Är Åsa Romson och Mikael Damberg politisk naiva?

Åsa Romson (MP) och Mikael Damberg (S) reagerade snabbt på Vänsterpartiets konkreta och kloka förslag om en välfärd fri från kommersiella intressen.

Både Åsa Romson och Mikael Damberg vände sig emot att Vänsterpartiet vill ta bort den fria etableringsrätten.

Så här uttalar sig Åsa Romson om etableringsfriheten:

- Jag är besviken på att man i dag 2012 från Vänsterpartiet kan föreslå att man ska gå tillbaka till att inte ha en fri möjlighet för föräldrar att bedriva föräldrakooperativa dagis eller ta över byskolor i ideell eller privat form, utan kommunen ska kunna förbjuda en sådan etablering.

- Vi ställer fullt ut upp på etableringsfriheten. Den har vi slagits för. Den är oerhört grundläggande för att vi ska få en mångfald av aktörer.

Mikael Damberg försvarar etableringsfriheten mer luddigt:

- Man behöver olika alternativ, men måste se till att skattepengarna i första hand går till det de är avsedda för. Men det är klart att vi tycker att det är rimligt att man kan starta skolor om Skolinspektionen ger tillstånd.

Källa: Helsingborgs Dagblad 2012-07-05, se även DN.

Poängen med att avskaffa etableringsfriheten är att vi därmed kan styra välfärden efter behov. Vi får en demokratisk styrning istället för att låta företagens makt styra.

Varken Åsa Romson eller Mikael Damberg kan vara omedvetna om den ojämlikhet vi ser i dagens välfärd, med överetablering på viss platser och bristande resurser på andra. Ett konkret exempel i min närhet är överetableringen av friskolor i Helsingborg. Den påverkar även kringliggande kommuner och bidrar till att Höganäs kommunala gymnasium är hotat.

Gustav Fridolin (MP) har erkänt politisk naivitet i frågan om friskolor. Han menar att det fanns "en politisk naivitet i Sverige brett i politiken" när friskolorna släpptes fria. Till höger om Vänsterpartiet borde han ha sagt.

Jag hoppas att både Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan övervinna den politiska naiviteten. Om Miljöpartiet menar allvar med att de ska bli ett landsbygdsparti får de nog tänka om.

Åsa Romson ska i alla fall ha beröm för att det inte är Vänsterpartiets förslag på hur privata vinster ska förhindras att läcka ut ur välfärden som hon reagerat mot. Mikael Damberg tycks däremot mena att vinststoppet är omöjligt att genomföra.

Ändå baseras Vänsterpartiets förslag bland annat på bolagsformen Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning "som tillkom 2006 efter en proposition av Socialdemokraterna just i syfte att fungera för företag inom välfärdssektorn."

Det är skönt att det finns kloka Socialdemokrater som Bengt Silfverstrand och Daniel Suhonen som berömmer Vänsterpartiets förslag. Roligt också att Birger Schlaug gillar Vänsterpartiets förslag.

Så här skrev Daniel Suhonen på Facebook efter att Vänsterpartiet presenterat sitt förslag:

"Lysande att vänsterpartiet idag presenterar ett förslag som är en tydlig tolkning av innebörden i ordet non profit. Detta är inget förbud mot privat eller kooperativ entreprenörskap eller initiativkraft. Bara ett stopp för vinst som drivkraft. Nu måste de som förespråkar vinst förklara vad som tillförs, vad magiskt det är som sker om företag får ta ut stora vinster ur välfärden."

Jonas Sjöstedt i Malmö och något om vänsterpopulism och annat

Idag har jag och cirka 249 andra varit på Tryckeriet i Malmö och lyssnat på Jonas Sjöstedt. Det var verkligen mäktigt och hoppingivande inför framtiden att vi var så många. Applåderna var många och långa. Vänsterpartiet är verkligen på gång!

Jonas Sjöstedt pekade ut fyra områden där vänstern är helt nödvändig i svensk politik.

