Igår presenterade Vänsterpartiets valberedning sitt förslag till partistyrelse, programkommission och revisorer:
Partiordförande:
Jonas Sjöstedt
Partistyrelse, ordinarie ledamöter:
Ulla Andersson, Josefin Brink, Rossanna Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Aron Etzler, Henric Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Lotta Johnsson Fornarve, Kalle Larsson, Birger Lathi, Hans Linde, Ida Legnemark, Sara Mohammadi, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Kaj Raving, Anna Rubin, Karin Rågsjö, Tamara Spiric, Mia Sydow Mölleby.
Partistyrelse, suppleanter:
Hediye Güzel, Erik Hegelund, Freddy Jenssen, Veronica Kallander, Malin Karlsson, Ann Carin Landström, Peter Möller, Madeleine Nyvall, Linda Snecker, Henning Süssner Rubin.
Revisorer, ordinarie:
Marianne Ericsson, Kristina Hallberg, Mikael Persson.
Revisorer, suppleanter:
Staffan Folke, Inga-Lill Franzén, Brith Fäldt.
Programkommission:
Vilmer Andersen, Elisabeth Biström, Ali Esbati, Ida Gabrielsson, John Hörnqvist, Emelie Kinberg, Anders Neergaard, Christina Snell Lumio, Jessica Svensson.
Nedanstående valdes på kongressen 2010:
Partiordförande:
Lars Ohly
Partistyrelse:
Anki Ahlsten, Wilmer Andersen, Ulla Andersson, Josefin Brink, Emil Broberg, Rossana Dinamarca, Mats Einarsson, Mussie Ephrem, Marianne Ericsson, Henrik Holmqvist Dinamarca, Anna Hövenmark, Wiwi-Anne Johansson, Kalle Larsson, Ida Legnemark, Hans Linde, Leif Lindström, Martina Nilsson, MonaLisa Norrman, Mats Pilhem, Tamara Spiric, Claes Wallenius, Alice Åström.
Ersättare i partistyrelsen:
Naile Aras, Birgitta Axelsson Edström, Sören Bergkvist, Gunnar Bergman, Freddy Jensen, Lotta Johnsson Fornarve, Ann-Carin Landström, Ana Rubin, Linda Snecker, Thomas Ylvén.
Programkommission:
Wirgina Bogatic, Ida Gabrielsson, Mikael Gustafsson, Hediye Guzel, John Hörnqvist, Linnea Nilsson, Lisa Rasmussen, Pär Ström, Nazem Tahnlzadeh.
Revisorer:
Marie-Ann Eriksson, Thomas Magnusson, Kristina Hallberg.
Revisorsersättare:
Inga-Lill Franzen, Mikael Persson, Folke Staffan.
Av de jag själv nominerat finns inte Jens Holm, Tobias Smedberg och Jonas Wikström med. Jens Holm hade kunnat bidra med kunskap och engagemang i miljö- och klimatfrågor. Tobias Smedberg och Jonas Wikström tycker jag har bidragit med kloka inlägg i diskussionen kring Vänsterpartiets kris, eller som andra säger, Vänsterpartiets framtid.
Jonas Wikström har kommit med några tänkvärda kommentarer på Twitter angående valberedningens förslag. Det är 21 omval, bara 6 nya ordinarie. Det kan jämföras med Moderaterna som bytte ut 8 av 13 i sin partistyrelse efter katastrofvalet 2002. Kalle Larsson replikerar att det för Vänsterpartiet är en stor förändring. Jonas Wikström har också noterat att den föreslagna partistyrelsen inte verkar vara ett representantskap. Förhoppningsvis innebär det att den kan utgöra en verklig ledning.
Själv har jag inga synpunkter på de föreslagna namnen eftersom jag i princip har noll koll på personer inom Vänsterpartiet. De jag känner till tycker jag verkar vara kunniga och bra.
Valberedningen förslag till partiordförande presenterades i lördags. Jag hade gärna sett att man presenterade hela förslaget samlat. Det hade gett en tydligare signal om att det är ett lag vi väljer på kongressen. Jag hade gärna sett en mer utförlig presentation av de föreslagna med bild och en kort text som berättar något om dem. Nu får vi bara veta vilket distrikt de föreslagna tillhör. För mig är det inte någon intressant information. De valda ska inte representera något distrikt. Jag skulle också vilja veta hur valberedningen gjort sitt urval och vilka övriga som nominerats.
Jag hoppas de föreslagna vill och förmår utgöra ledning under Vänsterpartiets nödvändiga utvecklingsarbete. Framtidskommissionens slutdokument innehåller en mängd konkreta förslag på förändringar och prioriteringar. Man kan, som Jonas Wikström gjort, kritisera dokumentet men som Ida Gabrielsson skriver i Flamman är det nu viktigt "att vi lyckas gå från ord till handling".
Jonas Sjöstedt verkar ha insikt om att mycket måste göras inom Vänsterpartiet. I Dagens Arena säger han: "Fram till nästa val måste Vänsterpartiet göra väldigt mycket. Just nu pågår politikutveckling kring full sysselsättning, finansreglering och arbetsrätt. Klassiska vänsterfrågor. Sedan arbetar vi med att se över hur vi prioriterar och kommunicerar vår politik". Det låter lovande.
...
Uppdatering:
Lena Olsson är kritisk mot valberedningens förslag som hon menar sätter hängslen, livrem och strypkoppel på Jonas Sjöstedt. Wiwi-Anne Johansson, som inte ingår i valberedningen förslag, meddelar att hon fortsätter kandidera. Wiwi-Anne Johansson tillhörde den minoritet i partistyrelsen som ville att Vänsterpartiet skulle arrangera en rådgivande medlemsomröstning om vem, eller vilka, vi vill se som partiordförande.
