Magnus Utvik: Med Stalin som Gud

Utvik, Magnus: Med Stalin som Gud : tre tonår i en kommunistisk sekt (Norstedt, 2011), ISBN 9789113035116.

I boken Med Stalin som Gud berättar Magnus Utvik om sitt engagemang i det lilla albanientrogna partiet KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige. Magnus Utviks politiska engagemang börjar i VPK:s (Vänsterpartiet Kommunisterna, nuvarande Vänsterpartiet) ungdomsförbund KU (Kommunistisk Ungdom, nuvarande Ung Vänster). Han tycker dock snart att KU inte är tillräckligt radikala eller konsekventa, till exempel blir ett besök av VPK:s lokala fullmäktigerepresentant en stor besvikelse för KU-medlemmarna.

Magnus Utvik blir aldrig medlem i KPS. Hans ansökan om medlemskap avslås. Så som Magnus Utvik beskriver KPS verkar det ha varit en sekt, mest upptagen av rent interna angelägenheter samt av att strida med andra organisationer på vänsterkanten.

Boken har ett begränsat värde som skildring eller värdering av grupperna till vänster om VPK just för att det är en så liten och extrem sekt som skildras. Den lärdom jag tycker kan dras är att den vänster som inte ser demokratiska fri- och rättigheter (organisations-, mötes-, yttrande- och tryckfrihet mm) som stora folkliga framgångar som ska försvaras och utvecklas inte är något att ha.

Så här ser en diskussion mellan KPS-anhängaren Magnus Utvik och hans socialdemokratiske far ut (s. 150):

"Vi lever i en kapitalistisk diktatur, tycker du det är en framgång?"

"Sverige är ingen diktatur."

Jag pekade på pappa.

"Det är ju för att ni inte fattar det som ni är arbetarklassens huvudfiende."

Pappa pekade på sig själv.

"Är jag din fiende?"

"Politiskt är du det."

Den "vänster" som kallar Sverige en kapitalistisk dikatur, och då alltså spottar på våra demokratiska fri- och rättigheter, är inte värd att kallas vänster. En verklig vänster värderar våra demokratiska fri- och rättigheter högt och vill försvara, utveckla och utvidga dem.

Jag gillade boken men däremot gillade jag verkligen inte Magnus Utviks fula och felaktiga påhopp på Jonas Sjöstedt. Det var ett billigt och ohederligt sätt att marknadsföra boken.

Läs vidare:
Jonas Sjöstedt: Utvik argumenterar ohederligt.
Jonas Sjöstedt: Har Magnus Utvik slutat slå sin fru?

Hans Lagerberg: Per Meurling : en intellektuell vildhjärna

Lagerberg, Hans: Per Meurling : en intellektuell vildhjärna (Ordfront, 2011), ISBN 9789170374029.

Per Meurling känner jag till tack vare Jan Myrdal. En av alla insatser Myrdal gjort är den att han introducerat mängder av författare och tänkare - och konst! - för sina läsare. Vi skulle idag behöva någon som gör något liknande. Jag är rädd för att mängder av kunskaper och erfarenheter från den radikala rörelsen annars går till spillo. Vänsterns textproduktion, inklusive 1970-talets, borde digitaliseras: böcker, tidningar, broschyrer. Hoppas verkligen Projekt Runeberg kommer fortsätta att digitalisera Jan Myrdals verk.

Jag såg fram emot att läsa Hans Lagerbergs bok men blev tyvärr besviken. Den handlar för lite om Per Meurling och tiden och sammanhangen Per Meurling verkade i. Hans Lagerberg ägnar för mycket utrymme och möda åt att resonera kring sådant som de intellektuellas ansvar och vänsterns skuld. Jag tycker att Hans Lagerberg verkar grubbla onödigt mycket över sitt eget politiska engagemang. Uppgörelsen med det forna engagemanget blir inte tillräckligt konkret.

Men det är absolut en bok som bör läsas, både för nytta och nöje! Per Meurling är en oerhört fascinerande gestalt och även om jag kände till honom och en hel del om åtminstone vissa av sammanhangen han verkat i lär jag mig mycket. Det är ju också alltid uppiggande att läsa om det för mig närmast mytiska lundensiska 30-talet med gestalter som Per Nyström och Per Meurling. Vi får också läsa om David Sprengel och Krusenstjernafejden.

Per Meurling var en spränglärd marxist och en vilt sluggande polemiker. Han var en intellektuell som blev rättrogen sovjetkommunist för att sedan lämna SKP och gå till våldsamt angrepp på sina forna partikamrater. Han verkar ha varit en på många sätt, både privat och mer yrkesmässigt, omöjlig person och bland annat just därför exemplarisk. Inte så att man själv vill vara sådan eller egentligen tycker att andra ska vara sådana, men man vill ändå att sådana personer finns.

