Lös verkliga problem först

Folkpartisten Jasenko Selimovic tycker att alla partier, utom Folkpartiet och Sverigedemokraterna, ägnar för lite tid och kraft åt att diskutera integration. Han uppmanar oppositionen (varför inte övriga regeringspartier?): "Ni måste börja ta debatten om integration – inte på Sverigedemokraternas premisser men på era egna." Monica Gunne gav i Aftonbladet eldunderstöd till Jasenko.

Jag tycker precis tvärtom. Strunta i integrationen. Lös istället konkreta och reella problem i samhället. Några exempel på praktisk politik som Sverige behöver:

- Arbete åt alla. Vi behöver en ekonomisk politik med full sysselsättning som mål. Alla har rätt till arbete och alla har rätt till arbete med vettiga villkor.

- Alla har rätt till en bostad. Vi behöver fler hyresrätter till rimliga priser.

- Alla barn och ungdomar har rätt till en bra skola. För det måste vi bryta den segregerande skolpolitik som Folkpartiet och andra borgerliga partier driver.

Listan kan göras längre, men om vi löser dessa problem skulle vi göra Sverige till ett bättre land. Lös dessa problem och låt oss sedan se vad som återstår av "integrationsproblematik".

Men konkreta, faktiska problem som dessa kan inte lösas med borgerlig politik. Uppgifterna löses med vänsterpolitik.

Om vänsterpolitik ska få genomslag i Sverige krävs, bland annat, ett starkare, bättre och smartare Vänsterparti. Sverige behöver ett folkligt radikalt och folkligt förankrat Vänsterparti. Vi måste bli bättre på att "ta människors vardag på allvar", som Bim Clinell säger i en intervju i Flamman. Läs hennes bok De hunsades revansch, av den har vi en hel del att lära.

För övrigt har jag svårt att se att just Folkpartiet skulle vara särskilt lämpat att ta fighten med Sverigedemokraterna. Om de ska göra det måste de först göra upp med och göra avbön för politik som denna:

"Att göra burkaförbud, språktest och kortare föräldraledighet för flyktingar till huvudfrågor, fyra veckor före valet, förstärker bara bilden av att Folkpartiets ledning fiskar i grumligt vatten och spelar på främlingsrädsla."

Lästips:
Ali Esbati: Våga vägra ta debatten
Christina Höj Larsen: Låt oss ta debatten om Sveriges verkliga samhällsproblem
Jonas Wikström: Alla onda spiralers moder

Klassintresset ljuger aldrig

Förespråkarna för att vår välfärd ska styras av profithunger istället för behov och kvalitet blir alltmer desperata. Den senaste debattvinkeln är att inta en förment feministisk ståndpunkt.

Åsa Moberg inledde med att publicera en fri fantasi i Dagens Nyheter som är så fluffig att den knappt går att återberätta eller angripa.

Avsaknaden av konkretion och fakta i Åsa Mobergs artikel kan visas genom att ställa några enkla frågor till texten.

- Domineras den vinstdrivna välfärdsindustrin (till exempel Attendo och Carema) av kvinnor i ledande ställning?

- Har de anställda kvinnorna inom den vinstdrivna välfärden goda arbetsvillkor och löner och har de fler arbetskamrater än deras kollegor inom gemensamt driven verksamhet?

- Är det rimligt att jämföra metallindustri med skola och äldreomsorg? Ser inte Åsa Moberg några skillnader mellan vård, skola, omsorg och metallindustri?

- Bidrar profithunger till mångfald inom välfärden? Är det inte tvärtom så att nuvarande profitstyrda välfärdsmarknad leder till att verksamheter som kooperativ slås ut av de stora och kapitalstarka aktörerna?

Jag tror också att Åsa Moberg egentligen vet att många av oss som arbetar för en välfärd fri från kommersiella intressen samtidigt arbetar för bättre villkor för de anställda inom välfärden och ökade resurser till välfärden. Hon skulle heller inte ha samma dystopiska syn på välfärdens framtida finansiering om hon frigjorde sig från det rådande tankemönstret att vi inte kan omfördela resurser inom samhället. Vi kan omfördela från privat till gemensam konsumtion och vi kan omfördela från rika till fattiga. Däremot är givetvis en gemensam välfärd av hög kvalitet för alla omöjlig att upprätthålla om vi ska fortsätta att sänka skatter och upprätthålla höga privata profitnivåer. En av flera anledningar att vara emot privata vinster inom välfärden är också att varje skattekrona ska gå dit den var avsedd.

Åsa Mobergs krönika gav sedan upphov till texter på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor samt Helsingborg Dagblads debattsida. Ingen av dessa texter tillför dock något av värde.

Klassintresset ljuger aldrig, inte ens om det kommer i feministisk förklädnad.

Om ovan nämnda skribenter har lust att börja driva feministiska frågor av verkligt konkret värde har jag här några förslag:

- Ordentliga resurser till välfärden. Fler anställda behövs.

- Bygg ut äldreomsorgen så att inte kvinnor tvingas till deltid för att ta hand om sina åldrande föräldrar.

- Barnomsorg på obekväm arbetstid behövs i alla kommuner.

- Bättre löner, arbetsvillkor och utbildning till alla välfärdsarbetare.

För att genomföra detta behövs höjda skatter och skatt efter bärkraft. Vi måste omfördela från privat till gemensam konsumtion.

Jag har själv kritiserat Kommunals ordförande Annelie Nordström för hennes uttalanden mot non-profit inom välfärden. Men nu har hon i en intervju påpekat att hon "är ett redskap" för Kommunals medlemmar. Kommunal har ännu inte fattat beslut i frågan om vinstutdelning inom välfärden. Annelie Nordström har givetvis rätt i att ett vinstförbud inte löser alla problem inom välfärden. Men ett sådant beslut är ett steg på vägen mot en bättre välfärd och, tror jag, är också en nödvändig förutsättning för en gemensam välfärd av hög kvalitet.

Behov och kvalitet, inte profithunger, är vad som ska vara prioriterat inom välfärden. Driftsform spelar roll. Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip ska gälla inom all skattefinansierad verksamhet oavsett utförare. Vi behöver utveckla medborgarnas, brukarnas och de anställdas inflytande över verksamheterna. Vi behöver skapa mångfald inom gemensamt driven välfärd. Välfärdsfrågor ska vara politiskt prioriterade och vi medborgare ska hålla tummen i ögat på ansvariga politiker. De är ansvariga oavsett utförare.

Annelie Nordström påpekar helt korrekt att:

- Bemanningen är egentligen det absolut bästa måttet på kvalitet i välfärden, alltså fokus på kompetens samt antal faktiskt arbetande i verksamheten. Sedan måste också vikten av ökade resurser till välfärden betonas.

Lena Sommestad, som vet vad hon talar om, har gett ett bra svar på frågan om vinst i välfärden är bra för jämställdheten. Läs också Anna Hövenmarks svar till Åsa Moberg.

Det irriterande med en text som den Åsa Moberg producerat är egentligen inte att man inte håller med. Det irriterande är den låga intellektuella nivån. Av en som har till yrke att skriva och som kan ägna hela sina dagar åt att läsa in sig på fakta och sedan formulera sig bör man kräva mer. Men sådana texter kanske krävs för att man ska kvalificera sig för fortsatt bokutgivning på Timbro?

En högre nivå än så här måste debatten kunna föras på. Ärligt talat har jag inte hört ett enda vettigt argument från profitförespråkarna. Tyvärr är det inte alltid de goda argumenten som vinner i politiken. Starka kapitalintressen står bakom fortsatt vinstuttag inom välfärden. Det ligger i kapitalets intresse att kunna skapa profit på vår gemensamma välfärd.

Tur då att det finns enstaka liberaler av högre kvalitet, till exempel Expressens Anna Dahlberg.

Läs material och fakta från Vänsterpartiet: Nästan 9 miljarder till skattefinansierad vinst i välfärdsföretagen, Flygblad och FAQ om vinster i välfärden, En välfärd fri från kommersiella intressen.

Läs Statistiska centralbyråns Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2010.

Läs gärna Daniel Ankarloos Välfärdsmyter för en annan syn på välfärdens framtida finansiering än den gängse borgerliga. Här en text av Kaj Raving om Daniel Ankarloos korrigering av den snedvridna debatten, eller snarare borgerliga propagandan.

Miljöpartiet lierar sig med Moderaterna

Jag brukar ofta försvara Miljöpartiet när andra på vänsterkanten kallar dem "borgare" eller opålitliga.

Det ska jag nog sluta med.

Anledningen är att Miljöpartiet i Malmö nu tillsammans med Moderaterna går ut till försvar för profit i välfärden.

Miljöpartisterna i Malmö hävdar på fullt allvar att: "Strävan efter vinst leder till en mer innovativ och effektiv verksamhet, mer välfärd per krona."

Jag försvarade det rödgröna samarbetet 2010. Jag har svårt att se hur vi ska kunna byta regering 2014 utan ett rödgrönt samarbete. Men tyvärr har jag nu också svårt att se hur ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan leda till en politik som på avgörande grunder skiljer sig från nuvarande högerpolitik.

Det finns vettiga miljöpartister och det finns vettiga socialdemokrater men vilket inflytande kommer de att få inom sina partier?

Högsta prioritet nu är att bygga ett starkare, effektivare, smartare och bättre vänsterparti och att vi bygger breda allianser utanför partipolitiken.

Om Folkpartiet och ansvarstagande

En folkpartist vid namn Johan Pehrson tycker tydligen att Vänsterpartiet inte är "ansvarstagande".

Och det ska komma från en medlem i ett parti som vill ansluta Sverige till euron och Nato, som medvetet flörtar med främlingsfientliga strömningar och som utan att blinka sänker skatter trots att vi behöver stora investeringar i välfärd, infrastruktur, miljö- och klimat.

