text och musik Tore Berger
Nu sliter skoten hans hand
Vinden vräker hans båt över vågkammens rand
På nytt och på nytt styr han upp över skummet
Tillbaka till början i tiden och rummet
Han var en erfaren man
Men han vände och vred sig: falsk eller sann?
Dagen var motig och natten svår
Så gick det på i oändlighet år efter år
Han åkte alltid iväg
Med dom magiska stövlarnas sjumilasteg
Från den mjukaste kyss till en dömd kontinent
Så blev kärleken något som kunde ha hänt
Han hade fel perspektiv
Jättedamer som styrde och ställde hans liv
Från början till slutet var kraven för stora
Det var ingen som vann men han själv som förlora
Han var i eländigt skick
Bara tillfälltigt fri varje nytt ögonblick
Berusning, besvärjelser, kärlek och sång
Glömma bort och gå vidare gång efter gång
Han var så hjälplöst försen
Som en skuta i storm med en ensma kapten
Fångad i vågornas melankoli
Som en gammaldags hjälte på xylografi
Blå Tåget: Blå Tåget på Fågel Blå (1982)
Blå tågets sångbok 1969-1999 (s. 148)