IT-politik handlar inte om teknik i snäv betydelse. IT-politik handlar om tillgång och äganderätt till information, kultur och programvara. IT-politik handlar om demokrati, insyn, ekonomi och om utvecklandet av nya tjänster och företag. Vänsterpartiet har på tidigare kongresser behandlat motioner om upphovsrätt och fri programvara. Vi undertecknare av denna motion vill att Vänsterpartiet inför kongressen 2014 tar ett brett grepp kring IT-frågorna. Vi menar att det är en kanske liten, men dock viktig, beståndsdel i en modern politik för dagens och framtidens Sverige. Vi vill att partistyrelsen ges i uppdrag att bilda en arbetsgrupp som till kongressen 2014 tar fram ett IT-politiskt program. Detta program ska sedan kunna användas i valrörelsen 2014.
Vänsterpartiet IT-politiska program bör innehålla resonemang kring, ställningstaganden i och konkreta förslag rörande sådant som:
En ökad användning av fri programvara i offentlig sektor
Öppna offentliga data
Användande av öppna dokumentformat i offentlig sektor
Informationsfrihet
Yttrandefrihet
Integritet
Ett fritt och öppet Internet
Att överbrygga den digitala klyftan
Att ge hela Sverige god tillgång till Internet
DRM (Digital Rights Management / Digital Restrictions Management)
Mjukvarupatent
Användande av IT för att öka medborgarnas insyn i offentliga verksamheter och politik
Den IT-politiska arbetsgruppen kan också komma med konkreta förslag på hur Vänsterpartiet kan utveckla sin interna och externa kommunikation med hjälp av IT. Vi bör också sträva efter att leva som vi lär, alltså själva använda fri programvara och öppna dokumentformat.
Vi yrkar
att partistyrelsen ges i uppdrag att bilda en IT-politisk arbetsgrupp som tar fram ett IT-politiskt program i enlighet med ovanstående till Vänsterpartiet kongress 2014
Daniel Ekelund, Landskrona
Erik Edwardson, Höganäs
Alfonso X Allende, Malmö
Kristin Johansson, Malmö
Lisa Petersson, Höör
Emma Wennerholm, Höganäs
Jesper Berglund, Falkenberg
Lars Abrahamsson, Kista
Daniel Sandman, Kiruna
Joakim Wendell, Stockholm
Cecilia Mattsson, Landskrona
Magnus Ahlkvist, Enköping
...
Ovanstående motion är insänd både till Vänsterpartiet Skånes höstkonferens den 1 oktober 2011 och till Vänsterpartiets kongress den 5-8 januari 2012.
...
Partistyrelsens svar:
Motionerna föreslår arbetsgrupper för programskrivning eller utveckling av politik i olika former, i olika frågor.
Partistyrelsen föreslår avslag på samtliga utom C10. Vi ger en generell motivering, och därefter en motivering för varje motion i nummerordning.
Partistyrelsen anser att det är olyckligt om kongressen binder upp den kommande partistyrelsen med konkreta åtaganden. Det är bra om kongressen pekar på vilken inriktning och vilka prioriteringar som partistyrelsen ska arbeta med. Men när det gäller i vilka former som den kommande partistyrelsen ska arbeta efter, är det svårt för kongressen att besluta om, då kongressen inte har en helhetsbild av vilka resurser som partistyrelsen har till sitt förfogande. Partistyrelsen har fått brottas med minskade resurser efter flera val, så det känns än mer angeläget att den kan planera och prioritera fritt. Detta är partistyrelsens principiella uppfattning vad gäller kongressens beslut om programarbete och arbetsgrupper.
När det gäller principer för att starta ett programarbete så vill vi också råda kommande partistyrelse att vara restriktiv. Vi tycker att man ska prova varje förslag utifrån behov, och att man bör tänka igenom vad som avgör om det finns ett behov. I vissa frågor har vi en tydlig politik, men vi har tagit beslut om frågor på så olika ställen att det kan finnas behov av att sammanställa dem, till exempel i en rapport som en tjänsteman kan skriva eftersom det inte är nya beslut som ska tas. Andra frågor som här tas upp är frågor där vi nyligen har tagit ett program eller beslut i andra former som man är missnöjd med. Men då de nyligen antagits så är det inte sannolikt att partiet i en ny process skulle tycka så mycket annorlunda. Däremot kan det dyka upp frågor där vi inte har en helhetspolitik, eller kanske i olika sammanhang har kommit fram till motstridiga ställningstaganden. Eller så har rent av förutsättningarna för tidigare ställningstaganden förändrats så pass att vi måste pröva dem och se om vi har anledning att ändra våra ställningstaganden. I dessa senare fall kan det vara motiverat med någon sorts process i partiet, där ett programarbete kan vara ett sätt att arbeta.
Motion C12 föreslår att partistyrelsen ska utse en IT-politisk arbetsgrupp. Denna ska ta fram ett IT-politiskt program till nästa kongress. Motion C13 föreslår att partiet tar fram en övergripande teknikpolitik. Partistyrelsen menar att partiet redan har drivit en hel del av de frågor som tas upp i dessa båda motioner. Det gäller exempelvis patenterat utsäde och handelsavtalet Acta. Det gäller även tekniköverföring till utvecklingsländer när det gäller miljöteknik (2011/12:V226). Det gäller integritetsfrågor vid IT-användning. Eftersom IT-frågor och teknikfrågor inte hör till partiets prioriterade frågor ser inte partistyrelsen att behov finns att ytterligare utveckla partiets politik inom dessa områden genom att ta fram program, tillsätta arbetsgrupper eller liknande.Motion C12 föreslår att partistyrelsen ska utse en IT-politisk arbetsgrupp. Denna ska ta fram ett IT-politiskt program till nästa kongress. Motion C13 föreslår att partiet tar fram en övergripande teknikpolitik. Partistyrelsen menar att partiet redan har drivit en hel del av de frågor som tas upp i dessa båda motioner. Det gäller exempelvis patenterat utsäde och handelsavtalet Acta. Det gäller även tekniköverföring till utvecklingsländer när det gäller miljöteknik (2011/12:V226). Det gäller integritetsfrågor vid IT-användning. Eftersom IT-frågor och teknikfrågor inte hör till partiets prioriterade frågor ser inte partistyrelsen att behov finns att ytterligare utveckla partiets politik inom dessa områden genom att ta fram program, tillsätta arbetsgrupper eller liknande.
tisdag 27 september 2011
söndag 18 september 2011
Enkät till nominerade till Vänsterpartiets kongress 2012
Jag har blivit nominerad till att åka som ombud/suppleant på Vänsterpartiets kongress i Uppsala den 5-8 januari 2012. Alla som nominerats ska svara på några enkätfrågor för att underlätta valberedningens arbete och för att medlemmarna i Vänsterpartiet i Skåne ska kunna lära känna kandidaterna bättre.
