Om partiledarskap

I skrivande stund har tre personer öppet anmält att de kandiderar till partiledarposten i Vänsterpartiet: Ulla Andersson, Lars Ohly och Jonas Sjöstedt. Det är bra att vi nu äntligen har flera partiledarkandidater och det är bra att de kandiderar öppet. Övriga namn jag sett nämnas i diskussionerna om Vänsterpartiets framtida partiledare är Josefin Brink, Rosanna Dinamarca, Kalle Larsson, Hans Linde och Ana Rubin.

Vissa har kritiserat det faktum att Jonas Sjöstedts kandidatur slogs upp stort i massmedia under Vänsterpartiets dag i Almedalen. Kritikerna menar att politiken skymdes av personfrågorna. Det håller jag inte med om. Vänsterpartiets politik försvann inte. Lars Ohlys tal - ett bra tal som många berömde - refererades och Lars Ohlys och Ulla Anderssons gemensamma debattartikel uppmärksammades. Men framför allt menar jag att vi nu bör vara glada över att vi äntligen har flera partiledarkandidater. Personfrågor är också politik. När nu Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt kandiderar öppet visar vi att vi är ett levande parti som tar valnederlaget och de dåliga opinionssiffrorna på allvar.

En annan sak är det med de distriktsordförande och riksdagsledamöter som uttalat sig i Aftonbladet och Dagens Nyheter. Det är en sak att uttala sig som enskild partimedlem, en annan sak att uttala sig i egenskap av förtroendevald. En distriktsordförande bör i princip inte uttala sig i egenskap av distriktsordförande utan att veta att den har distriktet bakom sig. Alltså i detta fall att distriktet hållit ett möte och beslutat sig för vilken partiledarkandidat distriktet stödjer. Men enligt min mening bör inte heller detta skymma det positiva att vi nu har flera partiledarkandidater och att vi har mycket (politik, organisation, kommunikation, personfrågor, strategidokumentet, EU-frågor) att diskutera inför kongressen i januari. Vi har en innehållsrik och spännande höst och vinter framför oss!

Detta har aktualiserat frågan om hur vi bör, eller kan, förhålla oss till massmedia. Utan att kunna formulera någon princip tror jag att inställningen att "interna frågor får inte läcka ut i borgerliga medier" inte är vare sig konstruktiv eller hållbar. Jag tror inte vi förlorar på att öppet visa att det finns olika åsikter i partiet, inte ens på att öppet visa att det ibland finns motsättningar i partiet. I en del av kritiken mot att partiledarkandidaterna diskuteras i media tycker jag mig också se åsikten att det inte är riktigt fint att öppet visa att man vill bli ordförande i partiet. Som jag förstått det råder en sådan kultur i socialdemokratin. Jag tror att det är en destruktiv kultur. Jag tycker tvärtom att det är bra att vi har kandidater som i god tid visar vad de vill och inte skäms för att visa att det.

I Vänsterpartiet diskuteras inte bara vem vi vill se som partiordförande utan också om vi ska en eller två partiledare. Även andra organisationsfrågor diskuteras. Många vill att vi inför dubbelt partiledarskap, i likhet med Miljöpartiets språkrörsmodell. Själv har jag inte beslutat mig för vad jag ska tycka i denna fråga. Frågan om delat partiledarskap är en av alla de frågor som bör diskuteras grundligt.

Av de som kandiderar till partiledare är det endast Jonas Sjöstedt som direkt förordar delat partiledarskap. Han ger dessa argument: "Det ligger något rimligt i att ha fler ansikten som syns för ett parti, det ger en mer rimlig bild av vad partiet är. Dessutom blir det en mer rimlig situation för dem som får uppdragen.", "Vi är ett feministiskt parti som vill uppnå verklig jämställdhet mellan män och kvinnor. Men vi hamnar i trovärdighetsproblem när det alltför sällan är kvinnor som för fram vår politik i partitoppen. Därför tycker jag att vi ska överväga ett delat ledarskap för Vänsterpartiet - en kvinna och en man." och "Ja, jag tycker att det vore klokt. Jag tror att det skulle ge en mycket bättre bild av vilken sorts parti vi är, att vi som feministiskt parti ska ha minst en kvinna på partiledarposten".