Visar inlägg med etikett Wiwi-Anne Johansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wiwi-Anne Johansson. Visa alla inlägg
tisdag 20 december 2011
måndag 22 augusti 2011
Låt oss anordna medlemsomröstningar
Vänsterpartiet Västerbotten låter medlemmarna rösta om partiordförande och delat partiledarskap. Tidigare har Wiwi-Anne Johansson och Jonas Sjöstedt argumenterat för medlemsomröstningar. Mats Einarsson har argumenterat mot. Han befarar att det kan "leda till en uppdelning av partiet i olika fraktioner som kampanjar mot varandra." Han tror menar också att sannolikt skulle "en minoritet av medlemmarna välja att delta i omröstningen." Han menar även "att ett parti-ledarval bör föregås av en gemensam diskussion, som på en kongress."
Mats Einarssons argument övertygar mig inte. Fraktionsbildning kan vi få utan medlemsomröstningar. Jag tror att många medlemmar vill rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte. Visst bör ett partiledarval, eller en förändring som att införa delat partiledarskap, föregås av en gemensam diskussion. Men den diskussionen pågår ju just nu, och den kommer intensifieras genom utfrågningar av kandidaterna, material i Vänsterpress och Flamman och en kandidatsajt. Vänsterpartiet är större än delegaterna på en kongress.
Ytterligare ett argument som förts fram emot att hålla en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan är att det kan dyka upp kandidater efter att omröstningen hållits. Det stämmer men jag anser att seriösa kandidater till partiledarskapet inte väntar till kongressen med att kandidera. Det är viktigt att alla medlemmar ges chansen att ta ställning till våra kandidater, inte endast ombuden på kongressen.
I våra stadgar står det: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär."
Jag tycker det finns flera starka argument för att låta alla medlemmar rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte.
Det skulle öka medlemsdemokratin och tydligt visa att vi är ett öppet parti som vågar testa nya grepp och tar vårt kritiska läge på allvar. Men det jag tycker är de främsta argumenten är att jag tror att det skulle kunna bli en del av en organisatorisk uppryckning i Vänsterpartiet. Nu när vi har en öppen och positiv process inför kongressen skulle vi kunna engagera ännu fler medlemmar genom att låta dem rösta.
Vi talar om att vi måste få fler aktiva medlemmar och att vi måste få mer av kollektivt ledarskap, i form av en aktiv och synlig partistyrelse. Vi har nu en fantastisk möjlighet att skapa goda förutsättningar för detta. Vägen fram till kongressen kan ge den nyvalda partiledningen bättre eller sämre förutsättningar. En öppen process med frimodiga och kamratliga diskussioner tror jag ger den kommande partiledningen de bästa möjligheterna att kunna göra ett bra arbete, till exempel för att genomföra förändringar i linje med de strategidokumentet föreslår.
Medlemsomröstningar kräver att medlemmarna ges ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter. Kandidatsajten kommer säkert bidra till detta vad gäller partiledarfrågan. Jag skulle vilja att vi bygger en sajt där vi samlar information inte endast om partiledarkandidaterna utan även om alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på kongressen samt argument för och emot delat partiledarskap. Låt oss samla alla de debattinlägg som skrivits i frågan på ett ställe. Låt allt vara möjligt att kommentera så att vi kan föra diskussioner direkt på sajten. Partiföreningar och distrikt har också ett stort ansvar för att medlemmarna ges goda diskussionsmöjligheter.
Kongressen och processen fram till den kan bli riktigt entusiasmerande för Vänsterpartiet. Jag tror våra diskussioner kan engagera många medlemmar, och även människor utanför Vänsterpartiet.
Det är också så att den partistyrelse som väljs på kongressen kommer tvingas göra förändringar och prioriteringar. Som Jonas Wikström skrivit behöver vi "en handlingskraftig partiledning." Då är det avgörande att Vänsterpartiets medlemmar verkligen står bakom sin partiledning, känner den och känner för den. Om det ska kunna uppnås måste många engageras i processen inför kongressen, tagit del av diskussionerna, getts möjlighet att delta i dem och haft en chans att påverka besluten.
Detta tror jag medlemsomröstningar i partiledarfrågan samt om huruvida vi ska ha delat partiledarskap eller ej kan bidra till att vi uppnår.
Thaher Pelaseyed skriver: "Kongressen i Uppsala 5-8 januari blir viktig. Min känsla är att det är nu eller aldrig." Den känslan har jag också. Därför hoppas jag partistyrelsen allvarligt överväger att anordna dessa medlemsomröstningar samt att om de beslutar genomföra dem ger alla medlemmar ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter.
Läs också:
"Ohlys avgång kan leda till provval" (Svenska Dagbladet 2011-08-09).
Wiwi-Anne Johansson: "Låt V:s medlemmar rösta om partiledare" (Expressen 2011-08-10).
"Kritik mot toppstyrda ledarval" (Svenska Dagbladet 2011-08-12).
"Toppstyre i partierna när ny ledare väljs" (Euronewspages 2011-08-12).
Lotta Hördin: "Låt medlemmarna avgöra" (Helsingborgs Dagblad 2011-08-13).
"Splittrade åsikter om att rösta fram partiledare" (Flamman 2011-08-17).
Jonas Sjöstedt: "Medlemsomröstningen om ny partiledare har startat" (2011-08-22)
Mats Einarssons argument övertygar mig inte. Fraktionsbildning kan vi få utan medlemsomröstningar. Jag tror att många medlemmar vill rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte. Visst bör ett partiledarval, eller en förändring som att införa delat partiledarskap, föregås av en gemensam diskussion. Men den diskussionen pågår ju just nu, och den kommer intensifieras genom utfrågningar av kandidaterna, material i Vänsterpress och Flamman och en kandidatsajt. Vänsterpartiet är större än delegaterna på en kongress.
