välfärden för att den ska kunna förbättras, byggas ut och utvecklas. Jag tror vi har varit alldeles för dåliga på att berätta hur vi vill att välfärden ska fungera och organiseras. På skolans område har inte privatiseringarna gett oss en flora av små utövare, tvärtom ser vi en koncentration till stora koncerner (likadant ser det ut inom andra välfärdsområden) och de är minsann inte pedagogiskt nyskapande. Angående byråkratin hävdar Charlene Harrington, professor vid University of California, i TV-dokumentären Vi gav dom vår pappa att en vinstdrivande äldreomsorg kräver en omfattande kontrollapparat. Exempel både från USA och Sverige visar också att vi måste utgå från att aktörerna fuskar, hemlighåller och ljuger. Välfärdens minskade resurser beror på att vi under en lång tid tillåtit en överföring av resurser från offentligt till privat. Vi behöver helt enkelt ta in större skatteintäkter. Det offentliga (välfärd, järnväg mm) har dränerats på resurser under lång tid. Inte minst behövs fler händer i verksamheterna. Och det finns resurser, det handlar bara om att fördela dem vettigt. Borgerligheten sänker välfärden både genom skattesänkningar och privatiseringar. Om inte utvecklingen bryts tror jag vi inom en inte alltför lång framtid kommer få se en välfärd där vi har en lägsta, skattefinansierad, nivå och sedan kommer de med resurser få köpa till tjänster/kvalitet. Vi kommer få en skiktad välfärd. Du och jag har säkert en ideologisk skillnad i synen på makt. De jag solidariserar mig med är svaga som individer men starka som kollektiv. Jag vill se ett ökat offentligt (kommunalt eller statligt) ägande men har heller inte någon naiv syn på staten. Staten är alltid ytterst den härskande klassens organisation men kan också användas progressivt. Jag tror att politiken/demokratin kommer bli torftigare, tråkigare, mer tjänstemannaaktig. Skatterna går till privata utövare, "politikerna" ägnar sig åt upphandlingar och (eventuellt) kontroller. Vi kommer inte längre ha känslan av något gemensamt. I den kommun där jag bor ser jag också tydliga tendenser till att ledande politiker (höger) mest ägnar sig åt sådant som glänser och gör dem populära. Sådant som vård, skola och omsorg verkar man däremot mindre intresserade av. Privatiseringsivern är styrd av diverse förhoppningar och trosuppfattningar. Läs gärna denna bok: Sälj hela skiten.

    SvaraRadera
  7. Hej igen! Jag har läst - och uppskattat - även ditt senaste inlägg. Jag har emellertid inget mer att tillägga i denna fråga för närvarande, men återvänder säkert för fler intressanta utbyten:-) Mvh, Martin

    SvaraRadera
  8. Tack för ett trevligt och givande samtal Martin!

    SvaraRadera