Det är avgörande är dock givetvis det han skrivit. Jag hoppas att Hans Lagerbergs bok leder till att unga på vänsterkanten upptäcker Per Meurling och andra ur den radikala traditionen. Om några, liksom Per Meurling, låter sig influeras av arvet från Diderot och upplysningen skulle det kunna verka livgivande för den svenska vänstern. Jag hoppas också på att det kan leda till att fler, bakvägen liksom, upptäcker Jan Myrdal.

Bra alltså att Hans Lagerberg skrivit en bok om Per Meurling, även om jag hade önskat mig en annan bok.

Hänvisningar till vad Jan Myrdal skrivit om Per Meurling finns i Skriftställning 14, som innehåller ett namnregister.

Läs vidare:
Hans Lagerberg om Per Meurling
Texter av Per Meurling på marxistarkiv.se
Per Meurlings Från franska till ryska revolutionen samt Jan Myrdals förord till boken Den goda tonens pingviner
.

Rödgrönt haveri

Miljöpartiet gör upp med regeringen om det statliga ägandet och Socialdemokraterna viker ner sig i frågan om kravet på en lag som reglerar partibidrag. Det är sorgligt. Vi skulle behöva en kraftfull rödgrön opposition. Nu får Vänsterpartiet ensamt ta på sig ansvaret att bedriva rödgrön oppositionspolitik. Jag hoppas ändå att en del kontakter och beröringspunkter finns kvar från det rödgröna samarbetet inför valet 2010, inte minst bland de unga intellektuella som samlades i boken Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Men som läget ser ut nu med en förvirrad socialdemokrati och ett miljöparti som flörtar med högern känns ett samarbete inför valet 2014 mycket avlägset. Vänsterpartiets uppgift nu är att fokusera på sin egen politik och organisation med målet att bygga ett slagkraftigt parti som kan nå framgångar såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Vänsterpartiet ska bli det rödgröna alternativet i svensk politik. Vi har en hel del att göra. Organisationen måste skärpas men också politiken, inte minst miljö- och klimatpolitiken samt regionalpolitiken. Men vi har också betydande styrkor, Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som säger nej till privata vinster i välfärden, vi har den mest progressiva ekonomiska politiken och vi vinner debatterna om euron och bankerna. Endast ett socialistiskt parti kan möta kapitalismens kris, alltså miljö- och klimatkrisen och den ekonomiska krisen.


Läs också: Lena Sommestad.

Inför Vänsterpartiets kongress 2012

Ikväll har det varit utfrågning av Vänsterpartiets partiledarkandidater i Umeå. Utfrågningen livesändes på ABF Live! och kan också ses i efterhand.

Följande utfrågningar har filmats och går att se på nätet:

1/9 Stockholm: SVT Forum, ABF Live!
19/9 Malmö: del 1 och del 2
9/10 Västerås: Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde, Jonas Sjöstedt
14/11 Göteborg
21/11 Umeå

Under kongressen, som hålls i Uppsala 5-8 januari 2012, ska bland annat ny partiordförande en eller två), partistyrelse och programkommission väljas. Beslut ska fattas om ett strategidokument och om texten om EU i partiprogrammet och en massa motioner ska behandlas. Information om allt detta finns på kongressajten. Kolla också kandidatsajten och Framtidskommissionens sida. Bra argument för och emot delat partiledarskap finns i detta och detta blogginlägg.

Nervös borgerlighet

När Expressens ledarredaktion på detta desperata sätt försöker misskreditera Vänsterpartiet förstår man att borgerligheten börjar bli lite nervös. De börjar väl tycka att det går lite väl bra för Vänsterpartiet. Vi får ju rätt i fråga efter fråga. I dagens två stora frågor (eurokrisen och vanvården inom äldreomsorgen) är det endast Vänsterpartiet som har en vettig och fungerande politik.

Så här skriver Jonas Sjöstedt på sin blogg om Kuba:

"Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. I USA finns däremot dessa grundläggande demokratiska rättigheter, landet är en politisk demokrati. Visst kan man diskutera bristerna i USAs demokrati och visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden mellan länderna är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt."

Vänsterpartiet har en öppen process inför kongressen 2012. Du kan själv se efter vad som sades under partiledarkandidatutfrågningen i Göteborg. Utfrågningen filmades och finns på YouTube.

Exemplarisk vänsterpopulism

Jonas Sjöstedt vinner debatt efter debatt efter debatt om eurokrisen. Hoppas verkligen kongressen väljer honom till Vänsterpartiets partiordförande för det kommer bli en fröjd att se honom i partiledardebatterna inför valet 2014. Att han kommer vinna debatter åt oss har han visat med all önskvärd tydlighet. Jag tror också han kommer vinna röster åt oss.