Lars Ohly säger så här om delat partiledarskap: "Vi hade den diskussionen på kongressen i maj och då avslog kongressen motioner om det med stor majoritet. Men jag tycker inte att man ska avfärda den diskussionen för jag har hört att det nu är fler som är intresserade av ett delat ledarskap. Jag utesluter inte att kongressen fattar ett sådant beslut, även om jag är tveksam själv, det måste jag ju medge. Om kongressen gör det, så får jag väl ta ställning till om jag ska vara en av de kandidaterna eller inte". Lars Ohly har också framhållit (kan inte hitta just det citatet nu) att det kan vara svårt för en kongress att välja ett partiledarpar som passar ihop eftersom partiledarna väljs en och en.

Ulla Andersson poängterar att hon kandiderar som ensam ordförande och säger: "Det finns både för-och nackdelar med ett delat ledarskap. Det är bra att dela med någon men samtidigt svårt att vara två. Vi har sett hur Miljöpartiet har kämpat med det och nu är man ju på väg att få bara en ledare igen. Så det är inte så enkelt. Men låt oss diskutera det".

Bland de namn som diskuteras som partiledare har jag sett Josefin Brink och Rosanna Dinamarca uttala sig om delat ledarskap. Josefin Brink (som förresten här klart uttrycker att hon inte vill bli partiledare) säger: "Det finns både för- och nackdelar. Jag skulle inte ta strid mot en sådan idé men det är ingen perfekt lösning". Rossana Dinamarca menar att delat partiledarskap är "ett sätt att kratta manegen för en annan medelålders man."

Flera av de i Vänsterpartiet som förordar delat partiledarskap ser säkert Miljöpartiets framgångsrika språkrörsduo Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som en förebild. Men deras framgång är kanske inte typisk för Miljöpartiets språkrörsmodell. Så här står det i en artikel i tidskriften Fokus: "Språkrörens historia är en historia av personmotsättningar, kupper, förnedrande omröstningar och överraskande avhopp, toppat med lite gruppterapi. Gång på gång har kvinnliga språkrör hamnat i skymundan av sina manliga kolleger."

Av Miljöpartiets nuvarande språkrör var Gustav Fridolin självskriven. Strid blev det om posten som det är svårt att se som något annat än den andra språkrörsposten, den bredvid Gustav Fridolin.

En kritik som framförts mot delat ledarskap är att det kan leda till ett otydligt ledarskap. Så här säger det tidigare språkröret Lotta Hedström: "Det finns inget stöd i stadgarna för ett tydligt ledarskap. Där är hela miljöpartiets hållning problematisk. Många lever fortfarande kvar i den delvis sympatiska, delvis orealistiska drömmen om den anarkistiska organisationen."

Ett tidigare språkrör som däremot är positiv till delat ledarskap är Birger Schalug. I polemik mot Rossana Dinamarca skriver han: "Delat ledarskap är ett sätt att få den som aldrig skulle ställa upp som ensam partiledare att våga. Jag hade aldrig någonsin sagt ja till att bli ensam partiledare. Lika lite som Maria Wetterstrand eller de flesta andra som varit rör."

Rosa Lundmark och Britt Löfgren har argumenterat för delat ledarskap på sina bloggar. Jag tycker att de bägge ger flera goda argument. Läs deras artiklar! Men jag tycker samtidigt att flera av de argument de för fram för delat partiledarskap bättre skulle lösas med en aktiv och synlig partistyrelse, att vi har mer av kollektivt ledarskap.

Även Birger Schlaugs argument för delat partiledarskap, att det gör att sådana vågar ställa upp som annars inte skulle gjort det, kan lösas med att vi istället lyfter fram andra som sitter i partistyrelsen. De kan på så vis stärkas och partiledarrollen avdramatiseras. Samma sak med argumentet att det avlastar partiledaren. På Lars Ohlys bildblogg finns en fin bild av hur vårt ledarskap kan se ut. På bilden sitter Lars Ohly mellan Ulla Andersson och Rossana Dinamarca. Vi behöver inte låta partiledaren sitta i mitten.

Ärligt talat vet jag väldigt lite om hur Vänsterpartiet styrs i praktiken. Lars Ohly har i Vänsterpress 2011 : 4 framhållit styrkan av att Vänsterpartiet inte är toppstyrt av en partiledare som andra partier. Han exemplifierar med att Vänsterpartiet i samband med rödgröna uppgörelser "krävde tid för partistyrelsebehandling". Lars Ohly kunde alltså inte som partiledare ensam göra uppgörelserna, men av texten att döma kunde Mona Sahlin och Peter Eriksson & Maria Wetterstrand göra det. Lars Ohly skriver: "Det känns bättre att vara med i ett demokratiskt parti där medlemmarna väljer kongressombud och där kongressombuden har makten att välja PS. En partistyrelse som inte är något transportkompani utan har makten att avgöra i viktiga frågor."

