Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
Visar inlägg med etikett Kongressen 2012. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kongressen 2012. Visa alla inlägg
torsdag 12 januari 2012
söndag 8 januari 2012
Fjärde kongressdagen
Kongressens fjärde och sista dag är avslutad. Vad jag förstår har det varit en alldeles extraordinär kongress. Jag är glad och känner stor tillförsikt inför framtiden. Det viktigaste tror jag är uppnått: Vänsterpartiet går taggat och enat från kongressen, strategidokumentet är antaget, en ny ledning är tillsatt och en rad goda beslut har fattats. Goda förutsättningar för en Vänster för framtiden!
Idag har bland annat följande beslut fattats:
Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.
Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.
Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.
Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.
Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.
Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.
De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."
Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:
"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."
Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.
Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.
Vårt mål är den demokratiska socialismen!
Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt Silverstrand, Birger Schlaug, DN 1, DN 2, DN 3, Ekot, Expr 1, Expr 2, Fredrich Legnemark, GP 1, GP 2, Gudrun Schyman, HD, Huddingeperspektiv, Jonas Sjöstedt, Kjell Hanseklint, Kommunalarbetaren, Rapport, Rosas blogg, SvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5, Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör
Idag har bland annat följande beslut fattats:
Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.
Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.
Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.
Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.
Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.
Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.
De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."
Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:
"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."
Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.
Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.
Vårt mål är den demokratiska socialismen!
Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt Silverstrand, Birger Schlaug, DN 1, DN 2, DN 3, Ekot, Expr 1, Expr 2, Fredrich Legnemark, GP 1, GP 2, Gudrun Schyman, HD, Huddingeperspektiv, Jonas Sjöstedt, Kjell Hanseklint, Kommunalarbetaren, Rapport, Rosas blogg, SvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5, Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör
Etiketter:
IT,
Jonas Sjöstedt,
Kongressen 2012,
Partiskatt,
Vänsterpartiet
lördag 7 januari 2012
Tredje kongressdagen
Även denna dag har jag suttit klistrad framför datorn och följt Vänsterpartiets kongress. Det blev dock inte lika sent denna dag eftersom kongressdelegaterna ikväll är på en välförtjänt kongressfest. Hoppas de har riktigt, riktigt roligt och trevligt!
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Etiketter:
Aron Etzler,
Birger Schlaug,
Busi Dimitriu,
Kongressen 2012,
Ruzica Stanojevic,
Vänsterpartiet
fredag 6 januari 2012
Andra kongressdagen
Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
Första kongressdagen
Första kongressdagen är avslutad. Lars Ohly inledde med ett fantastiskt bra tal. Det finns att se på YouTube. Sedan följde debatt och beslut kring delat partiledarskap samt strategidokumentet. Bra beslut fattades tycker jag.
1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.
2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.
3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?
En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.
Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!
1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.
2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.
3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?
En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.
Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!
Etiketter:
Delat partiledarskap,
Kongressen 2012,
Strategidokumentet,
Vänsterpartiet
torsdag 5 januari 2012
Vänsterpartiets berättelse
Jag har funderat en del på vad Vänsterpartiet är för parti och hur jag vill att Vänsterpartiet ska vara. Eftersom jag bara varit medlem sedan 2010 och är aktiv i en liten partiförening är mina insikter, insyn och utblickar begränsade. Men jag tog politiskt ställning för socialismen när jag gick på gymnasiet, det är nu drygt 20 år sedan. Jag har röstat på VPK/Vänsterpartiet i samtliga val sedan dess bortsett från när jag röstade på Kommunal vänster i två kommunval i Mariestad och på Kulturradikalerna i ett kommunval i Lund.
Att jag gick med 2010 berodde på flera saker. Jag insåg att det i längden är ohållbart för en socialist att vara oorganiserad. Det är ju nu ganska många år sedan jag slutade vara aktiv i Folket i Bild/Kulturfront. Jag ville också engagera mig någonstans där jag fick lära mig om och ägna mig åt praktisk, vardaglig politik. När jag då läste Vänsterpartiets partiprogram och gillade vad jag läste tyckte jag att det var dags att bli medlem. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag känner mig hemma i Vänsterpartiet, jag har lärt mig massor och lär mig fortfarande mycket nytt hela tiden.
Jag läste inte enbart partiprogrammet utan även andra partidokument. Jag började prenumerera på Flamman och läste Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångs historier från Norge och Nederländerna. Aron Etzlers ledare och hans bok hade en effekt på mig som liknade när jag som ung började läsa Jan Myrdal. Jag blev peppad och såg nya saker.
Ytterligare en anledning var att jag ville bidra till att byta regering och politik i valet 2010. Det jag såg ske med Sverige gjorde mig förbannad, rädd och ledsen. För mig var det rödgröna samarbetet något positivt. Det blev sedan inte bra, men grundtanken var jag- och är fortfarande - för.
Valförlusten 2010 och Socialdemokratins kris är - menar jag - vänsterns och arbetarrörelsens kris. Det handlar inte främst om Håkan Juholt eller ens om det rödgröna samarbetet. Det rödgröna samarbetet blev fel eftersom det byggdes uppifrån, vi fick aldrig någon rödgrön rörelse, för många uppgörelser gjordes in i det sista i slutna rum och de rödgröna vågade aldrig utmana högerns berättelse om samhället. De politiska skillnaderna blev för små. Redan där syntes Socialdemokratins kris. De mäktade inte med att formulera sin egen politik utan förhöll sig istället till högerns. Den läxan verkar de ännu inte lärt.
Vi vänsterpartister känner oss nu optimistiska. Det är rätt och riktigt. Vi har kommit en bit på väg i vårt utvecklingsarbete.
En anledning till att jag förordar Jonas Sjöstedt som partiledare är att han förklarar Vänsterpartiets politik på ett sätt jag gillar. När han berättar om hur miljö- och klimatpolitik hänger ihop med en politik för jämlikhet ser jag hur en helt ny politisk berättelse börjar formuleras. Den vill jag vara med och formulera och sprida. Jonas Sjöstedt pratar också om Vänsterpartiet som organisation på ett nytt sätt.
Nu var inte detta blogginlägg tänkt som ännu ett argumenterande för vissa personer. Men samma hoppfulla känsla inför politiken som Jonas Sjöstedt ger mig kände jag när jag läste vad Aron Etzler vill göra som partisekreterare.
Jag tycker att det är viktigt att Vänsterpartiet nu bygger ett nytt självförtroende samtidigt som vi intar en prövande och självkritisk hållning till vår politik och organisation.
Därför kan jag känna viss tveksamhet inför den uppblossade debatten kring sex timmars arbetsdag. Anledningen är inte att jag är emot en arbetstidsförkortning. Men jag tycker det är svårt att förhålla sig till frågan utan att veta mer hur strategin för att nå fram ska se ut. Om det är som det skrivs i denna artikel att Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson står för en annan strategi än Rossana Dinamarca tycker jag det vore olyckligt om de olika strategierna ska göras till personfrågor. Antingen hade vi inför kongressen fört ordentliga diskussioner kring olika strategier och sedan beslutat vilken vi väljer på kongressen eller så ger vi partistyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi. Ytterligare ett alternativ är att vi på kongressen 2012 beslutar om vilken strategi som är den riktiga.
Det är också viktigt att vi inser att en fråga som sex timmars arbetsdag ska passa in i en heltäckande politik, i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut. Arbetstidsförkortning ska fungera tillsammans med och sättas i relation till sådant som: en radikal klimat- och miljöpolitik, höjda löner för lågavlönade, bättre arbetsvillkor (slut på delade turer och varannan helg), ökad personaltäthet, rätt till heltid, ökade resurser till offentlig sektor, utbyggnad av välfärden...
Det kan kanske vara så att sex timmars arbetsdag blivit en viktig symbolfråga för oss i Vänsterpartiet. Det är säkert en viktig fråga men sex timmars arbetsdag är inte målet med vår politik. Målet med vår politik är en demokratisk och jämställd socialism. Frågan om sex timmars arbetsdag hänger också samman med vår syn på arbete. Vi vill att arbetet ska präglas av glädje, personlig utveckling och demokratiska villkor. Arbetet är något gott. Det finns också mängder av värdefulla arbetsuppgifter att utföra som nu inte utförs.
På samma sätt som kanske diskussionerna kring om vi måste ha en kvinnlig partiordförande kanske sättet att behandla och reagera på frågan om sex timmars arbetsdag beror på att vi har en dåligt utvecklad diskussion kring socialism och en verkligt systemkritisk eller systemöverskridande politik som utmanar kapitalismen (strukturreformer).
Vi behöver visioner i politiken, vi behöver mål på kort, medellång och lång sikt. Jag ser gärna att vi driver arbetstidsförkortning men då behöver vi en strategi och vi behöver sätta frågan i relation till annat. Vi behöver en sammanhållen berättelse och en trovärdig politik. Vad som är trovärdigt avgörs till största delen av politiska maktförhållanden. Jag är inte insatt i frågan men åtminstone jag är inte i nuläget redo att avgöra vilken strategi som är realistisk eller vilken prioritet frågan ska ha.
Men jag är övertygad om att vi kan få sex timmars arbetsdag att ingå i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut - ett jämlikt, jämställt och klimatsmart Sverige med full sysselsättning, en välfärd i toppklass, fördjupad, utökad och utvecklad demokrati. Alltså ett människovärdigare land där kapitalets makt minskar och folkets makt ökar.
Åter till det rödgröna samarbetet. Lars Ohly har sagt att en av hans främsta insatser som partiledare varit "att han fått partiet att göra upp med inställningen att stå vid sidan av och kräva allt-eller-inget". Det tycker jag vi ska hålla fast vid. Vi ska vara hårda förhandlare och vi ska inte kompromissa om vad som helst men vi ska tydligt visa att vi är ett parti som vill vara med och styra och vi ska ta vårt ansvar för att såväl regering som politik byts ut 2014. Bästa sättet att ta det ansvaret i nuläget är att vi utvecklar vår organisation och politik och att vi inte stänger några dörrar för eventuella samarbeten redan nu.
