söndag 15 december 2024

Anders Sundelin: Kjell Höglund och hans värld

Sundelin, Anders, Kjell Höglund och hans värld, Kaunitz-Olsson, [Stockholm], 2024

Intressant om pappan Erik "Ecka" Höglund och barndomen i Klövsjö och Rossön och sedan gymnasieåren i Strömsund. Pappan var bagare och kommunist, Rossön sjöd av aktivitet och i Strömsund arrangerade Sällskapet Lajbanerna konserter och annat. Det var tider då Sverige hade levande småorter och ett levande civilsamhälle. Ecka verkar ha varit den sortens kommunist man möter i C. H. Hermanssons intervjuböcker Kommunister.

"Ecka, säger människor jag talar med. Ecka var 'speciell'. Han hade humor. Han var slagfärdig. Också snäll. Jättetrevlig. Eckas långskorpor och limpor var 'outstanding'. han skrev bra, mest insändare men även dikter, rimmad vers, och de handlade om människor han mött, orättvisor han stött på, politik naturligtvis. Han tog sig tid att sitta ner och formulera sig, renskrev dikterna på skrivmaskin, fick så utlopp för sin ilska, sin humor. Kvinnan från barnavårdsnämnden i Östersund, hon som försökt ta Valborg ifrån honom, späkar i flera efterlämnade dikter. 'Min färg var den röda - men även gul och blå / byråkratin som var kvinna - kunde jag aldrig först.'" (s. 73)

"Man tog en kopp kaffe på Eckas, köpte bröd hos Eckas, diskuterade politik med Ecka. Han engagerade sig återigen i politiken, valdes in i kommunfullmäktige, satt i skolnämnden, vinnlade sig i övrigt om näringsliv och arbetsmarknad. Han hyste planer för bygden, var aldrig rädd att säga sin hjärtas mening. Han ville alltid mer.

- Jag har aldrig varit rädd för att diskutera och föreslå andra vägar, säger han i tevedokumentären Jag klev av tåget på den här planeten och här är jag. Men som regel har jag förlorat." (s. 74)

"Peter Frost, en trettiotvå år yngre partikamrat, säger att Ecka var humanist i själ och hjärta. Han säger att Ecka höll låg profil, väsnades inte, var en duktig organisatör. Han kom senare att bli partiombudsman. Barnen säger att det fanns ett rättvisepatos som drev fader: att ta från de rika och ge till de fattiga. Han var god man för många, hjälpte människor med bouppteckningar och skrivelser. Han satt i kyrkofullmäktige fastän han var kommunist, säger någon. Han var kyrkokassör." (s. 75)

"Då fanns en skola, en folkskola med tjugo, tjugofem elever i varje klass, upp till och med sjuan. Då fanns Konsum och Kontantaffären och Palles och ytterligare en livsmedelsbutik. Då fanns postkontor och bankkontor, manufaktur med damkonfektion, en pappershandel som också sålde herrkläder, en färghandel som också sålde cyklar. Guldsmed. Järnhandel. Blomsterhandel. Bröderna Anderssons Verskstäder förstås med tjugotalet anställda och doningar som såldes ända bort i Japan. Finbageriet fanns, det vill säga Eckas, 'Kondis', och ytterligare ett bageri. Pensionat. Fortfarande finns sjöarna och älven, de många små öarna, detta vidsträckta vattenrike med låga flacka stränder." (s. 85)

"Sällskapet [Lajbanerna, min anm.] hade bildats i februari /.../ Under två år kom Lajbanerna att arrangera popgalor, popkonserter och jazzkvällar, visaftnar /.../ Strömsunds första diskotek, en konstutställning /.../ Lajbanerna fortsatte med att arrangera en Bachkonsert i kyrkan /.../ Femhundra medlemmar. Initiativtagar evar unga gymnasister från Strömsund, Gäddede och Östersund. Genom gymnasiet hade byn blivit metropol i provinsen." (s. 113)

fredag 13 december 2024

Carl Johan De Geer: Den perforerade epoken

De Geer, Carl Johan, Den perforerade epoken, Kaunitz-Olsson, [Stockholm], 2024

Handlar om Carl Johan De Geers filmarbete. En sak jag funderat på under läsning om och av Carl Johan De Geer är hur förutsättningar för kreativt arbete förändrats. Förr gick det att leva billigt och därmed behövde inte intäkterna vara så stora. Så ser det inte ut nu. Vad betyder det för oetablerade konstnärer och författare och andra? Vad betyder det för de som går mot strömmen?

