torsdag 12 januari 2012

Prioritera strategidokumentet

Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.

Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.

Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:

"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."

När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.

Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."

Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.

Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.

Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.

"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.

Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.

Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.

Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.

Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.

Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse

söndag 8 januari 2012

Fjärde kongressdagen

Kongressens fjärde och sista dag är avslutad. Vad jag förstår har det varit en alldeles extraordinär kongress. Jag är glad och känner stor tillförsikt inför framtiden. Det viktigaste tror jag är uppnått: Vänsterpartiet går taggat och enat från kongressen, strategidokumentet är antaget, en ny ledning är tillsatt och en rad goda beslut har fattats. Goda förutsättningar för en Vänster för framtiden!

Idag har bland annat följande beslut fattats:

Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.

Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.

Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.

Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.

Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.

Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.

De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.

Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."

Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:

"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."

Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.

Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.

Vårt mål är den demokratiska socialismen!

Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt SilverstrandBirger SchlaugDN 1, DN 2, DN 3, EkotExpr 1, Expr 2, Fredrich LegnemarkGP 1, GP 2, Gudrun SchymanHD, Huddingeperspektiv, Jonas SjöstedtKjell HanseklintKommunalarbetarenRapport, Rosas bloggSvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör

lördag 7 januari 2012

Tredje kongressdagen

Även denna dag har jag suttit klistrad framför datorn och följt Vänsterpartiets kongress. Det blev dock inte lika sent denna dag eftersom kongressdelegaterna ikväll är på en välförtjänt kongressfest. Hoppas de har riktigt, riktigt roligt och trevligt!

Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:

Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.

Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.

Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.

Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.

Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".

Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.

Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.

De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.

Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.

Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.

Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.

Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.

Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.

Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!

Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rättBirger Schlaug, DagbladetDN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj RavingPolitik och poesiSvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.

fredag 6 januari 2012

Andra kongressdagen

Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.

Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.

Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.

Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.

Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.

Se pläderingar och val på SVT Forum.

Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:

Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro

Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.

Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.

Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.

Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"

Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2ExpressenGP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, JingeJonas WikströmNewsmill 1, Newsmill 2Olsson betalar, RapportSDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT ForumUlf Bjereld

Första kongressdagen

Första kongressdagen är avslutad. Lars Ohly inledde med ett fantastiskt bra tal. Det finns att se på YouTube. Sedan följde debatt och beslut kring delat partiledarskap samt strategidokumentet. Bra beslut fattades tycker jag.

1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.

2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.

3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?

En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.

Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!

torsdag 5 januari 2012

Det kan bli riktigt bra det här!

Ida Gabrielsson intervjuas i Sydsvenskan och säger mycket klokt. Vänsterpartiet ska inte vara ett parti för "Stockholms akademiska vänsterkretsar", vi ska vara ett folkligt parti. Redan C. H. Hermansson uppmärksammade frågan om "the establishment", se Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Jämför också gärna med Daniel Suhonens artikel "Populist - javisst".

Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".

Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".

Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.

De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".

Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.

Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".

Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.

Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.

Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:

"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."

I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:

"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."

Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.

Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1

Vänsterpartiets berättelse

Jag har funderat en del på vad Vänsterpartiet är för parti och hur jag vill att Vänsterpartiet ska vara. Eftersom jag bara varit medlem sedan 2010 och är aktiv i en liten partiförening är mina insikter, insyn och utblickar begränsade. Men jag tog politiskt ställning för socialismen när jag gick på gymnasiet, det är nu drygt 20 år sedan. Jag har röstat på VPK/Vänsterpartiet i samtliga val sedan dess bortsett från när jag röstade på Kommunal vänster i två kommunval i Mariestad och på Kulturradikalerna i ett kommunval i Lund.

Att jag gick med 2010 berodde på flera saker. Jag insåg att det i längden är ohållbart för en socialist att vara oorganiserad. Det är ju nu ganska många år sedan jag slutade vara aktiv i Folket i Bild/Kulturfront. Jag ville också engagera mig någonstans där jag fick lära mig om och ägna mig åt praktisk, vardaglig politik. När jag då läste Vänsterpartiets partiprogram och gillade vad jag läste tyckte jag att det var dags att bli medlem. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag känner mig hemma i Vänsterpartiet, jag har lärt mig massor och lär mig fortfarande mycket nytt hela tiden. 