Ytterligare ett argument som förts fram emot att hålla en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan är att det kan dyka upp kandidater efter att omröstningen hållits. Det stämmer men jag anser att seriösa kandidater till partiledarskapet inte väntar till kongressen med att kandidera. Det är viktigt att alla medlemmar ges chansen att ta ställning till våra kandidater, inte endast ombuden på kongressen.
I våra stadgar står det: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär."
Jag tycker det finns flera starka argument för att låta alla medlemmar rösta om partiledare och om vi ska ha delat partiledarskap eller inte.
Det skulle öka medlemsdemokratin och tydligt visa att vi är ett öppet parti som vågar testa nya grepp och tar vårt kritiska läge på allvar. Men det jag tycker är de främsta argumenten är att jag tror att det skulle kunna bli en del av en organisatorisk uppryckning i Vänsterpartiet. Nu när vi har en öppen och positiv process inför kongressen skulle vi kunna engagera ännu fler medlemmar genom att låta dem rösta.
Vi talar om att vi måste få fler aktiva medlemmar och att vi måste få mer av kollektivt ledarskap, i form av en aktiv och synlig partistyrelse. Vi har nu en fantastisk möjlighet att skapa goda förutsättningar för detta. Vägen fram till kongressen kan ge den nyvalda partiledningen bättre eller sämre förutsättningar. En öppen process med frimodiga och kamratliga diskussioner tror jag ger den kommande partiledningen de bästa möjligheterna att kunna göra ett bra arbete, till exempel för att genomföra förändringar i linje med de strategidokumentet föreslår.
Medlemsomröstningar kräver att medlemmarna ges ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter. Kandidatsajten kommer säkert bidra till detta vad gäller partiledarfrågan. Jag skulle vilja att vi bygger en sajt där vi samlar information inte endast om partiledarkandidaterna utan även om alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på kongressen samt argument för och emot delat partiledarskap. Låt oss samla alla de debattinlägg som skrivits i frågan på ett ställe. Låt allt vara möjligt att kommentera så att vi kan föra diskussioner direkt på sajten. Partiföreningar och distrikt har också ett stort ansvar för att medlemmarna ges goda diskussionsmöjligheter.
Kongressen och processen fram till den kan bli riktigt entusiasmerande för Vänsterpartiet. Jag tror våra diskussioner kan engagera många medlemmar, och även människor utanför Vänsterpartiet.
Det är också så att den partistyrelse som väljs på kongressen kommer tvingas göra förändringar och prioriteringar. Som Jonas Wikström skrivit behöver vi "en handlingskraftig partiledning." Då är det avgörande att Vänsterpartiets medlemmar verkligen står bakom sin partiledning, känner den och känner för den. Om det ska kunna uppnås måste många engageras i processen inför kongressen, tagit del av diskussionerna, getts möjlighet att delta i dem och haft en chans att påverka besluten.
Detta tror jag medlemsomröstningar i partiledarfrågan samt om huruvida vi ska ha delat partiledarskap eller ej kan bidra till att vi uppnår.
Thaher Pelaseyed skriver: "Kongressen i Uppsala 5-8 januari blir viktig. Min känsla är att det är nu eller aldrig." Den känslan har jag också. Därför hoppas jag partistyrelsen allvarligt överväger att anordna dessa medlemsomröstningar samt att om de beslutar genomföra dem ger alla medlemmar ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter.
Läs också:
"Ohlys avgång kan leda till provval" (Svenska Dagbladet 2011-08-09).
Wiwi-Anne Johansson: "Låt V:s medlemmar rösta om partiledare" (Expressen 2011-08-10).
"Kritik mot toppstyrda ledarval" (Svenska Dagbladet 2011-08-12).
"Toppstyre i partierna när ny ledare väljs" (Euronewspages 2011-08-12).
Lotta Hördin: "Låt medlemmarna avgöra" (Helsingborgs Dagblad 2011-08-13).
"Splittrade åsikter om att rösta fram partiledare" (Flamman 2011-08-17).
Jonas Sjöstedt: "Medlemsomröstningen om ny partiledare har startat" (2011-08-22)
fredag 19 augusti 2011
En glimt av det framtida Vänsterpartiet
Den öppna process som nu pågår inför Vänsterpartiets kongress den 5-8 januari i Uppsala 2012 bådar gott inför det nödvändiga förändrings- och förnyelsearbete av organisation, kommunikation och politik som måste konkretiseras och ta fart efter kongressen.
Vi har fyra kompetenta kandidater till partiledarposten: Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt. De kandiderar öppet och massmediabevakningen är god. Det pågår en intensiv debatt bland partimedlemmar, bland annat på Facebook. På flera ställen i landet kommer det arrangeras gemensamma utfrågningar av samtliga partiledarkandidater. Utfrågningarna ska filmas och läggas ut på nätet och det ska byggas en kandidatsajt. Flamman kommer följa hela processen.
Debatten handlar än så länge mest om för och emot delat partiledarskap samt om nästa partiledare måste bli en kvinna eller inte. När processen pågått lite längre hoppas jag vi kan lämna man eller kvinna-debatten bakom oss och istället diskutera konkret - med namns nämnande - vem, eller vilka, av kandidaterna vi tror bäst lämpar sig som partiledare i Vänsterpartiet.
En del organisatoriska frågor, utöver delat partiledarskap, har också diskuterats, till exempel om partiledaren kan väljas genom en medlemsomröstning och om partisekreteraren borde väljas av kongressen.
Efter valnederlaget pågick en levande eftervalsdebatt, främst i Flamman. Stora delar av den debatten har samlats i Socialistisk debatt nummer 197. Framtidskommissionen bedrev ett aktivt arbete för att ta in synpunkter från partimedlemmar och få igång diskussioner om Vänsterpartiets framtid. Arbetet har resulterat i det strategidokument som antagits av partistyrelsen.
Jag hoppas vi kan ta tillvara på alla goda idéer och synpunkter som framförts i diskussionerna.
