Tre LO-företrädare skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de, vad jag förstår, förordar en ekonomisk politik i linje med Vänsterpartiets. De vill att massarbetslösheten tas på allvar i den ekonomiska politiken och att vi gör nödvändiga investeringar i bland annat infrastruktur.
Dagens Nyheters Peter Wolodarski agerar intellektuellt hederligt och omprövar tidigare ställningstaganden i EU-politiken. Det ser ut som att han nu skulle ha mer utbyte av ett samtal med Jonas Sjöstedt än med Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven, för att inte tala om Jan Björklund.
Expressens Anna Dahlberg skriver: "Allt talar för Vänsterpartiet just nu. Marken skakar under eurozonen och frågan om vinster i välfärden blir hetare för varje dag som går. Inget parti har sagt nej med sådan emfas som Vänsterpartiet."
Till och med Dagens Samhälles Mats Edman har uttryckt respekt för Vänsterpartiets konsekventa linje i välfärdsfrågan.
Även Birger Schlaug noterar att det inte lyfter för Vänsterpartiet: "Sommaren för Jonas Sjöstedt blir tung, det lyfter inte i opinionen som hans parti kräver."
I DN/Ipsos junimätning ligger Vänsterpartiet på 5,2 procent, alltså något under det dåliga valresultatet 2010 på 5,6 procent.
Vad beror då detta på? Varför vänder det inte?
Visst kan vi plocka missnöjda röster från Socialdemokraterna, men för att bygga något varaktigt tror jag vi måste inse att det aldrig vänder av sig självt för Vänsterpartiet. Det är vi själva som måste lyfta partiet.
Vänsterpartiet är också ett parti som måste ta tillvara varje chans på bästa möjliga sätt och också verkligen anstränga sig för att undvika misstag. Anna Dahlberg förklarar Vänsterpartiets låga opinionssiffror med Jonas Sjöstedts "koleriska insats under partiledardebatten i Agenda." Det är inte mycket till förklaring men ändå ett råd att ta på allvar. Jag tror Vänsterpartiet vinner på att präglas av munter radikalism, ungefär som Göran Greider när han är som bäst, snarare än att vara det argaste oppositionspartiet. Vi ska visa glädjen i vår politik och vara, som Aron Etzler sagt, "det parti som förbereder framtiden".
Det är endast många aktiva och kunniga medlemmar som kan vända Vänsterpartiet långsiktigt. Vår politik förtjänar ett mycket större stöd än den har, men om den ska få det måste vi agera samfällt och bra på alla nivåer. Varje partiförening ska vara en motor i arbetet och en god kommunikatör för partiets politik.
När viktig central politik lanseras, till exempel vårbudgetmotionen, bör varje partiförening engageras. När många håller med oss bör vi hålla fast vid frågorna och inte gå vidare till andra eller "ta ett steg åt vänster". Det är inte fel att vara populär, som det står i strategidokumentet.
Varje partiförening ska arbeta för en gemensam välfärd utan privata vinstintressen. Om vi ska bli ett riktigt bra miljö- och klimatparti måste vi i varje parlamentarisk församling i är representerade i driva en kunnig miljö- och klimatpolitik och lägga de skarpaste och mest konkreta förslagen.
Vi behöver kombinera långsiktigt opinionsarbete, politikutveckling och snabba aktioner.
Läs:
Jonas Thunberg: Prioritera vinster i välfärden
Jonas Thunberg: Vänstern i centrum
Jonas Wikström: Strunta i de otrygga anställningarna
Visar inlägg med etikett Aron Etzler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aron Etzler. Visa alla inlägg
söndag 1 juli 2012
måndag 11 juni 2012
Feminism, organisation, kommunikation, studier
Det är mycket på gång i Vänsterpartiet.
Vår partisekreterare Aron Etzler började berätta om vad som är på gång i ledaren till interntidningen Vänsterpress 2012 : 3. Han fastslog där att "de viktigaste framgångsfaktorerna är en långsiktigt riktig politisk strategi och en effektiv organisation."
En kartläggning av organisationen har gjort som visar att det finns stora skillnader i hur partiföreningarna fungerar och om de ökar eller minskar medlemsmässigt. I Vänsterpress skrev Aron Etzler att det inte betyder att partiledningen ska "göra katastrofutryckningar till de svagaste föreningarna". Istället "är det viktigt att utveckla de starkaste föreningarna, de största succéerna och de skickligaste organisatörerna. Det bästa i Vänsterpartiet skall användas för att rätta till det som är svagt."
Interkommunikationen har också fått en översyn. En ny hemsida arbetas fram som ska vara navet i vår kommunikation. Vänsterpress kommer läggas ned och ersättas av ett magasin som presenteras så här: "Den nuvarande medlemstidningen Vänsterpress ändrar form och blir ett magasin med utgivning 4 gånger per år. Innehållet kommer att utgöras av fördjupande reportage, porträtt, beskrivningar av positiva exempel på aktivism, referat av den pågående debatten och krönikor. Vi vill göra ett roligt, smart och snyggt magasin som visar upp Vänsterpartiet på ett nytt sätt. Magasinet ska kunna spridas även utanför partikretsen."
En storsatsning på studier görs. Vänsterskolan är ett studiepaket inom ämnen ekonomi, klimat, feminism, organisation, kommunikation. Många studiehandledare ska utbildas och tanken är att även partistyrelseledamöter ska arbeta som studiehandledare.
Feminismen och internfeminismen är högt prioriterad. Vänsterpartiet har nu ett kvinnonätverk som leds av Ida Gabrielsson, som tidigare var ordförande för Framtidskommissionen. Nätverket har bildats för att stärka feminismen i Vänsterpartiet och för att sätta de feministiska frågorna på den politiska dagordningen i Sverige. Bildandet av det feministiska nätverket är en del i den pågående feministiska offensiv som partistyrelsen beslutade om i samband med antagandet av verksamhetsplanen.
En plan för kvinnonätverkets arbete har antagits. Förtroendevalda kvinnor ska utbildas bland annat i debatteknik och retorik. Alla kvinnliga politiker ska också erbjudas en kurs i feministiskt självförsvar.
Allt detta ser mycket bra ut. Om det förverkligas kommer det göra Vänsterpartiet till en starkare och effektivare organisation.
Jag tror att studierna kan komma att spela stor roll i Vänsterpartiet. Många av oss behöver utbildas bättre. I höst ska vi också ute i partiföreningarna börja diskutera regeringsfrågan inför 2014. De diskussionerna tror jag kan bli betydelsefulla genom att bidra till att utveckla Vänsterpartiets medlemmar och organisation. Ett stort mått av medlemsdemokrati utvecklar organisationen och medlemmarna genom att ge dem ett ansvar.
Strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport innehåller också mängder av goda idéer som jag hoppas förverkligas.
Parallellt med detta utvecklas kontinuerligt Vänsterpartiets politik. Konkreta exempel på detta har vi till exempel sett i vårbudgeten, klimatrapporten och i nya förslag inom utbildningspolitiken.
Läs:
Kaj Raving: Rapport från PS 2-3 juni 2012
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan
V-politiker utbildas i självförsvar
Sabuni "oroad" över utbildning i självförsvar
V-kvinnor erbjuder Sabuni kurs i självförsvar
Ida Gabrielsson: Ministerstyre
Ida Gabrielsson: Makt, kön och kvinnors organisering
Ida Gabrielsson ordförande för kvinnonätverket
Aron Etzler: Låt oss... inte.. tala om organisation
Vår partisekreterare Aron Etzler började berätta om vad som är på gång i ledaren till interntidningen Vänsterpress 2012 : 3. Han fastslog där att "de viktigaste framgångsfaktorerna är en långsiktigt riktig politisk strategi och en effektiv organisation."
