Lös verkliga problem först

Folkpartisten Jasenko Selimovic tycker att alla partier, utom Folkpartiet och Sverigedemokraterna, ägnar för lite tid och kraft åt att diskutera integration. Han uppmanar oppositionen (varför inte övriga regeringspartier?): "Ni måste börja ta debatten om integration – inte på Sverigedemokraternas premisser men på era egna." Monica Gunne gav i Aftonbladet eldunderstöd till Jasenko.

Jag tycker precis tvärtom. Strunta i integrationen. Lös istället konkreta och reella problem i samhället. Några exempel på praktisk politik som Sverige behöver:

- Arbete åt alla. Vi behöver en ekonomisk politik med full sysselsättning som mål. Alla har rätt till arbete och alla har rätt till arbete med vettiga villkor.

- Alla har rätt till en bostad. Vi behöver fler hyresrätter till rimliga priser.

- Alla barn och ungdomar har rätt till en bra skola. För det måste vi bryta den segregerande skolpolitik som Folkpartiet och andra borgerliga partier driver.

Listan kan göras längre, men om vi löser dessa problem skulle vi göra Sverige till ett bättre land. Lös dessa problem och låt oss sedan se vad som återstår av "integrationsproblematik".

Men konkreta, faktiska problem som dessa kan inte lösas med borgerlig politik. Uppgifterna löses med vänsterpolitik.

Om vänsterpolitik ska få genomslag i Sverige krävs, bland annat, ett starkare, bättre och smartare Vänsterparti. Sverige behöver ett folkligt radikalt och folkligt förankrat Vänsterparti. Vi måste bli bättre på att "ta människors vardag på allvar", som Bim Clinell säger i en intervju i Flamman. Läs hennes bok De hunsades revansch, av den har vi en hel del att lära.

För övrigt har jag svårt att se att just Folkpartiet skulle vara särskilt lämpat att ta fighten med Sverigedemokraterna. Om de ska göra det måste de först göra upp med och göra avbön för politik som denna:

"Att göra burkaförbud, språktest och kortare föräldraledighet för flyktingar till huvudfrågor, fyra veckor före valet, förstärker bara bilden av att Folkpartiets ledning fiskar i grumligt vatten och spelar på främlingsrädsla."

Lästips:
Ali Esbati: Våga vägra ta debatten
Christina Höj Larsen: Låt oss ta debatten om Sveriges verkliga samhällsproblem
Jonas Wikström: Alla onda spiralers moder

Klassintresset ljuger aldrig

Förespråkarna för att vår välfärd ska styras av profithunger istället för behov och kvalitet blir alltmer desperata. Den senaste debattvinkeln är att inta en förment feministisk ståndpunkt.

Åsa Moberg inledde med att publicera en fri fantasi i Dagens Nyheter som är så fluffig att den knappt går att återberätta eller angripa.

Avsaknaden av konkretion och fakta i Åsa Mobergs artikel kan visas genom att ställa några enkla frågor till texten.

- Domineras den vinstdrivna välfärdsindustrin (till exempel Attendo och Carema) av kvinnor i ledande ställning?

- Har de anställda kvinnorna inom den vinstdrivna välfärden goda arbetsvillkor och löner och har de fler arbetskamrater än deras kollegor inom gemensamt driven verksamhet?

- Är det rimligt att jämföra metallindustri med skola och äldreomsorg? Ser inte Åsa Moberg några skillnader mellan vård, skola, omsorg och metallindustri?

- Bidrar profithunger till mångfald inom välfärden? Är det inte tvärtom så att nuvarande profitstyrda välfärdsmarknad leder till att verksamheter som kooperativ slås ut av de stora och kapitalstarka aktörerna?

Jag tror också att Åsa Moberg egentligen vet att många av oss som arbetar för en välfärd fri från kommersiella intressen samtidigt arbetar för bättre villkor för de anställda inom välfärden och ökade resurser till välfärden. Hon skulle heller inte ha samma dystopiska syn på välfärdens framtida finansiering om hon frigjorde sig från det rådande tankemönstret att vi inte kan omfördela resurser inom samhället. Vi kan omfördela från privat till gemensam konsumtion och vi kan omfördela från rika till fattiga. Däremot är givetvis en gemensam välfärd av hög kvalitet för alla omöjlig att upprätthålla om vi ska fortsätta att sänka skatter och upprätthålla höga privata profitnivåer. En av flera anledningar att vara emot privata vinster inom välfärden är också att varje skattekrona ska gå dit den var avsedd.

Åsa Mobergs krönika gav sedan upphov till texter på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor samt Helsingborg Dagblads debattsida. Ingen av dessa texter tillför dock något av värde.