Åter till berättelsen. Den består av vår politik men också av vår organisation och vår kommunikation. Arbetarrörelsens kris tror jag grundas i att folkrörelsetanken och folkrörelsepraktiken urvattnats. Därför tycker jag att det av partistyrelsen antagna strategidokumentet och det av Vänsterpartiets framtidskommission framtagna slutdokumentet är viktiga. De visar på en annan väg att gå än PR-trick, think-tanks och politikerbroilers. Jag tycker också att vi ska fortsätta studera det nederländska Socialistiska partiet men kanske i ännu högre utsträckning svensk folk- och arbetarrörelsehistoria. Jag menar inte att vi ska kopiera historiska exempel eller exempel från andra länder men vi kan lära av dem. Vi kan bygga ett verkligt modernt feministiskt och socialistiskt parti.
Politiken och organisationen hänger ihop. Vi behöver en effektiv organisation för att föra ut vår politik. Men minst lika viktigt är det att det är med hjälp av en undersökande, lyssnande och verkligt demokratisk och öppen organisation som vi formulerar den bästa politiken. Politik, organisation och praktik hör intimt samman.
Jag ser ljust på Vänsterpartiets framtid. Under den kommande kongressen ska vi välja goda företrädare, diskutera brett och med högt i tak samt fatta en mängd viktiga beslut. Detta ska vi göra med stolthet och glädje samtidigt som vi inser att Vänsterpartiet, vänstern i stort och arbetarrörelsen, är i kris. Vi måste vara nyfikna, förändringsvilliga och ödmjuka.
Länkar:
Rossana Dinamarca: Jag vill förändra samhället i grunden
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Hög tid att arbetstiden sänks för alla svenskar"
Birger Schalug: S och MP borde ha lyssnat mer på Lars Ohly
Johan Ehrenberg: Fridolin trixar för att slippa 6 timmarsdagen
Jenny Bengtsson: 6 timmars arbetdag - en klassfråga väl värd att väcka
Petter Larsson: Mr 12 procent?
Carina Högstedt: Därför är det nödvändigt med delat V-ledarskap
Etiketter:
Kongressen 2012,
Vänsterpartiet
onsdag 4 januari 2012
Jonas Wikström
Jag har nominerat Jonas Wikström till partistyrelsen. Det har jag gjort eftersom han skrivit många kloka texter om Vänsterpartiets kris och framtid. I Vänsterpartiets eftervalsdebatt medverkade han med texten "Tio punkter för ett framtida Vänsterparti". Jonas Wikström skriver i Flamman. På hans blogg hittar du mängder med skarpa analyser och bra förslag. Jag tror han har mycket att bidra med i partistyrelsen.
Så här presenterar sig Jonas Wikström:
Född: 1976
Sysselsättning: Marknadsansvarig
Medlemskap sedan: 1992
BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND
35 år, bor i Stockholm, jobbar som marknadsansvarig på Jusektidningen, innan dess upplageansvarig på Flamman i flera år. Varit ordförande för Uppsaladistriktet, suttit i ungdomsförbundets programkommitté mm. Inga partiuppdrag de senaste åren. Utbildad statsvetare.
VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?
Maximera det politiska utfallet i varje givet läge, inte bara önska sig andra lägen. Bygga på befintliga styrkor, inte bara önska sig nya. Sätta bättre mål och fokusera på att vinna frågor, inte bara markera ståndpunkt. Leda genom att entusiasmera! Lägga grunden för ett sammanhållet men politiskt öppet rödgrönt alternativ i valet 2014. Börja vinna val igen till varje pris. Se också http://jonaswikstrom.blogspot.com/2010/10/10-punkter-for-ett-battre-v.html
VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?
Strategi, taktik, opinionsbildning, varumärke, kommunikation.
Läs:
Samtliga kandidatpresentationer
Så här presenterar sig Jonas Wikström:
Född: 1976
Sysselsättning: Marknadsansvarig
Medlemskap sedan: 1992
BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND
35 år, bor i Stockholm, jobbar som marknadsansvarig på Jusektidningen, innan dess upplageansvarig på Flamman i flera år. Varit ordförande för Uppsaladistriktet, suttit i ungdomsförbundets programkommitté mm. Inga partiuppdrag de senaste åren. Utbildad statsvetare.
VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?
Maximera det politiska utfallet i varje givet läge, inte bara önska sig andra lägen. Bygga på befintliga styrkor, inte bara önska sig nya. Sätta bättre mål och fokusera på att vinna frågor, inte bara markera ståndpunkt. Leda genom att entusiasmera! Lägga grunden för ett sammanhållet men politiskt öppet rödgrönt alternativ i valet 2014. Börja vinna val igen till varje pris. Se också http://jonaswikstrom.blogspot.com/2010/10/10-punkter-for-ett-battre-v.html
VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?
Strategi, taktik, opinionsbildning, varumärke, kommunikation.
Läs:
Samtliga kandidatpresentationer
Etiketter:
Flamman,
Jonas Wikström,
Kongressen 2012,
Partistyrelsen,
Vänsterpartiet
Tobias Smedberg
Tobias Smedberg är en av de jag nominerat till Vänsterpartiets partistyrelse. Tyvärr fanns han inte med i valberedningens förslag. Anledningen till att jag nominerade honom var att jag tycker att han kom med goda bidrag till Vänsterpartiets eftervalsdebatt.
Två av hans texter finns med i Socialistisk Debatt nummer 197. Tobias Smedberg är PR-konsult. I artikeln "Naivt tro vänstern kan äga nog medier för att få ut budskap" visar han hur vi genom smartare utspel kan få uppmärksamhet för vår politik även i borgerliga media. Det är något vi måste lära oss. Läs också hans artikel "Snabba förslag, lyhördhet och utomparlamentarisk uthållighet". Jag tror hans kunskaper skulle vara värdefulla i partistyrelsen.
Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till partistyrelsen:
Född: 1978
Sysselsättning: PR-konsult och småföretagare
Medlem sedan: 2001
BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND
33 år, Värmdö. Grundare till Sveriges första värderingsdrivna pr-byrå Agenda PR. Hjälper där organisationer, fackförbund och företag att bilda opinion och påverka samhällsdebatter. Har uppdrag för t ex Global Rättvisa, TCO, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga med flera. Var tidigare ordförande för Sveriges största studentorganisation, SFS. Är suppleant i Storstockholms distriktsstyrelse, styrelseledamot i Värmdö partiförening. Sammankallande i Storstockholms miljö- och klimatutskott.
VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?
Partistyrelsens viktigaste uppgift på kort sikt är att leda oss till ett regeringsskifte i nästa val. För att lyckas måste partiet gå från att uppfattas som ett nej-sägar parti till att vara en positiv förändringskraft. Vi ska bygga förtroende genom att inte bara visa långsiktiga visioner, utan också fullt trovärdiga förslag på hur vi ska ta de första stegen i rätt riktning. PS behöver prioritera i verksamheten så vi kan ägna energi åt att bli mer synliga och relevanta i människors vardag.
VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?
Jag vill arbeta med att styra vår verksamhet och politiska inriktning så att vi kan öka partiets förtroende bland medborgare. Jag vill bidra med de erfarenheter jag har från att i rollen som pr-konsult ha hjälpt allt från små ideella organisationer till stora företag att bli relevanta och synliga i olika samhällsdebatter. Vi står utan de tankesmedjor och yttre stödaktörer som högern har, därför vill jag att vi inom vårt eget parti utvecklar en starkare opinionsbildande funktion.
VARFÖR VILL DU ARBETA MED DESSA FRÅGOR OCH HUR?
Vi måste återupprätta förtroendet hos allmänheten för att få ökat mandat att på allvar förändra samhället. Vi måste göra vår politik mer begriplig för människor utanför partiet. PS kan arbeta fram en central funktion vars uppgift är att ta fram opinionsbildande material som låter oss i vänstern rikta uppmärksamheten åt vår egen politik, både lokalt och nationellt. Varför inte börja ett sådant arbete genom att initiera landets största dialog om välfärd?
Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till programkommissionen:
VAD HAR DU FÖR POLITISKA OCH/ELLER ANDRA KOMPETENSOMRÅDEN? VAD KAN DU TILLFÖRA PROGRAMKOMMISSIONEN?
Jag har i sju år arbetat som rådgivare inom politisk påverkan och opinionsbildning. Jag hoppas att jag kan tillföra kompetens att översätta politiska visioner till ett sammanhang som blir begripligt och relevant i människors vardag. De sakpolitiska områden jag främst arbetat med är högre utbildning och forskning, miljö- och klimatpolitik, kollektivavtalsfrågor, transporter, apotek, funktionshinder, antidiskriminering
och vissa internationella frågor som handelsavtal och ockuperade områden.
VILKA FRÅGOR ANSER DU ÄR VIKTIGA ATT ARBETA MED I PROGRAMKOMMISSIONEN? MOTIVERA.
En viktig utmaning för programkommissionen är att omsätta socialistiska teorier i ett för det moderna samhället relevant sammanhang. Våra program behöver fokusera mer på hur ett nutida socialistiskt samhälle bör se ut och hur vi kan uppnå detta, och mindre på hur allt gått snett i tidigare led. Våra programtexter bör inledas vilken politik vi företräder, inte med vilken politik vi motsäger oss. Politik för hållbarhet och full sysselsättning bör få stort utrymme i den moderna vänsterns program.
HUR VILL DU ATT ARBETET MED PROGRAMFRÅGOR I VÄNSTERPARTIET SKA BEDRIVAS?
Ett modernt Vänsterparti måste vara mer ett lyhört och inlyssnande parti. Vår politik måste utvecklas i en relation med både de som är medlemmar och de som står utanför partiet. Programfrågor behöver behandlas än mer i rådslag med våra medlemmar, med våra väljare och med kunniga aktörer som står utanför vårt parti. Framtidskommissionens regionala träffar kan vara en inspirationskälla också för programkommissionen.
