Förespråkarna för att vår välfärd ska styras av profithunger istället för behov och kvalitet blir alltmer desperata. Den senaste debattvinkeln är att inta en förment feministisk ståndpunkt.
Åsa Moberg inledde med att publicera en fri fantasi i Dagens Nyheter som är så fluffig att den knappt går att återberätta eller angripa.
Avsaknaden av konkretion och fakta i Åsa Mobergs artikel kan visas genom att ställa några enkla frågor till texten.
- Domineras den vinstdrivna välfärdsindustrin (till exempel Attendo och Carema) av kvinnor i ledande ställning?
- Har de anställda kvinnorna inom den vinstdrivna välfärden goda arbetsvillkor och löner och har de fler arbetskamrater än deras kollegor inom gemensamt driven verksamhet?
- Är det rimligt att jämföra metallindustri med skola och äldreomsorg? Ser inte Åsa Moberg några skillnader mellan vård, skola, omsorg och metallindustri?
- Bidrar profithunger till mångfald inom välfärden? Är det inte tvärtom så att nuvarande profitstyrda välfärdsmarknad leder till att verksamheter som kooperativ slås ut av de stora och kapitalstarka aktörerna?
Jag tror också att Åsa Moberg egentligen vet att många av oss som arbetar för en välfärd fri från kommersiella intressen samtidigt arbetar för bättre villkor för de anställda inom välfärden och ökade resurser till välfärden. Hon skulle heller inte ha samma dystopiska syn på välfärdens framtida finansiering om hon frigjorde sig från det rådande tankemönstret att vi inte kan omfördela resurser inom samhället. Vi kan omfördela från privat till gemensam konsumtion och vi kan omfördela från rika till fattiga. Däremot är givetvis en gemensam välfärd av hög kvalitet för alla omöjlig att upprätthålla om vi ska fortsätta att sänka skatter och upprätthålla höga privata profitnivåer. En av flera anledningar att vara emot privata vinster inom välfärden är också att varje skattekrona ska gå dit den var avsedd.
Åsa Mobergs krönika gav sedan upphov till texter på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor samt Helsingborg Dagblads debattsida. Ingen av dessa texter tillför dock något av värde.
Klassintresset ljuger aldrig, inte ens om det kommer i feministisk förklädnad.
Om ovan nämnda skribenter har lust att börja driva feministiska frågor av verkligt konkret värde har jag här några förslag:
- Ordentliga resurser till välfärden. Fler anställda behövs.
- Bygg ut äldreomsorgen så att inte kvinnor tvingas till deltid för att ta hand om sina åldrande föräldrar.
- Barnomsorg på obekväm arbetstid behövs i alla kommuner.
- Bättre löner, arbetsvillkor och utbildning till alla välfärdsarbetare.
För att genomföra detta behövs höjda skatter och skatt efter bärkraft. Vi måste omfördela från privat till gemensam konsumtion.
Jag har själv kritiserat Kommunals ordförande Annelie Nordström för hennes uttalanden mot non-profit inom välfärden. Men nu har hon i en intervju påpekat att hon "är ett redskap" för Kommunals medlemmar. Kommunal har ännu inte fattat beslut i frågan om vinstutdelning inom välfärden. Annelie Nordström har givetvis rätt i att ett vinstförbud inte löser alla problem inom välfärden. Men ett sådant beslut är ett steg på vägen mot en bättre välfärd och, tror jag, är också en nödvändig förutsättning för en gemensam välfärd av hög kvalitet.
Behov och kvalitet, inte profithunger, är vad som ska vara prioriterat inom välfärden. Driftsform spelar roll. Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip ska gälla inom all skattefinansierad verksamhet oavsett utförare. Vi behöver utveckla medborgarnas, brukarnas och de anställdas inflytande över verksamheterna. Vi behöver skapa mångfald inom gemensamt driven välfärd. Välfärdsfrågor ska vara politiskt prioriterade och vi medborgare ska hålla tummen i ögat på ansvariga politiker. De är ansvariga oavsett utförare.
Annelie Nordström påpekar helt korrekt att:
- Bemanningen är egentligen det absolut bästa måttet på kvalitet i välfärden, alltså fokus på kompetens samt antal faktiskt arbetande i verksamheten. Sedan måste också vikten av ökade resurser till välfärden betonas.
Lena Sommestad, som vet vad hon talar om, har gett ett bra svar på frågan om vinst i välfärden är bra för jämställdheten. Läs också Anna Hövenmarks svar till Åsa Moberg.
Det irriterande med en text som den Åsa Moberg producerat är egentligen inte att man inte håller med. Det irriterande är den låga intellektuella nivån. Av en som har till yrke att skriva och som kan ägna hela sina dagar åt att läsa in sig på fakta och sedan formulera sig bör man kräva mer. Men sådana texter kanske krävs för att man ska kvalificera sig för fortsatt bokutgivning på Timbro?
En högre nivå än så här måste debatten kunna föras på. Ärligt talat har jag inte hört ett enda vettigt argument från profitförespråkarna. Tyvärr är det inte alltid de goda argumenten som vinner i politiken. Starka kapitalintressen står bakom fortsatt vinstuttag inom välfärden. Det ligger i kapitalets intresse att kunna skapa profit på vår gemensamma välfärd.
Tur då att det finns enstaka liberaler av högre kvalitet, till exempel Expressens Anna Dahlberg.
Läs material och fakta från Vänsterpartiet: Nästan 9 miljarder till skattefinansierad vinst i välfärdsföretagen, Flygblad och FAQ om vinster i välfärden, En välfärd fri från kommersiella intressen.
Läs Statistiska centralbyråns Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2010.
Läs gärna Daniel Ankarloos Välfärdsmyter för en annan syn på välfärdens framtida finansiering än den gängse borgerliga. Här en text av Kaj Raving om Daniel Ankarloos korrigering av den snedvridna debatten, eller snarare borgerliga propagandan.