En kartläggning av organisationen har gjort som visar att det finns stora skillnader i hur partiföreningarna fungerar och om de ökar eller minskar medlemsmässigt. I Vänsterpress skrev Aron Etzler att det inte betyder att partiledningen ska "göra katastrofutryckningar till de svagaste föreningarna". Istället "är det viktigt att utveckla de starkaste föreningarna, de största succéerna och de skickligaste organisatörerna. Det bästa i Vänsterpartiet skall användas för att rätta till det som är svagt."
Interkommunikationen har också fått en översyn. En ny hemsida arbetas fram som ska vara navet i vår kommunikation. Vänsterpress kommer läggas ned och ersättas av ett magasin som presenteras så här: "Den nuvarande medlemstidningen Vänsterpress ändrar form och blir ett magasin med utgivning 4 gånger per år. Innehållet kommer att utgöras av fördjupande reportage, porträtt, beskrivningar av positiva exempel på aktivism, referat av den pågående debatten och krönikor. Vi vill göra ett roligt, smart och snyggt magasin som visar upp Vänsterpartiet på ett nytt sätt. Magasinet ska kunna spridas även utanför partikretsen."
En storsatsning på studier görs. Vänsterskolan är ett studiepaket inom ämnen ekonomi, klimat, feminism, organisation, kommunikation. Många studiehandledare ska utbildas och tanken är att även partistyrelseledamöter ska arbeta som studiehandledare.
Feminismen och internfeminismen är högt prioriterad. Vänsterpartiet har nu ett kvinnonätverk som leds av Ida Gabrielsson, som tidigare var ordförande för Framtidskommissionen. Nätverket har bildats för att stärka feminismen i Vänsterpartiet och för att sätta de feministiska frågorna på den politiska dagordningen i Sverige. Bildandet av det feministiska nätverket är en del i den pågående feministiska offensiv som partistyrelsen beslutade om i samband med antagandet av verksamhetsplanen.
En plan för kvinnonätverkets arbete har antagits. Förtroendevalda kvinnor ska utbildas bland annat i debatteknik och retorik. Alla kvinnliga politiker ska också erbjudas en kurs i feministiskt självförsvar.
Allt detta ser mycket bra ut. Om det förverkligas kommer det göra Vänsterpartiet till en starkare och effektivare organisation.
Jag tror att studierna kan komma att spela stor roll i Vänsterpartiet. Många av oss behöver utbildas bättre. I höst ska vi också ute i partiföreningarna börja diskutera regeringsfrågan inför 2014. De diskussionerna tror jag kan bli betydelsefulla genom att bidra till att utveckla Vänsterpartiets medlemmar och organisation. Ett stort mått av medlemsdemokrati utvecklar organisationen och medlemmarna genom att ge dem ett ansvar.
Strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport innehåller också mängder av goda idéer som jag hoppas förverkligas.
Parallellt med detta utvecklas kontinuerligt Vänsterpartiets politik. Konkreta exempel på detta har vi till exempel sett i vårbudgeten, klimatrapporten och i nya förslag inom utbildningspolitiken.
Läs:
Kaj Raving: Rapport från PS 2-3 juni 2012
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan
V-politiker utbildas i självförsvar
Sabuni "oroad" över utbildning i självförsvar
V-kvinnor erbjuder Sabuni kurs i självförsvar
Ida Gabrielsson: Ministerstyre
Ida Gabrielsson: Makt, kön och kvinnors organisering
Ida Gabrielsson ordförande för kvinnonätverket
Aron Etzler: Låt oss... inte.. tala om organisation
måndag 4 juni 2012
Partisympatiundersökningen maj 2012
Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning maj 2012 visar på en hel del positiva och tänkvärda saker.
De rödgröna har egen majoritet 51,2 procent mot högeralliansens 42,5 procent. Vänsterpartiet går fram något jämfört med valet 2010 och har nu 5,9 procent (5,6 procent i valet). Vi är nu fjärde största parti. Vänsterpartiet är alltså större än C, FP, KD och SD.
Två av tre saker jag önskar se som valresultat är alltså uppnått: rödgrön seger med egen majoritet samt Vänsterpartiet som fjärde största parti. Den tredje saken jag önskar är att Vänsterpartiet går tydligt framåt jämfört med valet 2010, 7-8 procent skulle sitta fint och vore inte omöjligt att uppnå.
Men det är långt kvar till 2014. Ulf Bjereld påpekar "att vid motsvarande tid under förra mandatperioden - det vill säga i maj 2008 - hade Socialdemokraterna 44.7 procent och Moderaterna 22.4 procent i SCB:s undersökning. Och vi vet hur det gick i valet 2010."
De små partierna har det svårt och det är tight mellan dem. Egentligen är det ju helt sjukt att skillnaden mellan andra största (Moderaterna, 28,6 procent) och tredje största (Miljöpartiet, 8,1 procent) är så stor. I Novus undersökning Svensk Väljaropinion Maj 2012 var både FP och SD större än V.
De rödgröna har egen majoritet 51,2 procent mot högeralliansens 42,5 procent. Vänsterpartiet går fram något jämfört med valet 2010 och har nu 5,9 procent (5,6 procent i valet). Vi är nu fjärde största parti. Vänsterpartiet är alltså större än C, FP, KD och SD.
Två av tre saker jag önskar se som valresultat är alltså uppnått: rödgrön seger med egen majoritet samt Vänsterpartiet som fjärde största parti. Den tredje saken jag önskar är att Vänsterpartiet går tydligt framåt jämfört med valet 2010, 7-8 procent skulle sitta fint och vore inte omöjligt att uppnå.
Men det är långt kvar till 2014. Ulf Bjereld påpekar "att vid motsvarande tid under förra mandatperioden - det vill säga i maj 2008 - hade Socialdemokraterna 44.7 procent och Moderaterna 22.4 procent i SCB:s undersökning. Och vi vet hur det gick i valet 2010."
De små partierna har det svårt och det är tight mellan dem. Egentligen är det ju helt sjukt att skillnaden mellan andra största (Moderaterna, 28,6 procent) och tredje största (Miljöpartiet, 8,1 procent) är så stor. I Novus undersökning Svensk Väljaropinion Maj 2012 var både FP och SD större än V.
Enligt vad flera rapporterat går Vänsterpartiet framåt i Göteborg, Malmö och Stockholm. Bra, men vi måste också växa i styrka i mindre städer och på landsbygden. Thaher Pelaseyed konstaterade efter omvalet i Västra Götaland 2011 att vi inte klarar att "bedriva en stark valrörelse utanför storstadsregionerna." Vänsterpartiet har oftast svaga organisationer utanför storstäderna, något som Vänsterpartiets organisationsenhet gjort partistyrelsen uppmärksam på. Thaher Pelasyed har skrivit om detta.
Jonas Wikström noterar att Vänsterpartiet är starka i tjänstemannagrupperna och föreslår att vi värdesätter dem högre. Bra tänkt, tycker jag. Men vi är också starka hos kommunalarbetarna (9,6 procent). Vi är alltså starka bland offentliganställda.