Namn: Erik Edwardson
Kandiderar du till kongressen? Ja.
Kandiderar du som: Jag kandiderar såväl som ordinarie som suppleant.
Kön: Man.
Sysselsättning: Bibliotekarie.
Medlem i ungdomsförbund/parti sedan: Medlem i Vänsterpartiet sedan 2010.
1. Beskriv kortfattat vem du är (ålder, bostadsort, yrke, politisk erfarenhet i och utanför Vänsterpartiet, engagemang i andra folkrörelser etc):
Jag är född 1967 och uppväxt i Lugnås utanför Mariestad i Västergötland. Bor i Nyhamnsläge och arbetar som ungdomsbibliotekarie i Höganäs. Före mina studier arbetade jag inom omsorgen. Det är länge sedan men de åren har betytt mycket för mig. I Vänsterpartiet Höganäs ansvarar jag för vår hemsida. Jag sitter med i partiföreningens styrelse och är bland annat aktiv genom att skriva insändare, interpellationer och motioner. Jag är medlem i BiS (en socialistisk bibliotekarieförening), Clarté, fackföreningen DIK, Folket i Bild/Kulturfront och Svensk Biblioteksförening.
2. Vilka politiska frågor brinner du för?
I Höganäs arbetar vi mycket med att motarbeta den styrande högeralliansens privatiseringar av vår gemensamma välfärd. De har infört utmaningsrätten och vill privatisera 50 procent av all kommunal verksamhet. Men jag skulle vilja se att Vänsterpartiet arbetar mer med hur vi ska utveckla vår gemensamma välfärd till exempel genom ett ökat inflytande från anställda och brukare. Jag vill också att vi tydligare talar om demokratiperspektivet i privatiseringsfrågan, att privatiseringarna på flera sätt inskränker vår demokrati. Vi måste kunna visa att vår politik för minskade klyftor är en bra politik för breda befolkningslager, att de flesta faktiskt tjänar på att vi får ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Jag skulle också vilja se att Vänsterpartiet tydligare driver miljö- och klimatfrågor. Endast ett socialistiskt parti som vill omfördela från rika till fattiga och från privat till gemensamt kan driva miljö- och klimatfrågorna kraftfullt och trovärdigt. Miljö- och klimatfrågorna är också såväl systemkritiska som systemöverskridande.
3. Har du åkt som ombud/suppleant på Vänsterpartiets kongress tidigare? Nej.
4. Vad anser du är viktigaste frågor inför den kommande kongressen?
Några av de frågor som vi vet kommer tas upp under kongressen är: Vänsterpartiets EU-politik, strategidokumentet, val av partiledare samt om vi ska ha delat ledarskap eller ej. Angående EU-politiken anser jag det vara viktigt att utträdeskravet står kvar i partiprogrammet och att det är tydligt formulerat. Strategidokumentet tycker jag i huvudsak är bra. Jag tror Vänsterpartiet behöver ges en tydlig organisatorisk och politisk inriktning. Jag tror de organisatoriska frågorna är de viktigaste för oss de kommande åren, att Vänsterpartiet blir en starkare och effektivare organisation som kan kommunicera tydligt såväl externt som internt. Jag vill att Vänsterpartiet blir mer av både rörelseparti (med inspiration från nederländska Socialistiska partiet) och kampanjparti som kan agera kraftfullt, tydligt och samfällt. Vår politik menar jag att vi bör sträva efter att utveckla i dialog med våra väljargrupper och med en väl utvecklad interndemokrati. Angående partiledarfrågan är jag väldigt glad att vi nu har en öppen process inför kongressen med fyra goda kandidater. Jag hade gärna sett att vi genomfört rådgivande medlemsomröstningar både avseende partiledare och om huruvida vi ska ha delat ledarskap eller ej. Den av kandidaterna jag håller främst är Jonas Sjöstedt. Jag menar att det är tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har denna positiva process inför kongressen. Jag tror också att vi behöver förnyelse i partiledningen och av de fyra kandidaterna är Jonas den enda som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Han är en kunnig politiker som visat att han kan vinna såväl debatter som röster. Han är mycket kompetent inom det som jag ser som de viktigaste politikområdena: den ekonomiska och den ekologiska krisen, alltså kapitalismens kris. Att det 2014 även är val till EU-parlamentet anser jag talar för Jonas. Jag tycker att han är den godaste kommunikatören bland våra kandidater. Jag tror han kan bidra till att Vänsterpartiet lyckas formulera en egen roll och position i svensk politik. Fler argument har jag formulerat på min blogg: http://erikedwardson.blogspot.com/2011/09/preliminart-stallningstagande-i.html. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag förordar delat ledarskap eller ej.
5. Vilka frågor vill du arbeta med under kongressen? Varför vill du arbeta med dessa frågor och varför?
Förutom det jag nämnt i övriga svar menar jag att de viktigaste frågorna under denna kongress är de som handlar om strategidokumentet och om hur vi kan utveckla vår organisation och kommunikation samt förnya vår ledning.
6. Varför tycker du att just du ska åka?
Att jag är ny medlem i Vänsterpartiet kan innebära både nackdelar och fördelar. Jag är inte insatt i alla frågor, vet inte lika mycket som mer erfarna medlemmar om hur partiet är uppbyggt och fungerar och har heller inte så stor personkännedom. Men detta uppvägs kanske av att jag varit politiskt engagerad länge. Det kan också vara så att jag som ny medlem kan se på vissa frågor med en annan blick än de som varit medlemmar länge.
Namn: Erik Edwardson
Kandiderar du till kongressen? Ja.
Kandiderar du som: Jag kandiderar såväl som ordinarie som suppleant.
Kön: Man.
Sysselsättning: Bibliotekarie.
Medlem i ungdomsförbund/parti sedan: Medlem i Vänsterpartiet sedan 2010.
1. Beskriv kortfattat vem du är (ålder, bostadsort, yrke, politisk erfarenhet i och utanför Vänsterpartiet, engagemang i andra folkrörelser etc):
Jag är född 1967 och uppväxt i Lugnås utanför Mariestad i Västergötland. Bor i Nyhamnsläge och arbetar som ungdomsbibliotekarie i Höganäs. Före mina studier arbetade jag inom omsorgen. Det är länge sedan men de åren har betytt mycket för mig. I Vänsterpartiet Höganäs ansvarar jag för vår hemsida. Jag sitter med i partiföreningens styrelse och är bland annat aktiv genom att skriva insändare, interpellationer och motioner. Jag är medlem i BiS (en socialistisk bibliotekarieförening), Clarté, fackföreningen DIK, Folket i Bild/Kulturfront och Svensk Biblioteksförening.
