Vad gör vi nu?

Man kan tycka att det vänder snabbt i politiken. Från valnederlaget 2010 och ha sett ut att riskera att åka ur riksdagen ser det nu ljust ut för Vänsterpartiet. Det gäller dock att både kunna glädjas åt och utnyttja allt det positiva vi nu ser och samtidigt ha is i magen och inse att det är förändringar på ytan vi ser. De politiska maktförhållandena har inte ändrats. Vänsterpartiet som organisation har inte förändrats nämnvärt.

Jonas Sjöstedt har fått mycket positiv uppmärksamhet, beslutet om partiskatt verkar bli ett trauma för borgerliga ledarskribenter, opinionssiffrorna går upp (AB, DN, Expr) och Jonas Sjöstedt vinner debatter åt oss (DN, Studio Ett, Agenda, Ekots lördagsintervju).

Själv har jag efter kongressen hört mycket positivt om Vänsterpartiet från socialdemokratiska bekanta. Det bekräftas också av insändare som denna. Det är dock samtidigt tydligt att min lilla partiförening inte är tillräckligt stark, vare sig organisatoriskt eller politiskt, för att kunna utgöra ett verkligt oppositionsparti, alltså ett parti som på allvar utmanar högern.

Jag tror att det är avgörande för oss att vi får igång ett utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt i det av kongressen antagna strategidokumentet och den slutrapport Framtidskommissionen överlämnat till partistyrelsen. Gamnis-Christer Olsson har berättat att de i Borlänge läste strategidokumentet i studiecirkelform inför kongressen. Studiecirkelns diskussioner ska sedan utmynna i ett lokalt strategidokument. Bra!

I februari ska partistyrelsen konstituera sig. Vi har tre olika kandidater till partisekreterarposten. De har alla tre presenterat sig och sin syn på Vänsterpartiets utmaningar.

Aron Etzler: "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"

"Paradoxen kring riktiga förändringar är att de inte kan genomföras med dekret. Snarare behöver partiledningen visa resultat, entusiasmera och vara beredda att diskutera. Vänsterpartiet har en period av politisk och organisatorisk ingenjörskonst framför sig om man vill bli det professionella parti som kan växa långsiktigt. Men förväntningarna på att få fart på partiet är skyhöga."

Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"

"Vi i vänstern behöver göra en rejäl 'makeover' på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering."

Mia Sydow Mölleby: "Stärk Vänsterpartiets organisation"

"Vänsterpartiet har nyss avslutat sin kongress. En avgörande kongress som valt en ny partiordförande, en ny partistyrelse och antagit ett strategidokument som slår fast vilket politiskt och organisatoriskt projekt partiet ska ha de närmaste åren. Det råder stor entusiasm i partiet. Risken finns att den positiva känslan av en ny färdplan för framtiden upplevs som att man nått i hamn. Men det är nu det stora arbetet börjar. Det är nu hela organisationen måste samla sig och målmedvetet börja arbeta för att nå framgångar i valet 2014."

Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.

Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.

I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Nu är det upp till partistyrelsen att avgöra vem av de tre kandidaterna som är rätt person till uppgiften att vara Vänsterpartiets partisekreterare under denna för partiet avgörande period.

Jag uppskattar det öppna kandiderandet, men samtidigt är det lite svårt att förhålla sig till det eftersom vi medlemmar inte har något inflytande över beslutet.

Kanske det vore bra att i framtiden välja partisekreterare på kongressen? Det kunde kombineras med att vi, som Thaher Pelaseyed skriver, alltid låter kongressen "besluta om ett strategidokument eller dylikt som stakar ut partiets prioriteringar under kongressperioden".