I veckan har också Jonas Sjöstedt visat på vad jag vill kalla en exemplarisk vänsterpopulism när han på sin blogg berättade att han lämnar banken Nordea. Det gav omedelbar massmedial uppmärksamhet. Bra, mer sånt i Vänsterpartiet! Det är precis som Daniel Suhonen skrivit i Aftonbladet: vi behöver en vänster som "lyckas kanalisera folkets vrede".

Läs också: Vänsterpartiet skänker partistöd till Malvan, Varför röstar V för skyhöga chefslöner inom offentlig sektor?, Vänsterpartiet Skaraborg protesterar mot höga regiondirektörslöner!, Inte förstått - eller inte vilja förstå?

Föredömlig transparens

Idag har jag med stort intresse följt helgens partistyrelsemöte via hashtaggen #vbeslut på Twitter. Partistyrelsen har visat på föredömlig transparens genom att på detta sätt göra det möjligt för oss att följa detta viktiga möte då partistyrelsen gått igenom motionerna till Vänsterpartiets kongress i Uppsala den 5-8 januari 2012.

Den avgående partistyrelsen beslutade sig för att säga nej till delat (eller utökat) partiledarskap. Jag tycker partistyrelsens motivering tyder på att de är oroväckande nöjda med sakernas tillstånd: "Men vi har landat i att partiets nuvarande ledningsorganisation i allt väsentligt fungerar väl, och vi har utvecklat ett tydligt kollektivt ledarskap de senaste åren som vi bör fortsätta".

Jag hoppas och utgår från att partistyrelsen tagit till sig alla de goda argument för och emot delat partiledarskap som förts fram på Thaher Pelaseyeds blogg samt bloggen Homo Politicus.

Beslut jag glatt mig åt under dagen är att partistyrelsen bifaller en motion om att ett nytt miljöpolitisk program ska tas fram, att åkermark ska bevaras, att alla preventivmedel ska ingå i högkostnadsskyddet och att en feministisk checklista för politiska beslut ska tas fram.

Jag hoppas verkligen kongressen beslutar att vi ska ta fram ett nytt miljöpolitiskt program. Jag vill att Vänsterpartiet tydligare och starkare driver miljöpolitiska frågor.

Läs vidare: Anna Hövenmark, Homo Politicus, Jonas Sjöstedt.

Dålig debattstil

På Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar rådde Lars Ohly oss att "reagera hårt mot varje oförsonlighet och dålig debattstil som ibland används i våra diskussioner. Med respekt och kamratskap som grund är jag säker på att vår gemensamma klokskap kommer att leda till ett tydligare och bättre Vänsterparti som förmår förändra verkligheten."

De diskussioner jag sett eller deltagit i inför kongressen tycker jag oftast varit just respektfulla och kamratliga. Jag tycker nog att Lars Ohly drar för stora växlar på ett dåligt exempel från Aftonbladet (men jag har inte sett någon nämna det lika dåliga exemplet från Västerbottens Folkblad).

Lars Ohly påpekar också: "Våra politiska fiender finns utanför partiet, inte på andra sidan kongressalen."

Åsa Hagelstedt formulerar sig så hårt i sitt angrepp i Flamman mot oss som förordar någon av de manliga kandidaterna till partiordförande att man undrar om hon ser sina främsta politiska fiender inom eller utanför Vänsterpartiet.

Ett personval som valet av partiordförande är faktiskt en "fråga om individer". Själv tillhör jag dem som förordar Jonas Sjöstedt som partiordförande. Utan att ha deltagit i samma diskussioner som Åsa Hagelstedt tycker jag det låter konstigt att hon mött många som sagt att just Ulla Andersson och Rossana Dinamarca inte skulle hålla måttet. I de diskussioner jag tagit del av har det tvärtom framhållits att vi har fyra starka kandidater.

Jag kan heller inte låta bli att undra varför Åsa Hagelstedt eller någon av de andra som framfört att vi nu måste välja en kvinnlig partiledare inte tidigare argumenterat för att Lars Ohly borde ha avgått till förmån för en kvinna.

Vi måste vara medvetna om och uppmärksamma på patriarkala strukter inom Vänsterpartiet men att säga att vår öppna och positiva process inför kongressen är pinsam och att Vänsterpartiet "inte är ett dugg bättre än det patriarkala samhälle vi kritiserar" tycker jag är väl hårda ord. Ett sådant synsätt på partikamrater försvårar de diskussioner inför kongressen som ska bidra till goda kongressbeslut.