tisdag 10 december 2024

Lars Gustafsson: Yllet

Ingår i: Gustafsson, Lars, Valda skrifter 2, Natur och kultur, Stockholm, 1998

Yllet utgavs 1973.

Några citat:

"En gång i tiden, tänkte jag, en gång i tiden förfogade människorna i den här trakten själva över den. de utnyttjade lokala energiresurser, vattenkraft i små kvarnar, havren som hästarna åt hade vuxit på platsen. Motorsågarna driva med bensin som måste köpas för dyra pengar långt bortifrån.

En gång handskades människorna här i trakten själva med naturen, med skogen, med åkrarna. Nu är de bara instrument för att forsla råvaror härifrån, någon annanstans där de kommer till nytta.

De här människorna lever hjälplösa i sitt eget land." (s. 274f.)

"- Alltså, en massa av er kommer att beröras på olika sätt av att trehundrafemtio man vid Bruket inte längre får arbete. Detta formuleras så som ni kan se i dagens tidning att det inte längre finns arbetstillfälle för trehundrafemtio man. O.K. Det är det ni vill diskutera. Nå, vi sätter upp problemet som man sätter upp ett matematiskt problem. Vad är det alltså som fattas? Är det så att det inte längre finns jobb som skulle behöva göras här i norra Västmanland? Är landskapet färdigt? Befinner sig allting i ett slutgiltigt skick? Har vi alla de sjukhus, de skolor, de telefonledningar vi skulle behöva?? Är alla kanaler rensade, alla trasiga hus lagade, alla åkrar uppodlade?" (s. 280)

lördag 30 november 2024

Lars Gustafsson: Herr Gustafsson själv

Ingår i: Gustafsson, Lars, Valda skrifter 2, Natur och kultur, Stockholm, 1998

Herr Gustafsson själv utgavs 1970. Det är den första delen i romanserien Sprickorna i muren. Övriga delar är: Yllet (1973), Familjefesten (1975), Sigismund (1976) och En biodlares död (1978).

tisdag 26 november 2024

Tårtan

TV-serie av Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer. Visades första gången 1973. Jan Lööf är mycket rolig som storebrodern Janos.



måndag 25 november 2024

Lars Hillersberg: Lars Hillersberg : entreprenör och provokatör

Hillersberg, Lars, Lars Hillersberg: entreprenör och provokatör, Ordfront, Stockholm, 2013

Vill också läsa:

Karlsson, Bo A., Kihlander, Ulf & Åstrand, Ola (red.), Hjärtat sitter till vänster: [svensk konst 1964-74] : en katalog, Ordfront, Stockholm, 1998

måndag 18 november 2024

CJDG - en film om Carl Johan De Geer

Filmen CJDG - en film om Carl Johan De Geer kunde jag se tack vare att den finns tillgänglig hos Cineasterna, som Bibliotek Familjen Helsingborg tillhandahåller. En fin, bra och rolig film. Visar bland annat hur en stor retrospektiv utställning ordnas på Färgfabriken. Kul för mig att se att Carl Johan De Geer fotograferar med en Ricoh GR (vet inte vilken modell, men tycker att en Ricoh GR III skulle passa bäst)!

I filmen tipsas om filmen Diskbänkssurrealister av Gunnar Bergdahl och Ingela Brovik.

Läs om filmen hos Svensk Filmdatabas

Läs om filmen på Wikipedia

Läs om utställningen på Färgfabriken

söndag 17 november 2024

Bob Dylan: Slow Train Coming (1979)

Dylans nittonde studioalbum. Inspelat i Muscle Shoals Sound Studio. Det första i gospeltrilogin (om man nu vill dela in Dylans produktion i olika perioder), de efterföljande är Saved och Shot of Love.

