De bästa argumenten för och emot finns samlade på Thaher Pelaseyeds blogg (missa inte kommentarerna!) samt på bloggen Homo Politicus.
Ruzica Stanojevic, distriktsordförande i Vänsterpartiet Skåne, skriver i ledaren i interntidningen Menander 2011 : 6 att hon "gått från att vara försiktigt positiv till att vara väldigt tveksam". Tyvärr finns inte texten på nätet.
Ruzica argumenterar emot delat ledarskap med Miljöpartiet som avskräckande exempel. Om jag förstår Ruzica rätt så menar hon att delat ledarskap riskerar att leda till att vi får en kvinna som hamnar i skuggan av en man samt till att vi blir ett toppstyrt parti.
Även Lars Ohly har varnat för att delat ledarskap kan leda till att vi blir ett mer toppstyrt parti. Se till exempel talet han höll på Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar. Partistyrelsen varnade också för toppstyrning när de sa nej till delat ledarskap.
Argumenten har bemötts bra av andra men jag drar dem här igen. Delat ledarskap behöver inte innebära mer toppstyrning om vi inte vill ha det. Två partiledare behöver inte ges större befogenheter eller beslutanderätt än vad en har. Socialdemokraterna och Moderaterna är bägge exempel på toppstyrda partier med en partiledare. Visst kan två partiledare bli ett sammansvetsat par som blir betydelsefulla i partistyrelsen och verkställande utskottet, men samma sak kan hända med en partiordförande och en vice ordförande eller med en partiordförande och en partisekreterare eller någon annan konstellation.
Delat ledarskap behöver heller inte med någon sorts automatik leda till att kvinnan hamnar i skuggan av en man. Ruzica menar att Åsa Romson är totalt frånvarande. Jag gissar att Åsa Romson kommer synas mer framöver och om Miljöpartiet vill göra henne mer synlig bör de föra fram henne mer i debatterna. Om vi tittar på den förra ledarduon i Miljöpartiet var det väl snarast Maria Wetterstrand som lyste starkast. Hon växte in i sin uppgift.
Alltså - delat ledarskap går mycket väl att kombinera med det kollektiva ledarskap vi vill ha i Vänsterpartiet och delat ledarskap behöver givetvis inte innebära att en kvinna hamnar i skuggan av en man. Det innebär däremot att vi vet att vi alltid får minst en kvinna i vår yttersta ledning.
Ruzica hävdar också att det förs diskussioner i Vänsterpartiet om huruvida "vår feministiska profil bör stärkas eller tonas ner". Jag har inte sett några sådana diskussioner. Tvärtom tycker jag det verkar som att vi är överens om att vår feministiska profil ska stärkas. Detta framgår till exempel av det av partistyrelsen antagna strategidokumentet.
Ruzica tonar också ned betydelsen av att diskutera personfrågor. Det har hon gjort tidigare också. Jag tycker inte det är bra. Personfrågor och organisatoriska frågor är politiska. Vi måste öppet och kamratligt kunna argumentera för och emot olika kandidater till ledande positioner. Jag tycker att vi bör vara glada och stolta över vår öppna process och goda partiledarkandidater. Att närmare 500 personer kom till Moriskan i Malmö för att lyssna på våra partiledarkandidater tyder på att intresset för vem eller vilka som väljs till partiledare i Vänsterpartiet är stort. Det ser också märkligt ut när Ruzica vill tona ned betydelsen av personfrågor när hon själv argumenterat för Rossana Dinamarca och mot Jonas Sjöstedt.
Jag hoppas också på att den öppenhet vi sett inför valet av partiordförande kommer finnas även på lokal- och distriktsnivå i Vänsterpartiet.
Men åter till frågan om delat ledarskap eller inte. Den är inte enkel. Jag har själv inte lyckats bestämma mig ännu men har gått från att vara övervägande negativ till att vara försiktigt positiv. Jag hoppas alla kongressombuden läser igenom argumenten för och emot.
För övrigt anser jag att Menander borde kompletteras - och kanske på sikt ersättas - med att allt material i den läggs ut på Vänsterpartiet Skånes hemsida med möjlighet till RSS-bevakning.