Läs:
Vänsterkongressens fem hetaste debatter - Aron Etzler är favorit som partisekreterare
Socialistisk Debatt nummer 197
Sjöstedt är en valvinnare
Aron Etzler: Varje sten måste vändas
Samtliga kandidatpresentationer
Två av hans texter finns med i Socialistisk Debatt nummer 197. Tobias Smedberg är PR-konsult. I artikeln "Naivt tro vänstern kan äga nog medier för att få ut budskap" visar han hur vi genom smartare utspel kan få uppmärksamhet för vår politik även i borgerliga media. Det är något vi måste lära oss. Läs också hans artikel "Snabba förslag, lyhördhet och utomparlamentarisk uthållighet". Jag tror hans kunskaper skulle vara värdefulla i partistyrelsen.
Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till partistyrelsen:
Född: 1978
Sysselsättning: PR-konsult och småföretagare
Medlem sedan: 2001
BESKRIV KORTFATTAT VEM DU ÄR OCH DIN BAKGRUND
33 år, Värmdö. Grundare till Sveriges första värderingsdrivna pr-byrå Agenda PR. Hjälper där organisationer, fackförbund och företag att bilda opinion och påverka samhällsdebatter. Har uppdrag för t ex Global Rättvisa, TCO, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga med flera. Var tidigare ordförande för Sveriges största studentorganisation, SFS. Är suppleant i Storstockholms distriktsstyrelse, styrelseledamot i Värmdö partiförening. Sammankallande i Storstockholms miljö- och klimatutskott.
VAD ANSER DU ATT DEN KOMMANDE PARTISTYRELSEN SKA HA FÖR POLITISKA OCH ORGANISATORISKA UPPGIFTER?
Partistyrelsens viktigaste uppgift på kort sikt är att leda oss till ett regeringsskifte i nästa val. För att lyckas måste partiet gå från att uppfattas som ett nej-sägar parti till att vara en positiv förändringskraft. Vi ska bygga förtroende genom att inte bara visa långsiktiga visioner, utan också fullt trovärdiga förslag på hur vi ska ta de första stegen i rätt riktning. PS behöver prioritera i verksamheten så vi kan ägna energi åt att bli mer synliga och relevanta i människors vardag.
VILKA FRÅGOR VILL DU ARBETA MED I PARTISTYRELSEN?
Jag vill arbeta med att styra vår verksamhet och politiska inriktning så att vi kan öka partiets förtroende bland medborgare. Jag vill bidra med de erfarenheter jag har från att i rollen som pr-konsult ha hjälpt allt från små ideella organisationer till stora företag att bli relevanta och synliga i olika samhällsdebatter. Vi står utan de tankesmedjor och yttre stödaktörer som högern har, därför vill jag att vi inom vårt eget parti utvecklar en starkare opinionsbildande funktion.
VARFÖR VILL DU ARBETA MED DESSA FRÅGOR OCH HUR?
Vi måste återupprätta förtroendet hos allmänheten för att få ökat mandat att på allvar förändra samhället. Vi måste göra vår politik mer begriplig för människor utanför partiet. PS kan arbeta fram en central funktion vars uppgift är att ta fram opinionsbildande material som låter oss i vänstern rikta uppmärksamheten åt vår egen politik, både lokalt och nationellt. Varför inte börja ett sådant arbete genom att initiera landets största dialog om välfärd?
Så här har Tobias Smedberg presenterat sig i sin kandidatur till programkommissionen:
VAD HAR DU FÖR POLITISKA OCH/ELLER ANDRA KOMPETENSOMRÅDEN? VAD KAN DU TILLFÖRA PROGRAMKOMMISSIONEN?
Jag har i sju år arbetat som rådgivare inom politisk påverkan och opinionsbildning. Jag hoppas att jag kan tillföra kompetens att översätta politiska visioner till ett sammanhang som blir begripligt och relevant i människors vardag. De sakpolitiska områden jag främst arbetat med är högre utbildning och forskning, miljö- och klimatpolitik, kollektivavtalsfrågor, transporter, apotek, funktionshinder, antidiskriminering
och vissa internationella frågor som handelsavtal och ockuperade områden.
VILKA FRÅGOR ANSER DU ÄR VIKTIGA ATT ARBETA MED I PROGRAMKOMMISSIONEN? MOTIVERA.
En viktig utmaning för programkommissionen är att omsätta socialistiska teorier i ett för det moderna samhället relevant sammanhang. Våra program behöver fokusera mer på hur ett nutida socialistiskt samhälle bör se ut och hur vi kan uppnå detta, och mindre på hur allt gått snett i tidigare led. Våra programtexter bör inledas vilken politik vi företräder, inte med vilken politik vi motsäger oss. Politik för hållbarhet och full sysselsättning bör få stort utrymme i den moderna vänsterns program.
HUR VILL DU ATT ARBETET MED PROGRAMFRÅGOR I VÄNSTERPARTIET SKA BEDRIVAS?
Ett modernt Vänsterparti måste vara mer ett lyhört och inlyssnande parti. Vår politik måste utvecklas i en relation med både de som är medlemmar och de som står utanför partiet. Programfrågor behöver behandlas än mer i rådslag med våra medlemmar, med våra väljare och med kunniga aktörer som står utanför vårt parti. Framtidskommissionens regionala träffar kan vara en inspirationskälla också för programkommissionen.
Läs:
Vänsterkongressens fem hetaste debatter - Aron Etzler är favorit som partisekreterare
Socialistisk Debatt nummer 197
Sjöstedt är en valvinnare
Aron Etzler: Varje sten måste vändas
Samtliga kandidatpresentationer
tisdag 3 januari 2012
Inväntar kongressdebatten
I morse skrev jag detta om delat partiledarskap: "Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för."
Efter att ha läst Jonas Wikströms kloka inlägg i frågan ändrar jag mig igen. Jag hoppas det blir möjligt att följa kongressdebatten via TV eller internet. Om inget nytt framkommer under debatten skulle jag, om jag vore kongressombud, låta försiktighetsprincipen råda och antingen rösta emot delat partiledarskap eller lägga ner min röst i frågan.
Det finns goda argument både för och emot delat partiledarskap. Frågan är heller inte kongressens viktigaste. Jag hoppas på ett peppat Vänsterparti efter kongressen som med gott mod och stor entusiasm tar sig an vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Ta fasta på Framtidskommissionens råd!
Det finns goda argument både för och emot delat partiledarskap. Frågan är heller inte kongressens viktigaste. Jag hoppas på ett peppat Vänsterparti efter kongressen som med gott mod och stor entusiasm tar sig an vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Ta fasta på Framtidskommissionens råd!
Om det blir delat partiledarskap hoppas jag vi ändrar stadgarna så att vi kan välja om vi vill ha delat partiledarskap eller ej.
Läs:
Birger Schlaug: Lars Ohly, Vänsterpartiet och kapitalismens kreativitet...
Birger Schlaug: Lars Ohly, Vänsterpartiet och kapitalismens kreativitet...
Etiketter:
Birger Schlaug,
Delat partiledarskap,
Jonas Wikström,
Kongressen 2012
Delat och kollektivt
En majoritet av Vänsterpartiets distrikt vill ha delat ledarskap, enligt en rundringning Svenska Dagbladet gjort. Lars Ohly, Rossana Dinamarca och andra har ställt delat ledarskap i motsättning till det kollektiva ledarskap vi har i Vänsterpartiet. Det är en motsättning som inte finns menar jag. Skillnaden blir, och den är inte obetydlig, att vi får två direktvalda på kongressen istället för en. Det minskar såklart kollektiviteten i val av ledning. Men det innebär inte att vi blir som Miljöpartiet där språkrören har ett stort inflytande över ledningen.
Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.
Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.
Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.
Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.
Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!
Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.
Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.
En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.
Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.
Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik
Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.
Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.
Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.
Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.
Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!
Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.
Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.
En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.
Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.
Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik
måndag 2 januari 2012
Ida, Lars, Jonas, Ulla och Rossana
Ida Gabrielsson och Lars Ohly har intervjuats i TV4. Lars Ohly får frågan: Vad är det för parti du lämnar över nu?
Han svarar: Ett vänsterparti som mår ganska bra trots att vi inte haft genomslag för vår politik i Sverige under ett antal år. Ett parti med självförtroende som i huvudsak är väldigt enat utan att för den skull inte tycka likadant i alla frågor. Vi har en stark frustration över att våra idéer inte fått genomslag.
Ida Gabrielsson betonar bland annat att vår feminism ska gå ut på att vi uppmärksammar kvinnors levandsvillkor. Jämför gärna detta med Ulla Anderssons debattartikel i dagens Expressen.
"Vänsterpartiet kommer vara mycket mer enat efter den här kongress än kanske nåt annat parti", säger Lars Ohly. Jag hoppas verkligen att han får rätt men helt säker på det vågar jag inte vara efter att ha hört en radiodokumentär med Rossana Dinamarca där hon menar att "lojalitetsband" spelat roll under processen där Vänsterpartiet väljer ny partiordförande. Det är väl i och för sig helt naturligt men det gäller antagligen i så fall samtliga kandidater.
Vi får nog räkna med att en del kommer bli besvikna över att just deras favorit inte valts och att detta inte kommer gå helt obemärkt förbi. Bland annat därför hoppas jag vi kan fokusera på strategidokumentet och att det kan fungera som en enande, inspirerande och peppande faktor i Vänsterpartiet.
Det är en väldigt bra, personlig och öppenhjärtlig intervju med Rossana. Jag är inte överens med henne när hon verka mena att kollektivt ledarskap förutsätter en partiordförande. Det går såklart att kombinera kollektivt ledarskap med två partiledare.
Jonas Sjöstedt fortsätter mangla Carl B Hamilton i eurodebatten. Så här avslutar Jonas Sjöstedt dagens artikel:
"Det brukar invändas att det europeiska samarbetet skulle drabbas om euron avvecklades. Det är precis tvärtom om. Med dagens utveckling får vi mindre demokrati och mer centralstyre av EU:s byråkrater. Utan euron kan vi få ett mer jämlikt samarbete mellan demokratier i Europa. Ett samarbete där folks behov är viktigare än bankernas vinster."
Han svarar: Ett vänsterparti som mår ganska bra trots att vi inte haft genomslag för vår politik i Sverige under ett antal år. Ett parti med självförtroende som i huvudsak är väldigt enat utan att för den skull inte tycka likadant i alla frågor. Vi har en stark frustration över att våra idéer inte fått genomslag.
