Lokal aktivism

Idag har jag och en partikamrat delat ut flygblad om ett möte om sex timmars arbetsdag vår partiförening arrangerar nästa vecka. Vi stod utanför Systembolaget klockan 10.00.

Det var nog inte rätt plats och tid för att dela ut just detta flygblad. Intresset var måttligt av den enkla orsaken att många inte längre arbetade, de var pensionärer.

Hur som helst fick detta mig att fundera över praktiskt politiskt arbete på lokal nivå. Ida Gabrielsson har sagt:

– Det handlar också om vad man gör när man står där på gatorna. Man kan inte bara dela sitt flygblad eller ropa i sin megafon, det blir folk inte berörda av. Ibland när man går förbi en antirasistisk demonstration så känns det lite som en kuliss till 70-talet.

Det har hon rätt i, men samtidigt är det så på många orter att man faktiskt sticker ut och märks om man delar ut flygblad, demonstrerar eller ordnar politiska möten. Om Vänsterpartiet i Höganäs ofta och regelbundet ägnade sig åt flygbladsutdelning skulle vi vara det enda parti som gör det.

Men jag tror nog vi måste vara mer fantasifulla än så om vi ska nå framgång. Vänsterpartiets verkställande utskott har nyligen varit på studiebesök hos Socialistiska partiet i Nederländerna. Jag hoppas de har med sig goda idéer och inspiration därifrån.

Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har skrivit om Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Han visar i boken hur Socialistiska partiet gör praktisk politik och skapar förtroende genom lokal aktivism och kommunikation, till exempel dörrknackning.

Men det finns exempel att ta inspiration från på närmre håll. Några har jag nyligen läst om i Arbetaren: Långsiktigt längs tunnelbana, Pantrarna höjer förortens röst, Envisa ockupationer i Västerbotten, Ockupation, hemslöjd och läxhjälp och Fjorton år av folkkök.

Min personliga favorit bland exemplen ovan på praktisk politik är detta:

– En grupp bestämde sig till exempel för att höra av sig till områdets villaägare och bad att få plocka färsk frukt från deras äppelträd för att sedan dela ut bland områdets förskolor.

Jag tycker också att Förbundet Allt åt alla verkar göra en hel del bra saker, till exempel deras överklassafari. De verkar också paketera sin politik snyggt, till exempel är det smart att presentera en aktion på detta sätt med ett YouTube-klipp.

Om vi ska prioritera utomparlamentariskt arbete kan det leda till att vi måste göra det på bekostnad av det parlamentariska arbetet. Enligt Aron Etzlers bok ställer inte partiföreningar av Socialistiska partiet upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.

Men poängen är att det utomparlamentariska och parlamentariska arbetet ska samverka och förstärka varandra. Vi har större chans att få genomslag i parlamenten om vi mobiliserar utanför dem.

Det utomparlamentariska arbetet är inte heller enbart, eller ens främst, ett sätt att få genomslag för eller nå ut med vår politik. Det är också ett sätt att förbättra och utveckla vår politik. Vi lär av andra och genom praxis - alltså genom att göra politik.

Utöver detta kan vi också genom praktisk politik visa att förändring är möjlig - om vi arbetar tillsammans och är tillräckligt många. Det är ett livsnödvändigt budskap för ett socialistiskt parti.

Genom att arbeta tillsammans med andra - vi bör mobilisera så brett som möjligt i varje enskild fråga, bygga enhetsfronter underifrån alltså - visar vi att Vänsterpartiet inte är ett ensamt eller konstigt parti. Många delar Vänsterpartiets åsikter och värderingar.

Dagens flygbladsutdelning var bra trots att vi kanske inte lockade någon till vårt öppna möte. Vi har visat att Vänsterpartiet inte är ett parti som bara raggar röster under valrörelser, vi har fått träna vår argumentationsförmåga och övervinna det inledande motståndet mot att agera politiskt på gatan. En och annan tyckte nog också det var roligt att slänga lite käft med oss.

Om Vänsterpartiets framtid och Aron Etzler

Vänsterpartiet hade de största demonstrationstågen på 1 maj i de tre största städerna - och säkert på fler platser än så.

Många är överens med oss i avgörande frågor. Exempel på detta undersökningar, av Stefan Svallfors och andra, som visar att en majoritet av svenska folket vill att välfärd bedrivs i offentlig regi. Nyligen presenterades en undersökning som visar att 45 procent tycker att privata företag är ganska eller mycket dåliga på att bedriva vård och omsorg. Ett annat exempel är att över hälften av befolkningen inte vill se svensk trupp i Afghanistan.

Vi ser också hur högerregeringens politik misslyckas. Två exempel: arbetslösheten och den så kallade apoteksreformen, som leder till nedläggning av apotek på landsbygden.

Vänsterpartiet säger det många socialdemokrater tycker, till exempel säger vi - till skillnad från socialdemokratins ledning - klart och tydligt nej till privata vinster i välfärden.

Men trots detta ligger vi fortsatt lågt i opinionen. Vad beror det på?

Två saker tror jag man måste hålla i minne när man funderar på den frågan.

1. Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi står i opposition inte bara mot högerregeringen utan mot kapitalism, patriarkat och miljöförstöring. Det är svårare för ett verkligt systemkritiskt parti att få genomslag för sin politik eftersom vi utmanar så starka krafter.

2. Socialdemokraterna och Moderaterna är väldigt dominerande i svensk partipolitik. Miljöpartiet är det tredje största partiet i opinionsundersökningarna. De kommer inte ens upp i 10 procent. Det näst största partiet, Moderaterna, är mer än dubbelt så stora som det tredje största partiet. Se SIFO:s väljarbarometer. Alla småpartier, inte endast Vänsterpartiet, har problem.

