Ingår i: Gustafsson, Lars, Valda skrifter 2, Natur och kultur, Stockholm, 1998
Sigismund : ur en polsk barockfurstes minnen utgavs 1976 och är del 4 i Sprickorna i muren.
"Mitt liv är ett kamouflerat bondeliv, ett lantliv. Jag drar det med mig långt in i miljonstäderna.
Jag har aldrig tagit industrialiseringen riktigt på allvar. Inte kapitalismen heller.
De är obehagliga fenomen. De kommer att vara min tid ut. Mina barns tid också. Men de kommer att gå över. Jag har aldrig tvivlat en sekund på det. Jag har vetat det sedan sjuårsåldern. Landskapet kommer att befria sig från alltsammans på samma sätt som en pojkes knä befriar sig från en sårskorpa.
En hök som svävar över en låglänt sumpmark med gulnad vass är mera verklig än en storflygplats.
Då och då stöter jag på människor som beklagar att jordens resurser av fossila bränslen kommer att ta slut. Jag beklagar det inte ett ögonblick. Jag finner det naturligt.
Det är lite besvärligt, precis som den tid vi lever i är lite besvärlig. Men det kommer att ta slut, och det är alldeles naturligt.
Sanningen om världen är inte bombarmadorna över Dresden och Hanoi. Sanningen om världen är inte skyskraporna på Manhattan, inte den där ångan som tidigt om morgnarna stiger ur tunnelbaneventilationerna på Femte avenyn. Sanningen om världen är en hök som svävar över en vidsträckt sumpmark.
Det är bra att känna till sådana sanningar. Det gör en tålmodig. Okänslig för hugg och slag. Okänslig till och med mot afasin, språkförgiftningen, som gör att det knappast längre går att tala, bara lalla, i korta, oklara satser som en full karl som står och lutar sig mot en husvägg.
Genomströmningshastighet
Kulturutbud
Lokaliseringspolitik
Illegal strejk
Avnämarintresse" (s. 517)
"Här har Thomas Münzer vunnit bondeupproret i Thüringen, de sociala revolutionerna i Europa genomfördes före sextonhundra och här blomstrar i en mogen, befriad, lite tråkig värld inte konsterna men självständigheten, välvilja, alla människors milda omhändertagande av varandra.
I detta Europa finns inga storstäder, inga industrier, inga motorvägar, inga turkiska gästarbetare, men linväverier, zeppelinare, väldiga grönskande dalgångar fulla av feta byar, solida universitet, inriktade på nyttiga kunskaper." (s. 573)
Jämför med resonemangen i Den onödiga samtiden (1974).