Klassintresset ljuger aldrig

Förespråkarna för att vår välfärd ska styras av profithunger istället för behov och kvalitet blir alltmer desperata. Den senaste debattvinkeln är att inta en förment feministisk ståndpunkt.

Åsa Moberg inledde med att publicera en fri fantasi i Dagens Nyheter som är så fluffig att den knappt går att återberätta eller angripa.

Avsaknaden av konkretion och fakta i Åsa Mobergs artikel kan visas genom att ställa några enkla frågor till texten.

- Domineras den vinstdrivna välfärdsindustrin (till exempel Attendo och Carema) av kvinnor i ledande ställning?

- Har de anställda kvinnorna inom den vinstdrivna välfärden goda arbetsvillkor och löner och har de fler arbetskamrater än deras kollegor inom gemensamt driven verksamhet?

- Är det rimligt att jämföra metallindustri med skola och äldreomsorg? Ser inte Åsa Moberg några skillnader mellan vård, skola, omsorg och metallindustri?

- Bidrar profithunger till mångfald inom välfärden? Är det inte tvärtom så att nuvarande profitstyrda välfärdsmarknad leder till att verksamheter som kooperativ slås ut av de stora och kapitalstarka aktörerna?

Jag tror också att Åsa Moberg egentligen vet att många av oss som arbetar för en välfärd fri från kommersiella intressen samtidigt arbetar för bättre villkor för de anställda inom välfärden och ökade resurser till välfärden. Hon skulle heller inte ha samma dystopiska syn på välfärdens framtida finansiering om hon frigjorde sig från det rådande tankemönstret att vi inte kan omfördela resurser inom samhället. Vi kan omfördela från privat till gemensam konsumtion och vi kan omfördela från rika till fattiga. Däremot är givetvis en gemensam välfärd av hög kvalitet för alla omöjlig att upprätthålla om vi ska fortsätta att sänka skatter och upprätthålla höga privata profitnivåer. En av flera anledningar att vara emot privata vinster inom välfärden är också att varje skattekrona ska gå dit den var avsedd.

Åsa Mobergs krönika gav sedan upphov till texter på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor samt Helsingborg Dagblads debattsida. Ingen av dessa texter tillför dock något av värde.

Klassintresset ljuger aldrig, inte ens om det kommer i feministisk förklädnad.

Om ovan nämnda skribenter har lust att börja driva feministiska frågor av verkligt konkret värde har jag här några förslag:

- Ordentliga resurser till välfärden. Fler anställda behövs.

- Bygg ut äldreomsorgen så att inte kvinnor tvingas till deltid för att ta hand om sina åldrande föräldrar.

- Barnomsorg på obekväm arbetstid behövs i alla kommuner.

- Bättre löner, arbetsvillkor och utbildning till alla välfärdsarbetare.

För att genomföra detta behövs höjda skatter och skatt efter bärkraft. Vi måste omfördela från privat till gemensam konsumtion.

Jag har själv kritiserat Kommunals ordförande Annelie Nordström för hennes uttalanden mot non-profit inom välfärden. Men nu har hon i en intervju påpekat att hon "är ett redskap" för Kommunals medlemmar. Kommunal har ännu inte fattat beslut i frågan om vinstutdelning inom välfärden. Annelie Nordström har givetvis rätt i att ett vinstförbud inte löser alla problem inom välfärden. Men ett sådant beslut är ett steg på vägen mot en bättre välfärd och, tror jag, är också en nödvändig förutsättning för en gemensam välfärd av hög kvalitet.

Behov och kvalitet, inte profithunger, är vad som ska vara prioriterat inom välfärden. Driftsform spelar roll. Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip ska gälla inom all skattefinansierad verksamhet oavsett utförare. Vi behöver utveckla medborgarnas, brukarnas och de anställdas inflytande över verksamheterna. Vi behöver skapa mångfald inom gemensamt driven välfärd. Välfärdsfrågor ska vara politiskt prioriterade och vi medborgare ska hålla tummen i ögat på ansvariga politiker. De är ansvariga oavsett utförare.