Jag tycker att det är viktigt och bra att vi diskuterar personfrågor. Men de bör breddas. Vi bör inte bara diskutera partiledare utan samtliga förtroendeposter som ska besättas på kongressen. Vi bör också koppla samman personfrågorna med det politiska och organisatoriska arbete vi vill genomföra i Vänsterpartiet den kommande mandatperioden, eller egentligen de två kommande mandatperioderna eftersom vår nästa kongress sammanfaller med ett valår. Det är till och med ett dubbelt valår eftersom det också är val till EU-parlamentet. Vi vill nog inte på kongressen 2014 byta ut alltför stora delar av vår partiledning.
Diskussionerna kring vårt politiska och organisatoriska arbete bör kopplas till strategidokumentet. Än så länge har det, vad jag sett, diskuterats i alltför liten utsträckning. Det har framförts kritik mot strategidokumentet. Det är såklart helt ok, men jag tror verkligen vi behöver ett strategidokument som formulerar ett politiskt och organisatoriskt projekt för Vänsterpartiet de kommande åren. Sedan behöver vi en partistyrelse som har mod och vilja nog att genomföra förändringar och prioriteringar. Partiföreningar, distrikt och partimedlemmar måste också vara öppna för förändringar och prioriteringar.
Så här skriver Hans Linde: "Precis som vårt ordförandeval ska vara öppet och demokratiskt kommer vårt förändringsarbete, som snarare inleds på allvar på kongressen i januari än avslutas då, också att behöva vara öppet och demokratiskt. I det arbetet kommer självklart en ny partiordförande spela en central roll genom att lyssna in och förverkliga, mobilisera medlemmar och skapa entusiasm och nyfikenhet för ett nytt Vänsterparti."
Hans Linde har helt rätt i att kongressen 2012 ska ses som starten på vårt förändringsarbete. Varje personval är viktigt och jag hoppas också kongressen verkligen fokuserar på det nödvändiga förnyelse- och förändringsarbete vi har framför oss.
Jag tror och hoppas att den öppna process vi nu ser i vårt partiledarval kommer att bidra till att förändra och förnya Vänsterpartiet. Vi bör noga studera vad som nu görs för att kunna ha en ännu bättre process inför nästa kongress, även om vi under den kanske inte vill byta ut stora delar av vår partiledning. Jag skulle som sagt vilja att den här öppenheten inte bara skulle gälla partiledarposten utan varje förtroendepost som tillsätts på kongressen
Vad har vi att vinna på det?
Förutsatt att vi sköter processen på rätt sätt skapar det positiv massmedial uppmärksamhet för Vänsterpartiet. Vi får massmediautrymme och visar att vi är ett öppet och levande parti. Vissa har klagat på att massmediauppmärksamheten endast handlar om personer, inte vår politik. Det håller jag inte med om. En intervju med någon av våra partiledarkandidater handlar automatiskt om vår politik. Personfrågor är också, vare sig vi gillar det eller inte, viktiga i politiken. Vi måste bli bättre på att hantera massmedia istället för att gnälla över hur "borgerliga massmedia" behandlar oss. De flesta tycker säkert att den uppmärksamhet vi nu får i massmedia är bra, men jag tyckte också det var bra när det under Vänsterpartiets dag i Almedalen skrevs om Jonas Sjöstedts kandidatur.
Det talas i Vänsterpartiet om att vi vill skapa ett kollektivt ledarskap och att vi ska ha en aktiv och synlig partistyrelse. Det tycker jag är goda tankar. Men om det ska fungera måste vi ha aktiv och levande process som involverar många partimedlemmar när vi väljer partiledare, partistyrelse och programkommission. Alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på kongressen borde göra det öppet och de borde presenteras ordentligt. Det skulle bidra till att göra alla i partistyrelsen kända bland partimedlemmarna och skapa förutsättningar för förtroende och tilltro till partistyrelsen.
Om vi eftersträvar en kollektiv ledning och aktiva medlemmar tror jag vi måste öppna upp och utveckla vår organisation.
En klok åtgärd är den som framförs i strategidokumentet: "Den traditionella partiorganisationen är central för interndemokratin men kan inte vara den enda arenan för aktivitet. Medlemmars kunskap, samhörighet och intresse hänger ihop efter många fler faktorer än den geografiska." Vi behöver skapa olika nätverk och arbetsgrupper för att kunna engagera fler medlemmar och ta tillvara på deras intressen och kunskaper. Själv skulle jag gärna se att det bildas ett landsbygspolitiskt nätverk och IT-politiskt nätverk. Det sistnämnda kunde få i uppdrag att formulera ett IT-politiskt program som antas av kongressen 2014 inför valrörelsen samma år. Det vore önskvärt om arbetsgrupper och nätverk, när så behövs, kan koppla personer - experter och sakkunniga - utanför partiet till sig.
Det har framförts att vi måste stärka vårt utomparlamentariska arbete. Om vi vill göra det kan det finnas anledning att fundera över om vi, liksom Miljöpartiet, i våra stadgar ska ange hur stor del av partistyrelsen som får bestå av parlamentariker.
Jonas Sjöstedt och Wiwi-Anne Johansson vill att vi håller en medlemsomröstning i partiledarfrågan. Det tycker jag låter som en god idé. Vi skulle också, som Jonas Sjöstedt framfört, kunna använda oss av medlemsomröstningar i andra frågor, politiska eller organisatoriska. I våra stadgar står det: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär." Jag vet inte hur ofta denna möjlighet använts. Vi skulle också oftare kunna använda oss av enkäter bland medlemmarna. Framtidskommissionen genomförde en enkätundersökning. Tyvärr blev svarsfrekvensen låg men det kan ju bero på ovana bland partiets medlemmar. Om medlemsomröstningar och enkäter ska användas är det avgörande att medlemmarna ges ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter.
Jag vill att vi också diskuterar andra förändringar av stadgarna. Ska vi, liksom Miljöpartiet, på kongressen välja partisekreterare? Ska vi, även detta i likhet med Miljöpartiet, i stadgarna ange hur länge en person får sitta på en förtroendepost?