Flera av de argument som framförs för delat partiledarskap kan ersättas med en aktiv och synlig partistyrelse, mer av kollektivt ledarskap. Däremot kan delat partiledarskap aldrig ersätta en aktiv och synlig partistyrelse. Delat partiledarskap kan däremot självklart kombineras med en aktiv och synlig partistyrelse.

Om vi ska tala i termer av centralism, eller som Peter Bowin säger, personkult, så tycker jag snarast att det är de som lägger stor fokus på delat partiledarskap som står för detta. Vi löser inte våra problem eller uppfyller vår politiska uppgift genom att välja två partiledare, hur bra de än är.

Men kanske delat partiledarskap kan bidra till att skapa en ny bild av Vänsterpartiet och ge partiet en skjuts framåt? Det kan kanske ge oss ny energi och ett större självförtroende?

Jag är alltså inte motståndare till delat partiledarskap (jag har inte bestämt vad jag tycker) men är rädd för att det kan skymma sikten för viktigare förändringar vi måste göra i vår organisation och politik. Jag ser också en del praktiska problem. Delat partiledarskap kan skapa en otydlighet. Det kan skapa konflikter. De två som väljs måste kunna samarbeta och de ska helst komplettera varandra. Eftersom vi väljer dem en och en blir det svårt att planera. Vi ska ju förhoppningsvis på våra kommande kongresser ha flera partiledarkandidater att välja på, jag tror det är bra med lite tävlan och kamp om våra förtroendeposter. "Lite strid skadar inte", som Jonas Wikström skriver. Risken finns att makt förskjuts från partistyrelsen till de två partiledarna. Istället för att det får oss att framstå som ett mer modernt parti så kan det se ut som att vi härmar Miljöpartiet.

Dessutom - om vi ska ha delat partiledarskap bör vi ha delat ledarskap på alla nivåer, även i partiföreningar och partidistrikt.

I diskussionen har det sagts att om vi inför delat partiledarskap så måste det i stadgarna fastslås att minst en av partiledarna ska vara kvinna. Synpunkten att vi skulle kunna ha stadgar som tillåter kongressen att välja en eller två partiledare har framförts. Det förstnämnda håller jag med om, det sistnämnda har jag ännu ingen åsikt om.

I diskussionerna kring Vänsterpartiets framtida ledning och organisation har det också sagts att vi inte alls borde välja en partiledare på kongressen utan istället låta partistyrelsen inom sig utse partiledare. Argumentet för det är att det skulle sätta fokus på partistyrelsevalet. Mot detta har anförts att eftersom ordföranden är så viktig så bör den posten väljas av kongressen. Det har också framhållits att partistyrelsen ska vara överordnad riksdagsledamöterna. Åsikten att vi ska ha partiledare som inte sitter i riksdagen har framförts. Det har dock prövats med negativa följder av Miljöpartiet och även Folkpartiet hade problem när Maria Leissner var partiordförande utan att sitta i riksdagen. Det har också framförts att vi istället för att ta beslut i verkställande utskottet som sedan går till partistyrelsen och kanske kongressen istället börjar i andra ändan, hos medlemmarna.

Liksom Thaher Pelaseyed menar jag att vi måste "diskutera de stora frågorna för partiet - bortom partiledarfrågan eller huruvida delat ledarskap är bra eller inte." Men vi måste också diskutera partiledarfrågan och frågan om delat ledarskap. Det är också viktiga frågor. Och ofta är personfrågor också politiska. Jag menar att det av partistyrelsen antagna strategidokumentet är bra och visar på en väg ut ur den kris Vänsterpartiet befinner sig i. Men om tankarna och idéerna i strategidokumentet ska förverkligas behöver vi, precis som Jonas Wikström skriver, på kongressen 2012 välja en handlingskraftig partistyrelse. Varje medlem i partistyrelsen är viktig. Jag tror också vi måste förnya partistyrelsen och att vi behöver en ny partiordförande, eller två om vi väljer delat ledarskap. Förnyelsen kommer också kräva att vi medlemmar granskar oss själva, våra partiföreningar och våra distrikt.