Som om inte detta vore nog är också Johan Pehrson medlem i ett parti som ansvarar för en helt bedrövlig skolpolitik.

Annelie Nordström, profit och demokratisk socialism

Kommunals ordförande Annelie Nordström förklarar i Dagens Samhälle 2012 : 32 att hon inte tror på non profit. Nähä. Undrar om hon tror på Kommunals stadgar? På vilket sätt bidrar profit i välfärden till "en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval"?

Annelie Nordström har rätt i att det är politikerna som ska hållas ansvariga för villkoren i välfärden oavsett om den bedrivs i gemensam regi eller privat, men så mycket annat är jag inte överens med henne om.

Tydligen var Kommunal och Annelie Nordström naiva nog att tro att privatiseringar i välfärden skulle ge Kommunals medlemmar bättre villkor. Den naiviteten är oförsvarbar hos en facklig företrädare som, åtminstone om hon skriver under på sitt förbunds stadgar, befinner sig på den politiska vänsterkanten. Det är också sorgligt att se hur blinda ledande sociademokrater och fackliga företrädare är för frågor kring makt och demokrati.

Välfärd i kommunal regi är inte socialism men hur någon som kallar sig demokratisk socialist kan försvara att gemensam välfärd privatiseras är för mig obegripligt.

Det största hotet mot socialdemokratin är inte Moderaternas schlingmannifiering av begreppen. Det största hotet är socialdemokraternas egna devalvering och förfalskning av grundläggande värden och begrepp.

Annelie Nordström tycker sig sig en "kreativ spirit" inom äldreomsorgen. Så här säger hon:

- Den här kreativiteten tar sig uttryck i att man både hos kommunala och privata utförare - något mer kanske hos privata - försöker hitta profiler för sina äldreboenden, försöker inrikta sig på målgrupper. Det erbjuder också möjligheter hos Kommunals medlemmar att söka jobb hos utförare som har en profil som de tycker är spännande och rolig.

Detta låter såklart bra. Jag tror att vi kan skapa en större mångfald inom vår gemensamma välfärd, till exempel äldreboenden och skolor. Men den stora utmaningen är att skapa en välfärd som ger varje brukare valfrihet i vardagen varje dag. En valfrihet som går ut på att välja det ena eller det andra äldreboendet eller skolan duger inte. I små kommuner lär det också vara svårt att profilera de få äldreboenden, eller skolor, som finns.

Annelie Nordström har ett förflutet som socialdemokratisk politiker i landsting och kommun. Socialdemokraterna är på många sätt snarare en koalition eller allians än ett politiskt parti. Inom socialdemokratin ryms åsikter som ligger lika långt till höger som inom vilket borgerligt parti som helst till de som ligger minst lika långt till vänster som inom Vänsterpartiet.

Så här analyserar Frances Tuuloskorpi Socialdemokraterna:

"Samhällsmotsättningarna och klassmotsättningarna går inte entydigt mellan olika partier. Inte minst socialdemokratin rymmer det svenska samhällets klassmotsättningar inom sig. I många många år har socialdemokratin till en del varit ett arbetsgivarföreträdande parti, genom arbetsgivaransvaret för kommunala och statliga företag och verksamheter, s.k. folkrörelseföretag etc. Det är också ur detta arbetsgivarskikt som ägarna till många av de vinstgivande privatföretagen inom 'välfärdssektorn' har kommit. Det ledande skiktet har avknoppat sig självt. De som sitter i socialdemokratins ledning har ofta närmare kontakter med företagsintressen än med rena arbetarintressen."

Till det bör tilläggas att Socialdemokraterna länge varit ett statsbärande maktparti.

Vad betyder den demokratiska socialismen för dessa socialdemokrater?

Hyresrätter till rimliga priser behövs

Den 23 oktober arrangeras en workshop om bostadspolitik i Höganäs stadshus. Syftet med dagen "är att få fram tankar och idéer om hur man kan uppnå ett billigt och bra, ekologiskt och socialt hållbart boende för unga i Skåne."

Högeralliansens bostadspolitik är under all kritik. I så gott som alla kommuner i Skåne råder bostadsbrist. Särskilt stor är bristen på hyresrätter till rimliga priser. Denna dåliga bostadspolitik drabbar inte minst de unga.

Det är alltså bra att detta nu ska diskuteras. Det är ett gott initiativ. Men har egentligen högern någon annan bostadspolitik än att förlita sig till marknadskrafterna?

Moderaterna vill sälja ut var fjärde lägenhet i Höganäshems bestånd. När Vänsterpartiet lämnade in en motion där vi uttryckte vilja att värna hyresrätterna och särskilt de billiga hyresrätterna tyckte Péter Kovács (M) att detta var att vilja skapa "närmast monopol för allmännyttan".

Vårt moderata kommunalråd "anser inte att vi särskilt ska värna billiga hyresrätter framför någon annan boendeform".

Hur moderaterna tror att vi ska kunna fixa bostäder åt ungdomar utan att värna billiga hyresrätter förstår jag ärligt talat inte. För han kan väl inte mena att det bara är ungdomar med rika föräldrar som ska kunna skaffa eget boende?

Vänsterpartiet Lund arbetar för användande av så kallat tomträtt. Det är ett sätt för en kommun att långsiktigt kunna säkra önskad upplåtelseform, till exempel hyresrätter. Läs mer om detta på Mats Olsson blogg.

Läs vidare:
Bostadsmarknadsanalys Skåne 2010
Vänsterpartiet Höganäs motion om bostadspolitik

Ideologiskt motiverade privatiseringar i Höganäs

Utmaningsrätten framstår allt tydligare som ett tragikomiskt exempel på idelogiskt motiverad privatiseringspolitik.

Idag berättar Helsingborgs Dagblad om upphandlingen av städverksamhet i Höganäs kommun. Det har visat sig att kommunen själv städar billigast, men ändå ska delar av städverksamheten läggas ut på entrepenad.

När det moderata kommunalrådet Péter Kovács ställs inför den konkreta frågan "Är inte slutsatsen att det är billigast för skattebetalarna om kommunen behåller all städning?" svarar han på följande dunkla sätt:

- Nej, det tror jag inte, svarar han.

- Det är först nu som man har börjat räkna på saker och ting, som man tvingas göra när man ska lämna ett anbud. Innan kan man säga att man bara har städat.

Inte nog med att vi nu får betala mer för städningen, försämrar villkoren för de anställda och mister insynen i och kontrollen över verksamheten - det har också kostat Höganäs kommun 120 000 kronor att kunna genomföra denna upphandling. I själva verket har det givetvis kostat mer än så eftersom en upphandling är en omfattande procedur.

Den styrande högeralliansen har bestämt sig för att privatisera hälften av all kommunal verksamhet. De vet inte vad denna privatiseringspolitik kostar medborgarna i Höganäs kommun. När Vänsterpartiet frågade vad utmaningsrätten kostar fick vi svaret att det gissningsvis kostar 20 000 till 100 000 kronor per utmaning.

Trenden i Europa är att privatiserade verksamheter återtas till gemensamt ägd och styrd drift. Denna positiva trend gäller dock inte i Höganäs. Här gäller fortfarande irrationella och otidsenliga ställningstaganden som dessa:

- Alla som arbetar i skolan tjänar ju på det, vad spelar det för roll om det står lön eller aktieutdelning framför summan?

- Jag tycker 50 procent kommunal verksamhet och 50 procent privat i det kommunala utbudet är rimligt.

- Det finns precis som inom äldrevården ingen direkt koppling mellan bemanning och resultat och kvalitet.

- Det ligger helt i alliansens målsättning att lägga ut ungefär hälften av våra vårdboenden på entreprenad, säger kommunalrådet Péter Kovács (M).

- Pia Möller nämner att den borgerliga alliansen har som målsättning att hälften av den kommunala verksamheten ska drivas på entreprenad.

Man kan väl inte vänta sig någon större politisk klokskap från en kommunledning där kommunalrådet vill ansluta Sverige till euron.

Oppostionsrådet Lennart Nilsson (S) har helt rätt i sitt uttalande:

- Det här visar att de månar mer om privata städbolag än om skattebetalarnas pengar.

Han kunde lagt till att det också visar att kommunledningen bryr sig mer om privata städbolag än om kommunens anställda. De bryr sig mer om privata städbolag än om såväl kommuninvånare som kommunanställda.

Läs också:
Olas tankar: Är det verkligen effektivare och bättre?

Arbetets värde

Högerregeringens "arbetslinje" har resulterat i arbetslöshet och osäkra villkor på arbetsmarknaden.

Så här skriver Josefin Brink, Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, i Vänsterpartiet Malmös tidning:

"Motsättningen mellan höger och vänster i arbetsmarknadspolitiken handlar inte om arbetslinje kontra bidragslinje.

Den handlar om synen på arbetets roll i samhället och i våra liv. Om arbete ska vara något så plågsamt, trist och meningslöst att människor måste tvingas till det under hot om fattigdom och utslagning. Eller om arbete ska vara en social gemenskap som skapar mening och sammanhang i livet.

Vänsterns vision om arbetslivet handlar om just det: mening och sammanhang. Som skapas genom demokratiskt inflytande, yrkesstolthet och utrymme för var och ens förmåga och utvecklingsmöjligheter."

I den uppmärksammade artikeln "I det svarta" har Johanna Karlsson berättat om sitt arbete som servitris på en av Malmös restauranger. Det är en skrämmande berättelse om svart arbete, låga löner, usla och osäkra arbetsvillkor.

Sydsvenskan har tidigare berättat om Malmös underjordiska arbetsmarknad där papperslösa flyktingar utnyttjas hänsynslöst.

 Kurt Junesjö, tidigare förbunds­jurist på LO-TCO och expert på arbetsrätt, säger:

– Man måste gå tillbaka till senare delen av 1800-talet för att hitta motsvarande löneskillnader i Sverige.

