Idag har jag och cirka 249 andra varit på Tryckeriet i Malmö och lyssnat på Jonas Sjöstedt. Det var verkligen mäktigt och hoppingivande inför framtiden att vi var så många. Applåderna var många och långa. Vänsterpartiet är verkligen på gång!
Jonas Sjöstedt pekade ut fyra områden där vänstern är helt nödvändig i svensk politik.
1. EU-krisen.
2. Välfärden och högerns privatiseringar.
3. Klimatpolitiken där vår politik är unik och nödvändig eftersom vi till skillnad från Miljöpartiet har en radikal fördelningspolitik.
4. Arbetsmarknaden där vi är partiet som står upp för arbetarnas rättigheter och arbetets värde.
En av Jonas Sjöstedts stora styrkor är att han lyckas koppla samman olika politiska frågor till en sammanhållen berättelse om ett annat och bättre samhälle. Jag tycker också mycket om hans resonerande och lågmälda men samtidigt skarpa och tydliga sätt att uttrycka sig.
Jonas sa också många kloka saker om Vänsterpartiet som organisation. Vi måste bli starkare och vi måste bli mer av ett aktionsparti. Han framhöll nederländska Socialistiska partiet som ett positivt och eftersträvansvärt exempel.
Jonas sa: "Det finns tillfällen i partiers historia då de har möjlighet att få nya människor att lyssna. Vi är där nu." Det tror jag han har rätt i. Det gäller nu att vi lyckas utnyttja detta tillfälle.
Vi ska givetvis göra allt vi kan för att byta regering och politik 2014. Men jag menar att det också är viktigt att vi tänker längre än så. Avgörande nu är att vi gör allt för att utveckla vår egen politik och vår egen organisation. Liksom Jonas Fogelqvist menar jag att det nu är hög tid att vi på allvar lossar "förtöjningarna till moderskeppet" Socialdemokratin.
Vi ska bli det folkligt radikala partiet i svensk politik. Det visar vi genom tydliga och spektakulära manifestationer som när Vänsterpartiet i Umeå konkret visar inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi kan också lära oss av exempelvis Förbundet Allt åt allas uppmärksammade överklassafari till Solsidan. Vi ska också vara det parti som protesterar mot orimliga löner och förmåner.
Vi måste lära oss att prioritera. Om vi ska prioritera det utomparlamentariska och utåtriktade arbetet kan vi tvingas att nedprioritera det parlamentariska arbetet. Vänsterpartiet Landskrona har valt att satsa på arbetet i fullmäktige och utomarlamentariskt arbete och har därför valt att inte ta alla kommunalpolitiska platser de kunnat få. Bra tänkt tycker jag. Vi kan lära av nederländska Socialistiska partiet vars partiföreningar inte ställer upp i parlamentariska val förrän de nått en viss storlek och styrka.
Vi måste bli bättre på att visa upp och vara stolta över våra styrkor. Vi borde till exempel stolt berätta hur många kvinnor vi har i vår partistyrelse. Vi måste tänka långsiktigt och ta tillvara på och lyfta fram våra begåvningar. De är vår framtida ledning.
Själv funderar jag över hur en positiv och bra vänsterpopulism skulle se ut. Med ordet populism menar jag en folkligt radikal politik, en vänsterpolitik som, med Daniel Suhonens ord, "lyckas kanalisera folkets vrede".
Efter att ha läst om det högerextrema partiet Jobbik i Ungern är jag än mer övertygad om att det är i den riktningen Vänsterpartiet bör gå. Risken är annars stor att folket vrede inte riktas uppåt utan nedåt, mot "den andre". Det är vi, inte de högerextrema, som ska ha örat mot marken, leva och verka "bland tuvor, gräsrötter och ogräs".
Jag har lånat hem och ska läsa om Bim Clinells bok De hunsades revansch som, om jag minns rätt, tydligt visar hur franska Front national lyckades mobilisera för att vänstern inte gjorde sitt jobb, inte fanns i folks vardag.
Till sådant som att se bortom valet 2014 och inte göra det till den allt avgörande frågan, vänsterns relation till Socialdemokratin, nödvändigheten av att fokusera på vår egen organisation och politik och vad vänsterpopulism kan eller bör vara återkommer jag.
Tre intervjuer med Jonas Sjöstedt: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.
tisdag 31 januari 2012
söndag 29 januari 2012
Prioritera miljö- och klimatarbetet i Höganäs kommun
Höganäs kommun får en bottenplacering i en klimatrapport utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting. Rapporten bygger på siffror från 2009. Ansvariga tjänstemän och politiker i Höganäs kommun tar dock lätt på rapporten. De menar dels att siffrorna inte stämmer, dels att mycket gjorts sedan 2009.
Jag vill då påminna om Miljöaktuells miljörankning av Sveriges kommuner från 2010 där Höganäs hamnade på plats 123 och Naturskyddsföreningens klimatindex från 2010 där Höganäs hamnade på plats 189.
Kan de placeringarna också bortförklaras?
Det faktum att en miljöstrateg ännu inte anställts visar att miljö- och klimatarbetet i Höganäs kommun inte alls värderas lika högt som exempelvis näringslivsarbetet. En näringslivsansvarig har vi men alltså ingen miljöstrateg.
Ett enkelt förslag är att Höganäs kommun hädanefter lägger minst lika stor vikt vid undersökningar av kommunens miljö- och klimatarbete som vid Svenskt Näringslivs tendentiösa undersökningar av det de kallar "företagsklimat" i Sveriges kommuner.
Jag föreslår kommunledningen att hädanefter prioritera miljö- och klimatarbetet högt. Sätt som mål att vi ska inta topp tio-placeringar i kommande undersökningar. Miljö- och klimatmedvetande måste genomsyra all politik.
För övrigt är enligt Naturskyddsföreningen Vänsterpartiet Skånes bästa miljöparti.
Jag vill då påminna om Miljöaktuells miljörankning av Sveriges kommuner från 2010 där Höganäs hamnade på plats 123 och Naturskyddsföreningens klimatindex från 2010 där Höganäs hamnade på plats 189.
Kan de placeringarna också bortförklaras?
Det faktum att en miljöstrateg ännu inte anställts visar att miljö- och klimatarbetet i Höganäs kommun inte alls värderas lika högt som exempelvis näringslivsarbetet. En näringslivsansvarig har vi men alltså ingen miljöstrateg.
Ett enkelt förslag är att Höganäs kommun hädanefter lägger minst lika stor vikt vid undersökningar av kommunens miljö- och klimatarbete som vid Svenskt Näringslivs tendentiösa undersökningar av det de kallar "företagsklimat" i Sveriges kommuner.
Jag föreslår kommunledningen att hädanefter prioritera miljö- och klimatarbetet högt. Sätt som mål att vi ska inta topp tio-placeringar i kommande undersökningar. Miljö- och klimatmedvetande måste genomsyra all politik.
För övrigt är enligt Naturskyddsföreningen Vänsterpartiet Skånes bästa miljöparti.
fredag 20 januari 2012
Utbildningsdag om internfeminism och IT
Här har jag samlat några konkreta exempel på hur du kan använda dig av IT i ditt politiska arbete och olika resurser för kommunikation och opinionsbildning.
Detta ingår i en utbildningsdag om internfeminism och IT.
Detta ingår i en utbildningsdag om internfeminism och IT.
Den som endast följer Vänsterpartiets interndebatt genom Vänsterpress och kanske också Flamman missar många viktiga diskussioner, synpunkter och åsikter.
Många vänsterpartister driver personliga bloggar där de diskuterar politik. Många av bloggarna samlas på Bloggvänstern. Några exempel på bloggare jag tycker är bra: Erik Berg, Henning Süssner Rubin, Thaher Pelaseyed, Jonas Sjöstedt, Jonas Wikström, Ali Esbati, Emil Broberg, Linda Snecker och Ida Gabrielsson. Birger Schlaug är också intressant att följa. På sistone har han lovordat Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Marika Lindgren Åsbrink och Lena Sommestad är alltid läsvärda.
Frågan om delat ledarskap var en av de stora diskussionerna inför kongressen. Två av de bästa inläggen skrevs på bloggar: ett inlägg för och ett inlägg mot. Se även diskussionerna i bloggarnas kommentarsfält.
Även diskussioner som initieras av partiet finns ibland endast på nätet. Ett exempel på detta är Vänsterpartiets framtidskommission.
Om man hittar bloggar man vill bevaka gör man det smidigast via en RSS-läsare, till exempel Google Reader. Du kan också prenumerera på nyheter och pressmeddelanden från Vänsterpartiet via RSS.
Om man hittar bloggar man vill bevaka gör man det smidigast via en RSS-läsare, till exempel Google Reader. Du kan också prenumerera på nyheter och pressmeddelanden från Vänsterpartiet via RSS.
Om man själv vill starta en blogg är Googles Blogger ett exempel på ett bra bloggverktyg. Ett annat exempel är WordPress.
Google Alerts är ett sätt att bevaka ett visst ämne. Du bevakar en sökning på Google och blir uppdaterad via e-post. Testa också gärna Google Nyheter.
Google Alerts är ett sätt att bevaka ett visst ämne. Du bevakar en sökning på Google och blir uppdaterad via e-post. Testa också gärna Google Nyheter.
På Facebook förs många diskussioner, bland annat i grupperna Vänsterpartiets framtid, Ny i Vänsterpartiet, Vänsterns Klimat- och Miljögrupp. Du kan också följa Jonas Sjöstedt via Facebook.
Facebook kan också användas för opinionsbildning. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs, Vi gillar Kullagymnasiet!
Twitter används också av många i Vänsterpartiet. Kongressen kunde man följa via hashtaggen #vkongress. Nu twittras det om vänsterpolitik under hashtaggen #vpol. På Twitter kan du till exempel följa Rossana Dinamarca.
Om du skaffar ett konto hos Google får du, förutom Google Reader och Blogger, bland annat tillgång till Gmail, Google Dokument, Picasa, YouTube och Google Kalender.
Google Dokument kan du bland annat använda för ordbehandling. En bra sak är att du smidigt kan arbeta gemensamt med andra i ett dokument.
Picasa använder du för att ladda upp bilder. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs.
YouTube använder du för att ladda upp filmer. Exempel: Vänsterpartiet Höganäs, Jonas Sjöstedts linjetal.