Länkar:

Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet (DN 2011-12-27)

Etzler vill bli partisekreterare i V (Rapport 2011-12-27)

Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann? (Brunchrapporten 2011-12-28)

Intervju med Aron Etzler i Resumé

Aron Etzler: Vänstern måste tala så folk begriper (SvD 2012-01-05)

Intervju med Aron Etzler med anledning av hans kommande bok (Politikerkollen 2012-01-07)

Intervju med Mia Sydow Mölleby och Karin Rågsjö (SVT Forum 2012-01-08)

Om partisekreterarvalet - Josefin Brink, Aron Etzler, Karin Rågsjö och Jonas Sjöstedt uttalar sig (TV4Nyheterna)

"Ny vänsterstrid" - Aron Etzler, Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby uttalar sig (Aftonbladet 2012-01-07)

Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse

Tobias Smedberg: "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)" (Dagens Opinion 2012-01-16)

Jöran Fagerlund: Mitt dream-team i VU

Om diskussionen kring partisekreteraren

Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?

Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.

Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.

Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.

Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.

Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.

Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.

Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.

I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.

Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:

1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?

Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.

Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.

De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.

Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.

Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.

Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.

Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?

Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.

Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.

Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.

Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.

Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.

Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.

Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,

Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.

Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.

Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.

Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.

Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.

Avslutningsvis två citat:

Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

Utöver detta vill jag också säga:

1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.

Organisatoriskt-politiskt utvecklings- och förändringsarbete krävs

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att partistyrelsen och partisekreteraren har ett stort arbete för att få igång arbete kring strategidokumentet i partiföreningar och distrikt. Strategidokumentet bör få genomslag nu när partiföreningar och distrikt ska anta verksamhetsplaner för 2012.

Jag tror vi behöver en partisekreterare som kan leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt från Framtidskommissionens arbete (strategidokument och slutrapport).

Den diskussion som nu förs kring partisekreteraren tyder kanske på att partisekreteraren bör väljas på kongressen. Det skulle kunna leda till att vi inför och under kongresserna får goda diskussioner kring Vänsterpartiets organisatoriska utveckling.

Vänsterpartiets framtidskommission har gjort ett omfattande och bra arbete som nu måste få ett ordentligt genomslag i Vänsterpartiet på alla nivåer.

Så här står det i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."

Läs:
Thaher Pelaseyed: Reflektioner från en kongress
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Erik Edwardson: Prioritera strategidokumentet

Prioritera strategidokumentet

Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.

Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.

Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:

"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.

Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."

Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.

Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.

"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.

Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.

Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.

Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.

Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.

Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse

Första kongressdagen

Första kongressdagen är avslutad. Lars Ohly inledde med ett fantastiskt bra tal. Det finns att se på YouTube. Sedan följde debatt och beslut kring delat partiledarskap samt strategidokumentet. Bra beslut fattades tycker jag.

1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.

2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.

3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?

En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.

Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!

Ida, Lars, Jonas, Ulla och Rossana

Ida Gabrielsson och Lars Ohly har intervjuats i TV4. Lars Ohly får frågan:  Vad är det för parti du lämnar över nu?

Han svarar: Ett vänsterparti som mår ganska bra trots att vi inte haft genomslag för vår politik i Sverige under ett antal år. Ett parti med självförtroende som i huvudsak är väldigt enat utan att för den skull inte tycka likadant i alla frågor. Vi har en stark frustration över att våra idéer inte fått genomslag.

Ida Gabrielsson betonar bland annat att vår feminism ska gå ut på att vi uppmärksammar kvinnors levandsvillkor. Jämför gärna detta med Ulla Anderssons debattartikel i dagens Expressen.

"Vänsterpartiet kommer vara mycket mer enat efter den här kongress än kanske nåt annat parti", säger Lars Ohly. Jag hoppas verkligen att han får rätt men helt säker på det vågar jag inte vara efter att ha hört en radiodokumentär med Rossana Dinamarca där hon menar att "lojalitetsband" spelat roll under processen där Vänsterpartiet väljer ny partiordförande. Det är väl i och för sig helt naturligt men det gäller antagligen i så fall samtliga kandidater.

Vi får nog räkna med att en del kommer bli besvikna över att just deras favorit inte valts och att detta inte kommer gå helt obemärkt förbi. Bland annat därför hoppas jag vi kan fokusera på strategidokumentet och att det kan fungera som en enande, inspirerande och peppande faktor i Vänsterpartiet.

