Livet på landet förr : [landsbygdens egna bilder från Sverige på 1940-, 50-, 60- och 70-talet]

Steen, Håkan, Livet på landet förr: [landsbygdens egna bilder från Sverige på 1940-, 50-, 60- och 70-talet], 1. uppl., LRF media, Stockholm, 2008

Anders Sundelin: Kjell Höglund och hans värld

Sundelin, Anders, Kjell Höglund och hans värld, Kaunitz-Olsson, [Stockholm], 2024

Intressant om pappan Erik "Ecka" Höglund och barndomen i Klövsjö och Rossön och sedan gymnasieåren i Strömsund. Pappan var bagare och kommunist, Rossön sjöd av aktivitet och i Strömsund arrangerade Sällskapet Lajbanerna konserter och annat. Det var tider då Sverige hade levande småorter och ett levande civilsamhälle. Ecka verkar ha varit den sortens kommunist man möter i C. H. Hermanssons intervjuböcker Kommunister.

"Ecka, säger människor jag talar med. Ecka var 'speciell'. Han hade humor. Han var slagfärdig. Också snäll. Jättetrevlig. Eckas långskorpor och limpor var 'outstanding'. han skrev bra, mest insändare men även dikter, rimmad vers, och de handlade om människor han mött, orättvisor han stött på, politik naturligtvis. Han tog sig tid att sitta ner och formulera sig, renskrev dikterna på skrivmaskin, fick så utlopp för sin ilska, sin humor. Kvinnan från barnavårdsnämnden i Östersund, hon som försökt ta Valborg ifrån honom, späkar i flera efterlämnade dikter. 'Min färg var den röda - men även gul och blå / byråkratin som var kvinna - kunde jag aldrig först.'" (s. 73)

"Man tog en kopp kaffe på Eckas, köpte bröd hos Eckas, diskuterade politik med Ecka. Han engagerade sig återigen i politiken, valdes in i kommunfullmäktige, satt i skolnämnden, vinnlade sig i övrigt om näringsliv och arbetsmarknad. Han hyste planer för bygden, var aldrig rädd att säga sin hjärtas mening. Han ville alltid mer.

- Jag har aldrig varit rädd för att diskutera och föreslå andra vägar, säger han i tevedokumentären Jag klev av tåget på den här planeten och här är jag. Men som regel har jag förlorat." (s. 74)

"Peter Frost, en trettiotvå år yngre partikamrat, säger att Ecka var humanist i själ och hjärta. Han säger att Ecka höll låg profil, väsnades inte, var en duktig organisatör. Han kom senare att bli partiombudsman. Barnen säger att det fanns ett rättvisepatos som drev fader: att ta från de rika och ge till de fattiga. Han var god man för många, hjälpte människor med bouppteckningar och skrivelser. Han satt i kyrkofullmäktige fastän han var kommunist, säger någon. Han var kyrkokassör." (s. 75)

"Då fanns en skola, en folkskola med tjugo, tjugofem elever i varje klass, upp till och med sjuan. Då fanns Konsum och Kontantaffären och Palles och ytterligare en livsmedelsbutik. Då fanns postkontor och bankkontor, manufaktur med damkonfektion, en pappershandel som också sålde herrkläder, en färghandel som också sålde cyklar. Guldsmed. Järnhandel. Blomsterhandel. Bröderna Anderssons Verskstäder förstås med tjugotalet anställda och doningar som såldes ända bort i Japan. Finbageriet fanns, det vill säga Eckas, 'Kondis', och ytterligare ett bageri. Pensionat. Fortfarande finns sjöarna och älven, de många små öarna, detta vidsträckta vattenrike med låga flacka stränder." (s. 85)

"Sällskapet [Lajbanerna, min anm.] hade bildats i februari /.../ Under två år kom Lajbanerna att arrangera popgalor, popkonserter och jazzkvällar, visaftnar /.../ Strömsunds första diskotek, en konstutställning /.../ Lajbanerna fortsatte med att arrangera en Bachkonsert i kyrkan /.../ Femhundra medlemmar. Initiativtagar evar unga gymnasister från Strömsund, Gäddede och Östersund. Genom gymnasiet hade byn blivit metropol i provinsen." (s. 113)

Lars Gustafsson: Yllet

Ingår i: Gustafsson, Lars, Valda skrifter 2, Natur och kultur, Stockholm, 1998

Yllet utgavs 1973 och är del två i Sprickorna i muren.

Några citat:

"En gång i tiden, tänkte jag, en gång i tiden förfogade människorna i den här trakten själva över den. de utnyttjade lokala energiresurser, vattenkraft i små kvarnar, havren som hästarna åt hade vuxit på platsen. Motorsågarna driva med bensin som måste köpas för dyra pengar långt bortifrån.