Annelie Nordström påpekar helt korrekt att:

- Bemanningen är egentligen det absolut bästa måttet på kvalitet i välfärden, alltså fokus på kompetens samt antal faktiskt arbetande i verksamheten. Sedan måste också vikten av ökade resurser till välfärden betonas.

Lena Sommestad, som vet vad hon talar om, har gett ett bra svar på frågan om vinst i välfärden är bra för jämställdheten. Läs också Anna Hövenmarks svar till Åsa Moberg.

Det irriterande med en text som den Åsa Moberg producerat är egentligen inte att man inte håller med. Det irriterande är den låga intellektuella nivån. Av en som har till yrke att skriva och som kan ägna hela sina dagar åt att läsa in sig på fakta och sedan formulera sig bör man kräva mer. Men sådana texter kanske krävs för att man ska kvalificera sig för fortsatt bokutgivning på Timbro?

En högre nivå än så här måste debatten kunna föras på. Ärligt talat har jag inte hört ett enda vettigt argument från profitförespråkarna. Tyvärr är det inte alltid de goda argumenten som vinner i politiken. Starka kapitalintressen står bakom fortsatt vinstuttag inom välfärden. Det ligger i kapitalets intresse att kunna skapa profit på vår gemensamma välfärd.

Tur då att det finns enstaka liberaler av högre kvalitet, till exempel Expressens Anna Dahlberg.

Läs material och fakta från Vänsterpartiet: Nästan 9 miljarder till skattefinansierad vinst i välfärdsföretagen, Flygblad och FAQ om vinster i välfärden, En välfärd fri från kommersiella intressen.

Läs Statistiska centralbyråns Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2010.

Läs gärna Daniel Ankarloos Välfärdsmyter för en annan syn på välfärdens framtida finansiering än den gängse borgerliga. Här en text av Kaj Raving om Daniel Ankarloos korrigering av den snedvridna debatten, eller snarare borgerliga propagandan.

Annelie Nordström, profit och demokratisk socialism

Kommunals ordförande Annelie Nordström förklarar i Dagens Samhälle 2012 : 32 att hon inte tror på non profit. Nähä. Undrar om hon tror på Kommunals stadgar? På vilket sätt bidrar profit i välfärden till "en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval"?

Annelie Nordström har rätt i att det är politikerna som ska hållas ansvariga för villkoren i välfärden oavsett om den bedrivs i gemensam regi eller privat, men så mycket annat är jag inte överens med henne om.

Tydligen var Kommunal och Annelie Nordström naiva nog att tro att privatiseringar i välfärden skulle ge Kommunals medlemmar bättre villkor. Den naiviteten är oförsvarbar hos en facklig företrädare som, åtminstone om hon skriver under på sitt förbunds stadgar, befinner sig på den politiska vänsterkanten. Det är också sorgligt att se hur blinda ledande sociademokrater och fackliga företrädare är för frågor kring makt och demokrati.

Välfärd i kommunal regi är inte socialism men hur någon som kallar sig demokratisk socialist kan försvara att gemensam välfärd privatiseras är för mig obegripligt.

Det största hotet mot socialdemokratin är inte Moderaternas schlingmannifiering av begreppen. Det största hotet är socialdemokraternas egna devalvering och förfalskning av grundläggande värden och begrepp.

Annelie Nordström tycker sig sig en "kreativ spirit" inom äldreomsorgen. Så här säger hon:

- Den här kreativiteten tar sig uttryck i att man både hos kommunala och privata utförare - något mer kanske hos privata - försöker hitta profiler för sina äldreboenden, försöker inrikta sig på målgrupper. Det erbjuder också möjligheter hos Kommunals medlemmar att söka jobb hos utförare som har en profil som de tycker är spännande och rolig.

Detta låter såklart bra. Jag tror att vi kan skapa en större mångfald inom vår gemensamma välfärd, till exempel äldreboenden och skolor. Men den stora utmaningen är att skapa en välfärd som ger varje brukare valfrihet i vardagen varje dag. En valfrihet som går ut på att välja det ena eller det andra äldreboendet eller skolan duger inte. I små kommuner lär det också vara svårt att profilera de få äldreboenden, eller skolor, som finns.