Enligt DN/Ipsos nådde Vänsterpartiet i januari 2012 rekordsiffran 9,6 procent. Den sjönk så snart socialdemokratin stabiliserades. Vi kan inte förlita oss på andra partiets misslyckanden. Vi måste bygga vår egen politik och organisation. Men detta visar också att socialdemokrater åtminstone ser Vänsterpartiet som ett alternativ om inte deras eget parti håller måttet. Att folk också en gång tagit steget över till oss kan vara betydelsefullt. Tröskeln är inte oöverstiglig.

Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har länge studerat och skrivit om hur vänsterpolitik kan få genomslagskraft.

Lördagen den 5 maj var jag och lyssnade på honom i Lund och idag har han intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju.

I Lund inledde Aron med att resonera kring hur Vänsterpartiets vårbudget presenteras i massmedia. Vänsterpartiets förslag är fullt finanserade men ändå presenteras vår budget som farlig. Vi framställs som icke-trovärdiga.

Aron Etzler gav sedan konkreta exempel på att det i själva verket är högern som inte bör anses vara trovärdig.

Ändå framställs och uppfattas Vänsterpartiet som icke-trovärdiga. Vad beror det på?

Folk gillar våra idéer men förstår inte hur de ska kunna genomföras av två skäl.

1. Hur ska våra idéer fungera i praktiken?
2. Vilka krafter ska genomföra våra idéer?

Kring detta resonerade sedan Aron. Han menade bland annat att vi ska satsa på den lokala nivån för att konkret visa vad vi vill och att det fungerar. Lokalt kan vi också börja bygga upp ett förtroende för oss och vår politik samt visa att förändring är möjlig. Socialistiska partiet i Nederländerna ger exempel på hur man genom att ta itu med konkreta frågor på lokal nivå kan nå framgång.

Aron poängterade också behovet av att vi förändrar vår retorik. Vi ska tala mer om vad vi vill istället för att kritisera våra motståndare. Genom att ägna mycket utrymme åt att kritisera bidrar vi till att etablera världen som den är. Vi ska istället ge vår bild av vad vi vill.

En viktig sak är att vi inte ska utmåla oss som ensamma. I själva verket är det så att vi nästan alltid har ett stort stöd - i opinionen, hos andra organisationer och även hos andra partier - för vår politik.

I Ekots lördagsintervju fick Aron prata en hel del kring hur Vänsterpartiet ser på regeringsfrågan 2014. Det är naturligt att de rödgröna får sådana frågor. Aron Etzler var, till skillnad från Lars Ohly, tydlig med att det är vänsterpartiets medlemmar som ska bestämma om hur Vänsterpartiet ställer sig i regeringsfrågan.

Tomas Ramberg frågade också om denna skrivning av Aron Etzler om valnederlaget 2010:

"Valupplägget kan ha varit det mest generösa någonsin: V fick gå till val med närmast monopol på välfärdsfrågor inom koalitionen och föra en helt egen linje kring vinst på välfärden. Inte nog med det: man fick fritt spelrum i Afghanistanfrågan – ända till överenskommelsen – som sedan tydligt färgades av V. Och hela tiden maximalt medieutrymme. Den som anser att det var dåligt byte för ett parti på fem procent saknar politiskt omdöme."

Där tycker jag att Aron kunde framhållit att Vänsterpartiet faktiskt fick genomslag i debatten om privata vinster i välfärden. Jan Björklund tvingades svara på frågor om vinstdrivande friskolor. Men vårt problem är ju att även om många håller med oss i dessa frågor (både välfärden och Afghanistan) och vi har stort förtroende i välfärdsfrågor så röstar inte folk på oss.

Aron Etzler gjorde en bra insats i Ekots lördagsintervju. Han var resonerande, ärlig och uppriktig. Precis den stilen tycker jag att vänsterpartister ska ha. Vänsterpartiets uppgift ska vara att förbereda framtiden, inte vara det argaste oppositionspartiet.

Hur ska vi göra?

1. Utveckla politiken genom undersökningar och med stor öppenhet och väl utvecklad interndemokrati.

2. Arbeta lokalt och konkret för att skapa förtroende för oss och vår politik.

3. Arbeta tillsammans med andra, skapa bredast möjliga enhet i varje fråga. På så vis visar vi också att vi inte är ensamma. Jonas Sjöstedt kanske står ensam i en partiledardebatt när han säger nej till privata vinster i välfärden. Utanför TV-studion är det många som tycker som vi. Vi ska inte göra saker åt folk utan tillsammans med folk. Vänsterpartiet ska vara både ett aktivistparti och ett aktiverande parti.

4. Sprid goda exempel på vunna strider och genomförd politik. Det skapar både förtroende för Vänsterpartiet och visar att förändring är möjlig.

5. Prata om vår egen politik istället för att kritisera andra.

6. Gör upp med sådant som förminskar oss eller sänker vår trovärdighet. Det är inte bra att vi låter barn slå på borgarpiñatas på 1 maj eller att det viftas med Lenin- och Che Guevara-fanor i våra 1 maj-tåg. Vår uppgift är större än att vara ett nostalgiskt 5-procentsparti. Vår uppgift är att bygga ett modernt vänsterparti. Det är heller inte acceptabelt att vi är ett parti som i negativ bemärkelse sticker ut i undersökningar av riksdagens inkomstgaranti.

Punkterna kan bli många. Om vi tar fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission utfört och genomför beslut och rekommendationer i strategidokument och slutrapport kommer Vänsterpartiet bli ett mycket bättre parti.

Läs:
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan.
V utlovar besked om samarbete inom kort.
Sjöstedt vägrar ge besked om S-stöd.
V: kärnkraften inget hinder för samarbete.
Vänsterpartist ska lova söka jobb efter riksdagen.