Ida Gabrielsson betonar bland annat att vår feminism ska gå ut på att vi uppmärksammar kvinnors levandsvillkor. Jämför gärna detta med Ulla Anderssons debattartikel i dagens Expressen.
"Vänsterpartiet kommer vara mycket mer enat efter den här kongress än kanske nåt annat parti", säger Lars Ohly. Jag hoppas verkligen att han får rätt men helt säker på det vågar jag inte vara efter att ha hört en radiodokumentär med Rossana Dinamarca där hon menar att "lojalitetsband" spelat roll under processen där Vänsterpartiet väljer ny partiordförande. Det är väl i och för sig helt naturligt men det gäller antagligen i så fall samtliga kandidater.
Vi får nog räkna med att en del kommer bli besvikna över att just deras favorit inte valts och att detta inte kommer gå helt obemärkt förbi. Bland annat därför hoppas jag vi kan fokusera på strategidokumentet och att det kan fungera som en enande, inspirerande och peppande faktor i Vänsterpartiet.
Det är en väldigt bra, personlig och öppenhjärtlig intervju med Rossana. Jag är inte överens med henne när hon verka mena att kollektivt ledarskap förutsätter en partiordförande. Det går såklart att kombinera kollektivt ledarskap med två partiledare.
Jonas Sjöstedt fortsätter mangla Carl B Hamilton i eurodebatten. Så här avslutar Jonas Sjöstedt dagens artikel:
"Det brukar invändas att det europeiska samarbetet skulle drabbas om euron avvecklades. Det är precis tvärtom om. Med dagens utveckling får vi mindre demokrati och mer centralstyre av EU:s byråkrater. Utan euron kan vi få ett mer jämlikt samarbete mellan demokratier i Europa. Ett samarbete där folks behov är viktigare än bankernas vinster."
söndag 1 januari 2012
En eller två partiledare?
Vänsterpartiets kongress inleds torsdagen den 5 januari. Efter öppningsprogrammet ska beslut fattas om vi ska ha delat ledarskap eller ej. Jag har skrivit om frågan tidigare. Trots att jag noga följt debatten har jag svårt att själv bestämma mig för om jag vill att vi inför delat ledarskap eller inte.
De bästa argumenten för och emot finns samlade på Thaher Pelaseyeds blogg (missa inte kommentarerna!) samt på bloggen Homo Politicus.
Ruzica Stanojevic, distriktsordförande i Vänsterpartiet Skåne, skriver i ledaren i interntidningen Menander 2011 : 6 att hon "gått från att vara försiktigt positiv till att vara väldigt tveksam". Tyvärr finns inte texten på nätet.
Ruzica argumenterar emot delat ledarskap med Miljöpartiet som avskräckande exempel. Om jag förstår Ruzica rätt så menar hon att delat ledarskap riskerar att leda till att vi får en kvinna som hamnar i skuggan av en man samt till att vi blir ett toppstyrt parti.
Även Lars Ohly har varnat för att delat ledarskap kan leda till att vi blir ett mer toppstyrt parti. Se till exempel talet han höll på Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar. Partistyrelsen varnade också för toppstyrning när de sa nej till delat ledarskap.
Argumenten har bemötts bra av andra men jag drar dem här igen. Delat ledarskap behöver inte innebära mer toppstyrning om vi inte vill ha det. Två partiledare behöver inte ges större befogenheter eller beslutanderätt än vad en har. Socialdemokraterna och Moderaterna är bägge exempel på toppstyrda partier med en partiledare. Visst kan två partiledare bli ett sammansvetsat par som blir betydelsefulla i partistyrelsen och verkställande utskottet, men samma sak kan hända med en partiordförande och en vice ordförande eller med en partiordförande och en partisekreterare eller någon annan konstellation.
Delat ledarskap behöver heller inte med någon sorts automatik leda till att kvinnan hamnar i skuggan av en man. Ruzica menar att Åsa Romson är totalt frånvarande. Jag gissar att Åsa Romson kommer synas mer framöver och om Miljöpartiet vill göra henne mer synlig bör de föra fram henne mer i debatterna. Om vi tittar på den förra ledarduon i Miljöpartiet var det väl snarast Maria Wetterstrand som lyste starkast. Hon växte in i sin uppgift.
Alltså - delat ledarskap går mycket väl att kombinera med det kollektiva ledarskap vi vill ha i Vänsterpartiet och delat ledarskap behöver givetvis inte innebära att en kvinna hamnar i skuggan av en man. Det innebär däremot att vi vet att vi alltid får minst en kvinna i vår yttersta ledning.
Ruzica hävdar också att det förs diskussioner i Vänsterpartiet om huruvida "vår feministiska profil bör stärkas eller tonas ner". Jag har inte sett några sådana diskussioner. Tvärtom tycker jag det verkar som att vi är överens om att vår feministiska profil ska stärkas. Detta framgår till exempel av det av partistyrelsen antagna strategidokumentet.
Ruzica tonar också ned betydelsen av att diskutera personfrågor. Det har hon gjort tidigare också. Jag tycker inte det är bra. Personfrågor och organisatoriska frågor är politiska. Vi måste öppet och kamratligt kunna argumentera för och emot olika kandidater till ledande positioner. Jag tycker att vi bör vara glada och stolta över vår öppna process och goda partiledarkandidater. Att närmare 500 personer kom till Moriskan i Malmö för att lyssna på våra partiledarkandidater tyder på att intresset för vem eller vilka som väljs till partiledare i Vänsterpartiet är stort. Det ser också märkligt ut när Ruzica vill tona ned betydelsen av personfrågor när hon själv argumenterat för Rossana Dinamarca och mot Jonas Sjöstedt.
Jag hoppas också på att den öppenhet vi sett inför valet av partiordförande kommer finnas även på lokal- och distriktsnivå i Vänsterpartiet.
Men åter till frågan om delat ledarskap eller inte. Den är inte enkel. Jag har själv inte lyckats bestämma mig ännu men har gått från att vara övervägande negativ till att vara försiktigt positiv. Jag hoppas alla kongressombuden läser igenom argumenten för och emot.
För övrigt anser jag att Menander borde kompletteras - och kanske på sikt ersättas - med att allt material i den läggs ut på Vänsterpartiet Skånes hemsida med möjlighet till RSS-bevakning.
torsdag 29 december 2011
Aktuella ord från 1949
Så här sa C. H. Hermansson under ett partistyrelsemöte 14-16/10 1949:
"Vi kan inte utforma vår politik som en överbjudningspolitik gentemot socialdemokratin, det skulle om något vara opportunism, vara svanspolitik. Ej heller kan vi sträva efter att alltid vara eniga med socialdemokratin. Vi måste utforma vår taktik självständigt." Ur: Schmidt, Werner: C-H Hermansson : en politisk biografi, s. 187.
Orden är fortfarande aktuella. Samma slutsats har Vänsterpartiets framtidskommission kommit fram till. I presentationen av Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport står det:
"Framtidens Vänsterparti måste utveckla ett självständigt förändringsprogram och inte reducera sig själva till vare sig samarbetspartner eller enbart kritiker av Socialdemokraterna. Vänsterpartiet har länge byggt sin politiska identitet i relation till ett stort Socialdemokratiskt parti. Det kommer Vänsterpartiet inte att kunna göra i framtiden. När Socialdemokratin är i kris är det vårt ansvar att skaffa en större kostym. Vänsterpartiets självbild behöver förändras."
Vänsterpartiet har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Hittills har mycket gjorts rätt, till exempel den öppna tillsättningen av ny partiordförande. Men mycket återstår och besluten på kongressen är avgörande. Jag hoppas Vänsterpartiets framtidskommissions strategidokument och slutrapport kommer bidra till vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Men beslut och dokument är inget värda utan människor som har viljan, förmågan och kraften att göra jobbet. Jag hoppas på ett enat och taggat Vänsterparti efter kongressen som vill utvecklas och förändras. Jag tror också det blir så, det mesta ser positivt ut.
Läs vidare:
Ida Gabrielsson: Vi kan bli starka utan (S)
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Jonas Sjöstedt: Meningen med föreningen
Jonas Sjöstedt: En socialistisk strategi för Sverige 2011
"Vi kan inte utforma vår politik som en överbjudningspolitik gentemot socialdemokratin, det skulle om något vara opportunism, vara svanspolitik. Ej heller kan vi sträva efter att alltid vara eniga med socialdemokratin. Vi måste utforma vår taktik självständigt." Ur: Schmidt, Werner: C-H Hermansson : en politisk biografi, s. 187.
Orden är fortfarande aktuella. Samma slutsats har Vänsterpartiets framtidskommission kommit fram till. I presentationen av Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport står det:
"Framtidens Vänsterparti måste utveckla ett självständigt förändringsprogram och inte reducera sig själva till vare sig samarbetspartner eller enbart kritiker av Socialdemokraterna. Vänsterpartiet har länge byggt sin politiska identitet i relation till ett stort Socialdemokratiskt parti. Det kommer Vänsterpartiet inte att kunna göra i framtiden. När Socialdemokratin är i kris är det vårt ansvar att skaffa en större kostym. Vänsterpartiets självbild behöver förändras."
Vänsterpartiet har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Hittills har mycket gjorts rätt, till exempel den öppna tillsättningen av ny partiordförande. Men mycket återstår och besluten på kongressen är avgörande. Jag hoppas Vänsterpartiets framtidskommissions strategidokument och slutrapport kommer bidra till vårt nödvändiga utvecklingsarbete. Men beslut och dokument är inget värda utan människor som har viljan, förmågan och kraften att göra jobbet. Jag hoppas på ett enat och taggat Vänsterparti efter kongressen som vill utvecklas och förändras. Jag tror också det blir så, det mesta ser positivt ut.
Läs vidare:
Ida Gabrielsson: Vi kan bli starka utan (S)
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Jonas Sjöstedt: Meningen med föreningen
Jonas Sjöstedt: En socialistisk strategi för Sverige 2011
onsdag 28 december 2011
Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!