Det är en väldigt bra, personlig och öppenhjärtlig intervju med Rossana. Jag är inte överens med henne när hon verka mena att kollektivt ledarskap förutsätter en partiordförande. Det går såklart att kombinera kollektivt ledarskap med två partiledare.

Jonas Sjöstedt fortsätter mangla Carl B Hamilton i eurodebatten. Så här avslutar Jonas Sjöstedt dagens artikel:

"Det brukar invändas att det europeiska­ samarbetet skulle drabbas om euro­n ­avvecklades. Det är precis tvärtom om. Med dagens utveckling får vi mindre ­demokrati och mer centralstyre av EU:s ­byråkrater. ­Utan euron kan vi få ett mer jämlikt sam­arbete ­mellan demokratier i Europa. Ett ­samarbete där folks behov är viktigare än ­bankernas vinster."

Motion om arbetsgrupper och nätverk

Vänsterpartiet behöver fler aktiva medlemmar och vi behöver också bli bättre på att tillvarata medlemmarnas kunskaper, förmågor och intressen. Detta kan vi uppnå genom att erbjuda fler arenor för aktivitet än partiföreningar och partidistrikt, till exempel olika arbetsgrupper och nätverk. I partistyrelsens förslag till strategidokument formuleras detta så här i stycke 29: "Den traditionella partiorganisationen är central för interndemokratin men kan inte vara den enda arenan för aktivitet. Medlemmars kunskap, samhörighet och intresse hänger ihop efter många fler faktorer än den geografiska."

Jag yrkar

att följande mening läggs till efter ovan nämnda citat: Medlemmars organisation i olika arbetsgrupper och nätverk ska uppmuntras och underlättas.

Erik Edwardson, Vänsterpartiet Höganäs
...
Insänd till Vänsterpartiet 2011-10-04.
...
Partistyrelsens svar:

Partistyrelsen håller med i motionens intention, men tycker att det redan framgår med de skrivningar som finns i strategidokumentet. Medlemmars aktivitet ska uppmuntras och underlättas, oavsett om man är aktiv i nätverk, arbetsgrupper eller till exempel i facket.

Partistyrelsen föreslår

att motion S74 avslås

Uthållighet krävs

Vänsterpartiet behöver prioritera organisation, kommunikation och arbetsmetoder. På kongressen i Uppsala den 5-8 januari 2012 ska partistyrelsens förslag till strategidokument behandlas. Vissa har kritiserat strategidokumentet men liksom Thaher Pelaseyed menar jag att kongressen måste "ge den nyvalda partistyrelsen ett tydligt uppdrag som innebär både politiska och organisatoriska prioriteringar."  Själv tycker jag att strategidokumentet i huvudsak är bra men även om man tycker att det finns svagheter i dokumentet tror jag Vänsterpartiet måste ges en tydlig inriktning. Det kan strategidokumentet ge oss.

Men det är också som Jonas Wikström skriver om strategidokumentet: "Hur bra saker där än står, kommer ingenting att hända utan en handlingskraftig partiledning. Det viktiga är att strategidokumentet får konkret betydelse. Hur mycket våld tänker partiledningen använda för att ge det det? Alldeles för lite, är jag rädd för."

Hans Linde skriver i sin partiledarkandidatartikel: "Alltför många satsningar på att bygga vårt parti har varit halvhjärtade eller runnit ut i sanden. Ska vi bygga partiet starkt måste vi våga göra tydliga prioriteringar, ändra våra arbetssätt och bli ett mer sammanhållet parti."

Strategidokumentet innehåller tydliga influenser från nederländska Socialistiska partiet. Det är bra. Avsnittet i strategidokumentet om "att göra politik" är kanske det som uppmärksammats mest och också kritiserats mest. Själv har jag också invändningar och känner viss tveksamhet, men tycker ändå det ska stå kvar eftersom vi behöver prova nya arbetsmetoder.

