Ideologiskt motiverade privatiseringar i Höganäs

Utmaningsrätten framstår allt tydligare som ett tragikomiskt exempel på idelogiskt motiverad privatiseringspolitik.

Idag berättar Helsingborgs Dagblad om upphandlingen av städverksamhet i Höganäs kommun. Det har visat sig att kommunen själv städar billigast, men ändå ska delar av städverksamheten läggas ut på entrepenad.

När det moderata kommunalrådet Péter Kovács ställs inför den konkreta frågan "Är inte slutsatsen att det är billigast för skattebetalarna om kommunen behåller all städning?" svarar han på följande dunkla sätt:

- Nej, det tror jag inte, svarar han.

- Det är först nu som man har börjat räkna på saker och ting, som man tvingas göra när man ska lämna ett anbud. Innan kan man säga att man bara har städat.

Inte nog med att vi nu får betala mer för städningen, försämrar villkoren för de anställda och mister insynen i och kontrollen över verksamheten - det har också kostat Höganäs kommun 120 000 kronor att kunna genomföra denna upphandling. I själva verket har det givetvis kostat mer än så eftersom en upphandling är en omfattande procedur.

Den styrande högeralliansen har bestämt sig för att privatisera hälften av all kommunal verksamhet. De vet inte vad denna privatiseringspolitik kostar medborgarna i Höganäs kommun. När Vänsterpartiet frågade vad utmaningsrätten kostar fick vi svaret att det gissningsvis kostar 20 000 till 100 000 kronor per utmaning.

Trenden i Europa är att privatiserade verksamheter återtas till gemensamt ägd och styrd drift. Denna positiva trend gäller dock inte i Höganäs. Här gäller fortfarande irrationella och otidsenliga ställningstaganden som dessa:

- Alla som arbetar i skolan tjänar ju på det, vad spelar det för roll om det står lön eller aktieutdelning framför summan?

- Jag tycker 50 procent kommunal verksamhet och 50 procent privat i det kommunala utbudet är rimligt.

- Det finns precis som inom äldrevården ingen direkt koppling mellan bemanning och resultat och kvalitet.

- Det ligger helt i alliansens målsättning att lägga ut ungefär hälften av våra vårdboenden på entreprenad, säger kommunalrådet Péter Kovács (M).

- Pia Möller nämner att den borgerliga alliansen har som målsättning att hälften av den kommunala verksamheten ska drivas på entreprenad.

Man kan väl inte vänta sig någon större politisk klokskap från en kommunledning där kommunalrådet vill ansluta Sverige till euron.

Oppostionsrådet Lennart Nilsson (S) har helt rätt i sitt uttalande:

- Det här visar att de månar mer om privata städbolag än om skattebetalarnas pengar.

Han kunde lagt till att det också visar att kommunledningen bryr sig mer om privata städbolag än om kommunens anställda. De bryr sig mer om privata städbolag än om såväl kommuninvånare som kommunanställda.

Läs också:
Olas tankar: Är det verkligen effektivare och bättre?

Bilprovningen säljs på avbetalning

Bilprovningen fungerar bra. Det bryr sig inte högerregeringen om. Bilprovningen ska privatiseras. Sedan 2010 har det varit möjligt att starta privata bilbesiktningar. Intresset för detta har varit litet, men det hindrar inte vår utförsäljande regering.

Nu säljs en tredjedel av Bilprovningen till Opus Group.Företaget kontrolleras av ett holdingbolag i skatteparadiset Cypern. Opus Group har dock inte råd med affären så de får låna halva summan av Bilprovningen.

Vänsterpartiet reagerar starkt mot detta. Så här säger Ulla Andersson, vår ekonomisk-politiska talesperson:

- Regeringen har velat sälja ut stationerna till vilket pris som helst. Nu avyttrar man 70 stationer till ett bolag som inte ens har kapacitet att betala vad det kostar. Det är en oseriös hantering av gemensam egendom.

- Bilprovningen har makten att bestämma vilka bilar som får och inte får köra på våra vägar. Det är ett stort ansvar som inte kan slumpas iväg till vem som helst. Farhågan är nu att det statliga monopolet kommer att ersättas av ett litet och svagt bolag utan förmåga att axla det ansvaret. Med stor sannolikhet kommer fordonsägare se kostnader för sin kontrollbesiktning höjas.

Siv Holma, som är ledamot i Trafikutskottet för Vänsterpartiet, har lämnat in en KU-anmälan mot utförsäljningen av Bilprovningen.

Ett av flera tidigare misslyckanden av högerregeringen är privatiseringen av apoteken, som lett till överetablering i storstädernas innerområden och sämre tillgänglighet och service på landsbygden.

Bloggat: Martin Mobergs betraktelser..., Nicklas Lundström, Bengt Silfverstrand, Röda Berget.