Det är bra och hoppingivande att vi nu har tre kandidater till partiordförande och att det i partiet förs diskussioner om vår organisation och ledning. Jag skulle vilja se att de som vill väljas in i partistyrelsen 2012 träder fram och berättar vad de vill med partiet.

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har sagt en del om hur de vill utveckla Vänsterpartiets politik. Ulla Andersson "lyfter fram tre områden som hon vill driva — att göra det lättare att leva på landsbygden, en större delaktighet i samhällsbygget och arbetsvillkor för kvinnor som arbetar i välfärden." Hon framhåller också "att hon som kvinna har andra erfarenheter än en man."  Jonas Sjöstedt har framhållit miljöfrågorna och även skrivit en artikel där han pekar ut flera områden där Vänsterpartiets politik bör moderniseras. I senaste Flamman publicerade han också en artikel om Vänsterpartiets skolpolitik. Att det är val till Europaparlamentet 2014 bör vara ett argument för Jonas Sjöstedt som partiledare.

Jag skulle vilja veta hur våra partiledarkandidater och alla andra som vill väljas till förtroendeposter av kongressen 2012 ser på strategidokumentet. Jag skulle vilja att den levande debatt som fördes i bland annat Flamman efter valet, och som nu samlats i Socialistisk debatt nummer 197, fortsätter. Varje distrikt skulle kunna arrangera möten kring temanumret av Socialistisk debatt och strategidokumentet. Medlemmar kan skriva artiklar på bloggar, i Vänsterpress eller i Flamman eller delta i diskussionerna i gruppen Vänsterpartiets framtid på Facebook. Vi ska också revidera vår skrivning om EU i partiprogrammet på kongressen 2012. Diskussionsmaterialet bör läsas och diskuteras brett. Själv är jag kritisk till formuleringen "att utträdeskravet inte är ett mål i sig, utan ett möjligt medel" eftersom jag menar att vi ska vara mot överstatlighet i sig. Sverige ut ur EU är fortfarande en bra paroll.

Alltså - låt oss diskutera partiledarfrågan och frågan om partiledarskap tillsammans med alla andra frågor som rör Vänsterpartiets framtid - vår organisation, kommunikation och politik. Och när vi diskuterar personfrågor räcker det inte att vi diskuterar partiledare. Alla som väljs på kongressen 2012 är viktiga för Vänsterpartiets framtid. Själv skulle jag gärna se någon, eller några, från Framtidskommissionen i partistyrelsen för att lägga tonvikt på strategidokumentets betydelse. Och varför inte någon eller några från kommuner där Vänsterpartiet är framgångsrika, till exempel Degerfors eller Fagersta? I diskussionen kring ledarskapet har också rollen som partisekreterare tagits upp och då har namnen Ali Esbati, Kalle Larsson och Flammans Aron Etzler nämnts.

För övrigt anser jag att alla medlemmar i Vänsterpartiet bör prenumerera på Flamman och Socialistisk debatt. Vi behöver dem för att kunna hålla en levande debatt i partiet.

Läs och diskutera strategidokumentet och diskussionsmaterialet inför EU-konferensen.

Brev till Vänsterpartiets framtidskommission

Efter nederlaget i valet 2010 inrättade Vänsterpartiet en framtidskommisson. Framtidskommissionen utarbetade ett strategidokument. Dokumentet är antaget av partistyrelsen. Strategidokumentet kommer att behandlas av Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012.

Nedanstående text skickade jag till framtidskommissionen. Den var inte avsedd för publicering, men jag lägger nu ut den publikt eftersom jag anser att så många som möjligt bör delta i diskussionen om Vänsterpartiets framtid. Situationen är allvarlig och kräver att vi kritiskt skärskådar vår politik, organisation, förtroendevalda och kommunikation. Vi ska vända på varje sten. Om inte kongressen 2012 blir en nystart för Vänsterpartiet tror jag vi kommer få stora problem.

Själv tillhör jag de som tycker strategidokumentet är bra. Andra är mer kritiska. Om jag hade skrivit brevet idag hade jag tagit med att jag tror att förändringar i partiets ledning krävs. 2014 är det val till Europaparlamentet. Det ser jag som ytterligare ett argument för att välja Jonas Sjöstedt som partiledare. De som förordar dubbelt partiledarskap brukar ofta nämna Jonas Sjöstedt tillsammans med Josefin Brink. Ett annat förslag skulle kunna vara Ulla Andersson. Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har skrivit flera artiklar om eurokrisen tillsammans. Jonas Sjöstedt har också uttryckt uppskattning över Ulla Anderssons arbete för att göra Vänsterpartiet till det nya landsbygdspartiet.