1. EU-krisen.
2. Välfärden och högerns privatiseringar.
3. Klimatpolitiken där vår politik är unik och nödvändig eftersom vi till skillnad från Miljöpartiet har en radikal fördelningspolitik.
4. Arbetsmarknaden där vi är partiet som står upp för arbetarnas rättigheter och arbetets värde.

En av Jonas Sjöstedts stora styrkor är att han lyckas koppla samman olika politiska frågor till en sammanhållen berättelse om ett annat och bättre samhälle. Jag tycker också mycket om hans resonerande och lågmälda men samtidigt skarpa och tydliga sätt att uttrycka sig.

Jonas sa också många kloka saker om Vänsterpartiet som organisation. Vi måste bli starkare och vi måste bli mer av ett aktionsparti. Han framhöll nederländska Socialistiska partiet som ett positivt och eftersträvansvärt exempel.

Jonas sa: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det gäller nu att vi lyckas utnyttja detta tillfälle.

Vi ska givetvis göra allt vi kan för att byta regering och politik 2014. Men jag menar att det också är viktigt att vi tänker längre än så. Avgörande nu är att vi gör allt för att utveckla vår egen politik och vår egen organisation. Liksom Jonas Fogelqvist menar jag att det nu är hög tid att vi på allvar lossar "förtöjningarna till moderskeppet" Socialdemokratin.

Vi ska bli det folkligt radikala partiet i svensk politik. Det visar vi genom tydliga och spektakulära manifestationer som när Vänsterpartiet i Umeå konkret visar inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi kan också lära oss av exempelvis Förbundet Allt åt allas uppmärksammade överklassafari till Solsidan. Vi ska också vara det parti som protesterar mot orimliga löner och förmåner.

Vi måste lära oss att prioritera. Om vi ska prioritera det utomparlamentariska och utåtriktade arbetet kan vi tvingas att nedprioritera det parlamentariska arbetet. Vänsterpartiet Landskrona har valt att satsa på arbetet i fullmäktige och utomarlamentariskt arbete och har därför valt att inte ta alla kommunalpolitiska platser de kunnat få. Bra tänkt tycker jag. Vi kan lära av nederländska Socialistiska partiet vars partiföreningar inte ställer upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.

Vi måste bli bättre på att visa upp och vara stolta över våra styrkor. Vi borde till exempel stolt berätta hur många kvinnor vi har i vår partistyrelse. Vi måste tänka långsiktigt och ta tillvara på och lyfta fram våra begåvningar. De är vår framtida ledning.

Själv funderar jag över hur en positiv och bra vänsterpopulism skulle se ut. Med ordet populism menar jag en folkligt radikal politik, en vänsterpolitik som, med Daniel Suhonens ord, "lyckas kanalisera folkets vrede".

Efter att ha läst om det högerextrema partiet Jobbik i Ungern är jag än mer övertygad om att det är i den riktningen Vänsterpartiet bör gå. Risken är annars stor att folket vrede inte riktas uppåt utan nedåt, mot "den andre". Det är vi, inte de högerextrema, som ska ha örat mot marken, leva och verka "bland tuvor, gräsrötter och ogräs".

Jag har lånat hem och ska läsa om Bim Clinells bok De hunsades revansch som, om jag minns rätt, tydligt visar hur franska Front national lyckades mobilisera för att vänstern inte gjorde sitt jobb, inte fanns i folks vardag.

Till sådant som att se bortom valet 2014 och inte göra det till den allt avgörande frågan, vänsterns relation till Socialdemokratin, nödvändigheten av att fokusera på vår egen organisation och politik och vad vänsterpopulism kan eller bör vara återkommer jag.

Tre intervjuer med Jonas Sjöstedt: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.

Det kan bli riktigt bra det här!

Ida Gabrielsson intervjuas i Sydsvenskan och säger mycket klokt. Vänsterpartiet ska inte vara ett parti för "Stockholms akademiska vänsterkretsar", vi ska vara ett folkligt parti. Redan C. H. Hermansson uppmärksammade frågan om "the establishment", se Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Jämför också gärna med Daniel Suhonens artikel "Populist - javisst".

Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".

Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".

Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".

Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.

Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".

Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.

Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.

Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:

"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."

I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:

"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."

Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.

Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1