2. Vilka politiska frågor brinner du för?
I Höganäs arbetar vi mycket med att motarbeta den styrande högeralliansens privatiseringar av vår gemensamma välfärd. De har infört utmaningsrätten och vill privatisera 50 procent av all kommunal verksamhet. Men jag skulle vilja se att Vänsterpartiet arbetar mer med hur vi ska utveckla vår gemensamma välfärd till exempel genom ett ökat inflytande från anställda och brukare. Jag vill också att vi tydligare talar om demokratiperspektivet i privatiseringsfrågan, att privatiseringarna på flera sätt inskränker vår demokrati. Vi måste kunna visa att vår politik för minskade klyftor är en bra politik för breda befolkningslager, att de flesta faktiskt tjänar på att vi får ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Jag skulle också vilja se att Vänsterpartiet tydligare driver miljö- och klimatfrågor. Endast ett socialistiskt parti som vill omfördela från rika till fattiga och från privat till gemensamt kan driva miljö- och klimatfrågorna kraftfullt och trovärdigt. Miljö- och klimatfrågorna är också såväl systemkritiska som systemöverskridande.
3. Har du åkt som ombud/suppleant på Vänsterpartiets kongress tidigare? Nej.
4. Vad anser du är viktigaste frågor inför den kommande kongressen?
Några av de frågor som vi vet kommer tas upp under kongressen är: Vänsterpartiets EU-politik, strategidokumentet, val av partiledare samt om vi ska ha delat ledarskap eller ej. Angående EU-politiken anser jag det vara viktigt att utträdeskravet står kvar i partiprogrammet och att det är tydligt formulerat. Strategidokumentet tycker jag i huvudsak är bra. Jag tror Vänsterpartiet behöver ges en tydlig organisatorisk och politisk inriktning. Jag tror de organisatoriska frågorna är de viktigaste för oss de kommande åren, att Vänsterpartiet blir en starkare och effektivare organisation som kan kommunicera tydligt såväl externt som internt. Jag vill att Vänsterpartiet blir mer av både rörelseparti (med inspiration från nederländska Socialistiska partiet) och kampanjparti som kan agera kraftfullt, tydligt och samfällt. Vår politik menar jag att vi bör sträva efter att utveckla i dialog med våra väljargrupper och med en väl utvecklad interndemokrati. Angående partiledarfrågan är jag väldigt glad att vi nu har en öppen process inför kongressen med fyra goda kandidater. Jag hade gärna sett att vi genomfört rådgivande medlemsomröstningar både avseende partiledare och om huruvida vi ska ha delat ledarskap eller ej. Den av kandidaterna jag håller främst är Jonas Sjöstedt. Jag menar att det är tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har denna positiva process inför kongressen. Jag tror också att vi behöver förnyelse i partiledningen och av de fyra kandidaterna är Jonas den enda som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Han är en kunnig politiker som visat att han kan vinna såväl debatter som röster. Han är mycket kompetent inom det som jag ser som de viktigaste politikområdena: den ekonomiska och den ekologiska krisen, alltså kapitalismens kris. Att det 2014 även är val till EU-parlamentet anser jag talar för Jonas. Jag tycker att han är den godaste kommunikatören bland våra kandidater. Jag tror han kan bidra till att Vänsterpartiet lyckas formulera en egen roll och position i svensk politik. Fler argument har jag formulerat på min blogg: http://erikedwardson.blogspot.com/2011/09/preliminart-stallningstagande-i.html. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag förordar delat ledarskap eller ej.
5. Vilka frågor vill du arbeta med under kongressen? Varför vill du arbeta med dessa frågor och varför?
Förutom det jag nämnt i övriga svar menar jag att de viktigaste frågorna under denna kongress är de som handlar om strategidokumentet och om hur vi kan utveckla vår organisation och kommunikation samt förnya vår ledning.
6. Varför tycker du att just du ska åka?
Att jag är ny medlem i Vänsterpartiet kan innebära både nackdelar och fördelar. Jag är inte insatt i alla frågor, vet inte lika mycket som mer erfarna medlemmar om hur partiet är uppbyggt och fungerar och har heller inte så stor personkännedom. Men detta uppvägs kanske av att jag varit politiskt engagerad länge. Det kan också vara så att jag som ny medlem kan se på vissa frågor med en annan blick än de som varit medlemmar länge.
Etiketter:
Kongressen 2012,
Vänsterpartiet,
Vänsterpartiet Skåne
måndag 12 september 2011
Några ostrukturerade synpunkter
Så här lyder ett, enligt min mening, centralt avsnitt i Vänsterpartiets strategidokument:
"Vi har länge byggt vår identitet i relation till ett starkt socialdemokratiskt parti, som närmast prenumererar på regeringsmakten. Det kan vi inte göra i framtiden, eftersom ett sådant parti inte längre existerar. Vänsterpartiet måste ta ett större eget ansvar för arbetarrörelsen och utforma en egen roll i det svenska politiska landskapet."
Det är ord som förpliktigar. På kort sikt måste vi snart se att det händer något i Vänsterpartiet. Fram till och med kongressen hoppas jag på breda, konstruktiva diskussioner. Kritik och självkritik behövs. Efter kongressen behöver vi fortsatt snack men framför allt verkstad. Vi behöver en verklig ledning som inte räds organisatoriska och kanske också politiska förändringar. Vår partistyrelse bestämde sig för efter valnederlaget att vi inte skulle ha en extrakongress utan istället tillsattes Framtidskommisionen. Det var nog ett klokt beslut, men ibland undrar jag. Som medlem i en liten partiförening tycker jag mig nämligen inte sett mycket av central ledning efter valnederlaget. Tack vare vår öppna process inför partiledarvalet får nu ändå Vänsterpartiet mycket massmediautrymme men vad sittande partistyrelse gör vet jag inte. De har ju faktiskt inte avgått än utan ska utgöra vår ledning fram till kongressen i januari. Detta kanske är orättvis kritik men det är så det ser ut från min horisont. Fram till 2014 måste vi växa som organisation, gå fram i opinionen, stärka vår organisation och utveckla vår politik för att efter valet 2014 bli en stark och självständig del i en rödgrön regering.