Partiföreningen bör såklart ha en hemsida. Tyvärr är det många partiföreningar i Skåne som inte har det. Vänsterpartiet använder WordPress för de lokala hemsidorna.
Exempel: Vänsterpartiet Höganäs.
Vi använder vår hemsida främst i opinionsbildande syfte. Men eftersom jag samlar många viktiga länkar på hemsidan blir den också en bra resurs i vårt politiska arbete genom att vi enkelt kan hitta information i olika ämnen och olika uttalanden som våra politiska motståndare gjort.
När vi länkar till en artikel i Helsingborgs Dagblad syns det i anslutning till artikeln.
Bra exempel på opinionsbildning på nätet är: En liten sida om riskkapital i äldreomsorgen, En liten sida om tvångsprivatisering och Josefin Brinks tacktal på YouTube till bemanningsföretagen.
Bra exempel på opinionsbildning på nätet är: En liten sida om riskkapital i äldreomsorgen, En liten sida om tvångsprivatisering och Josefin Brinks tacktal på YouTube till bemanningsföretagen.
Tidningarnas kommentarsfält är en arena för opinionsbildning där vänstern borde vara synligare.
Daniel Ekelund ska visa Dropbox och MediaWiki.
Daniel Ekelund ska visa Dropbox och MediaWiki.
Lär dig mer om sociala medier:
Delning.nu: en kurs i sociala medier
WebbIT: innehåller bland informativa filmer om hur olika webbtjänster fungerar, se under Verktyg. Filmerna finns också på YouTube
.SE: här finns mycket att läsa, till exempel Anders Thoressons Flöden, kvitter och statusuppdateringar : en guide om omvärldsbevakning på nätet
Testa om du har ett säkert lösenord
Testa om du har ett säkert lösenord
Etiketter:
Internet,
IT,
Kommunikation,
Opinionsbildning,
Sociala medier,
Vänsterpartiet
torsdag 19 januari 2012
Vänsterpartiet vs Miljöpartiet
Igår var det partiledardebatt i riksdagen. Ingrid Runsten skriver om den i dagens ledare i Helsingborgs Dagblad.
Ingrid Runsten verkar vara en av alla dessa ledarskribenter som likställer förnyelse med att gå åt höger. Alltså skriver hon om Vänsterpartiet: "Men Vänsterpartiet står för samma gamla politiska förenklingar som tidigare, om än i mer tilltalade förpackning."
Vilka politiska förenklingar? Är det att vi vill ta bort vinstintressena ur välfärden? Eller att vi vill ha full sysselsättning som övergripande mål i budgeten? Eller att vi vill minska inkomstklyftorna i Sverige?
En upplysning till Ingrid Runsten: Vänsterpartiet har ny partiordförande, vi har inte bytt partiprogram. Vi är fortfarande ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologiskt grund.
Miljöpartiet tar inte avstånd från privata vinstintressen i välfärden. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att det kommer växa fram en massa trevliga personal- och föräldrakooperativ. De ser inte att det är stora företag som Attendo och Carema som tar över. Den naiviteten var möjligen ursäktlig för ett antal år sedan. Nu däremot måste man vara ideologiskt förblindad om man inte ser vad privatiseringarna leder till.
Gustav Fridolin säger: "Om Vänsterpartiet fått bestämma hade inga nya idéer fått växa fram".
Vilka nya idéer inom välfärden har Carema och Attendo bidragit med? Att väga blöjor är möjligen en ny idé men knappast någon bra idé.
Grundorsaken till privatiseringarna av välfärden är att skapa möjligheter till profit inom nya områden.
Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Vi bör utveckla och utöka inflytande från anställda, brukare och anhöriga inom vår gemensamma välfärd.
För övrigt bör Gustav Fridolin veta att klimat- och miljöfrågor inte är något nytt för Vänsterpartiet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger alltid i topp när Naturskyddsföreningen granskar de politiska partiernas miljöpolitik. I Skåne är faktiskt Vänsterpartiet det bästa miljöpartiet enligt Naturskyddsföreningen. Det beror på att Miljöpartiet valt att styra tillsammans med högern i Region Skåne. Klimat- och miljöengagemanget har fått gett vika för maktintresset. Till exempel står Miljöpartiet bakom de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken i Skåne. Vänsterpartiet har istället lagt motioner om avgiftsfri kollektivtrafik.
En ordentlig klimat- och miljöpolitik kräver att vi omfördelar från privat till gemensamt och att vi utjämnar de ekonomiska klyftorna.
Se även:
Birger Schlaug: Modigt, tydligt och trovärdigt av Sjöstedt
Jonas Sjöstedt under partiledardebatten
Ingrid Runsten verkar vara en av alla dessa ledarskribenter som likställer förnyelse med att gå åt höger. Alltså skriver hon om Vänsterpartiet: "Men Vänsterpartiet står för samma gamla politiska förenklingar som tidigare, om än i mer tilltalade förpackning."
Vilka politiska förenklingar? Är det att vi vill ta bort vinstintressena ur välfärden? Eller att vi vill ha full sysselsättning som övergripande mål i budgeten? Eller att vi vill minska inkomstklyftorna i Sverige?
En upplysning till Ingrid Runsten: Vänsterpartiet har ny partiordförande, vi har inte bytt partiprogram. Vi är fortfarande ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologiskt grund.
Miljöpartiet tar inte avstånd från privata vinstintressen i välfärden. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att det kommer växa fram en massa trevliga personal- och föräldrakooperativ. De ser inte att det är stora företag som Attendo och Carema som tar över. Den naiviteten var möjligen ursäktlig för ett antal år sedan. Nu däremot måste man vara ideologiskt förblindad om man inte ser vad privatiseringarna leder till.
Gustav Fridolin säger: "Om Vänsterpartiet fått bestämma hade inga nya idéer fått växa fram".
Vilka nya idéer inom välfärden har Carema och Attendo bidragit med? Att väga blöjor är möjligen en ny idé men knappast någon bra idé.
Grundorsaken till privatiseringarna av välfärden är att skapa möjligheter till profit inom nya områden.
Vi vill ha en gemensamt ägd och styrd välfärd. Vi bör utveckla och utöka inflytande från anställda, brukare och anhöriga inom vår gemensamma välfärd.
För övrigt bör Gustav Fridolin veta att klimat- och miljöfrågor inte är något nytt för Vänsterpartiet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger alltid i topp när Naturskyddsföreningen granskar de politiska partiernas miljöpolitik. I Skåne är faktiskt Vänsterpartiet det bästa miljöpartiet enligt Naturskyddsföreningen. Det beror på att Miljöpartiet valt att styra tillsammans med högern i Region Skåne. Klimat- och miljöengagemanget har fått gett vika för maktintresset. Till exempel står Miljöpartiet bakom de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken i Skåne. Vänsterpartiet har istället lagt motioner om avgiftsfri kollektivtrafik.
En ordentlig klimat- och miljöpolitik kräver att vi omfördelar från privat till gemensamt och att vi utjämnar de ekonomiska klyftorna.
Se även:
Birger Schlaug: Modigt, tydligt och trovärdigt av Sjöstedt
Jonas Sjöstedt under partiledardebatten
måndag 16 januari 2012
Vad gör vi nu?
Man kan tycka att det vänder snabbt i politiken. Från valnederlaget 2010 och ha sett ut att riskera att åka ur riksdagen ser det nu ljust ut för Vänsterpartiet. Det gäller dock att både kunna glädjas åt och utnyttja allt det positiva vi nu ser och samtidigt ha is i magen och inse att det är förändringar på ytan vi ser. De politiska maktförhållandena har inte ändrats. Vänsterpartiet som organisation har inte förändrats nämnvärt.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Jonas Sjöstedt har fått mycket positiv uppmärksamhet, beslutet om partiskatt verkar bli ett trauma för borgerliga ledarskribenter, opinionssiffrorna går upp (AB, DN, Expr) och Jonas Sjöstedt vinner debatter åt oss (DN, Studio Ett, Agenda, Ekots lördagsintervju).
Själv har jag efter kongressen hört mycket positivt om Vänsterpartiet från socialdemokratiska bekanta. Det bekräftas också av insändare som denna. Det är dock samtidigt tydligt att min lilla partiförening inte är tillräckligt stark, vare sig organisatoriskt eller politiskt, för att kunna utgöra ett verkligt oppositionsparti, alltså ett parti som på allvar utmanar högern.
Jag tror att det är avgörande för oss att vi får igång ett utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt i det av kongressen antagna strategidokumentet och den slutrapport Framtidskommissionen överlämnat till partistyrelsen. Gamnis-Christer Olsson har berättat att de i Borlänge läste strategidokumentet i studiecirkelform inför kongressen. Studiecirkelns diskussioner ska sedan utmynna i ett lokalt strategidokument. Bra!
I februari ska partistyrelsen konstituera sig. Vi har tre olika kandidater till partisekreterarposten. De har alla tre presenterat sig och sin syn på Vänsterpartiets utmaningar.
Aron Etzler: "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"
"Paradoxen kring riktiga förändringar är att de inte kan genomföras med dekret. Snarare behöver partiledningen visa resultat, entusiasmera och vara beredda att diskutera. Vänsterpartiet har en period av politisk och organisatorisk ingenjörskonst framför sig om man vill bli det professionella parti som kan växa långsiktigt. Men förväntningarna på att få fart på partiet är skyhöga."
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
Karin Rågsjö: "Vänsterpartiet - Ett starkt framtidsparti"
"Vi i vänstern behöver göra en rejäl 'makeover' på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Det måste vi göra tillsammans. Det finns inga trollkvinnor/karlar att tillgå. Vi har bara varandra, den kollektiva kraften. 2014 är det val. Då ska vi byta regering."
Mia Sydow Mölleby: "Stärk Vänsterpartiets organisation"
"Vänsterpartiet har nyss avslutat sin kongress. En avgörande kongress som valt en ny partiordförande, en ny partistyrelse och antagit ett strategidokument som slår fast vilket politiskt och organisatoriskt projekt partiet ska ha de närmaste åren. Det råder stor entusiasm i partiet. Risken finns att den positiva känslan av en ny färdplan för framtiden upplevs som att man nått i hamn. Men det är nu det stora arbetet börjar. Det är nu hela organisationen måste samla sig och målmedvetet börja arbeta för att nå framgångar i valet 2014."