Låtar:

1. Gotta Serve Somebody

2. Precious Angel

3. I Believe in You

4. Slow Train

5. Gonna Change My Way of Thinking

6. Do Right to Me Baby (Do Unto Others)

7. When You Gonna Wake Up?

8. Man Gave Names to All the Animals

9. When He Returns

Mina favoriter är nog Precious Angel och I Believe in You.

Citat ur Precious Angel:

"Ya either got faith or ya got unbelief and there ain’t no neutral ground"

"You never mentioned one time the Man who came and died a criminal’s Death"

Citat ur I Believe in You:

"And I walk out on my own / A thousand miles from home / But I don’t feel alone / ’Cause I believe in you"

"And I, I don’t mind the pain / Don’t mind the driving rain / I know I will sustain / ’Cause I believe in you"

Om Slow Train Coming på bobdylan.com

Slow Train Coming på Wikipedia

Carl Johan De Geer, Karina Ericsson Wärn: Vi hade fel : [Paris 1967]

De Geer, Carl Johan & Ericsson Wärn, Karina, Vi hade fel: [Paris 1967], Orosdi Back, Stockholm, 2013

Fina bilder på Gunila Axén och Marie-Louise De Geer som modeller i Paris. Här ser man vilka bra fotograf Carl Johan De Geer är. Kul med bilderna som visar Paris-miljöer, restaurangen La Coupole (fotografen Edouard Boubat är med) och alla fina bilar. Favoriten är den på en Renault 4 utanför Pierre Cardin.

Lars Åke Augustsson: Revolutionära föreställningar hos en europeisk intellektuell : om Jan Myrdal

Augustsson, Lars Åke, Revolutionära föreställningar hos en europeisk intellektuell: om Jan Myrdal, Carlssons, Stockholm, 2024

För en annan syn på Jan Myrdals författarskap, läs Petter Malmbergs blogg Butter tar ordet.

lördag 16 november 2024

Carl Johan De Geer: Lena Svedberg

Svedberg, Lena & De Geer, Carl Johan, Lena Svedberg, Orosdi-Back, Stockholm, 2011

Vidare läsning: Karlsson, Bo A., Kihlander, Ulf & Åstrand, Ola (red.), Hjärtat sitter till vänster: [svensk konst 1964-74] : en katalog, Ordfront, Stockholm, 1998 samt filmen Jag minns Lena Svedberg av Carl Johan De Geer


Jan Lööf 75 år [av dumheter]

Lööf, Jan, Jan Lööf 75 år [av dumheter], Kartago, Stockholm, 2015

Jan Lööf intervjuas av Ika Johannesson. Texter om Jan Lööf av flera, till exempel Carl Johan De Geer.

Vidare läsning: Lööf, Jan, Jan Lööf - bildmakaren, Göteborgs konstmuseum, Göteborg, 2011

tisdag 12 november 2024

måndag 11 november 2024

Carl Johan De Geer: Med kameran som tröst : del 2

Med kameran som tröst, del 2 [Elektronisk resurs], Folkets Bio, 2004

Carl Johan De Geer: Med kameran som tröst : del 1

De Geer, Carl Johan, Med kameran som tröst D. 1, 1. uppl., Bokomotiv, Stockholm, 1980

"Det tog lång tid innan det började klarna i skallen. Grubblandet över kamerakonstruktionerna och kemin... intresset för ljuset... skärpan... allt det där är förgäves om man inte lyckas koncentrera sig på det väsentliga: vad bilderna föreställer. Vad är det som är typiskt för ens eget liv och för den tid man lever i? Det gäller att rikta kameran mot dom sakerna, sätta det viktigaste i mitten, stå bredbent med fötterna stadigt på golvet... och trycka av." (s. 5)

