söndag 7 augusti 2011

Om Vänsterpartiets EU-politik

Den 3-4 september håller Vänsterpartiet en EU-konferens i Göteborg. På konferensen ska en ny skrivning om EU i partiprogrammet diskuteras. Beslut om förändringar i partiprogrammet tas sedan av kongressen i Uppsala den 5-8 januari 2012. På EU-konferensen ska också ett uttalande om aktuella EU-frågor antas.

Enligt Lars Ohly ska Vänsterpartiet genom att tona ned utträdeskravet ge "en signal till svenska folket om att Vänsterpartiet är med i fighten om miljön, arbetsrätten och välfärden inom EU" ("V dämpar krav på att lämna EU", Kommunalarbetaren 2011-07-05).

I diskussionsmaterialet inför konferensen står följande att läsa: "Partiet har inte drivit kravet på utträde ur EU" samt "Däremot har vi angett i program och valplattformar att vi önskar lämna EU."

Det står också i diskussionsmaterialet att programkommissionen med sitt förslag till ny EU-text i partiprogrammet vill "förtydliga att utträdeskravet inte är ett mål i sig, utan ett möjligt medel, samt under vilka förhållanden vänsterpartiet bör driva det aktivt."

För mig är utträdeskravet ett mål i sig, eftersom det är EU:s överstatlighet jag vänder mig emot. I vårt partiprogram står det på sidan 14: "Ett försvar av demokratin kräver idag också ett försvar av den nationella självbestämmanderätten." På sidan 17 står det: "Överstatliga organ som kränker de nationella folkvalda parlamentens suveränitet är ingen hållbar lösning."

Visst finns det anledning att diskutera om vårt utträdeskrav bidragit till att presumtiva väljare inte förstått att vi bedriver konstruktivt politiskt arbete inom EU. All politik bör kontinuerligt utvärderas och kritiskt granskas och som det står i partiprogrammet på sidan 31: "Den mest radikala vänsterpolitiken är inte nödvändigtvis den som vid varje tidpunkt ställer de mest långtgående kraven." Men vi har ju faktiskt inte drivit utträdeskravet aktivt.

Enligt diskussionsmaterialet "har våra politiska motståndare ifrågasatt trovärdigheten i våra krav på förändringar, när vi ändå vill gå ur EU."

Vad våra politiska motståndare tycker om oss ska inte påverka vårt partiprogram. Det finns anledning att påminna om vad som står i partistyrelsens strategidokument: "Vi strävar inte efter att bli populära i det politiska etablissemanget, utan efter att hitta ett bättre sätt att kommunicera våra politiska prioriteringar så att människor förstår vad vi menar och upplever oss som relevanta."

Jag tvivlar på att utträdeskravet, som ju inte ens drivits, skrämt bort presumtiva väljare. Till och med borgerliga Helsingborgs Dagblads ledarskribent Ingrid Runsten ("Viktigt vardagsslit i EU", Helsingborgs Dagblad 2011-05-30) har i positiva ordalag framhållit Eva-Britt Svensson arbete i EU. Det kanske tvärtom är så att vi, som Erik Berg skrev på sin blogg Approximation 2009-10-06, istället borde "uppprioritera och tydliggöra utträdeslinjen." Det är nog som med Vänsterpartiets övriga politik: vi måste se över vår organisation och vår kommunikation. Louise Granaths insändare i Flamman 2011 : 30 ("Dags att ompröva utträdeskravet") tyder på att vi till och med inom vänstern bättre måste kommunicera vår EU-politik.

Vänsterpartiets EU-politik, förutsatt att vi inte döljer vårt motstånd mot EU:s överstatlighet, kan - särskilt nu när Miljöpartiet anpassat sig till det politiska etablissemanget - bidra till att vi blir ett relevant parti för svenska folket. Vi vill väl inte lämna över EU-motståndet till Sverigedemokraterna? En tydlig linje i EU-politiken kan kanske också bidra till att vi blir ett starkare parti på landsbygden?

Jag hoppas på och räknar med ordentliga diskussioner i EU-frågan inför konferensen och kongressen. Det är viktigt att vi inte anpassar oss efter övriga politiska partier utan tydligt vågar driva vår egen linje. Det är som Nina Björk och Björnbrum påpekat: själva poängen med demokrati är att vi har alternativ att välja mellan. Vänsterpartiet har allt att vinna på en tydlig profilering och ett väl formulerat konfliktperspektiv.

2014 är det inte bara val till riksdag, landsting och kommuner utan också till Europarlamentet. Det kan förhoppningsvis vara en fördel för Vänsterpartiet.

Bli gärna medlem i Folkrörelsen Nej till EU.
Läs Jonas Sjöstedts skrift Eurokrisen & vänsterns svar.