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Alla tre presenteras i kandidatpresentationen inför kongressen: Aron Etzler, s. 14, Karin Rågsjö, s. 41, Mia Sydow Mölleby, s. 47.
Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
I strategidokumentet står det: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Nu är det upp till partistyrelsen att avgöra vem av de tre kandidaterna som är rätt person till uppgiften att vara Vänsterpartiets partisekreterare under denna för partiet avgörande period.
Jag uppskattar det öppna kandiderandet, men samtidigt är det lite svårt att förhålla sig till det eftersom vi medlemmar inte har något inflytande över beslutet.
Kanske det vore bra att i framtiden välja partisekreterare på kongressen? Det kunde kombineras med att vi, som Thaher Pelaseyed skriver, alltid låter kongressen "besluta om ett strategidokument eller dylikt som stakar ut partiets prioriteringar under kongressperioden".
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet (DN 2011-12-27)
Etzler vill bli partisekreterare i V (Rapport 2011-12-27)
Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann? (Brunchrapporten 2011-12-28)
Aron Etzler: Vänstern måste tala så folk begriper (SvD 2012-01-05)
Intervju med Aron Etzler med anledning av hans kommande bok (Politikerkollen 2012-01-07)
Intervju med Mia Sydow Mölleby och Karin Rågsjö (SVT Forum 2012-01-08)
Om partisekreterarvalet - Josefin Brink, Aron Etzler, Karin Rågsjö och Jonas Sjöstedt uttalar sig (TV4Nyheterna)
"Ny vänsterstrid" - Aron Etzler, Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby uttalar sig (Aftonbladet 2012-01-07)
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Tobias Smedberg: "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)" (Dagens Opinion 2012-01-16)
Jöran Fagerlund: Mitt dream-team i VU
Olle Svenning om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt
Olle Svenning tillhör de skribenter jag läser med stort intresse. Jag rekommenderar varmt hans bok Lojaliteter : min far(s), där han berättar den tragiska historien om sin far - den socialdemokratiske politikern Eric Svenning. Eric Svenning var en av dessa starka, patriarkala socialdemokratiska ledare som, på gott och ont, ledde byggandet av välfärdssverige. När makten sinade tog han sitt liv.
Den 15 januari publicerade Olle Svenning en kolumn ("Sjöstedt gör slut med v:s historia") i Aftonbladet om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Den är, som alltid, läsvärd men några saker bör kommenteras.
Olle Svenning jämför Jonas Sjöstedt med C. H. Hermansson. Han menar att på bägge "ställs svindlande förväntningar". Det är nog både sant och inte sant. En skillnad mellan nu och då är att Vänsterpartiet, till skillnad från SKP/VPK, är ett enat parti. Alla var minsann inte nöjda med C. H. Hermansson och hans strävan att förändra SKP/VPK. Partiet var då djupt splittrat och motsättningarna tilltog. inte minst i samband med dåliga valresultatet 1968. Motsättningarna ledde sedan till att VPK splittrades.
En likhet mellan dagens Vänsterparti och C. H. Hermanssons ambitioner är viljan att skapa ett från socialdemokratin självständigt parti. Det uppskattades då inte av de moskvatrogna kommunisterna. Dagens vänsterpartister verkar enade kring ambitionen att bygga ett starkare Vänsterparti som kan ta ett större eget utrymme i politiken. Däremot tror jag många av oss inte riktigt inser vad det kommer betyda eller göra med partiet eller för den delen hur vi ska göra. Själv tror jag hårt på att vi sakta formulerar och omformulerar vår politik genom att vara ett lyssnande och undersökande parti med högt utvecklad interndemokrati. Med den metoden tror jag risken är liten att vi hamnar fel.
Det är såklart vanskligt med historiska jämförelser, mycket är väldigt förändrat både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt, men jag tror inte det är en dum idé att nu, när Vänsterpartiet ska transformeras, ägna en stund åt historiska studier. Detta trots att Vänsterpartiet är ett helt annat parti än dåvarande SKP/VPK. Själv läser jag Werner Schmidts C-H Hermansson : en politisk biografi.
Olle Svenning skriver också: "Det gick inte att spåra ett uns av revolutionär kampanda eller antiparlamentarism när Vänsterpartiet nyligen höll kongress. Jag kan inte påminna mig en enda fråga där Jonas Sjöstedts åsikter inte skulle kunna rymmas inom socialdemokratin."
Om det kan sägas att Vänsterpartiet inte är ett antiparlamentariskt parti, däremot har vi som ambition att verka såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Det finns en ambition att lägga mer energi på det utomparlamentariska arbetet, men den verkliga utmaningen är nog att framgångsrikt kombinera de två arbetssätten. De ska helst inte bara finnas bredvid varandra, utan samverka och förstärka varandra.
Om Olle Svenning tycker att Jonas Sjöstedt lika väl kunde vara socialdemokrat så tycker jag nog ett rimligare sätt att se på detta är: Många socialdemokrater skulle lika gärna kunna vara vänsterpartister. Socialdemokratin är nog snarare en allians än ett parti. Inom socialdemokratin ryms allt från vänsterpartistiska åsikter till rent borgerliga. Vänsterpartiet däremot, trots att det är ett brett parti med högt i tal, betraktar jag som ett avsevärt mer helgjutet parti. Den kannibalism vi nu ser inom socialdemokratin kan nog delvis bero på att partiet varit så sammanväxt med statsapparaten, att partiboken varit en väg till makt och inflytande. Många av de ledande personerna inom socialdemokratin verkar inte precis vara besjälade av någon "social demokrati".
För övrigt finns också i detta uttalande av Olle Svenning en likhet mellan Jonas Sjöstedt och C. H. Hermansson - socialdemokraterna ville gärna värva C. H. till socialdemokratin.
Läs också:
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Intervju med Jonas Sjöstedt i Aktuellt i politiken
Björn Johnson: Ljus framtid för V om Sjöstedt spelar sina kort rätt
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Intervju med Jonas Sjöstedt i Flamman
Jonas Sjöstedt linjetal på kongressen (även på YouTube)
Vänsterns partikongress överraskade
Ledare i Folkbladet av Widar Andersson
Intervju med Jonas Sjöstedt i Arbetarbladet
Intervju med C. H. Hermansson
C. H. Hermansson: Vänsterns väg
Den 15 januari publicerade Olle Svenning en kolumn ("Sjöstedt gör slut med v:s historia") i Aftonbladet om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Den är, som alltid, läsvärd men några saker bör kommenteras.
Olle Svenning jämför Jonas Sjöstedt med C. H. Hermansson. Han menar att på bägge "ställs svindlande förväntningar". Det är nog både sant och inte sant. En skillnad mellan nu och då är att Vänsterpartiet, till skillnad från SKP/VPK, är ett enat parti. Alla var minsann inte nöjda med C. H. Hermansson och hans strävan att förändra SKP/VPK. Partiet var då djupt splittrat och motsättningarna tilltog. inte minst i samband med dåliga valresultatet 1968. Motsättningarna ledde sedan till att VPK splittrades.
En likhet mellan dagens Vänsterparti och C. H. Hermanssons ambitioner är viljan att skapa ett från socialdemokratin självständigt parti. Det uppskattades då inte av de moskvatrogna kommunisterna. Dagens vänsterpartister verkar enade kring ambitionen att bygga ett starkare Vänsterparti som kan ta ett större eget utrymme i politiken. Däremot tror jag många av oss inte riktigt inser vad det kommer betyda eller göra med partiet eller för den delen hur vi ska göra. Själv tror jag hårt på att vi sakta formulerar och omformulerar vår politik genom att vara ett lyssnande och undersökande parti med högt utvecklad interndemokrati. Med den metoden tror jag risken är liten att vi hamnar fel.
Det är såklart vanskligt med historiska jämförelser, mycket är väldigt förändrat både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt, men jag tror inte det är en dum idé att nu, när Vänsterpartiet ska transformeras, ägna en stund åt historiska studier. Detta trots att Vänsterpartiet är ett helt annat parti än dåvarande SKP/VPK. Själv läser jag Werner Schmidts C-H Hermansson : en politisk biografi.
Olle Svenning skriver också: "Det gick inte att spåra ett uns av revolutionär kampanda eller antiparlamentarism när Vänsterpartiet nyligen höll kongress. Jag kan inte påminna mig en enda fråga där Jonas Sjöstedts åsikter inte skulle kunna rymmas inom socialdemokratin."
Om det kan sägas att Vänsterpartiet inte är ett antiparlamentariskt parti, däremot har vi som ambition att verka såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Det finns en ambition att lägga mer energi på det utomparlamentariska arbetet, men den verkliga utmaningen är nog att framgångsrikt kombinera de två arbetssätten. De ska helst inte bara finnas bredvid varandra, utan samverka och förstärka varandra.
Om Olle Svenning tycker att Jonas Sjöstedt lika väl kunde vara socialdemokrat så tycker jag nog ett rimligare sätt att se på detta är: Många socialdemokrater skulle lika gärna kunna vara vänsterpartister. Socialdemokratin är nog snarare en allians än ett parti. Inom socialdemokratin ryms allt från vänsterpartistiska åsikter till rent borgerliga. Vänsterpartiet däremot, trots att det är ett brett parti med högt i tal, betraktar jag som ett avsevärt mer helgjutet parti. Den kannibalism vi nu ser inom socialdemokratin kan nog delvis bero på att partiet varit så sammanväxt med statsapparaten, att partiboken varit en väg till makt och inflytande. Många av de ledande personerna inom socialdemokratin verkar inte precis vara besjälade av någon "social demokrati".
För övrigt finns också i detta uttalande av Olle Svenning en likhet mellan Jonas Sjöstedt och C. H. Hermansson - socialdemokraterna ville gärna värva C. H. till socialdemokratin.