Carl Johan De Geer: Tårtan, 70-talet och jag

De Geer, Carl Johan, Tårtan, 70-talet och jag, Orosdi-Back, Stockholm, 2011

"De flesta bilderna i denna bok är tagna med den kameran [en Leica M4, min anm]. När jag köpte den ny 1966 kostade den 1 200 kronor, en summa som inte var lätt att skrapa ihop." (s. 20)

söndag 10 november 2024

Carl Johan De Geer

De Geer, Carl Johan, Carl Johan De Geer, Orosdi-Back, Stockholm, 2012

lördag 9 november 2024

Carl Johan De Geer: Jakten mot nollpunkten

De Geer, Carl Johan, Jakten mot nollpunkten: [en roman om mig själv], Bonnier, Stockholm, 2008

Carl Johan De Geer gjorde värnplikten på Arméstabens bilddetalj: "Jag fick också lära mig mörkrumsarbete och fotografins grunder." (s. 71)

"Själv hade jag kommit över en Leica från 1920-talet för 140 kronor." (s. 86)

Om mormodern, som var nazist: "Mormor gick på möten med Högerpartiet, det parti som nu heter Moderaterna. En gång sa hon till mig, när hon gick hemifrån, att hon själv skulle hålla föredrag på ett sådant möte." (s. 168)

"Stockholm i morgondis 1958. Jag hade upptäckt kamerans möjligheter. Ännu så länge mer i teorin än i praktiken. En bok om Eugène Atget, fotografen som tog 10 000 bilder av Paris i morgondimma, var som en uppenbarelse för mig. Dessa svartvita fotografier, oftast utan människor, visar ett Paris som sedan försvunnit. Husen har nu rivits, hela livet har ändrats. På 1920-talet dog fotografen, bortglömd och fattig. Bildernas värde är oskattbart. Inte bara tidsdokument. Inte bara minnen. Inte bara nostalgi. Något mer. Han hittade sina perspektiv. De var laddade. Nej, det är fel ord. Trolska kanske, även om det ordet är fånigt. En sådan fotograf ville jag bli. Många år senare försökte jag närma mig Atget genom att bygga en rekonstruktion av hans verkstad och mörkrum. Han gick ut i gryningen. Det kan jag också göra. Men aldrig lärde jag mig att ta lika bra bilder som han. Och det mest knäckande är - på varje plats tog han, med enorm säkerhet, en enda bild. En glasplåt.

Tanken på Eugène Atgets bilder förföljde mig ibland när jag på 1960- och 70-talen som ung yrkesfotograf malde rulle efter rulle genom alla mina kameror för småbildsfilm. Varje impuls att ta en bild kunde prövas, varje tänkbar vinkel. Om en enda bra bild kom ut av flera hundra tagna så var det ett godtagbart resultat. Aldrig tog jag en som var så ren, lugn och självklar. Som hans. På visitkortet kallade han sig Auteur - Éditeur. Han var en outsider." (s. 199f.)

"I en novellfilm försökte jag, 2004, formulera de känslor av otillräcklighet som kan drabba en människa. Filmen heter Värre och värre. Mitt alter ego i filmen, Katarina Ewerlöf, får, innan hon dör, av sina arbetskamrater och andra höra följande omdömen:
   Det räcker inte att vara snäll, man måste passa in också.
   Det räcker inte att vara duktig, man måste passa in också.
   Det räcker inte att vara snygg, man måste passa in också." (s. 222)

"En plats där man får vara i fred är mörkrummet. Man har rätt att stänga in sig. /.../ Själv hittade jag ett utsökt lugn i mörkrummet." (s. 243f.)

