text och musik Torkel Rasmusson
En trogen tv-tittare
ser program efter program
på alla översittare
utan heder eller skam.
Nån sorts förståsigpåare
som ljuger sig allt blåare.
Förgäves väntar tittarn på
att sanningen ska fram.
Och en trogen tv-tittare
som betalar sin licens
han får så ont i magen.
Men män får inte mens
så det är väl bara som det känns.
En fattig felparkerare
har parkerat fel igen.
Nyrika nolltaxerare
betalar några spänn
och parkerar på parkeringen.
Det glänser om lackeringen.
Felparkerarns skuld växer
i kapp med ångesten.
Men en fattig felparkerare
betlar nog till slut.
Han ser att inget stämmer.
Men han borde veta hut
för det bara ser så ut.
Men en mager middagsätare
vill ha sin beskärda del.
Så stans parkeringsmätare
dom sätter han ur spel
och länsar på avgifterna.
Han tillfredsställer drifterna
på restaurang och struntar i
vad som är rätt och fel.
För en mager middagsätare
han tar vad han kan få.
Men är det han som gråter?
Nej, aldrig, varför då,
nej det bara låter så.
Glöm dina sinnens vittnesbörd
på livets vanskliga seglats.
Om sanningen tycks överkörd
så tig med det om du fått plats.
Men hör du till de akterseglade
som blivit förespeglade
biljett ombord, då tror du väl
du blivit vilseförd.
Men är du akterseglad då?
Hur kan du veta det?
Du måste börja inse
att ingen kan, såvitt man vet
skilja på sken och verklighet
Blå Tåget: Blå Tåget på Fågel Blå (1982)
Blå tågets sångbok 1969-1999 (s. 147)