Idag har Aron Etzler offentliggjort att han vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För mig är det ett väldigt glädjande besked. Utan att veta vilka övriga som vill bli partisekreterare eller är lämpade att bli det menar jag att om vi väljer Aron Etzler till partisekreterare bidrar det till att vi toppar laget.
Det faktum att han gått ut öppet med att han vill bli partisekreterare talar för honom. Så bör vi arbeta i Vänsterpartiet. De som vill väljas till någon post bör gå ut öppet med det och också berätta varför de vill bli valda. Öppenheten som vi haft i partiledarvalet bör genomsyra även övriga personval. Nu verkar alla gilla detta men så lät det inte när Jonas Sjöstedt öppet utmanade Lars Ohly under Almedalen.
Aron Etzler säger att han "vill vara en utåtriktad, politisk partisekreterare med integritet" och "att V måste bli tydligare, engagera medlemmarna på ett nytt sätt och visa på skillnaderna mellan höger och vänster."
Vänsterpartiet kommer alltså få ny partiordförande (en eller två) samt en ny partisekreterare. Det ger möjligheter till nystart och nytändning och utveckling av Vänsterpartiets politik, organisation och kommunikation. Vi har också infört en ny central organisation.
Precis som Aron Etzler tror jag "att vi har världens chans att göra något bra av Vänsterpartiet". Personvalen är viktiga och jag tror att Aron Etzler med sitt tänkande, sina kunskaper och kommunikationsförmåga kan bidra till Vänsterpartiets utveckling.
Att Aron Etzler tidigt efter valnederlaget krävde Lars Ohlys avgång är ett argument för att välja Aron Etzler till partisekreterare. Han visade då på den nödvändiga krismedvetenhet som annars tyvärr ofta saknas i Vänsterpartiet.
Men framför allt har han genom sina böcker, artiklar i Flamman och Kommunalarbetaren och medarbetande i Panelen i Godmorgon, världen! visat att han är en av Sveriges skarpaste politiska analytiker. Jag hoppas att Aron Etzler ges chansen att i Vänsterpartiet i praktisk politik omsätta sin kunskap och sina insikter.
Så här skrev Aron Etzler i Flamman 2010-11-10:
"Det är möjligt att Vänsterpartiet någon gång i historien kunde nöja sig med att ha fem procent av väljarkåren. Men det är en sak att vara ett femprocentsparti, till vänster om en stabil socialdemokrati som har 47 procent som varit fallet tidigare, en annan att vara det i en period när S knappt når 30. Det är också möjligt att man någon gång förut kunde avstå från att föra systemkritik på tal. Men det var rimligen före de systemkrascher, klimatkatastrofer och naturresurskriser som ett vänsterparti rimligen borde försöka förhindra idag."
Det ligger helt i linje med Vänsterpartiets framtidskommissions insikt om att Vänsterpartiet nu måste "bygga en ny självständig identitet och axla en större roll än tidigare". Citatet visar också på det faktum att vi måste stärka vår miljö- och klimatpolitik. En kraftfull, och alltså realistisk i den bemärkelsen att den verkligen löser några problem, miljö- och klimatpolitik både kräver systemkritik och är i sig systemkritisk. Att våga formulera och föra ut en radikal miljö- och klimatpolitik är systemkritiskt på en helt annan nivå än vad exempelvis det är att driva krav på sex timmars arbetsdag.
I Flamman fördes efter valnederlaget en intensiv debatt. Aron Etzler stod för kloka inlägg och han bidrog till Vänsterpartiets påbörjade, men långt ifrån avslutade, förnyelse genom att öppna Flammans spalter för debatten. Så här skrev Aron Etzler 2010-09-23: "Partier blir framgångsrika om de kan identifiera samhällsproblem, ställa rätt diagnos, rikta kritik mot de motståndare som är ansvariga, formulera sina lösningar, organisera människor för att bilda opinion, kommunicera dem med medborgarna, försvara dem mot motståndare." Allt detta tror jag han kan bidra till som partisekreterare.
Själv hade jag eftervalsdebatten i åtanke när jag nominerade personer till partistyrelsen och programkommissionen. Jag nominerade Aron Etzler, Tobias Smedberg och Jonas Wikström mycket med tanke vad de skrivit under eftervalsdebatten. Tyvärr finns inte Tobias Smedberg och Jonas Wikström med i valberedningens förslag till ny partistyrelse.
Det är inte en eller några personer som kan rädda Vänsterpartiet. Men personvalen är mycket viktiga. Det är dags att toppa laget. Om valberedningens förslag till partistyrelse är det optimala kan jag inte uttala mig om. Det är avgörande att partistyrelsen kan fungera som ett lag oavsett vem eller vilka som väljs till partiordförande och att den är beredd att göra prioriteringar och förändringar. Jag tycker att Vänsterpartiets framtidskommission strategidokument och slutdokument i huvudsak är bra. Det är nu läge att börja bygga det nya Vänsterpartiet. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu vill vi se påtagliga förändringar.
Med Aron Etzler får vi en intellektuell partisekreterare som noga studerat både hur man bygger framgångsrika vänsterpartier och hur moderaternas väg till framgång sett ut. Det förstnämnda handlade boken Trondheimsmodellen om, en bok som innehåller tankar jag menar kan utveckla och stärka Vänsterpartiet. Det sistnämnda ägnar han sig åt i sin kommande bok Allt blått blir rött. Med en partisekreterare som lärt känna fienden har vi stora möjligheter att bli ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Jag hoppas verkligen att Aron Etzler väljs till partisekreterare. Det kan det bidra till att dessa ord av Aron Etzler besannas:
"Vi är det förlorande laget. Och det skall inte fortsätta så."
Läs vidare:
Aron Etzler: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden.
Aron Etzler: Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
Aron Etzler: Allt rött blir blått.
Lyssna:
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?
Det faktum att han gått ut öppet med att han vill bli partisekreterare talar för honom. Så bör vi arbeta i Vänsterpartiet. De som vill väljas till någon post bör gå ut öppet med det och också berätta varför de vill bli valda. Öppenheten som vi haft i partiledarvalet bör genomsyra även övriga personval. Nu verkar alla gilla detta men så lät det inte när Jonas Sjöstedt öppet utmanade Lars Ohly under Almedalen.
Aron Etzler säger att han "vill vara en utåtriktad, politisk partisekreterare med integritet" och "att V måste bli tydligare, engagera medlemmarna på ett nytt sätt och visa på skillnaderna mellan höger och vänster."
Vänsterpartiet kommer alltså få ny partiordförande (en eller två) samt en ny partisekreterare. Det ger möjligheter till nystart och nytändning och utveckling av Vänsterpartiets politik, organisation och kommunikation. Vi har också infört en ny central organisation.
Precis som Aron Etzler tror jag "att vi har världens chans att göra något bra av Vänsterpartiet". Personvalen är viktiga och jag tror att Aron Etzler med sitt tänkande, sina kunskaper och kommunikationsförmåga kan bidra till Vänsterpartiets utveckling.
Att Aron Etzler tidigt efter valnederlaget krävde Lars Ohlys avgång är ett argument för att välja Aron Etzler till partisekreterare. Han visade då på den nödvändiga krismedvetenhet som annars tyvärr ofta saknas i Vänsterpartiet.
Men framför allt har han genom sina böcker, artiklar i Flamman och Kommunalarbetaren och medarbetande i Panelen i Godmorgon, världen! visat att han är en av Sveriges skarpaste politiska analytiker. Jag hoppas att Aron Etzler ges chansen att i Vänsterpartiet i praktisk politik omsätta sin kunskap och sina insikter.
Så här skrev Aron Etzler i Flamman 2010-11-10:
"Det är möjligt att Vänsterpartiet någon gång i historien kunde nöja sig med att ha fem procent av väljarkåren. Men det är en sak att vara ett femprocentsparti, till vänster om en stabil socialdemokrati som har 47 procent som varit fallet tidigare, en annan att vara det i en period när S knappt når 30. Det är också möjligt att man någon gång förut kunde avstå från att föra systemkritik på tal. Men det var rimligen före de systemkrascher, klimatkatastrofer och naturresurskriser som ett vänsterparti rimligen borde försöka förhindra idag."
Det ligger helt i linje med Vänsterpartiets framtidskommissions insikt om att Vänsterpartiet nu måste "bygga en ny självständig identitet och axla en större roll än tidigare". Citatet visar också på det faktum att vi måste stärka vår miljö- och klimatpolitik. En kraftfull, och alltså realistisk i den bemärkelsen att den verkligen löser några problem, miljö- och klimatpolitik både kräver systemkritik och är i sig systemkritisk. Att våga formulera och föra ut en radikal miljö- och klimatpolitik är systemkritiskt på en helt annan nivå än vad exempelvis det är att driva krav på sex timmars arbetsdag.
I Flamman fördes efter valnederlaget en intensiv debatt. Aron Etzler stod för kloka inlägg och han bidrog till Vänsterpartiets påbörjade, men långt ifrån avslutade, förnyelse genom att öppna Flammans spalter för debatten. Så här skrev Aron Etzler 2010-09-23: "Partier blir framgångsrika om de kan identifiera samhällsproblem, ställa rätt diagnos, rikta kritik mot de motståndare som är ansvariga, formulera sina lösningar, organisera människor för att bilda opinion, kommunicera dem med medborgarna, försvara dem mot motståndare." Allt detta tror jag han kan bidra till som partisekreterare.
Själv hade jag eftervalsdebatten i åtanke när jag nominerade personer till partistyrelsen och programkommissionen. Jag nominerade Aron Etzler, Tobias Smedberg och Jonas Wikström mycket med tanke vad de skrivit under eftervalsdebatten. Tyvärr finns inte Tobias Smedberg och Jonas Wikström med i valberedningens förslag till ny partistyrelse.
Det är inte en eller några personer som kan rädda Vänsterpartiet. Men personvalen är mycket viktiga. Det är dags att toppa laget. Om valberedningens förslag till partistyrelse är det optimala kan jag inte uttala mig om. Det är avgörande att partistyrelsen kan fungera som ett lag oavsett vem eller vilka som väljs till partiordförande och att den är beredd att göra prioriteringar och förändringar. Jag tycker att Vänsterpartiets framtidskommission strategidokument och slutdokument i huvudsak är bra. Det är nu läge att börja bygga det nya Vänsterpartiet. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu vill vi se påtagliga förändringar.