Annelie Nordström har ett förflutet som socialdemokratisk politiker i landsting och kommun. Socialdemokraterna är på många sätt snarare en koalition eller allians än ett politiskt parti. Inom socialdemokratin ryms åsikter som ligger lika långt till höger som inom vilket borgerligt parti som helst till de som ligger minst lika långt till vänster som inom Vänsterpartiet.

Så här analyserar Frances Tuuloskorpi Socialdemokraterna:

"Samhällsmotsättningarna och klassmotsättningarna går inte entydigt mellan olika partier. Inte minst socialdemokratin rymmer det svenska samhällets klassmotsättningar inom sig. I många många år har socialdemokratin till en del varit ett arbetsgivarföreträdande parti, genom arbetsgivaransvaret för kommunala och statliga företag och verksamheter, s.k. folkrörelseföretag etc. Det är också ur detta arbetsgivarskikt som ägarna till många av de vinstgivande privatföretagen inom 'välfärdssektorn' har kommit. Det ledande skiktet har avknoppat sig självt. De som sitter i socialdemokratins ledning har ofta närmare kontakter med företagsintressen än med rena arbetarintressen."

Till det bör tilläggas att Socialdemokraterna länge varit ett statsbärande maktparti.

Vad betyder den demokratiska socialismen för dessa socialdemokrater?

Vänsterpartiets recept mot krisen

Euron krisar och har nått en ny bottennivå. Vi euromotståndare fick rätt. Snart är det väl bara Folkpartiet och en och annan enskild borgerlig politiker som vill att Sverige ansluter sig till euron

Ett exempel på den sistnämnda sortens politiker är Höganäs moderata kommunalråd Péter Kovács som sagt att han "verkligen anser att Sverige borde ha euro som valuta istället för kronan".

Högeralliansens restriktiva ekonomiska politik får kritik från IMF. Enligt IMF har Sverige för högt sparöverskott.

Allt fler delar nu Vänsterpartiets åsikt att regeringens politik bromsar ekonomin när vi nu istället skulle behöva göra offentliga investeringar.

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har i Dagens Nyheter presenterat konkreta förslag på hur vi motarbetar krisen.

1. För att minska hushållens höga skuldnivåer bör en amorteringsplikt på banklån införas.
2. Snabbutred och genomför en bankdelningslag.
3. För att möta krisens negativa ekonomiska ­effekter bör de samhälleliga investeringarna öka.

Dagens Nyheter ger Vänsterpartiets förslag erkännande. De tycker att förslagen är sunda och värda att ta på allvar. Angående bankerna har den (ny)liberala debattören Johan Norberg gett Vänsterpartiet rätt i att det är fel "deras vinster privatiseras medan deras förluster socialisteras".

Jag tror och hoppas att Vänsterpartiets konkreta och realistiska förslag för hur vi motverkar krisen och bygger en välfärd fri från kommersiella intressen bidrar till ordentliga valframgångar för Vänsterpartiet 2014. Först i valet till Europaparlamentet, sedan i valen till riksdag, kommuner och landsting/regioner. Svenska folket förtjänar ett starkt vänsterparti i parlamenten.

Jag hoppas också Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyssnar till Vänsterpartiets kloka förslag så att vi kan bilda en rödgrön regering efter 2014 som också driver en offensiv och progressiv rödgrön politik.

Läs:
Katarina Hugo: Euron når ny bottennivå
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "En realistisk krispolitik ger bankerna ett större ansvar"
Håkan Boström: Finanskrisen: Vissa insikter från vänster
Peter Wolodarski. Sex myter bidrar till eurons farliga läge
Historisk chans

Försåtlig formulering

Det största problemet med ledarskribenterna är inte att de är borgerliga, utan att de helt enkelt inte är tillräckligt bra. Med risk för att låta lite väl kaxig tycker jag nog att man själv kan tänka ut lika bra säker själv som de lyckas göra trots att det är deras yrke.