Något jag däremot saknar i strategidokumentet är mer utförliga skrivningar om hur vi ska bli ett, som det står, "lyssnande och bekräftande parti som tar tillvara människors erfarenheter." I Vänsterpress 4/08 läser jag: "Konsten att bygga ett parti (KABEP), Vänsterpartiets organisationsgrupp driver sedan 2007 ett dörrknackningsprojekt för att pröva ut och testa dörrknackningsmetoden. 11 partiföreningar med olika karaktär har plockats ut för att genomföra projektet under 2008. Projektets syfte är att skapa gemensamma erfarenheter, värdera för- och nackdelar med metoden samt ta fram underlag och material, allt i syfte att stärka partiets arbete och om möjligt genomföra dörrknackningsmetoden på bred front från och med 2009."

Jag skulle vilja att vi gör en ny satsning på dörrknackning, att det blir ett självklart arbetssätt i partiföreningarna. Givetvis är det, särskilt för mindre partiföreningar, svårt att hinna med allt. Men då krävs prioriteringar. Sådant som dörrknackning, eller "att göra politik", måste pågå under lång tid. Arbetssätten ska inte ses som värvning av röster eller medlemmar, utan som ett sätt för oss att bli ett bättre parti, ett sätt att utveckla en bättre politik. Vi behöver säkert utveckla och förändra vår politik men det gör vi bäst i dialog med våra väljare, eller de som borde vara våra väljare.

Metoder och arbetssätt för dörrknackning och annat måste utvecklas. Partiföreningarna behöver stöd från centralt håll. Även andra metoder för att lyssna och undersöka kan prövas och utvecklas: telefonlinjer, e-post, enkäter.

Om det ska vara möjligt för oss att genomföra sådant som dörrknackning eller olika sätt "att göra politik" krävs omprioriteringar på alla nivåer i partiet. Vi kanske inte mäktar med att lägga till arbetsuppgifter utan att ta bort andra. Sådana prioriteringar kan vara smärtsamma att göra, men är nödvändiga för ett parti som vill förändras och förnyas. Moderaternas förändringsarbete har säkert varit smärtsamt för många moderater men det har gett resultat. Vänsterpartiets förändrings- och förnyelsearbete kan inte genomföras på samma sätt som Moderaternas eftersom vi är ett medlemsstyrt parti. Vi behöver komma överens på kongressen och sedan vara överens om att verkligen genomföra kongressens beslut på alla nivåer i partiet.

Ytterligare något som krävs om vi ska klara av ett omfattande förändrings- och förnyelsearbete är att partiets ekonomi stärks. Därför måste partiskatt på arvoden för förtroendeuppdrag införas på alla nivåer i partiet och vi måste också öka partiets självfinansiering på andra sätt: gåvor, insamlingar, autogiro, SMS-gåvor.

Jag hoppas att sådant som dörrknackning eller andra metoder för att lyssna och undersöka samt "att göra politik" blir något annat än projekt i Vänsterpartiet. Jag hoppas det blir naturliga och självklara arbetsmetoder för oss.

Läs Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna om du vill veta mer om folkligt radikala arbetsmetoder. Om du redan läst den - läs den igen! Läs också Socialistisk debatt 2009 : 2 som innehåller flera värdefulla artiklar, bland annat en av Steve Mcgiffen, som är en av Socialistiska partiets ledande aktivister.

En konkret sak jag gärna skulle vilja se förverkligad är att vi tar oss an uppgiften att samla in människors erfarenheter av byråkrati och missförhållanden i offentlig verksamhet. Vi samlar in uppgifterna och driver dem sedan politiskt. Det räcker inte att vi är emot privatiseringar och vill öka resurserna till välfärdsverksamheterna. Vi måste också visa hur vi vill utveckla välfärden. Vi måste också effektivisera och prioritera, inte bara kräva ökade resurser.

Låt oss tillämpa masslinjen i vårt arbete! Låt oss börja knacka dörr igen!