Med Aron Etzler får vi en intellektuell partisekreterare som noga studerat både hur man bygger framgångsrika vänsterpartier och hur moderaternas väg till framgång sett ut. Det förstnämnda handlade boken Trondheimsmodellen om, en bok som innehåller tankar jag menar kan utveckla och stärka Vänsterpartiet. Det sistnämnda ägnar han sig åt i sin kommande bok Allt blått blir rött. Med en partisekreterare som lärt känna fienden har vi stora möjligheter att bli ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Jag hoppas verkligen att Aron Etzler väljs till partisekreterare. Det kan det bidra till att dessa ord av Aron Etzler besannas:
"Vi är det förlorande laget. Och det skall inte fortsätta så."
Läs vidare:
Aron Etzler: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden.
Aron Etzler: Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
Aron Etzler: Allt rött blir blått.
Lyssna:
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?
söndag 25 december 2011
Ska vi diskutera socialismen?
Så här avslutar Jenny Lindahl Persson sin artikel "Hjältar i vardagen":
"Det är en sådan gärning som bara är möjlig när allt det här härliga sammanträffar i en rörelse: dynamisk teoretisk debatt, engagemang från breda medlemslager i programskrivningar och teoretiska frågeställningar samt möjlighet för medlemmarna att i demokratiska processer få fälla avgörandet. Och därtill en helt enastående utåtriktad verksamhet, som både utvecklar och får ledning av den teoretiska debatten." (Sprängkraft : systerskap för förändring, Nixon 2011, s. 19).
Den sista meningen i stycket tänker jag på när jag läser motionen "Socialism för 2000-talet!" som ska behandlas på Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012.
Så här lyder motionen:
"Socialism för 2000-talet!
En utbredd känsla har snabbt spridit sig över världen: saker kan inte fortsätta som förut. En drastisk förändring behövs. Denna känsla delas av ensamstående mammor i arbetslöshet, industriarbetare, läkare, hemtjänstpersonal, datorprogrammerare och många fler. Fattigdom, krig, stress, oro inför avbetalningar, rädsla för arbetslöshet, hot mot klimatet, försämrad välfärd och pension, brist på förskolor, maktlöshet på jobbet, en enorm ökning av klassklyftorna och en avsky inför korruptionen i toppen har lagts på hög och lett till ett förakt för etablissemanget. Förtroendet för auktoriteter – politiker, direktörer, banker, fackföreningsledare, media – är lägre än på länge.
Men trots detta har inte ens de mest aktiva demonstranterna på gatorna i Barcelona och Aten en klar idé om ett alternativ till kapitalismen. Och arbetarrörelsen i Europa går på knäna. I några länder har ordet 'socialism' blivit populärt igen, men även där har de flesta svårt att förklara konkret vad de menar med 'Socialism för 2000-talet'.
Vi behöver en vision av ett nytt samhälle, som inte är baserat på modeller från det förflutna utan på verkligheten här och nu, och som omfattar de omedelbara steg som behöver tas för att ta oss ur den kris vi befinner oss i och börja bygga något bättre.
Det måste vara en bred och öppen diskussion som inte bara innefattar partimedlemmar utan också arbetarrörelsens organisationer, forskare och allmänhet. Om vårt parti tog spetsen i den här frågan hoppas vi att det skulle kunna bidra till en renässans för socialistiska idéer, men även stora framsteg för vår organisation. Därför vill vi att programkommissionen ges särskilt ansvar att initiera en sådan diskussion i och utanför partiet. Partistyrelsen bör givetvis även delta och ta ett stort ansvar, men programkommissionen har en särskild ställning i utvecklandet av våra idéer.
Vi yrkar
att programkommissionen ges i uppdrag att under kommande kongressperiod initiera en bred diskussion om en socialistisk vision för 2000-talet, med deltagande av partimedlemmar, arbetarrörelseorganisationer, folkrörelser, forskare och allmänhet."
Programkommissionen föreslår kongressen att bifalla motionen:
"Programkommissionen tycker att motion B36 förslag angående en bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet är bra och viktig. Nästkommande programkommission måste kunna få forma sitt eget arbete, men förslaget i B36 är tillräckligt öppet skrivet för att detta ska kunna ske. Programkommissionen tycker att motion B36 intentioner att fördjupa och bredda den ideologiska diskussionen i Vänsterpartiet är goda. En sådan diskussion ska kopplas konkret till dagens strategiska ställningstaganden för att flytta fram arbetarklassens positioner, samtidigt som det ska finnas plats för mer långtgående diskussioner rörande en socialistisk strategi.
Programkommissionen föreslår
att motion B36 bifalls"
Om det är bra eller inte att bifalla denna motion tycker jag är svårt att sia om i nuläget. Det kan bli bra, men det kan också bli dåligt. En "bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet" måste bottna i praxis. De teoretiska diskussionerna måste hänga samman med konkret, praktiskt politiskt arbete. Praxis utvecklar teorin och vice versa, precis som Jenny Lindahl Persson skriver om Ung Vänsters feministiska teori och praktik.
Ett socialistiskt parti bör givetvis diskutera socialismen. Det förutsätter dock även att vi inte strävar efter att bli överens i alltför många frågor. Vänsterpartiet är och bör under överskådlig framtid vara ett brett vänsterparti. Vi kan ha olika åsikter om sådant som plan kontra marknad till exempel. Men det finns också ställningstaganden där vi inte får ha skilda uppfattningar. Ett sådant ställningstagande är enligt min mening att vi är ett demokratiskt socialistiskt parti. Vi vill ha en demokratisk socialism. De borgerliga demokratiska fri- och rättigheterna (yttrande- och tryckfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, religionsfrihet osv) är stora folkliga framsteg som vi vill försvara och utvidga. Av detta följer att jag delar Jonas Sjöstedts syn på Kuba: "Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier." Det är också Vänsterpartiets linje: ”För vänsterpartiet är mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val nödvändiga beståndsdelar i varje demokratiskt samhälle. Det är i praktiken inte möjligt att dra en skarp gräns mellan demokratier och icke-demokratier, men Kuba uppfyller i detta avseende inte de minimikrav som måste ställas på en demokrati.” (Antaget på kongressen 2008). Vänsterpartiet är inte, precis som Proletären skriver, något kommunistiskt parti.
Jag är rädd att diskussionerna kommer att föras vid sidan av, eller ovan, den politiska praktiken i Vänsterpartiet. Vänsterpartiet befinner sig också i ett läge där vi har en svag organisation. Den måste förstärkas och utvecklas. Det är som Aron Etzler säger i en intervju i Clarté: "hur en organisation arbetar är synnerligen politiskt".
Vänsterpartiet har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet.
Läs vidare:
"Partiet som gaskar upp vänstern i Holland"
"Socialt arbete grunden för politisk aktion"
"Holländska vänstern ignorerar rasismen"
"Det är en sådan gärning som bara är möjlig när allt det här härliga sammanträffar i en rörelse: dynamisk teoretisk debatt, engagemang från breda medlemslager i programskrivningar och teoretiska frågeställningar samt möjlighet för medlemmarna att i demokratiska processer få fälla avgörandet. Och därtill en helt enastående utåtriktad verksamhet, som både utvecklar och får ledning av den teoretiska debatten." (Sprängkraft : systerskap för förändring, Nixon 2011, s. 19).
Den sista meningen i stycket tänker jag på när jag läser motionen "Socialism för 2000-talet!" som ska behandlas på Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012.
Så här lyder motionen:
"Socialism för 2000-talet!
En utbredd känsla har snabbt spridit sig över världen: saker kan inte fortsätta som förut. En drastisk förändring behövs. Denna känsla delas av ensamstående mammor i arbetslöshet, industriarbetare, läkare, hemtjänstpersonal, datorprogrammerare och många fler. Fattigdom, krig, stress, oro inför avbetalningar, rädsla för arbetslöshet, hot mot klimatet, försämrad välfärd och pension, brist på förskolor, maktlöshet på jobbet, en enorm ökning av klassklyftorna och en avsky inför korruptionen i toppen har lagts på hög och lett till ett förakt för etablissemanget. Förtroendet för auktoriteter – politiker, direktörer, banker, fackföreningsledare, media – är lägre än på länge.
Men trots detta har inte ens de mest aktiva demonstranterna på gatorna i Barcelona och Aten en klar idé om ett alternativ till kapitalismen. Och arbetarrörelsen i Europa går på knäna. I några länder har ordet 'socialism' blivit populärt igen, men även där har de flesta svårt att förklara konkret vad de menar med 'Socialism för 2000-talet'.
Vi behöver en vision av ett nytt samhälle, som inte är baserat på modeller från det förflutna utan på verkligheten här och nu, och som omfattar de omedelbara steg som behöver tas för att ta oss ur den kris vi befinner oss i och börja bygga något bättre.
Det måste vara en bred och öppen diskussion som inte bara innefattar partimedlemmar utan också arbetarrörelsens organisationer, forskare och allmänhet. Om vårt parti tog spetsen i den här frågan hoppas vi att det skulle kunna bidra till en renässans för socialistiska idéer, men även stora framsteg för vår organisation. Därför vill vi att programkommissionen ges särskilt ansvar att initiera en sådan diskussion i och utanför partiet. Partistyrelsen bör givetvis även delta och ta ett stort ansvar, men programkommissionen har en särskild ställning i utvecklandet av våra idéer.
Vi yrkar
att programkommissionen ges i uppdrag att under kommande kongressperiod initiera en bred diskussion om en socialistisk vision för 2000-talet, med deltagande av partimedlemmar, arbetarrörelseorganisationer, folkrörelser, forskare och allmänhet."
Programkommissionen föreslår kongressen att bifalla motionen:
"Programkommissionen tycker att motion B36 förslag angående en bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet är bra och viktig. Nästkommande programkommission måste kunna få forma sitt eget arbete, men förslaget i B36 är tillräckligt öppet skrivet för att detta ska kunna ske. Programkommissionen tycker att motion B36 intentioner att fördjupa och bredda den ideologiska diskussionen i Vänsterpartiet är goda. En sådan diskussion ska kopplas konkret till dagens strategiska ställningstaganden för att flytta fram arbetarklassens positioner, samtidigt som det ska finnas plats för mer långtgående diskussioner rörande en socialistisk strategi.