Detta är en av flera anledningar till att vi bör bita oss fast i välfärdsfrågorna. Inte minst nu efter att LO sagt nej till privata vinster vård, skola och omsorg och en stor minoritet inom Miljöpartiet håller på Vänsterpartiets linje.
Vi vet att många socialdemokrater delar Vänsterpartiets syn på välfärdsfrågorna. När nu så stor andel som 21,4 procent av socialdemokraterna har Vänsterpartiet som näst bästa parti måste vi stå för en klar och tydlig linje i välfärdsfrågorna. Var Socialdemokraterna kommer landa vet vi ju inte. Om Vänsterpartiet är det enda partiet som står för en gemensamt ägd och styrd välfärd utan privata vinstintressen är det viktigt att vi håller fast i frågan och är mycket tydliga. Vi bör utveckla vår politik om hur vi vill utveckla välfärden, bland annat genom ökat inflytande från brukare och anställda.
Om Socialdemokraterna sviker i välfärdsfrågorna står Vänsterpartiet redo. Vi har redan högt förtroende i exempelvis äldreomsorgsfrågor. Om vi håller fast vid och utvecklar välfärdspolitiken kan det spela stor roll även i kommun- och landstings/regionvalen.
2014 är det också val till europaparlamentet. Om vi redan nu under eurokrisen ligger i driver vårt eu- och euromotstånd bör vi kunna göra ett bra val till europarlamantet. Det kan få betydelse även i riksdagsvalet.
Som Jonas Sjöstedt visat blir vår syn på den ekonomiska krisen allt mer accepterad och i Svenska Dagbladet försvarar Per Lindvall Vänsterpartiets ekonomiska politik.
Varför är vi då inte redan nu större när vi ser att många håller med oss och vi får rätt i fråga efter fråga? Aron Etzler har sagt en hel del klokt om detta. Visst behöver vår politik utvecklas men framför allt tror jag vi behöver bli starka, effektivare och kunnigare. Därför är det väldigt glädjande att se att partiets ledning tar itu just med sådana saker. Läs Kaj Ravings rapport från senaste partistyrelsemötet!
Varje medlem, partiförening och distrikt behövs! Jag tror vi medlemmar skulle kunna bli mycket bättre på att sprida partiets centrala politik och omsätta den lokalt. Tänk om hela partiet var inlästa på exempelvis vårbudgeten och pratade om den på arbetsplatser, gator och torg! En del material framställs redan nu centralt men hur väl används materialet?
Det är bra att vi redan i höst internt i Vänsterpartiet ska börja diskutera regeringsfrågan inför valet 2014. Vi kan komma fram till en stark och enad linje inom partiet och jag tror diskussionen kan utveckla partiet.
Mycket jobb krävs men jag tror det kan bli bra det här.
lördag 19 maj 2012
Lokal aktivism
Idag har jag och en partikamrat delat ut flygblad om ett möte om sex timmars arbetsdag vår partiförening arrangerar nästa vecka. Vi stod utanför Systembolaget klockan 10.00.
Det var nog inte rätt plats och tid för att dela ut just detta flygblad. Intresset var måttligt av den enkla orsaken att många inte längre arbetade, de var pensionärer.
Hur som helst fick detta mig att fundera över praktiskt politiskt arbete på lokal nivå. Ida Gabrielsson har sagt:
– Det handlar också om vad man gör när man står där på gatorna. Man kan inte bara dela sitt flygblad eller ropa i sin megafon, det blir folk inte berörda av. Ibland när man går förbi en antirasistisk demonstration så känns det lite som en kuliss till 70-talet.
Det har hon rätt i, men samtidigt är det så på många orter att man faktiskt sticker ut och märks om man delar ut flygblad, demonstrerar eller ordnar politiska möten. Om Vänsterpartiet i Höganäs ofta och regelbundet ägnade sig åt flygbladsutdelning skulle vi vara det enda parti som gör det.
Men jag tror nog vi måste vara mer fantasifulla än så om vi ska nå framgång. Vänsterpartiets verkställande utskott har nyligen varit på studiebesök hos Socialistiska partiet i Nederländerna. Jag hoppas de har med sig goda idéer och inspiration därifrån.
Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har skrivit om Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Han visar i boken hur Socialistiska partiet gör praktisk politik och skapar förtroende genom lokal aktivism och kommunikation, till exempel dörrknackning.
Men det finns exempel att ta inspiration från på närmre håll. Några har jag nyligen läst om i Arbetaren: Långsiktigt längs tunnelbana, Pantrarna höjer förortens röst, Envisa ockupationer i Västerbotten, Ockupation, hemslöjd och läxhjälp och Fjorton år av folkkök.
Min personliga favorit bland exemplen ovan på praktisk politik är detta:
– En grupp bestämde sig till exempel för att höra av sig till områdets villaägare och bad att få plocka färsk frukt från deras äppelträd för att sedan dela ut bland områdets förskolor.
Jag tycker också att Förbundet Allt åt alla verkar göra en hel del bra saker, till exempel deras överklassafari. De verkar också paketera sin politik snyggt, till exempel är det smart att presentera en aktion på detta sätt med ett YouTube-klipp.
Om vi ska prioritera utomparlamentariskt arbete kan det leda till att vi måste göra det på bekostnad av det parlamentariska arbetet. Enligt Aron Etzlers bok ställer inte partiföreningar av Socialistiska partiet upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.
Men poängen är att det utomparlamentariska och parlamentariska arbetet ska samverka och förstärka varandra. Vi har större chans att få genomslag i parlamenten om vi mobiliserar utanför dem.
Det utomparlamentariska arbetet är inte heller enbart, eller ens främst, ett sätt att få genomslag för eller nå ut med vår politik. Det är också ett sätt att förbättra och utveckla vår politik. Vi lär av andra och genom praxis - alltså genom att göra politik.
Utöver detta kan vi också genom praktisk politik visa att förändring är möjlig - om vi arbetar tillsammans och är tillräckligt många. Det är ett livsnödvändigt budskap för ett socialistiskt parti.
Genom att arbeta tillsammans med andra - vi bör mobilisera så brett som möjligt i varje enskild fråga, bygga enhetsfronter underifrån alltså - visar vi att Vänsterpartiet inte är ett ensamt eller konstigt parti. Många delar Vänsterpartiets åsikter och värderingar.
Dagens flygbladsutdelning var bra trots att vi kanske inte lockade någon till vårt öppna möte. Vi har visat att Vänsterpartiet inte är ett parti som bara raggar röster under valrörelser, vi har fått träna vår argumentationsförmåga och övervinna det inledande motståndet mot att agera politiskt på gatan. En och annan tyckte nog också det var roligt att slänga lite käft med oss.
Det var nog inte rätt plats och tid för att dela ut just detta flygblad. Intresset var måttligt av den enkla orsaken att många inte längre arbetade, de var pensionärer.
Hur som helst fick detta mig att fundera över praktiskt politiskt arbete på lokal nivå. Ida Gabrielsson har sagt:
– Det handlar också om vad man gör när man står där på gatorna. Man kan inte bara dela sitt flygblad eller ropa i sin megafon, det blir folk inte berörda av. Ibland när man går förbi en antirasistisk demonstration så känns det lite som en kuliss till 70-talet.