Här nedan några ostrukturerade synpunkter och kanske en del orättvis kritik
Partistyrelsens arbete: om öppenhet, delaktighet och engagemang
När partistyrelsen beslutade att inte genomföra en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan utbröt en livlig diskussion på Facebook. Några partistyrelseledamöter bloggade också om frågan. Det var en positiv upplevelse, även om partistyrelsen inte beslutade som jag önskat och heller inte lyckades övertyga mig med sina argument mot rådgivande medlemsomröstningar. I normala fall har åtminstone inte jag en susning om vad partistyrelsen diskuterar och beslutar på sin möten. Jag tror vi behöver en mycket större öppenhet i arbetet om vi ska uppnå kollektivt ledarskap och få fler engagerade medlemmar. I vårt förändringsarbete behöver vi ha stor tilltro till vår ledning och då behöver vi också veta vad de gör. Alla kallelser och protokoll bör finnas enkelt tillgängliga för alla medlemmar. Ett argument emot det är att det kan göra att partistyrelsen inte vågar diskutera vissa känsliga frågor. Så här säger Stig Henriksson: "Vi måste göra upp med partikulturen. Den nya ledningen måste få utrymme att leda utan att få så stor intern kritik." Jag tror det ligger något i det, fast det får ju inte betyda att det blir lågt i tak eller att vi lägger locket på. Därför är diskussionerna fram till och med kongressen viktiga. Det är nu vi ska lägga grunden för vårt nödvändiga förändringsarbete. En öppen och ärlig process fram till kongressen kan ge partistyrelsen den förankring i partiet de behöver för att kunna genomföra organisatoriska och politiska förändringar. Rossana Dinamarca sa under den första partiledarkandidatutfrågningen att vi arbetar med ett industripolitiskt program (är detta vår industripolitik?) och med att uppdatera frågan om sex timmars arbetsdag. Martina Nilsson, Ida Legnemark, Ana Rubin och Tamara Spiric skriver i Flamman: "Det feministiska arbete är heller inte något som hänger på en enskild individ utan det måste skapas förutsättningar i hela partiet för en ordentlig feministisk offensiv. Det arbetet har vi inlett...". På Facebook har jag läst att vi har en ny strategiplan. Allt detta skulle jag som medlem vilja veta något om.
Vänsterpartisternas relation till massmedia
Förra veckan intervjuades jag av borgerliga Helsingborgs Dagblad. Journalisten avslutade intervjun skämtsamt med orden "nu får du vara med i borgarpressen". Jag svarade då att jag har inga problem med borgarpressen. Men en hel del partimedlemmar verkar ha det. Oftast klagar man över att vi inte får något massmediautrymme, att vi inte får våra insändare publicerade. Dessa klagomål kombineras sedan ibland med att man drömmer om en socialistisk dagstidning. Men nu när vi i och med våra partiledarkandidater får mycket massmediauppmärksamhet är inte heller det bra. Det handlar ju, tycker vissa, bara om "person", inte om "politik". Vi måste lära oss hantera massmedia och att gilla läget. Tobias Smedberg har skrivit klokt om detta i Socialistisk debatt nummer 197. Istället för att drömma om en socialistisk dagstidning tycker jag vi ska göra allt för att sprida Flamman och Socialistisk debatt.
Om personfrågor
Det verkar inte vara riktigt fint att diskutera personfrågor i Vänsterpartiet. I den aktuella situationen anser jag detta vara dubbelt fel. För det första handlar all uppmärksamhet kring våra partiledarkandidater om politik. För det andra är personfrågor viktiga och omöjliga att särskilja från politiken. Mitt preliminära ställningstagande är att Jonas Sjöstedt är den starkaste av våra kandidater och det baserar jag bland annat på hans förmåga att kommunicera, att vinna debatter och värva röster. Vi behöver en partiledare som kan bli populär och omtyckt. Jag skulle önska att vi öppet, ärligt och kamratlig diskuterar för- och nackdelar med våra partiledarkandidater. Helst skulle jag vilja se en sådan öppen diskussion kring alla personval som ska göras på kongressen.
Om internkommunikation
På Facebook har jag lite barnsligt och provokativt föreslagit att vi lägger ned Vänsterpress och i Skåne också medlemstidningen Menander och istället satsar på att utveckla vår digitala kommunikation. Det är nog inte bra förslag men jag tror verkligen att det är den digitala kommunikationen vi bör utveckla och prioritera (hemsida, intranät, sociala medier). Detta bör kombineras med en satsning på att ge alla partimedlemmar chansen att lära sig använda internet. Det är också redan nu så att de som inte använder internet missar mycket information och många diskussioner. Mycket av Framtidskommissionens diskussioner har bara förts på internet, kandidatsajten ligger på nätet och om man inte följer den diskussion som förs på bloggar och Facebook missar man mycket. Ett exempel är Thaher Pelaseyeds blogginlägg mot delat partiledarskap och den diskussion den gav upphov till. Inom parentes sagt verkar det tyvärr inte som Lars Ohly läst kommentarerna på Thaher Pelaseyeds blogginlägg.
Om EU-frågan
Som jag ser det finns det tre olika alternativ i Vänsterpartiets EU-politik: 1. Behålla utträdeskravet men inte driva det, 2. Behålla utträdeskravet och börja driva det, 3. Ta bort utträdeskravet och bli EU-kritiker istället för EU-motståndare. Jag hoppas innerligt att alternativ 1 eller 2 vinner på kongressen. Vad jag hört diskuterades alternativ 3 på EU-konferensen. Om det var så borde alla olika alternativ presenterats före kongressen så att även vi som inte deltog på den kunde komma med argument före kongressen. Vi måste föra våra diskussioner så öppet som möjligt och eftersträva att involvera så många som möjligt. Glöm inte de medlemmar som är aktiva i små partiföreningar.
Om förändringsvilja
Som jag tidigare framfört är ett av mina argument för att förorda Jonas Sjöstedt att han verkar ha vilja och mod att förändra Vänsterpartiet. Han verkar ha en verklig ambition att få Vänsterpartiet att växa och bli en självständig politisk kraft. Främst har han visat det genom att tidigt utmana Lars Ohly om partiledarskapet. Om inte han gjort det hade vi inte haft den öppna process vi nu har. Men annars tycker jag mig se en viss förändringsovilja: man vill inte ha delat partiledarskap (det vill kanske inte jag heller i och för sig, har inte bestämt mig än), man vill inte ha rådgivande medlemsomröstningar, man vill inte välja en partiledare som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Jag kan respektera att man är emot de exempel på förändringar jag gett exempel på ovan, men kan heller inte låta bli att fundera över hur länge krisen pågått i Vänsterpartiet. Det var ju inte så att vi drabbades av en kris i samband med valnederlaget 2010, krisen har pågått länge. Det känns då lite svagt att bara hänvisa till strategidokumentet som ska antas på kongressen i januari 2012. Vad har gjorts tidigare? Vad görs nu? Varför ser vi inga reaktioner från partiledningen på de dåliga opinionssiffrorna?
