Klassintresset ljuger aldrig

Förespråkarna för att vår välfärd ska styras av profithunger istället för behov och kvalitet blir alltmer desperata. Den senaste debattvinkeln är att inta en förment feministisk ståndpunkt.

Åsa Moberg inledde med att publicera en fri fantasi i Dagens Nyheter som är så fluffig att den knappt går att återberätta eller angripa.

Avsaknaden av konkretion och fakta i Åsa Mobergs artikel kan visas genom att ställa några enkla frågor till texten.

- Domineras den vinstdrivna välfärdsindustrin (till exempel Attendo och Carema) av kvinnor i ledande ställning?

- Har de anställda kvinnorna inom den vinstdrivna välfärden goda arbetsvillkor och löner och har de fler arbetskamrater än deras kollegor inom gemensamt driven verksamhet?

- Är det rimligt att jämföra metallindustri med skola och äldreomsorg? Ser inte Åsa Moberg några skillnader mellan vård, skola, omsorg och metallindustri?

- Bidrar profithunger till mångfald inom välfärden? Är det inte tvärtom så att nuvarande profitstyrda välfärdsmarknad leder till att verksamheter som kooperativ slås ut av de stora och kapitalstarka aktörerna?

Jag tror också att Åsa Moberg egentligen vet att många av oss som arbetar för en välfärd fri från kommersiella intressen samtidigt arbetar för bättre villkor för de anställda inom välfärden och ökade resurser till välfärden. Hon skulle heller inte ha samma dystopiska syn på välfärdens framtida finansiering om hon frigjorde sig från det rådande tankemönstret att vi inte kan omfördela resurser inom samhället. Vi kan omfördela från privat till gemensam konsumtion och vi kan omfördela från rika till fattiga. Däremot är givetvis en gemensam välfärd av hög kvalitet för alla omöjlig att upprätthålla om vi ska fortsätta att sänka skatter och upprätthålla höga privata profitnivåer. En av flera anledningar att vara emot privata vinster inom välfärden är också att varje skattekrona ska gå dit den var avsedd.

Åsa Mobergs krönika gav sedan upphov till texter på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor samt Helsingborg Dagblads debattsida. Ingen av dessa texter tillför dock något av värde.

Klassintresset ljuger aldrig, inte ens om det kommer i feministisk förklädnad.

Om ovan nämnda skribenter har lust att börja driva feministiska frågor av verkligt konkret värde har jag här några förslag:

- Ordentliga resurser till välfärden. Fler anställda behövs.

- Bygg ut äldreomsorgen så att inte kvinnor tvingas till deltid för att ta hand om sina åldrande föräldrar.

- Barnomsorg på obekväm arbetstid behövs i alla kommuner.

- Bättre löner, arbetsvillkor och utbildning till alla välfärdsarbetare.

För att genomföra detta behövs höjda skatter och skatt efter bärkraft. Vi måste omfördela från privat till gemensam konsumtion.

Jag har själv kritiserat Kommunals ordförande Annelie Nordström för hennes uttalanden mot non-profit inom välfärden. Men nu har hon i en intervju påpekat att hon "är ett redskap" för Kommunals medlemmar. Kommunal har ännu inte fattat beslut i frågan om vinstutdelning inom välfärden. Annelie Nordström har givetvis rätt i att ett vinstförbud inte löser alla problem inom välfärden. Men ett sådant beslut är ett steg på vägen mot en bättre välfärd och, tror jag, är också en nödvändig förutsättning för en gemensam välfärd av hög kvalitet.

Behov och kvalitet, inte profithunger, är vad som ska vara prioriterat inom välfärden. Driftsform spelar roll. Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip ska gälla inom all skattefinansierad verksamhet oavsett utförare. Vi behöver utveckla medborgarnas, brukarnas och de anställdas inflytande över verksamheterna. Vi behöver skapa mångfald inom gemensamt driven välfärd. Välfärdsfrågor ska vara politiskt prioriterade och vi medborgare ska hålla tummen i ögat på ansvariga politiker. De är ansvariga oavsett utförare.

Annelie Nordström påpekar helt korrekt att:

- Bemanningen är egentligen det absolut bästa måttet på kvalitet i välfärden, alltså fokus på kompetens samt antal faktiskt arbetande i verksamheten. Sedan måste också vikten av ökade resurser till välfärden betonas.