Det har hon rätt i, men samtidigt är det så på många orter att man faktiskt sticker ut och märks om man delar ut flygblad, demonstrerar eller ordnar politiska möten. Om Vänsterpartiet i Höganäs ofta och regelbundet ägnade sig åt flygbladsutdelning skulle vi vara det enda parti som gör det.
Men jag tror nog vi måste vara mer fantasifulla än så om vi ska nå framgång. Vänsterpartiets verkställande utskott har nyligen varit på studiebesök hos Socialistiska partiet i Nederländerna. Jag hoppas de har med sig goda idéer och inspiration därifrån.
Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har skrivit om Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Han visar i boken hur Socialistiska partiet gör praktisk politik och skapar förtroende genom lokal aktivism och kommunikation, till exempel dörrknackning.
Men det finns exempel att ta inspiration från på närmre håll. Några har jag nyligen läst om i Arbetaren: Långsiktigt längs tunnelbana, Pantrarna höjer förortens röst, Envisa ockupationer i Västerbotten, Ockupation, hemslöjd och läxhjälp och Fjorton år av folkkök.
Min personliga favorit bland exemplen ovan på praktisk politik är detta:
– En grupp bestämde sig till exempel för att höra av sig till områdets villaägare och bad att få plocka färsk frukt från deras äppelträd för att sedan dela ut bland områdets förskolor.
Jag tycker också att Förbundet Allt åt alla verkar göra en hel del bra saker, till exempel deras överklassafari. De verkar också paketera sin politik snyggt, till exempel är det smart att presentera en aktion på detta sätt med ett YouTube-klipp.
Om vi ska prioritera utomparlamentariskt arbete kan det leda till att vi måste göra det på bekostnad av det parlamentariska arbetet. Enligt Aron Etzlers bok ställer inte partiföreningar av Socialistiska partiet upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.
Men poängen är att det utomparlamentariska och parlamentariska arbetet ska samverka och förstärka varandra. Vi har större chans att få genomslag i parlamenten om vi mobiliserar utanför dem.
Det utomparlamentariska arbetet är inte heller enbart, eller ens främst, ett sätt att få genomslag för eller nå ut med vår politik. Det är också ett sätt att förbättra och utveckla vår politik. Vi lär av andra och genom praxis - alltså genom att göra politik.
Utöver detta kan vi också genom praktisk politik visa att förändring är möjlig - om vi arbetar tillsammans och är tillräckligt många. Det är ett livsnödvändigt budskap för ett socialistiskt parti.
Genom att arbeta tillsammans med andra - vi bör mobilisera så brett som möjligt i varje enskild fråga, bygga enhetsfronter underifrån alltså - visar vi att Vänsterpartiet inte är ett ensamt eller konstigt parti. Många delar Vänsterpartiets åsikter och värderingar.
Dagens flygbladsutdelning var bra trots att vi kanske inte lockade någon till vårt öppna möte. Vi har visat att Vänsterpartiet inte är ett parti som bara raggar röster under valrörelser, vi har fått träna vår argumentationsförmåga och övervinna det inledande motståndet mot att agera politiskt på gatan. En och annan tyckte nog också det var roligt att slänga lite käft med oss.
Om Vänsterpartiets framtid och Aron Etzler
Vänsterpartiet hade de största demonstrationstågen på 1 maj i de tre största städerna - och säkert på fler platser än så.
Många är överens med oss i avgörande frågor. Exempel på detta undersökningar, av Stefan Svallfors och andra, som visar att en majoritet av svenska folket vill att välfärd bedrivs i offentlig regi. Nyligen presenterades en undersökning som visar att 45 procent tycker att privata företag är ganska eller mycket dåliga på att bedriva vård och omsorg. Ett annat exempel är att över hälften av befolkningen inte vill se svensk trupp i Afghanistan.
Vi ser också hur högerregeringens politik misslyckas. Två exempel: arbetslösheten och den så kallade apoteksreformen, som leder till nedläggning av apotek på landsbygden.
Vänsterpartiet säger det många socialdemokrater tycker, till exempel säger vi - till skillnad från socialdemokratins ledning - klart och tydligt nej till privata vinster i välfärden.
Men trots detta ligger vi fortsatt lågt i opinionen. Vad beror det på?
Två saker tror jag man måste hålla i minne när man funderar på den frågan.
1. Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi står i opposition inte bara mot högerregeringen utan mot kapitalism, patriarkat och miljöförstöring. Det är svårare för ett verkligt systemkritiskt parti att få genomslag för sin politik eftersom vi utmanar så starka krafter.
2. Socialdemokraterna och Moderaterna är väldigt dominerande i svensk partipolitik. Miljöpartiet är det tredje största partiet i opinionsundersökningarna. De kommer inte ens upp i 10 procent. Det näst största partiet, Moderaterna, är mer än dubbelt så stora som det tredje största partiet. Se SIFO:s väljarbarometer. Alla småpartier, inte endast Vänsterpartiet, har problem.
Enligt DN/Ipsos nådde Vänsterpartiet i januari 2012 rekordsiffran 9,6 procent. Den sjönk så snart socialdemokratin stabiliserades. Vi kan inte förlita oss på andra partiets misslyckanden. Vi måste bygga vår egen politik och organisation. Men detta visar också att socialdemokrater åtminstone ser Vänsterpartiet som ett alternativ om inte deras eget parti håller måttet. Att folk också en gång tagit steget över till oss kan vara betydelsefullt. Tröskeln är inte oöverstiglig.
Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har länge studerat och skrivit om hur vänsterpolitik kan få genomslagskraft.
Lördagen den 5 maj var jag och lyssnade på honom i Lund och idag har han intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju.
I Lund inledde Aron med att resonera kring hur Vänsterpartiets vårbudget presenteras i massmedia. Vänsterpartiets förslag är fullt finanserade men ändå presenteras vår budget som farlig. Vi framställs som icke-trovärdiga.
Aron Etzler gav sedan konkreta exempel på att det i själva verket är högern som inte bör anses vara trovärdig.
Ändå framställs och uppfattas Vänsterpartiet som icke-trovärdiga. Vad beror det på?
Folk gillar våra idéer men förstår inte hur de ska kunna genomföras av två skäl.
1. Hur ska våra idéer fungera i praktiken?
2. Vilka krafter ska genomföra våra idéer?
Kring detta resonerade sedan Aron. Han menade bland annat att vi ska satsa på den lokala nivån för att konkret visa vad vi vill och att det fungerar. Lokalt kan vi också börja bygga upp ett förtroende för oss och vår politik samt visa att förändring är möjlig. Socialistiska partiet i Nederländerna ger exempel på hur man genom att ta itu med konkreta frågor på lokal nivå kan nå framgång.
Aron poängterade också behovet av att vi förändrar vår retorik. Vi ska tala mer om vad vi vill istället för att kritisera våra motståndare. Genom att ägna mycket utrymme åt att kritisera bidrar vi till att etablera världen som den är. Vi ska istället ge vår bild av vad vi vill.
En viktig sak är att vi inte ska utmåla oss som ensamma. I själva verket är det så att vi nästan alltid har ett stort stöd - i opinionen, hos andra organisationer och även hos andra partier - för vår politik.
I Ekots lördagsintervju fick Aron prata en hel del kring hur Vänsterpartiet ser på regeringsfrågan 2014. Det är naturligt att de rödgröna får sådana frågor. Aron Etzler var, till skillnad från Lars Ohly, tydlig med att det är vänsterpartiets medlemmar som ska bestämma om hur Vänsterpartiet ställer sig i regeringsfrågan.