Helsingborgs Dagblads Ingrid Runsten påstår att skolan och vården är exempel på lyckade privatiseringar. Hon väljer alltså att bortse från sådant som ökad segregation inom skolan och lägre personaltäthet inom privatiserad vård. Man kan också tycka att en journalist borde bry sig om att demokratiska fri- och rättigheter som meddelarfrihet och offentlighetsprincip inte gäller inom privatiserade verksamheter. Men även Ingrid Runsten kan se att försäljningen av Bilprovningen är en etiskt tveksam affär.

Åsa Moberg och privata vinstintressen i välfärden

Åsa Moberg tar i Dagens Nyheter strid för privata vinstintressen i välfärden. Hennes argument är de samma som i den artikel i Expressen 2006 där hon kom ut som borgare. Argumenten har inte vunnit i styrka under de sex år som gått sedan hon först formulerade dem.

Hon har två argument för privata vinstintressen i välfärden:

1. Privat vård kan inte vara dålig, åtminstone inte i längden. Så här tänker Åsa Moberg: "Dåliga privata vårdföretag kommer inte att bli stora. Det är bara i offentlig regi som dålig vård kan pågå år efter år."

2. Vinstdrivande välfärdsföretag är tydligen av någon anledning per automatik bättre på att kommunicera med brukare och närstående. I den offentliga välfärden fungerar det däremot så här enligt Åsa Moberg: "Det finns ingen kanal för kommunikation mellan brukare, närstående och politiker, inte heller mellan personalen och politikerna."

Om man inte anser punkt 1 redan vara överbevisad, vilket uppenbarligen inte Åsa Moberg, som säkert noga följer med i diverse massmedia, gör bör hon inse att hennes resonemang bygger på en - som jag ser det - minst sagt naiv "valfrihetsfilosofi". Denna "valfrihet" förutsätter ett ständigt överskott av vårdplatser, alltså att varje brukare ständigt har ett antal vårdplatser och vårdutövare att välja mellan. Hennes resonemang bygger också på att exempelvis våra äldre ska kunna byta boende ungefär som vi byter - låt säga - en sorts tandkräm mot en annan. Riktigt så funkar det ju inte, och det vet nog egentligen Åsa Moberg också. Hoppas jag i alla fall.

Vad gäller punkt två så återstår det för Åsa Moberg att bevisa på vilket sätt det skulle vara enklare för en brukare eller anhörig att påverka ledningen för Attendo eller Carema än politikerna i den lokala socialnämnden. Den borgerligt styrda kommun jag och Åsa Moberg bor i är inte något demokratiskt under, men om så krävs kan vi som bor här kontakta våra lokala politiker. Vi kan faktiskt till och med få en pratstund med självaste kommunalrådet.

Jag har högre tankar om vår representativa demokrati och rösträtt än vad Åsa Moberg har. Enligt henne leder maktskiften inte till något annat än "omorganisationer som endast slumpmässigt resulterar i" förbättringar.

Offentligt driven välfärd måste bli bättre. Generellt behövs ökade resurser (det är möjligt precis på samma sätt som de senaste årens stora skattesänkningar varit möjliga) men också ökat inflytande från brukare, anhöriga och anställda. I det avseendet tvivlar jag på att de stora vinstdrivande vårdbolagen är någon inspirationskälla.

Själv tycker jag att den gemensamt ägda och styrda välfärden är något viktigt, vackert och bra. Vissa saker har vi bestämt oss för att driva gemensamt genom våra demokratiskt valda ombud. När vi använder den gemensamma välfärden är vi inte kunder, det är vi som äger den - vi är medborgare.

Jag skulle vilja att vi utökar det gemensamt ägda och styrda - allmänningen.

Åsa Moberg verkar också ha glömt två små men ack så viktiga ord: meddelarfrihet och offentlighetsprincip.

Åsa Moberg vill inte att vi ser privata vinster i välfärden som en "ideologisk fråga". Texten hon själv producerat är dock rent ideologisk.

Den röda ytan på vissa inom 1970-talsvänstern var tunn. Intresset ljuger aldrig.

Misslyckad högerpolitik?

Högern har grovt räknat två idéer om hur Sverige ska utvecklas: privatiseringar och skattesänkningar.

Dagens Nyheter har undersökt vilken effekt den sänkta arbetsgivaravgiften haft på sysselsättningen. "Reformen" har hittills kostat 51,5 miljarder kronor. Slutsatsen Dagens Nyheter drar av sin undersökning är att de 51,5 miljarderna "inte har skapat några mätbara jobb".

Politiken är alltså misslyckad? Nej, tvärtom. Ok, några jobb blev det inte men de fick ju i alla fall sänkta arbetsgivaravgifter och det är för högern och kapitalet ett mål i sig.

Högerregeringen är kapitalets verkställande utskott. Glöm allt snack om att skapa arbeten eller valfrihet genom att sänka skatter och privatisera vår gemensamma välfärd. Det är dimridåer som läggs ut. Det som sägs vara medel är i själva verket politikens mål.