"Det finns ett mörkrummets brödraskap. Stig T. Karlsson är en kollega till mig, en fotograf som bor i Vaxholm nära Stockholm. Har har hållit på länge och gjort mycket. var på resor i Indien och Kina med författaren Folke Isaksson. Till exempel. Och tog då många bra bilder. De finns i böcker. Svartvita dokumentära fotografier. Sådana har jag också tagit. Mina bilder liknar inte alls Karlssons. Det finns något inom fotografi som kallas the decisive moment. Uttrycket är myntat av den störste av dem alla: Henri Cartier-Bresson. På franska då antagligen, men jag har bara hört det på engelska. Det avgörande ögonblicket. Då ska man ta bilden. Det gör Karlsson. Det gör inte jag fast jag gärna vill. Mina bilder är tagna lite för tidigt eller lite för sent. De är förströdda liksom. Någon är på väg ut, någonting skymtar i kanten. Själv försöker jag se det som en kvalitet. Fan vet. Jag känner inte Karlsson.

Men vi möts av en slump, ungefär vart tionde år. Det kan vara på en trottoar där människor strömmar åt olika håll. Vi stannar. Vi är kollegor som inte känner varandra men som har lagt märke till varandras bilder. För tjugo år sedan sa  Karlsson, vid ett sådant tillfälle: 'Du tar alltid samma bild.' 'det gör jag inte alls', svarade jag. Folk knuffade oss, vi var nära att skickas iväg åt olika håll av alla kroppar i rörelse. Men vi höll oss ihop i några sekunder, skaffade oss ett revir, en osynlig cirkel som omgav oss och repellerade turbulensen. Vissa sådana ögonblick, hur överraskande de än har uppstått och hur korta den än är, stannar kvar i minnet på ett tydligare sätt änm kanske flera år av annan tid. På vår ena sida ett 1700-talshus, på vår andra ett räcke nedanför vilket befann sig en cykelbana trafikerad av ganska få cyklister. Ni vet, ni som har varit i Stockholm: utanför Hornsgatan 2.

'Jo', sa Stig T. Karlsson, 'jag har granskat din bok.' Detta vara i början av 1980-talet och jag hade nyligen gett ut boken Med kameran som tröst, del 1.

'Och', fortsatte Karlsson, 'jag har sett att du alltid ställer dig på ett avstånd av 80 centimeter, riktar kameran lite snett neråt från ögonhöjd och trycker av. Med ett Super Angulon 21 millimeters.'

Jag tänkte efter. Jag visste att Karlsson liksom jag själv använder Leica. Det fanns något i påståendet som stämde. Men tanken att jag alltid tog samma bild, bara olika motiv, chockerade mig. Sanningen kan ta sin tid att tränga in. Vi knuffades nu ifrån varandra. Han hade rätt förstås. Mina bilder handlar mycket mera om fotografen själv - än vad hans bilder gör. Stig T. är iakttagare. Jag är narcissist." (s. 244f.)

"Sjuklig tankeflykt. Det är inte sjuklig tankeflykt att att påstå att vårt land inte styrs av regeringen, inte av kungahuset, inte av medborgarna - utan av näringslivet." (s. 264)

"Få skriver kritiskt om sina föräldrar medan dessa lever. Det finns ett tabu, eller en oskriven lag, om detta. Och de som har gjort det har straffats hårt. Ni vet vad jag menar." (s. 287) - Jämför med De hemliga breven : den politiska familjen och vardagens samtal.

Tyckte mycket om denna bok. Lyckades efter läsningen inte hitta det ställe där Carl Johan De Geer skriver att han var och är kommunist, vilket jag tycker är viktigt att framhålla. Det finns människor som inte är vindflöjlar för de politiska vindarna. Carl Johan De Geer har Maos "Ingen ocean är så djup som klasskänslan" som ett motto till boken. Boken handlar mycket om klass. En för mig rolig sak var att jag under läsningen blev påmind om att Carl Johan De Geer bott på Brännkyrkagatan 25, en adress jag besökt flera gånger eftersom en vän till mig bodde där - och det var när Carl Johan De Geer bodde där. 

söndag 8 september 2024

torsdag 15 augusti 2024

tisdag 16 juli 2024

onsdag 10 juli 2024

Kerstin Bernhard

Bernhard, Kerstin, Kerstin Bernhard, Första upplagan, Nordiska museets förlag, Stockholm, 2016

tisdag 2 juli 2024

Karl Henrik Edlund: Eden

Edlund, Karl Henrik, Eden, First edition, Journal, Stockholm, 2022

Jan Töve: Silent landscape

Töve, Jan, Bergman, Peter & Dormer-Durling, Jamie, Silent landscape, 1. ed., Nya vyer, Enskede, 2012

Thomas Wågström: Slaget Noll = The Zero Moment

Wågström, Thomas, Slaget Noll = The Zero Moment, 1. uppl., Journal, Stockholm, 2006

En del av bilderna ur boken visas i Moderna museets samlingar.