Ibland glimrar det såklart till men på vissa ledarsidor händer det väldigt sällan. En av de ledarsidor där det sällan glimrar är Helsingborgs Dagblads.

Felet med Helsingborgs Dagblads ledare är inte att jag inte håller med dem. Som socialist är jag van vid att inte vara överens med gängse ledarskribenter. Det är förresten en av anledningarna till att vi socialister ofta är lite smartare än borgarna - vi tvingas ständigt försvara våra åsikter och arbeta i motvind. Om man gör det med öppet sinne och inte låser sig i sina positioner är det bra för tänkandet. Man kan lära sig även av borgerliga ledarskribenter, åtminstone ibland.

Vad är då felet med Helsingborgs Dagblads ledarsida? Den sticker inte ut. Den är lite obestämbart borgerlig. Man blir sällan varken arg eller glad av att läsa den. De återberättar och kommer med några pliktskyldiga och tafatta kommentarer. Den är helt enkelt tråkig.

Idag lyckades i alla fall Ingrid Runsten uppväcka en känsla hos mig. Hon gjorde mig irriterad.

Det var denna mening som fick mig att reagera: "Löfven måste förklara för sina partikollegor varför det är viktigare att diskutera kvalitet i välfärden än att diskutera vinst."

Det är en försåtlig formulering. Ingrid Runsten vet säkert att vi som vill se en välfärd utan kommersiella intressen gör det bland annat för att vi menar att vinstutdelningarna går ut över välfärdens kvalitet. Istället för vinstutdelning - fler och bättre utbildade anställda.

Jag begär inte att hon ska hålla med Vänsterpartiet. Däremot tycker jag att hon bör vara intellektuellt hederlig nog att inte blanda ihop korten och skapa falska motsättningar.

Det tycker jag man kan begära av en som väl ägnar 40 timmar i veckan åt att bevaka politik och skriva om politik.


Jag kan tänka mig en framtid utan "ledarskribenter":

"Förhållandena är helt annorlunda i det kommunistiska samhället, där ingen har en bestämd avgränsad verksamhetskrets utan där var och en kan utbilda sig i den riktning som han önskar. Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."

Några länkar till Ingrid Runsten (och andra):

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen"
Vänsterpartiets modell för välfärd utan kommersiella intressen
Jonas Sjöstedt presenterar modellen på YouTube
Vänsterpartiets välfärdsseminarium på YouTube

Fel om Damberg och Romson

Gårdagens bloggrubrik var riktigt dålig. Varken Romson eller Damberg är politiskt naiva. Antagligen är det så att Damberg tillhör motståndarna till Vänsterpartiet i frågan om privata vinster i välfärden. Han tillhör antagligen en minoritet inom socialdemokratin. Vi får hoppas att minoriteten inte vinner striden inom socialdemokratin.

Romson är jag däremot mer osäker på. Hennes invändning tycker jag också, trots att jag menar att den är felaktig eller åtminstone inte tungt vägande, att vi bör ta på allvar.

Vi kan visa hur överetableringen av friskolor hotar byskolor. Den kommunala skolan utarmas i och med överetablering av friskolor och det drabbar sedan de mindre kommunala skolorna.

Vi bör arbeta fram konkreta förslag på hur den gemensamma välfärden kan utvecklas: ökat inflytande från brukare och anställda, bort med delade turer, rätt till heltid, effektiviseringar...

Vänsterpartiet bör gå vidare i frågan genom att utbilda medlemmar och arbeta konkret med välfärdsfrågorna i kommuner och landsting/regioner.

Vi ska visa hur den gemensamma välfärden kan utvecklas. Vi ska vara de starkaste kritikerna av missförhållanden och dåligt använda gemensamma resurser.

Är Åsa Romson och Mikael Damberg politisk naiva?

Åsa Romson (MP) och Mikael Damberg (S) reagerade snabbt på Vänsterpartiets konkreta och kloka förslag om en välfärd fri från kommersiella intressen.

