Om verkställande utskottet och internfeminism

Igår var jag i Malmö och lyssnade på Jonas Sjöstedt. I morse hörde jag Rossana Dinamarca debattera skolfrågor i TV och nyss såg jag på YouTube Ulla Andersson debattera ekonomi och banker på Handelshögskolan i Göteborg.

Det är fantastiskt roligt och peppande att vi har så starka och kunniga företrädare.

Idag har valkommittén presenterat sitt förslag till verkställande utskott. Beslut ska tas av partistyrelsen i helgen. När jag lade ut länken på Facebook skrev en socialdemokratisk politiker jag känner och respekterar så här: "Vilket bra lag! Blir lite avundsjuk!".

Förslaget ser ut så här:

Ulla Andersson, 1:e vice ordförande

Rossana Dinamarca, 2:e vice ordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Josefin Brink, ledamot
Hans Linde, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot

Förslaget är dock inte oomstritt. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vet att kön spelar roll. Därför menar vissa att vi, när vi valt en man till partiordförande, inte kan välja en man till partisekreterare. Rossana Dinamarca kandiderar inte som andra vice ordförande, hon kandiderar endast till posten som vice ordförande. Rossana menar posten som vice ordförande urholkas om den delas av två kvinnor och att det är "en dålig kompromiss för att möta kritiken mot att en man, Aron Etzler, föreslås bli partisekreterare hos en manlig partiledare".

Det är bra, riktigt och viktigt att vi ständigt är vaksamma över de interna könsstrukturerna i vårt parti. Men för den skull anser jag inte att vi inte kan utse en man till partisekreterare när vi har en manlig partiordförande.

Jag har inga synpunkter på om det är bra eller dåligt att utse två vice partiordförande. Men om man vill ha två vice ska det vara en poäng i sig, inte för att man tycker att det gör det lättare att utse en man till partisekreterare.

Så här ser jag på saken.

1. Vår partistyrelse ska bestå av en majoritet kvinnor. Det har vi glädjande nog med råge uppnått. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

2. Verkställande utskottet ska bestå av en majoritet kvinnor. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. Alltså: om vi låter Aron Etzler och Hans Linde ingå i partistyrelsen ska resterande fyra ledamöter vara kvinnor. Ulla Andersson (201 röster på kongressen), Rossana Dinamarca och Josefin Brink (191 röster på kongressen) bör vara självskrivna i verkställande utskottet. Återstår en plats för ytterligare en kvinna. Vi har många starka kandidater till den platsen bland resterande 18 kvinnor i partistyrelsen.

3. Den som är bäst lämpad som partisekreterare bör utses. När vi diskuterar frågan bör vi plädera för den kandidat vi förordar. Jag har själv skrivit mycket om varför jag tycker att Aron Etzler bör bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För att ta det kort hänvisar jag till böckerna Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna, Allt rött blir blått, till massor av artiklar samt till det faktum att Aron Etzler fick ett starkt stöd på kongressen (191 röster). Aron kandiderade öppet till posten som partisekreterare innan kongressen. Det kan nog vara så att många röstade på honom just för att få honom som partisekreterare.

4. Internfeminismen är viktig. Vi ska inte bara granska hur det ser ut i vår partistyrelse utan även i partiföreningar och partidistrikt. I Höganäs, som är en väldigt liten partiförening, har vi en kvinnlig ordförande och en kvinnlig gruppledare. I Malmö, som är Skånes största partiförening, ersattes en manlig partiordförande (som suttit tio år på posten) med en annan man. I partiföreningar i vår närhet har såväl Helsingborg som Landskrona män på ordförandeposten. Jag känner inte till förhållandena i dessa partiföreningar och har därför heller inga synpunkter på deras val.

5. Men det är viktigt att vi kritiskt granskar strukturerna i vårt parti och stärker internfeminismen. Det kommer göra oss till ett bättre parti på alla sätt. Vi måste både förändra saker här och nu och på sikt. På sikt kan vi bli ett bättre feministiskt parti genom att lyfta fram och stärka kvinnor i partiet. Det gör vi bland annat genom att ge dem framträdande poster i partiföreningar och distrikt.