Lena Sommestad, som vet vad hon talar om, har gett ett bra svar på frågan om vinst i välfärden är bra för jämställdheten. Läs också Anna Hövenmarks svar till Åsa Moberg.

Det irriterande med en text som den Åsa Moberg producerat är egentligen inte att man inte håller med. Det irriterande är den låga intellektuella nivån. Av en som har till yrke att skriva och som kan ägna hela sina dagar åt att läsa in sig på fakta och sedan formulera sig bör man kräva mer. Men sådana texter kanske krävs för att man ska kvalificera sig för fortsatt bokutgivning på Timbro?

En högre nivå än så här måste debatten kunna föras på. Ärligt talat har jag inte hört ett enda vettigt argument från profitförespråkarna. Tyvärr är det inte alltid de goda argumenten som vinner i politiken. Starka kapitalintressen står bakom fortsatt vinstuttag inom välfärden. Det ligger i kapitalets intresse att kunna skapa profit på vår gemensamma välfärd.

Tur då att det finns enstaka liberaler av högre kvalitet, till exempel Expressens Anna Dahlberg.

Läs material och fakta från Vänsterpartiet: Nästan 9 miljarder till skattefinansierad vinst i välfärdsföretagen, Flygblad och FAQ om vinster i välfärden, En välfärd fri från kommersiella intressen.

Läs Statistiska centralbyråns Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2010.

Läs gärna Daniel Ankarloos Välfärdsmyter för en annan syn på välfärdens framtida finansiering än den gängse borgerliga. Här en text av Kaj Raving om Daniel Ankarloos korrigering av den snedvridna debatten, eller snarare borgerliga propagandan.

Vänsterpartiets recept mot krisen

Euron krisar och har nått en ny bottennivå. Vi euromotståndare fick rätt. Snart är det väl bara Folkpartiet och en och annan enskild borgerlig politiker som vill att Sverige ansluter sig till euron

Ett exempel på den sistnämnda sortens politiker är Höganäs moderata kommunalråd Péter Kovács som sagt att han "verkligen anser att Sverige borde ha euro som valuta istället för kronan".

Högeralliansens restriktiva ekonomiska politik får kritik från IMF. Enligt IMF har Sverige för högt sparöverskott.

Allt fler delar nu Vänsterpartiets åsikt att regeringens politik bromsar ekonomin när vi nu istället skulle behöva göra offentliga investeringar.

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har i Dagens Nyheter presenterat konkreta förslag på hur vi motarbetar krisen.

1. För att minska hushållens höga skuldnivåer bör en amorteringsplikt på banklån införas.
2. Snabbutred och genomför en bankdelningslag.
3. För att möta krisens negativa ekonomiska ­effekter bör de samhälleliga investeringarna öka.

Dagens Nyheter ger Vänsterpartiets förslag erkännande. De tycker att förslagen är sunda och värda att ta på allvar. Angående bankerna har den (ny)liberala debattören Johan Norberg gett Vänsterpartiet rätt i att det är fel "deras vinster privatiseras medan deras förluster socialisteras".

Jag tror och hoppas att Vänsterpartiets konkreta och realistiska förslag för hur vi motverkar krisen och bygger en välfärd fri från kommersiella intressen bidrar till ordentliga valframgångar för Vänsterpartiet 2014. Först i valet till Europaparlamentet, sedan i valen till riksdag, kommuner och landsting/regioner. Svenska folket förtjänar ett starkt vänsterparti i parlamenten.

Jag hoppas också Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyssnar till Vänsterpartiets kloka förslag så att vi kan bilda en rödgrön regering efter 2014 som också driver en offensiv och progressiv rödgrön politik.

Läs:
Katarina Hugo: Euron når ny bottennivå
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "En realistisk krispolitik ger bankerna ett större ansvar"
Håkan Boström: Finanskrisen: Vissa insikter från vänster
Peter Wolodarski. Sex myter bidrar till eurons farliga läge
Historisk chans

Det lyfter inte av sig självt

Tre LO-företrädare skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de, vad jag förstår, förordar en ekonomisk politik i linje med Vänsterpartiets. De vill att massarbetslösheten tas på allvar i den ekonomiska politiken och att vi gör nödvändiga investeringar i bland annat infrastruktur.

Dagens Nyheters Peter Wolodarski agerar intellektuellt hederligt och omprövar tidigare ställningstaganden i EU-politiken. Det ser ut som att han nu skulle ha mer utbyte av ett samtal med Jonas Sjöstedt än med Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven, för att inte tala om Jan Björklund.