Tomas Ramberg frågade också om denna skrivning av Aron Etzler om valnederlaget 2010:
"Valupplägget kan ha varit det mest generösa någonsin: V fick gå till val med närmast monopol på välfärdsfrågor inom koalitionen och föra en helt egen linje kring vinst på välfärden. Inte nog med det: man fick fritt spelrum i Afghanistanfrågan – ända till överenskommelsen – som sedan tydligt färgades av V. Och hela tiden maximalt medieutrymme. Den som anser att det var dåligt byte för ett parti på fem procent saknar politiskt omdöme."
Där tycker jag att Aron kunde framhållit att Vänsterpartiet faktiskt fick genomslag i debatten om privata vinster i välfärden. Jan Björklund tvingades svara på frågor om vinstdrivande friskolor. Men vårt problem är ju att även om många håller med oss i dessa frågor (både välfärden och Afghanistan) och vi har stort förtroende i välfärdsfrågor så röstar inte folk på oss.
Aron Etzler gjorde en bra insats i Ekots lördagsintervju. Han var resonerande, ärlig och uppriktig. Precis den stilen tycker jag att vänsterpartister ska ha. Vänsterpartiets uppgift ska vara att förbereda framtiden, inte vara det argaste oppositionspartiet.
Hur ska vi göra?
1. Utveckla politiken genom undersökningar och med stor öppenhet och väl utvecklad interndemokrati.
2. Arbeta lokalt och konkret för att skapa förtroende för oss och vår politik.
3. Arbeta tillsammans med andra, skapa bredast möjliga enhet i varje fråga. På så vis visar vi också att vi inte är ensamma. Jonas Sjöstedt kanske står ensam i en partiledardebatt när han säger nej till privata vinster i välfärden. Utanför TV-studion är det många som tycker som vi. Vi ska inte göra saker åt folk utan tillsammans med folk. Vänsterpartiet ska vara både ett aktivistparti och ett aktiverande parti.
4. Sprid goda exempel på vunna strider och genomförd politik. Det skapar både förtroende för Vänsterpartiet och visar att förändring är möjlig.
5. Prata om vår egen politik istället för att kritisera andra.
6. Gör upp med sådant som förminskar oss eller sänker vår trovärdighet. Det är inte bra att vi låter barn slå på borgarpiñatas på 1 maj eller att det viftas med Lenin- och Che Guevara-fanor i våra 1 maj-tåg. Vår uppgift är större än att vara ett nostalgiskt 5-procentsparti. Vår uppgift är att bygga ett modernt vänsterparti. Det är heller inte acceptabelt att vi är ett parti som i negativ bemärkelse sticker ut i undersökningar av riksdagens inkomstgaranti.
Punkterna kan bli många. Om vi tar fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission utfört och genomför beslut och rekommendationer i strategidokument och slutrapport kommer Vänsterpartiet bli ett mycket bättre parti.
Läs:
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan.
V utlovar besked om samarbete inom kort.
Sjöstedt vägrar ge besked om S-stöd.
V: kärnkraften inget hinder för samarbete.
Vänsterpartist ska lova söka jobb efter riksdagen.
Många är överens med oss i avgörande frågor. Exempel på detta undersökningar, av Stefan Svallfors och andra, som visar att en majoritet av svenska folket vill att välfärd bedrivs i offentlig regi. Nyligen presenterades en undersökning som visar att 45 procent tycker att privata företag är ganska eller mycket dåliga på att bedriva vård och omsorg. Ett annat exempel är att över hälften av befolkningen inte vill se svensk trupp i Afghanistan.
Vi ser också hur högerregeringens politik misslyckas. Två exempel: arbetslösheten och den så kallade apoteksreformen, som leder till nedläggning av apotek på landsbygden.
Vänsterpartiet säger det många socialdemokrater tycker, till exempel säger vi - till skillnad från socialdemokratins ledning - klart och tydligt nej till privata vinster i välfärden.
Men trots detta ligger vi fortsatt lågt i opinionen. Vad beror det på?
Två saker tror jag man måste hålla i minne när man funderar på den frågan.
1. Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi står i opposition inte bara mot högerregeringen utan mot kapitalism, patriarkat och miljöförstöring. Det är svårare för ett verkligt systemkritiskt parti att få genomslag för sin politik eftersom vi utmanar så starka krafter.
2. Socialdemokraterna och Moderaterna är väldigt dominerande i svensk partipolitik. Miljöpartiet är det tredje största partiet i opinionsundersökningarna. De kommer inte ens upp i 10 procent. Det näst största partiet, Moderaterna, är mer än dubbelt så stora som det tredje största partiet. Se SIFO:s väljarbarometer. Alla småpartier, inte endast Vänsterpartiet, har problem.
Enligt DN/Ipsos nådde Vänsterpartiet i januari 2012 rekordsiffran 9,6 procent. Den sjönk så snart socialdemokratin stabiliserades. Vi kan inte förlita oss på andra partiets misslyckanden. Vi måste bygga vår egen politik och organisation. Men detta visar också att socialdemokrater åtminstone ser Vänsterpartiet som ett alternativ om inte deras eget parti håller måttet. Att folk också en gång tagit steget över till oss kan vara betydelsefullt. Tröskeln är inte oöverstiglig.
Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har länge studerat och skrivit om hur vänsterpolitik kan få genomslagskraft.
Lördagen den 5 maj var jag och lyssnade på honom i Lund och idag har han intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju.
I Lund inledde Aron med att resonera kring hur Vänsterpartiets vårbudget presenteras i massmedia. Vänsterpartiets förslag är fullt finanserade men ändå presenteras vår budget som farlig. Vi framställs som icke-trovärdiga.
Aron Etzler gav sedan konkreta exempel på att det i själva verket är högern som inte bör anses vara trovärdig.
Ändå framställs och uppfattas Vänsterpartiet som icke-trovärdiga. Vad beror det på?
Folk gillar våra idéer men förstår inte hur de ska kunna genomföras av två skäl.
1. Hur ska våra idéer fungera i praktiken?
2. Vilka krafter ska genomföra våra idéer?
Kring detta resonerade sedan Aron. Han menade bland annat att vi ska satsa på den lokala nivån för att konkret visa vad vi vill och att det fungerar. Lokalt kan vi också börja bygga upp ett förtroende för oss och vår politik samt visa att förändring är möjlig. Socialistiska partiet i Nederländerna ger exempel på hur man genom att ta itu med konkreta frågor på lokal nivå kan nå framgång.
Aron poängterade också behovet av att vi förändrar vår retorik. Vi ska tala mer om vad vi vill istället för att kritisera våra motståndare. Genom att ägna mycket utrymme åt att kritisera bidrar vi till att etablera världen som den är. Vi ska istället ge vår bild av vad vi vill.
En viktig sak är att vi inte ska utmåla oss som ensamma. I själva verket är det så att vi nästan alltid har ett stort stöd - i opinionen, hos andra organisationer och även hos andra partier - för vår politik.
I Ekots lördagsintervju fick Aron prata en hel del kring hur Vänsterpartiet ser på regeringsfrågan 2014. Det är naturligt att de rödgröna får sådana frågor. Aron Etzler var, till skillnad från Lars Ohly, tydlig med att det är vänsterpartiets medlemmar som ska bestämma om hur Vänsterpartiet ställer sig i regeringsfrågan.