En gång handskades människorna här i trakten själva med naturen, med skogen, med åkrarna. Nu är de bara instrument för att forsla råvaror härifrån, någon annanstans där de kommer till nytta.

De här människorna lever hjälplösa i sitt eget land." (s. 274f.)

"- Alltså, en massa av er kommer att beröras på olika sätt av att trehundrafemtio man vid Bruket inte längre får arbete. Detta formuleras så som ni kan se i dagens tidning att det inte längre finns arbetstillfälle för trehundrafemtio man. O.K. Det är det ni vill diskutera. Nå, vi sätter upp problemet som man sätter upp ett matematiskt problem. Vad är det alltså som fattas? Är det så att det inte längre finns jobb som skulle behöva göras här i norra Västmanland? Är landskapet färdigt? Befinner sig allting i ett slutgiltigt skick? Har vi alla de sjukhus, de skolor, de telefonledningar vi skulle behöva?? Är alla kanaler rensade, alla trasiga hus lagade, alla åkrar uppodlade?" (s. 280)

Sune Jonsson: Timotejvägen

Jonsson, Sune, Timotejvägen: tio berättelser, Nordisk rotogravyr, Stockholm, 1961

Sune Jonsson: Byn med det blå huset

Jonsson, Sune, Byn med det blå huset, [Ny, omarb. utg.], Askild & Kärnekull, Stockholm, 1972

"Denna utgåva är en omarbetad och utvidgad version av den första upplagan av Byn med det blå huset som utkom 1959 på Nordisk Rotogravyr, Stockholm. Avsnitten Att kunna, Hedvig Gunnarsson om de sina och Farbror Viktor än en gång är hämtade ur Timotejvägen, utgiven 1961 på Nordiskt Rotogravyr, Stockholm.

I det inledande kapitlet "Återförsök" i denna andra version av Byn med det blå huset redogör Sune Jonsson bland annat för varför den första utgåvan inte var helt lyckad ur dokumentär synvinkel. Sune Jonsson ville dokumentera något som var försvunnet 1959-60.

"I denna nyutgåva är dock balansen mellan det litterära och dokumentära någorlunda återställd. Boken har kompletterats med tre fotografiska berättelser från 1960, där just nuet i miljön var det som avsågs. Byn förefaller mig därför representativare  - till och med för den 40-talsbygd, det barndomsland jag egentligen ville återbesöka. Samtidigt står det blå huset kvar, men nu med en något nedtonad färg."

Tore Hagman: Vår tid med jorden

 Hagman, Tore: Vår tid med jorden (Hagman Förlag, 2019), ISBN: 9789163789892.

Skildringar i ord och bild av småbrukare i Västergötland under 1980- och 1990-talet. Människorna Tore Hagman skildrar är de sista som håller markerna öppna. Vackra bilder och gripande levnadsöden.

Tips på ytterligare läsning:

Nilson, Peter: Hem till jorden ( Norstedt, 1994), ISBN: 9119415729.

Emmelin, Lars & Brusewitz, Gunnar: Det föränderliga landskapet : utveckling och framtidsbilder (LT, 1985), ISBN: 9136022594.

Fries, Carl

Jonsson, Sune

Arnborg, Gunnar: Stenmur'n : odlarmöda i Västergötland (H. G. Arnborg, 1980), ISBN: 9197017302.

Po Tidholm: Läget i landet

Tidholm, Po: Läget i landet : 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror (Teg publishing, 2017), ISBN 9789188035103.

Po Tidholm beskriver i boken Läget i landet : 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror ett Sverige som dras isär, där klyftan mellan stad och land ökar. Orsakerna är politiska - EU-inträde, staten har abdikerat till förmån för marknadslösningar och regionaliserad regionalpolitik.

Jonas Sjöstedt samtalar med Po Tidholm i podden Hembakt med Jonas avsnitt 5. Det är ett intressant samtal och jag tror nog de två är överens om det mesta, även om Po kritiserar vänstern för att vi inte tillräckligt bra förstår oss på företagarvillkor och alternativa företagsformer, att det ibland krävs småskaliga lösningar på stora problem (31:40). Han utvecklar dock inte detta varken i boken eller i podden, så det är svårt att veta mer exakt vad han menar med denna kritik. Jag tror heller inte det är småföretagarpolitik som kommer att rädda landsbygden.

På sidan 75 i boken efterlyser Po Tidholm "en politisk samling. Man måste sätta sig ned, bestämma sig för vad man vill och vad det ska få kosta. För jag tror att alla svenskar egentligen vill ha de värden som landsbygden erbjuder, antingen de är tillfälliga turister, sommargäster, fastboende eller återvändare. Det måste bara formuleras."