Expressens Anna Dahlberg skriver: "Allt talar för Vänsterpartiet just nu. Marken skakar under eurozonen och frågan om vinster i välfärden blir hetare för varje dag som går. Inget parti har sagt nej med sådan emfas som Vänsterpartiet."

Till och med Dagens Samhälles Mats Edman har uttryckt respekt för Vänsterpartiets konsekventa linje i välfärdsfrågan.

Även Birger Schlaug noterar att det inte lyfter för Vänsterpartiet: "Sommaren för Jonas Sjöstedt blir tung, det lyfter inte i opinionen som hans parti kräver."

I DN/Ipsos junimätning ligger Vänsterpartiet på 5,2 procent, alltså något under det dåliga valresultatet 2010 på 5,6 procent.

Vad beror då detta på? Varför vänder det inte?

Visst kan vi plocka missnöjda röster från Socialdemokraterna, men för att bygga något varaktigt tror jag vi måste inse att det aldrig vänder av sig självt för Vänsterpartiet. Det är vi själva som måste lyfta partiet.

Vänsterpartiet är också ett parti som måste ta tillvara varje chans på bästa möjliga sätt och också verkligen anstränga sig för att undvika misstag. Anna Dahlberg förklarar Vänsterpartiets låga opinionssiffror med Jonas Sjöstedts "koleriska insats under partiledardebatten i Agenda." Det är inte mycket till förklaring men ändå ett råd att ta på allvar. Jag tror Vänsterpartiet vinner på att präglas av munter radikalism, ungefär som Göran Greider när han är som bäst, snarare än att vara det argaste oppositionspartiet. Vi ska visa glädjen i vår politik och vara, som Aron Etzler sagt, "det parti som förbereder framtiden".

Det är endast många aktiva och kunniga medlemmar som kan vända Vänsterpartiet långsiktigt. Vår politik förtjänar ett mycket större stöd än den har, men om den ska få det måste vi agera samfällt och bra på alla nivåer. Varje partiförening ska vara en motor i arbetet och en god kommunikatör för partiets politik.

När viktig central politik lanseras, till exempel vårbudgetmotionen, bör varje partiförening engageras. När många håller med oss bör vi hålla fast vid frågorna och inte gå vidare till andra eller "ta ett steg åt vänster". Det är inte fel att vara populär, som det står i strategidokumentet.

Varje partiförening ska arbeta för en gemensam välfärd utan privata vinstintressen. Om vi ska bli ett riktigt bra miljö- och klimatparti måste vi i varje parlamentarisk församling i är representerade i driva en kunnig miljö- och klimatpolitik och lägga de skarpaste och mest konkreta förslagen.

Vi behöver kombinera långsiktigt opinionsarbete, politikutveckling och snabba aktioner.

Läs:
Jonas Thunberg: Prioritera vinster i välfärden
Jonas Thunberg: Vänstern i centrum
Jonas Wikström: Strunta i de otrygga anställningarna

Etiopiensvenskarnas anhöriga är positiva till Jonas Sjöstedts agerande

Dagens Nyheter tar till brösttoner mot Jonas Sjöstedt. Peter Wolodarski hävdar att Sjöstedt bedriver "privatdiplomati" och kan ha "skadat frigivningsprocessen" av de i Etiopien fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson.

Peter Wolodarski är således inte överens med varken journalisternas anhöriga, advokat eller socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin.

Jonas Sjöstedt säger:

- Jag har inte förhandlat med eller haft några direkta kontakter med Etiopiens regering i fallet. Däremot har jag blivit kontaktad av en person som står mycket nära en regering för ett annat afrikanskt land som är vänligt inställt till Sverige. De har erbjudit sig att vädja för de två svenskarnas frigivande i direkta kontakter med Etiopiens regering. Det har jag varit positiv till. Jag har även informerat de anhöriga om detta.

Detta bekräftas av Johan Perssons pappa, Kjell Persson, som är positiv till Jonas Sjöstedts agerande.

Peter Wolodarskis och Mats J Larssons spekulationer kring "marxism-leninism" tyder på att Dagens Nyheter har en egen politisk agenda i frågan.

Länkar: AB, DN 1, DN 2, HD, Homo politicus, Nemokrati, SmP, SR, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SVT, Sydsvenskan, Vänsterpartiet.