Klassintresset ljuger aldrig, inte ens om det kommer i feministisk förklädnad.

Om ovan nämnda skribenter har lust att börja driva feministiska frågor av verkligt konkret värde har jag här några förslag:

- Ordentliga resurser till välfärden. Fler anställda behövs.

- Bygg ut äldreomsorgen så att inte kvinnor tvingas till deltid för att ta hand om sina åldrande föräldrar.

- Barnomsorg på obekväm arbetstid behövs i alla kommuner.

- Bättre löner, arbetsvillkor och utbildning till alla välfärdsarbetare.

För att genomföra detta behövs höjda skatter och skatt efter bärkraft. Vi måste omfördela från privat till gemensam konsumtion.

Jag har själv kritiserat Kommunals ordförande Annelie Nordström för hennes uttalanden mot non-profit inom välfärden. Men nu har hon i en intervju påpekat att hon "är ett redskap" för Kommunals medlemmar. Kommunal har ännu inte fattat beslut i frågan om vinstutdelning inom välfärden. Annelie Nordström har givetvis rätt i att ett vinstförbud inte löser alla problem inom välfärden. Men ett sådant beslut är ett steg på vägen mot en bättre välfärd och, tror jag, är också en nödvändig förutsättning för en gemensam välfärd av hög kvalitet.

Behov och kvalitet, inte profithunger, är vad som ska vara prioriterat inom välfärden. Driftsform spelar roll. Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip ska gälla inom all skattefinansierad verksamhet oavsett utförare. Vi behöver utveckla medborgarnas, brukarnas och de anställdas inflytande över verksamheterna. Vi behöver skapa mångfald inom gemensamt driven välfärd. Välfärdsfrågor ska vara politiskt prioriterade och vi medborgare ska hålla tummen i ögat på ansvariga politiker. De är ansvariga oavsett utförare.

Annelie Nordström påpekar helt korrekt att:

- Bemanningen är egentligen det absolut bästa måttet på kvalitet i välfärden, alltså fokus på kompetens samt antal faktiskt arbetande i verksamheten. Sedan måste också vikten av ökade resurser till välfärden betonas.

Lena Sommestad, som vet vad hon talar om, har gett ett bra svar på frågan om vinst i välfärden är bra för jämställdheten. Läs också Anna Hövenmarks svar till Åsa Moberg.

Det irriterande med en text som den Åsa Moberg producerat är egentligen inte att man inte håller med. Det irriterande är den låga intellektuella nivån. Av en som har till yrke att skriva och som kan ägna hela sina dagar åt att läsa in sig på fakta och sedan formulera sig bör man kräva mer. Men sådana texter kanske krävs för att man ska kvalificera sig för fortsatt bokutgivning på Timbro?

En högre nivå än så här måste debatten kunna föras på. Ärligt talat har jag inte hört ett enda vettigt argument från profitförespråkarna. Tyvärr är det inte alltid de goda argumenten som vinner i politiken. Starka kapitalintressen står bakom fortsatt vinstuttag inom välfärden. Det ligger i kapitalets intresse att kunna skapa profit på vår gemensamma välfärd.

Tur då att det finns enstaka liberaler av högre kvalitet, till exempel Expressens Anna Dahlberg.

Läs material och fakta från Vänsterpartiet: Nästan 9 miljarder till skattefinansierad vinst i välfärdsföretagen, Flygblad och FAQ om vinster i välfärden, En välfärd fri från kommersiella intressen.

Läs Statistiska centralbyråns Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2010.

Läs gärna Daniel Ankarloos Välfärdsmyter för en annan syn på välfärdens framtida finansiering än den gängse borgerliga. Här en text av Kaj Raving om Daniel Ankarloos korrigering av den snedvridna debatten, eller snarare borgerliga propagandan.

Miljöpartiet lierar sig med Moderaterna

Jag brukar ofta försvara Miljöpartiet när andra på vänsterkanten kallar dem "borgare" eller opålitliga.

Det ska jag nog sluta med.

Anledningen är att Miljöpartiet i Malmö nu tillsammans med Moderaterna går ut till försvar för profit i välfärden.

Miljöpartisterna i Malmö hävdar på fullt allvar att: "Strävan efter vinst leder till en mer innovativ och effektiv verksamhet, mer välfärd per krona."

Jag försvarade det rödgröna samarbetet 2010. Jag har svårt att se hur vi ska kunna byta regering 2014 utan ett rödgrönt samarbete. Men tyvärr har jag nu också svårt att se hur ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan leda till en politik som på avgörande grunder skiljer sig från nuvarande högerpolitik.