Det är som Mikael Nyberg skriver i artikeln "Den pantsatta välfärdens land" (Clarté 2010 : 4): "Rörelseriktningen måste vara den motsatta, ut ur de sociala reservat där allt det nödvändiga förblir otänkbart, bort från Stockholms innerstad, ut i landet, ut i de slitna förorterna, ner till verkstäder, lagercentraler och vårdfabriker. Först där blir det praktiskt möjligt att, som managementkonsulterna uttrycker det, tänka utanför boxen."

Läs vidare:
"Adam knackar dörr", Vänsterpress 2008 : 3, s. 16.
"Operation dörrknackning", Vänsterpress 2008 : 4, s. 6f.
Aron Etzler: "Knack, knack! Vänsterpartiet kommer på besök.", Flamman 2008-05-29.
Mikael Nyberg: "Först med folkrörelsen blir det något av vänsterns löften", Aftonbladet 2008-02-25.
Martin Hofverberg: "'Ett stärkt parti efter helgens kongress'", Dagens Konflikt.
Daniel Cederqvist och Olle Josephson: "Dom längs bak måste röra på sig", Clarté 2008 : 1.
Aron Etzler: "Partiet som gaskar upp vänstern i Holland", Flamman 2005-02-17.
Aron Etzler: "Socialt arbete grunden för politisk organisation", Flamman 2005-02-24.

Brev till Vänsterpartiets framtidskommission

Efter nederlaget i valet 2010 inrättade Vänsterpartiet en framtidskommisson. Framtidskommissionen utarbetade ett strategidokument. Dokumentet är antaget av partistyrelsen. Strategidokumentet kommer att behandlas av Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012.

Nedanstående text skickade jag till framtidskommissionen. Den var inte avsedd för publicering, men jag lägger nu ut den publikt eftersom jag anser att så många som möjligt bör delta i diskussionen om Vänsterpartiets framtid. Situationen är allvarlig och kräver att vi kritiskt skärskådar vår politik, organisation, förtroendevalda och kommunikation. Vi ska vända på varje sten. Om inte kongressen 2012 blir en nystart för Vänsterpartiet tror jag vi kommer få stora problem.

Själv tillhör jag de som tycker strategidokumentet är bra. Andra är mer kritiska. Om jag hade skrivit brevet idag hade jag tagit med att jag tror att förändringar i partiets ledning krävs. 2014 är det val till Europaparlamentet. Det ser jag som ytterligare ett argument för att välja Jonas Sjöstedt som partiledare. De som förordar dubbelt partiledarskap brukar ofta nämna Jonas Sjöstedt tillsammans med Josefin Brink. Ett annat förslag skulle kunna vara Ulla Andersson. Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har skrivit flera artiklar om eurokrisen tillsammans. Jonas Sjöstedt har också uttryckt uppskattning över Ulla Anderssons arbete för att göra Vänsterpartiet till det nya landsbygdspartiet.

...

"Till Vänsterpartiets framtidskommission

Hej!

Jag har varit medlem i Vänsterpartiet i drygt ett år och är aktiv i partiföreningen i Höganäs, en liten partiförening som har ett mandat i fullmäktige. Alltså vet jag inte väldigt mycket om Vänsterpartiets organisation eller hur mer interna diskussioner sett ut över tid. Men jag har varit aktiv det dryga år jag varit medlem och jag har på olika sätt varit politiskt engagerad på vänsterkanten i 20 år.

Jag har med stort intresse och stor entusiasm följt de diskussioner om Vänsterpartiets framtid som förts sedan valet. Mycket klokt har blivit sagt som jag hoppas kommer börja märkas i praktiskt politik efter kongressen nästa år. På det stora hela tycker jag att Vänsterpartiet har en bra politik och goda företrädare. Där har jag egentligen inga synpunkter. Vi kan säkert fatta kloka beslut om förändringar i politik och representation men framför allt tror jag att nya idéer om politik kommer underifrån, från våra medlemmar, våra väljare och från de som borde vara våra väljare. De tankar om politik som inspirerat mig mest på senare tid är de som förts fram i Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen och Socialistisk debatts temanummer "Vad bör göras - idag då?". Jag tror alltså att vi har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet. Jag har förstått att dessa tankar inspirerat Vänsterpartiet under ett antal år nu men att vi på grund av att vi inte är tillräckligt stora eller väl organiserade har svårt att genomföra stora dörrknackningskampanjer. Jag hoppas att tankarna om att bli ett rörelseparti får vägleda vårt förändringsarbete.

