Vänsterpartiet - landsbygdspartiet

Jag har precis tillbringat en vecka på den plats som betytt och betyder allra mest för mig. Min gamla hembygd kring Mariestad är djupt rotad i mig. Som alltid slogs jag av hur vackert det är i trakten runt Mariestad.

Men gamla Skaraborg är också en trakt som hamnat i bakvattnet, bland annat beroende på att i och med bildandet av storregionen Västra Götalandsregionen fler och fler verksamheter hamnar i Göteborg. Detta märks mycket tydligt i Mariestad.

Jenny Madestam skriver i Expressen: "I Almedalen meddelade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska bli 'Sveriges nya landsbygdsparti'. Det lät mest som något i raden av allt annat som den nya vänsterledaren ville täcka in under sitt premiärtal i Visby. Med perspektiv framstår det dock som en rätt klok idé, om den skulle realiseras, vilket är tveksamt i Vänsterpartiets fall."

Jag menar tvärtom att ett socialistiskt parti som Vänsterpartiet har bäst möjligheter att driva en politik som är bra för landsbygden. För att göra det krävs ett parti som inte delar den marknadsfundamentalism som råder bland samtliga allianspartiet, inte minst Centerpartiet. Tyvärr är även Socialdemokraterna och Miljöpartiets smittade av marknadsfundamentalismen, vilket syns i deras försvar av privata vinstintressen i välfärden.

Har privatiseringen av apoteken inneburit något positivt för landsbygden?

Vänsterpartiet har en politik för landsbygden. Även vår välfärdspolitik, som istället för marknadsliberal etableringsfrihet, står för en välfärd åt alla efter behov.

Vänsterpartiets landsbygspolitik innehåller 13 punkter:

1: Håll ihop skattepolitiken
2: Håll ihop infrastrukturen
3: Håll ihop bostadsbyggandet
4: Gröna näringar ger jobb
5: Satsa på turismen
6: Rikt kulturliv
7: Landsbygden behöver småföretagen
8: Lokala banker – ett smörjmedel för landsbygden
9: Håll ihop skolpolitiken
10: Vård och läkemedel i hela landet
11: Landsbygden behöver bra polisservice
12: Lanthandel och drivmedel
13: Ta tillbaka en del av kraftbolagens vinster

Läs:
Ulla Andersson och Lena Olsson: Det är vi som är det nya landsbygdspartiet
Ulla Andersson och Lena Olsson: Så tar vi ansvar för Sveriges landsbygd
Roland Halvarsson, Kenneth Lantz, Maria Nyberg: Så vänder vi trenden - fler jobb i hela Sverige

Boktips:
Kristina Mattsson: Landet utanför
Göran Greider: Fucking Sverige : byn, bruket, skogen - en modern Dalaresa
Göran Greider: Hagen : betraktelser från en by

Bygg hyresrätter i Höganäs

I Höganäs, liksom i de flesta skånska kommuner, råder bostadsbrist. Över 2000 står i kö till en bostad hos det allmännyttiga bostadsbolaget Höganäshem. Särskilt stor är bristen på hyresrätter, inte minst då till rimliga kostnader som kan passa de med lägre inkomster. För ungdomarna behövs mindre hyresrätter med vettiga hyror.

Detta är de styrande och ansvariga i Höganäs kommun givetvis medvetna om. Ändå driver de en politik som går ut på att sälja lägenheter ur Höganäshems bestånd. Moderaterna vill sälja 25 procent av beståndet. Högeralliansen har kommit överens om att tio procent av Höganäshems bestånd ska säljas.

Nu ska eventuellt Höganäshem bygga 35 kooperativa hyresrätter. Beslutet är ännu inte fattat så det finns fortfarande hopp om att Höganshems vd Jarmo Nieminen samt ansvariga politiker ska inse att det är hyresrätter som behövs i Höganäs.

Vänsterpartiet Höganäs har lagt en motion som värnar hyresrätten i allmänhet och allmännyttan i synnerhet. Den avslogs givetvis av det styrande högeralliansen.