6. Vår nyvalda partistyrelse ska vara synlig och aktiv. Ledningen måste medvetet arbeta för att lyfta fram många ledamöter, både internt och utåt.

7. Alltså - kön spelar roll men det duger inte att vår internfeminism endast väcks till liv när vissa poster i partiet ska tillsättas. Internfeminismen måste genomsyra hela organisationen och vi måste tänka långsiktigt. Vi måste planera och arbeta för vår framtida ledning. Om en man i nuläget är bäst lämpad som partisekreterare kan den mannen utses.

8. Vem vill Jonas Sjöstedt se som partisekreterare? Partiordförande och partisekreterare ska arbeta som ett team. Jonas Sjöstedt avgör inte vem som ska utses till partisekreterare men det är viktigt att lyssna på honom.

Inledningsvis skrev jag om några av våra starka företrädare. Men hur bra de än är tror jag inte det räcker långt om vi inte har en stark organisation. Jonas Sjöstedt har framhållit att vi måste bli mer av aktionsparti. Han har jämfört med nederländska Socialistiska partiet, som Aron Etzler skrivit om i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

Aron Etzler har länge studerat politisk organisation, kommunikation, taktik och strategier. Den kunskapen behöver vi nu när vi ska utveckla Vänsterpartiet.

I sin kommande bok, Allt rött blir blått, har Aron Etzler studerat Moderaternas framgångar. Vänsterpartiet ska ta på sig en större roll i svensk politik. Det innebär att vi ska ta fighten med Moderaterna. De är vår politiska huvudmotståndare. Aron Etzlers kunskaper kommer bli viktiga i det arbetet.

Jonas Sjöstedt sa så här igår: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det är viktigt att vi nu gör som det står i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Jag hoppas att partistyrelsen på sitt första ordinarie möte nu till helgen utser Aron Etzler till partisekreterare och att arbetet för att utveckla Vänsterpartiets organisation, kommunikation och politik nu sätter fart. Ta fasta på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Gör partistyrelsen till en synlig kollektiv ledning för Vänsterpartiet.

Hur som helst litar jag på att partistyrelsen kommer fatta kloka beslut. Vi har själva valt vår partistyrelse. Nu ska vi lita på dem och stödja dem och ta eget ansvar för Vänsterpartiets utveckling.

Länkar:

Etzler föreslås som partisekreterare

Om diskussionen kring partisekreterare

Undersökande politik

Vad gör vi nu?

Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!

Valresultat på kongressen

Om diskussionen kring partisekreteraren

Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?

Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.

Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.

Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.

Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.

Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.

Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.

Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.

I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.

Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:

1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?

Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.

Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.

De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.

Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.

Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.

Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.

Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?

Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.

Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.

Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.

Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.

Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.

Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.

Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,

Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.

Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.

Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.

Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.

Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.

Avslutningsvis två citat:

Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

Utöver detta vill jag också säga:

1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.

Organisatoriskt-politiskt utvecklings- och förändringsarbete krävs

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att partistyrelsen och partisekreteraren har ett stort arbete för att få igång arbete kring strategidokumentet i partiföreningar och distrikt. Strategidokumentet bör få genomslag nu när partiföreningar och distrikt ska anta verksamhetsplaner för 2012.

Jag tror vi behöver en partisekreterare som kan leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt från Framtidskommissionens arbete (strategidokument och slutrapport).

Den diskussion som nu förs kring partisekreteraren tyder kanske på att partisekreteraren bör väljas på kongressen. Det skulle kunna leda till att vi inför och under kongresserna får goda diskussioner kring Vänsterpartiets organisatoriska utveckling.

Vänsterpartiets framtidskommission har gjort ett omfattande och bra arbete som nu måste få ett ordentligt genomslag i Vänsterpartiet på alla nivåer.

