Vänsterpartiets nya partistyrelse har i helgen sitt första ordinarie möte. Idag har de bland annat valt verkställande utskott.
Verkställande utskottet består av:
Jonas Sjöstedt, partiordförande
Aron Etzler, partisekreterare
Ulla Andersson, 1:e vice ordförande
Josefin Brink, 2:e vice ordförande
Hans Linde, ledamot
Rossana Dinamarca, ledamot
Mia Sydow Mölleby, ledamot
Det är ett starkt lag som kommer stå för den kontinuerliga ledningen av Vänsterpartiet. Själv glädjer jag mig mycket åt att Aron Etzler valdes till partisekreterare. Aron Etzler är en skarp politisk analytiker. I boken Trondheimsmodellen har han studerat hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han studerat Nya Moderaterna. Detta kommer bli viktiga kunskaper för Vänsterpartiet när vi nu utvecklar vår organisation, kommunikation och politik.
Så här säger Jonas Sjöstedt om valet av Aron Etzler:
"Aron har studerat mycket vänsterpolitik och har breda kunskaper hur vänsterpolitiken fungerar i andra länder. Han har ett strategiskt tänk som kommer att vara en styrka för oss".
Och så här säger Aron själv:
"Jag lämnar journalistiken och tänker i stället köra undersökande politik. Vi kommer att undersöka saker först innan vi beslutar oss för något nytt".
Läs vidare: DN, Expressen, Folkbladet, HD, NT, SvD
Visar inlägg med etikett Mia Sydow Mölleby. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mia Sydow Mölleby. Visa alla inlägg
lördag 4 februari 2012
måndag 16 januari 2012
Vad gör vi nu?
Man kan tycka att det vänder snabbt i politiken. Från valnederlaget 2010 och ha sett ut att riskera att åka ur riksdagen ser det nu ljust ut för Vänsterpartiet. Det gäller dock att både kunna glädjas åt och utnyttja allt det positiva vi nu ser och samtidigt ha is i magen och inse att det är förändringar på ytan vi ser. De politiska maktförhållandena har inte ändrats. Vänsterpartiet som organisation har inte förändrats nämnvärt.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Jonas Sjöstedt har fått mycket positiv uppmärksamhet, beslutet om partiskatt verkar bli ett trauma för borgerliga ledarskribenter, opinionssiffrorna går upp (AB, DN, Expr) och Jonas Sjöstedt vinner debatter åt oss (DN, Studio Ett, Agenda, Ekots lördagsintervju).
Själv har jag efter kongressen hört mycket positivt om Vänsterpartiet från socialdemokratiska bekanta. Det bekräftas också av insändare som denna. Det är dock samtidigt tydligt att min lilla partiförening inte är tillräckligt stark, vare sig organisatoriskt eller politiskt, för att kunna utgöra ett verkligt oppositionsparti, alltså ett parti som på allvar utmanar högern.
Jag tror att det är avgörande för oss att vi får igång ett utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt i det av kongressen antagna strategidokumentet och den slutrapport Framtidskommissionen överlämnat till partistyrelsen. Gamnis-Christer Olsson har berättat att de i Borlänge läste strategidokumentet i studiecirkelform inför kongressen. Studiecirkelns diskussioner ska sedan utmynna i ett lokalt strategidokument. Bra!
I februari ska partistyrelsen konstituera sig. Vi har tre olika kandidater till partisekreterarposten. De har alla tre presenterat sig och sin syn på Vänsterpartiets utmaningar.
Aron Etzler: "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"
"Paradoxen kring riktiga förändringar är att de inte kan genomföras med dekret. Snarare behöver partiledningen visa resultat, entusiasmera och vara beredda att diskutera. Vänsterpartiet har en period av politisk och organisatorisk ingenjörskonst framför sig om man vill bli det professionella parti som kan växa långsiktigt. Men förväntningarna på att få fart på partiet är skyhöga."
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
"Vi i vänstern behöver göra en rejäl 'makeover' på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering."
Mia Sydow Mölleby: "Stärk Vänsterpartiets organisation"
"Vänsterpartiet har nyss avslutat sin kongress. En avgörande kongress som valt en ny partiordförande, en ny partistyrelse och antagit ett strategidokument som slår fast vilket politiskt och organisatoriskt projekt partiet ska ha de närmaste åren. Det råder stor entusiasm i partiet. Risken finns att den positiva känslan av en ny färdplan för framtiden upplevs som att man nått i hamn. Men det är nu det stora arbetet börjar. Det är nu hela organisationen måste samla sig och målmedvetet börja arbeta för att nå framgångar i valet 2014."
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Nu är det upp till partistyrelsen att avgöra vem av de tre kandidaterna som är rätt person till uppgiften att vara Vänsterpartiets partisekreterare under denna för partiet avgörande period.
Jag uppskattar det öppna kandiderandet, men samtidigt är det lite svårt att förhålla sig till det eftersom vi medlemmar inte har något inflytande över beslutet.