Bilprovningen säljs på avbetalning

Bilprovningen fungerar bra. Det bryr sig inte högerregeringen om. Bilprovningen ska privatiseras. Sedan 2010 har det varit möjligt att starta privata bilbesiktningar. Intresset för detta har varit litet, men det hindrar inte vår utförsäljande regering.

Nu säljs en tredjedel av Bilprovningen till Opus Group.Företaget kontrolleras av ett holdingbolag i skatteparadiset Cypern. Opus Group har dock inte råd med affären så de får låna halva summan av Bilprovningen.

Vänsterpartiet reagerar starkt mot detta. Så här säger Ulla Andersson, vår ekonomisk-politiska talesperson:

- Regeringen har velat sälja ut stationerna till vilket pris som helst. Nu avyttrar man 70 stationer till ett bolag som inte ens har kapacitet att betala vad det kostar. Det är en oseriös hantering av gemensam egendom.

- Bilprovningen har makten att bestämma vilka bilar som får och inte får köra på våra vägar. Det är ett stort ansvar som inte kan slumpas iväg till vem som helst. Farhågan är nu att det statliga monopolet kommer att ersättas av ett litet och svagt bolag utan förmåga att axla det ansvaret. Med stor sannolikhet kommer fordonsägare se kostnader för sin kontrollbesiktning höjas.

Siv Holma, som är ledamot i Trafikutskottet för Vänsterpartiet, har lämnat in en KU-anmälan mot utförsäljningen av Bilprovningen.

Ett av flera tidigare misslyckanden av högerregeringen är privatiseringen av apoteken, som lett till överetablering i storstädernas innerområden och sämre tillgänglighet och service på landsbygden.

Bloggat: Martin Mobergs betraktelser..., Nicklas Lundström, Bengt Silfverstrand, Röda Berget.

Helsingborgs Dagblads Ingrid Runsten påstår att skolan och vården är exempel på lyckade privatiseringar. Hon väljer alltså att bortse från sådant som ökad segregation inom skolan och lägre personaltäthet inom privatiserad vård. Man kan också tycka att en journalist borde bry sig om att demokratiska fri- och rättigheter som meddelarfrihet och offentlighetsprincip inte gäller inom privatiserade verksamheter. Men även Ingrid Runsten kan se att försäljningen av Bilprovningen är en etiskt tveksam affär.

Försåtlig formulering

Det största problemet med ledarskribenterna är inte att de är borgerliga, utan att de helt enkelt inte är tillräckligt bra. Med risk för att låta lite väl kaxig tycker jag nog att man själv kan tänka ut lika bra säker själv som de lyckas göra trots att det är deras yrke.

Ibland glimrar det såklart till men på vissa ledarsidor händer det väldigt sällan. En av de ledarsidor där det sällan glimrar är Helsingborgs Dagblads.

Felet med Helsingborgs Dagblads ledare är inte att jag inte håller med dem. Som socialist är jag van vid att inte vara överens med gängse ledarskribenter. Det är förresten en av anledningarna till att vi socialister ofta är lite smartare än borgarna - vi tvingas ständigt försvara våra åsikter och arbeta i motvind. Om man gör det med öppet sinne och inte låser sig i sina positioner är det bra för tänkandet. Man kan lära sig även av borgerliga ledarskribenter, åtminstone ibland.

Vad är då felet med Helsingborgs Dagblads ledarsida? Den sticker inte ut. Den är lite obestämbart borgerlig. Man blir sällan varken arg eller glad av att läsa den. De återberättar och kommer med några pliktskyldiga och tafatta kommentarer. Den är helt enkelt tråkig.

Idag lyckades i alla fall Ingrid Runsten uppväcka en känsla hos mig. Hon gjorde mig irriterad.

Det var denna mening som fick mig att reagera: "Löfven måste förklara för sina partikollegor varför det är viktigare att diskutera kvalitet i välfärden än att diskutera vinst."