Läs också:
Jonas Sjöstedt: Arvet efter CH
Intervju med Jonas Sjöstedt i Aktuellt i politiken
Björn Johnson: Ljus framtid för V om Sjöstedt spelar sina kort rätt
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Intervju med Jonas Sjöstedt i Flamman
Jonas Sjöstedt linjetal på kongressen (även på YouTube)
Vänsterns partikongress överraskade
Ledare i Folkbladet av Widar Andersson
Intervju med Jonas Sjöstedt i Arbetarbladet
Intervju med C. H. Hermansson
C. H. Hermansson: Vänsterns väg
Etiketter:
Aftonbladet,
Eric Svenning,
Historia,
Olle Svenning,
SKP,
Socialdemokraterna,
VPK,
Vänsterpartiet
fredag 13 januari 2012
Om diskussionen kring partisekreteraren
Detta är ett försök att - åtminstone för mig själv - skapa ordning i en pågående diskussion. Ämnet för diskussionen är: Vem ska utses till partisekreterare i Vänsterpartiet?
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
Till saken hör att jag bara varit medlem i Vänsterpartiet sedan 2010. Jag är inte särskilt insatt i Vänsterpartiets organisation och känner till få personer i partiet. Jag är också aktiv ute i periferin, i en liten partiförening.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet i helgen valde en ny partistyrelse. Partistyrelsen består av 23 personer. Den ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Vi brukar framhålla att vi bland annat av detta skäl är mer demokratiska än andra partier. I Vänsterpartiet ska inte partiordföranden bestämma ensam. Partiordföranden kan bli nedröstad av övriga i partistyrelsen. Lars Ohly har också framhållit att han, till skillnad från socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden, ibland i de rödgröna förhandlingarna inför valet 2010 var tvungen att säga: Detta kan jag inte ensam besluta om, det måste jag ta upp i det verkställande utskottet.
Inom partistyrelsen ska vissa poster utses. Partistyrelsen utser inom sig partisekreterare och vice ordförande. Partistyrelsen kan välja en eller två vice ordföranden. Om två vice ordförande väljs ska en vara förste vice ordförande och en andre vice ordförande.
Inom partistyrelsen ska ett verkställande utskott utses. Det verkställande utskottet ska enligt stadgarna bestå av maximalt sju personer. I verkställande utskottet ska partiordförande, vice ordförande och partisekreterare ingå. Verkställande utskottets uppgift är att mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden, verkställa partistyrelsens beslut, kalla till och förbereda partistyrelsemötena samt att på uppdrag av partistyrelsen ansvara för partiets ekonomiska förvaltning.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. I våra stadgar syns det genom bestämmelsen att kvinnor ska vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent. Den nyvalda partistyrelsen har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Men feminismen kan aldrig enbart eller ens främst bestå av att vi räknar huvuden. Vi är medvetna om att patriarkala strukturer finns även inom vårt eget parti. Därför arbetar vi med internfeministiska frågor. På kongressen syntes detta genom att vi genomförde separata möten med kvinnliga och manliga ombud inför förhandlingarna. Vi måste vara uppmärksamma på vilka som tar plats, vilka som hörs, hur olika arbetsuppgifter med olika status fördelas, vilka som är våra synliga företrädare och vilka som utses till de tyngsta posterna i Vänsterpartiet.
Vi har beslutat oss för en feministisk uppryckning i Vänsterpartiet. Det gäller både vår utåtriktade politik och vår organisation. Internfeminism ska prioriteras. Vi har bildat ett kvinnopolitiskt nätverk. Vi ska få fram fler kvinnor på våra listor inför valet 2014.
Vad har då allt detta med valet av partisekreterare att göra? Jo, vi är nu i den situationen att vi har valt en manlig partiordförande och vi har tre kandidater till posten som partisekreterare, två kvinnor och en man.
Det är som sagt partistyrelsen som utser partisekreterare. Partiordförande valdes genom att våra valda ombud röstade på kongressen. Vi som inte var medlemmar kunde styra över valet genom att nominera till partistyrelsen samt genom vilka ombud vi röstade fram till kongressen. Det sistnämnda fungerade dock inte i Skåne eftersom medlemmarna inte informerades om vilken kandidat de vi röstade fram som kongressombud föredrog.
I valet av partisekreterare vet jag inte hur vi medlemmar ska kunna påverka partistyrelsens val. Eftersom det inte finns något formaliserat kring detta, vi uppmanas till exempel inte att nominera, vet jag inte ens om det är önskvärt att vi gör det.
Som jag ser det måste partistyrelsen nu ställa sig två frågor:
1. Vilken uppgift har partisekreteraren?
2. Kan ett feministiskt parti med en manlig partiordförande utse en man till partisekreterare?
Efter att ha besvarat den första frågan är det upp till partistyrelsen att bestämma vilken av kandidaterna som bäst lever upp till kravspecifikationen. Det är inte säkert att den behöver, eller bör, vara särskilt detaljerad.
Om partistyrelsen svarar nej på den andra frågan kan den manlige kandidaten sorteras bort oavsett vilka kvalifikationer han har.
De två kvinnliga kandidaterna är Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Den manlige kandidaten är Aron Etzler.
Jag vet i princip ingenting om Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby. Aron Etzler känner jag till genom de böcker och artiklar han skrivit.
Mitt svar på fråga ett är att partisekreteraren ska leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utveckling och förnyelse. Utgångspunkten för detta ska vara det arbete som Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Många ville avslå eller återremittera det strategidokument som antogs på kongressen. Det betyder att det inte kommer bli helt lätt att förverkliga strategidokumentets intentioner på alla nivåer i partiet. Denna debatt mellan Ida Gabrielsson och Siv Holma tycker jag är talande för detta.
Vi behöver en partisekreterare med ett brinnande intresse för att utveckla och förändra Vänsterpartiets organisation. Vi behöver en partisekreterare som kan arbeta och tänka självständigt inom kollektivets ram. Vi behöver en partisekreterare som kan lyssna och entusiasmera men också ta ansvar för och verkställa obekväma beslut. Detta arbete är helt avgörande för vänsterns framtida möjligheter. Arbetarrörelsens och vänsterns kris yttrar sig bland annat i förlorade val och ledningsproblem av typen Juholt men beror på organisatoriskt-politiska nederlag och misslyckanden. Vi måste förändra saker i vår organisation, vi måste tänka och göra nytt. Några saker pekar i rätt riktning: den öppna processen i partiledarvalet, vi har skärpt reglerna för partiskatten och vi har antagit ett strategidokument.
Vi har i dagsläget en svag organisation. Det är smärtsamt tydligt för den som i likhet med mig är medlem i en liten partiförening. Om vi ska leva upp till de ökade krav vi själva och den politiska verkligheten ställer på oss måste mycket göras. Vi kommer tvingas till smärtsamma prioriteringar och vi kommer inte vara överens om allt. Jag menar att vi står vid en vändpunkt. Det är nu eller aldrig. Vi kan inte längre skylla på externa faktorer som "högervindar", "borgerliga media" eller "Timbro". Nu är det upp till oss att göra det bästa möjliga av varje situation. Vi måste våga och orka vända blicken inåt. Vad gör vi dåligt? Vad ska vi prioritera? Vilka personer passar bäst på vilka poster?
Jag kan inte betona detta tillräckligt hårt: arbetarrörelsen och vänstern befinner sig i en långvarig kris. Det är nu vårt förbannade ansvar att göra allt som står i vår makt för att komma ur denna kris.
Det finns också anledning att påminna om att Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vårt mål är inte byta regering och politik i valet 2014. Vårt mål är socialismen. Dit når vi inte utan att bli ett verkligt rörelse- och aktionsparti. Det ska vi mäkta med att kombinera med vårt parlamentariska arbete. Det parlamentariska och det utomparlamentariska ska fås att samverka och befrukta varandra, inte leva sida vid sida. Det utomparlamentariska arbetet måste prioriteras starkare.
Mitt svar på fråga två är att vi kan välja en manlig partisekreterare även om vi har en manlig partiordförande om vi tror att den manlige kandidaten bättre än de kvinnliga uppfyller de krav vi och den politiska omgivningen ställer. Det motiverar jag bland annat med den situation vi befinner oss i och de krav som ställs på oss (arbetarrörelsens och vänsterns kris). Vår politik (feminismen och socialismen) kräver att vi gör allt för att ta oss ur krisen. Jag tror också att diskussionerna kring om vi kan ha en manlig partiordförande eller en manlig partisekreterare snarare är tecken på bristande internfeminism än lösningar på bristande internfeminism.
Oavsett om partistyrelsen utser en manlig partisekreterare ska det verkställande utskottet bestå av en majoritet kvinnor. Vi måste också bli bättre på att profilera partistyrelseledamöter genom att utse olika talespersoner och ansvariga.
Sett till det jag vet om Aron Etzler är han en väldigt stark kandidat. Vad jag förstår skulle hans tankar och idéer om organisation och politik passa bra i vårt utvecklingsarbete. De ligger i linje med vad som står i strategidokumentet. Jonas Sjöstedt har också uttryckligen nämnt nederländska Socialistiska partiet som en förebild för Vänsterpartiets organisationsutveckling.
Jag kan inte argumentera bättre för Aron Etzler än han själv gjort. Läs hans böcker om du inte gjort det. De heter: Ta det tillbaka : kampen om arbetarklassen och framtiden, Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna och i vår kommer boken Allt rött blir blått. Den sistnämnda kan du läsa om här.
Kolla också dessa länkar om hur Aron Etzler ser på partisekreteraruppdraget: Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, Alla ska fatta vad Vänstern vill, Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet, Vart är Vänsterpartiet på väg?, Vänsterpartiets ledarkandidater frågas ut,
Mia Sydow Mölleby har i artikeln Stärk Vänsterpartiets organisation berättat om hur hon ser på partisekreteraruppdraget. I en tidigare artikel har hon sagt att hon inte vill bli partisekreterare eftersom det inte går att kombinera med riksdagsarbetet. Tydligen har hon av någon anledning omvärderat detta. Det kan man göra, det är helt ok att ändra sig.
Karin Rågsjö och Mia Sydow Mölleby har också medverkat i två TV-intervjuer: denna och denna.
Vid kongressens val av ordinarier ledamöter i partistyrelsen fick Aron Etzler 191 röster, Karin Rågsjö fick 142 röster och Mia Sydow Mölleby fick 118 röster.
Jag tycker att det var bra av Aron Etzler att öppet meddela sitt intresse av att bli partisekreterare. Så vill jag att det ska fungera i Vänsterpartiet. De som vill väljas till olika poster ska berätta om detta öppet.