Så här står det i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Läs:
Thaher Pelaseyed: Reflektioner från en kongress
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Erik Edwardson: Prioritera strategidokumentet

Kollektiv ledning och tydliga företrädare

Dessa personer utgör Vänsterpartiets kollektiva ledning:

Partiordförande:

Jonas Sjöstedt

Ordinarie i partistyrelsen:

Ulla Andersson, Gävleborg

Josefin Brink, Storstockholm

Rossanna Dinamarca, Älvsborg

Mats Einarsson, Storstockholm

Mussie Ephrem, Örebro

Aron Etzler, Storstockholm

Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän

Anna Hövenmark, Norrbotten

Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland

Kalle Larsson, Storstockholm

Birger Lahti, Norrbotten

Hans Linde, Göteborg

Ida Legnemark, Älvsborg

Sara Mohammadi, Skåne

Martina Nilsson, Skåne

MonaLisa Norrman, Jämtland

Mats Pilhem,Göteborg

Kaj Raving, Kalmar

Ana Rubin, Skåne

Karin Rågsjö, Storstockholm

Tamara Spiric, Västerbotten

Mia Sydow Mölleby, Örebro

Ersättare i partistyrelsen:

Hediye Güzel, Storstockholm

Veronica Kallander, Storstockholm

Malin Karlsson, Norrbotten

Ann Carin Landström, Skaraborg

Peter Möller, Västerbotten

Madeleine Nyvall, Värmland

Linda Snecker, Östergötland

Henrik Holmqvist Dinamarca

Erik Hegelund, Storstockholm

Emma Wallrup, Uppsala

Vänsterpartiets partistyrelse har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män. Bra! Även verkställande utskottet bör bestå av en tydlig majoritet kvinnor.

Vår partistyrelse ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Det är då viktigt att de görs kända inom partiet. Jag skulle vilja se en ordentlig presentation av samtliga förtroendevalda (partistyrelse, programkommission, revisorer, valberedning) i Vänsterpress och på vår hemsida. 

Jag skulle också vilja se att vi arbetar med talespersoner och ansvariga för olika områden som vi profilerar både utåt och inåt.

Vi behöver till exempel talespersoner/ansvariga inom denna områden:

Utbildningspolitik

Ekonomisk-politisk talesperson

Arbetsmarknadspolitik

Sex timmars arbetsdag (Ana Rubin!)

Klimat- och miljöpolitik

Landsbygdspolitik/regionalpolitik

Organisationsutveckling (strategidokumentet)

Utrikespolitik

Feminism (det kvinnopolitiska nätverket)

Fackligt arbete
Industripolitik

Kommunalpolitik (vi behöver ett kommunalpolitiskt handlingsprogram)

I partistyrelsen har vi flera starka kommunala företrädare. Vi skulle kunna föra fram de kommuner där Vänsterpartiet är med och styr som rödgröna exempel på kommunalpolitik. Starka företrädare som Martina Nilsson och Tamara Spiric skulle vi kunna föra fram även nationellt.

Vänsterpartiet måste hänga ihop på alla nivåer: nationellt, landsting/regioner, kommuner. Där har partistyrelsen ett stort ansvar.

Högst prioritet nu bör Vänsterpartiets organisatoriska uppryckning ha. Det av kongressen antagna strategidokumentet och Framtidskommissionen slutrapport måste komma till användning på alla nivåer i Vänsterpartiet. Det arbetet bör ledas av partisekreteraren men fler behöver involveras. Vi behöver en partisekreterare som kan driva Vänsterpartiets långsiktiga organisatoriska utveckling. Vi behöver en partisekreterare som kan bidra till Vänsterpartiets nödvändiga utveckling och förändring.

Om vi ska kunna möta de utmaningar vi står inför måste vår organisation bli starkare och vi måste bli mer av rörelse- och aktionsparti. 

Läs:

Råd till Vänsterpartiets partistyrelse, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vänstern måste tala så folk begriper, "Alla ska fatta vad vänstern vill", "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"

Prioritera strategidokumentet

Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.

Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.

Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:

"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.

Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."

Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.

Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.

"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.

Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.

Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.

Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.

Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.

Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse

Andra kongressdagen

Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.

Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.

Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.

Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.

Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.

Se pläderingar och val på SVT Forum.

Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:

Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro

Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.

Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.

Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.

Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"

Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld

Delat och kollektivt

En majoritet av Vänsterpartiets distrikt vill ha delat ledarskap, enligt en rundringning Svenska Dagbladet gjort. Lars Ohly, Rossana Dinamarca och andra har ställt delat ledarskap i motsättning till det kollektiva ledarskap vi har i Vänsterpartiet. Det är en motsättning som inte finns menar jag. Skillnaden blir, och den är inte obetydlig, att vi får två direktvalda på kongressen istället för en. Det minskar såklart kollektiviteten i val av ledning. Men det innebär inte att vi blir som Miljöpartiet där språkrören har ett stort inflytande över ledningen.

Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.

Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.

Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.

Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.

Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!

Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.

Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.

En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.

Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.

Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.

Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik

Glada nyheter från Nederländerna

Aron Etzler meddelar via Facebook att Socialistiska partiet nu är näst största parti i Nederländerna. Nederländska Socialistiska partiet har utarbetat ett eget sätt att arbeta och organisera sig. De prioriterar det utomparlamentariska arbetet högt, de skolar och tar hand om sina medlemmar, de är ett aktionsparti, de lyssnar på medborgarna med dörrknackning som metod och de fokuserar på det konkreta och det vardagliga.

Aron Etzler säger också på Facebook att Socialistiska partiet inte gör någon "stor affär av siffrorna heller - alltid fokus på politiken, inte tillfälliga upp- och nedgångar i opinionen. Det är klokt."

Aron Etzler har beskrivit nederländska Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

Nu när Aron Etzler är nominerad till partistyrelsen av valberedningen och kandiderar till posten som partisekreterare hoppas jag att Vänsterpartiet ska lära mer av nederländska Socialistiska partiet och framför allt praktisera mer av lärdomarna från dem. 

Jag är övertygad om att Aron Etzler skulle bli en utomordentlig partisekreterare och att han skulle kunna bidra till att göra Vänsterpartiet till ett starkare, effektivare och bättre parti.

Läs vidare:

Brief history of the SP

Partiet som gaskar upp vänstern i Holland

Socialt arbete grunden för politisk aktion

Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!

Idag har Aron Etzler offentliggjort att han vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet. För mig är det ett väldigt glädjande besked. Utan att veta vilka övriga som vill bli partisekreterare eller är lämpade att bli det menar jag att om vi väljer Aron Etzler till partisekreterare bidrar det till att vi toppar laget.

Det faktum att han gått ut öppet med att han vill bli partisekreterare talar för honom. Så bör vi arbeta i Vänsterpartiet. De som vill väljas till någon post bör gå ut öppet med det och också berätta varför de vill bli valda. Öppenheten som vi haft i partiledarvalet bör genomsyra även övriga personval. Nu verkar alla gilla detta men så lät det inte när Jonas Sjöstedt öppet utmanade Lars Ohly under Almedalen.

Aron Etzler säger att han "vill vara en utåtriktad, politisk partisekreterare med integritet" och "att V måste bli tydligare, engagera medlemmarna på ett nytt sätt och visa på skillnaderna mellan höger och vänster."

Vänsterpartiet kommer alltså få ny partiordförande (en eller två) samt en ny partisekreterare. Det ger möjligheter till nystart och nytändning och utveckling av Vänsterpartiets politik, organisation och kommunikation. Vi har också infört en ny central organisation.

Precis som Aron Etzler tror jag "att vi har världens chans att göra något bra av Vänsterpartiet". Personvalen är viktiga och jag tror att Aron Etzler med sitt tänkande, sina kunskaper och kommunikationsförmåga kan bidra till Vänsterpartiets utveckling.

Att Aron Etzler tidigt efter valnederlaget krävde Lars Ohlys avgång är ett argument för att välja Aron Etzler till partisekreterare. Han visade då på den nödvändiga krismedvetenhet som annars tyvärr ofta saknas i Vänsterpartiet.