...

"Till Vänsterpartiets framtidskommission

Hej!

Jag har varit medlem i Vänsterpartiet i drygt ett år och är aktiv i partiföreningen i Höganäs, en liten partiförening som har ett mandat i fullmäktige. Alltså vet jag inte väldigt mycket om Vänsterpartiets organisation eller hur mer interna diskussioner sett ut över tid. Men jag har varit aktiv det dryga år jag varit medlem och jag har på olika sätt varit politiskt engagerad på vänsterkanten i 20 år.

Jag har med stort intresse och stor entusiasm följt de diskussioner om Vänsterpartiets framtid som förts sedan valet. Mycket klokt har blivit sagt som jag hoppas kommer börja märkas i praktiskt politik efter kongressen nästa år. På det stora hela tycker jag att Vänsterpartiet har en bra politik och goda företrädare. Där har jag egentligen inga synpunkter. Vi kan säkert fatta kloka beslut om förändringar i politik och representation men framför allt tror jag att nya idéer om politik kommer underifrån, från våra medlemmar, våra väljare och från de som borde vara våra väljare. De tankar om politik som inspirerat mig mest på senare tid är de som förts fram i Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen och Socialistisk debatts temanummer "Vad bör göras - idag då?". Jag tror alltså att vi har mycket att lära av nederländska Socialistiska partiet. Jag har förstått att dessa tankar inspirerat Vänsterpartiet under ett antal år nu men att vi på grund av att vi inte är tillräckligt stora eller väl organiserade har svårt att genomföra stora dörrknackningskampanjer. Jag hoppas att tankarna om att bli ett rörelseparti får vägleda vårt förändringsarbete.

Detta brev är inte för publicering men jag vill ändå skicka in några synpunkter och förslag till Framtidskommissionen.

EKONOMI
Vänsterpartiets ekonomi måste stärkas, särskilt om vi vill göra politik och inte bara prata politik. Det kan vi göra genom att konsekvent verkställa ett beslut om partiskatt och genom att bli bättre på att samla in pengar till partiet. Kanske vi också bör se över medlemsavgifterna. Särskilt partiskatten tror jag är viktig, inte minst för att den också skulle uppmuntra övriga partimedlemmar att bidra till partiets ekonomi, till exempel genom att skänka pengar via autogiro

Se dessa länkar:
Jöran Fagerlund om partiskatt: http://pamflett.wordpress.com/gratis-kalorier-och-andra-formaner
Medlemsavgifter i Enhedslisten: http://www.enhedslisten.dk/blivmedlem
Medlemsavgifter i Rødt: http://roedt.no/om-r%C3%B8dt/r%C3%B8dreven-og-kontingent
Insamling i Enhedslisten: http://www.enhedslisten.dk/givbidrag

ORGANISATION
Vid sidan av partiföreningen ska det finnas möjlighet att engagera sig i olika nätverk eller grupper utifrån intresse, sakkunskaper, facklig tillhörighet. Redan nu får nya medlemmar ange vilket fackförbund de tillhör, vi skulle kunna komplettera detta med att man också får ange vilka intresse/kunskapsområden man har. Organisationen måste hålla ihop bättre. Jag har inget konkret förslag men själv upplevde jag det som att för lite hände när jag gick med som medlem. För mig var det ett stort steg att bli medlem i Vänsterpartiet och det kändes högtidligt. Det är då viktigt att man snabbt kontaktas och ges möjlighet att göra en praktisk insats för partiet. Jag är övertygad om att de flesta medlemmar verkligen vill vara aktiva, även om en del inte hinner, kan eller vill vara väldigt aktiva. Partiets politik centralt måste få starkare genomslag lokalt, till exempel genom att vi lägger samma eller likalydande motioner i alla kommuner vi är representerade i. Detta kan samordnas med kampanjer eller med vissa datum, till exempel motioner om jämställdhet/feminism den 8 mars. Om vi vid sidan av den geografiska organiseringen i partiförening/partidistrikt organiserar medlemmar efter intresse och facklig tillhörighet tror jag vi kan få fler aktiva medlemmar.

