tisdag 31 januari 2012

Jonas Sjöstedt i Malmö och något om vänsterpopulism och annat

Idag har jag och cirka 249 andra varit på Tryckeriet i Malmö och lyssnat på Jonas Sjöstedt. Det var verkligen mäktigt och hoppingivande inför framtiden att vi var så många. Applåderna var många och långa. Vänsterpartiet är verkligen på gång!

Jonas Sjöstedt pekade ut fyra områden där vänstern är helt nödvändig i svensk politik.

1. EU-krisen.
2. Välfärden och högerns privatiseringar.
3. Klimatpolitiken där vår politik är unik och nödvändig eftersom vi till skillnad från Miljöpartiet har en radikal fördelningspolitik.
4. Arbetsmarknaden där vi är partiet som står upp för arbetarnas rättigheter och arbetets värde.

En av Jonas Sjöstedts stora styrkor är att han lyckas koppla samman olika politiska frågor till en sammanhållen berättelse om ett annat och bättre samhälle. Jag tycker också mycket om hans resonerande och lågmälda men samtidigt skarpa och tydliga sätt att uttrycka sig.

Jonas sa också många kloka saker om Vänsterpartiet som organisation. Vi måste bli starkare och vi måste bli mer av ett aktionsparti. Han framhöll nederländska Socialistiska partiet som ett positivt och eftersträvansvärt exempel.

Jonas sa: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det gäller nu att vi lyckas utnyttja detta tillfälle.

Vi ska givetvis göra allt vi kan för att byta regering och politik 2014. Men jag menar att det också är viktigt att vi tänker längre än så. Avgörande nu är att vi gör allt för att utveckla vår egen politik och vår egen organisation. Liksom Jonas Fogelqvist menar jag att det nu är hög tid att vi på allvar lossar "förtöjningarna till moderskeppet" Socialdemokratin.

Vi ska bli det folkligt radikala partiet i svensk politik. Det visar vi genom tydliga och spektakulära manifestationer som när Vänsterpartiet i Umeå konkret visar inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi kan också lära oss av exempelvis Förbundet Allt åt allas uppmärksammade överklassafari till Solsidan. Vi ska också vara det parti som protesterar mot orimliga löner och förmåner.

Vi måste lära oss att prioritera. Om vi ska prioritera det utomparlamentariska och utåtriktade arbetet kan vi tvingas att nedprioritera det parlamentariska arbetet. Vänsterpartiet Landskrona har valt att satsa på arbetet i fullmäktige och utomarlamentariskt arbete och har därför valt att inte ta alla kommunalpolitiska platser de kunnat få. Bra tänkt tycker jag. Vi kan lära av nederländska Socialistiska partiet vars partiföreningar inte ställer upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.

Vi måste bli bättre på att visa upp och vara stolta över våra styrkor. Vi borde till exempel stolt berätta hur många kvinnor vi har i vår partistyrelse. Vi måste tänka långsiktigt och ta tillvara på och lyfta fram våra begåvningar. De är vår framtida ledning.

Själv funderar jag över hur en positiv och bra vänsterpopulism skulle se ut. Med ordet populism menar jag en folkligt radikal politik, en vänsterpolitik som, med Daniel Suhonens ord, "lyckas kanalisera folkets vrede".

Efter att ha läst om det högerextrema partiet Jobbik i Ungern är jag än mer övertygad om att det är i den riktningen Vänsterpartiet bör gå. Risken är annars stor att folket vrede inte riktas uppåt utan nedåt, mot "den andre". Det är vi, inte de högerextrema, som ska ha örat mot marken, leva och verka "bland tuvor, gräsrötter och ogräs".

Jag har lånat hem och ska läsa om Bim Clinells bok De hunsades revansch som, om jag minns rätt, tydligt visar hur franska Front national lyckades mobilisera för att vänstern inte gjorde sitt jobb, inte fanns i folks vardag.

Till sådant som att se bortom valet 2014 och inte göra det till den allt avgörande frågan, vänsterns relation till Socialdemokratin, nödvändigheten av att fokusera på vår egen organisation och politik och vad vänsterpopulism kan eller bör vara återkommer jag.

Tre intervjuer med Jonas Sjöstedt: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.

2 kommentarer:

  1. Men är verkligen partiets problem att vi ses som för lite populister? Går väljare runt och väger mellan SD och V och tycker att V verkar vara tråkiga räknenissar? Jag har inte sett några siffror (varför görs aldrig några vettiga opinionsundersökningar av t.ex. framtidskommisionen?) åt endera hållet men det svarar inte mot mina egna erfarenheter. En betydligt vanligare reaktion är snarare av typen "Ja, det låter fint men det är ju helt orealistiskt, det har vi aldrig råd med!". Väldigt orättvist såklart, eftersom vi åtminstone numera har väl genomarbetade budgetförslag. Men jag tror ändå det är *trovärdighet* i bred bemärkelse vi måste satsa på snarare än populism. Märk t.ex. hur Jonas ofta trycker på att om man hamnar i Greklands-sitsen med stora skulder är vänsterpolitik helt omöjlig. När jag ändå klagar :) är inte problemet snarare att vi inte klarar av att sammanfoga utomparlamentariskt och parlamentariskt arbete? Att vi står svarslösa på *hur* vi vill genomföra det vi talar om på torgmöten och flygblad? Finns lite av en ganska tröttsam antiparlamentarisk tendens som jag tror är i längden lika destruktiv som att tro att det bara är i avfallsnämnden i Toteboda som politik händer...

    SvaraRadera
  2. Hej Anders!
    Tack för kommentaren! Ordet populism är kanske fel för det jag är ute efter, men jag återkommer i frågan. Jag har inte tänkt färdigt. Det jag egentligen är ute efter är framför allt sådant som våra arbetssätt, att vi ska finnas i människors vardag ungefär som nederländska Socialistiska partiet verkar göra. Jag vill också att vi blir mer av ett lyssnande och undersökande parti. Trovärdigheten är avgörande. Det finns två saker jag tror vi måste tänka på: 1. Ett dåligt genomtänkt förslag kan sänka trovärdigheten för oss i många andra frågor. 2. Vi måste kunna dela upp våra förslag och visioner i flera steg och på så vis öka trovärdigheten och kunna visa att det är genomförbart. Det är säkert så att det finns en tröttsam och förutsägbar utomparlamentarism. Men tänk också på detta: 1. På många orter bedrivs inget utomparlamentariskt arbete överhuvudtaget. 2. Vi måste finna nya sätt att arbeta politiskt, strategidokumentet tar upp sådant.

    SvaraRadera