Tomas Ramberg frågade också om denna skrivning av Aron Etzler om valnederlaget 2010:
"Valupplägget kan ha varit det mest generösa någonsin: V fick gå till val med närmast monopol på välfärdsfrågor inom koalitionen och föra en helt egen linje kring vinst på välfärden. Inte nog med det: man fick fritt spelrum i Afghanistanfrågan – ända till överenskommelsen – som sedan tydligt färgades av V. Och hela tiden maximalt medieutrymme. Den som anser att det var dåligt byte för ett parti på fem procent saknar politiskt omdöme."
Där tycker jag att Aron kunde framhållit att Vänsterpartiet faktiskt fick genomslag i debatten om privata vinster i välfärden. Jan Björklund tvingades svara på frågor om vinstdrivande friskolor. Men vårt problem är ju att även om många håller med oss i dessa frågor (både välfärden och Afghanistan) och vi har stort förtroende i välfärdsfrågor så röstar inte folk på oss.
Aron Etzler gjorde en bra insats i Ekots lördagsintervju. Han var resonerande, ärlig och uppriktig. Precis den stilen tycker jag att vänsterpartister ska ha. Vänsterpartiets uppgift ska vara att förbereda framtiden, inte vara det argaste oppositionspartiet.
Hur ska vi göra?
1. Utveckla politiken genom undersökningar och med stor öppenhet och väl utvecklad interndemokrati.
2. Arbeta lokalt och konkret för att skapa förtroende för oss och vår politik.
3. Arbeta tillsammans med andra, skapa bredast möjliga enhet i varje fråga. På så vis visar vi också att vi inte är ensamma. Jonas Sjöstedt kanske står ensam i en partiledardebatt när han säger nej till privata vinster i välfärden. Utanför TV-studion är det många som tycker som vi. Vi ska inte göra saker åt folk utan tillsammans med folk. Vänsterpartiet ska vara både ett aktivistparti och ett aktiverande parti.
4. Sprid goda exempel på vunna strider och genomförd politik. Det skapar både förtroende för Vänsterpartiet och visar att förändring är möjlig.
5. Prata om vår egen politik istället för att kritisera andra.
6. Gör upp med sådant som förminskar oss eller sänker vår trovärdighet. Det är inte bra att vi låter barn slå på borgarpiñatas på 1 maj eller att det viftas med Lenin- och Che Guevara-fanor i våra 1 maj-tåg. Vår uppgift är större än att vara ett nostalgiskt 5-procentsparti. Vår uppgift är att bygga ett modernt vänsterparti. Det är heller inte acceptabelt att vi är ett parti som i negativ bemärkelse sticker ut i undersökningar av riksdagens inkomstgaranti.
Punkterna kan bli många. Om vi tar fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission utfört och genomför beslut och rekommendationer i strategidokument och slutrapport kommer Vänsterpartiet bli ett mycket bättre parti.
Läs:
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan.
V utlovar besked om samarbete inom kort.
Sjöstedt vägrar ge besked om S-stöd.
V: kärnkraften inget hinder för samarbete.
Vänsterpartist ska lova söka jobb efter riksdagen.
Etiketter:
Aron Etzler,
Ekots lördagsintervju,
Vänsterpartiet
lördag 4 februari 2012
Vasst VU i Vänsterpartiet
Vänsterpartiets nya partistyrelse har i helgen sitt första ordinarie möte. Idag har de bland annat valt verkställande utskott.
Verkställande utskottet består av:
Jonas Sjöstedt, partiordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Ulla Andersson, 1:e vice ordförande
Josefin Brink, 2:e vice ordförande
Hans Linde, ledamot
Rossana Dinamarca, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot
Det är ett starkt lag som kommer stå för den kontinuerliga ledningen av Vänsterpartiet. Själv glädjer jag mig mycket åt att Aron Etzler valdes till partisekreterare. Aron Etzler är en skarp politisk analytiker. I boken Trondheimsmodellen har han studerat hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han studerat Nya Moderaterna. Detta kommer bli viktiga kunskaper för Vänsterpartiet när vi nu utvecklar vår organisation, kommunikation och politik.
Så här säger Jonas Sjöstedt om valet av Aron Etzler:
"Aron har studerat mycket vänsterpolitik och har breda kunskaper hur vänsterpolitiken fungerar i andra länder. Han har ett strategiskt tänk som kommer att vara en styrka för oss".
Och så här säger Aron själv:
"Jag lämnar journalistiken och tänker i stället köra undersökande politik. Vi kommer att undersöka saker först innan vi beslutar oss för något nytt".
Läs vidare: DN, Expressen, Folkbladet, HD, NT, SvD
Verkställande utskottet består av:
Jonas Sjöstedt, partiordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Ulla Andersson, 1:e vice ordförande
Josefin Brink, 2:e vice ordförande
Hans Linde, ledamot
Rossana Dinamarca, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot
Det är ett starkt lag som kommer stå för den kontinuerliga ledningen av Vänsterpartiet. Själv glädjer jag mig mycket åt att Aron Etzler valdes till partisekreterare. Aron Etzler är en skarp politisk analytiker. I boken Trondheimsmodellen har han studerat hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han studerat Nya Moderaterna. Detta kommer bli viktiga kunskaper för Vänsterpartiet när vi nu utvecklar vår organisation, kommunikation och politik.
Så här säger Jonas Sjöstedt om valet av Aron Etzler:
"Aron har studerat mycket vänsterpolitik och har breda kunskaper hur vänsterpolitiken fungerar i andra länder. Han har ett strategiskt tänk som kommer att vara en styrka för oss".
Och så här säger Aron själv:
"Jag lämnar journalistiken och tänker i stället köra undersökande politik. Vi kommer att undersöka saker först innan vi beslutar oss för något nytt".
Läs vidare: DN, Expressen, Folkbladet, HD, NT, SvD
onsdag 1 februari 2012
Om verkställande utskottet och internfeminism
Igår var jag i Malmö och lyssnade på Jonas Sjöstedt. I morse hörde jag Rossana Dinamarca debattera skolfrågor i TV och nyss såg jag på YouTube Ulla Andersson debattera ekonomi och banker på Handelshögskolan i Göteborg.
Det är fantastiskt roligt och peppande att vi har så starka och kunniga företrädare.
Rossana Dinamarca, 2:e vice ordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Josefin Brink, ledamot
Hans Linde, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot
Förslaget är dock inte oomstritt. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vet att kön spelar roll. Därför menar vissa att vi, när vi valt en man till partiordförande, inte kan välja en man till partisekreterare. Rossana Dinamarca kandiderar inte som andra vice ordförande, hon kandiderar endast till posten som vice ordförande. Rossana menar posten som vice ordförande urholkas om den delas av två kvinnor och att det är "en dålig kompromiss för att möta kritiken mot att en man, Aron Etzler, föreslås bli partisekreterare hos en manlig partiledare".
Det är fantastiskt roligt och peppande att vi har så starka och kunniga företrädare.
Idag har valkommittén presenterat sitt förslag till verkställande utskott. Beslut ska tas av partistyrelsen i helgen. När jag lade ut länken på Facebook skrev en socialdemokratisk politiker jag känner och respekterar så här: "Vilket bra lag! Blir lite avundsjuk!".