Kanske det vore bra att i framtiden välja partisekreterare på kongressen? Det kunde kombineras med att vi, som Thaher Pelaseyed skriver, alltid låter kongressen "besluta om ett strategidokument eller dylikt som stakar ut partiets prioriteringar under kongressperioden".
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet (DN 2011-12-27)
Etzler vill bli partisekreterare i V (Rapport 2011-12-27)
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann? (Brunchrapporten 2011-12-28)
Aron Etzler: Vänstern måste tala så folk begriper (SvD 2012-01-05)
Intervju med Aron Etzler med anledning av hans kommande bok (Politikerkollen 2012-01-07)
Intervju med Mia Sydow Mölleby och Karin Rågsjö (SVT Forum 2012-01-08)
Om partisekreterarvalet - Josefin Brink, Aron Etzler, Karin Rågsjö och Jonas Sjöstedt uttalar sig (TV4Nyheterna)
"Ny vänsterstrid" - Aron Etzler, Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby uttalar sig (Aftonbladet 2012-01-07)
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Tobias Smedberg: "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)" (Dagens Opinion 2012-01-16)
Jöran Fagerlund: Mitt dream-team i VU
fredag 13 januari 2012
Om diskussionen kring partisekreteraren
Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
torsdag 12 januari 2012
Prioritera strategidokumentet
Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
tisdag 3 januari 2012
Delat och kollektivt
En majoritet av Vänsterpartiets distrikt vill ha delat ledarskap, enligt en rundringning Svenska Dagbladet gjort. Lars Ohly, Rossana Dinamarca och andra har ställt delat ledarskap i motsättning till det kollektiva ledarskap vi har i Vänsterpartiet. Det är en motsättning som inte finns menar jag. Skillnaden blir, och den är inte obetydlig, att vi får två direktvalda på kongressen istället för en. Det minskar såklart kollektiviteten i val av ledning. Men det innebär inte att vi blir som Miljöpartiet där språkrören har ett stort inflytande över ledningen.
Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.
Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.
Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.
Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.
Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!
Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.
Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.
En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.
Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.
Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik
Alltså - kollektivt ledarskap går att kombinera med delat ledarskap.
Vi ska ha kollektivt ledarskap och vi bör utveckla vårt kollektiva ledarskap. Det kan utsträckas ända ut till partimedlemmarna med hjälp av medlemsomröstningar, enkäter, konferenser och rådslag. Vi bör också utveckla öppenheten i arbetet, till exempel bör partistyrelsens kallelser och protokoll finnas tillgängliga för medlemmar på hemsidan. Vi bör också utveckla vårt arbete inför val till förtroendeposter.
Personvalen är viktiga. Jag hoppas på att Jonas Sjöstedt väljs till partiordförande och om det blir delat att han väljs tillsammans med Ulla Andersson. Jag har svårt för att bestämma mig i frågan om delat ledarskap. Men jag är nu försiktigt positiv. Om jag hade varit kongressombud hade jag antagligen röstat för.
Den här kongressen och det kommande året är avgörande för Vänsterpartiet. Vi har stora möjligheter men står också inför stora utmaningar. Det är viktigt att alla känner allvaret i situationen.
Jag menar att vi bör fokusera på strategidokumentet som partistyrelsen antagit samt det slutdokument som Vänsterpartiets framtidskommission lämnat över till partistyrelsen. Vi har inte, som vänsterpartisterna i Flen tydligen menar, någon möjlighet att börja om på ruta ett. Det är nu det gäller. Vi har haft sedan valnederlaget 2010 på oss att fundera och diskutera. Nu är det dags för action!
Moderaterna kan se ointagliga ut men de har lågt förtroende i frågor kring välfärd. Vi kan också utmana dem i frågor om arbete, jämlikhet och rättvisa. Med ett nytt klimat- och miljöpolitiskt program kan vi bli det rödgröna oppositionspartiet.
Lars Ohlys kanske viktigaste insats i Vänsterpartiet är att vi blivit ett parti som vill vara med och styra. Det rödgröna samarbetet misslyckades men vi måste bidra till ett regeringsskifte 2014.
En av partistyrelsens första uppgifter blir att utse ny partisekreterare. Aron Etzler har anmält sitt inte intresse och också berättat om hur han vill arbeta. Enligt källor till TT kan också Mia Sydow Mölleby bli aktuell som partisekreterare.
Jag hoppas att Aron Etzler blir vår nya partisekreterare. I boken Trondheimsmodellen har han beskrivit hur man bygger ett framgångsrikt vänsterparti. I den kommande boken Allt rött blir blått har han analyserat moderaternas framgångar. Den kunskapen kan bidra till att göra Vänsterpartiet till ett verkligt skarpt oppositionsparti.
Vi måste som sagt ta situationen på största allvar. Till det hör att välja bästa möjliga lag och utse bästa möjliga person till varje post.
Läs också:
Hängslen och livrem på Sjöstedt
Låt V:s medlemmar rösta om partiledare
Sjöstedt utmanar Ohly från vänster
Koppla alla våra förslag till jobben
Sjöstedt kan berätta
Spännande vecka för Vänstern
"Alla ska fatta vad Vänstern vill"
Undersökande politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)