Här tror jag Po Tidholm har fel. Jag tror inte vi kan få någon politisk samling som innebär att staten återtar sitt ansvar för regionalpolitiken eller att marknadslösningar ersätts med samhälleliga lösningar. Jonas Sjöstedt säger i podden att Vänsterpartiet kan komma överens med Centerpartiet när det handlar om sådant som bredbandsutbyggnad och solceller, men inte alls så snart det handlar om makt och ekonomi. Ett exempel på detta är när Vänsterpartiet föreslog en höjning av mineralavgiften och att denna intäkt skulle komma gruvregionerna till godo.

Politiskt kanske vi kan samlas kring vissa frågor, men knappast inte kring de som kommer få hela landet att leva. Ärligt talat har jag svårt att se att vi kommer få en allsidig utveckling av landet utan att bryta med EU och faktiskt också med kapitalismen. Att inte frågan om EU-medlemskapet tas upp i podden är häpnadsväckande.

Jonas Sjöstedt nämner några ord i podden (när han pratar om den kommunala gymnasieskolan) som vi skulle behöva se mer av i all politik. Orden är samordning och plan. Det är mer av detta vi behöver se i politiken om vi ska få en levande landsbygd - och också kunna leva på ett sätt som inte föröder miljö och klimat. Jag tror det är inom ramen för en ekonomisk politik inom planetens gränser som vi finner eller tvingas till förändringar som låter hela landet utvecklas. Om vi ska bli självförsörjande och minska transporter av livsmedel och annat kan vi inte låta städerna växa på landsbygdens bekostnad så som nu sker. Denna förändring kan antingen bli något som tvingas på oss, eller så kan vi driva fram en ekonomisk-politisk demokrati som tillåter både en allsidig utveckling av hela landet och hela människan, alltså en ekonomi som bryter med kapitalismens oförnuft, profithunger och specialisering.

Jag förstår såklart att vi måste formulera och driva politiska krav som kan göra skillnad här och nu, men de kommer att utmana både EU och kapitalismen som ekonomiskt-politiskt system.

Po Tidholm säger i podden, med anledning av att i början av 1800-talet levde mindre än 10% i städer och mer än 90% på landsbygden medan förhållande idag är nästan de omvända med cirka 85% i städer och 15% på landsbygden, att den här förflyttningen är helt naturlig, den hänger ihop med civilisations- och modernitetsprojektet, industrialiseringen och specialiseringen av arbetet (33:27).

Denna historiebeskrivning är ödesbestämd, utan att se att utvecklingen skulle ha kunnat se annorlunda ut tror jag att vi minskar våra möjligheter att se att något annat än den verklighet vi nu lever i är möjlig. Denna historiebeskrivning kan användas för att legitimera det som händer i vår samtid, att det är en naturgiven utveckling.

Om detta har Mikael Nyberg skrivit ("Håxås försommaren 1984", Clarté 1984 : 3, omtryckt i Clarté 1988 : 3-4):

"Framstegen är påtagliga. Arbetarna drev fram dem och led likväl nederlag. De förlorade fast än de trodde sig vinna. De fick kommunalt vatten och elektriskt ljus, men trakten där de levde slutade andas."

Vänsterpartiet - landsbygdspartiet

Jag har precis tillbringat en vecka på den plats som betytt och betyder allra mest för mig. Min gamla hembygd kring Mariestad är djupt rotad i mig. Som alltid slogs jag av hur vackert det är i trakten runt Mariestad.

Men gamla Skaraborg är också en trakt som hamnat i bakvattnet, bland annat beroende på att i och med bildandet av storregionen Västra Götalandsregionen fler och fler verksamheter hamnar i Göteborg. Detta märks mycket tydligt i Mariestad.

Jenny Madestam skriver i Expressen: "I Almedalen meddelade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska bli 'Sveriges nya landsbygdsparti'. Det lät mest som något i raden av allt annat som den nya vänsterledaren ville täcka in under sitt premiärtal i Visby. Med perspektiv framstår det dock som en rätt klok idé, om den skulle realiseras, vilket är tveksamt i Vänsterpartiets fall."

Jag menar tvärtom att ett socialistiskt parti som Vänsterpartiet har bäst möjligheter att driva en politik som är bra för landsbygden. För att göra det krävs ett parti som inte delar den marknadsfundamentalism som råder bland samtliga allianspartiet, inte minst Centerpartiet. Tyvärr är även Socialdemokraterna och Miljöpartiets smittade av marknadsfundamentalismen, vilket syns i deras försvar av privata vinstintressen i välfärden.

Har privatiseringen av apoteken inneburit något positivt för landsbygden?

Vänsterpartiet har en politik för landsbygden. Även vår välfärdspolitik, som istället för marknadsliberal etableringsfrihet, står för en välfärd åt alla efter behov.