Programkommissionen föreslår
att motion B36 bifalls"
Om det är bra eller inte att bifalla denna motion tycker jag är svårt att sia om i nuläget. Det kan bli bra, men det kan också bli dåligt. En "bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet" måste bottna i praxis. De teoretiska diskussionerna måste hänga samman med konkret, praktiskt politiskt arbete. Praxis utvecklar teorin och vice versa, precis som Jenny Lindahl Persson skriver om Ung Vänsters feministiska teori och praktik.
Ett socialistiskt parti bör givetvis diskutera socialismen. Det förutsätter dock även att vi inte strävar efter att bli överens i alltför många frågor. Vänsterpartiet är och bör under överskådlig framtid vara ett brett vänsterparti. Vi kan ha olika åsikter om sådant som plan kontra marknad till exempel. Men det finns också ställningstaganden där vi inte får ha skilda uppfattningar. Ett sådant ställningstagande är enligt min mening att vi är ett demokratiskt socialistiskt parti. Vi vill ha en demokratisk socialism. De borgerliga demokratiska fri- och rättigheterna (yttrande- och tryckfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, religionsfrihet osv) är stora folkliga framsteg som vi vill försvara och utvidga. Av detta följer att jag delar Jonas Sjöstedts syn på Kuba: "Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier." Det är också Vänsterpartiets linje: ”För vänsterpartiet är mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val nödvändiga beståndsdelar i varje demokratiskt samhälle. Det är i praktiken inte möjligt att dra en skarp gräns mellan demokratier och icke-demokratier, men Kuba uppfyller i detta avseende inte de minimikrav som måste ställas på en demokrati.” (Antaget på kongressen 2008). Vänsterpartiet är inte, precis som Proletären skriver, något kommunistiskt parti.
Jag är rädd att diskussionerna kommer att föras vid sidan av, eller ovan, den politiska praktiken i Vänsterpartiet. Vänsterpartiet befinner sig också i ett läge där vi har en svag organisation. Den måste förstärkas och utvecklas. Det är som Aron Etzler säger i en intervju i Clarté: "hur en organisation arbetar är synnerligen politiskt".
Vänsterpartiet har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet.
Läs vidare:
"Partiet som gaskar upp vänstern i Holland"
"Socialt arbete grunden för politisk aktion"
"Holländska vänstern ignorerar rasismen"
tisdag 20 december 2011
Ledning för framtidens vänster?
Igår presenterade Vänsterpartiets valberedning sitt förslag till partistyrelse, programkommission och revisorer:
Partiordförande:
Jonas Sjöstedt
Partistyrelse, ordinarie ledamöter:
Ulla Andersson, Josefin Brink, Rossanna Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Aron Etzler, Henric Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Lotta Johnsson Fornarve, Kalle Larsson, Birger Lathi, Hans Linde, Ida Legnemark, Sara Mohammadi, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Kaj Raving, Anna Rubin, Karin Rågsjö, Tamara Spiric, Mia Sydow Mölleby.
Partistyrelse, suppleanter:
Hediye Güzel, Erik Hegelund, Freddy Jenssen, Veronica Kallander, Malin Karlsson, Ann Carin Landström, Peter Möller, Madeleine Nyvall, Linda Snecker, Henning Süssner Rubin.
Revisorer, ordinarie:
Marianne Ericsson, Kristina Hallberg, Mikael Persson.
Revisorer, suppleanter:
Staffan Folke, Inga-Lill Franzén, Brith Fäldt.
Programkommission:
Vilmer Andersen, Elisabeth Biström, Ali Esbati, Ida Gabrielsson, John Hörnqvist, Emelie Kinberg, Anders Neergaard, Christina Snell Lumio, Jessica Svensson.
Nedanstående valdes på kongressen 2010:
Partiordförande:
Lars Ohly
Partistyrelse:
Anki Ahlsten, Wilmer Andersen, Ulla Andersson, Josefin Brink, Emil Broberg, Rossana Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Marianne Ericsson, Henrik Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Wiwi-Anne Johansson, Kalle Larsson, Ida Legnemark, Hans Linde, Leif Lindström, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Tamara Spiric, Claes Wallenius, Alice Åström.
Ersättare i partistyrelsen:
Naile Aras, Birgitta Axelsson Edström, Sören Bergkvist, Gunnar Bergman, Freddy Jensen, Lotta Johnsson Fornarve, Ann-Carin Landström, Ana Rubin, Linda Snecker, Thomas Ylvén.
Programkommission:
Wirgina Bogatic, Ida Gabrielsson, Mikael Gustafsson, Hediye Guzel, John Hörnqvist, Linnea Nilsson, Lisa Rasmussen, Pär Ström, Nazem Tahnlzadeh.
Revisorer:
Marie-Ann Eriksson, Thomas Magnusson, Kristina Hallberg.
Revisorsersättare:
Inga-Lill Franzen, Mikael Persson, Folke Staffan.
Av de jag själv nominerat finns inte Jens Holm, Tobias Smedberg och Jonas Wikström med. Jens Holm hade kunnat bidra med kunskap och engagemang i miljö- och klimatfrågor. Tobias Smedberg och Jonas Wikström tycker jag har bidragit med kloka inlägg i diskussionen kring Vänsterpartiets kris, eller som andra säger, Vänsterpartiets framtid.
Jonas Wikström har kommit med några tänkvärda kommentarer på Twitter angående valberedningens förslag. Det är 21 omval, bara 6 nya ordinarie. Det kan jämföras med Moderaterna som bytte ut 8 av 13 i sin partistyrelse efter katastrofvalet 2002. Kalle Larsson replikerar att det för Vänsterpartiet är en stor förändring. Jonas Wikström har också noterat att den föreslagna partistyrelsen inte verkar vara ett representantskap. Förhoppningsvis innebär det att den kan utgöra en verklig ledning.
Själv har jag inga synpunkter på de föreslagna namnen eftersom jag i princip har noll koll på personer inom Vänsterpartiet. De jag känner till tycker jag verkar vara kunniga och bra.
Valberedningen förslag till partiordförande presenterades i lördags. Jag hade gärna sett att man presenterade hela förslaget samlat. Det hade gett en tydligare signal om att det är ett lag vi väljer på kongressen. Jag hade gärna sett en mer utförlig presentation av de föreslagna med bild och en kort text som berättar något om dem. Nu får vi bara veta vilket distrikt de föreslagna tillhör. För mig är det inte någon intressant information. De valda ska inte representera något distrikt. Jag skulle också vilja veta hur valberedningen gjort sitt urval och vilka övriga som nominerats.
Jag hoppas de föreslagna vill och förmår utgöra ledning under Vänsterpartiets nödvändiga utvecklingsarbete. Framtidskommissionens slutdokument innehåller en mängd konkreta förslag på förändringar och prioriteringar. Man kan, som Jonas Wikström gjort, kritisera dokumentet men som Ida Gabrielsson skriver i Flamman är det nu viktigt "att vi lyckas gå från ord till handling".
Jonas Sjöstedt verkar ha insikt om att mycket måste göras inom Vänsterpartiet. I Dagens Arena säger han: "Fram till nästa val måste Vänsterpartiet göra väldigt mycket. Just nu pågår politikutveckling kring full sysselsättning, finansreglering och arbetsrätt. Klassiska vänsterfrågor. Sedan arbetar vi med att se över hur vi prioriterar och kommunicerar vår politik". Det låter lovande.
...
Uppdatering:
Lena Olsson är kritisk mot valberedningens förslag som hon menar sätter hängslen, livrem och strypkoppel på Jonas Sjöstedt. Wiwi-Anne Johansson, som inte ingår i valberedningen förslag, meddelar att hon fortsätter kandidera. Wiwi-Anne Johansson tillhörde den minoritet i partistyrelsen som ville att Vänsterpartiet skulle arrangera en rådgivande medlemsomröstning om vem, eller vilka, vi vill se som partiordförande.
Partiordförande:
Jonas Sjöstedt
Partistyrelse, ordinarie ledamöter:
Ulla Andersson, Josefin Brink, Rossanna Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Aron Etzler, Henric Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Lotta Johnsson Fornarve, Kalle Larsson, Birger Lathi, Hans Linde, Ida Legnemark, Sara Mohammadi, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Kaj Raving, Anna Rubin, Karin Rågsjö, Tamara Spiric, Mia Sydow Mölleby.
Partistyrelse, suppleanter:
Hediye Güzel, Erik Hegelund, Freddy Jenssen, Veronica Kallander, Malin Karlsson, Ann Carin Landström, Peter Möller, Madeleine Nyvall, Linda Snecker, Henning Süssner Rubin.
Revisorer, ordinarie:
Marianne Ericsson, Kristina Hallberg, Mikael Persson.
Revisorer, suppleanter:
Staffan Folke, Inga-Lill Franzén, Brith Fäldt.
Programkommission:
Vilmer Andersen, Elisabeth Biström, Ali Esbati, Ida Gabrielsson, John Hörnqvist, Emelie Kinberg, Anders Neergaard, Christina Snell Lumio, Jessica Svensson.
Nedanstående valdes på kongressen 2010:
Partiordförande:
Lars Ohly
Partistyrelse:
Anki Ahlsten, Wilmer Andersen, Ulla Andersson, Josefin Brink, Emil Broberg, Rossana Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Marianne Ericsson, Henrik Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Wiwi-Anne Johansson, Kalle Larsson, Ida Legnemark, Hans Linde, Leif Lindström, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Tamara Spiric, Claes Wallenius, Alice Åström.
Ersättare i partistyrelsen:
Naile Aras, Birgitta Axelsson Edström, Sören Bergkvist, Gunnar Bergman, Freddy Jensen, Lotta Johnsson Fornarve, Ann-Carin Landström, Ana Rubin, Linda Snecker, Thomas Ylvén.