Det finns vettiga miljöpartister och det finns vettiga socialdemokrater men vilket inflytande kommer de att få inom sina partier?

Högsta prioritet nu är att bygga ett starkare, effektivare, smartare och bättre vänsterparti och att vi bygger breda allianser utanför partipolitiken.

Om Folkpartiet och ansvarstagande

En folkpartist vid namn Johan Pehrson tycker tydligen att Vänsterpartiet inte är "ansvarstagande".

Och det ska komma från en medlem i ett parti som vill ansluta Sverige till euron och Nato, som medvetet flörtar med främlingsfientliga strömningar och som utan att blinka sänker skatter trots att vi behöver stora investeringar i välfärd, infrastruktur, miljö- och klimat.

Som om inte detta vore nog är också Johan Pehrson medlem i ett parti som ansvarar för en helt bedrövlig skolpolitik.

Annelie Nordström, profit och demokratisk socialism

Kommunals ordförande Annelie Nordström förklarar i Dagens Samhälle 2012 : 32 att hon inte tror på non profit. Nähä. Undrar om hon tror på Kommunals stadgar? På vilket sätt bidrar profit i välfärden till "en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval"?

Annelie Nordström har rätt i att det är politikerna som ska hållas ansvariga för villkoren i välfärden oavsett om den bedrivs i gemensam regi eller privat, men så mycket annat är jag inte överens med henne om.

Tydligen var Kommunal och Annelie Nordström naiva nog att tro att privatiseringar i välfärden skulle ge Kommunals medlemmar bättre villkor. Den naiviteten är oförsvarbar hos en facklig företrädare som, åtminstone om hon skriver under på sitt förbunds stadgar, befinner sig på den politiska vänsterkanten. Det är också sorgligt att se hur blinda ledande sociademokrater och fackliga företrädare är för frågor kring makt och demokrati.

Välfärd i kommunal regi är inte socialism men hur någon som kallar sig demokratisk socialist kan försvara att gemensam välfärd privatiseras är för mig obegripligt.

Det största hotet mot socialdemokratin är inte Moderaternas schlingmannifiering av begreppen. Det största hotet är socialdemokraternas egna devalvering och förfalskning av grundläggande värden och begrepp.

Annelie Nordström tycker sig sig en "kreativ spirit" inom äldreomsorgen. Så här säger hon:

- Den här kreativiteten tar sig uttryck i att man både hos kommunala och privata utförare - något mer kanske hos privata - försöker hitta profiler för sina äldreboenden, försöker inrikta sig på målgrupper. Det erbjuder också möjligheter hos Kommunals medlemmar att söka jobb hos utförare som har en profil som de tycker är spännande och rolig.

Detta låter såklart bra. Jag tror att vi kan skapa en större mångfald inom vår gemensamma välfärd, till exempel äldreboenden och skolor. Men den stora utmaningen är att skapa en välfärd som ger varje brukare valfrihet i vardagen varje dag. En valfrihet som går ut på att välja det ena eller det andra äldreboendet eller skolan duger inte. I små kommuner lär det också vara svårt att profilera de få äldreboenden, eller skolor, som finns.

Annelie Nordström har ett förflutet som socialdemokratisk politiker i landsting och kommun. Socialdemokraterna är på många sätt snarare en koalition eller allians än ett politiskt parti. Inom socialdemokratin ryms åsikter som ligger lika långt till höger som inom vilket borgerligt parti som helst till de som ligger minst lika långt till vänster som inom Vänsterpartiet.

Så här analyserar Frances Tuuloskorpi Socialdemokraterna:

"Samhällsmotsättningarna och klassmotsättningarna går inte entydigt mellan olika partier. Inte minst socialdemokratin rymmer det svenska samhällets klassmotsättningar inom sig. I många många år har socialdemokratin till en del varit ett arbetsgivarföreträdande parti, genom arbetsgivaransvaret för kommunala och statliga företag och verksamheter, s.k. folkrörelseföretag etc. Det är också ur detta arbetsgivarskikt som ägarna till många av de vinstgivande privatföretagen inom 'välfärdssektorn' har kommit. Det ledande skiktet har avknoppat sig självt. De som sitter i socialdemokratins ledning har ofta närmare kontakter med företagsintressen än med rena arbetarintressen."

Till det bör tilläggas att Socialdemokraterna länge varit ett statsbärande maktparti.

Vad betyder den demokratiska socialismen för dessa socialdemokrater?

Hyresrätter till rimliga priser behövs

Den 23 oktober arrangeras en workshop om bostadspolitik i Höganäs stadshus. Syftet med dagen "är att få fram tankar och idéer om hur man kan uppnå ett billigt och bra, ekologiskt och socialt hållbart boende för unga i Skåne."