Kristian Lundberg har gett oss en stark och drabbande skönlitterär skildring av den underjordiska och omänskliga arbetsmarknaden i romanen Yarden : en berättelse.

Josefin Brink avslutar artikeln i Malmövänsterns tidning med dessa ord:

"Nu är det dags för vår arbetslinje. Det är dags att ta kampen för allas rätt till arbete på värdiga villkor. För fasta anställningar, rimliga arbetstider och lika lön för lika arbete. För demokratiskt inflytande, utvecklingsmöjligheter och rätten att värna sin yrkesstolthet. Från och med nu och fram till valet kommer Vänsterpartiet fokusera på arbetslivets villkor. Vi kommer att synliggöra den ökade otryggheten och stressen. Och vi kommer att presentera våra alternativ och visioner. Vi ser gärna att nästa val handlar om jobben och vems arbetslinje som leder till en bättre framtid."

Vänsterpartiets konkreta förslag för trygga jobb är:

- Skärpning av lagstiftningen för att fast anställd personal inte ska kunna ersättas med inhyrda.

- Åtgärda missbruket av visstidsanställningar genom att ta bort anställningsformen ”allmän visstid”.

- Bättre skydd för invandrad arbetskraft.

- Avveckling av Fas 3.

Vi behöver ett starkt Vänsterparti i Sveriges riksdag, kommuner och landsting/regioner som står upp för arbetets värde. Inte minst kan politiken göra skillnad genom att ställa sociala krav vid upphandlingar, till exempel genom att använda upphandlingsmodellen Vita jobb.

Vi behöver stridbara fackförbund, lokal organisering underifrån (Folkrörelselinjen) och en partipolitiskt obunden och politiskt pådrivande fackföreningsrörelse (Trondheimsmodellen).

Arbetets värde är en central fråga för arbetarrörelsen och vänstern. Det är i arbetet vi träder in i sociala relationer utanför familj och släkt. Det är i arbetet vi dagligen aktivt deltar i samhällsbyggandet.

Böcker:
Rebecka Bohlin: De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass
Kristian Lundberg: Yarden : en berättelse
Ivor Southwood: Prekaritet 2.0

Artiklar:
Johanna Karlsson: I det svarta
Anders Paulsson: Drabbade vågar inte vittna om krogfusk
Jens Mikkelsen: Malmö under ytan
Jens Mikkelsen: Vita och svarta Malmö
Jens Mikkelsen: Lågprisjaktens baksida
Jens Mikkelsen: Fackets ombud ska kontrollera uppköp
Jens Mikkelsen: Bred uppslutning mot svartarbete
Mats Pejer: Malmö handlar upp schyst
Josefin Brink: Unga betalar priset för krav på flexibilitet
Jonas Sjöstedt & Josefin Brink: Fas 3 måste avvecklas

Radio:
V: Förbjud hyrpersonal efter uppsägningar
Sjöstedt gick hårt åt regeringen

Massmedia om Jonas Sjöstedts sommartal: AB 1, AB 2, DN, Expressen, HD, SvD, SVT

Bloggen Ta det tillbaka har samlat berättelser om hur det är att vara ung på dagens arbetsmarknad.

Följ gärna Frances Tuuloskorpis blogg. Hon är kunnig och stridbar och har stor erfarenhet av fackligt arbete och lokal organisering underifrån.

Läs Jonas Sjöstedts sommartal

Se Josefin Brink tacka Bemanningsföretagen på YouTube

Välfärd utan kommersiella intressen

Ett nytt vårdboende för äldre ska byggas i Höganäs med inflyttning tidigast 2015. Den styrande högeralliansen har beslutat att vårdboendet ska läggas ut på entrepenad.

Den styrande högeralliansen i Höganäs vill privatisera 50 procent av kommunens verksamhet. Kommunalråd Péter Kovács (M) har sagt att "det är principiellt viktigt som moderat att konkurrensutsätta så mycket som möjligt" och han ser ingen skillnad på lön och aktieutdelning.

Attendo driver redan vårdboendet Sälgen och 1 november tar de över driften av Vikhaga. Även Revalyckan drivs privat. Sommaren 2013 går avtalet ut med Revalyckan Vård AB.

I kommunal regi finns tre vårdboenden: Ljunghaga demenscentrum, Nyhamnsgården och Väsbyhemmet.

Alltså har högeralliansen med råge uppfyllt sitt mål att privatisera 50 procent av kommunens verksamhet avseende vårdboenden för äldre.

För att uppnå sitt mål om omfattande privatiseringar har högeralliansen inför så kallad utmaningsrätt. Den innebär att privata företag får utmana kommunen om driften av olika kommunala verksamheter.

Utmaningsrätten leder till att den kommunala byråkratin ökar. Vänsterpartiet har frågat kommunalråd Péter Kovács (M) vad utmaningsrätten kostar Höganäs kommun. Svaret vi fick var att varje utmaning kostar mellan 20 000 och 100 000 kronor.

Privatiseringarna är ideologiskt motiverade. Förra året gjorde Attendo en vinst på 1,2 miljoner kronor före skatt på att driva vårdboendet Sälgen.

Vänsterpartiet kommer fortsätta arbeta mot dessa privatiseringar. Vi vill avskaffa utmaningsrätten. Vi vill se en välfärd utan kommersiella intressen där varje skattekrona går till verksamheten. Vi vill att kvalitet och behov, inte privata vinstintressen, ska styra verksamheten.

Vänsterpartiet har ett konkret förslag om hur vi kan bygga en välfärd utan kommersiella intressen. I korthet ser det ut så här:

- Lagstiftning om att skattepengar inte ska gå till vinstsyftande eller vinstutdelande aktörer inom vård, skola, förskola och äldreomsorg. Överskott ska stanna i verksamheten och sparas eller återinvesteras. Varken vinstutdelning eller dolda vinstuttag ska vara tillåtet, till exempel via intern prissättning, lån inom koncern eller liknande.

- Befintliga företag som vill vara med och utveckla välfärden kan välja att omvandlas till exempelvis aktiebolag med vinstutdelningsbegränsning. Det är en bolagsform som finns idag och som effektivt får bort vinstintresset från välfärden.

- Beslut från kommunen, landstinget eller staten ska vara en förutsättning när skattemedel tilldelas välfärdsverksamheter. LOV samt berörda avsnitt i skollagen och hälso- och sjukvårdslagen upphävs. Detta eftersom de idag ger icke-offentliga aktörer rätt att själva bestämma var och när de startar vissa skattefinansierade välfärdsverksamheter.

- Förslagen gäller skattefinansierad skola, förskola, äldreomsorg och vård. Om någon vill starta verksamheter som finansieras privat står det dem fritt att göra så.

Vänsterpartiet har också konkreta förslag på hur vi förbättrar kvaliteten inom äldreomsorgen.

Välj Vänsterpartiet för en välfärd fri från kommersiella intressen!

Länkar:
Se Jonas Sjöstedt presentera förslaget till en välfärd fri från kommersiella intressen
Se Vänsterpartiets välfärdsseminarium
Läs en artikel av Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt om en välfärd fri från kommersiella intressen
Ladda hem rapporten En välfärd fri från kommersiella intressen

Graffitivägg i Höganäs

Idag har det hållit en välbesökt och, vad jag förstår, mycket lyckad graffitiworkshop i Höganäs. Det är ett av sommarens alla bra arrangemang vid Höganäs nya skatepark.

Eftersom intresset uppenbarligen är stort hoppas jag det byggs en graffitivägg i Höganäs där alla intresserade kan måla lagligt.

Gertrud Green, som utöver att vara polis sitter i fullmäktige för Centerpartiet, verkar inte tycka att en graffitivägg är något för Höganäs. Hon har "för några år sedan" lyssnat på "några experter från Stockholm" som inte trodde att lagliga väggar minskar det olagliga klottrandet.

Mot det har jag (minst) två argument:

1. Det främsta skälet att fixa en graffitivägg är inte att minska det olagliga klottrandet. En graffitivägg har man för att ge graffitiintresserade möjligheten att utöva sitt intresse. Även konst- och kulturintresserade och även de som är intresserade av ungdoms- eller subkulturer ska ges möjlighet att ägna sig åt och utveckla sina intressen och färdigheter.

2. Stockholms nolltolerans är ifrågasatt av många. Många städer, till exempel Malmö, har valt en annan linje. Tobias Brandel har i Svenska Dagbladet skrivit en bra artikel om Stockholms nolltolerans.

Så här skriver Tobias Brandel:

"Stockholm framstår också som alltmer isolerat såväl nationellt som internationellt. Grannkommuner som Norberg och Sigtuna har lagliga väggar, liksom bland annat Malmö, Norrköping, Umeå och Västerås. Eller för den delen Helsingfors och New York.

Samtidigt finns starka ekonomiska intressen som inte vill se någon förändring. I sanerings- och väktarbranscherna finns i dag hundratals företag och gott om självutnämnda experter som ordnar föreläsningar för kommunala tjänstemän och poliser där det påstås både det ena och det andra om graffiti utan vetenskapligt stöd."

Höganäs kommun har gjort mycket bra för ungdomar i sommar. Skateparken med alla arrangemang är ett exempel. Ett annat exempel är att åtta ungdomar fått sommarjobba som utvecklare för framtidens Höganäs.

Tyvärr verkar det som att polisen i Höganäs behöver bli lite mer vidsynta. Tidigare har stationschef Kristina Pålsson uttryckt farhågor om att den nya skateanläggningen "ska leda till ännu mer stök".

Alltså - bygg en graffitivägg i Höganäs!

Vänsterpartiets recept mot krisen

Euron krisar och har nått en ny bottennivå. Vi euromotståndare fick rätt. Snart är det väl bara Folkpartiet och en och annan enskild borgerlig politiker som vill att Sverige ansluter sig till euron

Ett exempel på den sistnämnda sortens politiker är Höganäs moderata kommunalråd Péter Kovács som sagt att han "verkligen anser att Sverige borde ha euro som valuta istället för kronan".