MASSMEDIA
Istället för att drömma om en socialistisk dagstidning tycker jag att vi ska börja med att sprida och utveckla Flamman. Alla partimedlemmar bör prenumerera på Flamman och vi borde också arbeta organiserat med att sprida den. Vi behöver ett nätverk av försäljare och korrespondenter över landet.

STUDIER/DISKUSSIONER/IDÉUTVECKLING
Tidskriften Socialistisk debatt kan bidra till partiets studier och idéutveckling. När ett nytt nummer ges ut kan vi anordna möten runt om i landet utifrån det aktuella numret. Eftersom Socialistisk debatt ges ut i form av temanummer passar den utomordentligt bra för studier. Tidskriften behöver också en ordentlig hemsida. Centrum för marxistiska samhällsstudier är också en viktig beståndsdel. De kan arrangera möten, studiecirklar och seminarier och det vore bra om det fanns aktiva lokalavdelningar åtminstone vid de större universitetsorterna. CMS behöver en bra hemsida. Socialistiskt forum har blivit en viktig arena och mötesplats för vänstern. Det vore önskvärt att Socialistiskt forum spreds till andra orter. Studier/självstudier/diskussion på nätet: lägga ut texter eller länka till texter och ställa frågor till texterna. Kan göras i en blogg, svaren ges som kommentarer.

KAMPANJER
Det är bra att vi nu dragit igång kampanjen Världens bästa sjukvård och att vi i höst ska driva kampanjen Världens bästa äldreomsorg. Jag vill att Vänsterpartiet ständigt ska driva en, eller flera, kampanjer. Men vad jag förstått har, åtminstone här i Skåne, inte sjukvårdskampanjen riktigt tagit fart. Det kanske är mer realistiskt med en större kampanj per år. Inom kampanjtiden är det också viktigt att man hinner med att göra en ordentlig utvärdering av kampanjen (både resultat och metoder) så att vi kan utveckla vårt arbete och lära av våra misstag. Lokal profilering måste också kunna hinnas med. Kampanjerna kan bidra till att utveckla partiets politik och organisation. Vid sidan av en större kampanj kan vi har någon eller flera små. I kampanjarbete kan vi också samarbeta med andra organisationer och på olika sätt involvera personer som inte är partimedlemmar. Kampanjmaterial ska kunna beställas även av andra än partiföreningar. Vänsterpartiet Göteborg har i omvalskampanjen gett fler än partimedlemmar möjlighet att delta i kampanjarbetet, se http://goteborg.vansterpartiet.se/omval/engagera-dig. Kampanjarbete kan vara ett bra sätt för nya medlemmar att introduceras i partiarbetet.

INTERNET
Digitalisera Vänsterpartiet. Minimum är att varje partiavdelning har en hemsida/blogg. Josefin Brinks tacktal till bemanningsföretagen var ett bra exempel på ett kreativt och enkelt sätt att göra effektiv propaganda på Internet. Mer sådant! Sjukvårdskampanjen och äldreomsorgskampanjen skulle behöva några sådana filmer. Jöran Fagerlunds filmer är också bra exempel. Tänk om vi hade någon eller några i varje distrikt som gör sådana filmer! Även digitalisera partiets historia, till exempel genom att låta Projekt Runeberg digitalisera C H Hermanssons och andras böcker. Se över partiets samlade webbstrategi, både den den centrala hemsidan, andra hemsidor och hur vi använder sociala medier. Kanske också, som Vänsterpartiet Malmö gör, arbeta organiserat för att synas i tidningars kommentarsfält. Inte bara använda Internet utan även skriva ett IT-politiskt program. För detta behöver vi en IT-politisk arbetsgrupp/nätverk som kan arbeta med frågor kring integritet, fildelning, öppen källkod, öppna dokumentformat, öppen digital information (se http://www.opengov.se/), creative commons med mera.

VÄNSTERPARTIET - DE RÖDGRÖNA
Vänsterpartiet är det enda parti som både är konkret realistiska och visionära. Vi är det enda rödgröna partiet och skulle därför kunna kalla oss Vänsterpartiet - de rödgröna.