Både Åsa Romson och Mikael Damberg vände sig emot att Vänsterpartiet vill ta bort den fria etableringsrätten.

Så här uttalar sig Åsa Romson om etableringsfriheten:

- Jag är besviken på att man i dag 2012 från Vänsterpartiet kan föreslå att man ska gå tillbaka till att inte ha en fri möjlighet för föräldrar att bedriva föräldrakooperativa dagis eller ta över byskolor i ideell eller privat form, utan kommunen ska kunna förbjuda en sådan etablering.

- Vi ställer fullt ut upp på etableringsfriheten. Den har vi slagits för. Den är oerhört grundläggande för att vi ska få en mångfald av aktörer.

Mikael Damberg försvarar etableringsfriheten mer luddigt:

- Man behöver olika alternativ, men måste se till att skattepengarna i första hand går till det de är avsedda för. Men det är klart att vi tycker att det är rimligt att man kan starta skolor om Skolinspektionen ger tillstånd.

Källa: Helsingborgs Dagblad 2012-07-05, se även DN.

Poängen med att avskaffa etableringsfriheten är att vi därmed kan styra välfärden efter behov. Vi får en demokratisk styrning istället för att låta företagens makt styra.

Varken Åsa Romson eller Mikael Damberg kan vara omedvetna om den ojämlikhet vi ser i dagens välfärd, med överetablering på viss platser och bristande resurser på andra. Ett konkret exempel i min närhet är överetableringen av friskolor i Helsingborg. Den påverkar även kringliggande kommuner och bidrar till att Höganäs kommunala gymnasium är hotat.

Gustav Fridolin (MP) har erkänt politisk naivitet i frågan om friskolor. Han menar att det fanns "en politisk naivitet i Sverige brett i politiken" när friskolorna släpptes fria. Till höger om Vänsterpartiet borde han ha sagt.

Jag hoppas att både Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan övervinna den politiska naiviteten. Om Miljöpartiet menar allvar med att de ska bli ett landsbygdsparti får de nog tänka om.

Åsa Romson ska i alla fall ha beröm för att det inte är Vänsterpartiets förslag på hur privata vinster ska förhindras att läcka ut ur välfärden som hon reagerat mot. Mikael Damberg tycks däremot mena att vinststoppet är omöjligt att genomföra.

Ändå baseras Vänsterpartiets förslag bland annat på bolagsformen Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning "som tillkom 2006 efter en proposition av Socialdemokraterna just i syfte att fungera för företag inom välfärdssektorn."

Det är skönt att det finns kloka Socialdemokrater som Bengt Silfverstrand och Daniel Suhonen som berömmer Vänsterpartiets förslag. Roligt också att Birger Schlaug gillar Vänsterpartiets förslag.

Så här skrev Daniel Suhonen på Facebook efter att Vänsterpartiet presenterat sitt förslag:

"Lysande att vänsterpartiet idag presenterar ett förslag som är en tydlig tolkning av innebörden i ordet non profit. Detta är inget förbud mot privat eller kooperativ entreprenörskap eller initiativkraft. Bara ett stopp för vinst som drivkraft. Nu måste de som förespråkar vinst förklara vad som tillförs, vad magiskt det är som sker om företag får ta ut stora vinster ur välfärden."

Kvalitet och jämlikhet i välfärden

Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen. Jag fick se en intervju med Jonas Sjöstedt till morgonkaffet och han gjorde mig både glad och stolt.

Idag presenterar Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson konkreta förslag på hur vi skapar en välfärd som fokuserar på kvalitet och jämlikhet, utan privata vinstintressen.

Vänsterpartiet visar konkret hur vi kan förverkliga LO-kongressens beslut och hur vi kan höra det som åtta av tio svenskar vill: bygga en bra välfärd utan privata vinstintressen.

Göran Greider, som jag gillar och har stor respekt för, berättar i dagens Aftonbladet varför han (ännu) inte är vänsterpartist utan stannar hos Socialdemokraterna, trots att Vänsterpartiet faktiskt står närmare hans åsikter. Det är intressant läsning eftersom det finns många socialdemokrater som i många frågor delar Vänsterpartiets åsikter.