Högeralliansens restriktiva ekonomiska politik får kritik från IMF. Enligt IMF har Sverige för högt sparöverskott.

Allt fler delar nu Vänsterpartiets åsikt att regeringens politik bromsar ekonomin när vi nu istället skulle behöva göra offentliga investeringar.

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har i Dagens Nyheter presenterat konkreta förslag på hur vi motarbetar krisen.

1. För att minska hushållens höga skuldnivåer bör en amorteringsplikt på banklån införas.
2. Snabbutred och genomför en bankdelningslag.
3. För att möta krisens negativa ekonomiska ­effekter bör de samhälleliga investeringarna öka.

Dagens Nyheter ger Vänsterpartiets förslag erkännande. De tycker att förslagen är sunda och värda att ta på allvar. Angående bankerna har den (ny)liberala debattören Johan Norberg gett Vänsterpartiet rätt i att det är fel "deras vinster privatiseras medan deras förluster socialisteras".

Jag tror och hoppas att Vänsterpartiets konkreta och realistiska förslag för hur vi motverkar krisen och bygger en välfärd fri från kommersiella intressen bidrar till ordentliga valframgångar för Vänsterpartiet 2014. Först i valet till Europaparlamentet, sedan i valen till riksdag, kommuner och landsting/regioner. Svenska folket förtjänar ett starkt vänsterparti i parlamenten.

Jag hoppas också Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyssnar till Vänsterpartiets kloka förslag så att vi kan bilda en rödgrön regering efter 2014 som också driver en offensiv och progressiv rödgrön politik.

Läs:
Katarina Hugo: Euron når ny bottennivå
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "En realistisk krispolitik ger bankerna ett större ansvar"
Håkan Boström: Finanskrisen: Vissa insikter från vänster
Peter Wolodarski. Sex myter bidrar till eurons farliga läge
Historisk chans

Vänsterpartiet - landsbygdspartiet

Jag har precis tillbringat en vecka på den plats som betytt och betyder allra mest för mig. Min gamla hembygd kring Mariestad är djupt rotad i mig. Som alltid slogs jag av hur vackert det är i trakten runt Mariestad.

Men gamla Skaraborg är också en trakt som hamnat i bakvattnet, bland annat beroende på att i och med bildandet av storregionen Västra Götalandsregionen fler och fler verksamheter hamnar i Göteborg. Detta märks mycket tydligt i Mariestad.

Jenny Madestam skriver i Expressen: "I Almedalen meddelade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska bli 'Sveriges nya landsbygdsparti'. Det lät mest som något i raden av allt annat som den nya vänsterledaren ville täcka in under sitt premiärtal i Visby. Med perspektiv framstår det dock som en rätt klok idé, om den skulle realiseras, vilket är tveksamt i Vänsterpartiets fall."

Jag menar tvärtom att ett socialistiskt parti som Vänsterpartiet har bäst möjligheter att driva en politik som är bra för landsbygden. För att göra det krävs ett parti som inte delar den marknadsfundamentalism som råder bland samtliga allianspartiet, inte minst Centerpartiet. Tyvärr är även Socialdemokraterna och Miljöpartiets smittade av marknadsfundamentalismen, vilket syns i deras försvar av privata vinstintressen i välfärden.

Har privatiseringen av apoteken inneburit något positivt för landsbygden?

Vänsterpartiet har en politik för landsbygden. Även vår välfärdspolitik, som istället för marknadsliberal etableringsfrihet, står för en välfärd åt alla efter behov.

Vänsterpartiets landsbygspolitik innehåller 13 punkter:

1: Håll ihop skattepolitiken
2: Håll ihop infrastrukturen
3: Håll ihop bostadsbyggandet
4: Gröna näringar ger jobb
5: Satsa på turismen
6: Rikt kulturliv
7: Landsbygden behöver småföretagen
8: Lokala banker – ett smörjmedel för landsbygden
9: Håll ihop skolpolitiken
10: Vård och läkemedel i hela landet
11: Landsbygden behöver bra polisservice
12: Lanthandel och drivmedel
13: Ta tillbaka en del av kraftbolagens vinster

Läs:
Ulla Andersson och Lena Olsson: Det är vi som är det nya landsbygdspartiet
Ulla Andersson och Lena Olsson: Så tar vi ansvar för Sveriges landsbygd
Roland Halvarsson, Kenneth Lantz, Maria Nyberg: Så vänder vi trenden - fler jobb i hela Sverige

Boktips:
Kristina Mattsson: Landet utanför
Göran Greider: Fucking Sverige : byn, bruket, skogen - en modern Dalaresa
Göran Greider: Hagen : betraktelser från en by

Bygg hyresrätter i Höganäs

I Höganäs, liksom i de flesta skånska kommuner, råder bostadsbrist. Över 2000 står i kö till en bostad hos det allmännyttiga bostadsbolaget Höganäshem. Särskilt stor är bristen på hyresrätter, inte minst då till rimliga kostnader som kan passa de med lägre inkomster. För ungdomarna behövs mindre hyresrätter med vettiga hyror.

Detta är de styrande och ansvariga i Höganäs kommun givetvis medvetna om. Ändå driver de en politik som går ut på att sälja lägenheter ur Höganäshems bestånd. Moderaterna vill sälja 25 procent av beståndet. Högeralliansen har kommit överens om att tio procent av Höganäshems bestånd ska säljas.

Nu ska eventuellt Höganäshem bygga 35 kooperativa hyresrätter. Beslutet är ännu inte fattat så det finns fortfarande hopp om att Höganshems vd Jarmo Nieminen samt ansvariga politiker ska inse att det är hyresrätter som behövs i Höganäs.

Vänsterpartiet Höganäs har lagt en motion som värnar hyresrätten i allmänhet och allmännyttan i synnerhet. Den avslogs givetvis av det styrande högeralliansen.

Bilprovningen säljs på avbetalning

Bilprovningen fungerar bra. Det bryr sig inte högerregeringen om. Bilprovningen ska privatiseras. Sedan 2010 har det varit möjligt att starta privata bilbesiktningar. Intresset för detta har varit litet, men det hindrar inte vår utförsäljande regering.

Nu säljs en tredjedel av Bilprovningen till Opus Group.Företaget kontrolleras av ett holdingbolag i skatteparadiset Cypern. Opus Group har dock inte råd med affären så de får låna halva summan av Bilprovningen.

Vänsterpartiet reagerar starkt mot detta. Så här säger Ulla Andersson, vår ekonomisk-politiska talesperson:

- Regeringen har velat sälja ut stationerna till vilket pris som helst. Nu avyttrar man 70 stationer till ett bolag som inte ens har kapacitet att betala vad det kostar. Det är en oseriös hantering av gemensam egendom.

- Bilprovningen har makten att bestämma vilka bilar som får och inte får köra på våra vägar. Det är ett stort ansvar som inte kan slumpas iväg till vem som helst. Farhågan är nu att det statliga monopolet kommer att ersättas av ett litet och svagt bolag utan förmåga att axla det ansvaret. Med stor sannolikhet kommer fordonsägare se kostnader för sin kontrollbesiktning höjas.

Siv Holma, som är ledamot i Trafikutskottet för Vänsterpartiet, har lämnat in en KU-anmälan mot utförsäljningen av Bilprovningen.

Ett av flera tidigare misslyckanden av högerregeringen är privatiseringen av apoteken, som lett till överetablering i storstädernas innerområden och sämre tillgänglighet och service på landsbygden.

Bloggat: Martin Mobergs betraktelser..., Nicklas Lundström, Bengt Silfverstrand, Röda Berget.

Helsingborgs Dagblads Ingrid Runsten påstår att skolan och vården är exempel på lyckade privatiseringar. Hon väljer alltså att bortse från sådant som ökad segregation inom skolan och lägre personaltäthet inom privatiserad vård. Man kan också tycka att en journalist borde bry sig om att demokratiska fri- och rättigheter som meddelarfrihet och offentlighetsprincip inte gäller inom privatiserade verksamheter. Men även Ingrid Runsten kan se att försäljningen av Bilprovningen är en etiskt tveksam affär.

Försåtlig formulering

Det största problemet med ledarskribenterna är inte att de är borgerliga, utan att de helt enkelt inte är tillräckligt bra. Med risk för att låta lite väl kaxig tycker jag nog att man själv kan tänka ut lika bra säker själv som de lyckas göra trots att det är deras yrke.

Ibland glimrar det såklart till men på vissa ledarsidor händer det väldigt sällan. En av de ledarsidor där det sällan glimrar är Helsingborgs Dagblads.

Felet med Helsingborgs Dagblads ledare är inte att jag inte håller med dem. Som socialist är jag van vid att inte vara överens med gängse ledarskribenter. Det är förresten en av anledningarna till att vi socialister ofta är lite smartare än borgarna - vi tvingas ständigt försvara våra åsikter och arbeta i motvind. Om man gör det med öppet sinne och inte låser sig i sina positioner är det bra för tänkandet. Man kan lära sig även av borgerliga ledarskribenter, åtminstone ibland.

Vad är då felet med Helsingborgs Dagblads ledarsida? Den sticker inte ut. Den är lite obestämbart borgerlig. Man blir sällan varken arg eller glad av att läsa den. De återberättar och kommer med några pliktskyldiga och tafatta kommentarer. Den är helt enkelt tråkig.

Idag lyckades i alla fall Ingrid Runsten uppväcka en känsla hos mig. Hon gjorde mig irriterad.

Det var denna mening som fick mig att reagera: "Löfven måste förklara för sina partikollegor varför det är viktigare att diskutera kvalitet i välfärden än att diskutera vinst."

Det är en försåtlig formulering. Ingrid Runsten vet säkert att vi som vill se en välfärd utan kommersiella intressen gör det bland annat för att vi menar att vinstutdelningarna går ut över välfärdens kvalitet. Istället för vinstutdelning - fler och bättre utbildade anställda.