Bob Dylan: The Basement Tapes (1975)

Bob Dylans sextonde studioalbum och hans andra med The Band.

Låtarna där Dylan sjunger är inspelade 1967, samma år som albumet John Wesley Harding spelades in och gavs ut - mellan Blonde on Blonde och Nashville Skyline.

Greil Marcus har skrivit boken Invisible Republic: Bob Dylan's Basement Tapes (senare utgiven som The Old, Weird America: The World of Bob Dylan’s Basement Tapes) om inspelningarna.


tisdag 25 juni 2024

Stig Larsson: Högt och lågt

Larsson, Stig, Högt och lågt, Albert Bonniers förlag, [Stockholm], 2024

Skriver bland annat om Jan Myrdal och om Jan Guillous angrepp på Jan Myrdal i Den som dödade helvetets änglar (s. 49).

"Istället ska man se det här som ett uttryck för att varken jag eller Jan Myrdal upplever Strindberg som någon som är död, alltså enligt skolboksversionen 'någon som inte längre finns'." (s. 42)

"Om man verkligen försöker begripa vad jag menar med brevet till honom [Jan Myrdal, min anmärkning] 2005, kommer man säkert fram till att jag hoppas övertyga honom om att han inte kan klassificeras som politisk skriftställare - och ingenting mer än det. Om det låter lite nedlåtande, så är det inte min avsikt. Det är svårt att se på Myrdal som en benhårt rationell tänkare som det med hans politiska profil nästan är en plikt att förbli, i synnerhet i skärpta politiska lägen. I en handfull av böckerna, inte minst tydligt i hans sista bok, Ett andra anstånd, är det som att jag får känslan att han inte är helt klar över vad han är ute efter. (s. 44f.)

Se även: Lindström, Lasse (red.), Ett omisskännligt tonfall av lust: Jan Myrdal 80 år, [s.n.], [Sverige], 2007

lördag 22 juni 2024

Simone de Beauvoir: De bästa åren

Beauvoir, Simone de, De bästa åren, AWE/Geber, Stockholm, 1984

Slås av Simone de Beauvoirs och Jean-Paul Sartres nyfikenhet, livslust och livsglädje - som verkar genomsyra allt de företar sig.

måndag 27 maj 2024

Marie Lundquist: Drömmen om verkligheten

Lundquist, Marie, Drömmen om verkligheten: fotografiska reflektioner, Journal, Stockholm, 2007

Texter om fotografier av författaren och poeten Marie Lundquist.

"Det finns många korrespondenser mellan dikten och den fotografiska stillbilden. En är att båda arbetar med förtätningen av ett fragment, ett enstaka ögonblick utskuret ur en större verklighet."

"I somras befann jag mig i Strömholmland. Gick ofta förbi Christer Strömholms hus (symptomatiskt nog en före detta flickskola) på Prins Carlsgatan i Höganäs, där han tidvis bodde. På biblioteket lite längre bort hänger några av hans bilder. Bland annat den med det omsorgsfullt repombundna ormhuvudet från Place Pigalle. Bilderna skulle egentligen ha hängt på högstadieskolan strax intill, men rektorn vägrade sätta upp dem. De antogs ha ett skadligt inflytande på elevernas moral. Debatten rasade i lokalpressen. Strömholmland visade sig vara fiendeland. Jag tror fotografen själv gillade det. Den enda synd som behövde biktas var inställsamheten."