Men framför allt har han genom sina böcker, artiklar i Flamman och Kommunalarbetaren och medarbetande i Panelen i Godmorgon, världen! visat att han är en av Sveriges skarpaste politiska analytiker. Jag hoppas att Aron Etzler ges chansen att i Vänsterpartiet i praktisk politik omsätta sin kunskap och sina insikter.

Så här skrev Aron Etzler i Flamman 2010-11-10:

"Det är möjligt att Vänsterpartiet någon gång i historien kunde nöja sig med att ha fem procent av väljarkåren. Men det är en sak att vara ett femprocentsparti, till vänster om en stabil socialdemokrati som har 47 procent som varit fallet tidigare, en annan att vara det i en period när S knappt når 30. Det är också möjligt att man någon gång förut kunde avstå från att föra systemkritik på tal. Men det var rimligen före de systemkrascher, klimatkatastrofer och naturresurskriser som ett vänsterparti rimligen borde försöka förhindra idag."

Det ligger helt i linje med Vänsterpartiets framtidskommissions insikt om att Vänsterpartiet nu måste "bygga en ny självständig identitet och axla en större roll än tidigare". Citatet visar också på det faktum att vi måste stärka vår miljö- och klimatpolitik. En kraftfull, och alltså realistisk i den bemärkelsen att den verkligen löser några problem, miljö- och klimatpolitik både kräver systemkritik och är i sig systemkritisk. Att våga formulera och föra ut en radikal miljö- och klimatpolitik är systemkritiskt på en helt annan nivå än vad exempelvis det är att driva krav på sex timmars arbetsdag.

I Flamman fördes efter valnederlaget en intensiv debatt. Aron Etzler stod för kloka inlägg och han bidrog till Vänsterpartiets påbörjade, men långt ifrån avslutade, förnyelse genom att öppna Flammans spalter för debatten. Så här skrev Aron Etzler 2010-09-23: "Partier blir framgångsrika om de kan identifiera samhällsproblem, ställa rätt diagnos, rikta kritik mot de motståndare som är ansvariga, formulera sina lösningar, organisera människor för att bilda opinion, kommunicera dem med medborgarna, försvara dem mot motståndare." Allt detta tror jag han kan bidra till som partisekreterare.

Själv hade jag eftervalsdebatten i åtanke när jag nominerade personer till partistyrelsen och programkommissionen. Jag nominerade Aron Etzler, Tobias Smedberg och Jonas Wikström mycket med tanke vad de skrivit under eftervalsdebatten. Tyvärr finns inte Tobias Smedberg och Jonas Wikström med i valberedningens förslag till ny partistyrelse.

Det är inte en eller några personer som kan rädda Vänsterpartiet. Men personvalen är mycket viktiga. Det är dags att toppa laget. Om valberedningens förslag till partistyrelse är det optimala kan jag inte uttala mig om. Det är avgörande att partistyrelsen kan fungera som ett lag oavsett vem eller vilka som väljs till partiordförande och att den är beredd att göra prioriteringar och förändringar. Jag tycker att Vänsterpartiets framtidskommission strategidokument och slutdokument i huvudsak är bra. Det är nu läge att börja bygga det nya Vänsterpartiet. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu vill vi se påtagliga förändringar.

Med Aron Etzler får vi en intellektuell partisekreterare som noga studerat både hur man bygger framgångsrika vänsterpartier och hur moderaternas väg till framgång sett ut. Det förstnämnda handlade boken Trondheimsmodellen om, en bok som innehåller tankar jag menar kan utveckla och stärka Vänsterpartiet. Det sistnämnda ägnar han sig åt i sin kommande bok Allt blått blir rött. Med en partisekreterare som lärt känna fienden har vi stora möjligheter att bli ett verkligt skarpt oppositionsparti.

Jag hoppas verkligen att Aron Etzler väljs till partisekreterare. Det kan det bidra till att dessa ord av Aron Etzler besannas:

"Vi är det förlorande laget. Och det skall inte fortsätta så."

Läs vidare:
Aron Etzler: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden.
Aron Etzler: Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
Aron Etzler: Allt rött blir blått.

Lyssna:
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?