Detta brev är inte för publicering men jag vill ändå skicka in några synpunkter och förslag till Framtidskommissionen.

EKONOMI
Vänsterpartiets ekonomi måste stärkas, särskilt om vi vill göra politik och inte bara prata politik. Det kan vi göra genom att konsekvent verkställa ett beslut om partiskatt och genom att bli bättre på att samla in pengar till partiet. Kanske vi också bör se över medlemsavgifterna. Särskilt partiskatten tror jag är viktig, inte minst för att den också skulle uppmuntra övriga partimedlemmar att bidra till partiets ekonomi, till exempel genom att skänka pengar via autogiro

Se dessa länkar:
Jöran Fagerlund om partiskatt: http://pamflett.wordpress.com/gratis-kalorier-och-andra-formaner
Medlemsavgifter i Enhedslisten: http://www.enhedslisten.dk/blivmedlem
Medlemsavgifter i Rødt: http://roedt.no/om-r%C3%B8dt/r%C3%B8dreven-og-kontingent
Insamling i Enhedslisten: http://www.enhedslisten.dk/givbidrag

ORGANISATION
Vid sidan av partiföreningen ska det finnas möjlighet att engagera sig i olika nätverk eller grupper utifrån intresse, sakkunskaper, facklig tillhörighet. Redan nu får nya medlemmar ange vilket fackförbund de tillhör, vi skulle kunna komplettera detta med att man också får ange vilka intresse/kunskapsområden man har. Organisationen måste hålla ihop bättre. Jag har inget konkret förslag men själv upplevde jag det som att för lite hände när jag gick med som medlem. För mig var det ett stort steg att bli medlem i Vänsterpartiet och det kändes högtidligt. Det är då viktigt att man snabbt kontaktas och ges möjlighet att göra en praktisk insats för partiet. Jag är övertygad om att de flesta medlemmar verkligen vill vara aktiva, även om en del inte hinner, kan eller vill vara väldigt aktiva. Partiets politik centralt måste få starkare genomslag lokalt, till exempel genom att vi lägger samma eller likalydande motioner i alla kommuner vi är representerade i. Detta kan samordnas med kampanjer eller med vissa datum, till exempel motioner om jämställdhet/feminism den 8 mars. Om vi vid sidan av den geografiska organiseringen i partiförening/partidistrikt organiserar medlemmar efter intresse och facklig tillhörighet tror jag vi kan få fler aktiva medlemmar.

MASSMEDIA
Istället för att drömma om en socialistisk dagstidning tycker jag att vi ska börja med att sprida och utveckla Flamman. Alla partimedlemmar bör prenumerera på Flamman och vi borde också arbeta organiserat med att sprida den. Vi behöver ett nätverk av försäljare och korrespondenter över landet.

STUDIER/DISKUSSIONER/IDÉUTVECKLING
Tidskriften Socialistisk debatt kan bidra till partiets studier och idéutveckling. När ett nytt nummer ges ut kan vi anordna möten runt om i landet utifrån det aktuella numret. Eftersom Socialistisk debatt ges ut i form av temanummer passar den utomordentligt bra för studier. Tidskriften behöver också en ordentlig hemsida. Centrum för marxistiska samhällsstudier är också en viktig beståndsdel. De kan arrangera möten, studiecirklar och seminarier och det vore bra om det fanns aktiva lokalavdelningar åtminstone vid de större universitetsorterna. CMS behöver en bra hemsida. Socialistiskt forum har blivit en viktig arena och mötesplats för vänstern. Det vore önskvärt att Socialistiskt forum spreds till andra orter. Studier/självstudier/diskussion på nätet: lägga ut texter eller länka till texter och ställa frågor till texterna. Kan göras i en blogg, svaren ges som kommentarer.

