Johnson, Björn: Nils Bejerot och den svenska narkotikapolitiken (Arkiv förlag, 2021), ISBN: 9789179243616.
Läste denna bigrafi över Nils Bejerot inte så mycket för intresse för narkotikapolitik, utan mer på grund av intresse för Nils Bejerot. Tyckte om att läsa hans Vardagsbilder i Folket i Bild/Kulturfront, som gavs ut i bokform av Norstedts, och har påverkats av hans kritik av kommunsammanslagningarna. Den bild som nu ibland ges av Nils Bejerot är både orättvis och ohistorisk, tyvärr präglar detta ofta inte minst den yngre vänsterns syn på historiska gestalter och företeelser.
s. 43: "Socialdemokratins utveckling under 1960- och 1970-taken var Bejerot också mycket kritisk till. Han ansåg att partiet hade utvecklats till ett 'byråkratparti för den offentliga sektorn' och att detta hade underminerat det folkliga inflytandet över socialpolitiken. Som alternativ lyfte han fram vad han kallade 'folklig kontroll' och betonade individens eget ansvar för sina handlingar, en linje som otvivelaktigt låg nära den gamle socialministern Gustav Möllers."
s. 83: Om Jan Myrdal och FiB/K.
s. 102: Jämförelse mellan Hasselarörelsen och den skötsamhetskultur som Ronny Ambjörnsson skildrar i boken Den skötsamme arbetaren.
s. 108: Om kommunala nykterhetsnämnder.
s. 132f: "I vilken mån Bejerots idéer verkligen var påverkade av maoismens idéer är oklart. Bejerot kom ju ursprungligen från den stalinistiska vänstern inom SKP, som han bröt med i mitten av 1950-talet. Under 1970-talet och början av 1980-talet publicerade han sig ofta i Folket i Bild/Kulturfront, tidskriften där Jan Myrdal var centralgestalt och många svenska maoister var engagerade. Myrdal förespråkade en hårdför nolltoleranspolitik när det gällde narkotika."
En del i boken förvånade mig, till exempel att Nils Bejerot förordade receptfria sprutor.
Bejerot menar att i och med urbaniseringen måste den "informella sociala kontrollen" (s. 39) som tidigare fanns ersättas av något annat, en offentlig kontroll. Jag minns också att han skrivit uppskattande om nykterhetsnämnderna i de små kommunerna före kommunsammanslagningarna, att där fanns personkännedom och social kontroll.