Privatiseringar genomförs för att öppna nya områden för profit. Kapitalet är privatiseringspolitikens uppdragsgivare, inte gamla, elever eller några andra av välfärdens brukare.

I ett samhälle utan arbetslöshet, eller med väldigt låg arbetslöshet, står arbetarna starka gentemot arbetsköparna. Det är inte ett sådant samhälle högern vill se.

Vi kan peka på ungdomsarbetslöshet, barnfattigdom eller äldreomsorgsskandaler och säga att högerns politik är misslyckad. I själva verket genomför högern målmedvetet och effektivt sin politik: inkomsklyftorna ökar och systemskiftet har gått långt.

Hur bryter vi den här utvecklingen? En rödgrön regering med ett starkt Vänsterparti är en del av lösningen men en bred och folklig rörelse underifrån är vad som krävs. Svenska LO har mycket att lära av Trondheimsmodellen och Folkrörelselinjen.

Bloggat: Alliansfritt Sverige, Homo politicus, Kaj Raving.

Systemskiftet

Sverige är det land med avancerad ekonomi som snabbast nyliberaliserats visar en undersökning av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation. Ett konkret exempel är skolsystemet, som enligt nationalekonomen Jonas Vlachos är ett av världens mest liberala. Järnvägen är ett annat exempel där Sverige är världsledande, inte i att få tågen att gå i tid, men i att avreglera.

Denna politik har genomförts trots att en majoritet av svenska folket är motståndare till privatiseringar. Det enda riksdagsparti som är mot vinster i välfärden är Vänsterpartiet.

Systemskiftet har pågått länge och pågår för fullt. Det räcker nu inte för Vänsterpartiet att säga nej till ytterligare privatiseringar. Vi behöver också utveckla strategier för hur vi ska kunna ta tillbaka det som tagits från oss. Minst lika viktigt är att visa hur vi kan utveckla den offentligt ägda och styrda välfärden.

Läs:
Den liberala revolutionen (SvD 2012-03-24).
Reformerna år för år (SvD 2012-03-24).
Svagt folkligt stöd för privatiseringar (SvD 2012-03-24).

Bloggar: Homo politicus, Olsson betalar.

Böcker:
Sälj hela skiten!
Mikael Nyberg: Det stora tågrånet.

Vänsterpartiet vs Miljöpartiet

Igår var det partiledardebatt i riksdagen. Ingrid Runsten skriver om den i dagens ledare i Helsingborgs Dagblad.

Ingrid Runsten verkar vara en av alla dessa ledarskribenter som likställer förnyelse med att gå åt höger. Alltså skriver hon om Vänsterpartiet: "Men Vänsterpartiet står för samma gamla politiska förenklingar som tidigare, om än i mer tilltalade förpackning."

Vilka politiska förenklingar? Är det att vi vill ta bort vinstintressena ur välfärden? Eller att vi vill ha full sysselsättning som övergripande mål i budgeten? Eller att vi vill minska inkomstklyftorna i Sverige?

En upplysning till Ingrid Runsten: Vänsterpartiet har ny partiordförande, vi har inte bytt partiprogram. Vi är fortfarande ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologiskt grund.

Miljöpartiet tar inte avstånd från privata vinstintressen i välfärden. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att det kommer växa fram en massa trevliga personal- och föräldrakooperativ. De ser inte att det är stora företag som Attendo och Carema som tar över. Den naiviteten var möjligen ursäktlig för ett antal år sedan. Nu däremot måste man vara ideologiskt förblindad om man inte ser vad privatiseringarna leder till.

Gustav Fridolin säger: "Om Vänsterpartiet fått bestämma hade inga nya idéer fått växa fram".

Vilka nya idéer inom välfärden har Carema och Attendo bidragit med? Att väga blöjor är möjligen en ny idé men knappast någon bra idé.

Grundorsaken till privatiseringarna av välfärden är att skapa möjligheter till profit inom nya områden.

Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Vi bör utveckla och utöka inflytande från anställda, brukare och anhöriga inom vår gemensamma välfärd.

För övrigt bör Gustav Fridolin veta att klimat- och miljöfrågor inte är något nytt för Vänsterpartiet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger alltid i topp när Naturskyddsföreningen granskar de politiska partiernas miljöpolitik. I Skåne är faktiskt Vänsterpartiet det bästa miljöpartiet enligt Naturskyddsföreningen. Det beror på att Miljöpartiet valt att styra tillsammans med högern i Region Skåne. Klimat- och miljöengagemanget har fått gett vika för maktintresset. Till exempel står Miljöpartiet bakom de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken i Skåne. Vänsterpartiet har istället lagt motioner om avgiftsfri kollektivtrafik.

En ordentlig klimat- och miljöpolitik kräver att vi omfördelar från privat till gemensamt och att vi utjämnar de ekonomiska klyftorna.

Se även:
Birger Schlaug: Modigt, tydligt och trovärdigt av Sjöstedt
Jonas Sjöstedt under partiledardebatten