Alltså - jag anser att vi kan välja Aron Etzler till partisekreterare. Jag menar också att mycket talar för att han inte bara är den starkaste kandidaten utan också precis den kandidat vi nu behöver. Utifrån vad jag vet om honom kan vi inte önska oss en bättre kandidat.
Avslutningsvis två citat:
Ur strategidokumentet:
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Ur Jonas Sjöstedts linjetal på kongressen:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
Utöver detta vill jag också säga:
1. Personfrågor är viktiga, inte minst för ett litet parti.
2. Personfrågorna blir inte mindre viktiga av att vi tillämpar kollektivt ledarskap.
3. Vi måste bli bättre på att hantera personfrågor. Vi måste lära oss att öppet och kamratligt diskutera för och emot olika kandidater. Den nu pågående diskussionen om partisekreteraren visar att vi har mycket att lära. Alla pläderingar inför partiledarvalet under kongressen var heller inte så upplyftande. Rossana Dinamarcas främsta politiska egenskap är till exempel kanske inte att hon är småbarnsmamma utan snarare att hon starkt drivit skolfrågor. Jonas Sjöstedt må vara en utomordentlig partiordförande men han kommer knappast inte rädda klimatet.
4. Vi måste fortsätta vårt arbete för att göra Vänsterpartiet till ett mer öppet och demokratiskt parti.
...
Uppdatering 2011-01-15:
Jöran Fagerlund har bloggat om val av verkställande utskott och partisekreterare.
Organisatoriskt-politiskt utvecklings- och förändringsarbete krävs
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att partistyrelsen och partisekreteraren har ett stort arbete för att få igång arbete kring strategidokumentet i partiföreningar och distrikt. Strategidokumentet bör få genomslag nu när partiföreningar och distrikt ska anta verksamhetsplaner för 2012.
Jag tror vi behöver en partisekreterare som kan leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt från Framtidskommissionens arbete (strategidokument och slutrapport).
Den diskussion som nu förs kring partisekreteraren tyder kanske på att partisekreteraren bör väljas på kongressen. Det skulle kunna leda till att vi inför och under kongresserna får goda diskussioner kring Vänsterpartiets organisatoriska utveckling.
Vänsterpartiets framtidskommission har gjort ett omfattande och bra arbete som nu måste få ett ordentligt genomslag i Vänsterpartiet på alla nivåer.
Så här står det i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Läs:
Thaher Pelaseyed: Reflektioner från en kongress
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Erik Edwardson: Prioritera strategidokumentet
Jag tror vi behöver en partisekreterare som kan leda och driva Vänsterpartiets organisatorisk-politiska utvecklings- och förändringsarbete med utgångspunkt från Framtidskommissionens arbete (strategidokument och slutrapport).
Den diskussion som nu förs kring partisekreteraren tyder kanske på att partisekreteraren bör väljas på kongressen. Det skulle kunna leda till att vi inför och under kongresserna får goda diskussioner kring Vänsterpartiets organisatoriska utveckling.
Vänsterpartiets framtidskommission har gjort ett omfattande och bra arbete som nu måste få ett ordentligt genomslag i Vänsterpartiet på alla nivåer.
Så här står det i strategidokumentet: "För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift."
Läs:
Thaher Pelaseyed: Reflektioner från en kongress
Emil Broberg: Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Erik Edwardson: Prioritera strategidokumentet
Kollektiv ledning och tydliga företrädare
Dessa personer utgör Vänsterpartiets kollektiva ledning:
Partiordförande:
Jonas Sjöstedt
Ordinarie i partistyrelsen:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Ersättare i partistyrelsen:
Hediye Güzel, Storstockholm
Veronica Kallander, Storstockholm
Malin Karlsson, Norrbotten
Ann Carin Landström, Skaraborg
Peter Möller, Västerbotten
Madeleine Nyvall, Värmland
Linda Snecker, Östergötland
Henrik Holmqvist Dinamarca
Erik Hegelund, Storstockholm
Emma Wallrup, Uppsala
Vänsterpartiets partistyrelse har denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män. Bra! Även verkställande utskottet bör bestå av en tydlig majoritet kvinnor.
Vår partistyrelse ska utgöra Vänsterpartiets kollektiva ledning. Det är då viktigt att de görs kända inom partiet. Jag skulle vilja se en ordentlig presentation av samtliga förtroendevalda (partistyrelse, programkommission, revisorer, valberedning) i Vänsterpress och på vår hemsida.
Jag skulle också vilja se att vi arbetar med talespersoner och ansvariga för olika områden som vi profilerar både utåt och inåt.
Vi behöver till exempel talespersoner/ansvariga inom denna områden:
Utbildningspolitik
Ekonomisk-politisk talesperson
Arbetsmarknadspolitik
Sex timmars arbetsdag (Ana Rubin!)
Klimat- och miljöpolitik
Landsbygdspolitik/regionalpolitik
Organisationsutveckling (strategidokumentet)
Utrikespolitik
Feminism (det kvinnopolitiska nätverket)
Fackligt arbete
Industripolitik
Industripolitik
Kommunalpolitik (vi behöver ett kommunalpolitiskt handlingsprogram)
I partistyrelsen har vi flera starka kommunala företrädare. Vi skulle kunna föra fram de kommuner där Vänsterpartiet är med och styr som rödgröna exempel på kommunalpolitik. Starka företrädare som Martina Nilsson och Tamara Spiric skulle vi kunna föra fram även nationellt.
Vänsterpartiet måste hänga ihop på alla nivåer: nationellt, landsting/regioner, kommuner. Där har partistyrelsen ett stort ansvar.
Högst prioritet nu bör Vänsterpartiets organisatoriska uppryckning ha. Det av kongressen antagna strategidokumentet och Framtidskommissionen slutrapport måste komma till användning på alla nivåer i Vänsterpartiet. Det arbetet bör ledas av partisekreteraren men fler behöver involveras. Vi behöver en partisekreterare som kan driva Vänsterpartiets långsiktiga organisatoriska utveckling. Vi behöver en partisekreterare som kan bidra till Vänsterpartiets nödvändiga utveckling och förändring.
Om vi ska kunna möta de utmaningar vi står inför måste vår organisation bli starkare och vi måste bli mer av rörelse- och aktionsparti.
Läs:
Råd till Vänsterpartiets partistyrelse, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vänstern måste tala så folk begriper, "Alla ska fatta vad vänstern vill", "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet"
torsdag 12 januari 2012
Prioritera strategidokumentet
Kongressen var ett lyft för Vänsterpartiet. Men ganska snabbt inser man att inte särskilt mycket har förändrats i den lokala verklighet vi som vänsterpartister verkar i. I Höganäs är partiföreningen fortfarande lika svag organisatoriskt och politiskt.
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
Nu ska partistyrelsen konstituera sig. Partisekreterare och vice ordförande ska utses. Man ska bestämma vilka som ska sitta i verkställande utskottet.
Jag hoppas partistyrelsen nu fokuserar på att vi får en ledning som kan driva Vänsterpartiets nödvändiga organisatoriska och politiska utvecklingsarbete. Jonas Sjöstedt uttryckte detta i sitt linjetal:
"Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar."
När jag läste att Aron Etzler vill bli partisekreterare hoppade jag högt av glädje och utropade: Utse Aron Etzler till partisekreterare! Det var överilat av mig. Givetvis bör diskussionen börja med att vi bestämmer oss för vilken roll partisekreteraren ska ha i vårt utvecklingsarbete.
Emil Broberg menar att vi behöver "en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren."
Vi måste nu ta fasta på det goda arbete Vänsterpartiets framtidskommission gjort. Strategidokumentet och slutrapporten måste börja användas i partiet på alla nivåer: centralt, distrikt, partiföreningar.
Jag tror det är viktigt att detta arbete kommer igång snabbt.
Många på kongressen ville avslå eller återremittera strategidokumentet. Det betyder att det nu är viktigt att vår centrala ledning aktivt arbetar för att få igång arbetet kring dokumentet ute i landet. Medlemmar, partiföreningar och distrikt behöver entusiasmeras och pushas på för att komma igång med utveckling och förändring av vår organisation och kommunikation.
"För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift", står det i det av kongressen antagna strategidokumentet. Det bör blir vägledande när partistyrelsen konstituerar sig.
Nu när vi på kongressen beslutat om partiskatt borde vi också kunna samla in mer pengar från medlemmar till exempel via autogiro och SMS. Se gärna hur danska Enhedslisten gör.
Nu när vi får så mycket positiv massmedial uppmärksamhet borde vi kunna värva nya medlemmar.
Vänsterpartiet måste utvecklas och förändras om vi ska kunna ta oss an de uppgifter och utmaningar vi står inför.
Detta utvecklings- och förändringsarbete, som finns formulerat i strategidokumentet, bör vara centralt inför partiföreningars och distrikts årsmöten. Det bör ingå i de verksamhetsplaner som ska antas och även påverka personvalen.
Länkar:
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet, Etzler vill bli partisekreterare i V, Vill Aron Etzler jämföras med Per Schlingmann?, "Alla ska fatta vad Vänstern vill", Spännande vecka för Vänstern, Vänstern måste tala så folk begriper, Vänsterprofil ger ut bok om de Nya Moderaterna, "Höga förväntningar att få fart på Vänsterpartiet", Kamp om partisekreterarposten i V, Kaxigt vänsterparti, Välj delat ledarskap och Aron Etzler!, "Så ska Vänsterpartiet undvika fiaskot (s)", Vem ska bli ny partisekreterare?, Det kan bli riktigt bra det här!, Toppjobbet lockar inte Sydow Mölleby, Ny vänsterstrid, Undersökande politik, Lyckas Sjöstedt förändra svensk politik i grunden, Utse Aron Etzler till Vänsterpartiets partisekreterare!, Glada nyheter från Nederländerna, Tankar efter kongressen, Råd till Vänsterpartiets partistyrelse
söndag 8 januari 2012
Fjärde kongressdagen
Kongressens fjärde och sista dag är avslutad. Vad jag förstår har det varit en alldeles extraordinär kongress. Jag är glad och känner stor tillförsikt inför framtiden. Det viktigaste tror jag är uppnått: Vänsterpartiet går taggat och enat från kongressen, strategidokumentet är antaget, en ny ledning är tillsatt och en rad goda beslut har fattats. Goda förutsättningar för en Vänster för framtiden!