Så här skriver Göran Greider:

"Det främsta skälet till att jag inte blir vänsterpartist är helt enkelt att vänsterpartiet ännu inte är nog folkligt för att kunna bära fram en förändring. Jag mäter detta med exempelvis en kommunalpolitisk mätsticka: På den kommunala nivån stöter jag på mängder av duktiga s-politiker, sådana som oavbrutet står i omöjliga valsituationer och gör det bästa av läget. Vänsterpartiet står, med vissa lysande undantag, utanför den praktiska världen. Det gör att folk inte riktigt litar på att de är kapabla att vara med och styra landet. Ett annat, egentligen besläktat exempel, gäller EU. Sverige är inlemmat i EU, jag röstade nej till EU men i motsats till många vänsterpartister har jag sedan länge accepterat faktum och kräver inte utträde."

Till viss del håller jag med honom. Vänsterpartiet måste växa - i storlek, politisk förmåga och kunskap. Samtidigt är det ju så att det finns mängder av goda vänsterpartistiska företrädare runt om i landet. Det är också så att man växer med uppgiften. När och om vi växer ute i kommunerna kommer det förändra partiet.

Däremot har Göran Greider helt enkelt fel när det gäller EU. Vänsterpartiet arbetar konkret och praktiskt i EU. Det står inte i motsättning till att vara EU-motståndare. Om inte ens Göran Greider noterat detta är det dags att Vänsterpartiet gör det tydligt inför Europaparlamentsvalet 2014.

Vänsterpartiet arbetar för att utveckla sin politik, organisation och politik. Kanske Göran Greider snart får skriva artikeln "Därför är jag nu vänsterpartist"?

Läs:
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: ”Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen”
Göran Greider: Därför är jag (ännu) inte vänsterpartist

Åsa Moberg och privata vinstintressen i välfärden

Åsa Moberg tar i Dagens Nyheter strid för privata vinstintressen i välfärden. Hennes argument är de samma som i den artikel i Expressen 2006 där hon kom ut som borgare. Argumenten har inte vunnit i styrka under de sex år som gått sedan hon först formulerade dem.

Hon har två argument för privata vinstintressen i välfärden:

1. Privat vård kan inte vara dålig, åtminstone inte i längden. Så här tänker Åsa Moberg: "Dåliga privata vårdföretag kommer inte att bli stora. Det är bara i offentlig regi som dålig vård kan pågå år efter år."

2. Vinstdrivande välfärdsföretag är tydligen av någon anledning per automatik bättre på att kommunicera med brukare och närstående. I den offentliga välfärden fungerar det däremot så här enligt Åsa Moberg: "Det finns ingen kanal för kommunikation mellan brukare, närstående och politiker, inte heller mellan personalen och politikerna."

Om man inte anser punkt 1 redan vara överbevisad, vilket uppenbarligen inte Åsa Moberg, som säkert noga följer med i diverse massmedia, gör bör hon inse att hennes resonemang bygger på en - som jag ser det - minst sagt naiv "valfrihetsfilosofi". Denna "valfrihet" förutsätter ett ständigt överskott av vårdplatser, alltså att varje brukare ständigt har ett antal vårdplatser och vårdutövare att välja mellan. Hennes resonemang bygger också på att exempelvis våra äldre ska kunna byta boende ungefär som vi byter - låt säga - en sorts tandkräm mot en annan. Riktigt så funkar det ju inte, och det vet nog egentligen Åsa Moberg också. Hoppas jag i alla fall.

Vad gäller punkt två så återstår det för Åsa Moberg att bevisa på vilket sätt det skulle vara enklare för en brukare eller anhörig att påverka ledningen för Attendo eller Carema än politikerna i den lokala socialnämnden. Den borgerligt styrda kommun jag och Åsa Moberg bor i är inte något demokratiskt under, men om så krävs kan vi som bor här kontakta våra lokala politiker. Vi kan faktiskt till och med få en pratstund med självaste kommunalrådet.