Jag begär inte att hon ska hålla med Vänsterpartiet. Däremot tycker jag att hon bör vara intellektuellt hederlig nog att inte blanda ihop korten och skapa falska motsättningar.

Det tycker jag man kan begära av en som väl ägnar 40 timmar i veckan åt att bevaka politik och skriva om politik.


Jag kan tänka mig en framtid utan "ledarskribenter":

"Förhållandena är helt annorlunda i det kommunistiska samhället, där ingen har en bestämd avgränsad verksamhetskrets utan där var och en kan utbilda sig i den riktning som han önskar. Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."

Några länkar till Ingrid Runsten (och andra):

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen"
Vänsterpartiets modell för välfärd utan kommersiella intressen
Jonas Sjöstedt presenterar modellen på YouTube
Vänsterpartiets välfärdsseminarium på YouTube

Fel om Damberg och Romson

Gårdagens bloggrubrik var riktigt dålig. Varken Romson eller Damberg är politiskt naiva. Antagligen är det så att Damberg tillhör motståndarna till Vänsterpartiet i frågan om privata vinster i välfärden. Han tillhör antagligen en minoritet inom socialdemokratin. Vi får hoppas att minoriteten inte vinner striden inom socialdemokratin.

Romson är jag däremot mer osäker på. Hennes invändning tycker jag också, trots att jag menar att den är felaktig eller åtminstone inte tungt vägande, att vi bör ta på allvar.

Vi kan visa hur överetableringen av friskolor hotar byskolor. Den kommunala skolan utarmas i och med överetablering av friskolor och det drabbar sedan de mindre kommunala skolorna.

Vi bör arbeta fram konkreta förslag på hur den gemensamma välfärden kan utvecklas: ökat inflytande från brukare och anställda, bort med delade turer, rätt till heltid, effektiviseringar...

Vänsterpartiet bör gå vidare i frågan genom att utbilda medlemmar och arbeta konkret med välfärdsfrågorna i kommuner och landsting/regioner.

Vi ska visa hur den gemensamma välfärden kan utvecklas. Vi ska vara de starkaste kritikerna av missförhållanden och dåligt använda gemensamma resurser.

Är Åsa Romson och Mikael Damberg politisk naiva?

Åsa Romson (MP) och Mikael Damberg (S) reagerade snabbt på Vänsterpartiets konkreta och kloka förslag om en välfärd fri från kommersiella intressen.

Både Åsa Romson och Mikael Damberg vände sig emot att Vänsterpartiet vill ta bort den fria etableringsrätten.

Så här uttalar sig Åsa Romson om etableringsfriheten:

- Jag är besviken på att man i dag 2012 från Vänsterpartiet kan föreslå att man ska gå tillbaka till att inte ha en fri möjlighet för föräldrar att bedriva föräldrakooperativa dagis eller ta över byskolor i ideell eller privat form, utan kommunen ska kunna förbjuda en sådan etablering.

- Vi ställer fullt ut upp på etableringsfriheten. Den har vi slagits för. Den är oerhört grundläggande för att vi ska få en mångfald av aktörer.

Mikael Damberg försvarar etableringsfriheten mer luddigt:

- Man behöver olika alternativ, men måste se till att skattepengarna i första hand går till det de är avsedda för. Men det är klart att vi tycker att det är rimligt att man kan starta skolor om Skolinspektionen ger tillstånd.

Källa: Helsingborgs Dagblad 2012-07-05, se även DN.

Poängen med att avskaffa etableringsfriheten är att vi därmed kan styra välfärden efter behov. Vi får en demokratisk styrning istället för att låta företagens makt styra.

Varken Åsa Romson eller Mikael Damberg kan vara omedvetna om den ojämlikhet vi ser i dagens välfärd, med överetablering på viss platser och bristande resurser på andra. Ett konkret exempel i min närhet är överetableringen av friskolor i Helsingborg. Den påverkar även kringliggande kommuner och bidrar till att Höganäs kommunala gymnasium är hotat.

Gustav Fridolin (MP) har erkänt politisk naivitet i frågan om friskolor. Han menar att det fanns "en politisk naivitet i Sverige brett i politiken" när friskolorna släpptes fria. Till höger om Vänsterpartiet borde han ha sagt.

Jag hoppas att både Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan övervinna den politiska naiviteten. Om Miljöpartiet menar allvar med att de ska bli ett landsbygdsparti får de nog tänka om.

Åsa Romson ska i alla fall ha beröm för att det inte är Vänsterpartiets förslag på hur privata vinster ska förhindras att läcka ut ur välfärden som hon reagerat mot. Mikael Damberg tycks däremot mena att vinststoppet är omöjligt att genomföra.

Ändå baseras Vänsterpartiets förslag bland annat på bolagsformen Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning "som tillkom 2006 efter en proposition av Socialdemokraterna just i syfte att fungera för företag inom välfärdssektorn."

Det är skönt att det finns kloka Socialdemokrater som Bengt Silfverstrand och Daniel Suhonen som berömmer Vänsterpartiets förslag. Roligt också att Birger Schlaug gillar Vänsterpartiets förslag.

Så här skrev Daniel Suhonen på Facebook efter att Vänsterpartiet presenterat sitt förslag:

"Lysande att vänsterpartiet idag presenterar ett förslag som är en tydlig tolkning av innebörden i ordet non profit. Detta är inget förbud mot privat eller kooperativ entreprenörskap eller initiativkraft. Bara ett stopp för vinst som drivkraft. Nu måste de som förespråkar vinst förklara vad som tillförs, vad magiskt det är som sker om företag får ta ut stora vinster ur välfärden."

Kvalitet och jämlikhet i välfärden

Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen. Jag fick se en intervju med Jonas Sjöstedt till morgonkaffet och han gjorde mig både glad och stolt.

Idag presenterar Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson konkreta förslag på hur vi skapar en välfärd som fokuserar på kvalitet och jämlikhet, utan privata vinstintressen.

Vänsterpartiet visar konkret hur vi kan förverkliga LO-kongressens beslut och hur vi kan höra det som åtta av tio svenskar vill: bygga en bra välfärd utan privata vinstintressen.

Göran Greider, som jag gillar och har stor respekt för, berättar i dagens Aftonbladet varför han (ännu) inte är vänsterpartist utan stannar hos Socialdemokraterna, trots att Vänsterpartiet faktiskt står närmare hans åsikter. Det är intressant läsning eftersom det finns många socialdemokrater som i många frågor delar Vänsterpartiets åsikter.

Så här skriver Göran Greider:

"Det främsta skälet till att jag inte blir vänsterpartist är helt enkelt att vänsterpartiet ännu inte är nog folkligt för att kunna bära fram en förändring. Jag mäter detta med exempelvis en kommunalpolitisk mätsticka: På den kommunala nivån stöter jag på mängder av duktiga s-politiker, sådana som oavbrutet står i omöjliga valsituationer och gör det bästa av läget. Vänsterpartiet står, med vissa lysande undantag, utanför den praktiska världen. Det gör att folk inte riktigt litar på att de är kapabla att vara med och styra landet. Ett annat, egentligen besläktat exempel, gäller EU. Sverige är inlemmat i EU, jag röstade nej till EU men i motsats till många vänsterpartister har jag sedan länge accepterat faktum och kräver inte utträde."

Till viss del håller jag med honom. Vänsterpartiet måste växa - i storlek, politisk förmåga och kunskap. Samtidigt är det ju så att det finns mängder av goda vänsterpartistiska företrädare runt om i landet. Det är också så att man växer med uppgiften. När och om vi växer ute i kommunerna kommer det förändra partiet.

Däremot har Göran Greider helt enkelt fel när det gäller EU. Vänsterpartiet arbetar konkret och praktiskt i EU. Det står inte i motsättning till att vara EU-motståndare. Om inte ens Göran Greider noterat detta är det dags att Vänsterpartiet gör det tydligt inför Europaparlamentsvalet 2014.

Vänsterpartiet arbetar för att utveckla sin politik, organisation och politik. Kanske Göran Greider snart får skriva artikeln "Därför är jag nu vänsterpartist"?

Läs:
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: ”Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen”
Göran Greider: Därför är jag (ännu) inte vänsterpartist

Det lyfter inte av sig självt

Tre LO-företrädare skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de, vad jag förstår, förordar en ekonomisk politik i linje med Vänsterpartiets. De vill att massarbetslösheten tas på allvar i den ekonomiska politiken och att vi gör nödvändiga investeringar i bland annat infrastruktur.

Dagens Nyheters Peter Wolodarski agerar intellektuellt hederligt och omprövar tidigare ställningstaganden i EU-politiken. Det ser ut som att han nu skulle ha mer utbyte av ett samtal med Jonas Sjöstedt än med Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven, för att inte tala om Jan Björklund.

Expressens Anna Dahlberg skriver: "Allt talar för Vänsterpartiet just nu. Marken skakar under eurozonen och frågan om vinster i välfärden blir hetare för varje dag som går. Inget parti har sagt nej med sådan emfas som Vänsterpartiet."

Till och med Dagens Samhälles Mats Edman har uttryckt respekt för Vänsterpartiets konsekventa linje i välfärdsfrågan.

Även Birger Schlaug noterar att det inte lyfter för Vänsterpartiet: "Sommaren för Jonas Sjöstedt blir tung, det lyfter inte i opinionen som hans parti kräver."

I DN/Ipsos junimätning ligger Vänsterpartiet på 5,2 procent, alltså något under det dåliga valresultatet 2010 på 5,6 procent.

Vad beror då detta på? Varför vänder det inte?

Visst kan vi plocka missnöjda röster från Socialdemokraterna, men för att bygga något varaktigt tror jag vi måste inse att det aldrig vänder av sig självt för Vänsterpartiet. Det är vi själva som måste lyfta partiet.