Det är en försåtlig formulering. Ingrid Runsten vet säkert att vi som vill se en välfärd utan kommersiella intressen gör det bland annat för att vi menar att vinstutdelningarna går ut över välfärdens kvalitet. Istället för vinstutdelning - fler och bättre utbildade anställda.

Jag begär inte att hon ska hålla med Vänsterpartiet. Däremot tycker jag att hon bör vara intellektuellt hederlig nog att inte blanda ihop korten och skapa falska motsättningar.

Det tycker jag man kan begära av en som väl ägnar 40 timmar i veckan åt att bevaka politik och skriva om politik.


Jag kan tänka mig en framtid utan "ledarskribenter":

"Förhållandena är helt annorlunda i det kommunistiska samhället, där ingen har en bestämd avgränsad verksamhetskrets utan där var och en kan utbilda sig i den riktning som han önskar. Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."

Några länkar till Ingrid Runsten (och andra):

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen"
Vänsterpartiets modell för välfärd utan kommersiella intressen
Jonas Sjöstedt presenterar modellen på YouTube
Vänsterpartiets välfärdsseminarium på YouTube

Fel om Damberg och Romson

Gårdagens bloggrubrik var riktigt dålig. Varken Romson eller Damberg är politiskt naiva. Antagligen är det så att Damberg tillhör motståndarna till Vänsterpartiet i frågan om privata vinster i välfärden. Han tillhör antagligen en minoritet inom socialdemokratin. Vi får hoppas att minoriteten inte vinner striden inom socialdemokratin.

Romson är jag däremot mer osäker på. Hennes invändning tycker jag också, trots att jag menar att den är felaktig eller åtminstone inte tungt vägande, att vi bör ta på allvar.

Vi kan visa hur överetableringen av friskolor hotar byskolor. Den kommunala skolan utarmas i och med överetablering av friskolor och det drabbar sedan de mindre kommunala skolorna.

Vi bör arbeta fram konkreta förslag på hur den gemensamma välfärden kan utvecklas: ökat inflytande från brukare och anställda, bort med delade turer, rätt till heltid, effektiviseringar...

Vänsterpartiet bör gå vidare i frågan genom att utbilda medlemmar och arbeta konkret med välfärdsfrågorna i kommuner och landsting/regioner.

Vi ska visa hur den gemensamma välfärden kan utvecklas. Vi ska vara de starkaste kritikerna av missförhållanden och dåligt använda gemensamma resurser.

Är Åsa Romson och Mikael Damberg politisk naiva?

Åsa Romson (MP) och Mikael Damberg (S) reagerade snabbt på Vänsterpartiets konkreta och kloka förslag om en välfärd fri från kommersiella intressen.

Både Åsa Romson och Mikael Damberg vände sig emot att Vänsterpartiet vill ta bort den fria etableringsrätten.

Så här uttalar sig Åsa Romson om etableringsfriheten:

- Jag är besviken på att man i dag 2012 från Vänsterpartiet kan föreslå att man ska gå tillbaka till att inte ha en fri möjlighet för föräldrar att bedriva föräldrakooperativa dagis eller ta över byskolor i ideell eller privat form, utan kommunen ska kunna förbjuda en sådan etablering.

- Vi ställer fullt ut upp på etableringsfriheten. Den har vi slagits för. Den är oerhört grundläggande för att vi ska få en mångfald av aktörer.

Mikael Damberg försvarar etableringsfriheten mer luddigt:

- Man behöver olika alternativ, men måste se till att skattepengarna i första hand går till det de är avsedda för. Men det är klart att vi tycker att det är rimligt att man kan starta skolor om Skolinspektionen ger tillstånd.

Källa: Helsingborgs Dagblad 2012-07-05, se även DN.

Poängen med att avskaffa etableringsfriheten är att vi därmed kan styra välfärden efter behov. Vi får en demokratisk styrning istället för att låta företagens makt styra.

Varken Åsa Romson eller Mikael Damberg kan vara omedvetna om den ojämlikhet vi ser i dagens välfärd, med överetablering på viss platser och bristande resurser på andra. Ett konkret exempel i min närhet är överetableringen av friskolor i Helsingborg. Den påverkar även kringliggande kommuner och bidrar till att Höganäs kommunala gymnasium är hotat.