KAMPANJER
Det är bra att vi nu dragit igång kampanjen Världens bästa sjukvård och att vi i höst ska driva kampanjen Världens bästa äldreomsorg. Jag vill att Vänsterpartiet ständigt ska driva en, eller flera, kampanjer. Men vad jag förstått har, åtminstone här i Skåne, inte sjukvårdskampanjen riktigt tagit fart. Det kanske är mer realistiskt med en större kampanj per år. Inom kampanjtiden är det också viktigt att man hinner med att göra en ordentlig utvärdering av kampanjen (både resultat och metoder) så att vi kan utveckla vårt arbete och lära av våra misstag. Lokal profilering måste också kunna hinnas med. Kampanjerna kan bidra till att utveckla partiets politik och organisation. Vid sidan av en större kampanj kan vi har någon eller flera små. I kampanjarbete kan vi också samarbeta med andra organisationer och på olika sätt involvera personer som inte är partimedlemmar. Kampanjmaterial ska kunna beställas även av andra än partiföreningar. Vänsterpartiet Göteborg har i omvalskampanjen gett fler än partimedlemmar möjlighet att delta i kampanjarbetet, se http://goteborg.vansterpartiet.se/omval/engagera-dig. Kampanjarbete kan vara ett bra sätt för nya medlemmar att introduceras i partiarbetet.

INTERNET
Digitalisera Vänsterpartiet. Minimum är att varje partiavdelning har en hemsida/blogg. Josefin Brinks tacktal till bemanningsföretagen var ett bra exempel på ett kreativt och enkelt sätt att göra effektiv propaganda på Internet. Mer sådant! Sjukvårdskampanjen och äldreomsorgskampanjen skulle behöva några sådana filmer. Jöran Fagerlunds filmer är också bra exempel. Tänk om vi hade någon eller några i varje distrikt som gör sådana filmer! Även digitalisera partiets historia, till exempel genom att låta Projekt Runeberg digitalisera C H Hermanssons och andras böcker. Se över partiets samlade webbstrategi, både den den centrala hemsidan, andra hemsidor och hur vi använder sociala medier. Kanske också, som Vänsterpartiet Malmö gör, arbeta organiserat för att synas i tidningars kommentarsfält. Inte bara använda Internet utan även skriva ett IT-politiskt program. För detta behöver vi en IT-politisk arbetsgrupp/nätverk som kan arbeta med frågor kring integritet, fildelning, öppen källkod, öppna dokumentformat, öppen digital information (se http://www.opengov.se/), creative commons med mera.

VÄNSTERPARTIET - DE RÖDGRÖNA
Vänsterpartiet är det enda parti som både är konkret realistiska och visionära. Vi är det enda rödgröna partiet och skulle därför kunna kalla oss Vänsterpartiet - de rödgröna.

FOLKRÖRELSELINJEN
Valberedningen skriver i senaste Vänsterpress att vi vid nomineringar ska tänka på följande kriterier: könsfördelning, åldersfördelning och etnisk bakgrund. Klasstillhörighet har glömts bort. Vi bör också uppmuntra och uppmana partimedlemmar att engagera sig fackligt, i hyresgäströrelsen, i miljörörelsen och i andra folkrörelser (använda folkrörelselinjen / Hopsnackat som arbetsmodell). Det är viktigt både för att utveckla partiets politik och för att skapa trovärdighet och kontaktytor. Vänsterpartiet ska företrädas av de vår politik företräder. "Om de som står längs bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig", som det står i boken "Hopsnackat". Vi måste arbeta medvetet för att värva medlemmar bland de grupper vi vill företräda, kommunicera med och lyssna till dem och också stärka dem inom Vänsterpartiet. Jag tror mycket på holländska Socialistiska partiets arbetssätt med dörrknackning, inte främst för att propagera partiets politik utan för att ta in synpunkter och förslag. Vad jag förstått har Vänsterpartiet Örebro arbetat så. Arbetssättet bör spridas till alla distrikt och partiföreningar. Praktisk vägledning och olika typer av material behövs. Vänsterpartiet ska vara ett öppet, undersökande, lärande och lyssnande parti.