Om långsiktighet och envishet
Jag har tidigare skrivit om att uthållighet krävs både i vårt politiska arbeta och i vårt organisatoriska arbete. Jag påmindes om detta då kampanjen Fråga förorten nämndes i Flammans kandidatutfrågning. Sådana kampanjer måste tillåtas pågå länge för att göra verkan. De ska inte främst ses om värvning av röster och medlemmar utan som en långsiktig metod att bygga ett lyssnande rörelseparti, som ett sätt att långsiktigt förändra vår politik. Dörrknackning och andra metoder för att undersöka, lyssna och lära ska vara självklara beståndsdelar av vårt arbete, ja kanske själva grundvalen i vårt arbete. Samtidigt måste vi bli ett kampanjparti som kan agera snabbt och samfällt. Vänsterpartiet behöver genomgå en minst lika omfattande förändring som Moderaterna, men det är svårare för oss eftersom vi är ett demokratiskt parti med viljestarka medlemmar. Det är samtidigt vår styrka, medlemmarna är vår styrka. Jonas Thunberg har skrivit: "Partiet behöver både en organisatorisk och politisk nystart. Om vi börjar med organisationen kan vi konstatera att de mest framgångsrika vänsterpartierna i Europa har en sak gemensamt: de är medlemspartier, och har därmed lätt att mobilisera till kampanjer på lokal nivå."
Något om varför jag gick med i Vänsterpartiet 2010
Jag är född 1967 och har alltid röstat på Vänsterpartiet (med undantag av mina två första val då jag röstade på Kommunal vänster (SKP:s efterföljare) i kommunvalet i Mariestad. Jag har varit politiskt engagerad sedan jag gick på gymnasiet. Aktiv har jag varit främst i Folket i Bild/Kulturfront. Jag kände mer och mer att jag ville göra något konkret och praktiskt politiskt och efter att ha noga tänkt igenom saken bestämde jag mig för att gå med i Vänsterpartiet 2010. Det berodde mycket på att Vänsterpartiet faktiskt är ett parti som sitter med i parlamentariska församlingar, som verkligen deltar i det konkreta och inte alltid så romantiska politiska arbetet. Den rödgröna valrörelsen entusiasmerade mig också, även om jag senare blivit kritisk mot hur den utföll. Den blev ju aldrig någon rörelse utan bara uppgörelser i slutna förhandlingsrum. Jag har senare också tänkt att kanske Vänsterpartiet gav upp för mycket av sin politik för att få vara med i samarbetet. Men just då tyckte jag att det var rätt eftersom det visade på en faktisk vilja från Vänsterpartiets sida att vara med och göra politik. Jag ville inte längre vara aktiv i en så utpräglat intellektuell organisation som FiB/K utan i en mer praktisk. Därför blir jag heller inte så väldigt imponerad när det till exempel förs fram som en stor politisk framgång i vår skolpolitik att vinst in privatskolor ska utredas, när vi behöver en (skol)politik som ger oss röster eller ännu hellre att vi lyckas förändra den faktiska verkligheten.
För att återkoppla till inledningen vill jag alltså att vi Vänsterpartiet på allvar gör vad vi kan för att blir ett parti som får politiskt inflytande, att vi på allvar eftersträvar att bli en självständig politisk kraft och att vi efter kongressen påbörjar det nödvändiga förändringsarbete som krävs för att vi återigen ska bli ett relevant parti i svensk politik. Jag tror att mycket måste förändras på alla nivåer i partiet om detta ska kunna bli verklighet.
Vår öppna process i partiledarvalet är bra och hoppingivande men vi behöver också i större utsträckning än nu diskutera organisation och politik. Strategidokumentet kan vara en bra ingång till de diskussionerna.
Länkar:
Sjöstedt storfavorit som ny V-ledare.
Ida Gabrielsson: "Människor går inte igång på teknikaliteter eller floskler".
Johanna Palmström: Hänger det på Vänsterpartiet? (Dagens Arena).
Ulla Andersson: "Jag vill sätta kvinnors behov i centrum".
Hans Linde: "Vänsterpartiets utmaning är att ´bli relevant i människors vardag".
Jonas Fogelqvist: Drömmar om Vänsterpartiet.
Fyra vänsterkandidater visar upp sig / Jonas Thunberg och Staffan Norberg (SR P1).
Vart är Vänsterpartiet på väg? Gudrun Schyman och Aron Etzler i SVT.
Lars Ohly, Stefan Lindborg, Jonas Thunberg och Rossana Dinamarca i SR P1.
Gudrun Schyman: Vänsterpartiet måste bli spännande igen.
Intervju med Hans Linde i Fria Tidningen.
Intervju med Ulla Andersson i Fria Tidningen.
Intervju med Rossana Dinamarca i Fria Tidningen.
Rossana Dinamarca vill också leda Vänsterpartiet (SR P1).
Intervju med Jonas Sjöstedt i SVT.
Jonas Sjöstedt kritiserar Juholt i SVT.
Intervju med Ulla Andersson i SVT.
Intervju med Ulla Andersson SVT Gävledala.
Intervju med Rossana Dinamarca i SVT.
Intervju med Hans Linde i SVT.
Jonas Wikström: 10 punkter för ett bättre (V).
Jonas Wikström: Vänstern och 4,6 miljoner.
"Vi har länge byggt vår identitet i relation till ett starkt socialdemokratiskt parti, som närmast prenumererar på regeringsmakten. Det kan vi inte göra i framtiden, eftersom ett sådant parti inte längre existerar. Vänsterpartiet måste ta ett större eget ansvar för arbetarrörelsen och utforma en egen roll i det svenska politiska landskapet."
Det är ord som förpliktigar. På kort sikt måste vi snart se att det händer något i Vänsterpartiet. Fram till och med kongressen hoppas jag på breda, konstruktiva diskussioner. Kritik och självkritik behövs. Efter kongressen behöver vi fortsatt snack men framför allt verkstad. Vi behöver en verklig ledning som inte räds organisatoriska och kanske också politiska förändringar. Vår partistyrelse bestämde sig för efter valnederlaget att vi inte skulle ha en extrakongress utan istället tillsattes Framtidskommisionen. Det var nog ett klokt beslut, men ibland undrar jag. Som medlem i en liten partiförening tycker jag mig nämligen inte sett mycket av central ledning efter valnederlaget. Tack vare vår öppna process inför partiledarvalet får nu ändå Vänsterpartiet mycket massmediautrymme men vad sittande partistyrelse gör vet jag inte. De har ju faktiskt inte avgått än utan ska utgöra vår ledning fram till kongressen i januari. Detta kanske är orättvis kritik men det är så det ser ut från min horisont. Fram till 2014 måste vi växa som organisation, gå fram i opinionen, stärka vår organisation och utveckla vår politik för att efter valet 2014 bli en stark och självständig del i en rödgrön regering.