Jag har högre tankar om vår representativa demokrati och rösträtt än vad Åsa Moberg har. Enligt henne leder maktskiften inte till något annat än "omorganisationer som endast slumpmässigt resulterar i" förbättringar.

Offentligt driven välfärd måste bli bättre. Generellt behövs ökade resurser (det är möjligt precis på samma sätt som de senaste årens stora skattesänkningar varit möjliga) men också ökat inflytande från brukare, anhöriga och anställda. I det avseendet tvivlar jag på att de stora vinstdrivande vårdbolagen är någon inspirationskälla.

Själv tycker jag att den gemensamt ägda och styrda välfärden är något viktigt, vackert och bra. Vissa saker har vi bestämt oss för att driva gemensamt genom våra demokratiskt valda ombud. När vi använder den gemensamma välfärden är vi inte kunder, det är vi som äger den - vi är medborgare.

Jag skulle vilja att vi utökar det gemensamt ägda och styrda - allmänningen.

Åsa Moberg verkar också ha glömt två små men ack så viktiga ord: meddelarfrihet och offentlighetsprincip.

Åsa Moberg vill inte att vi ser privata vinster i välfärden som en "ideologisk fråga". Texten hon själv producerat är dock rent ideologisk.

Den röda ytan på vissa inom 1970-talsvänstern var tunn. Intresset ljuger aldrig.

Vänsterpartiet vs Miljöpartiet

Igår var det partiledardebatt i riksdagen. Ingrid Runsten skriver om den i dagens ledare i Helsingborgs Dagblad.

Ingrid Runsten verkar vara en av alla dessa ledarskribenter som likställer förnyelse med att gå åt höger. Alltså skriver hon om Vänsterpartiet: "Men Vänsterpartiet står för samma gamla politiska förenklingar som tidigare, om än i mer tilltalade förpackning."

Vilka politiska förenklingar? Är det att vi vill ta bort vinstintressena ur välfärden? Eller att vi vill ha full sysselsättning som övergripande mål i budgeten? Eller att vi vill minska inkomstklyftorna i Sverige?

En upplysning till Ingrid Runsten: Vänsterpartiet har ny partiordförande, vi har inte bytt partiprogram. Vi är fortfarande ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologiskt grund.

Miljöpartiet tar inte avstånd från privata vinstintressen i välfärden. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att det kommer växa fram en massa trevliga personal- och föräldrakooperativ. De ser inte att det är stora företag som Attendo och Carema som tar över. Den naiviteten var möjligen ursäktlig för ett antal år sedan. Nu däremot måste man vara ideologiskt förblindad om man inte ser vad privatiseringarna leder till.

Gustav Fridolin säger: "Om Vänsterpartiet fått bestämma hade inga nya idéer fått växa fram".

Vilka nya idéer inom välfärden har Carema och Attendo bidragit med? Att väga blöjor är möjligen en ny idé men knappast någon bra idé.

Grundorsaken till privatiseringarna av välfärden är att skapa möjligheter till profit inom nya områden.

Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Vi bör utveckla och utöka inflytande från anställda, brukare och anhöriga inom vår gemensamma välfärd.

För övrigt bör Gustav Fridolin veta att klimat- och miljöfrågor inte är något nytt för Vänsterpartiet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger alltid i topp när Naturskyddsföreningen granskar de politiska partiernas miljöpolitik. I Skåne är faktiskt Vänsterpartiet det bästa miljöpartiet enligt Naturskyddsföreningen. Det beror på att Miljöpartiet valt att styra tillsammans med högern i Region Skåne. Klimat- och miljöengagemanget har fått gett vika för maktintresset. Till exempel står Miljöpartiet bakom de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken i Skåne. Vänsterpartiet har istället lagt motioner om avgiftsfri kollektivtrafik.

En ordentlig klimat- och miljöpolitik kräver att vi omfördelar från privat till gemensamt och att vi utjämnar de ekonomiska klyftorna.

Se även:
Birger Schlaug: Modigt, tydligt och trovärdigt av Sjöstedt
Jonas Sjöstedt under partiledardebatten