Om vi i högre utsträckning vill att förtroendevalda i Vänsterpartiet ska bestå av de grupper vi vill representera (unga, kvinnor, LO-medlemmar, invandrade) är det viktigt att valberedningen strävar efter att få in personer från de grupperna i partiets ledning. Det är givetvis inte helt enkelt för vi måste också få in de bäst lämpade i ledningen och de som har lust och möjlighet att lägga ned den tid och det arbete som krävs. För att lösa det långsiktigt är det avgörande att vi utvecklar den politiska och organisatoriska skolningen av våra medlemmar.
I en öppen och transparent organisation är det en självklarhet att medlemmar enkelt kan få tillgång till kallelser och protokoll och andra dokument som krävs för att kunna följa beslutsgångarna inom organisationen. Johan Lönnroth berättade på Facebooksidan Vänsterpartiets framtid om de "demokratiska grundlagar" som Socialdemokratiska Vänsterpartiet antog vid sitt bildande 1917. Där stod bland annat: "Hemlig diplomati bör icke förekomma inom partiet... varje medlem har rätt att få protokoll från möten i riksdagsgrupp och arbetsutskott". Det är numera tekniskt enkelt att uppnå. Överhuvudtaget bör principen "största möjliga öppenhet" gälla. Öppenheten bör gälla samtliga nivåer i partiet. Vänsterpartiet har ju också varit föredömliga genom att tidigt hålla öppna kongresser.
Öppenheten, även gentemot massmedia, är också viktig med tanke på att Vänsterpartiets politik, som tur är, berör många fler än Vänsterpartiets medlemmar. Jag hoppas till exempel att de kommande partiledarutfrågningarna kommer vara öppna för alla, inte bara partimedlemmar.
Det finns mycket annat att diskutera och utveckla, till exempel vår kommunikation (extern och intern), våra studier och idéutveckling samt vår massmediastrategi. Om det sistnämnda vill jag kort säga att jag menar att vi istället för att drömma om en socialistisk dagstidning måste ta itu med sådant vi verkligen kan göra något åt, till exempel massmediaträning av våra förtroendevalda, sprida Flamman och Socialistisk debatt bland våra medlemmar och utveckla vårt arbete på internet.
Politiken då? Den är givetvis det avgörande. Vi måste formulera en politik som är begriplig och relevant och som svarar mot de problem och drömmar som breda befolkningslager i Sverige har. Mycket klokt sägs i strategidokumentet. Kanske egentligen för många politikområden tas upp där. Vi inom vänstern brukar ju ha svårt för att prioritera. Det har jag också. Själv är jag glad över att Ulla Andersson lyft upp landsbygdsfrågorna i Vänsterpartiet. Jag skulle också vilja att klimat- och miljöpolitik prioriteras hårdare. Dels för att det är politiskt avgörande frågor, de handlar om vår överlevnad, men också för att de naturligt ger oss möjlighet att vara systemkritiska och utopiska. Jag vill också att vi ägnar oss mer åt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och de möjligheter de innebär.
Istället för att öka på listan över prioriterade politikområden kan jag säga att det jag vill är att vi strävar efter att bli ett folkligt förankrat parti och att vi formulerar vår politik självständigt utan att snegla på Socialdemokraterna. Jag hoppas vi kan arbeta efter masslinjen och folkrörelselinjen. God vänsterpolitik byggs underifrån. Jag tror också på att vi i varje enskild politisk fråga när så är möjligt ska sträva efter bredast möjliga enhet, alltså arbeta efter enhetsfrontsmodellen.
Läs vidare:
Henning Süssner Rubin: "Om att leva som man lär".
Partistyrelsens förslag till Strategidokument.
Hans Linde: "Vänsterpartiets utmaning är att bli relevant i människors vardag".
Vi har fyra kompetenta kandidater till partiledarposten: Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt. De kandiderar öppet och massmediabevakningen är god. Det pågår en intensiv debatt bland partimedlemmar, bland annat på Facebook. På flera ställen i landet kommer det arrangeras gemensamma utfrågningar av samtliga partiledarkandidater. Utfrågningarna ska filmas och läggas ut på nätet och det ska byggas en kandidatsajt. Flamman kommer följa hela processen.
Debatten handlar än så länge mest om för och emot delat partiledarskap samt om nästa partiledare måste bli en kvinna eller inte. När processen pågått lite längre hoppas jag vi kan lämna man eller kvinna-debatten bakom oss och istället diskutera konkret - med namns nämnande - vem, eller vilka, av kandidaterna vi tror bäst lämpar sig som partiledare i Vänsterpartiet.
En del organisatoriska frågor, utöver delat partiledarskap, har också diskuterats, till exempel om partiledaren kan väljas genom en medlemsomröstning och om partisekreteraren borde väljas av kongressen.
Efter valnederlaget pågick en levande eftervalsdebatt, främst i Flamman. Stora delar av den debatten har samlats i Socialistisk debatt nummer 197. Framtidskommissionen bedrev ett aktivt arbete för att ta in synpunkter från partimedlemmar och få igång diskussioner om Vänsterpartiets framtid. Arbetet har resulterat i det strategidokument som antagits av partistyrelsen.
Jag hoppas vi kan ta tillvara på alla goda idéer och synpunkter som framförts i diskussionerna.
Jag tycker att det är viktigt och bra att vi diskuterar personfrågor. Men de bör breddas. Vi bör inte bara diskutera partiledare utan samtliga förtroendeposter som ska besättas på kongressen. Vi bör också koppla samman personfrågorna med det politiska och organisatoriska arbete vi vill genomföra i Vänsterpartiet den kommande mandatperioden, eller egentligen de två kommande mandatperioderna eftersom vår nästa kongress sammanfaller med ett valår. Det är till och med ett dubbelt valår eftersom det också är val till EU-parlamentet. Vi vill nog inte på kongressen 2014 byta ut alltför stora delar av vår partiledning.
