måndag 21 november 2022

Jonas Sjöstedt: Socialister

Sjöstedt, Jonas, Socialister, Verbal, [Stockholm], 2022

Läs också:

Hermansson, C. H., Kommunister: en intervjubok. Första boken, 1. uppl., Arbetarkultur, Stockholm, 1977

Hermansson, C. H., Kommunister: en intervjubok. Andra boken, 1. uppl., Arbetarkultur, Stockholm, 1980

måndag 7 november 2022

lördag 5 november 2022

Sune Jonsson: Byn med det blå huset

Jonsson, Sune, Byn med det blå huset, [Ny, omarb. utg.], Askild & Kärnekull, Stockholm, 1972

"Denna utgåva är en omarbetad och utvidgad version av den första upplagan av Byn med det blå huset som utkom 1959 på Nordisk Rotogravyr, Stockholm. Avsnitten Att kunna, Hedvig Gunnarsson om de sina och Farbror Viktor än en gång är hämtade ur Timotejvägen, utgiven 1961 på Nordiskt Rotogravyr, Stockholm.

I det inledande kapitlet "Återförsök" i denna andra version av Byn med det blå huset redogör Sune Jonsson bland annat för varför den första utgåvan inte var helt lyckad ur dokumentär synvinkel. Sune Jonsson ville dokumentera något som var försvunnet 1959-60.

"I denna nyutgåva är dock balansen mellan det litterära och dokumentära någorlunda återställd. Boken har kompletterats med tre fotografiska berättelser från 1960, där just nuet i miljön var det som avsågs. Byn förefaller mig därför representativare  - till och med för den 40-talsbygd, det barndomsland jag egentligen ville återbesöka. Samtidigt står det blå huset kvar, men nu med en något nedtonad färg."

Édouard Louis: En kvinnas frigörelse

Louis, Édouard, En kvinnas frigörelse, Wahlström & Widstrand, [Stockholm], 2022

"Jag har fått lära mig att litteratur aldrig ska försöka förklara, bara skildra verkligheten, men jag skriver för att förklara och förstå hennes liv.

Jag har fått lära mig att litteratur aldrig ska upprepa sig, men jag vill bara skriva samma historia om och om igen, återvända till den ända tills små skärvor av sanning skönjas, gräva hål efter hål i den ända tills det som döljer sig där bakom börjar sippra fram.

Jag har fått lära mig att litteratur aldrig får skylta med känslor, men enda anledningen till att jag skriver är att släppa fram känslor som kroppen inte förmår uttrycka.

Jag har fått lära mig att litteratur inte får likna ett politiskt manifest, men ändå vässar jag varenda mening som man slipar en knivsegg.

Därför att jag numera vet att de har konstruerat det de kallar litteratur mot kroppar och liv som hennes. Därför att jag hädanefter vet att detta att skriva om henne, att skriva om hennes live, är liktydigt med att skriva mot litteratur."