"GEOGRAFI"
Klass och kön är det som ska genomsyra vår politik. Men jag gillar verkligen de initiativ som tagits för att Vänsterpartiet ska bli det nya landsbygdspartiet. Geografiskt vill jag att vi koncentrerar oss på landsbygden och förorterna. Fråga förorten och Lyssna på landsbygden!

"VÄNSTERPOPULISM" OCH "ATT LEVA SOM VI LÄR"
Vänsterpartiet ska vara det parti som vågar protestera mot höga chefslöner och orättfärdiga förmåner både inom privat och offentlig sektor. Partiskatt motverkar att vi får in karriärister i partiet och ger oss trovärdighet. Vi ska vara ett antibyråkratiskt parti. Det är en tacksam uppgift nu när högerns privatiseringspolitik leder till ökad byråkrati i form av kontrollfunktioner och den byråkrati som exempelvis utmaningar av offentlig verksamhet leder till.

PARLAMENTARISKT KONTRA UTOMPARLAMENTARISKT
Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras hårdare och målsättningen ska vara att de två arbetssätten befruktar varandra, de ska gå hand i hand.

KOMMUNALPOLITIK
Moderaterna tar nu fram ett nytt kommunalpolitiskt handlingsprogram. Jag vet inte om Vänsterpartiet har något sådant, men det borde vi ha. Vi borde i större utsträckning lära av och använda oss av de framgångar vi haft i vissa kommuner (med Fagersta och Degerfors som klarast lysande exempel). Själv är jag imponerad av det arbete Vänsterpartiet Malmö gör och tycker att vi borde använda oss av det i vår centrala propaganda.

UNG VÄNSTER/VÄNSTERNS STUDENTFÖRBUND
Ungdomsförbundet och studentförbundet är viktiga, inte bara för Vänsterpartiets framtid och återväxt, utan även för att formulera och sprida vår nuvarande politik. Jag har sett att Miljöpartiet valt att låta medlemmar i Grön ungdom och Gröna studenter samtidigt bli medlemmar i Miljöpartiet. Det kanske är en bra idé för oss också?

"EKONOMISK TROVÄRDIGHET"
Vi ska inte bara argumentera för höjda anslag utan även kunna påvisa hur vi kan spara pengar inom offentlig sektor genom effektiviseringar och prioriteringar.

I förordet till Socialistisk debatt nr 197 ("Efter nederlaget") skriver redaktionen att debatten som återges är spretig. Det är mina synpunkter också. Jag tror att det är viktigt att både partimedlemmar och utomstående åtminstone efter kongressen ser att det verkligen händer saker i Vänsterpartiet (organisation, kommunikation och politik), att vi tar situationen och nederlagen på allvar. Men det är än viktigare att vi inser att förändringsarbetet tar lång tid. Av mina synpunkter är därför de om ekonomi och organisation de viktigaste. Vi måste få en starkare, effektivare och större organisation. För att kunna genomföra vårt förändringsarbete krävs en stark ekonomi. Vänsterpartiet kan bli partiet som går mot strömmen (se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/partierna-saknar-insikt-om-krisen-kring-medlemstappen_6134191.svd).

Jag är stolt och glad över att vara medlem i Vänsterpartiet!

Vänligen

Höganäs 2011-05-15

Erik Edwardson
medlem i Vänsterpartiet Höganäs
erik.edwardson@gmail.com"

..

Läs även: Thaher Pelaseyer, Jerker Nilsson, Jonas Wikström, Rosa Lundmark, Helena Duroj.