Diskussionerna kring vårt politiska och organisatoriska arbete bör kopplas till strategidokumentet. Än så länge har det, vad jag sett, diskuterats i alltför liten utsträckning. Det har framförts kritik mot strategidokumentet. Det är såklart helt ok, men jag tror verkligen vi behöver ett strategidokument som formulerar ett politiskt och organisatoriskt projekt för Vänsterpartiet de kommande åren. Sedan behöver vi en partistyrelse som har mod och vilja nog att genomföra förändringar och prioriteringar. Partiföreningar, distrikt och partimedlemmar måste också vara öppna för förändringar och prioriteringar.
Så här skriver Hans Linde: "Precis som vårt ordförandeval ska vara öppet och demokratiskt kommer vårt förändringsarbete, som snarare inleds på allvar på kongressen i januari än avslutas då, också att behöva vara öppet och demokratiskt. I det arbetet kommer självklart en ny partiordförande spela en central roll genom att lyssna in och förverkliga, mobilisera medlemmar och skapa entusiasm och nyfikenhet för ett nytt Vänsterparti."
Hans Linde har helt rätt i att kongressen 2012 ska ses som starten på vårt förändringsarbete. Varje personval är viktigt och jag hoppas också kongressen verkligen fokuserar på det nödvändiga förnyelse- och förändringsarbete vi har framför oss.
Jag tror och hoppas att den öppna process vi nu ser i vårt partiledarval kommer att bidra till att förändra och förnya Vänsterpartiet. Vi bör noga studera vad som nu görs för att kunna ha en ännu bättre process inför nästa kongress, även om vi under den kanske inte vill byta ut stora delar av vår partiledning. Jag skulle som sagt vilja att den här öppenheten inte bara skulle gälla partiledarposten utan varje förtroendepost som tillsätts på kongressen
Vad har vi att vinna på det?
Förutsatt att vi sköter processen på rätt sätt skapar det positiv massmedial uppmärksamhet för Vänsterpartiet. Vi får massmediautrymme och visar att vi är ett öppet och levande parti. Vissa har klagat på att massmediauppmärksamheten endast handlar om personer, inte vår politik. Det håller jag inte med om. En intervju med någon av våra partiledarkandidater handlar automatiskt om vår politik. Personfrågor är också, vare sig vi gillar det eller inte, viktiga i politiken. Vi måste bli bättre på att hantera massmedia istället för att gnälla över hur "borgerliga massmedia" behandlar oss. De flesta tycker säkert att den uppmärksamhet vi nu får i massmedia är bra, men jag tyckte också det var bra när det under Vänsterpartiets dag i Almedalen skrevs om Jonas Sjöstedts kandidatur.
Det talas i Vänsterpartiet om att vi vill skapa ett kollektivt ledarskap och att vi ska ha en aktiv och synlig partistyrelse. Det tycker jag är goda tankar. Men om det ska fungera måste vi ha aktiv och levande process som involverar många partimedlemmar när vi väljer partiledare, partistyrelse och programkommission. Alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på kongressen borde göra det öppet och de borde presenteras ordentligt. Det skulle bidra till att göra alla i partistyrelsen kända bland partimedlemmarna och skapa förutsättningar för förtroende och tilltro till partistyrelsen.
Om vi eftersträvar en kollektiv ledning och aktiva medlemmar tror jag vi måste öppna upp och utveckla vår organisation.
En klok åtgärd är den som framförs i strategidokumentet: "Den traditionella partiorganisationen är central för interndemokratin men kan inte vara den enda arenan för aktivitet. Medlemmars kunskap, samhörighet och intresse hänger ihop efter många fler faktorer än den geografiska." Vi behöver skapa olika nätverk och arbetsgrupper för att kunna engagera fler medlemmar och ta tillvara på deras intressen och kunskaper. Själv skulle jag gärna se att det bildas ett landsbygspolitiskt nätverk och IT-politiskt nätverk. Det sistnämnda kunde få i uppdrag att formulera ett IT-politiskt program som antas av kongressen 2014 inför valrörelsen samma år. Det vore önskvärt om arbetsgrupper och nätverk, när så behövs, kan koppla personer - experter och sakkunniga - utanför partiet till sig.
Det har framförts att vi måste stärka vårt utomparlamentariska arbete. Om vi vill göra det kan det finnas anledning att fundera över om vi, liksom Miljöpartiet, i våra stadgar ska ange hur stor del av partistyrelsen som får bestå av parlamentariker.
Jonas Sjöstedt och Wiwi-Anne Johansson vill att vi håller en medlemsomröstning i partiledarfrågan. Det tycker jag låter som en god idé. Vi skulle också, som Jonas Sjöstedt framfört, kunna använda oss av medlemsomröstningar i andra frågor, politiska eller organisatoriska. I våra stadgar står det: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär." Jag vet inte hur ofta denna möjlighet använts. Vi skulle också oftare kunna använda oss av enkäter bland medlemmarna. Framtidskommissionen genomförde en enkätundersökning. Tyvärr blev svarsfrekvensen låg men det kan ju bero på ovana bland partiets medlemmar. Om medlemsomröstningar och enkäter ska användas är det avgörande att medlemmarna ges ordentliga beslutsunderlag och goda diskussionsmöjligheter.
Jag vill att vi också diskuterar andra förändringar av stadgarna. Ska vi, liksom Miljöpartiet, på kongressen välja partisekreterare? Ska vi, även detta i likhet med Miljöpartiet, i stadgarna ange hur länge en person får sitta på en förtroendepost?