Högeralliansens bostadspolitik är under all kritik. I så gott som alla kommuner i Skåne råder bostadsbrist. Särskilt stor är bristen på hyresrätter till rimliga priser. Denna dåliga bostadspolitik drabbar inte minst de unga.

Det är alltså bra att detta nu ska diskuteras. Det är ett gott initiativ. Men har egentligen högern någon annan bostadspolitik än att förlita sig till marknadskrafterna?

Moderaterna vill sälja ut var fjärde lägenhet i Höganäshems bestånd. När Vänsterpartiet lämnade in en motion där vi uttryckte vilja att värna hyresrätterna och särskilt de billiga hyresrätterna tyckte Péter Kovács (M) att detta var att vilja skapa "närmast monopol för allmännyttan".

Vårt moderata kommunalråd "anser inte att vi särskilt ska värna billiga hyresrätter framför någon annan boendeform".

Hur moderaterna tror att vi ska kunna fixa bostäder åt ungdomar utan att värna billiga hyresrätter förstår jag ärligt talat inte. För han kan väl inte mena att det bara är ungdomar med rika föräldrar som ska kunna skaffa eget boende?

Vänsterpartiet Lund arbetar för användande av så kallat tomträtt. Det är ett sätt för en kommun att långsiktigt kunna säkra önskad upplåtelseform, till exempel hyresrätter. Läs mer om detta på Mats Olsson blogg.

Läs vidare:
Bostadsmarknadsanalys Skåne 2010
Vänsterpartiet Höganäs motion om bostadspolitik

Ideologiskt motiverade privatiseringar i Höganäs

Utmaningsrätten framstår allt tydligare som ett tragikomiskt exempel på idelogiskt motiverad privatiseringspolitik.

Idag berättar Helsingborgs Dagblad om upphandlingen av städverksamhet i Höganäs kommun. Det har visat sig att kommunen själv städar billigast, men ändå ska delar av städverksamheten läggas ut på entrepenad.

När det moderata kommunalrådet Péter Kovács ställs inför den konkreta frågan "Är inte slutsatsen att det är billigast för skattebetalarna om kommunen behåller all städning?" svarar han på följande dunkla sätt:

- Nej, det tror jag inte, svarar han.

- Det är först nu som man har börjat räkna på saker och ting, som man tvingas göra när man ska lämna ett anbud. Innan kan man säga att man bara har städat.

Inte nog med att vi nu får betala mer för städningen, försämrar villkoren för de anställda och mister insynen i och kontrollen över verksamheten - det har också kostat Höganäs kommun 120 000 kronor att kunna genomföra denna upphandling. I själva verket har det givetvis kostat mer än så eftersom en upphandling är en omfattande procedur.

Den styrande högeralliansen har bestämt sig för att privatisera hälften av all kommunal verksamhet. De vet inte vad denna privatiseringspolitik kostar medborgarna i Höganäs kommun. När Vänsterpartiet frågade vad utmaningsrätten kostar fick vi svaret att det gissningsvis kostar 20 000 till 100 000 kronor per utmaning.

Trenden i Europa är att privatiserade verksamheter återtas till gemensamt ägd och styrd drift. Denna positiva trend gäller dock inte i Höganäs. Här gäller fortfarande irrationella och otidsenliga ställningstaganden som dessa:

- Alla som arbetar i skolan tjänar ju på det, vad spelar det för roll om det står lön eller aktieutdelning framför summan?

- Jag tycker 50 procent kommunal verksamhet och 50 procent privat i det kommunala utbudet är rimligt.

- Det finns precis som inom äldrevården ingen direkt koppling mellan bemanning och resultat och kvalitet.

- Det ligger helt i alliansens målsättning att lägga ut ungefär hälften av våra vårdboenden på entreprenad, säger kommunalrådet Péter Kovács (M).

- Pia Möller nämner att den borgerliga alliansen har som målsättning att hälften av den kommunala verksamheten ska drivas på entreprenad.

Man kan väl inte vänta sig någon större politisk klokskap från en kommunledning där kommunalrådet vill ansluta Sverige till euron.

Oppostionsrådet Lennart Nilsson (S) har helt rätt i sitt uttalande:

- Det här visar att de månar mer om privata städbolag än om skattebetalarnas pengar.

Han kunde lagt till att det också visar att kommunledningen bryr sig mer om privata städbolag än om kommunens anställda. De bryr sig mer om privata städbolag än om såväl kommuninvånare som kommunanställda.

Läs också:
Olas tankar: Är det verkligen effektivare och bättre?