Jag läste inte enbart partiprogrammet utan även andra partidokument. Jag började prenumerera på Flamman och läste Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångs historier från Norge och Nederländerna. Aron Etzlers ledare och hans bok hade en effekt på mig som liknade när jag som ung började läsa Jan Myrdal. Jag blev peppad och såg nya saker.

Ytterligare en anledning var att jag ville bidra till att byta regering och politik i valet 2010. Det jag såg ske med Sverige gjorde mig förbannad, rädd och ledsen. För mig var det rödgröna samarbetet något positivt. Det blev sedan inte bra, men grundtanken var jag- och är fortfarande - för.

Valförlusten 2010 och Socialdemokratins kris är - menar jag - vänsterns och arbetarrörelsens kris. Det handlar inte främst om Håkan Juholt eller ens om det rödgröna samarbetet. Det rödgröna samarbetet blev fel eftersom det byggdes uppifrån, vi fick aldrig någon rödgrön rörelse, för många uppgörelser gjordes in i det sista i slutna rum och de rödgröna vågade aldrig utmana högerns berättelse om samhället. De politiska skillnaderna blev för små. Redan där syntes Socialdemokratins kris. De mäktade inte med att formulera sin egen politik utan förhöll sig istället till högerns. Den läxan verkar de ännu inte lärt.

Vi vänsterpartister känner oss nu optimistiska. Det är rätt och riktigt. Vi har kommit en bit på väg i vårt utvecklingsarbete.

En anledning till att jag förordar Jonas Sjöstedt som partiledare är att han förklarar Vänsterpartiets politik på ett sätt jag gillar. När han berättar om hur miljö- och klimatpolitik hänger ihop med en politik för jämlikhet ser jag hur en helt ny politisk berättelse börjar formuleras. Den vill jag vara med och formulera och sprida. Jonas Sjöstedt pratar också om Vänsterpartiet som organisation på ett nytt sätt.

Nu var inte detta blogginlägg tänkt som ännu ett argumenterande för vissa personer. Men samma hoppfulla känsla inför politiken som Jonas Sjöstedt ger mig kände jag när jag läste vad Aron Etzler vill göra som partisekreterare.

Jag tycker att det är viktigt att Vänsterpartiet nu bygger ett nytt självförtroende samtidigt som vi intar en prövande och självkritisk hållning till vår politik och organisation.

Därför kan jag känna viss tveksamhet inför den uppblossade debatten kring sex timmars arbetsdag. Anledningen är inte att jag är emot en arbetstidsförkortning. Men jag tycker det är svårt att förhålla sig till frågan utan att veta mer hur strategin för att nå fram ska se ut. Om det är som det skrivs i denna artikel att Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson står för en annan strategi än Rossana Dinamarca tycker jag det vore olyckligt om de olika strategierna ska göras till personfrågor. Antingen hade vi inför kongressen fört ordentliga diskussioner kring olika strategier och sedan beslutat vilken vi väljer på kongressen eller så ger vi partistyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi. Ytterligare ett alternativ är att vi på kongressen 2012 beslutar om vilken strategi som är den riktiga.

Det är också viktigt att vi inser att en fråga som sex timmars arbetsdag ska passa in i en heltäckande politik, i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut. Arbetstidsförkortning ska fungera tillsammans med och sättas i relation till sådant som: en radikal klimat- och miljöpolitik, höjda löner för lågavlönade, bättre arbetsvillkor (slut på delade turer och varannan helg), ökad personaltäthet, rätt till heltid, ökade resurser till offentlig sektor, utbyggnad av välfärden... 

