Åsa Moberg tar i Dagens Nyheter strid för privata vinstintressen i välfärden. Hennes argument är de samma som i den artikel i Expressen 2006 där hon kom ut som borgare. Argumenten har inte vunnit i styrka under de sex år som gått sedan hon först formulerade dem.
Hon har två argument för privata vinstintressen i välfärden:
1. Privat vård kan inte vara dålig, åtminstone inte i längden. Så här tänker Åsa Moberg: "Dåliga privata vårdföretag kommer inte att bli stora. Det är bara i offentlig regi som dålig vård kan pågå år efter år."
2. Vinstdrivande välfärdsföretag är tydligen av någon anledning per automatik bättre på att kommunicera med brukare och närstående. I den offentliga välfärden fungerar det däremot så här enligt Åsa Moberg: "Det finns ingen kanal för kommunikation mellan brukare, närstående och politiker, inte heller mellan personalen och politikerna."
Om man inte anser punkt 1 redan vara överbevisad, vilket uppenbarligen inte Åsa Moberg, som säkert noga följer med i diverse massmedia, gör bör hon inse att hennes resonemang bygger på en - som jag ser det - minst sagt naiv "valfrihetsfilosofi". Denna "valfrihet" förutsätter ett ständigt överskott av vårdplatser, alltså att varje brukare ständigt har ett antal vårdplatser och vårdutövare att välja mellan. Hennes resonemang bygger också på att exempelvis våra äldre ska kunna byta boende ungefär som vi byter - låt säga - en sorts tandkräm mot en annan. Riktigt så funkar det ju inte, och det vet nog egentligen Åsa Moberg också. Hoppas jag i alla fall.
Vad gäller punkt två så återstår det för Åsa Moberg att bevisa på vilket sätt det skulle vara enklare för en brukare eller anhörig att påverka ledningen för Attendo eller Carema än politikerna i den lokala socialnämnden. Den borgerligt styrda kommun jag och Åsa Moberg bor i är inte något demokratiskt under, men om så krävs kan vi som bor här kontakta våra lokala politiker. Vi kan faktiskt till och med få en pratstund med självaste kommunalrådet.
Jag har högre tankar om vår representativa demokrati och rösträtt än vad Åsa Moberg har. Enligt henne leder maktskiften inte till något annat än "omorganisationer som endast slumpmässigt resulterar i" förbättringar.
Offentligt driven välfärd måste bli bättre. Generellt behövs ökade resurser (det är möjligt precis på samma sätt som de senaste årens stora skattesänkningar varit möjliga) men också ökat inflytande från brukare, anhöriga och anställda. I det avseendet tvivlar jag på att de stora vinstdrivande vårdbolagen är någon inspirationskälla.
Själv tycker jag att den gemensamt ägda och styrda välfärden är något viktigt, vackert och bra. Vissa saker har vi bestämt oss för att driva gemensamt genom våra demokratiskt valda ombud. När vi använder den gemensamma välfärden är vi inte kunder, det är vi som äger den - vi är medborgare.
Jag skulle vilja att vi utökar det gemensamt ägda och styrda - allmänningen.
Åsa Moberg verkar också ha glömt två små men ack så viktiga ord: meddelarfrihet och offentlighetsprincip.
Åsa Moberg vill inte att vi ser privata vinster i välfärden som en "ideologisk fråga". Texten hon själv producerat är dock rent ideologisk.
Den röda ytan på vissa inom 1970-talsvänstern var tunn. Intresset ljuger aldrig.