Här nedan några ostrukturerade synpunkter och kanske en del orättvis kritik
Partistyrelsens arbete: om öppenhet, delaktighet och engagemang
När partistyrelsen beslutade att inte genomföra en rådgivande medlemsomröstning i partiledarfrågan utbröt en livlig diskussion på Facebook. Några partistyrelseledamöter bloggade också om frågan. Det var en positiv upplevelse, även om partistyrelsen inte beslutade som jag önskat och heller inte lyckades övertyga mig med sina argument mot rådgivande medlemsomröstningar. I normala fall har åtminstone inte jag en susning om vad partistyrelsen diskuterar och beslutar på sin möten. Jag tror vi behöver en mycket större öppenhet i arbetet om vi ska uppnå kollektivt ledarskap och få fler engagerade medlemmar. I vårt förändringsarbete behöver vi ha stor tilltro till vår ledning och då behöver vi också veta vad de gör. Alla kallelser och protokoll bör finnas enkelt tillgängliga för alla medlemmar. Ett argument emot det är att det kan göra att partistyrelsen inte vågar diskutera vissa känsliga frågor. Så här säger Stig Henriksson: "Vi måste göra upp med partikulturen. Den nya ledningen måste få utrymme att leda utan att få så stor intern kritik." Jag tror det ligger något i det, fast det får ju inte betyda att det blir lågt i tak eller att vi lägger locket på. Därför är diskussionerna fram till och med kongressen viktiga. Det är nu vi ska lägga grunden för vårt nödvändiga förändringsarbete. En öppen och ärlig process fram till kongressen kan ge partistyrelsen den förankring i partiet de behöver för att kunna genomföra organisatoriska och politiska förändringar. Rossana Dinamarca sa under den första partiledarkandidatutfrågningen att vi arbetar med ett industripolitiskt program (är detta vår industripolitik?) och med att uppdatera frågan om sex timmars arbetsdag. Martina Nilsson, Ida Legnemark, Ana Rubin och Tamara Spiric skriver i Flamman: "Det feministiska arbete är heller inte något som hänger på en enskild individ utan det måste skapas förutsättningar i hela partiet för en ordentlig feministisk offensiv. Det arbetet har vi inlett...". På Facebook har jag läst att vi har en ny strategiplan. Allt detta skulle jag som medlem vilja veta något om.
Vänsterpartisternas relation till massmedia
Förra veckan intervjuades jag av borgerliga Helsingborgs Dagblad. Journalisten avslutade intervjun skämtsamt med orden "nu får du vara med i borgarpressen". Jag svarade då att jag har inga problem med borgarpressen. Men en hel del partimedlemmar verkar ha det. Oftast klagar man över att vi inte får något massmediautrymme, att vi inte får våra insändare publicerade. Dessa klagomål kombineras sedan ibland med att man drömmer om en socialistisk dagstidning. Men nu när vi i och med våra partiledarkandidater får mycket massmediauppmärksamhet är inte heller det bra. Det handlar ju, tycker vissa, bara om "person", inte om "politik". Vi måste lära oss hantera massmedia och att gilla läget. Tobias Smedberg har skrivit klokt om detta i Socialistisk debatt nummer 197. Istället för att drömma om en socialistisk dagstidning tycker jag vi ska göra allt för att sprida Flamman och Socialistisk debatt.
Om personfrågor
Det verkar inte vara riktigt fint att diskutera personfrågor i Vänsterpartiet. I den aktuella situationen anser jag detta vara dubbelt fel. För det första handlar all uppmärksamhet kring våra partiledarkandidater om politik. För det andra är personfrågor viktiga och omöjliga att särskilja från politiken. Mitt preliminära ställningstagande är att Jonas Sjöstedt är den starkaste av våra kandidater och det baserar jag bland annat på hans förmåga att kommunicera, att vinna debatter och värva röster. Vi behöver en partiledare som kan bli populär och omtyckt. Jag skulle önska att vi öppet, ärligt och kamratlig diskuterar för- och nackdelar med våra partiledarkandidater. Helst skulle jag vilja se en sådan öppen diskussion kring alla personval som ska göras på kongressen.
Om internkommunikation
På Facebook har jag lite barnsligt och provokativt föreslagit att vi lägger ned Vänsterpress och i Skåne också medlemstidningen Menander och istället satsar på att utveckla vår digitala kommunikation. Det är nog inte bra förslag men jag tror verkligen att det är den digitala kommunikationen vi bör utveckla och prioritera (hemsida, intranät, sociala medier). Detta bör kombineras med en satsning på att ge alla partimedlemmar chansen att lära sig använda internet. Det är också redan nu så att de som inte använder internet missar mycket information och många diskussioner. Mycket av Framtidskommissionens diskussioner har bara förts på internet, kandidatsajten ligger på nätet och om man inte följer den diskussion som förs på bloggar och Facebook missar man mycket. Ett exempel är Thaher Pelaseyeds blogginlägg mot delat partiledarskap och den diskussion den gav upphov till. Inom parentes sagt verkar det tyvärr inte som Lars Ohly läst kommentarerna på Thaher Pelaseyeds blogginlägg.
Om EU-frågan
Som jag ser det finns det tre olika alternativ i Vänsterpartiets EU-politik: 1. Behålla utträdeskravet men inte driva det, 2. Behålla utträdeskravet och börja driva det, 3. Ta bort utträdeskravet och bli EU-kritiker istället för EU-motståndare. Jag hoppas innerligt att alternativ 1 eller 2 vinner på kongressen. Vad jag hört diskuterades alternativ 3 på EU-konferensen. Om det var så borde alla olika alternativ presenterats före kongressen så att även vi som inte deltog på den kunde komma med argument före kongressen. Vi måste föra våra diskussioner så öppet som möjligt och eftersträva att involvera så många som möjligt. Glöm inte de medlemmar som är aktiva i små partiföreningar.
Om förändringsvilja
Som jag tidigare framfört är ett av mina argument för att förorda Jonas Sjöstedt att han verkar ha vilja och mod att förändra Vänsterpartiet. Han verkar ha en verklig ambition att få Vänsterpartiet att växa och bli en självständig politisk kraft. Främst har han visat det genom att tidigt utmana Lars Ohly om partiledarskapet. Om inte han gjort det hade vi inte haft den öppna process vi nu har. Men annars tycker jag mig se en viss förändringsovilja: man vill inte ha delat partiledarskap (det vill kanske inte jag heller i och för sig, har inte bestämt mig än), man vill inte ha rådgivande medlemsomröstningar, man vill inte välja en partiledare som inte sitter i den avgående partistyrelsen. Jag kan respektera att man är emot de exempel på förändringar jag gett exempel på ovan, men kan heller inte låta bli att fundera över hur länge krisen pågått i Vänsterpartiet. Det var ju inte så att vi drabbades av en kris i samband med valnederlaget 2010, krisen har pågått länge. Det känns då lite svagt att bara hänvisa till strategidokumentet som ska antas på kongressen i januari 2012. Vad har gjorts tidigare? Vad görs nu? Varför ser vi inga reaktioner från partiledningen på de dåliga opinionssiffrorna?