Förslaget ser ut så här:
Ulla Andersson, 1:e vice ordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Josefin Brink, ledamot
Hans Linde, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot
Förslaget är dock inte oomstritt. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vet att kön spelar roll. Därför menar vissa att vi, när vi valt en man till partiordförande, inte kan välja en man till partisekreterare. Rossana Dinamarca kandiderar inte som andra vice ordförande, hon kandiderar endast till posten som vice ordförande. Rossana menar posten som vice ordförande urholkas om den delas av två kvinnor och att det är "en dålig kompromiss för att möta kritiken mot att en man, Aron Etzler, föreslås bli partisekreterare hos en manlig partiledare".
Det är bra, riktigt och viktigt att vi ständigt är vaksamma över de interna könsstrukturerna i vårt parti. Men för den skull anser jag inte att vi inte kan utse en man till partisekreterare när vi har en manlig partiordförande.
Jag har inga synpunkter på om det är bra eller dåligt att utse två vice partiordförande. Men om man vill ha två vice ska det vara en poäng i sig, inte för att man tycker att det gör det lättare att utse en man till partisekreterare.
Så här ser jag på saken.
1. Vår partistyrelse ska bestå av en majoritet kvinnor. Det har vi glädjande nog med råge uppnått. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
2. Verkställande utskottet ska bestå av en majoritet kvinnor. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. Alltså: om vi låter Aron Etzler och Hans Linde ingå i partistyrelsen ska resterande fyra ledamöter vara kvinnor. Ulla Andersson (201 röster på kongressen), Rossana Dinamarca och Josefin Brink (191 röster på kongressen) bör vara självskrivna i verkställande utskottet. Återstår en plats för ytterligare en kvinna. Vi har många starka kandidater till den platsen bland resterande 18 kvinnor i partistyrelsen.
3. Den som är bäst lämpad som partisekreterare bör utses. När vi diskuterar frågan bör vi plädera för den kandidat vi förordar. Jag har själv skrivit mycket om varför jag tycker att Aron Etzler bör bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För att ta det kort hänvisar jag till böckerna Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna, Allt rött blir blått, till massor av artiklar samt till det faktum att Aron Etzler fick ett starkt stöd på kongressen (191 röster). Aron kandiderade öppet till posten som partisekreterare innan kongressen. Det kan nog vara så att många röstade på honom just för att få honom som partisekreterare.
4. Internfeminismen är viktig. Vi ska inte bara granska hur det ser ut i vår partistyrelse utan även i partiföreningar och partidistrikt. I Höganäs, som är en väldigt liten partiförening, har vi en kvinnlig ordförande och en kvinnlig gruppledare. I Malmö, som är Skånes största partiförening, ersattes en manlig partiordförande (som suttit tio år på posten) med en annan man. I partiföreningar i vår närhet har såväl Helsingborg som Landskrona män på ordförandeposten. Jag känner inte till förhållandena i dessa partiföreningar och har därför heller inga synpunkter på deras val.
5. Men det är viktigt att vi kritiskt granskar strukturerna i vårt parti och stärker internfeminismen. Det kommer göra oss till ett bättre parti på alla sätt. Vi måste både förändra saker här och nu och på sikt. På sikt kan vi bli ett bättre feministiskt parti genom att lyfta fram och stärka kvinnor i partiet. Det gör vi bland annat genom att ge dem framträdande poster i partiföreningar och distrikt.
6. Vår nyvalda partistyrelse ska vara synlig och aktiv. Ledningen måste medvetet arbeta för att lyfta fram många ledamöter, både internt och utåt.
7. Alltså - kön spelar roll men det duger inte att vår internfeminism endast väcks till liv när vissa poster i partiet ska tillsättas. Internfeminismen måste genomsyra hela organisationen och vi måste tänka långsiktigt. Vi måste planera och arbeta för vår framtida ledning. Om en man i nuläget är bäst lämpad som partisekreterare kan den mannen utses.
8. Vem vill Jonas Sjöstedt se som partisekreterare? Partiordförande och partisekreterare ska arbeta som ett team. Jonas Sjöstedt avgör inte vem som ska utses till partisekreterare men det är viktigt att lyssna på honom.
8. Vem vill Jonas Sjöstedt se som partisekreterare? Partiordförande och partisekreterare ska arbeta som ett team. Jonas Sjöstedt avgör inte vem som ska utses till partisekreterare men det är viktigt att lyssna på honom.
Inledningsvis skrev jag om några av våra starka företrädare. Men hur bra de än är tror jag inte det räcker långt om vi inte har en stark organisation. Jonas Sjöstedt har framhållit att vi måste bli mer av aktionsparti. Han har jämfört med nederländska Socialistiska partiet, som Aron Etzler skrivit om i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
Aron Etzler har länge studerat politisk organisation, kommunikation, taktik och strategier. Den kunskapen behöver vi nu när vi ska utveckla Vänsterpartiet.
I sin kommande bok, Allt rött blir blått, har Aron Etzler studerat Moderaternas framgångar. Vänsterpartiet ska ta på sig en större roll i svensk politik. Det innebär att vi ska ta fighten med Moderaterna. De är vår politiska huvudmotståndare. Aron Etzlers kunskaper kommer bli viktiga i det arbetet.
Jonas Sjöstedt sa så här igår: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det är viktigt att vi nu gör som det står i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Jag hoppas att partistyrelsen på sitt första ordinarie möte nu till helgen utser Aron Etzler till partisekreterare och att arbetet för att utveckla Vänsterpartiets organisation, kommunikation och politik nu sätter fart. Ta fasta på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Gör partistyrelsen till en synlig kollektiv ledning för Vänsterpartiet.
Hur som helst litar jag på att partistyrelsen kommer fatta kloka beslut. Vi har själva valt vår partistyrelse. Nu ska vi lita på dem och stödja dem och ta eget ansvar för Vänsterpartiets utveckling.
Hur som helst litar jag på att partistyrelsen kommer fatta kloka beslut. Vi har själva valt vår partistyrelse. Nu ska vi lita på dem och stödja dem och ta eget ansvar för Vänsterpartiets utveckling.
Länkar:
måndag 16 januari 2012
Vad gör vi nu?
Man kan tycka att det vänder snabbt i politiken. Från valnederlaget 2010 och ha sett ut att riskera att åka ur riksdagen ser det nu ljust ut för Vänsterpartiet. Det gäller dock att både kunna glädjas åt och utnyttja allt det positiva vi nu ser och samtidigt ha is i magen och inse att det är förändringar på ytan vi ser. De politiska maktförhållandena har inte ändrats. Vänsterpartiet som organisation har inte förändrats nämnvärt.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Jonas Sjöstedt har fått mycket positiv uppmärksamhet, beslutet om partiskatt verkar bli ett trauma för borgerliga ledarskribenter, opinionssiffrorna går upp (AB, DN, Expr) och Jonas Sjöstedt vinner debatter åt oss (DN, Studio Ett, Agenda, Ekots lördagsintervju).
Själv har jag efter kongressen hört mycket positivt om Vänsterpartiet från socialdemokratiska bekanta. Det bekräftas också av insändare som denna. Det är dock samtidigt tydligt att min lilla partiförening inte är tillräckligt stark, vare sig organisatoriskt eller politiskt, för att kunna utgöra ett verkligt oppositionsparti, alltså ett parti som på allvar utmanar högern.
Jag tror att det är avgörande för oss att vi får igång ett utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt i det av kongressen antagna strategidokumentet och den slutrapport Framtidskommissionen överlämnat till partistyrelsen. Gamnis-Christer Olsson har berättat att de i Borlänge läste strategidokumentet i studiecirkelform inför kongressen. Studiecirkelns diskussioner ska sedan utmynna i ett lokalt strategidokument. Bra!