fredag 24 maj 2024

Édouard Louis: Att förändras : en metod

Louis, Édouard, Att förändras: en metod, Wahlström & Widstrand, [Stockholm], 2023

lördag 6 april 2024

onsdag 3 april 2024

Kjell-Åke Andersson: Kära Aspudden

Andersson, Kjell-Åke, Kära Aspudden, Stockholmia förlag, [Stockholm], 2023

Information om boken och fotografen: 

tisdag 20 februari 2024

Jan Töve: Grusväg

Töve, Jan, Grusväg, Första upplagan, Töve Bild AB, Hökerum, 2022

Bilder tagna på grusvägar 2019-2021, de flesta i Västergötland. Tycker om bilderna, av samma skäl som jag gillar Gerry Johanssons bilder. Blir sugen på att göra utflykter, till exempel till Vaholms Brohus.

Jan Töve mindes sin barndoms grusväg. Bilderna är tagna med film. "Inspiration fick jag från några tidiga bilder tagna med en lånad Rolleiflex. Ljusa, lätta och med lång gråskala."

Jan Töves hemsida

lördag 17 februari 2024

Simone de Beauvoir: En familjeflickas memoarer

Beauvoir, Simone de, En familjeflickas memoarer, [Ny utg.], Modernista, Stockholm, 2016

Slutar med orden, efter att vännen Zaza dött: "Tillsammans hade vi kämpat mot det smutsiga öde som lurade på oss och jag har länge tänkt att jag betalat min frihet med hennes död."

onsdag 17 januari 2024

Tommy Arvidson: Anders Petersens mörkrum

Arvidson, Tommy, Anders Petersens mörkrum, Tira Books, [Göteborg], 2023

Fin och bra bok om Anders Petersens fotografi, hans mörkrumsarbete och om den betydelse hans mörkrumslokaler i Gamla stan i Stockholm haft och har. 

Anders Petersen intervjuas, men också flera andra - både fotografer som använt lokalerna och assistenter till Anders Petersen.

Väldigt kul att läsa om hur Anders Petersen arbetar praktiskt med framkallning av film och annat. Kamerorna han använder är en Contax T3 och en Ricoh GR 1v.

Han gör alltid kontaktkopior. Sedan har han hjälp med att skanna negativen och att göra digitala bilder. Bilder till utställningar och samlare kopieras analogt i mörkrummet. Han använder sig också av företaget Crimson för "referensbilder".

Boken väcker en massa gamla romantiska idéer om fotografi till liv hos mig. Dels på grund av det analoga arbetssättet och redskapen (Leitz Focomat) och materialen (Tri-X, D-76), men också sättet att leva och den tid då det fanns sådant som bildgruppen Saftra och alla de tidningar och tidskrifter som fanns.

Något har gått förlorat i och med att bilder (och texter) framställs (och ses/läses) digitalt istället för analogt (fysiskt, materiellt, mekaniskt). Det taktila har gått förlorat, fysiska föremål och processer har en annan autenticitet, den inbyggda långsamheten har positiva betydelser.

Jag tyckte mycket om boken.

Vill också läsa:

Dater, Judy & Kelly, Jain (red.), Mörkrum [1], Fyra förläggare, Helsingborg, 1979

Bullock, Wynn & Lewis, Eleanor (red.), Mörkrum 2, Fyra förläggare, Helsingborg, 1981

lördag 13 januari 2024

Rolf Classon: Galagoboken

Classon, Rolf, Galagoboken, Galago, Stockholm, 2023

Kul och intressant om tecknade serier och serietecknare såklart, men också om kultur, förlag, tidningar och tidskrifter. Tänk vad många kulturtidskrifter det fanns, minns och känner igen många av dem, till exempel tidskriften Kannibal.

onsdag 3 januari 2024

Bob Dylan: Dylan (1973)

Studioalbum nummer 13. 

Inga egna låtar utan endast covers och traditionella låtar. Består av material från Self portrait och New morning. Gavs ut av Columbia Records utan Dylans godkännande efter att han lämnat Columbia för Asylum records. Anses dåligt men jag gillar låtarna.

Om Dylan på bobdylan.com

Om Dylan på Wikipedia