Om vi i högre utsträckning vill att förtroendevalda i Vänsterpartiet ska bestå av de grupper vi vill representera (unga, kvinnor, LO-medlemmar, invandrade) är det viktigt att valberedningen strävar efter att få in personer från de grupperna i partiets ledning. Det är givetvis inte helt enkelt för vi måste också få in de bäst lämpade i ledningen och de som har lust och möjlighet att lägga ned den tid och det arbete som krävs. För att lösa det långsiktigt är det avgörande att vi utvecklar den politiska och organisatoriska skolningen av våra medlemmar.
I en öppen och transparent organisation är det en självklarhet att medlemmar enkelt kan få tillgång till kallelser och protokoll och andra dokument som krävs för att kunna följa beslutsgångarna inom organisationen. Johan Lönnroth berättade på Facebooksidan Vänsterpartiets framtid om de "demokratiska grundlagar" som Socialdemokratiska Vänsterpartiet antog vid sitt bildande 1917. Där stod bland annat: "Hemlig diplomati bör icke förekomma inom partiet... varje medlem har rätt att få protokoll från möten i riksdagsgrupp och arbetsutskott". Det är numera tekniskt enkelt att uppnå. Överhuvudtaget bör principen "största möjliga öppenhet" gälla. Öppenheten bör gälla samtliga nivåer i partiet. Vänsterpartiet har ju också varit föredömliga genom att tidigt hålla öppna kongresser.
Öppenheten, även gentemot massmedia, är också viktig med tanke på att Vänsterpartiets politik, som tur är, berör många fler än Vänsterpartiets medlemmar. Jag hoppas till exempel att de kommande partiledarutfrågningarna kommer vara öppna för alla, inte bara partimedlemmar.
Det finns mycket annat att diskutera och utveckla, till exempel vår kommunikation (extern och intern), våra studier och idéutveckling samt vår massmediastrategi. Om det sistnämnda vill jag kort säga att jag menar att vi istället för att drömma om en socialistisk dagstidning måste ta itu med sådant vi verkligen kan göra något åt, till exempel massmediaträning av våra förtroendevalda, sprida Flamman och Socialistisk debatt bland våra medlemmar och utveckla vårt arbete på internet.
Politiken då? Den är givetvis det avgörande. Vi måste formulera en politik som är begriplig och relevant och som svarar mot de problem och drömmar som breda befolkningslager i Sverige har. Mycket klokt sägs i strategidokumentet. Kanske egentligen för många politikområden tas upp där. Vi inom vänstern brukar ju ha svårt för att prioritera. Det har jag också. Själv är jag glad över att Ulla Andersson lyft upp landsbygdsfrågorna i Vänsterpartiet. Jag skulle också vilja att klimat- och miljöpolitik prioriteras hårdare. Dels för att det är politiskt avgörande frågor, de handlar om vår överlevnad, men också för att de naturligt ger oss möjlighet att vara systemkritiska och utopiska. Jag vill också att vi ägnar oss mer åt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och de möjligheter de innebär.
Istället för att öka på listan över prioriterade politikområden kan jag säga att det jag vill är att vi strävar efter att bli ett folkligt förankrat parti och att vi formulerar vår politik självständigt utan att snegla på Socialdemokraterna. Jag hoppas vi kan arbeta efter masslinjen och folkrörelselinjen. God vänsterpolitik byggs underifrån. Jag tror också på att vi i varje enskild politisk fråga när så är möjligt ska sträva efter bredast möjliga enhet, alltså arbeta efter enhetsfrontsmodellen.
Läs vidare:
Henning Süssner Rubin: "Om att leva som man lär".
Partistyrelsens förslag till Strategidokument.
Hans Linde: "Vänsterpartiets utmaning är att bli relevant i människors vardag".
måndag 15 augusti 2011
Om stadgar
Det förs omfattande diskussioner i Vänsterpartiet. Vem, eller vilka, ska vi välja till partiledare? Ska vi ha en eller två partiledare? Hur skapar vi förutsättningar för en öppen och bra process inför kongressen i januari 2012?
Det har förts fram önskemål om att låta medlemmarna rösta direkt om vem, eller vilka, de vill se som partiledare. Jag tror Jonas Sjöstedt var den som först väckte denna idé. Wiwi-Anne Johansson vill se en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan efter att samtliga kandidater rest runt i landet och presenterat sig och blivit utfrågade av partimedlemmarna. I Vänsterpartiets stadgar står: "§ 149. Rådgivande omröstning bland partiets medlemmar kan beslutas av partistyrelsen. Rådgivande omröstning skall även genomföras om partiföreningar, som tillsammans omfattar minst en tredjedel av partiets medlemmar efter beslut på medlemsmöte så begär."
Gustav Landström har tidigare i Vänsterpartiets framtidsdiskussion framfört att om Vänsterpartiet vill bli ett gräsrotsparti kan vi inte låta partistyrelsen domineras av "personer som är riksdagsledamöter, heltids- eller deltidsavlönade parlamentariker på kommun eller landstingsnivå".
Vissa av de saker som diskuteras kräver stadgeförändringar. Jag har tittat på Miljöpartiets stadgar och här nedan samlat sådant som jag tycker kan vara värt att diskutera.
§ 7 Kongress
7.7.11 välja partisekreterare
§ 10 Valberedning
§ 10.1 Valberedningen väljs av kongressen och består av en ledamot från varje riksdagsvalkrets, utsedd av respektive regions årsmöte, samt två personer, en av vardera kön, utsedda av Grön Ungdoms årsmöte.
§ 11 Språkrör
11.1 Kongressen väljer, före val av partistyrelse, två jämställda språkrör.
11.2 Språkrören ska vara en kvinna och en man.
11.3 Språkrören ingår som ordinarie ledamöter i partistyrelsen.
11.4 Språkrörens uppgift är att företräda partiet och föra ut dess åsikter.
11.5 Om språkrör avgår ska nyval ske vid en kongress.
11.6 Språkrören kan även vara riksdagsledamöter eller EU-parlamentariker.
§12 Partisekreterare
12.1 Partisekreteraren väljs av kongressen på ett år dock högst nio år i följd.
12.2 Partisekreteraren arbetar på uppdrag av partistyrelsen, arbetsutskottet och språkrören.
12.3 Partisekreterarens roll är huvudsakligen att ha översikt över partiets verksamhet samt fungera som sammanhållande länk inom partiet och svara för externa kontakter utifrån sitt uppdrag.