Gustav Fridolin (MP) har erkänt politisk naivitet i frågan om friskolor. Han menar att det fanns "en politisk naivitet i Sverige brett i politiken" när friskolorna släpptes fria. Till höger om Vänsterpartiet borde han ha sagt.

Jag hoppas att både Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan övervinna den politiska naiviteten. Om Miljöpartiet menar allvar med att de ska bli ett landsbygdsparti får de nog tänka om.

Åsa Romson ska i alla fall ha beröm för att det inte är Vänsterpartiets förslag på hur privata vinster ska förhindras att läcka ut ur välfärden som hon reagerat mot. Mikael Damberg tycks däremot mena att vinststoppet är omöjligt att genomföra.

Ändå baseras Vänsterpartiets förslag bland annat på bolagsformen Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning "som tillkom 2006 efter en proposition av Socialdemokraterna just i syfte att fungera för företag inom välfärdssektorn."

Det är skönt att det finns kloka Socialdemokrater som Bengt Silfverstrand och Daniel Suhonen som berömmer Vänsterpartiets förslag. Roligt också att Birger Schlaug gillar Vänsterpartiets förslag.

Så här skrev Daniel Suhonen på Facebook efter att Vänsterpartiet presenterat sitt förslag:

"Lysande att vänsterpartiet idag presenterar ett förslag som är en tydlig tolkning av innebörden i ordet non profit. Detta är inget förbud mot privat eller kooperativ entreprenörskap eller initiativkraft. Bara ett stopp för vinst som drivkraft. Nu måste de som förespråkar vinst förklara vad som tillförs, vad magiskt det är som sker om företag får ta ut stora vinster ur välfärden."

Kvalitet och jämlikhet i välfärden

Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen. Jag fick se en intervju med Jonas Sjöstedt till morgonkaffet och han gjorde mig både glad och stolt.

Idag presenterar Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson konkreta förslag på hur vi skapar en välfärd som fokuserar på kvalitet och jämlikhet, utan privata vinstintressen.

Vänsterpartiet visar konkret hur vi kan förverkliga LO-kongressens beslut och hur vi kan höra det som åtta av tio svenskar vill: bygga en bra välfärd utan privata vinstintressen.

Göran Greider, som jag gillar och har stor respekt för, berättar i dagens Aftonbladet varför han (ännu) inte är vänsterpartist utan stannar hos Socialdemokraterna, trots att Vänsterpartiet faktiskt står närmare hans åsikter. Det är intressant läsning eftersom det finns många socialdemokrater som i många frågor delar Vänsterpartiets åsikter.

Så här skriver Göran Greider:

"Det främsta skälet till att jag inte blir vänsterpartist är helt enkelt att vänsterpartiet ännu inte är nog folkligt för att kunna bära fram en förändring. Jag mäter detta med exempelvis en kommunalpolitisk mätsticka: På den kommunala nivån stöter jag på mängder av duktiga s-politiker, sådana som oavbrutet står i omöjliga valsituationer och gör det bästa av läget. Vänsterpartiet står, med vissa lysande undantag, utanför den praktiska världen. Det gör att folk inte riktigt litar på att de är kapabla att vara med och styra landet. Ett annat, egentligen besläktat exempel, gäller EU. Sverige är inlemmat i EU, jag röstade nej till EU men i motsats till många vänsterpartister har jag sedan länge accepterat faktum och kräver inte utträde."

Till viss del håller jag med honom. Vänsterpartiet måste växa - i storlek, politisk förmåga och kunskap. Samtidigt är det ju så att det finns mängder av goda vänsterpartistiska företrädare runt om i landet. Det är också så att man växer med uppgiften. När och om vi växer ute i kommunerna kommer det förändra partiet.