Vänsterpartiets landsbygspolitik innehåller 13 punkter:

1: Håll ihop skattepolitiken
2: Håll ihop infrastrukturen
3: Håll ihop bostadsbyggandet
4: Gröna näringar ger jobb
5: Satsa på turismen
6: Rikt kulturliv
7: Landsbygden behöver småföretagen
8: Lokala banker – ett smörjmedel för landsbygden
9: Håll ihop skolpolitiken
10: Vård och läkemedel i hela landet
11: Landsbygden behöver bra polisservice
12: Lanthandel och drivmedel
13: Ta tillbaka en del av kraftbolagens vinster

Läs:
Ulla Andersson och Lena Olsson: Det är vi som är det nya landsbygdspartiet
Ulla Andersson och Lena Olsson: Så tar vi ansvar för Sveriges landsbygd
Roland Halvarsson, Kenneth Lantz, Maria Nyberg: Så vänder vi trenden - fler jobb i hela Sverige

Boktips:
Kristina Mattsson: Landet utanför
Göran Greider: Fucking Sverige : byn, bruket, skogen - en modern Dalaresa
Göran Greider: Hagen : betraktelser från en by

Är Åsa Romson och Mikael Damberg politisk naiva?

Åsa Romson (MP) och Mikael Damberg (S) reagerade snabbt på Vänsterpartiets konkreta och kloka förslag om en välfärd fri från kommersiella intressen.

Både Åsa Romson och Mikael Damberg vände sig emot att Vänsterpartiet vill ta bort den fria etableringsrätten.

Så här uttalar sig Åsa Romson om etableringsfriheten:

- Jag är besviken på att man i dag 2012 från Vänsterpartiet kan föreslå att man ska gå tillbaka till att inte ha en fri möjlighet för föräldrar att bedriva föräldrakooperativa dagis eller ta över byskolor i ideell eller privat form, utan kommunen ska kunna förbjuda en sådan etablering.

- Vi ställer fullt ut upp på etableringsfriheten. Den har vi slagits för. Den är oerhört grundläggande för att vi ska få en mångfald av aktörer.

Mikael Damberg försvarar etableringsfriheten mer luddigt:

- Man behöver olika alternativ, men måste se till att skattepengarna i första hand går till det de är avsedda för. Men det är klart att vi tycker att det är rimligt att man kan starta skolor om Skolinspektionen ger tillstånd.

Källa: Helsingborgs Dagblad 2012-07-05, se även DN.

Poängen med att avskaffa etableringsfriheten är att vi därmed kan styra välfärden efter behov. Vi får en demokratisk styrning istället för att låta företagens makt styra.

Varken Åsa Romson eller Mikael Damberg kan vara omedvetna om den ojämlikhet vi ser i dagens välfärd, med överetablering på viss platser och bristande resurser på andra. Ett konkret exempel i min närhet är överetableringen av friskolor i Helsingborg. Den påverkar även kringliggande kommuner och bidrar till att Höganäs kommunala gymnasium är hotat.

Gustav Fridolin (MP) har erkänt politisk naivitet i frågan om friskolor. Han menar att det fanns "en politisk naivitet i Sverige brett i politiken" när friskolorna släpptes fria. Till höger om Vänsterpartiet borde han ha sagt.

Jag hoppas att både Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan övervinna den politiska naiviteten. Om Miljöpartiet menar allvar med att de ska bli ett landsbygdsparti får de nog tänka om.

Åsa Romson ska i alla fall ha beröm för att det inte är Vänsterpartiets förslag på hur privata vinster ska förhindras att läcka ut ur välfärden som hon reagerat mot. Mikael Damberg tycks däremot mena att vinststoppet är omöjligt att genomföra.

Ändå baseras Vänsterpartiets förslag bland annat på bolagsformen Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning "som tillkom 2006 efter en proposition av Socialdemokraterna just i syfte att fungera för företag inom välfärdssektorn."

Det är skönt att det finns kloka Socialdemokrater som Bengt Silfverstrand och Daniel Suhonen som berömmer Vänsterpartiets förslag. Roligt också att Birger Schlaug gillar Vänsterpartiets förslag.

Så här skrev Daniel Suhonen på Facebook efter att Vänsterpartiet presenterat sitt förslag:

"Lysande att vänsterpartiet idag presenterar ett förslag som är en tydlig tolkning av innebörden i ordet non profit. Detta är inget förbud mot privat eller kooperativ entreprenörskap eller initiativkraft. Bara ett stopp för vinst som drivkraft. Nu måste de som förespråkar vinst förklara vad som tillförs, vad magiskt det är som sker om företag får ta ut stora vinster ur välfärden."