Om långsiktighet och envishet
Jag har tidigare skrivit om att uthållighet krävs både i vårt politiska arbeta och i vårt organisatoriska arbete. Jag påmindes om detta då kampanjen Fråga förorten nämndes i Flammans kandidatutfrågning. Sådana kampanjer måste tillåtas pågå länge för att göra verkan. De ska inte främst ses om värvning av röster och medlemmar utan som en långsiktig metod att bygga ett lyssnande rörelseparti, som ett sätt att långsiktigt förändra vår politik. Dörrknackning och andra metoder för att undersöka, lyssna och lära ska vara självklara beståndsdelar av vårt arbete, ja kanske själva grundvalen i vårt arbete. Samtidigt måste vi bli ett kampanjparti som kan agera snabbt och samfällt. Vänsterpartiet behöver genomgå en minst lika omfattande förändring som Moderaterna, men det är svårare för oss eftersom vi är ett demokratiskt parti med viljestarka medlemmar. Det är samtidigt vår styrka, medlemmarna är vår styrka. Jonas Thunberg har skrivit: "Partiet behöver både en organisatorisk och politisk nystart. Om vi börjar med organisationen kan vi konstatera att de mest framgångsrika vänsterpartierna i Europa har en sak gemensamt: de är medlemspartier, och har därmed lätt att mobilisera till kampanjer på lokal nivå."
Något om varför jag gick med i Vänsterpartiet 2010
Jag är född 1967 och har alltid röstat på Vänsterpartiet (med undantag av mina två första val då jag röstade på Kommunal vänster (SKP:s efterföljare) i kommunvalet i Mariestad. Jag har varit politiskt engagerad sedan jag gick på gymnasiet. Aktiv har jag varit främst i Folket i Bild/Kulturfront. Jag kände mer och mer att jag ville göra något konkret och praktiskt politiskt och efter att ha noga tänkt igenom saken bestämde jag mig för att gå med i Vänsterpartiet 2010. Det berodde mycket på att Vänsterpartiet faktiskt är ett parti som sitter med i parlamentariska församlingar, som verkligen deltar i det konkreta och inte alltid så romantiska politiska arbetet. Den rödgröna valrörelsen entusiasmerade mig också, även om jag senare blivit kritisk mot hur den utföll. Den blev ju aldrig någon rörelse utan bara uppgörelser i slutna förhandlingsrum. Jag har senare också tänkt att kanske Vänsterpartiet gav upp för mycket av sin politik för att få vara med i samarbetet. Men just då tyckte jag att det var rätt eftersom det visade på en faktisk vilja från Vänsterpartiets sida att vara med och göra politik. Jag ville inte längre vara aktiv i en så utpräglat intellektuell organisation som FiB/K utan i en mer praktisk. Därför blir jag heller inte så väldigt imponerad när det till exempel förs fram som en stor politisk framgång i vår skolpolitik att vinst in privatskolor ska utredas, när vi behöver en (skol)politik som ger oss röster eller ännu hellre att vi lyckas förändra den faktiska verkligheten.
För att återkoppla till inledningen vill jag alltså att vi Vänsterpartiet på allvar gör vad vi kan för att blir ett parti som får politiskt inflytande, att vi på allvar eftersträvar att bli en självständig politisk kraft och att vi efter kongressen påbörjar det nödvändiga förändringsarbete som krävs för att vi återigen ska bli ett relevant parti i svensk politik. Jag tror att mycket måste förändras på alla nivåer i partiet om detta ska kunna bli verklighet.
Vår öppna process i partiledarvalet är bra och hoppingivande men vi behöver också i större utsträckning än nu diskutera organisation och politik. Strategidokumentet kan vara en bra ingång till de diskussionerna.
Länkar:
Sjöstedt storfavorit som ny V-ledare.
Ida Gabrielsson: "Människor går inte igång på teknikaliteter eller floskler".
Johanna Palmström: Hänger det på Vänsterpartiet? (Dagens Arena).
Ulla Andersson: "Jag vill sätta kvinnors behov i centrum".
Hans Linde: "Vänsterpartiets utmaning är att ´bli relevant i människors vardag".
Jonas Fogelqvist: Drömmar om Vänsterpartiet.
Fyra vänsterkandidater visar upp sig / Jonas Thunberg och Staffan Norberg (SR P1).
Vart är Vänsterpartiet på väg? Gudrun Schyman och Aron Etzler i SVT.
Lars Ohly, Stefan Lindborg, Jonas Thunberg och Rossana Dinamarca i SR P1.
Gudrun Schyman: Vänsterpartiet måste bli spännande igen.
Intervju med Hans Linde i Fria Tidningen.
Intervju med Ulla Andersson i Fria Tidningen.
Intervju med Rossana Dinamarca i Fria Tidningen.
Rossana Dinamarca vill också leda Vänsterpartiet (SR P1).
Intervju med Jonas Sjöstedt i SVT.
Jonas Sjöstedt kritiserar Juholt i SVT.
Intervju med Ulla Andersson i SVT.
Intervju med Ulla Andersson SVT Gävledala.
Intervju med Rossana Dinamarca i SVT.
Intervju med Hans Linde i SVT.
Jonas Wikström: 10 punkter för ett bättre (V).
Jonas Wikström: Vänstern och 4,6 miljoner.
Etiketter:
Vänsterpartiet
söndag 4 september 2011
Preliminärt ställningstagande i partiledarfrågan
Enligt en rundringning TT gjort bland Vänsterpartiets distrikt är det än så länge ett jämnt lopp mellan våra fyra partiledarkandidater. Själv har jag hela tiden haft Jonas Sjöstedt som favorit. Jag försöker vara öppen och följa med i diskussionerna men har ännu inte haft anledning att ändra mitt ställningstagande.
Till en partiledares uppgifter hör att tydligt och begripligt kunna föra ut partiets politik, att vara en god kommunikatör. En partiledare ska kunna vinna debatter och Vänsterpartiet är i stort behov av en partiledare som kan få fler att rösta på och kanske till och med engagera sig i Vänsterpartiet. Allt detta tror jag Jonas Sjöstedt skulle göra mycket bra.
Men Vänsterpartiet är också ett parti som befinner sig i en långvarig kris. Vi behöver en partiledare och en partiledning som kan och vågar vara nytänkande både politiskt och organisatoriskt. Här tycker jag Jonas Sjöstedt är den klart starkaste kandidaten. Som jag ser det är det mycket tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har vår positiva process inför kongressen. Han har också visat att han är villig att pröva nya organisatoriska idéer som delat partiledarskap och medlemsomröstningar. Jag ser det också som en styrka att han inte tillhör den avgående partiledningen.