Idag har bland annat följande beslut fattats:
Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.
Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.
Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.
Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.
Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.
Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.
De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."
Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:
"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."
Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.
Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.
Vårt mål är den demokratiska socialismen!
Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt Silverstrand, Birger Schlaug, DN 1, DN 2, DN 3, Ekot, Expr 1, Expr 2, Fredrich Legnemark, GP 1, GP 2, Gudrun Schyman, HD, Huddingeperspektiv, Jonas Sjöstedt, Kjell Hanseklint, Kommunalarbetaren, Rapport, Rosas blogg, SvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5, Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör
Idag har bland annat följande beslut fattats:
Ett nytt miljöpolitiskt program ska tas fram.
Ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram.
Vårt utbildningspolitiska program ska ses över och uppdateras.
Partiföreningar och distrikt som uppbär partistöd ska skänka 10 procent till Ung Vänster och 1 procent till Vänsterns Studentförbund.
Vi ska verka för att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag efter tre kongressperioder.
Reglerna för partiskatt har skärpts och ska skrivas in i stadgarna.
De kvarvarande valen avgjordes. Vänsterpartiets partistyrelse (ordförande, ordinarie och ersättare) har nu denna könsfördelning: 21 kvinnor, 12 män.
Idag fattades beslut om den motion om ett IT-politiskt handlingsprogram jag varit med och skrivit. Den avslogs med rösterna 138 mot 75. Flera var uppe och pläderade väl för den. Jag kände mig själv lite kluven. Visst hade jag önskat att den skulle antas men samtidigt så inser jag vikten av att den nytillträdda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och Framtidskommissionens slutrapport. Kanske ändå ett IT-politiskt handlingsprogram kan antas. Partistyrelsen behöver inte själva göra jobbet. Det finns kompetens i Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt höll sitt linjetal som nytillträdd partiordförande. Jag tycker det var ett starkt och lysande tal. Jonas inledde med att slå fast att socialismen och feminismen är frihetsrörelser. Så här inledde han sitt tal: "Kongressdeltagare. Socialister. Feminister. Vår vision den är självklar och enkel och samttidigt är den helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet."
Jonas avslutande ord är både hoppingivande och uppfordrande:
"Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik."
Talet finns att läsa här och det går också att se på YouTube och SVT Forum.
Nu är det upp till oss medlemmar att göra allt vi kan för att förverkliga detta. En rad beslut har tagits under kongressen som gör våra förutsättningar goda. Vi har ett bra strategidokument att utgå ifrån. Partiskatten gör oss trovärdiga som parti och stärker vår ekonomi. Stödet till Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund stärker arbetet bland de ungdomar som är vår framtid.
Vårt mål är den demokratiska socialismen!
Länkar:
AB, Aktuellt, Alltid rött alltid rätt, Bengt Silverstrand, Birger Schlaug, DN 1, DN 2, DN 3, Ekot, Expr 1, Expr 2, Fredrich Legnemark, GP 1, GP 2, Gudrun Schyman, HD, Huddingeperspektiv, Jonas Sjöstedt, Kjell Hanseklint, Kommunalarbetaren, Rapport, Rosas blogg, SvD 1, SvD 2, Svd 3, SvD 4, SvD 5, Rapport, TV4Nyheterna, Vänsterpartiet Eskilstuna, Vänsterpartiet Vantör
Etiketter:
IT,
Jonas Sjöstedt,
Kongressen 2012,
Partiskatt,
Vänsterpartiet
lördag 7 januari 2012
Tredje kongressdagen
Även denna dag har jag suttit klistrad framför datorn och följt Vänsterpartiets kongress. Det blev dock inte lika sent denna dag eftersom kongressdelegaterna ikväll är på en välförtjänt kongressfest. Hoppas de har riktigt, riktigt roligt och trevligt!
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Idag har allmänpolitiska motioner behandlats. Hans Linde höll en exemplariskt pedagogisk inledning till behandlingen av de allmänpolitiska motionerna där han förklarade partistyrelsens yttranden över dem. Några av de beslut som fattats är:
Att Vänsterpartiet aktivt verkar för att förstatliga grund- och gymnasieskolan.
Att Vänsterpartiet motsätter sig införandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang och motsätter sig även alla andra eventuella repressiva inslag som kan tänkas komma upp till förslag gällande människors rättigheter kring/på idrottsarrangemang.
Att Vänsterpartiet arbetar strategiskt och målmedvetet för att alla barn och ungdomar oavsett bostadsort ska ha tillgång till en avgiftsfri kulturskola.
Att partistyrelsen på nästa kongress presenterar en strategi om hur ett eventuellt regeringsunderlag ska beslutas, under så demokratiska former som möjligt.
Den sistnämnda att-satsen ingick i en motion skriven av Ruzica Stanojevic från Kristianstad. Både Busi Dimitriu och Ruzica Stanojevic pläderade väl för motionen. Ruzica påminde om att Jonas Sjöstedt argumenterat för att vi i Vänsterpartiet på olika sätt ska prova nya arbetsmetoder för att bli ett öppnare parti och stärka medlemsinflytandet. För mig har just detta varit ett av de skäl till att jag förordat Jonas Sjöstedt som partiordförande. Han har till exempel skrivit så här på sin blogg: "Vi bör också överväga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen".
Strategidokumentet har idag antagits i sin helhet. Jag hoppas att detta innebär att dokumentet nu börjar omsättas i praktisk handling hos medlemmar, partiföreningar, distrikt och centralt. Siv Holma och Ida Gabrielsson har idag i TV diskuterat strategidokumentet. Jag delar inte Siv Holmas åsikter om dokumentet. Jag menar att Vänsterpartiet behöver prioritera organisation och kommunikation. Det gör strategidokumentet. Dagens Konflikt har uppmärksammat det unika med att kongressen har beslutat om ett strategidokument. Det är, vilket Thaher Pelaseyed tidigare påpekat, ett sätt att stärka kongressens roll.
Däremot undrar jag om det stora antalet allmänpolitiska motioner endast enbart är något positivt. Visst visar det att vi har aktiva och engagerade medlemmar, men det kan också tyda på att internkommunikationen inte fungerar som den ska. Dels har medlemmar motionerat om sådant som redan är partiets politik. I de fallen känner kanske alltså inte medlemmarna tillräckligt väl till partiets politik. Det kan i så fall vara ett exempel på bristfällig internkommunikation. Det kan också vara så att en del av de förslag som nu skickats in som motioner inte hade behövt föras fram som motioner att behandla på en kongress. Kanske en del motionärer nöjt sig med att skicka in dem som förslag till partistyrelsen för att få ett svar. Så var det nog ärligt talat för mig med vissa av mina motioner, åtminstone den om ett bibliotekspolitisk program.
De personval som idag förättats är: val av suppleanter till partistyrelsen, ordinarie revisorer, valberedning och programkommission. Valen kommer redovisas imorgon.
Lars Ohly har avtackats. Kalle Larsson höll ett vackert tal där han poängterade att Lars Ohly lagt den grund som gör det möjligt för oss att bygga ett ännu mer demokratiskt och öppet Vänsterparti samt att han gjort Vänsterpartiet till ett möjligt regeringsparti. Jonas Sjöstedt höll ett tal där han citerade Birger Schlaug, som skrivit att Lars Ohly är "den mest demokratiske partiledare" han stött på under alla år. Avtackningen finns att se på YouTube.
Angående gårdagens val av ordinarie partistyrelseledamöter har jag idag sett röstsiffrorna. Antal avgivna röster var 224. Antal giltiga röster var 219. Ulla Andersson fick hela 201 röster. Att hon är väldigt populär i partiet märktes igår också när hon gick upp i talarstolen. Hon fick stående ovationer. Applåderna tog nästan aldrig slut. Josefin Brink, Hans Linde och Aron Etzler fick alla 191 röster.
Aron Etzler har alltså ett starkt stöd för att sitta i partistyrelsen. Detta kan tala för att utse honom till partisekreterare om partistyrelsen tycker att han har de egenskaper och kunskaper de anser att Vänsterpartiets nya partisekreterare bör ha.
Men kan ett feministiskt parti välja en man till partisekreterare när vi samtidigt har en manlig partiordförande? Ja, jag tycker det om partistyrelsen tycker att Aron Etzler är bäst lämpad för posten. Huvudsaken är att vi har minst 50 procent kvinnor i såväl partistyrelse som verkställande utskott. Av de 23 ordinarie ledamöterna i partistyrelsen är 14 kvinnor och 9 män. Vad jag förstår kommer vi även fortsättningsvis ha en kvinnlig vice ordförande - antingen Ulla Andersson eller Rosanna Dinamarca. Det är också viktigt att vi blir bättre på att lyfta fram fler av våra förtroendevalda, särskilt kvinnorna, och att vi prioriterar vårt internfeministiska arbete hårdare.
Idag har både Aftonbladet och TV4Nyheterna uppmärksammat det de kallar en "strid" om partisekreterarposten. Själv tycker jag att det är väldigt positivt att vi har flera som vill och kan bli partisekreterare. Aftonbladet har även skrivit om att Aron Etzler ska ge ut en bok om Moderaterna.
Även idag har det varit en glädje att följa kongressen. Vi har så många goda företrädare och aktiva. Särskilt glad blir jag över att se alla dessa unga partiaktivister som håller intelligenta och välformulerade inlägg från talarstolen. De är Vänsterpartiets framtid!
Länkar:
AB 1, AB 2, Alltid rött alltid rätt, Birger Schlaug, Dagbladet, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, Expr 1, Expr 2, GP 1, GP 2, HD 1, HD 2, Kaj Raving, Politik och poesi, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SR.
Etiketter:
Aron Etzler,
Birger Schlaug,
Busi Dimitriu,
Kongressen 2012,
Ruzica Stanojevic,
Vänsterpartiet
fredag 6 januari 2012
Andra kongressdagen
Under den andra kongressdagen har behandlingen av strategidokumentet fortsatt. Med vissa ändringar är det nu antaget. Jag hoppas att det innebär att strategidokumentet, trots att ganska många igår ville avslå eller återremittera, nu blir hela Vänsterpartiets dokument och att det får ett verkligt genomslag i Vänsterpartiets utvecklingsarbete på alla nivåer.