FOLKRÖRELSELINJEN
Valberedningen skriver i senaste Vänsterpress att vi vid nomineringar ska tänka på följande kriterier: könsfördelning, åldersfördelning och etnisk bakgrund. Klasstillhörighet har glömts bort. Vi bör också uppmuntra och uppmana partimedlemmar att engagera sig fackligt, i hyresgäströrelsen, i miljörörelsen och i andra folkrörelser (använda folkrörelselinjen / Hopsnackat som arbetsmodell). Det är viktigt både för att utveckla partiets politik och för att skapa trovärdighet och kontaktytor. Vänsterpartiet ska företrädas av de vår politik företräder. "Om de som står längs bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig", som det står i boken "Hopsnackat". Vi måste arbeta medvetet för att värva medlemmar bland de grupper vi vill företräda, kommunicera med och lyssna till dem och också stärka dem inom Vänsterpartiet. Jag tror mycket på holländska Socialistiska partiets arbetssätt med dörrknackning, inte främst för att propagera partiets politik utan för att ta in synpunkter och förslag. Vad jag förstått har Vänsterpartiet Örebro arbetat så. Arbetssättet bör spridas till alla distrikt och partiföreningar. Praktisk vägledning och olika typer av material behövs. Vänsterpartiet ska vara ett öppet, undersökande, lärande och lyssnande parti.

"GEOGRAFI"
Klass och kön är det som ska genomsyra vår politik. Men jag gillar verkligen de initiativ som tagits för att Vänsterpartiet ska bli det nya landsbygdspartiet. Geografiskt vill jag att vi koncentrerar oss på landsbygden och förorterna. Fråga förorten och Lyssna på landsbygden!

"VÄNSTERPOPULISM" OCH "ATT LEVA SOM VI LÄR"
Vänsterpartiet ska vara det parti som vågar protestera mot höga chefslöner och orättfärdiga förmåner både inom privat och offentlig sektor. Partiskatt motverkar att vi får in karriärister i partiet och ger oss trovärdighet. Vi ska vara ett antibyråkratiskt parti. Det är en tacksam uppgift nu när högerns privatiseringspolitik leder till ökad byråkrati i form av kontrollfunktioner och den byråkrati som exempelvis utmaningar av offentlig verksamhet leder till.

PARLAMENTARISKT KONTRA UTOMPARLAMENTARISKT
Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras hårdare och målsättningen ska vara att de två arbetssätten befruktar varandra, de ska gå hand i hand.

KOMMUNALPOLITIK
Moderaterna tar nu fram ett nytt kommunalpolitiskt handlingsprogram. Jag vet inte om Vänsterpartiet har något sådant, men det borde vi ha. Vi borde i större utsträckning lära av och använda oss av de framgångar vi haft i vissa kommuner (med Fagersta och Degerfors som klarast lysande exempel). Själv är jag imponerad av det arbete Vänsterpartiet Malmö gör och tycker att vi borde använda oss av det i vår centrala propaganda.

UNG VÄNSTER/VÄNSTERNS STUDENTFÖRBUND
Ungdomsförbundet och studentförbundet är viktiga, inte bara för Vänsterpartiets framtid och återväxt, utan även för att formulera och sprida vår nuvarande politik. Jag har sett att Miljöpartiet valt att låta medlemmar i Grön ungdom och Gröna studenter samtidigt bli medlemmar i Miljöpartiet. Det kanske är en bra idé för oss också?

"EKONOMISK TROVÄRDIGHET"
Vi ska inte bara argumentera för höjda anslag utan även kunna påvisa hur vi kan spara pengar inom offentlig sektor genom effektiviseringar och prioriteringar.

I förordet till Socialistisk debatt nr 197 ("Efter nederlaget") skriver redaktionen att debatten som återges är spretig. Det är mina synpunkter också. Jag tror att det är viktigt att både partimedlemmar och utomstående åtminstone efter kongressen ser att det verkligen händer saker i Vänsterpartiet (organisation, kommunikation och politik), att vi tar situationen och nederlagen på allvar. Men det är än viktigare att vi inser att förändringsarbetet tar lång tid. Av mina synpunkter är därför de om ekonomi och organisation de viktigaste. Vi måste få en starkare, effektivare och större organisation. För att kunna genomföra vårt förändringsarbete krävs en stark ekonomi. Vänsterpartiet kan bli partiet som går mot strömmen (se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/partierna-saknar-insikt-om-krisen-kring-medlemstappen_6134191.svd).

Jag är stolt och glad över att vara medlem i Vänsterpartiet!

Vänligen

Höganäs 2011-05-15

Erik Edwardson
medlem i Vänsterpartiet Höganäs
erik.edwardson@gmail.com"

..

Läs även: Thaher Pelaseyer, Jerker Nilsson, Jonas Wikström, Rosa Lundmark, Helena Duroj.