Vänsterpartiet är också ett parti som måste ta tillvara varje chans på bästa möjliga sätt och också verkligen anstränga sig för att undvika misstag. Anna Dahlberg förklarar Vänsterpartiets låga opinionssiffror med Jonas Sjöstedts "koleriska insats under partiledardebatten i Agenda." Det är inte mycket till förklaring men ändå ett råd att ta på allvar. Jag tror Vänsterpartiet vinner på att präglas av munter radikalism, ungefär som Göran Greider när han är som bäst, snarare än att vara det argaste oppositionspartiet. Vi ska visa glädjen i vår politik och vara, som Aron Etzler sagt, "det parti som förbereder framtiden".

Det är endast många aktiva och kunniga medlemmar som kan vända Vänsterpartiet långsiktigt. Vår politik förtjänar ett mycket större stöd än den har, men om den ska få det måste vi agera samfällt och bra på alla nivåer. Varje partiförening ska vara en motor i arbetet och en god kommunikatör för partiets politik.

När viktig central politik lanseras, till exempel vårbudgetmotionen, bör varje partiförening engageras. När många håller med oss bör vi hålla fast vid frågorna och inte gå vidare till andra eller "ta ett steg åt vänster". Det är inte fel att vara populär, som det står i strategidokumentet.

Varje partiförening ska arbeta för en gemensam välfärd utan privata vinstintressen. Om vi ska bli ett riktigt bra miljö- och klimatparti måste vi i varje parlamentarisk församling i är representerade i driva en kunnig miljö- och klimatpolitik och lägga de skarpaste och mest konkreta förslagen.

Vi behöver kombinera långsiktigt opinionsarbete, politikutveckling och snabba aktioner.

Läs:
Jonas Thunberg: Prioritera vinster i välfärden
Jonas Thunberg: Vänstern i centrum
Jonas Wikström: Strunta i de otrygga anställningarna

Högeralliansen och demokratin

Justitieminister Beatrice Ask (M) meddelar idag att regeringen tillsatt "en utredning som ska se över frågan om ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet."

Beatrice Ask påstår att: "Alliansregeringens utgångspunkt är att vi ska slå vakt om den svenska öppenheten."

Om högeralliansens engagemang för öppenhet hade varit stort och äkta hade de givetvis inte tillåtit en enda privatisering av vår gemensamma välfärd innan samma meddelarfrihet och offentlighetsprincip gällt i privatiserad verksamhet som i gemensamt ägd och styrd verksamhet.

4,4 procent

Opinionsundersökningarna duggar tätt. Dagens väljarbarometer från Sifo var positiv såtillvida att de rödgröna fortsätter leda ganska stort över högeralliansen.

Partierna i storleksordning: (S) 38,8%; (M) 27,6%; (MP) 8,6%; (FP) 5,6%; (SD) 5,4%; (C) 4,8%; (V) 4,4%, (KD) 3,9%.

I december 2011 såg siffrorna ut så här: (M) 34,4%; (S) 25,4%; (MP) 12,3%; (V) 6,3%; (FP) 5,5%; (C) 5,4%; (SD) 5,2%; (KD) 4,3%.

Både (V) och (MP) går alltså bakåt. Varför?

Vi i Vänsterpartiet har ett stort arbete framför oss och bör tänka till ordentligt. Varför vill inte fler rösta på oss trots att vi vet att många håller med oss i viktiga frågor. LO säger nej till privata vinster i välfärden, PRO vill inte att privat äldreomsorg tvingas på kommuner, ja till och med Expressens ledarsida håller med Vänsterpartiet om att privata vinstintressen inte har i skolan att göra.

Jag tror inte problemet är att vi inte nått ut med vårt budskap. Problemet finns nog någon annanstans. Men jag tror inte problemet finns där Svenska Dagbladets Fredrik Kärrholm hoppas det finns.

Nu vet jag att mycket, både avseende organisation och kommunikation, är på gång i Vänsterpartiet. Jag är hoppfull. Jag tror vi vänder det här.

Om jag ändå ska säga något om vad jag tror behövs göras om vi ska vända skutan så väljer jag två saker:

1. Den lokala nivån är avgörande. Vi måste bli bättre, kunnigare, smartare, trovärdigare, synligare, folkligare och effektivare kommunalpolitiker. Vi ska vara ett enat och sammanhållet parti. Vänsterpartiets politik ska inte principiellt skilja sig från ort till ort. Vi ska vara de främsta lokalpatrioterna. (Vi ska inte lägga motioner om sittkissande, välja nämndemän som inte står för partiets politik, låta barnen slå på borgarpiñatas eller ha Lenin- eller Che Guevara-fanor i våra 1 maj-tåg.)

2. Vi måste bli bättre på att sprida, informera och prata om vår centrala politik lokalt. Allt material som framställs bör användas. Vänsterpartiets budgetmotioner får inte cred på borgerliga ledarsidor. Då måste vi själva prata om dem och förstå dem.

GP påpekar att Jonas Sjöstedt "inte vänt Vänsterpartiet." Nä, det trodde åtminstone inte jag att han skulle göra. Det är en kollektiv uppgift. Fast jag får erkänna att jag nog trodde att vi skulle ligga lite högre i opinionen än så här.

Peter Högberg har noterat att Svenska Dagbladet försöker putta över Miljöpartiet till den blå sidan. Vad som händer efter 2014 vet ingen, men ärligt talat - hur troligt är det med Miljöpartiet i en borgerlig regering? Visst - de styr med borgarna i regioner/landsting och kommuner, men det finns ju även röd-blå samarbeten på lokal nivå.

De rödgröna partierna är - som tur är - inte överens i allt, men vi har mycket gemensamt. Det är som Per Gahrton skriver: "2014 är det hög tid att byta ut borgaralliansen mot ett grönrött alternativ."

En sak till förresten. För ett tag sedan läste jag två böcker om Moderaterna: Anders Pihlblads "Ett partis fall och uppgång : berättelsen om de nya moderaterna" och Anita Kratz "Reinfeldt ensamvargen". Några saker jag slogs av under läsningen var att Moderaterna under Reinfeldt, Borg, Schlingmann med flera hade en ledning som jobbade tajt och bra och att de var oerhört målmedvetna. De lyckades också utmana så väl väljarnas som de aktivas bild av partiet.

Moderaterna är ett väldigt toppstyrt parti. Vänsterpartiet kan inte och ska inte kopiera Moderaternas arbetssätt, men jag tror att även vi måste utmana både oss själva och väljarnas bild av oss.

Mitt största orosmoment är fortfarande att krismedvetenhet, medvetenheten om att "nu är det allvar" och viljan till förnyelse och förändring inte finns överallt i partiet. Om Vänsterpartiet ska vara ett bra socialistiskt och feministiskt parti duger det inte att vi har en ledning som gör rätt, vi måste alla göra det. Alla ska med!

Åsa Moberg och privata vinstintressen i välfärden

Åsa Moberg tar i Dagens Nyheter strid för privata vinstintressen i välfärden. Hennes argument är de samma som i den artikel i Expressen 2006 där hon kom ut som borgare. Argumenten har inte vunnit i styrka under de sex år som gått sedan hon först formulerade dem.

Hon har två argument för privata vinstintressen i välfärden:

1. Privat vård kan inte vara dålig, åtminstone inte i längden. Så här tänker Åsa Moberg: "Dåliga privata vårdföretag kommer inte att bli stora. Det är bara i offentlig regi som dålig vård kan pågå år efter år."

2. Vinstdrivande välfärdsföretag är tydligen av någon anledning per automatik bättre på att kommunicera med brukare och närstående. I den offentliga välfärden fungerar det däremot så här enligt Åsa Moberg: "Det finns ingen kanal för kommunikation mellan brukare, närstående och politiker, inte heller mellan personalen och politikerna."

Om man inte anser punkt 1 redan vara överbevisad, vilket uppenbarligen inte Åsa Moberg, som säkert noga följer med i diverse massmedia, gör bör hon inse att hennes resonemang bygger på en - som jag ser det - minst sagt naiv "valfrihetsfilosofi". Denna "valfrihet" förutsätter ett ständigt överskott av vårdplatser, alltså att varje brukare ständigt har ett antal vårdplatser och vårdutövare att välja mellan. Hennes resonemang bygger också på att exempelvis våra äldre ska kunna byta boende ungefär som vi byter - låt säga - en sorts tandkräm mot en annan. Riktigt så funkar det ju inte, och det vet nog egentligen Åsa Moberg också. Hoppas jag i alla fall.

Vad gäller punkt två så återstår det för Åsa Moberg att bevisa på vilket sätt det skulle vara enklare för en brukare eller anhörig att påverka ledningen för Attendo eller Carema än politikerna i den lokala socialnämnden. Den borgerligt styrda kommun jag och Åsa Moberg bor i är inte något demokratiskt under, men om så krävs kan vi som bor här kontakta våra lokala politiker. Vi kan faktiskt till och med få en pratstund med självaste kommunalrådet.

Jag har högre tankar om vår representativa demokrati och rösträtt än vad Åsa Moberg har. Enligt henne leder maktskiften inte till något annat än "omorganisationer som endast slumpmässigt resulterar i" förbättringar.

Offentligt driven välfärd måste bli bättre. Generellt behövs ökade resurser (det är möjligt precis på samma sätt som de senaste årens stora skattesänkningar varit möjliga) men också ökat inflytande från brukare, anhöriga och anställda. I det avseendet tvivlar jag på att de stora vinstdrivande vårdbolagen är någon inspirationskälla.

Själv tycker jag att den gemensamt ägda och styrda välfärden är något viktigt, vackert och bra. Vissa saker har vi bestämt oss för att driva gemensamt genom våra demokratiskt valda ombud. När vi använder den gemensamma välfärden är vi inte kunder, det är vi som äger den - vi är medborgare.

Jag skulle vilja att vi utökar det gemensamt ägda och styrda - allmänningen.