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
Även partiprogrammet har behandlats. Skrivningen om EU har förändrats. Utträdeskravet står kvar. Vänsterpartiet är alltså fortsatt EU-motståndare, inte endast EU-kritiker.
Ett stort antal allmänna motioner har behandlats. Bland annat ska Vänsterpartiet ta fram ett strategiprogram för tågtrafik samt verka för att bemanningsföretag förbjuds.
Ny partiordförande är utsedd. Valet stod mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Jonas Sjöstedt fick 179 röster och Rosanna Dinamarca fick 39 röster. Ny partiordförande för Vänsterpartiet är alltså Jonas Sjöstedt. Han var märkbart rörd när han höll sitt tacktal. I talet tackade han särskilt Lars Ohly för att han enat partiet och gjort Vänsterpartiet till ett självklart regeringsalternativ. Det rödgröna samarbetet utgjorde ett historiskt genombrott för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt tackade också de övriga tre partiledarkandidaterna (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde) för den öppna partiledarprocessen. Han poängterade att han vill att de alla tre ska vara framträdande representanter för Vänsterpartiet. Den öppna partiledarprocessen ser Jonas Sjöstedt som ett steg på vägen till ett öppnare parti. Vi ska prova nya arbetsformer. Fler steg kommer. Hela Jonas Sjöstedts tacktal finns att se på YouTube och att läsa på hans blogg.
Valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem höll ett väldigt bra inledningsanförande inför valet till partiordförande. Hon förklarade hur valberedningen arbetat, berömde alla fyra partiledarkandidaterna och framhöll att Vänsterpartiet visat sig moget för en öppen process.
Se pläderingar och val på SVT Forum.
Ordinarie ledamöter i partistyrelsen är utsedda. Valberedningens förslag gick igenom med undantag för att kongressen valde in Wiwi-Anne Johansson istället för Henric Holmqvist Dinamarca. Följande personer ingår nu som ordinarie ledamöter i Vänsterpartiets partistyrelse:
Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Rossanna Dinamarca, Älvsborg
Mats Einarsson, Storstockholm
Mussie Ephrem, Örebro
Aron Etzler, Storstockholm
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän
Anna Hövenmark, Norrbotten
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Birger Lahti, Norrbotten
Hans Linde, Göteborg
Ida Legnemark, Älvsborg
Sara Mohammadi, Skåne
Martina Nilsson, Skåne
MonaLisa Norrman, Jämtland
Mats Pilhem,Göteborg
Kaj Raving, Kalmar
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Tamara Spiric, Västerbotten
Mia Sydow Mölleby, Örebro
Jag är glad att Aron Etzler valts in i partistyrelsen. Han kandiderar öppet till posten som partisekreterare. Så vill jag att Vänsterpartiet ska fungera. Oavsett om han utses till partisekreterare eller ej hoppas jag hans kunskaper och tankar om politik, organisation och kommunikation tas tillvara ordentligt i Vänsterpartiet.
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att följa kongressen även denna andra dag. Jag är mycket imponerad av vårt duktiga presidium och alla partikamrater som framträtt i talarstolen. Inte minst har jag sett att vi har många unga partikamrater som ger ett väldigt gott intryck. Det är viktigt att vi tar tillvara på alla dessa förmågor.
Tillsammans utvecklar vi Vänsterpartiet. Vi ska nu bli det vassaste oppositionspartiet och 2014 ska vi bidra till att vi byter regering och politik.
Läs om Aron Etzler:
Etzler vill bli partisekreterare i V
Vänstern måste tala så folk begriper
"Alla ska fatta vad vänstern vill"
Länkar:
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, ETC 1, ETC 2, Expressen, GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, HD 1, HD 2, HD 3, Jinge, Jonas Wikström, Newsmill 1, Newsmill 2, Olsson betalar, Rapport, SDS 1, SDS 2, SDS 3, SvD 1, SvD 2, SVT Forum, Ulf Bjereld
Första kongressdagen
Första kongressdagen är avslutad. Lars Ohly inledde med ett fantastiskt bra tal. Det finns att se på YouTube. Sedan följde debatt och beslut kring delat partiledarskap samt strategidokumentet. Bra beslut fattades tycker jag.
1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.
2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.
3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?
En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.
Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!
1. Yrkande på att anta kongressuttalande om sänkt arbetstid avslogs. Bra tycker jag eftersom jag inte ville att kongressen antar uttalanden medlemmarna ej läst och diskuterat.
2. Kongressen beslutade att säga nej till delat partiledarskap med röstsiffrorna 114 mot 108. Bra tycker jag. Att välja två partiordföranden löser inga av våra problem men kan däremot skapa nya. Däremot behöver vi utveckla vårt kollektiva ledarskap och också göra fler vänsterpartister kända.
3. Motionerna om att avslå alternativt återremittera strategidokumentet avslogs. Bra. Oroväckande dock att så många vill avslå eller återremittera. Det innebär att arbete återstår för att implementera strategidokumentet i partiet. Medlemmar, partiföreningar och partidistrikt behöver entusiasmeras. Kanske krismedvetenheten är för låg?
En tråkig konsekvens av att kongressen beslutade att säga nej till delat ledarskap är att Ulla Andersson drog tillbaka sin kandidatur. Imorgon står det mellan Rosanna Dinamarca och Jonas Sjöstedt i valet av ny partiordförande.
Läs:
V fortsätter med en partiledare
"Lars Ohly gjorde Vänsterpartiet rumsrent"
DN:s Maria Crofts: Med största sannolikhet väljs Sjöstedt
Sjöstedt: "Jag stannar kvar"
Vänsterpartiets beslut: Vill ha en partiledare
Dinamarca mot Sjöstedt
Ledarskapsfrågan avgjort
V löper risk att fastna i oppositionsroll
Inget delat ledarskap i Vänsterpartiet
Ohly: - Vänsterpartiet ska vara med och bilda regering efter nästa val
Jonas Sjöstedt: Vi måste ha en välfärd vi kan lita på
... där kom hans första förlust
Ohly utan självkritik
"Han har ett brett stöd"
Inget delat ledarskap i V
Förändringens vindar blåser över V
Vänsterpartiet det nya gröna?
Birger Schlaug: Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?
De nya Socialdemokraterna?
Vilken framtid väljer Vänsterpartiet?
Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt: Upp med feminismen på dagordningen!
Enhetlig partiskatt i Vänsterpartiet
Välj delat ledarskap och Aron Etzler!
Etiketter:
Delat partiledarskap,
Kongressen 2012,
Strategidokumentet,
Vänsterpartiet
torsdag 5 januari 2012
Det kan bli riktigt bra det här!
Ida Gabrielsson intervjuas i Sydsvenskan och säger mycket klokt. Vänsterpartiet ska inte vara ett parti för "Stockholms akademiska vänsterkretsar", vi ska vara ett folkligt parti. Redan C. H. Hermansson uppmärksammade frågan om "the establishment", se Werner Schmidts bok C-H Hermansson : en politisk biografi. Jämför också gärna med Daniel Suhonens artikel "Populist - javisst".
Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".
Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".
Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".
Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.
Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".
Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.
Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.
Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:
"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."
I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:
"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."
Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.
Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1
Aron Etzler, som jag hoppas utses till partisekreterare, skriver på samma tema i Svenska Dagbladet. Vänsterpartiet ska, i likhet med nederländska Socialistiska partiet, fokusera på "aktivism och kontakt med vanligt folk".
Även Jonas Sjöstedt är inne på samma linje: "Jag hoppas att vi ska lämna partilokalerna och vara ute bland folk och prata med dem som inte är vänsterpartister /.../ Förebilden är Socialistiska partiet i Holland, det snabbast växande vänsterpartiet i Europa".
Men detta är en inriktning som förpliktigar. Vi måste leva som vi lär om vi ska vara trovärdiga vänsterpopulister. Vi måste också ständigt ha ett underifrånperspektiv. Det kommer inte göra oss populära hos andra politiker eller höga tjänstemän. Jämför gärna med nederländska Socialistiska partiet, läs boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna.
De organisatoriska frågorna är avgörande för Vänsterpartiets framgångar. Vi kan säkert öka snabbt i opinionen men för att nå varaktigt höga siffror måste vi stärka vår organisation. Vår partistyrelse ska utgöra en kollektiv och tydlig ledning, vi ska inte ha olika maktbaser i partiet. Thaher Pelaseyed skriver: "Det är partiets största utmaning framöver - att bygga en jämn och stark organisation som agerar samfällt när det väl gäller".
Personfrågorna kan också visa sig vara viktiga. Jag studsade till i TV-soffan när jag nu på morgonen hörde Mats Knutsson om Jonas Sjöstedt säga att han "kan ekonomi". När hörde vi senast någon säga det om en vänsterpartist? Förtroendet för oss i ekonomiska frågor brukar ju annars vara oförtjänt lågt.
Många politiska frågor talar nu för oss. Vänsterpartiet är det enda partiet med någon trovärdighet i frågor kring vinstuttag i välfärden, nu vill även Lärarnas Riksförbund stoppa stoppa skolans dränering på resurser. Vi kan som Gustav Möller säga: "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" och "Endast det bästa är gott nog åt folket".
Vi är EU-motståndare och vi har stor trovärdighet i eurofrågan nu när hela EU- och europrojektet krisar.
Vi behöver både en bred och sammanhållen politik och förmågan att fokusera på några få, konkreta frågor. Flammans Jonas Thunberg talar om detta i P1-morgon. Han menar till exempel att parollen "världens bästa välfärd" är för allmän.
Igår skrev jag om sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt sa kloka saker i frågan i gårdagens Dagens Nyheter. Rubriken var missvisande: "Han vill att V svänger om sextimmarsdag". Detta sa Jonas Sjöstedt om sex timmars arbetsdag:
"- Det är ett viktigt och riktigt mål. Men en förkortning till sex timmar är en ganska rejäl arbetstidsförkortning, med 25 procent. Jonas Sjöstedt menar att det är mer realistiskt att sänka stegvis. - Även om vi självklart ska ha kvar vårt mål om sex timmars arbetsdag är det viktigare att idag diskutera hur vi kan komma en bit på vägen än att vifta med den parollen. - Där hoppas jag kunna konkretisera vår politik under kommande mandatperiod. Och också komma med väldigt konkreta beräkningar om vad det skulle kosta att gå ned till 37 timmar i Sverige. Vilken effekt skulle det ha? Då rör vi ju på oss."