Däremot har Göran Greider helt enkelt fel när det gäller EU. Vänsterpartiet arbetar konkret och praktiskt i EU. Det står inte i motsättning till att vara EU-motståndare. Om inte ens Göran Greider noterat detta är det dags att Vänsterpartiet gör det tydligt inför Europaparlamentsvalet 2014.

Vänsterpartiet arbetar för att utveckla sin politik, organisation och politik. Kanske Göran Greider snart får skriva artikeln "Därför är jag nu vänsterpartist"?

Läs:
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: ”Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen”
Göran Greider: Därför är jag (ännu) inte vänsterpartist

Det lyfter inte av sig självt

Tre LO-företrädare skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de, vad jag förstår, förordar en ekonomisk politik i linje med Vänsterpartiets. De vill att massarbetslösheten tas på allvar i den ekonomiska politiken och att vi gör nödvändiga investeringar i bland annat infrastruktur.

Dagens Nyheters Peter Wolodarski agerar intellektuellt hederligt och omprövar tidigare ställningstaganden i EU-politiken. Det ser ut som att han nu skulle ha mer utbyte av ett samtal med Jonas Sjöstedt än med Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven, för att inte tala om Jan Björklund.

Expressens Anna Dahlberg skriver: "Allt talar för Vänsterpartiet just nu. Marken skakar under eurozonen och frågan om vinster i välfärden blir hetare för varje dag som går. Inget parti har sagt nej med sådan emfas som Vänsterpartiet."

Till och med Dagens Samhälles Mats Edman har uttryckt respekt för Vänsterpartiets konsekventa linje i välfärdsfrågan.

Även Birger Schlaug noterar att det inte lyfter för Vänsterpartiet: "Sommaren för Jonas Sjöstedt blir tung, det lyfter inte i opinionen som hans parti kräver."

I DN/Ipsos junimätning ligger Vänsterpartiet på 5,2 procent, alltså något under det dåliga valresultatet 2010 på 5,6 procent.

Vad beror då detta på? Varför vänder det inte?

Visst kan vi plocka missnöjda röster från Socialdemokraterna, men för att bygga något varaktigt tror jag vi måste inse att det aldrig vänder av sig självt för Vänsterpartiet. Det är vi själva som måste lyfta partiet.

Vänsterpartiet är också ett parti som måste ta tillvara varje chans på bästa möjliga sätt och också verkligen anstränga sig för att undvika misstag. Anna Dahlberg förklarar Vänsterpartiets låga opinionssiffror med Jonas Sjöstedts "koleriska insats under partiledardebatten i Agenda." Det är inte mycket till förklaring men ändå ett råd att ta på allvar. Jag tror Vänsterpartiet vinner på att präglas av munter radikalism, ungefär som Göran Greider när han är som bäst, snarare än att vara det argaste oppositionspartiet. Vi ska visa glädjen i vår politik och vara, som Aron Etzler sagt, "det parti som förbereder framtiden".

Det är endast många aktiva och kunniga medlemmar som kan vända Vänsterpartiet långsiktigt. Vår politik förtjänar ett mycket större stöd än den har, men om den ska få det måste vi agera samfällt och bra på alla nivåer. Varje partiförening ska vara en motor i arbetet och en god kommunikatör för partiets politik.

När viktig central politik lanseras, till exempel vårbudgetmotionen, bör varje partiförening engageras. När många håller med oss bör vi hålla fast vid frågorna och inte gå vidare till andra eller "ta ett steg åt vänster". Det är inte fel att vara populär, som det står i strategidokumentet.

Varje partiförening ska arbeta för en gemensam välfärd utan privata vinstintressen. Om vi ska bli ett riktigt bra miljö- och klimatparti måste vi i varje parlamentarisk församling i är representerade i driva en kunnig miljö- och klimatpolitik och lägga de skarpaste och mest konkreta förslagen.

Vi behöver kombinera långsiktigt opinionsarbete, politikutveckling och snabba aktioner.

Läs:
Jonas Thunberg: Prioritera vinster i välfärden
Jonas Thunberg: Vänstern i centrum
Jonas Wikström: Strunta i de otrygga anställningarna