Det kan kanske vara så att sex timmars arbetsdag blivit en viktig symbolfråga för oss i Vänsterpartiet. Det är säkert en viktig fråga men sex timmars arbetsdag är inte målet med vår politik. Målet med vår politik är en demokratisk och jämställd socialism. Frågan om sex timmars arbetsdag hänger också samman med vår syn på arbete. Vi vill att arbetet ska präglas av glädje, personlig utveckling och demokratiska villkor. Arbetet är något gott. Det finns också mängder av värdefulla arbetsuppgifter att utföra som nu inte utförs.

På samma sätt som kanske diskussionerna kring om vi måste ha en kvinnlig partiordförande kanske sättet att behandla och reagera på frågan om sex timmars arbetsdag beror på att vi har en dåligt utvecklad diskussion kring socialism och en verkligt systemkritisk eller systemöverskridande politik som utmanar kapitalismen (strukturreformer).

Vi behöver visioner i politiken, vi behöver mål på kort, medellång och lång sikt. Jag ser gärna att vi driver arbetstidsförkortning men då behöver vi en strategi och vi behöver sätta frågan i relation till annat. Vi behöver en sammanhållen berättelse och en trovärdig politik. Vad som är trovärdigt avgörs till största delen av politiska maktförhållanden. Jag är inte insatt i frågan men åtminstone jag är inte i nuläget redo att avgöra vilken strategi som är realistisk eller vilken prioritet frågan ska ha.

Men jag är övertygad om att vi kan få sex timmars arbetsdag att ingå i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut - ett jämlikt, jämställt och klimatsmart Sverige med full sysselsättning, en välfärd i toppklass, fördjupad, utökad och utvecklad demokrati. Alltså ett människovärdigare land där kapitalets makt minskar och folkets makt ökar.

Åter till det rödgröna samarbetet. Lars Ohly har sagt att en av hans främsta insatser som partiledare varit "att han fått partiet att göra upp med inställningen att stå vid sidan av och kräva allt-eller-inget". Det tycker jag vi ska hålla fast vid. Vi ska vara hårda förhandlare och vi ska inte kompromissa om vad som helst men vi ska tydligt visa att vi är ett parti som vill vara med och styra och vi ska ta vårt ansvar för att såväl regering som politik byts ut 2014. Bästa sättet att ta det ansvaret i nuläget är att vi utvecklar vår organisation och politik och att vi inte stänger några dörrar för eventuella samarbeten redan nu.

Åter till berättelsen. Den består av vår politik men också av vår organisation och vår kommunikation. Arbetarrörelsens kris tror jag grundas i att folkrörelsetanken och folkrörelsepraktiken urvattnats. Därför tycker jag att det av partistyrelsen antagna strategidokumentet och det av Vänsterpartiets framtidskommission framtagna slutdokumentet är viktiga. De visar på en annan väg att gå än PR-trick, think-tanks och politikerbroilers. Jag tycker också att vi ska fortsätta studera det nederländska Socialistiska partiet men kanske i ännu högre utsträckning svensk folk- och arbetarrörelsehistoria. Jag menar inte att vi ska kopiera historiska exempel eller exempel från andra länder men vi kan lära av dem. Vi kan bygga ett verkligt modernt feministiskt och socialistiskt parti.

Politiken och organisationen hänger ihop. Vi behöver en effektiv organisation för att föra ut vår politik. Men minst lika viktigt är det att det är med hjälp av en undersökande, lyssnande och verkligt demokratisk och öppen organisation som vi formulerar den bästa politiken. Politik, organisation och praktik hör intimt samman.

Jag ser ljust på Vänsterpartiets framtid. Under den kommande kongressen ska vi välja goda företrädare, diskutera brett och med högt i tak samt fatta en mängd viktiga beslut. Detta ska vi göra med stolthet och glädje samtidigt som vi inser att Vänsterpartiet, vänstern i stort och arbetarrörelsen, är i kris. Vi måste vara nyfikna, förändringsvilliga och ödmjuka.

Länkar:
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Hög tid att arbetstiden sänks för alla svenskar"
Petter Larsson: Mr 12 procent?