Åsa Moberg verkar också ha glömt två små men ack så viktiga ord: meddelarfrihet och offentlighetsprincip.

Åsa Moberg vill inte att vi ser privata vinster i välfärden som en "ideologisk fråga". Texten hon själv producerat är dock rent ideologisk.

Den röda ytan på vissa inom 1970-talsvänstern var tunn. Intresset ljuger aldrig.

Henrik Bromander: Smålands mörker

Henrik Bromander är en kompomisslös serietecknare och berättare som inte väjer för det mörka, jobbiga, otäcka eller äckliga.

I den drygt 600 sidor tjocka serieromanen möter vi Erik, som växer upp i Nässjö. Vi följer Erik från 1987 till 2011. Nässjö är en stad på dekis och Eriks familj är trasig. Ljuspunkterna i Eriks liv är hans farfar, en vän och skaparglädjen. Han tecknar serier och ger ut en fansin som heter Ansikte.

Erik vänder trasigheten i sitt liv till ett sorts övermänniskotänkande, han blir en övertygad fascist. Allt går sönder. Han möter kärleken, men blir sviken. Hans bästa vän dör utan att de hinner bli sams efter ett gräl. Erik åker i fängelse efter en misshandel.

Så här uttalar sig Henrik Bromander själv om boken:

"När jag väl bestämde mig för att göra en lång, episk serieroman ville jag att den skulle handla om något viktigt, något värt att ta på allvar. Högervridningen av samhället är något som bekymrat mig mycket under lång tid, både vad gäller Alliansens maktövertagande och de högerextremas framgångar i parlamentariska val här hemma och nere i Europa. Utvecklingen är skrämmande och det riktigt läskiga är att vänstern verkar sakna idéer och initiativ till motstånd. Men för att kunna bekämpa sin fiende måste man förstå den, därför gjorde jag den här resan in i en fascists psyke."

Smålands mörker är en stark berättelse. Jag rekommenderar den varmt, även om jag inte är så säker på att vi egentligen lär oss så mycket om vad högervridningen av samhället beror på. Vi får en trovärdig historia om hur en person blir fascist, men frågan är hur de högerextrema idéerna kan få fotfäste hos såpass många att de får ett samhälleligt genomslag och till exempel når parlamentarisk representation.

En bok som konkret berättar om hur ett högerextremt parti nått framgångar är De hunsades revansch : en resa i fascismens Frankrike av Bim Clinell. Läs gärna den.

Henrik Bromander har tidigare gett ut dessa böcker: Hur vi ser på varandra, Tidigt på morgonen och Det händer här.

Se en trailer på YouTube.
Följ Henrik Bromanders blogg.

Om feministiskt självförsvar och Nyamko Sabuni

Vänsterpartiet har bildat ett kvinnonätverk. Ida Gabrielsson är dess ordförande. Vänsterpartiet ska vara Sveriges viktigaste feministiska kraft och vi ska vara Sveriges mest jämställda organisation.

När kvinnonätverkets konkreta planer presenterades i Svenska Dagbladet gick Nyamko Sabuni ut och raljerade dumt. Att Vänsterpartiets kvinnliga politiker ska erbjudas kurser i feministiskt självförsvar kommenterade Nyamko Sabuni på detta oförskämda vis:

- Som jämställdhetsminister blir jag väldigt oroad över att kvinnor i Vänsterpartiet tydligen känner sig så pass utsatta av sina manliga kollegor så att de behöver självförsvar.

Tramsigt! Och också tråkigt att hon väljer att förlöjliga en så viktig fråga som kvinnors underordning och mäns våld mot kvinnor.

Men det finns som tur är folkpartister som är positiva till feministiskt självförsvar. Så här skriver Tina Acketoft:


"Självförsvar för självförtroende

För många tjejer och kvinnor är vardagen begränsad av obehag och rädsla för att bli utsatt för oönskade närmanden eller övergrepp. Man går inte på det där mötet efter mörkrets inbrott, man promenerar inte hem ensam på kvällen, man cyklar inte ensam i mörka områden, man tar en taxi hem och så vidare.

Statistiken talar för att det är ett klokt beteende. 2003 anmäldes 2 565 våldtäkter, varav cirka var fjärde utomhus. Var tredje våldtäkt blev utomhus inte mer än försök, inomhus var nionde. Oftast tack vare kvinnans försvar. När angriparen flydde berodde det oftast på att kvinnan skrek eller att någon kom och "störde". Det visar alltså att det lönar sig att kunna försvara sig.

En enkel översikt en vanlig dag på skolgårdarna överallt i Sverige visar tydliga skillnader i flickors och pojkars beteende. Tjejer brottas, kastar, kämpar och ropar sällan som killar gör. Man använder helt enkelt inte sin kropps fulla resurser på samma sätt som killarna, och därmed saknar man kunskap om sin egen styrka. Och detta får oanade effekter i förlängningen. Det är samhällets absoluta uppgift att skydda individer från brott, men det utesluter inte att man med enkla men medvetna medel skulle kunna göra mycket för att stärka tjejers kroppsmedvetenhet och därmed självförtroende.

För sanningen är att vetskap om sin egen rösts och kropps styrka samt en grundläggande kunskap i självförsvar kan bidra till den ökade självkänsla och säkerhet som skulle utöka kvinnors begränsade livsutrymme i dag.

Som en följd av regeringens regleringsbrev till Skolverket år 2002 där man anslog medel till insatser för att stärka flickors självförtroende och bland annat ge möjlighet till självförsvarsträning, har ett flertal skolor inlett verksamheter med målet att stärka flickors självförtroende och självuppfattning.

Verksamheterna följer regleringsbrevets riktlinjer om att utgångspunkten ska vara elevernas egna frågor och erfarenheter samt att fokus bör riktas på diskussioner om identitet, relationer och makt. Självförsvar inom skolan är inte en kampsportsteknik och det handlar inte om att lära sig att slåss i allmänhet. Kampsport får man ägna sig åt på sin fritid om man är intresserad av det, och att slåss i allmänhet är aldrig en lösning på problemen.

Självförsvar för tjejer är en specifik form av träning som handlar om att först och främst lära sig säga ifrån och agera på ett så tydligt sätt att man kan undvika att bli utsatt för våld, där man fokuserar på tre delar, mental styrka, verbal styrka och fysiskt självförsvar.

Jag är övertygad om att många tjejers självförtroende skulle kunna stärkas med kunskap om självförsvar. Och dessutom, om en enda av de 2 565 våldtäkterna från 2003 skulle ha kunnat undvikas med självförsvarsutbildning så borde det vara tillräckligt med argument för alla skolor att erbjuda sina tjejer utbildning av detta slaget. (SNB)"

Läs:
V-politiker utbildas i självförsvar
Sabuni ”oroad” över utbildning i självförsvar
V-kvinnor erbjuder Sabuni kurs i självförsvar
Ida Gabrielsson: Ministerstyre
Tina Acketoft: Självförsvar för självförtroende
Ida Gabrielsson: Märkligt att Sabuni oroar sig för oss

Feminism, organisation, kommunikation, studier

Det är mycket på gång i Vänsterpartiet.

Vår partisekreterare Aron Etzler började berätta om vad som är på gång i ledaren till interntidningen Vänsterpress 2012 : 3. Han fastslog där att "de viktigaste framgångsfaktorerna är en långsiktigt riktig politisk strategi och en effektiv organisation."

En kartläggning av organisationen har gjort som visar att det finns stora skillnader i hur partiföreningarna fungerar och om de ökar eller minskar medlemsmässigt. I Vänsterpress skrev Aron Etzler att det inte betyder att partiledningen ska "göra katastrofutryckningar till de svagaste föreningarna". Istället "är det viktigt att utveckla de starkaste föreningarna, de största succéerna och de skickligaste organisatörerna. Det bästa i Vänsterpartiet skall användas för att rätta till det som är svagt."

Interkommunikationen har också fått en översyn. En ny hemsida arbetas fram som ska vara navet i vår kommunikation. Vänsterpress kommer läggas ned och ersättas av ett magasin som presenteras så här: "Den nuvarande medlemstidningen Vänsterpress ändrar form och blir ett magasin med utgivning 4 gånger per år. Innehållet kommer att utgöras av fördjupande reportage, porträtt, beskrivningar av positiva exempel på aktivism, referat av den pågående debatten och krönikor. Vi vill göra ett roligt, smart och snyggt magasin som visar upp Vänsterpartiet på ett nytt sätt. Magasinet ska kunna spridas även utanför partikretsen."

En storsatsning på studier görs. Vänsterskolan är ett studiepaket inom ämnen ekonomi, klimat, feminism, organisation, kommunikation. Många studiehandledare ska utbildas och tanken är att även partistyrelseledamöter ska arbeta som studiehandledare.

Feminismen och internfeminismen är högt prioriterad. Vänsterpartiet har nu ett kvinnonätverk som leds av Ida Gabrielsson, som tidigare var ordförande för Framtidskommissionen. Nätverket har bildats för att stärka feminismen i Vänsterpartiet och för att sätta de feministiska frågorna på den politiska dagordningen i Sverige. Bildandet av det feministiska nätverket är en del i den pågående feministiska offensiv som partistyrelsen beslutade om i samband med antagandet av verksamhetsplanen.

En plan för kvinnonätverkets arbete har antagits. Förtroendevalda kvinnor ska utbildas bland annat i debatteknik och retorik. Alla kvinnliga politiker ska också erbjudas en kurs i feministiskt självförsvar.

Allt detta ser mycket bra ut. Om det förverkligas kommer det göra Vänsterpartiet till en starkare och effektivare organisation.

Jag tror att studierna kan komma att spela stor roll i Vänsterpartiet. Många av oss behöver utbildas bättre. I höst ska vi också ute i partiföreningarna börja diskutera regeringsfrågan inför 2014. De diskussionerna tror jag kan bli betydelsefulla genom att bidra till att utveckla Vänsterpartiets medlemmar och organisation. Ett stort mått av medlemsdemokrati utvecklar organisationen och medlemmarna genom att ge dem ett ansvar.

Strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport innehåller också mängder av goda idéer som jag hoppas förverkligas.

Parallellt med detta utvecklas kontinuerligt Vänsterpartiets politik. Konkreta exempel på detta har vi till exempel sett i vårbudgeten, klimatrapporten och i nya förslag inom utbildningspolitiken.

Läs:
Kaj Raving: Rapport från PS 2-3 juni 2012
V lovar snabbt besked i regeringsfrågan
V-politiker utbildas i självförsvar
Sabuni "oroad" över utbildning i självförsvar
V-kvinnor erbjuder Sabuni kurs i självförsvar
Ida Gabrielsson: Ministerstyre
Ida Gabrielsson: Makt, kön och kvinnors organisering
Ida Gabrielsson ordförande för kvinnonätverket
Aron Etzler: Låt oss... inte.. tala om organisation

Partisympatiundersökningen maj 2012

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning maj 2012 visar på en hel del positiva och tänkvärda saker.

De rödgröna har egen majoritet 51,2 procent mot högeralliansens 42,5 procent. Vänsterpartiet går fram något jämfört med valet 2010 och har nu 5,9 procent (5,6 procent i valet). Vi är nu fjärde största parti. Vänsterpartiet är alltså större än C, FP, KD och SD.

Två av tre saker jag önskar se som valresultat är alltså uppnått: rödgrön seger med egen majoritet samt Vänsterpartiet som fjärde största parti. Den tredje saken jag önskar är att Vänsterpartiet går tydligt framåt jämfört med valet 2010, 7-8 procent skulle sitta fint och vore inte omöjligt att uppnå.

Men det är långt kvar till 2014. Ulf Bjereld påpekar "att vid motsvarande tid under förra mandatperioden - det vill säga i maj 2008 - hade Socialdemokraterna 44.7 procent och Moderaterna 22.4 procent i SCB:s undersökning. Och vi vet hur det gick i valet 2010."

De små partierna har det svårt och det är tight mellan dem. Egentligen är det ju helt sjukt att skillnaden mellan andra största (Moderaterna, 28,6 procent) och tredje största (Miljöpartiet, 8,1 procent) är så stor. I Novus undersökning Svensk Väljaropinion Maj 2012 var både FP och SD större än V.

Enligt vad flera rapporterat går Vänsterpartiet framåt i Göteborg, Malmö och Stockholm. Bra, men vi måste också växa i styrka i mindre städer och på landsbygden. Thaher Pelaseyed konstaterade efter omvalet i Västra Götaland 2011 att vi inte klarar att "bedriva en stark valrörelse utanför storstadsregionerna." Vänsterpartiet har oftast svaga organisationer utanför storstäderna, något som Vänsterpartiets organisationsenhet gjort partistyrelsen uppmärksam på. Thaher Pelasyed har skrivit om detta.

Jonas Wikström noterar att Vänsterpartiet är starka i tjänstemannagrupperna och föreslår att vi värdesätter dem högre. Bra tänkt, tycker jag. Men vi är också starka hos kommunalarbetarna (9,6 procent). Vi är alltså starka bland offentliganställda.

Detta är en av flera anledningar till att vi bör bita oss fast i välfärdsfrågorna. Inte minst nu efter att LO sagt nej till privata vinster vård, skola och omsorg och en stor minoritet inom Miljöpartiet håller på Vänsterpartiets linje.

Vi vet att många socialdemokrater delar Vänsterpartiets syn på välfärdsfrågorna. När nu så stor andel som 21,4 procent av socialdemokraterna har Vänsterpartiet som näst bästa parti måste vi stå för en klar och tydlig linje i välfärdsfrågorna. Var Socialdemokraterna kommer landa vet vi ju inte. Om Vänsterpartiet är det enda partiet som står för en gemensamt ägd och styrd välfärd utan privata vinstintressen är det viktigt att vi håller fast i frågan och är mycket tydliga. Vi bör utveckla vår politik om hur vi vill utveckla välfärden, bland annat genom ökat inflytande från brukare och anställda.

Om Socialdemokraterna sviker i välfärdsfrågorna står Vänsterpartiet redo. Vi har redan högt förtroende i exempelvis äldreomsorgsfrågor. Om vi håller fast vid och utvecklar välfärdspolitiken kan det spela stor roll även i kommun- och landstings/regionvalen.

2014 är det också val till europaparlamentet. Om vi redan nu under eurokrisen ligger i driver vårt eu- och euromotstånd bör vi kunna göra ett bra val till europarlamantet. Det kan få betydelse även i riksdagsvalet.

Som Jonas Sjöstedt visat blir vår syn på den ekonomiska krisen allt mer accepterad och i Svenska Dagbladet försvarar Per Lindvall Vänsterpartiets ekonomiska politik.

Varför är vi då inte redan nu större när vi ser att många håller med oss och vi får rätt i fråga efter fråga? Aron Etzler har sagt en hel del klokt om detta. Visst behöver vår politik utvecklas men framför allt tror jag vi behöver bli starka, effektivare och kunnigare. Därför är det väldigt glädjande att se att partiets ledning tar itu just med sådana saker. Läs Kaj Ravings rapport från senaste partistyrelsemötet!

Varje medlem, partiförening och distrikt behövs! Jag tror vi medlemmar skulle kunna bli mycket bättre på att sprida partiets centrala politik och omsätta den lokalt. Tänk om hela partiet var inlästa på exempelvis vårbudgeten och pratade om den på arbetsplatser, gator och torg! En del material framställs redan nu centralt men hur väl används materialet?

Det är bra att vi redan i höst internt i Vänsterpartiet ska börja diskutera regeringsfrågan inför valet 2014. Vi kan komma fram till en stark och enad linje inom partiet och jag tror diskussionen kan utveckla partiet.

Mycket jobb krävs men jag tror det kan bli bra det här.

Lokal aktivism

Idag har jag och en partikamrat delat ut flygblad om ett möte om sex timmars arbetsdag vår partiförening arrangerar nästa vecka. Vi stod utanför Systembolaget klockan 10.00.

Det var nog inte rätt plats och tid för att dela ut just detta flygblad. Intresset var måttligt av den enkla orsaken att många inte längre arbetade, de var pensionärer.

Hur som helst fick detta mig att fundera över praktiskt politiskt arbete på lokal nivå. Ida Gabrielsson har sagt:

– Det handlar också om vad man gör när man står där på gatorna. Man kan inte bara dela sitt flygblad eller ropa i sin megafon, det blir folk inte berörda av. Ibland när man går förbi en antirasistisk demonstration så känns det lite som en kuliss till 70-talet.

Det har hon rätt i, men samtidigt är det så på många orter att man faktiskt sticker ut och märks om man delar ut flygblad, demonstrerar eller ordnar politiska möten. Om Vänsterpartiet i Höganäs ofta och regelbundet ägnade sig åt flygbladsutdelning skulle vi vara det enda parti som gör det.

Men jag tror nog vi måste vara mer fantasifulla än så om vi ska nå framgång. Vänsterpartiets verkställande utskott har nyligen varit på studiebesök hos Socialistiska partiet i Nederländerna. Jag hoppas de har med sig goda idéer och inspiration därifrån.

Aron Etzler, Vänsterpartiets nye partisekreterare, har skrivit om Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna. Han visar i boken hur Socialistiska partiet gör praktisk politik och skapar förtroende genom lokal aktivism och kommunikation, till exempel dörrknackning.

Men det finns exempel att ta inspiration från på närmre håll. Några har jag nyligen läst om i Arbetaren: Långsiktigt längs tunnelbana, Pantrarna höjer förortens röst, Envisa ockupationer i Västerbotten, Ockupation, hemslöjd och läxhjälp och Fjorton år av folkkök.

Min personliga favorit bland exemplen ovan på praktisk politik är detta:

– En grupp bestämde sig till exempel för att höra av sig till områdets villaägare och bad att få plocka färsk frukt från deras äppelträd för att sedan dela ut bland områdets förskolor.

Jag tycker också att Förbundet Allt åt alla verkar göra en hel del bra saker, till exempel deras överklassafari. De verkar också paketera sin politik snyggt, till exempel är det smart att presentera en aktion på detta sätt med ett YouTube-klipp.

Om vi ska prioritera utomparlamentariskt arbete kan det leda till att vi måste göra det på bekostnad av det parlamentariska arbetet. Enligt Aron Etzlers bok ställer inte partiföreningar av Socialistiska partiet upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.

Men poängen är att det utomparlamentariska och parlamentariska arbetet ska samverka och förstärka varandra. Vi har större chans att få genomslag i parlamenten om vi mobiliserar utanför dem.

Det utomparlamentariska arbetet är inte heller enbart, eller ens främst, ett sätt att få genomslag för eller nå ut med vår politik. Det är också ett sätt att förbättra och utveckla vår politik. Vi lär av andra och genom praxis - alltså genom att göra politik.

Utöver detta kan vi också genom praktisk politik visa att förändring är möjlig - om vi arbetar tillsammans och är tillräckligt många. Det är ett livsnödvändigt budskap för ett socialistiskt parti.

Genom att arbeta tillsammans med andra - vi bör mobilisera så brett som möjligt i varje enskild fråga, bygga enhetsfronter underifrån alltså - visar vi att Vänsterpartiet inte är ett ensamt eller konstigt parti. Många delar Vänsterpartiets åsikter och värderingar.

Dagens flygbladsutdelning var bra trots att vi kanske inte lockade någon till vårt öppna möte. Vi har visat att Vänsterpartiet inte är ett parti som bara raggar röster under valrörelser, vi har fått träna vår argumentationsförmåga och övervinna det inledande motståndet mot att agera politiskt på gatan. En och annan tyckte nog också det var roligt att slänga lite käft med oss.