De eventuella politiska skillnader som finns i politiska profileringar mellan kandidaterna tycker jag inte är avgörande. Men om jag ändå ska säga något om det gillar jag Jonas Sjöstedts ambition att lyfta miljö- och klimatfrågorna. Det vill jag också att vi gör, främst för att de är avgörande politiska frågor, men också för att de om de tas på allvar är både systemkritiska och systemöverskridande. Endast ett socialistiskt parti kan driva en verkligt trovärdig miljö-och klimatpolitik som också står för jämlikhet, rättvisa och demokrati. Om vi ska lösa klimatkrisen behöver vi mer av kollektiva lösningar och vi måste få en demokratisk styrning av ekonomin.
Jonas Sjöstedt är också den av kandidaterna som tydligast talat om socialism. Det är bra. Jag tror det är hög tid att Vänsterpartiet börjar prata om socialism igen och att vi formulerar en självständig politik utan att snegla på Socialdemokraterna.
Med Jonas Sjöstedt menar jag att vi får en partiledare som både kan och vill kommunicera inom och utom partiet och som är både folklig och intellektuell. Han har politisk bredd och med honom som partiledare får vi en ledare som kan bidra till att Vänsterpartiet tar täten i diskussionerna kring både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Bägge kräver vänsterpolitik för att lösas på ett vettigt sätt.
2014 är det inte bara riksdagsval utan också val till Europaparlamentet. Med Jonas Sjöstedt som vår partiledare skulle övriga partiledare få det svårt i debatterna.
Om vi ska ha delat partiledarskap tror jag att Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skulle komplettera varandra på ett bra sätt. De har också redan samarbetet i en rad gemensamma debattartiklar. Jag tycker att Ulla Andersson gjorde en stark insats i den finanspolitiska debatten inför valet 2010 och jag gillar hennes fokus på kvinnors vardagsvillkor, barn- och äldreomsorg samt hennes vilja att göra Vänsterpartiet till det nya landsbygdspartiet.
Länkar:
Vänsterpartiets kandidatsajt.
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiets ledarkandidater (SVT Forum).
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiet ledarkandidater (ABF Live).
Vänsterkandidaterna gästar Epstein (Epstein i P1).
De vill ta över V (TV4 Nyheterna 2011-08-26).
Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater (TV 4 Nyhetsmorgon).
Jonas Sjöstedt intervjuas i Fria Tidningen.
Sjöstedt för mycket höger för Skellefteå (Västerbottensnytt).
Jonas Sjöstedt: Lars Ohly lyckades ena Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH.
Vänsterpartiets partiledarkandidater (SVT Forum 2011-08-26).
Vänsterpartiet efter Lars Ohly. Jonas Sjöstedt och Hans Linde intervjuas i P1-Morgon.
Till en partiledares uppgifter hör att tydligt och begripligt kunna föra ut partiets politik, att vara en god kommunikatör. En partiledare ska kunna vinna debatter och Vänsterpartiet är i stort behov av en partiledare som kan få fler att rösta på och kanske till och med engagera sig i Vänsterpartiet. Allt detta tror jag Jonas Sjöstedt skulle göra mycket bra.
Men Vänsterpartiet är också ett parti som befinner sig i en långvarig kris. Vi behöver en partiledare och en partiledning som kan och vågar vara nytänkande både politiskt och organisatoriskt. Här tycker jag Jonas Sjöstedt är den klart starkaste kandidaten. Som jag ser det är det mycket tack vare att Jonas Sjöstedt tidigt kandiderade öppet som vi nu har vår positiva process inför kongressen. Han har också visat att han är villig att pröva nya organisatoriska idéer som delat partiledarskap och medlemsomröstningar. Jag ser det också som en styrka att han inte tillhör den avgående partiledningen.
De eventuella politiska skillnader som finns i politiska profileringar mellan kandidaterna tycker jag inte är avgörande. Men om jag ändå ska säga något om det gillar jag Jonas Sjöstedts ambition att lyfta miljö- och klimatfrågorna. Det vill jag också att vi gör, främst för att de är avgörande politiska frågor, men också för att de om de tas på allvar är både systemkritiska och systemöverskridande. Endast ett socialistiskt parti kan driva en verkligt trovärdig miljö-och klimatpolitik som också står för jämlikhet, rättvisa och demokrati. Om vi ska lösa klimatkrisen behöver vi mer av kollektiva lösningar och vi måste få en demokratisk styrning av ekonomin.
Jonas Sjöstedt är också den av kandidaterna som tydligast talat om socialism. Det är bra. Jag tror det är hög tid att Vänsterpartiet börjar prata om socialism igen och att vi formulerar en självständig politik utan att snegla på Socialdemokraterna.
Med Jonas Sjöstedt menar jag att vi får en partiledare som både kan och vill kommunicera inom och utom partiet och som är både folklig och intellektuell. Han har politisk bredd och med honom som partiledare får vi en ledare som kan bidra till att Vänsterpartiet tar täten i diskussionerna kring både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Bägge kräver vänsterpolitik för att lösas på ett vettigt sätt.
2014 är det inte bara riksdagsval utan också val till Europaparlamentet. Med Jonas Sjöstedt som vår partiledare skulle övriga partiledare få det svårt i debatterna.
Om vi ska ha delat partiledarskap tror jag att Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skulle komplettera varandra på ett bra sätt. De har också redan samarbetet i en rad gemensamma debattartiklar. Jag tycker att Ulla Andersson gjorde en stark insats i den finanspolitiska debatten inför valet 2010 och jag gillar hennes fokus på kvinnors vardagsvillkor, barn- och äldreomsorg samt hennes vilja att göra Vänsterpartiet till det nya landsbygdspartiet.
Länkar:
Vänsterpartiets kandidatsajt.
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiets ledarkandidater (SVT Forum).
Aron Etzler frågar ut Vänsterpartiet ledarkandidater (ABF Live).
Vänsterkandidaterna gästar Epstein (Epstein i P1).
De vill ta över V (TV4 Nyheterna 2011-08-26).
Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater (TV 4 Nyhetsmorgon).
Jonas Sjöstedt intervjuas i Fria Tidningen.
Sjöstedt för mycket höger för Skellefteå (Västerbottensnytt).
Jonas Sjöstedt: Lars Ohly lyckades ena Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH.
Vänsterpartiets partiledarkandidater (SVT Forum 2011-08-26).
Vänsterpartiet efter Lars Ohly. Jonas Sjöstedt och Hans Linde intervjuas i P1-Morgon.
Etiketter:
Jonas Sjöstedt,
Partiordförande,
Ulla Andersson,
Vänsterpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)