12.4 Partisekreteraren är ständigt adjungerad till partistyrelsen och arbetsutskottet.
§ 13 Partistyrelse
13.5 Högst en tredjedel av ledamöterna i partistyrelsen får samtidigt vara riksdagsledamöter eller EU-parlamentariker.
13.5.1 Om, efter inträde som riksdagsledamot eller EU-parlamentariker, antalet riksdagsledamöter och EU-parlamentariker blir för högt, får dock alla ledamöter sitta kvar till nästföljande kongress.
13.6 Partistyrelsens uppgift är:
13.6.1 att leda partiets arbete,
13.6.2 att vara ett stöd för språkrören,
13.6.3 att sammankalla och förbereda kongressen och förtroenderådet,
13.6.4 att med språkrören som främsta medel företräda partiet och föra ut dess politik,
13.6.5 att verkställa kongressbeslut,
13.6.6 att förvalta och ansvara för partiets tillgångar.
13.6.7 att utveckla partiets program och visioner för partiets idémässiga
§ 17 Förtroendevalda
17.1 Varje organ i riksorganisationen ska bestå av minst 40 procent av varje kön, men sträva efter minst 50 procent kvinnorepresentation (principen om könskvotering).
17.2 Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd. Riksdagsledamot och EU-parlamentariker får sitta trerespektive två mandatperioder. Samma person får därefter ej väljas till samma igen inom tre år (principen mot långsittande).
17.3 Ingen får samtidigt vara ledamot i flera av riksorganisationens organ (principen mot mångsyssleri)
17.4 Personer som är anställda av miljöpartiets riksorganisation får inte sitta i något av riksorganisationens organ (principen mot tjänstemannavälde).
§ 19 Medlemsomröstning
19.1 Kongressen eller partistyrelsen kan besluta att genomföra medlemsomröstning i viktiga och/eller kontroversiella frågor.
19.2 Medlemsomröstning ska genomföras om minst 10 procent av partiets medlemmar begär det hos kongressen eller partistyrelsen.
Notera bland annat att Miljöpartiets kongress utser partisekreterare, att de har regler för att inte parlamentariker (dock endast riksdagsledamöter och EU-parlamentariker) ska dominera partistyrelsen, att de har regler för hur länge man får inneha en post, att de inte har någon programkommission utan att partistyrelsen ansvarar för arbetet med partiets program och idéutveckling .
Själv tycker jag det vore bra med en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan inför kongressen 2012.
Jag anser också, precis som Jonas Sjöstedt, att vi borde använda oss av medlemsomröstningar (beslutande eller rådgivande) i olika politiska eller organisatoriska frågor. Det skulle öka interndemokratin och medlemmarnas engagemang. Vi skulle också i högre utsträckning kunna använda oss av medlemsenkäter i olika frågor.
Jag anser också, precis som Jonas Sjöstedt, att vi borde använda oss av medlemsomröstningar (beslutande eller rådgivande) i olika politiska eller organisatoriska frågor. Det skulle öka interndemokratin och medlemmarnas engagemang. Vi skulle också i högre utsträckning kunna använda oss av medlemsenkäter i olika frågor.
Ett problem med medlemsomröstningar i partiledarfrågan är att det är möjligt att kandidera under pågående kongress. Kanske vi måste ange ett sista datum för kandidaturer om vi ska använda oss av medlemsomröstningar?
Vi bör diskutera om vi i stadgarna ska ange att det inför varje partiledarval ska hållas en beslutande eller rådgivande medlemsomröstning.
Om vi ska börja använda oss av medlemsomröstningar är det viktigt att medlemmarna ges ordentliga besluts- och diskussionsunderlag och att goda möjligheter till diskussion (både fysiska och nätbaserade) ges.
Vi bör diskutera om vi i stadgarna ska ange att det inför varje partiledarval ska hållas en beslutande eller rådgivande medlemsomröstning.
Om vi ska börja använda oss av medlemsomröstningar är det viktigt att medlemmarna ges ordentliga besluts- och diskussionsunderlag och att goda möjligheter till diskussion (både fysiska och nätbaserade) ges.
I strategidokumentet, som ska antas på kongressen, står: "En partiskatt på arvoden för förtroendeuppdrag rekommenderas på alla nivåer i partiet." Jag tycker att partiskatt ska införas, inte bara rekommenderas. Kanske det bör stå med i stadgarna?
Nu ser jag fram emot öppna, breda och hederliga diskussioner inför kongressen i januari. Jag har inget emot hårda diskussioner om så krävs, men jag anser att man ska träda fram öppet. Om man uttalar sig i massmedia ska man göra det med namns nämnande.
Vi ska inte bara diskutera vem, eller vilka, vi vill ha som partiledare. Samtliga personval på kongressen är viktiga. Det ideala vore om alla som kandiderar till förtroendeposter på kongressen i god tid öppet träder fram, presenterar sig och berättar hur de vill utveckla Vänsterpartiet.
Vi måste också diskutera vår politik och organisation. En bra början är att läsa, kritiskt granska och diskutera strategidokumentet och diskussionsmaterialet inför höstens EU-konferens.
Läs vidare:
"Önskemål om delat ledarskap för V" (Svenska Dagbladet 2011-08-10).
"Kritik mot toppstyrda ledarval" (Svenska Dagbladet 2011-08-12).
"Låt medlemmarna avgöra" (Helsingborgs Dagblad 2011-08-13).
"Vänsterpartiets framtid och liberalismen" (Alltid rött alltid rätt 2011-08-13).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)