I februari ska partistyrelsen konstituera sig. Vi har tre olika kandidater till partisekreterarposten. De har alla tre presenterat sig och sin syn på Vänsterpartiets utmaningar.
Aron Etzler: "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"
"Paradoxen kring riktiga förändringar är att de inte kan genomföras med dekret. Snarare behöver partiledningen visa resultat, entusiasmera och vara beredda att diskutera. Vänsterpartiet har en period av politisk och organisatorisk ingenjörskonst framför sig om man vill bli det professionella parti som kan växa långsiktigt. Men förväntningarna på att få fart på partiet är skyhöga."
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
"Vi i vänstern behöver göra en rejäl 'makeover' på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering."
Mia Sydow Mölleby: "Stärk Vänsterpartiets organisation"
"Vänsterpartiet har nyss avslutat sin kongress. En avgörande kongress som valt en ny partiordförande, en ny partistyrelse och antagit ett strategidokument som slår fast vilket politiskt och organisatoriskt projekt partiet ska ha de närmaste åren. Det råder stor entusiasm i partiet. Risken finns att den positiva känslan av en ny färdplan för framtiden upplevs som att man nått i hamn. Men det är nu det stora arbetet börjar. Det är nu hela organisationen måste samla sig och målmedvetet börja arbeta för att nå framgångar i valet 2014."
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Nu är det upp till partistyrelsen att avgöra vem av de tre kandidaterna som är rätt person till uppgiften att vara Vänsterpartiets partisekreterare under denna för partiet avgörande period.
Jag uppskattar det öppna kandiderandet, men samtidigt är det lite svårt att förhålla sig till det eftersom vi medlemmar inte har något inflytande över beslutet.
Kanske det vore bra att i framtiden välja partisekreterare på kongressen? Det kunde kombineras med att vi, som Thaher Pelaseyed skriver, alltid låter kongressen "besluta om ett strategidokument eller dylikt som stakar ut partiets prioriteringar under kongressperioden".
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet (DN 2011-12-27)
Etzler vill bli partisekreterare i V (Rapport 2011-12-27)
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann? (Brunchrapporten 2011-12-28)
Aron Etzler: Vänstern måste tala så folk begriper (SvD 2012-01-05)
Intervju med Aron Etzler med anledning av hans kommande bok (Politikerkollen 2012-01-07)
Intervju med Mia Sydow Mölleby och Karin Rågsjö (SVT Forum 2012-01-08)
Om partisekreterarvalet - Josefin Brink, Aron Etzler, Karin Rågsjö och Jonas Sjöstedt uttalar sig (TV4Nyheterna)
"Ny vänsterstrid" - Aron Etzler, Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby uttalar sig (Aftonbladet 2012-01-07)
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Tobias Smedberg: "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)" (Dagens Opinion 2012-01-16)
Jöran Fagerlund: Mitt dream-team i VU
fredag 13 januari 2012
Om diskussionen kring partisekreteraren
Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
Kollektiv ledning och tydliga företrädare
Dessa personer utgör Vänsterpartiets kollektiva ledning:
Partiordförande:
Jonas Sjöstedt
Ordinarie i partistyrelsen:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Ersättare i partistyrelsen:
Hediye Güzel, Storstockholm
Veronica Kallander, Storstockholm
Malin Karlsson, Norrbotten
Ann Carin Landström, Skaraborg
Peter Möller, Västerbotten
Madeleine Nyvall, Värmland
Linda Snecker, Östergötland
Henrik Holmqvist Dinamarca
Erik Hegelund, Storstockholm
Emma Wallrup, Uppsala
Vänsterpartiets partistyrelse har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män. Bra! Även verkställande utskottet bör bestå av en tydlig majoritet kvinnor.
Vår partistyrelse ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Det är då viktigt att de görs kända inom partiet. Jag skulle vilja se en ordentlig presentation av samtliga förtroendevalda (partistyrelse, programkommission, revisorer, valberedning) i Vänsterpress och på vår hemsida.
Jag skulle också vilja se att vi arbetar med talespersoner och ansvariga för olika områden som vi profilerar både utåt och inåt.
Vi behöver till exempel talespersoner/ansvariga inom denna områden:
Utbildningspolitik
Ekonomisk-politisk talesperson
Arbetsmarknadspolitik
Sex timmars arbetsdag (Ana Rubin!)
Klimat- och miljöpolitik
Landsbygdspolitik/regionalpolitik
Organisationsutveckling (strategidokumentet)
Utrikespolitik
Feminism (det kvinnopolitiska nätverket)
Fackligt arbete
Industripolitik
Industripolitik
Kommunalpolitik (vi behöver ett kommunalpolitiskt handlingsprogram)
I partistyrelsen har vi flera starka kommunala företrädare. Vi skulle kunna föra fram de kommuner där Vänsterpartiet är med och styr som rödgröna exempel på kommunalpolitik. Starka företrädare som Martina Nilsson och Tamara Spiric skulle vi kunna föra fram även nationellt.
Vänsterpartiet måste hänga ihop på alla nivåer: nationellt, landsting/regioner, kommuner. Där har partistyrelsen ett stort ansvar.
Högst prioritet nu bör Vänsterpartiets organisatoriska uppryckning ha. Det av kongressen antagna strategidokumentet och Framtidskommissionen slutrapport måste komma till användning på alla nivåer i Vänsterpartiet. Det arbetet bör ledas av partisekreteraren men fler behöver involveras. Vi behöver en partisekreterare som kan driva Vänsterpartiets långsiktiga organisatoriska utveckling. Vi behöver en partisekreterare som kan bidra till Vänsterpartiets nödvändiga utveckling och förändring.
Om vi ska kunna möta de utmaningar vi står inför måste vår organisation bli starkare och vi måste bli mer av rörelse- och aktionsparti.
Läs:
Råd till Vänsterpartiets partistyrelse, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vänstern måste tala så folk begriper, "Alla ska fatta vad vänstern vill", "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"
torsdag 12 januari 2012
Prioritera strategidokumentet
Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
lördag 7 januari 2012
Tredje kongressdagen
Även denna dag har jag suttit klistrad framför datorn och följt Vänsterpartiets kongress. Det blev dock inte lika sent denna dag eftersom kongressdelegaterna ikväll är på en välförtjänt kongressfest. Hoppas de har riktigt, riktigt roligt och trevligt!
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Etiketter:
Aron Etzler,
Birger Schlaug,
Busi Dimitriu,
Kongressen 2012,
Ruzica Stanojevic,
Vänsterpartiet
fredag 6 januari 2012
Andra kongressdagen
Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
torsdag 5 januari 2012
Det kan bli riktigt bra det här!
Ida Gabrielsson intervjuas i Sydsvenskan och säger mycket klokt. Vänsterpartiet ska inte vara ett parti för "Stockholms akademiska vänsterkretsar", vi ska vara ett folkligt parti. Redan C. H. Hermansson uppmärksammade frågan om "the establishment", se Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Jämför också gärna med Daniel Suhonens artikel "Populist - javisst".
Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".
Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".
Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".
Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.
Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".
Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.
Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.
Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:
"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."
I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:
"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."
Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.
Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1
Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".
Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".
Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".
Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.
Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".
Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.
Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.
Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:
"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."
I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:
"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."
Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.
Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)