I likhet med Lars Ohly vill också Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ska vara med och styra och ta ansvar:
"Vi måste visa att vi inte bara är ett parti som har bra åsikter utan ett parti som kan bedriva bra politik. Det tror jag är väldigt viktigt för vårt parti. Att vi kan förena starka värderingar med att också kunna kompromissa och styra. Där tror jag att en del väljare inte ser det senare."
Det är viktigt att kongressen och den nyvalda partistyrelsen fokuserar på strategidokumentet och slutrapporten.
Länkar:
Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet
Framtidskommissionens slutrapport
Framtidsstrategi antagen av Vänsterpartiet
Intervju med Aron Etzler i Resumé
Etzler vill bli partisekreterare i Vänsterpartiet
Jonas Lundgren intervjuas i P1
Vänsterpartiets berättelse
Jag har funderat en del på vad Vänsterpartiet är för parti och hur jag vill att Vänsterpartiet ska vara. Eftersom jag bara varit medlem sedan 2010 och är aktiv i en liten partiförening är mina insikter, insyn och utblickar begränsade. Men jag tog politiskt ställning för socialismen när jag gick på gymnasiet, det är nu drygt 20 år sedan. Jag har röstat på VPK/Vänsterpartiet i samtliga val sedan dess bortsett från när jag röstade på Kommunal vänster i två kommunval i Mariestad och på Kulturradikalerna i ett kommunval i Lund.
Att jag gick med 2010 berodde på flera saker. Jag insåg att det i längden är ohållbart för en socialist att vara oorganiserad. Det är ju nu ganska många år sedan jag slutade vara aktiv i Folket i Bild/Kulturfront. Jag ville också engagera mig någonstans där jag fick lära mig om och ägna mig åt praktisk, vardaglig politik. När jag då läste Vänsterpartiets partiprogram och gillade vad jag läste tyckte jag att det var dags att bli medlem. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag känner mig hemma i Vänsterpartiet, jag har lärt mig massor och lär mig fortfarande mycket nytt hela tiden.
Jag läste inte enbart partiprogrammet utan även andra partidokument. Jag började prenumerera på Flamman och läste Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen : radikala framgångs historier från Norge och Nederländerna. Aron Etzlers ledare och hans bok hade en effekt på mig som liknade när jag som ung började läsa Jan Myrdal. Jag blev peppad och såg nya saker.
Ytterligare en anledning var att jag ville bidra till att byta regering och politik i valet 2010. Det jag såg ske med Sverige gjorde mig förbannad, rädd och ledsen. För mig var det rödgröna samarbetet något positivt. Det blev sedan inte bra, men grundtanken var jag- och är fortfarande - för.
Valförlusten 2010 och Socialdemokratins kris är - menar jag - vänsterns och arbetarrörelsens kris. Det handlar inte främst om Håkan Juholt eller ens om det rödgröna samarbetet. Det rödgröna samarbetet blev fel eftersom det byggdes uppifrån, vi fick aldrig någon rödgrön rörelse, för många uppgörelser gjordes in i det sista i slutna rum och de rödgröna vågade aldrig utmana högerns berättelse om samhället. De politiska skillnaderna blev för små. Redan där syntes Socialdemokratins kris. De mäktade inte med att formulera sin egen politik utan förhöll sig istället till högerns. Den läxan verkar de ännu inte lärt.
Vi vänsterpartister känner oss nu optimistiska. Det är rätt och riktigt. Vi har kommit en bit på väg i vårt utvecklingsarbete.
En anledning till att jag förordar Jonas Sjöstedt som partiledare är att han förklarar Vänsterpartiets politik på ett sätt jag gillar. När han berättar om hur miljö- och klimatpolitik hänger ihop med en politik för jämlikhet ser jag hur en helt ny politisk berättelse börjar formuleras. Den vill jag vara med och formulera och sprida. Jonas Sjöstedt pratar också om Vänsterpartiet som organisation på ett nytt sätt.
Nu var inte detta blogginlägg tänkt som ännu ett argumenterande för vissa personer. Men samma hoppfulla känsla inför politiken som Jonas Sjöstedt ger mig kände jag när jag läste vad Aron Etzler vill göra som partisekreterare.
Jag tycker att det är viktigt att Vänsterpartiet nu bygger ett nytt självförtroende samtidigt som vi intar en prövande och självkritisk hållning till vår politik och organisation.
Därför kan jag känna viss tveksamhet inför den uppblossade debatten kring sex timmars arbetsdag. Anledningen är inte att jag är emot en arbetstidsförkortning. Men jag tycker det är svårt att förhålla sig till frågan utan att veta mer hur strategin för att nå fram ska se ut. Om det är som det skrivs i denna artikel att Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson står för en annan strategi än Rossana Dinamarca tycker jag det vore olyckligt om de olika strategierna ska göras till personfrågor. Antingen hade vi inför kongressen fört ordentliga diskussioner kring olika strategier och sedan beslutat vilken vi väljer på kongressen eller så ger vi partistyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi. Ytterligare ett alternativ är att vi på kongressen 2012 beslutar om vilken strategi som är den riktiga.
Det är också viktigt att vi inser att en fråga som sex timmars arbetsdag ska passa in i en heltäckande politik, i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut. Arbetstidsförkortning ska fungera tillsammans med och sättas i relation till sådant som: en radikal klimat- och miljöpolitik, höjda löner för lågavlönade, bättre arbetsvillkor (slut på delade turer och varannan helg), ökad personaltäthet, rätt till heltid, ökade resurser till offentlig sektor, utbyggnad av välfärden...
Det kan kanske vara så att sex timmars arbetsdag blivit en viktig symbolfråga för oss i Vänsterpartiet. Det är säkert en viktig fråga men sex timmars arbetsdag är inte målet med vår politik. Målet med vår politik är en demokratisk och jämställd socialism. Frågan om sex timmars arbetsdag hänger också samman med vår syn på arbete. Vi vill att arbetet ska präglas av glädje, personlig utveckling och demokratiska villkor. Arbetet är något gott. Det finns också mängder av värdefulla arbetsuppgifter att utföra som nu inte utförs.
På samma sätt som kanske diskussionerna kring om vi måste ha en kvinnlig partiordförande kanske sättet att behandla och reagera på frågan om sex timmars arbetsdag beror på att vi har en dåligt utvecklad diskussion kring socialism och en verkligt systemkritisk eller systemöverskridande politik som utmanar kapitalismen (strukturreformer).
Vi behöver visioner i politiken, vi behöver mål på kort, medellång och lång sikt. Jag ser gärna att vi driver arbetstidsförkortning men då behöver vi en strategi och vi behöver sätta frågan i relation till annat. Vi behöver en sammanhållen berättelse och en trovärdig politik. Vad som är trovärdigt avgörs till största delen av politiska maktförhållanden. Jag är inte insatt i frågan men åtminstone jag är inte i nuläget redo att avgöra vilken strategi som är realistisk eller vilken prioritet frågan ska ha.
Men jag är övertygad om att vi kan få sex timmars arbetsdag att ingå i vår berättelse om hur vi vill att Sverige ska se ut - ett jämlikt, jämställt och klimatsmart Sverige med full sysselsättning, en välfärd i toppklass, fördjupad, utökad och utvecklad demokrati. Alltså ett människovärdigare land där kapitalets makt minskar och folkets makt ökar.
Åter till det rödgröna samarbetet. Lars Ohly har sagt att en av hans främsta insatser som partiledare varit "att han fått partiet att göra upp med inställningen att stå vid sidan av och kräva allt-eller-inget". Det tycker jag vi ska hålla fast vid. Vi ska vara hårda förhandlare och vi ska inte kompromissa om vad som helst men vi ska tydligt visa att vi är ett parti som vill vara med och styra och vi ska ta vårt ansvar för att såväl regering som politik byts ut 2014. Bästa sättet att ta det ansvaret i nuläget är att vi utvecklar vår organisation och politik och att vi inte stänger några dörrar för eventuella samarbeten redan nu.
Åter till berättelsen. Den består av vår politik men också av vår organisation och vår kommunikation. Arbetarrörelsens kris tror jag grundas i att folkrörelsetanken och folkrörelsepraktiken urvattnats. Därför tycker jag att det av partistyrelsen antagna strategidokumentet och det av Vänsterpartiets framtidskommission framtagna slutdokumentet är viktiga. De visar på en annan väg att gå än PR-trick, think-tanks och politikerbroilers. Jag tycker också att vi ska fortsätta studera det nederländska Socialistiska partiet men kanske i ännu högre utsträckning svensk folk- och arbetarrörelsehistoria. Jag menar inte att vi ska kopiera historiska exempel eller exempel från andra länder men vi kan lära av dem. Vi kan bygga ett verkligt modernt feministiskt och socialistiskt parti.
Politiken och organisationen hänger ihop. Vi behöver en effektiv organisation för att föra ut vår politik. Men minst lika viktigt är det att det är med hjälp av en undersökande, lyssnande och verkligt demokratisk och öppen organisation som vi formulerar den bästa politiken. Politik, organisation och praktik hör intimt samman.
Jag ser ljust på Vänsterpartiets framtid. Under den kommande kongressen ska vi välja goda företrädare, diskutera brett och med högt i tak samt fatta en mängd viktiga beslut. Detta ska vi göra med stolthet och glädje samtidigt som vi inser att Vänsterpartiet, vänstern i stort och arbetarrörelsen, är i kris. Vi måste vara nyfikna, förändringsvilliga och ödmjuka.
Länkar:
Rossana Dinamarca: Jag vill förändra samhället i grunden
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson: "Hög tid att arbetstiden sänks för alla svenskar"
Birger Schalug: S och MP borde ha lyssnat mer på Lars Ohly
Johan Ehrenberg: Fridolin trixar för att slippa 6 timmarsdagen
Jenny Bengtsson: 6 timmars arbetdag - en klassfråga väl värd att väcka
Petter Larsson: Mr 12 procent?
Carina Högstedt: Därför är det nödvändigt med delat V-ledarskap
Etiketter:
Kongressen 2012,
Vänsterpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)