Programkommission:
Wirgina Bogatic, Ida Gabrielsson, Mikael Gustafsson, Hediye Guzel, John Hörnqvist, Linnea Nilsson, Lisa Rasmussen, Pär Ström, Nazem Tahnlzadeh.
Revisorer:
Marie-Ann Eriksson, Thomas Magnusson, Kristina Hallberg.
Revisorsersättare:
Inga-Lill Franzen, Mikael Persson, Folke Staffan.
Av de jag själv nominerat finns inte Jens Holm, Tobias Smedberg och Jonas Wikström med. Jens Holm hade kunnat bidra med kunskap och engagemang i miljö- och klimatfrågor. Tobias Smedberg och Jonas Wikström tycker jag har bidragit med kloka inlägg i diskussionen kring Vänsterpartiets kris, eller som andra säger, Vänsterpartiets framtid.
Jonas Wikström har kommit med några tänkvärda kommentarer på Twitter angående valberedningens förslag. Det är 21 omval, bara 6 nya ordinarie. Det kan jämföras med Moderaterna som bytte ut 8 av 13 i sin partistyrelse efter katastrofvalet 2002. Kalle Larsson replikerar att det för Vänsterpartiet är en stor förändring. Jonas Wikström har också noterat att den föreslagna partistyrelsen inte verkar vara ett representantskap. Förhoppningsvis innebär det att den kan utgöra en verklig ledning.
Själv har jag inga synpunkter på de föreslagna namnen eftersom jag i princip har noll koll på personer inom Vänsterpartiet. De jag känner till tycker jag verkar vara kunniga och bra.
Valberedningen förslag till partiordförande presenterades i lördags. Jag hade gärna sett att man presenterade hela förslaget samlat. Det hade gett en tydligare signal om att det är ett lag vi väljer på kongressen. Jag hade gärna sett en mer utförlig presentation av de föreslagna med bild och en kort text som berättar något om dem. Nu får vi bara veta vilket distrikt de föreslagna tillhör. För mig är det inte någon intressant information. De valda ska inte representera något distrikt. Jag skulle också vilja veta hur valberedningen gjort sitt urval och vilka övriga som nominerats.
Jag hoppas de föreslagna vill och förmår utgöra ledning under Vänsterpartiets nödvändiga utvecklingsarbete. Framtidskommissionens slutdokument innehåller en mängd konkreta förslag på förändringar och prioriteringar. Man kan, som Jonas Wikström gjort, kritisera dokumentet men som Ida Gabrielsson skriver i Flamman är det nu viktigt "att vi lyckas gå från ord till handling".
Jonas Sjöstedt verkar ha insikt om att mycket måste göras inom Vänsterpartiet. I Dagens Arena säger han: "Fram till nästa val måste Vänsterpartiet göra väldigt mycket. Just nu pågår politikutveckling kring full sysselsättning, finansreglering och arbetsrätt. Klassiska vänsterfrågor. Sedan arbetar vi med att se över hur vi prioriterar och kommunicerar vår politik". Det låter lovande.
...
Uppdatering:
Lena Olsson är kritisk mot valberedningens förslag som hon menar sätter hängslen, livrem och strypkoppel på Jonas Sjöstedt. Wiwi-Anne Johansson, som inte ingår i valberedningen förslag, meddelar att hon fortsätter kandidera. Wiwi-Anne Johansson tillhörde den minoritet i partistyrelsen som ville att Vänsterpartiet skulle arrangera en rådgivande medlemsomröstning om vem, eller vilka, vi vill se som partiordförande.
lördag 10 december 2011
Vänster för framtiden med Jonas Sjöstedt
Idag har jag gått som på nålar och väntat på att klockan skulle bli 15.00 och att få se vem Vänsterpartiets valberedning föreslår som ordförande i Vänsterpartiet. De föreslog, precis som jag hoppades, Jonas Sjöstedt.
Det var en fantastiskt peppande känsla att se Jonas Sjöstedt under presskonferensen omedelbart rada upp flera prioriterade politikområden: klimatkrisen, eurokrisen, jobbpolitiken, riskkapitalbolag inom välfärden...
Personligen är jag mycket glad över att Jonas Sjöstedt redan nu starkt fört fram att vi ska bli ett tydligare rödgrönt parti som kraftfullt driver miljö- och klimatfrågorna.
Jag tror att Jonas Sjöstedt kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett mer framgångsrikt och inflytelserikt parti. Men partiledarvalet är bara en del av Vänsterpartiets förändrings- och förnyelsearbete. Vi ska också välja en ny partiledning och en ny programkommission. Det är viktiga personval. Vi ska under kongressen behandla ett stort antal motioner och ta viktiga strategiska beslut.
Ikväll ringde Helsingborgs Dagblad och ställde frågor om partiledarvalet. Jag blev lite ställd men hoppas jag fick fram vad jag ville ha sagt: att jag är glad att Jonas Sjöstedt är föreslagen som ordförande, att han är den kandidat jag själv nominerat och som också Vänsterpartiet Höganäs nominerat, att frågan ännu inte är avgjord, att vi (nu när Hans Linde har hoppat av) har ytterligare två goda kandidater, att kongressen kommer avgöra om vi ska ha en eller två partiledare, att partiledarvalet är en del av ett större förändringsarbete. Jag poängterade att vi i Vänsterpartiet för omfattande diskussioner om vår politik och organisation och att det är högt i tak och god stämning.
Det som i massmedia framförs som att det kan bli strid om Sjöstedt inom Vänsterpartiet är en positiv och naturlig sak. Det är också helt naturligt att valberedningen inte enat förordade Jonas Sjöstedt. Tre av elva medlemmar i valberedningen stödde inte Jonas Sjöstedt. Lite märkligt kan jag tycka att det är om ingen av de tre stödde Ulla Andersson som ju har ett stort stöd i partiet och gjort väldigt bra ifrån sig i kandidatutfrågningarna. För att inte tala om hur fantastiskt bra hon utvecklat och fört fram Vänsterpartiets ekonomiska politik! Vi har haft fyra kandidater till partiledare, nu kvarstår tre, och vi har en helt unikt öppen process. Den är inte avgjord förrän ombuden på kongressen sagt sitt. Detta är en styrka hos Vänsterpartiet. Vi är ett öppet, levande och demokratiskt parti.
Jag är väldigt optimistisk inför Vänsterpartiets framtid, även om jag kanske inte tror på några snabba och stora valframgångar. Inte minst är jag optimistisk efter att ha läst Framtidskommisssionens slutrapport, som innehåller många goda förslag och idéer och massor av kunskap. Jag är väldigt glad och stolt över att vara medlem i ett parti som helt öppet lägger ut ett dokument som i flera avseenden är väldigt kritiskt mot Vänsterpartiets organisation och politik.
Jonas Sjöstedt har redan idag på flera sätt lyckats leva upp till sådant som står i Framtidskommissionens slutdokument, han har till exempel kopplat samman miljö- och klimatpolitiken med jobbpolitiken.
Om vi håller fast vid den här öppenheten, goda stämningen och viljan att vända på varje sten tror jag vi har stora förutsättningar att bli ett större, starkare och modernare vänsterparti.
Efter kongressen börjar det verkliga förändringsarbetet. Tillsammans bygger vi en vänster för framtiden!
Länkar:
Jonas Sjöstedt: Det finaste uppdrag man kan väljas till
Ida Gabrielsson om Vänsterpartiets utmaningar (Sveriges radio)
Intervju med Jonas Sjöstedt (Sveriges radio)
V ändrar inställning till S (Dagens Nyheter 2011-12-08)
Uppdatering 2011-12-11:
Helsingborgs Dagblad skriver på ledarplats att Vänsterpartiet inte var redo för dubbelt partiledarskap. Det är fel på två sätt: 1. Frågan är ännu inte avgjord. Den avgörs på kongressen i januari. 2. Det handlar inte om att vara redo eller inte, frågan är om Vänsterpartiet vill ha delat ledarskap. Det finns fördelar och nackdelar och frågan diskuteras flitigt i partiet. Själv tillhör jag dem som ännu inte bestämt mig för om jag vill ha det eller inte. Däremot har Helsingborgs Dagblad rätt i att Vänsterpartiet mycket väl kan ta väljare från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet. Det kommer vi i så fall göra tack vare vår politik. Jonas Sjöstedt kan bidra till detta genom att han är bra på att föra ut vår politik och han kommer säkert på ett positivt sätt bidra till Vänsterpartiets förnyelsearbete. Den socialdemokratiska bloggaren Krassman tror på tvåsiffrigt för Vänsterpartiet, Dick Erixon spår hela 16 procent för Vänsterpartiet i valet 2014, Widar Andersson på Folkbladet skriver: "Vänstern kan ha något stort på gång" (se även artikel på Newsmill) och även DN:s Maria Croft tror att Vänsterpartiet kan komma att plocka röster från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet.
V ändrar inställning till S (Dagens Nyheter 2011-12-08)
Uppdatering 2011-12-11:
Helsingborgs Dagblad skriver på ledarplats att Vänsterpartiet inte var redo för dubbelt partiledarskap. Det är fel på två sätt: 1. Frågan är ännu inte avgjord. Den avgörs på kongressen i januari. 2. Det handlar inte om att vara redo eller inte, frågan är om Vänsterpartiet vill ha delat ledarskap. Det finns fördelar och nackdelar och frågan diskuteras flitigt i partiet. Själv tillhör jag dem som ännu inte bestämt mig för om jag vill ha det eller inte. Däremot har Helsingborgs Dagblad rätt i att Vänsterpartiet mycket väl kan ta väljare från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet. Det kommer vi i så fall göra tack vare vår politik. Jonas Sjöstedt kan bidra till detta genom att han är bra på att föra ut vår politik och han kommer säkert på ett positivt sätt bidra till Vänsterpartiets förnyelsearbete. Den socialdemokratiska bloggaren Krassman tror på tvåsiffrigt för Vänsterpartiet, Dick Erixon spår hela 16 procent för Vänsterpartiet i valet 2014, Widar Andersson på Folkbladet skriver: "Vänstern kan ha något stort på gång" (se även artikel på Newsmill) och även DN:s Maria Croft tror att Vänsterpartiet kan komma att plocka röster från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)